# Kritik mot Migrationsverket som utan att ha haft fog för det beslutade om en asylsökandes ålder innan beslut i asylärendet fattades

JO 2015-04-09 dnr 6942-2013

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2015-04-09               6942-2013               1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Migrationsverket som utan att ha haft fog för det beslutade
                        om en asylsökandes ålder innan beslut i asylärendet fattades


                          Beslutet i korthet: Den 7 maj 2013 ansökte AA om asyl i Sverige. Han saknade
                          identitetshandlingar, men uppgav att han var 16 år. AA hade tidigare sökt asyl i Österrike.
                          Efter en förfrågan från Migrationsverket accepterade Österrike att i enlighet med
                          Dublinförordningen återta ansvaret för prövningen av AA:s asylansökan. Accepten var
                          giltig t.o.m. den 5 december 2013. Den 3 december 2013, under ärendets handläggning,
                          beslutade Migrationsverket att AA skulle betraktas som vuxen, vilket vid den tidpunkten
                          var en förutsättning för att en överföring skulle kunna ske. Någon överföring genomfördes
                          emellertid inte eftersom tidsfristen för denna löpte ut redan den 5 december 2013.
                          JO har tidigare uttalat att utgångspunkten vid en bedömning av om en sökande är vuxen
                          eller underårig bör vara att bedömningen ska ske i samband med att ett beslut fattas i
                          asylärendet. Fram till dess bör den ålder som sökanden uppgett vid ansökningstillfället
                          godtas, om det inte är alldeles uppenbart att uppgiften är felaktig. I beslutet uttalar JO att
                          denna princip ska gälla även då en överföring enligt Dublinförordningen kan bli aktuell.
                          Den åldersuppgift som den asylsökande har lämnat vid ansökningstillfället ska i
                          normalfallet godtas fram till dess att Migrationsverket fattar ett beslut om överföring eller
                          något annat slutligt beslut i ärendet.
                          Migrationsverket kritiseras för att ha tagit ställning till AA:s ålder innan man fattade ett
                          slutligt beslut i ärendet och för att den bedömningen getts formen av ett icke överklagbart
                          beslut med omedelbara rättsverkningar för AA.

## Inledning

Många barn kommer till Sverige för att söka asyl utan att ha föräldrar eller någon
                        annan vårdnadshavare med sig (s.k. ensamkommande barn).

                        En asylsökande som är under 18 år har vissa rättigheter under asylprocessen, t.ex.
                        rätt till god man, skolgång och särskilt boende. Åldern har även betydelse för hur
                        Migrationsverket hanterar asylärendet. Om ärendet gäller någon som är under
                        18 år, ska verkets prövning göras med beaktande av barnets bästa och med en
                        något generösare bedömning av om det finns ömmande omständigheter än vad som
                        gäller för vuxna. (Se 1 kap. 2 och 10 §§ och 5 kap. 6 § utlänningslagen.)

                        Den asylsökandes ålder kan också ha betydelse för vilket land som ska ansvara för
                        prövningen av asylansökan. Regler för att avgöra vilken medlemsstat som har
                        ansvar för prövningen när en medborgare från tredjeland har sökt asyl i flera


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                   Dnr 6942-2013   Sid 2 (7)




medlemsstater finns i en EU-förordning, den s.k. Dublinförordningen (EU nr
604/2013, EG nr 343/2003 före den 1 januari 2014).

Anmälan
I en anmälan till JO klagade BB på Migrationsverkets hantering av ett asylärende
som gällde AA. BB var tidigare god man för AA, som den 7 maj 2013 ansökt om
asyl i Sverige som ensamkommande barn. BB invände bl.a. mot att
Migrationsverket under handläggningens gång gjort bedömningen att AA var över
18 år. Bedömningen hade dokumenterats i en tjänsteanteckning den 3 december
2013. Tjänsteanteckningen hade sedan hanterats som ett omedelbart verkställbart
beslut, vilket bl.a. ledde till att AA fick flytta från sitt boende. AA hade inte fått
yttra sig över utredningen. Han hade inte heller möjlighet att få verkets bedömning
prövad.

Utredning
JO hämtade in Migrationsverkets handlingar i ärendet och begärde att
Migrationsverket skulle yttra sig över AA anmälan. Verket uppmanades även att
redogöra för varför åldersbedömningen inte kunnat göras i samband med det
slutliga beslutet. Av Migrationsverkets (generaldirektören CC) yttrande och de
inhämtade handlingarna framgick bl.a. följande.

Handläggningen av det aktuella ärendet
I samband med sin asylansökan den 7 maj 2013 uppgav AA att han var 16 år.
Migrationsverket registrerade honom som underårig i sitt ärendehanteringssystem.
AA saknade emellertid dokument som kunde styrka hans identitet. Av den
anledningen och på grund av hans utseende och beteende uppstod tveksamheter
kring AA:s faktiska ålder.

Migrationsverkets inledande utredning visade att AA även hade ansökt om asyl i
Österrike. Verket sände därför den 4 juni 2013 en begäran till Österrike om att i
enlighet med Dublinförordningen återta ansvaret för AA:s asylansökan. Österrike
accepterade detta. Accepten var giltig t.o.m. den 5 december 2013. Den 18 juni
2013 informerade Migrationsverket AA om att Dublinförordningen var tillämplig i
hans ärende och att ärendet handlades vid en av verkets Dublinenheter.

Den 17 juli 2013 lämnades ärendet över från Dublinenheten till en
asylprövningsenhet för åldersutredning. BB informerades den 28 november 2013
om resultatet av utredningen.

I en tjänsteanteckning den 3 december 2013 uttalade Migrationsverket att AA inte
hade gjort sannolikt att han var underårig, och att hans födelsedatum skulle ändras.
AA registrerades därefter som vuxen och ärendet återlämnades till Dublinenheten
för fortsatt handläggning. Den 6 december 2013 konstaterade en beslutsfattare vid
Dublinenheten att tidsfristen för en överföring till Österrike hade löpt ut och att
Sverige därmed hade tagit på sig ansvaret för att pröva AA:s asylansökan.
                                                                       Dnr 6942-2013    Sid 3 (7)




BB framförde invändningar mot åldersbedömningen till Migrationsverket. Den 9
december 2013 informerade Migrationsverket honom om att AA:s asylansökan
skulle prövas i Sverige och att verket skulle ta slutlig ställning i åldersfrågan vid
den prövningen. BB:s synpunkter skulle då kunna beaktas.

Vid ett samtal hos Migrationsverket den 12 december 2013 underrättades AA och
BB bl.a. om att AA måste flytta till ett annat boende till följd av
åldersbedömningen.

Migrationsverkets bedömning av handläggningen
Migrationsverket redovisade bl.a. följande om varför åldersbedömningen inte
kunde göras i samband med det slutliga beslutet i AA:s ärende:

      I det nu aktuella ärendet har sökanden anfört att han är underårig. Han har inte
      uppvisat några identitetshandlingar. Migrationsverket har därför med stöd av
      officialprincipen genomfört bland annat ett åldersorienterat samtal samt en
      medicinsk åldersutredning. Detta för att underlätta för sökanden att uppfylla sin
      bevisbörda. Ingen av dessa åtgärder eller några andra omständigheter i ärendet har
      dock medfört att sökanden uppfyllt sin bevisbörda. Han har således inte gjort sin
      uppgivna ålder sannolik.
      Eftersom sökanden inte har gjort sannolikt att han är underårig har Migrationsverket
      kommit fram till att han ska betraktas som vuxen. Detta är ett beslut som har fattats
      under ärendets handläggning, ett sådant beslut är enligt 14 kap. 3 § utlänningslagen
      inte överklagbart.
      I detta sammanhang bör det nämnas att Migrationsverkets handläggning av ärendet
      följer verkets rutiner som framgår av RCI 19/2012 [Rättsligt ställningstagande
      angående åldersbedömning] samt VCI 12/2013 (vägledning inom
      verksamhetsområde Asylprövning). Av RCI 19/2012 s. 2 stycke 5 framgår bland
      annat att vid indikationer på att överföring enligt Dublinförordningen kan komma i
      fråga, kan det finnas fog för att redan innan slutligt beslut ta ställning till om det
      sannolikt rör sig om en underårig eller vuxen asylsökande. Detta har dokumenterats
      genom en tjänsteanteckning i enlighet med vad som föreskrivs i VCI 12/2013.
      Migrationsverkets handläggning av barnärenden enligt Dublinförordningen måste
      även beakta EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot
      Secretary of State for the Home Department (mål C-648/11). Enligt domen kan en
      medlemsstat bli skyldig att pröva en asylansökan gjord av en minderårig även om
      Dublinförordningen är tillämplig. För att Migrationsverket ska kunna avgöra om
      Sverige ska pröva asylansökan måste beslutet avseende åldern således ske innan
      beslut fattas avseende tillämpligheten av Dublinförordningen. Den slutliga
      bedömningen av tillförlitligheten av lämnade åldersuppgifter görs i samband med att
      Migrationsverket avgör ärendet. Vid ett eventuellt avslag på ansökan går detta
      förstås att överklaga.
      Det bör även erinras om att åldersbedömningen har andra konsekvenser än de som
      avser frågan om uppehållstillstånd. Ensamkommande barn placeras på särskilda
      boenden, har rätt till skolgång, erhåller en god man samt har andra rättigheter och
      förmåner som är barnspecifika. Vid beaktande av barnets bästa måste man bland
      annat beakta dessa omständigheter. Det framstår som tveksamt att någon som anför
      att hon eller han är ett barn, men som inte förmår att uppfylla sin bevisbörda trots
      bistånd från Migrationsverket, god man och offentligt biträde, ska bo i ett
      barnboende under hela asylprocessen med andra sökande som har gjort sin ålder
      sannolik och således är barn. Att beakta barnets bästa och tillämpa ett barnperspektiv
      i dessa sammanhang innebär inte nödvändigtvis att en sökande ska förbli registrerad
      som barn när sökanden inte har gjort sannolikt att han är ett barn. Detta bland annat
                                                                      Dnr 6942-2013     Sid 4 (7)




      eftersom ett sådant beslut innebär att man åsidosätter barnperspektivet och barnets
      bästa för andra barn på boendet som då ska bo med en vuxen.
      Sammanfattningsvis finner Migrationsverket att verkets agerande i detta ärende är
      förenligt med gällande rätt, verkets vägledande dokument, JO 2013/14 s. 361 (dnr
      4107-2011) och särskilt med beaktande av [MIG 2014:1].
I en komplettering till sitt yttrande tillade Migrationsverket i huvudsak följande.
I ärenden som handläggs enligt Dublinförordningen kan den asylsökandes ålder
vara helt avgörande för vilken medlemsstat som ska pröva ansökan. Det krävs
därför en åldersutredning innan ett beslut i ärendet om uppehållstillstånd kan fattas.
Om en åldersutredning visar att den sökande gjort sannolikt att han eller hon är
underårig prövas asylansökan i Sverige. Om den asylsökande inte har gjort
sannolikt att han eller hon är underårig gäller enligt Dublinförordningen i stället
principen om första asylland. Att ta ställning till ålder i samband med ett beslut om
uppehållstillstånd låter sig därför svårligen göras innan det står klart vilken
medlemsstat som har att pröva ansökan om uppehållstillstånd. Migrationsverkets
beslut om ålder kan överklagas först i samband med beslutet om överföring till
första asylland.

I fråga om AA tillade Migrationsverket bl.a. följande. Migrationsverket begärde att
Österrike skulle återta ansvaret för AA:s asylansökan och Österrike accepterade
detta mot bakgrund av då gällande praxis. Det ändrade rättsläget efter EU-
domstolens avgörande (C-648/11) innebar att frågan om AA var underårig eller
inte var avgörande för om en överföring till Österrike kunde ske. Migrationsverket
tog därför ställning i åldersfrågan innan beslutet om uppehållstillstånd fattades. Det
som har skett i ärendet har varit i enlighet med verkets rutiner (VCI 12/2013).

Rättslig reglering m.m.
Ansvarigt land
När det gäller asylansökningar som gjorts före den 1 januari 2014 tillämpas den då
gällande Dublinförordningen (EG nr 343/2003). Enligt förordningen ska en vuxen
persons asylansökan i allmänhet prövas av den medlemsstat som han eller hon först
reste in i (principen om första asylland). För ett ensamkommande barn gäller i
stället att hans eller hennes asylansökan ska prövas av den medlemsstat där
ansökan lämnades in (se kapitel III art. 6 andra stycket i Dublinförordningen).

Om ett ensamkommande barn har ansökt om asyl i flera medlemsstater är det den
medlemsstat där den asylsökande befinner sig som är ansvarig för prövningen (se
EU-domstolens avgörande den 6 juni 2013 i mål C-648/11).

I de fall Migrationsverket finner att en annan medlemsstat ska ansvara för
prövningen ska verket, efter samråd med den berörda medlemsstaten, överföra
den asylsökande dit. Migrationsverkets beslut om överföring är ett slutligt beslut
som kan verkställas omedelbart, även om det överklagas. Verkställigheten ska ske
så snart det är praktiskt möjligt och senast inom sex månader från det att den andra
medlemsstaten accepterade att återta ansvaret för prövningen av sökandens rätt till
asyl. Om överföringen inte görs inom denna tidsfrist övergår ansvaret för
                                                                         Dnr 6942-2013     Sid 5 (7)




prövningen till den medlemsstat där sökanden befinner sig. (Se kap. V art. 20.1 d, e
och 20.2 i Dublinförordningen.)

Åldersbedömningar
Det är den asylsökande som ska göra sin identitet och ålder sannolik. Den som
uppger sig vara underårig har i den meningen bevisbördan för detta (se bl.a. MIG
2014:1).

Det finns inte någon metod med vilken det är möjligt att med säkerhet bestämma
en persons ålder. Om den asylsökande saknar tillförlitliga identitetshandlingar och
åldern har betydelse för Migrationsverkets handläggning måste verket göra en
åldersbedömning.

I ett tidigare JO-beslut framhålls att det, med hänsyn till de konsekvenser en
åldersbedömning får för ensamkommande asylsökande som uppger att de är
underåriga, är av stor vikt att bedömningen genomförs på ett så rättssäkert sätt som
möjligt. En grundläggande förutsättning är att den baseras på ett tillfredsställande
beslutsunderlag. Beslutsunderlaget för en asylsökandes ålder kan förändras under
ärendets gång. Utgångspunkten bör därför enligt JO vara att bedömningen av om
en sökande är vuxen eller underårig ska ske i samband med att ett beslut fattas i
asylärendet. Fram till dess bör den ålder som sökanden uppgett vid
ansökningstillfället godtas, om det inte är alldeles uppenbart att uppgiften är
felaktig. (Se JO 2013/14 s. 361, dnr 4107-2011.)

Migrationsverkets rättschef har i ett rättsligt ställningstagande den 5 juli 2012 om
åldersbedömning (RCI 19/2012) beskrivit hur verkets personal ska förfara när det
blir aktuellt att bedöma en asylsökandes ålder. Detta ersattes den 11 juni 2014 av
ett nytt rättsligt ställningstagande (RCI 13/2014) med i sak samma innehåll. I
ställningstagandet anges att bedömningen av om sökanden är vuxen eller underårig
normalt ska ske i samband med ett beslut i asylärendet och endast manifesteras i
själva beslutet. När det gäller undantag från denna huvudregel anges bl.a. följande:

      För helt uppenbara fall, dvs. fall där var och en utan närmare överväganden klart kan
      se att det rör sig om en vuxen (eller i vissa fall underårig) person, kan åldern redan
      vid ansökningstillfället ifrågasättas. Det ska röra sig om sökande vars utseende och
      beteende över huvud taget inte ger något utrymme för någon annan bedömning.
      –––
      I dessa uppenbara fall bör ställningstagandet manifesteras i en tjänsteanteckning och
      bedömningen om att det rör sig om en vuxen bör medföra att den sökande inte
      erbjuds särskilt boende, inte är berättigad till god man etc. [– – –]
      Vid indikationer på att överföring enligt Dublinförordningen kan komma i fråga, kan
      det finnas fog för att redan innan slutligt beslut ta ställning till om det sannolikt rör
      sig om en underårig eller vuxen asylsökande, eftersom den frågan i vissa fall kan
      vara helt avgörande för om begäran om återtagande eller övertagande till annan
      EU-stat kan ske.
                                                                 Dnr 6942-2013      Sid 6 (7)




Bedömning
Som framhålls i det ovan angivna JO-beslutet är det från rättssäkerhetssynpunkt
viktigt att en åldersbedömning görs på ett tillfredsställande beslutsunderlag, och
bedömningen ska i normalfallet göras i samband med att ett beslut fattas i
asylfrågan. Det är också utgångspunkten i Migrationsverkets rättsliga
ställningstagande. Frågan är om det finns anledning att se annorlunda på saken i de
asylärenden där Dublinförordningen är aktuell och där det slutliga beslutet alltså
kan bli att en överföring ska ske.

Enligt Migrationsverkets uppfattning måste åldersbedömningen göras innan det
slutliga beslutet fattas, eftersom åldern kan vara helt avgörande för om en
överföring enligt Dublinförordningen ska ske och verkets handläggning måste
anpassas efter detta.

Jag är införstådd med att den asylsökandes ålder har betydelse för hur ärendet ska
handläggas och har inga invändningar mot att den preliminära uppfattning som
åldersutredningen har lett fram till får avgöra inriktningen på Migrationsverkets
handläggning fram till dess att verket beslutar i frågan om överföring. Däremot
finns det enligt min mening invändningar från rättssäkerhetssynpunkt mot att
hantera saken på det sätt Migrationsverket har gjort i AA:s ärende. I
tjänsteanteckningen den 3 december 2013 redovisas den åldersutredning som gjorts
i ärendet och det anges att verket anser att AA inte har gjort sannolikt att han är
under 18 år och att man därför ändrar hans födelsedatum. I stället för en preliminär
åldersbedömning för att avgöra om ärendet skulle handläggas som ett Dublinärende
har bedömningen fått formen av ett icke överklagbart beslut med omedelbara
rättsverkningar för AA.

Den ordning som Migrationsverket tillämpat innebar att AA, som fram till dess
hade ansetts vara under 18 år, förlorat sin rätt till bl.a. god man, skolgång och
särskilt boende under den fortsatta asylprocessen. Det är inte acceptabelt.
Migrationsverket har inte heller fört fram några argument som visar varför detta
skulle vara nödvändigt.

Min uppfattning är således att asylärenden där den sökande har uppgett att han eller
hon är underårig ska behandlas på samma sätt oavsett om en överföring enligt
Dublinförordningen kan bli aktuell. Den åldersuppgift som den asylsökande har
lämnat vid ansökningstillfället ska i normalfallet godtas fram till dess
Migrationsverket fattar beslut om en överföring eller något annat slutligt beslut i
ärendet. Som framgått ovan utesluter detta inte att resultatet av en åldersutredning
påverkar inriktningen på handläggningen, och att ärendet kan flyttas till en annan
enhet.

Bedömningen av om en asylsökande är vuxen ska alltså normalt sett göras i
samband med ett beslut om överföring eller med ett slutligt beslut i asylärendet och
endast manifesteras i det beslutet. I de helt uppenbara fallen – som
                                                                    Dnr 6942-2013    Sid 7 (7)




Migrationsverket uttrycker saken, där var och en utan närmare överväganden kan
se att det rör sig om en vuxen – får frågan hanteras på annat sätt.

Av utredningen i AA:s ärende framgår att det var tveksamt om hans egna
åldersuppgifter stämde, men ingenting tyder på att verket skulle ha uppfattat dem
som uppenbart oriktiga vid ansökningstillfället den 7 maj 2013.

Beslutet att AA skulle bedömas som vuxen fattades den 3 december 2013, vilket
var två dagar innan fristen för överföring till Österrike löpte ut. Vid den tidpunkten
måste det ha stått klart för Migrationsverket att det inte skulle vara praktiskt
möjligt att överföra AA till Österrike och att hans asylansökan därför skulle
komma att prövas i Sverige. Under de omständigheterna fanns det, oavsett verkets
uppfattning om behovet av undantagsregler för s.k. Dublinärenden, ingen
anledning att besluta om AA:s ålder under handläggningen.

Migrationsverket ska alltså kritiseras för att ha tagit ställning till AA:s ålder innan
man fattade ett slutligt beslut i ärendet och för att man gett bedömningen av AA:s
ålder formen av ett icke överklagbart beslut med omedelbara rättsverkningar för
honom.

Jag förutsätter att Migrationsverket ser över sina riktlinjer för hur man ska förfara
vid indikationer på att en överföring enligt Dublinförordningen kan komma att ske,
när det blir aktuellt att bedöma en asylsökandes ålder.

Ärendet avslutas.
