# Kritik mot en socialnämnd för allvarliga brister i handläggningen av en ansökan om s.k. anhörigvård

JO 2011-03-17 dnr 6940-2009

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                   Sid
                                                                      2011-03-17         6940-2009            1 (6)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot en socialnämnd för allvarliga brister i handläggningen av en
                        ansökan om s.k. anhörigvård

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som kom in till JO i december 2009, klagomål mot
                        Social- och omsorgsnämnden i Södertälje kommun angående handläggningen av
                        ett ärende om anhörigvård avseende hennes vuxne son, BB. Hon anförde
                        sammanfattningsvis att de sedan de flyttade till Södertälje 2007 hade ansökt ett
                        flertal gånger om anhörigvård/personligt utformat stöd så att BB skulle få hjälp
                        med sin dagliga livsföring. De hade fortfarande inte fått något svar eller beslut.

                        AA framförde även liknande klagomål mot handikappomsorgen i Tyresö kommun
                        för tiden 2003–2007.

                        AA lämnade därefter vissa upplysningar vid ett telefonsamtal med handläggaren
                        hos JO och kompletterade även sin anmälan skriftligt.

## Utredning

Inledningsvis inhämtades journalanteckningar i ärendet från myndigheten för
                        personer med funktionsnedsättning, som är en enhet inom förvaltningen under
                        Social- och omsorgsnämnden i Södertälje kommun. Av journalanteckningarna
                        framgick bl.a. följande. Den 26 november 2007 inkom en skriftlig ansökan om s.k.
                        anhörigvård för BB. Ett hembesök hos BB, som bodde hos AA, genomfördes den 8
                        januari 2008. Vid ett internt möte vid förvaltningen den 16 januari 2008 bestämdes
                        att BB skulle ombes att komma in med utredning som beskrev hans funktions-
                        hinder. Efter vissa kontakter med AA fick förvaltningen under mars och april 2008
                        handlingar från Tyresö kommun och Försäkringskassan. De handlingarna gav vid
                        handen att ärendet angående BB inte skulle handläggas vid myndigheten för
                        personer med funktionsnedsättning utan vid en annan del av nämndens förvaltning,
                        nämligen vuxenenheten, där det fanns en enhet, kallad Sydgården, som handlade
                        ärenden för personer med den problematik som BB hade. Efter kontakt med AA
                        skickades handlingarna i ärendet till Sydgården den 8 maj 2008.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                     Dnr 6940-2009      Sid 2 (6)



Enligt en vid JO:s expedition upprättad tjänsteanteckning uppgav CC,
Myndigheten för personer med funktionsnedsättning, vid ett telefonsamtal med
JO:s handläggare bl.a. följande.

      Sydgården – dit AA och hennes son hänvisades – tillhör Vuxenenheten inom social-
      och omsorgsnämnden (dvs. samma nämnd inom kommunen som ”Myndigheten
      för personer med funktionsnedsättning” tillhör). Även vid Vuxenenheten
      handläggs ärenden om insatser enligt både lagen (1993:387) om stöd och service till
      vissa funktionshindrade, LSS, och socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Samma slags
      insatser kan alltså beviljas av de två olika förvaltningarna/enheterna ”Myndigheten
      för personer med funktionsnedsättning” respektive Vuxenenheten. Vilken enhet
      som, enligt nämndens rutiner, ska handlägga ett ärende beror på vem som ansöker –
      vilken ”personkrets” sökanden tillhör. Om en ansökan görs till ”fel” enhet hänvisas
      den enskilde till att själv göra en ny ansökan på den andra enheten.
JO anmodade nämnden att inkomma med utredning och yttrande angående
handläggningen av BB:s ansökan om anhörigvård.

Social- och omsorgsnämnden överlämnade som sitt remissvar en tjänsteskrivelse
som hade upprättats vid social- och omsorgskontoret av tf. social- och
omsorgschefen DD och utredarchefen EE. Skrivelsen hade följande lydelse.

      Utredaren har tagit del av dokumentation i ärendet inom Myndigheten för personer
      med funktionsnedsättning och Sydgårdens rehabiliteringsenhet (Vuxenenheten) samt
      intervjuat myndighetshandläggare, socialsekreterare, enhetschef samt vårdare på
      Sydgården. Journalanteckningarna har tidigare översänts till JO.
      BB inkommer 2007-11-26 skriftligen med ansökan om anhörigvård. BB vägrar dock
      att tala med handläggaren och först i april 2008 har tillräcklig information kunnat
      samlas in för att sökandes behov av insats ska kunna bedömas. Det har då
      framkommit att BB:s funktionsnedsättning ligger inom det fält som Vuxenenheten
      ansvarar för. I enlighet med den enskildes önskan översänder myndigheten 2008-05-
      08 underlag för vuxenenhetens vidare handläggning. Vid tiden för överlämnandet till
      Sydgården var BB inlagd vid psykiatrisk klinik. Under perioden juni 2008–oktober
      2009 har personal från Sydgården aktivt sökt upp och försökt förmå BB och
      anmälaren att inkomma med underlag för att kunna bedöma vilken insats som BB
      kan ha behov av. Möten har bokats in men avbokas återkommande av BB.
      Trots att BB inte medverkat till utredningen beslutade social- och omsorgsnämndens
      utskott 2010-03-08 att på socialsekreterarens förslag tidsbegränsat under ett år
      bevilja bistånd i form av anhörigvård enligt SoL med 10 timmar per vecka. Syftet
      med biståndet är att med stöd av genomförande-/arbetsplan följa upp och utröna
      vilket stöd som bäst tillgodoser BB:s behov.
Till remissvaret fogades en skrivelse som hade upprättats av CC. I den anfördes
följande.

      Sammanfattning av ärendet
      JO har begärt social- och omsorgsnämndens utredning och yttrande angående
      handläggningen av ansökan om anhörigvård enligt SoL hos nämnden, från och med
      november 2007. Anmälaren AA anför att det aldrig har fattats något beslut angående
      hennes sons ansökan om anhörigvård.
      Utredaren vill inledningsvis upplysa JO om att det inom social- och
      omsorgskontoret finns två myndigheter som kan besluta om insatser enligt samma
      lagrum, SoL och LSS, men för olika målgrupper av funktionshindrade.

## Utredning

Utredaren har tagit del av journalanteckningar för BB förda vid Myndigheten för
      personer med funktionsnedsättning samt intervjuat handläggaren för ärendet vid
                                                                Dnr 6940-2009     Sid 3 (6)



myndigheten för personer med funktionsnedsättning fortsättningsvis benämnd
myndigheten.
Av de journalanteckningar (som myndigheten tidigare har översänt till JO)
framkommer följande;
BB inkommer 2007-11-26 skriftligen med ansökan om anhörigvård. BB som vägrar
att tala med handläggaren har via muntligt medgivande till modern godkänt att hon
får ge nödvändig information till handläggaren. Då den muntliga informationen inte
bedöms styrka BB:s funktionsnedsättning, och därmed inte kan ligga till grund för
myndighetens bedömning, begärs kompletteringar från den enskilde. Myndigheten
begär 2008-01-21 skriftligen förtydligande kompletteringar från BB. Samtidigt
översänds förslag på fullmakt så att myndigheten kan ta del av nödvändiga underlag
från BB:s tidigare hemkommun.
Genom telefonsamtal meddelar modern 2008-01-29 att BB vägrar att skriva under
någon fullmakt. Den enskilde informeras via modern av myndigheten att han själv
utformar fullmakten och dess omfattning. Fullmakten inkommer 2008-02-15. Först
2008-03-14 inkommer begärda handlingar från den tidigare hemkommunen. Under
utredningens gång framkommer att det vid Försäkringskassan finns intyg som
myndigheten inte tidigare tagit del av. Dessa rekvireras och inkommer 2008-04-15
till myndigheten.
2008-04-18 beslutar myndigheten att den är fel myndighet att handlägga ärendet, då
BB:s funktionsnedsättning ligger inom det fält som myndigheten inom
vuxenenheten inom social- och omsorgsnämnden är ansvariga för.
Myndigheten informerar 2008-04-30 skriftligen den enskilde om vart denne ska
vända sig med uppgift om namn på handläggare som inom vuxenenheten och
Sydgården har att handlägga och fatta beslut i ansökningar om insatser för den
målgrupp BB tillhör.
I enlighet med den enskildes önskan översänder myndigheten 2008-05-08 underlag
för vuxenenhetens vidare handläggning.
2008-11-04 avslutas ärendet hos myndigheten.
Vid utredarens besök 2010-04-30 på Sydgårdens rehabiliteringsenhet
(Vuxenenheten) framkommer efter samtal med socialsekreterare, enhetschef samt
vårdare som alla är väl insatta i ärendet följande;
Vid tiden (2008-05-08) för myndighetens överlämnande av underlag till Sydgården
var BB inlagd vid psykiatrisk klinik. Inför utskrivningen etablerades i juni 2008
kontakt från sjukhuset med Sydgården i enlighet med Södertäljemodellen, där
landstingets psykiatri och kommunens socialtjänst arbetar tillsammans och med stöd
av ovan nämnda underlag. Under juni månad 2008 (beslut 2008-06-04) gjordes
första hembesöket av vårdare från Sydgården. Kontakt genom hembesök eller
återbesök av BB själv vid Sydgården har därefter tämligen regelbundet skett
månatligen med undantag för vissa uppehåll då BB inte velat ha kontakt.
Under tidsperioden juni 2008 och tills det att socialsekreterare tillsammans med två
personliga ombud vid hembesök 2009-10-21 uppfattar en muntlig ansökan om
anhörigstöd/anhörigvård har vårdare och socialsekreterare vid Sydgården
återkommande sökt motivera och stödja BB i en ansökan. Vid BB:s besök på
Sydgården 2009-06-23 gör han sannolikt en ansökan men det går enligt
socialsekreterare inte att avgöra om vad – ekonomiskt bistånd, anhörigvård eller
annat bistånd.
Under samma period, juni 2008–oktober 2009 har samma personal från Sydgården
sökt förmå BB och anmälaren att inkomma med underlag för att kunna bedöma
vilken insats som BB kan ha behov av. Möten har bokats in men avbokas
återkommande av BB.
Trots att BB inte medverkar till utredningen beslutar social- och omsorgsnämndens
utskott 2010-03-08 att på socialsekreterarens förslag tidsbegränsat under ett år
bevilja bistånd i form av anhörigvård enligt SoL med 10 timmar per vecka. Syftet
                                                                    Dnr 6940-2009     Sid 4 (6)



      med biståndet kan sägas vara att med stöd av genomförande-/arbetsplan kunna följa
      upp och mer exakt utröna/utvärdera vilket stöd som bäst tillgodoser BB:s behov.
AA kom in med ytterligare skrivelser samt kommenterade remissvaret.

I ett beslut den 17 mars 2011 anförde JO Wiklund följande.

Bedömning
JO bör, enligt de regler som gäller för JO:s verksamhet, inte utreda förhållanden
som ligger mer än två år tillbaka i tiden om det inte finns särskilda skäl för det.
Någon utredning har därför inte genomförts angående klagomålen mot
handläggningen inom Tyresö kommun.

I remissvaret anges att det ”inom social- och omsorgskontoret finns två
myndigheter” som kan besluta om insatser enligt SoL och LSS. Jag vill redan här
påtala att en korrekt beskrivning är att myndigheten för personer med
funktionsnedsättning respektive vuxenenheten (Sydgården) är två olika enheter
inom samma myndighet, nämligen Social- och omsorgsnämnden i Södertälje
kommun. Jag kommer att återkomma till frågan om nämndens organisation nedan.

I november 2007 kom det till nämnden in en ansökan om s.k. anhörigvård. Enligt
journalanteckningarna kom ansökan ”från BB” och även i remissvaret anges att det
var BB som kom in med ansökan. AA å sin sida har i anmälan till JO formulerat
det som att ”vi” (dvs. hon och sonen) hade ansökt om insatsen. Det mesta talar för
att det var AA som rent praktiskt gav in ansökan. Det var dock kanske inte helt
självklart vem som skulle betraktas som sökande. Mina uttalanden i det följande får
ses i belysning av dessa oklarheter.

Det får till en början anses uppenbart att BB hade någon form av psykiskt
funktionshinder. Det var svårt för förvaltningen att komma till tals med BB själv,
vilket synes ha berott på hans funktionshinder. Fram t.o.m. april 2008 inriktades
förvaltningens utredning på att klarlägga vilken ”diagnos” BB hade. När
förvaltningen hade tagit del av handlingar från Tyresö kommun och
Försäkringskassan kom det fram att BB:s ”diagnos” var sådan att ärendet borde
handläggas vid vuxenenheten och inte vid myndigheten för personer med
funktionsnedsättning.

Det framgår inte närmare hur utredningen bedrevs efter att handlingarna i ärendet i
maj 2008 överlämnades till vuxenenheten (Sydgården), men uppenbarligen har
förvaltningen inte kunnat bilda sig en klar uppfattning om vad BB hade ansökt om.
Detta understryks bl.a. av att det i remissvaret nämns att BB vid ett besök i juni
2009, dvs. nästan två år efter att AA hade lämnat in en skriftlig ansökan till
nämnden, ”sannolikt” gör en ansökan men att det ”enligt socialsekreterare inte
[går] att avgöra om vad – ekonomiskt bistånd, anhörigvård eller annat bistånd”.
Uppenbarligen hade nämnden vid den tidpunkten ännu inte påbörjat någon egentlig
handläggning av AA:s skriftliga ansökan om ”anhörigvård”. Ett beslut om stöd till
BB fattades först i mars 2010.
                                                                      Dnr 6940-2009    Sid 5 (6)



Handläggningen av ansökan om anhörigvård föranleder flera frågetecken. Jag vill
här peka på några.

Varken vid myndigheten för personer med funktionsnedsättning eller vid
vuxenenheten förefaller det ha gjorts något försök att klarlägga vad som närmare
avsågs med den ansökan som AA gav in till nämnden. Enligt hennes anmälan till
JO och journalanteckningarna gällde den någon form av anhörigvård. Mot den
bakgrunden finner jag skäl att något utveckla vad som normalt avses med
begreppet anhörigvård eller anhörigstöd.

Enligt 5 kap. 10 § SoL ska socialnämnden erbjuda stöd för att underlätta för de
personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som
stöder en närstående som har funktionshinder. Bestämmelsen trädde i kraft den 1
juli 2009, dvs. efter att AA hade gett in ansökan till nämnden. Före den 1 juli 2009
angavs i bestämmelsen att socialnämnden genom stöd och avlösning bör underlätta
för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har
funktionshinder. Motsvarande gällde enligt 5 § andra stycket i den tidigare gällande
socialtjänstlagen (1980:620).

Vid tillkomsten av bestämmelsen i 1980 års socialtjänstlag anfördes i förarbetena
som exempel på anhöriginsatser allt från socialt stöd, tillsyn och praktisk hjälp med
hushållssysslor till mer omfattande insatser med personlig omvårdnad och
uppgifter av sjukvårdskaraktär. Som exempel på insatser från samhällets sida för
att stödja de anhöriga nämndes bl.a. möjligheter till avlösning från vårdsysslan,
personlig kontakt med en handläggare inom socialtjänsten eller stöd i grupp för att
minska den psykiska belastning som vårdåtagandet innebär eller ekonomisk
ersättning till anhörigvårdaren, t.ex. i form av anställning. Bestämmelsen
utformades utan närmare föreskrifter om hur stödet till anhöriga skulle utformas
och det betonades att det skulle ses som en frivillig verksamhet för kommunen,
som skulle ha stort inflytande över utformningen (prop. 1996/97:124 s. 130 f. och
s. 168).

Ändringen år 2009 av bestämmelsen i 5 kap. 10 § SoL syftade till att tydliggöra
socialtjänstens ansvar för insatser för de personer som vårdar och stöder
närstående. I propositionen anfördes bl.a. följande (prop. 2008/09:82 s.38).
      Genom paragrafen förtydligas socialnämndens ansvar för att erbjuda stöd för att
      underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller
      äldre eller som stödjer en person som har funktionshinder. Även om stödet till dessa
      personer regleras som en skyldighet för kommunen kan en person aldrig grunda en
      rättighet att få stöd direkt på denna bestämmelse. Sådan rätt kan dock både den
      person som får vård eller stöd av en närstående respektive den närstående som
      vårdar eller stödjer ha enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen.
Såvitt framgår av utredningen var det inte helt klart vilken sorts insats som avsågs i
den ansökan som AA gav in till nämnden i november 2007, t.ex. framgick inte om
ansökan avsåg en insats riktad till henne eller riktad till hennes son. Det kan
knappast förväntas att den enskilde i ett fall som detta har möjlighet att sätta sig in i
alla de regler som gäller för socialtjänstens verksamhet och de olika stödinsatser
som kommunen kan erbjuda. Det ankommer på nämnden att inom ramen för en
                                                                   Dnr 6940-2009    Sid 6 (6)



utredning klarlägga vad den enskilde ansöker om och också att vägleda sökanden i
fråga om vilken hjälp som han eller hon kan ansöka om. Som framgår av det ovan
anförda torde handläggningen av en framställning om ”anhörigvård” i princip alltid
behöva inledas med en diskussion om både vad den enskilde syftar på och vad
kommunen kan erbjuda.

Sammanfattningsvis vill jag alltså i denna del påtala följande. När myndigheten för
personer med funktionsnedsättning överlämnade handlingarna till vuxenenheten
förefaller det inte ha varit klarlagt vad AA:s ansökan i november 2007 egentligen
avsåg – eller ens vem som skulle betraktas som sökande – och saken tycks inte
heller ha blivit utredd när vuxenenheten tog över handläggningen.

Vidare är det självfallet orimligt att det dröjde till mars 2010 innan ett beslut
fattades i saken. Mycket talar dessutom för att det beslut som då fattades inte
föranleddes av AA:s ansökan om ”anhörigvård” i november 2007 utan av en
framställning om hjälp som BB hade gjort långt senare. AA:s framställning synes
således inte ha föranlett ett egentligt ställningstagande från nämndens sida.

Jag tvingas konstatera att det trots den av nämnden utförda utredningen finns stora
oklarheter i hur nämnden har handlagt ärendet. Det är förvånande att nämnden i sitt
remissyttrande inte visar någon medvetenhet om att det har förekommit allvarliga
brister i handläggningen. Nämnden har således inte heller gjort någon analys av
orsakerna till att det brustit.

För egen del skulle jag här vilja lyfta fram en faktor som verkar ha haft viss
betydelse i detta fall. En nämnd har i och för sig betydande möjlighet att fritt
bestämma hur arbetet ska bedrivas vid nämndens förvaltning och vilka enheter
inom förvaltningen som ska handlägga olika frågor. Det är emellertid inte möjligt
att låta socialtjänstens olika enheter vid förvaltningen fungera som helt
självständiga myndigheter. En ansökan som kommer in till nämnden måste således
behandlas även om den enskilde av misstag eller annan orsak har gett in ansökan
till ”fel” enhet. Vad som har framkommit i detta fall visar att man, tvärtemot den
grundläggande princip jag nu redogjort för, vid den s.k. myndigheten för personer
med funktionsnedsättning ansåg att ärendet var avslutat trots att inget beslut hade
fattats i ärendet. Vidare lades ansvaret för att föra över ärendet till vuxenenheten på
AA och BB i stället för att man inom förvaltningen överlämnade handlingarna till
rätt enhet för fortsatt handläggning. Förutom att handläggningstiden därmed
rimligen har förlängts så kan det, vilket redan har framgått, ifrågasättas om detta
förfarande ledde till att den ansökan som gavs in i november 2007 aldrig blev
behandlad.

Omständigheterna är sådana att jag finner skäl att sända en kopia av detta beslut till
Socialstyrelsen som ansvarar för den ordinarie tillsynen över kommunernas
verksamheter enligt SoL och LSS.

Med den allvarliga kritik som innefattas i det ovan anförda avslutas ärendet.
