# Kritik mot Fastighets arbetslöshetskassa för bl.a. långsam handläggning och bristande beslutsmotivering i ett ärende om arbetslöshetsersättning

JO 2015-05-05 dnr 6945-2013

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                    Sid
                                                                         2015-05-05              6945-2013             1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Fastighets arbetslöshetskassa för bl.a. långsam
                        handläggning och bristande beslutsmotivering i ett ärende om
                        arbetslöshetsersättning


                          Beslutet i korthet: Fastighets arbetslöshetskassa avslog AA:s ansökan om
                          arbetslöshetsersättning med motiveringen att hon inte hade kommit in med begärda
                          handlingar som visade att hon uppfyllde kraven för rätt till ersättning. Kassan
                          hänvisade till ett lagrum som reglerar de formella kraven på en ansökan. JO
                          konstaterar att motiveringen gör det svårt att förstå om någon faktisk sakprövning har
                          gjorts och att de grundläggande kraven på en beslutsmotivering därför inte är
                          uppfyllda. JO anser även att handläggningstiden var för lång.
                          AA överklagade kassans beslut. Efter att hon lämnat in kompletterande handlingar
                          fick hon beskedet att Fastighets arbetslöshetskassa ändrar beslutet och återförvisar
                          ärendet till ersättningshandläggaren för ny prövning. Omkring fem månader efter det
                          att överklagandet hade kommit in tog kassan slutlig ställning i ärendet. JO uttalar att
                          det inte är acceptabelt med en så lång handläggningstid i ett omprövningsärende. I
                          beslutet erinras vidare om att JO tidigare uttalat att ett ärende inte kan återförvisas
                          inom en arbetslöshetskassa och att omprövningen inte bör delas upp i olika moment.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 13 december 2013 framförde AA klagomål
                        mot Fastighets arbetslöshetskassa. Av anmälan framkom bl.a. följande.

                        AA blev arbetslös under februari 2013 och ansökte om arbetslöshetsersättning
                        hos Fastighets arbetslöshetskassa. Hon skickade in de kompletterande
                        handlingar som kassan begärde. Därefter ringde hon till kassan vid flera
                        tillfällen och fick besked om att hon hade skickat in de handlingar som krävdes.
                        I augusti 2013 beslutade kassan trots detta att avslå hennes ansökan med
                        motiveringen att hon inte hade kommit in med begärda handlingar. Hon
                        överklagade beslutet och skickade in de efterfrågade handlingarna på nytt. I
                        slutet av oktober 2013 fick hon beskedet att kassan ändrar det tidigare beslutet
                        eftersom hon hade kommit in med de handlingar som begärts. I beslutet angavs
                        att ärendet återförvisades till ersättningshandläggaren för ny prövning. Vid tiden
                        för AA:s anmälan till JO hade ärendet fortfarande inte avgjorts slutligt.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 6945-2013       Sid 2 (7)




Utredning
Handlingar hämtades in från Fastighets arbetslöshetskassa. Av handlingarna
framgick bl.a. följande.

AA gav in en anmälan om arbetslöshet den 8 mars 2013. I en skrivelse daterad
den 20 mars 2013 uppmanades hon att komplettera utredningen med bl.a.
arbetsgivarintyg i original för de tolv senaste arbetade månaderna samt med
arbetsgivarintyg för den sysselsättning som hon hade haft vid sidan av det
upphörda arbetet och som hon avsåg att fortsätta med. Den 26 april 2013 gav
AA in ett arbetsgivarintyg som avsåg det sistnämnda arbetet (det s.k.
extraarbetet). I en skrivelse daterad den 21 maj 2013 påminde kassan om att
arbetsgivarintyg i original för de tolv senaste arbetade månaderna fortfarande
saknades. Vidare angavs bl.a. att det arbetsgivarintyg som AA hade gett in
avseende extraarbetet saknade uppgifter om antalet arbetade timmar. Den 28
maj 2013 gav AA in två arbetsgivarintyg. Ett av dessa var från den tidigare
arbetsgivaren och avsåg perioden den 28 februari 2010–28 februari 2011.

Den 31 juli 2013 skickade kassan ytterligare en skrivelse med anvisning om
komplettering där det angavs att om AA hade arbetat under de senaste 13
månaderna innan hon anmälde sig som arbetssökande, skulle blanketten
Arbetsgivarintyg ges in i original för varje anställning. Vidare angavs bl.a. att
det var viktigt att arbetsgivaren besvarade alla frågor på blanketten. Av
skrivelsen framgick också att kassan ville ha den kompletterande informationen
inom två veckor. Den 6 augusti 2013 gav AA in bl.a. ett arbetsgivarintyg med
samma innehåll som det intyg som tidigare getts in den 28 maj.

Den 11 augusti 2013 beslutade kassan att avslå AA:s ansökan om
arbetslöshetsersättning med motiveringen att hon inte hade gett in begärda
handlingar som visade att hon uppfyllde kraven för rätt till ersättning. I beslutet
angavs att kassan saknade korrekta arbetsgivarintyg i original för perioden den
1 februari 2012–19 februari 2013. Vidare angavs att beslutet var fattat med stöd
av 47 § lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Den 20 augusti 2013 gav AA in ett överklagande av kassans beslut tillsammans
med vissa handlingar. I en skrivelse daterad den 22 augusti 2013 angav kassan
att man tagit emot begäran om omprövning och uppmanade henne att inom 14
dagar ge in arbetsgivarintyg i original fr.o.m. den 1 mars 2011 fram till dess att
anställningen hade upphört. Den 5 september 2013 skickade kassan en
påminnelse i vilken AA uppmanades att inom 14 dagar komma in med de
begärda arbetsgivarintygen. Av skrivelsen framgick även att kassan, för det fall
AA inte kompletterade ärendet, skulle fatta beslut med utgångspunkt i de
uppgifter som ditintills hade lämnats in. AA kom in med kompletterande
handlingar inom den utsatta tiden, och den 28 oktober 2013 beslutade kassan att
ändra det tidigare beslutet. I sin motivering uppgav kassan att AA hade kommit
in med de handlingar som begärts och att ”[Ä]rendet återförvisas därför till
ersättningshandläggaren för ny prövning”. I en skrivelse daterad den 22
                                                                        Dnr 6945-2013       Sid 3 (7)




december 2013 uppgav kassan att man behövde ytterligare information från AA
för att kunna pröva hennes rätt till ersättning och att man ville ha den inom två
veckor. Den 9 januari 2014 beslutade kassan att bevilja AA arbetslöshets-
ersättning fr.o.m. den 20 februari 2013.

Fastighets arbetslöshetskassa anmodades att utreda ärendet och yttra sig över
AA:s anmälan. Kassan ombads särskilt att ta ställning till om kompletterings-
föreläggandena hade varit nödvändiga och korrekt formulerade. Yttrandet skulle
även behandla handläggningstiden och motiveringen av avslagsbeslutet den 11
augusti 2013.

I sitt svar uppgav kassan (genom kassaföreståndaren BB) följande.
      AA är anmäld på Arbetsförmedlingen den 20 februari 2013. Den 25 februari
      skickar kassan ett informationsbrev (välkomstbrev) där det framgår vilka
      handlingar vi behöver för att ta beslut i ärendet.
      Kassan ska beräkna ersättningen på de tolv senast arbetade månaderna, det vill
      säga, den 1 februari 2012 till den 31 januari 2013. Finns det mer än 80 timmars
      arbete i februari 2013 ska ramtiden som vi beräknar ersättningen på i stället vara
      från den 1 mars 2012 till den 19 februari 2013.
      Kassan behöver alltså arbetsgivarintyg i original från och med den 1 februari till
      och med den 19 februari 2013 för att kunna räkna fram en dagpenning.
      Den 8 mars 2013 kommer den första handlingen i ärendet till kassan. Det är ett
      kassakort. Den 9 mars kommer blanketten Anmälan och ett anställningsavtal.
      Den 20 mars (11 dagar senare) skickar kassan ett brev och begär arbetsgivarintyg
      för ramtiden.
      Den 27 april (fem veckor senare) skickar AA in ett arbetsgivarintyg från [CC] till
      kassan. Intyget är inte fullständigt ifyllt och saknar helt de uppgifter om arbetad
      tid som kassan behöver.
      Den 21 maj (tre veckor senare) skickar kassan en påminnelse om vad vi behöver
      i ärendet.
      Den 29 maj (en vecka senare) kommer ett arbetsgivarintyg från [DD] där
      arbetsgivaren har redovisat arbetad tid för åren 2010-2011 och den 16 juli
      (nästan två månader efter kompletteringsbegäran) kommer en kopia på ett
      arbetsgivarintyg från [CC].
      Samma dag som det andra arbetsgivarintyget kommer till kassan skickar vi en
      ny begäran om komplettering där vi på nytt begär arbetsgivarintyg i original för
      ramtiden.
      Den 7 augusti (tre veckor senare) får vi en kopia på samma intyg från [DD] för
      2010 – 2011 som vi redan har.
      Den 11 augusti (fyra dagar senare) skickar kassan ett avslagsbeslut där vi skriver
      att vi inte kan ta beslut i ärendet då vi saknar relevanta handlingar.
Kassan anförde i sin bedömning av ärendets handläggning att de
kompletteringsförelägganden som utfärdats varit nödvändiga och att de
formulerats på rätt sätt. Kassan ansåg vidare att motiveringen i avslagsbeslutet
den 11 augusti 2013 var korrekt, men att man också skulle ha kunnat avslå
ansökan på grund av att arbetsvillkoret inte var uppfyllt. När det gäller
handläggningstiden framhöll kassan att den första kompletteringen begärdes
inom elva dagar efter att handlingar kommit från AA, att den andra
                                                                  Dnr 6945-2013       Sid 4 (7)




kompletteringen begärdes inom tre veckor och att den tredje kompletteringen
begärdes samma dag som handlingar kommit från AA. Beslutet fattades inom
fyra dagar efter att de efterfrågade handlingarna hade kommit från AA.
Handläggningstiden har enligt kassan inte varit så förfärligt lång. AA har
däremot dröjt med att skicka in begärda handlingar i fem veckor, två månader
respektive tre veckor. Kassan anförde avslutningsvis att man inte kan gå vidare
med ett ärende innan man fått de handlingar man behöver.

AA kommenterade remissvaret och uppgav bl.a. att hon fick sin första
utbetalning från kassan den 13 februari 2014, dvs. omkring ett år efter att hon
gav in sin ansökan.

Bedömning
Inledning
JO har som främsta uppgift att utöva tillsyn över att myndigheter och deras
tjänstemän följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Arbetslös-
hetskassorna är inte myndigheter och står därför under JO:s tillsyn endast till
den del deras verksamhet omfattar myndighetsutövning. Kassornas hand-
läggning av ärenden om arbetslöshetsersättning innehåller myndighetsutövning,
och i enlighet med vad JO tidigare har uttalat bör förvaltningslagens
bestämmelser vara vägledande för kassorna i den myndighetsutövande
verksamheten. (Se bl.a. JO:s beslut den 20 april 2009, dnr 6048-2008 och den
16 juli 2010, dnr 5600-2009.)

Grundärendet
Handläggningstiden
I 47 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) anges vilka krav som
ställs på en ansökan om arbetslöshetsersättning. Där framgår också att en
ansökan om ersättning ges in till och prövas av arbetslöshetskassan. Den
sökande ska lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av hans eller
hennes rätt till ersättning. Till ansökan ska bifogas ett intyg av arbetsgivaren om
den sökandes arbetsförhållanden och de uppgifter i övrigt som behövs för att
bedöma hans eller hennes rätt till ersättning. Om det medför stora svårigheter
för sökanden att skaffa ett intyg, får han eller hon styrka uppgifterna på något
annat sätt. Arbetsgivaren ska på begäran utfärda intyget på en särskild blankett.

De beslut som arbetslöshetskassorna fattar i ärenden om arbetslöshetsersättning
kan ha stor betydelse för den enskildes liv och ekonomi. Det är därför viktigt att
dessa ärenden handläggs skyndsamt. Arbetslöshetskassornas handläggningstider
är inte reglerade i någon författning. Enligt 7 § förvaltningslagen ska dock varje
ärende där någon enskild är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som
möjligt utan att säkerheten eftersätts. Det innebär bl.a. att myndigheterna
ansvarar för att driva sina ärenden framåt. Av bestämmelsen följer också att
myndigheterna ska sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt och även på andra
sätt underlätta för den enskilde att ha med dem att göra.
                                                                  Dnr 6945-2013      Sid 5 (7)




Av utredningen framgår att AA ansökte om arbetslöshetsersättning den 8 mars
2013. Den 11 augusti 2013, dvs. drygt fem månader senare, fattade kassan
beslut i ärendet. Att handläggningen drog ut på tiden berodde till stor del på att
ärendet behövde kompletteras. Enligt kassan har de kompletteringar som
begärts varit nödvändiga. Jag har inte skäl att ifrågasätta detta.

Den som ansöker om ersättning eller någon annan förmån hos en myndighet
måste självfallet förse myndigheten med de handlingar och uppgifter som
behövs för att rätten till förmånen ska kunna prövas. AA:s ansökan om
arbetslöshetsersättning var inte komplett, och det dröjde innan kassan hade fått
alla handlingar. Det är emellertid myndigheten som ansvarar för att ett ärende
drivs framåt och avslutas, antingen genom att det prövas i sak, skrivs av eller
avvisas, t.ex. för att myndigheten inte har fått de uppgifter som krävs för att en
prövning i sak ska vara möjlig. Kassan borde enligt min uppfattning ha drivit
AA:s ärende framåt mer aktivt, t.ex. genom att regelmässigt ange inom vilken
tid de efterfrågade handlingarna skulle ges in. Sannolikt hade
handläggningstiden inte heller behövt bli så lång om kassan hade varit tydligare
i sina skrivelser till AA och i större utsträckning förklarat varför de inkomna
handlingarna ansågs bristfälliga och vad som behövde styrkas. Fastighets
arbetslöshetskassa kan mot bakgrund av detta inte undgå kritik för den långa
handläggningstiden.

Motiveringen
Av 20 § första stycket förvaltningslagen framgår att ett beslut genom vilket en
myndighet avgör ett ärende ska innehålla de skäl som har bestämt utgången, om
ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock
utelämnas helt eller delvis bl.a. om beslutet inte går någon part emot eller om
det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen.

Motiveringsskyldigheten syftar bl.a. till att garantera en saklig och enhetlig
prövning. En klargörande motivering gör det också lättare för den enskilde att
kontrollera om ett beslut är riktigt och underlättar argumentationen vid ett
eventuellt överklagande.

För att en beslutsmotivering ska fylla sitt syfte måste vissa grundläggande krav
vara uppfyllda. Det ska t.ex. framgå vilka föreskrifter som har tillämpats. Det
ska också gå att läsa ut vad som har varit avgörande för utgången i det enskilda
fallet. (Se bl.a. JO 2000/01 s. 388, dnr 572-2009, JO 2013/14 s. 490, dnr 6160-
2011 och Hellners & Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentar, 3:e uppl.,
s. 238.)

Den 11 augusti 2013 avslog kassan AA:s ansökan om arbetslöshetsersättning
med motiveringen att hon inte hade gett in begärda handlingar som visade att
hon uppfyllde kraven för rätt till ersättning fr.o.m. den 20 februari 2013. I
beslutet angavs att kassan saknade korrekta arbetsgivarintyg i original för
perioden den 1 februari 2012–19 februari 2013. Vidare angavs att beslutet var
fattat enligt 47 § ALF.
                                                                   Dnr 6945-2013       Sid 6 (7)




Det är enligt min mening oklart om kassan prövat ärendet i sak genom beslutet
den 11 augusti 2013. Hänvisningen till 47 § ALF talar snarare för att det var
fråga om ett beslut att avvisa ansökan eftersom bestämmelsen i denna paragraf
inte reglerar förutsättningarna för rätt till ersättning utan de formella kraven på
en ansökan. Hänvisningen till 47 § ALF, liksom utformningen av beslutet i
övrigt, gör det alltså svårt att förstå om någon faktisk sakprövning har gjorts.
Dessa oklarheter gör att de grundläggande kraven på en beslutsmotivering inte
är uppfyllda. Fastighets arbetslöshetskassa kan därför inte undgå kritik för den
bristfälliga motiveringen.

Omprövningsärendet
Av 49 § ALF framgår att beslut om arbetslöshetsersättning får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer av lagen om begränsning av
samhällsstöd vid arbetskonflikt. Enligt 50 § ALF får ett beslut inte överklagas
av en enskild innan det har omprövats av kassan. Om ett beslut överklagas
innan det har omprövats, ska överklagandet anses som en begäran om
omprövning.

JO (justitieombudsmannen Hans Ragnemalm) har uttalat bl.a. följande om
tillämpningen av omprövningsreglerna i ett ärende om arbetslöshetsersättning.
Att ett ärende återförvisas innebär enligt vanligt juridiskt språkbruk att den
instans som förordnar om återförvisning befriar sig från befattning med ärendet
och överlåter det till ett annat organ som tidigare beslutat i saken. Det kan aldrig
bli fråga om någon återförvisning från en enhet till en annan inom samma
myndighet. Om en arbetslöshetskassa vid omprövning finner att ett slutligt
ställningstagande till sökandens yrkanden förutsätter att den ansvariga
handläggaren först vidtar ytterligare utredningsåtgärder innebär detta inte att
ärendet återförvisas till denne. Ärendet är i ett sådant fall fortfarande anhängigt
inom en och samma myndighet. I normalfallet ska kassan i sitt
omprövningsbeslut ta slutlig ställning till sökandens framställning och undvika
att prövningen delas upp i olika moment. En sådan uppdelning kan motverka
syftet att förfarandet ska vara smidigt och enkelt och leda till serier av
grundbeslut och därmed upprepade omprövningar och eventuellt efterföljande
överklaganden. (Se JO 2009/10 s. 214, dnr 3290-2007.)

Av handlingarna i det aktuella ärendet framgår att AA överklagade kassans
beslut den 20 augusti 2013. Efter att vid två tillfällen ha begärt kompletteringar
beslutade kassan den 28 oktober 2013 att ändra sitt tidigare beslut. I beslutet
angavs att AA hade kommit in med begärda handlingar och att ärendet därför
återförvisas till ersättningshandläggaren för ny prövning. Omkring två månader
senare, den 22 december 2013, uppgav kassan att man behövde ytterligare
uppgifter från AA för att kunna ta ställning till hennes rätt till ersättning. Först
den 9 januari 2014 tog kassan slutlig ställning i ärendet och beslutade att bevilja
AA arbetslöshetsersättning fr.o.m. den 20 februari 2013. Handläggningstiden i
omprövningsärendet uppgick alltså till cirka fem månader.
                                                                Dnr 6945-2013      Sid 7 (7)




Det är angeläget att handläggningstiden i ett omprövningsärende inte blir för
lång, särskilt eftersom det är först sedan en omprövning gjorts som den enskilde
kan överklaga beslutet och få sin sak prövad i domstol. Att ett
omprövningsärende drar ut på tiden i nästan fem månader är inte acceptabelt.
Jag vill i sammanhanget också erinra om vad JO tidigare uttalat om att ett
ärende inte kan återförvisas inom en arbetslöshetskassa och att kassan inte bör
dela upp sin omprövning i olika moment.

Ärendet avslutas.
