# Kritik mot Kriminalvården, häktet Göteborg, för hanteringen av en försändelse från en advokat. Även klagomål mot en åklagare vid Göteborgs åklagarkammare

JO 2021-10-05 dnr 6952-2020

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2021-10-05              6952-2020              1 (7)
Justitieombudsmannen                                                                             7770-2020
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Kriminalvården, häktet Göteborg, för hanteringen av en
                        försändelse från en advokat. Även klagomål mot en åklagare vid
                        Göteborgs åklagarkammare


                          Beslutet i korthet: I samband med att en offentlig försvarare besökte en av sina
                          klienter i häktet Göteborg gjorde den intagne stödanteckningar för att förbereda sig
                          inför kommande huvudförhandling. Efter besöket lämnade advokaten in ett kuvert
                          med anteckningarna till häktet med avsikt att detta skulle lämnas till klienten. En
                          sådan försändelse ska enligt huvudregeln vidarebefordras till den intagne utan att
                          granskas. Trots detta utförde häktespersonalen en granskning. Dessutom lämnade
                          häktet över försändelsen till Åklagarmyndigheten för prövning av den häktades rätt att
                          ta emot denna. Försändelsen granskades av åklagaren.
                          I sitt beslut kommer JO fram till att häktets åtgärder strider mot bestämmelserna i
                          3 kap. 6 § häkteslagen och kritiserar häktet för den felaktiga hanteringen. JO noterar
                          att häktet Göteborg i augusti 2019 fick kritik för en liknande hantering av en
                          försändelse från en offentlig försvarare. Enligt JO är det därför angeläget att häktets
                          arbete med att ytterligare förtydliga rutinerna för posthanteringen följs upp.
                          När det gäller åklagarens granskningsåtgärd konstaterar JO att det inte finns grund
                          för kritik.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 14 september 2020 klagade advokaten AA
                        på hur en försändelse hade hanterats av häktet Göteborg och av en åklagare vid
                        Göteborgs åklagarkammare. Han anförde i huvudsak följande.

                        I egenskap av offentlig försvarare för en häktad klient besökte han häktet
                        Göteborg inför huvudförhandlingen i tingsrätten. Under mötet gjorde hans
                        huvudman stödanteckningar för att förbereda sitt försvar. När besöket var
                        avslutat hämtade häktespersonalen klienten och han själv ombads att gå till
                        receptionsdisken. Där fick han veta att personalen hade tagit stödanteckningarna
                        från klienten. Han förklarade att det rörde sig om förberedelser inför huvud-
                        förhandlingen och att anteckningarna inte kunde tas ifrån klienten. Tjänste-
                        mannen vägrade dock låta klienten få anteckningarna och lämnade dem i stället
                        till advokaten. Därefter gick han till inpasseringskontrollen (IPK), lade




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                      Dnr 6952-2020      Sid 2 (7)
                                                                          7770-2020




anteckningarna i ett kuvert och bad personalen att lämna detta till klienten. På
kuvertet skrev han att det var post från advokat till klient.

Dagen därpå ringde han till klienten och fick beskedet att anteckningarna inte
hade lämnats till honom. Vid telefonsamtal under de följande dagarna fick han
samma besked. Han kontaktade häktet som meddelade att anteckningarna hade
förkommit. Senare informerade häktet honom om att försändelsen var
återfunnen samt att den hade öppnats, kontrollerats och översänts till åklagaren.
Nästa gång han träffade klienten hade han fått anteckningarna. På kuvertet som
de låg i fanns det stämplar som utvisade att häktet hade öppnat och granskat
försändelsens innehåll med stöd av 3 kap. 7 § häkteslagen. Häktet hade också
felaktigt angett att klienten lämnat medgivande till granskning.

Under huvudförhandlingen bekräftade åklagaren att han hade läst innehållet i
försändelsen.

AA lämnade in en kopia av ett kuvert. På ena sidan är kuvertet försett med bl.a.
namn, personnummer och intagningsnummer, en handskriven anteckning ”Från
Advokat till klient” och två stämplar med texten ”RESTRIKTIONER Ja”
respektive ”Får mottagas”. På andra sidan finns Kriminalvårdens
postgranskningsstämpel av vilken det framgår vilket datum försändelsen har
granskats, med stöd av vilken bestämmelse det gjorts, vilken granskningsåtgärd
som vidtagits m.m.

Utredning
JO begärde att Kriminalvården och Åklagarmyndigheten skulle yttra sig över
AA:s anmälan.

De frågor som JO därutöver uppmanade Kriminalvården att svara på framgår i
allt väsentligt av myndighetens yttrande.

Kriminalvårdens remissvar
I sitt remissvar anförde Kriminalvården, Region Väst, genom regionchefen,
följande:

## Utredning

JO har begärt att Kriminalvården ska besvara sex olika frågeställningar som
      aktualiseras med hänsyn till anmälan. För att kunna besvara frågorna har
      uppgifter om sakförhållandena inhämtats från häktet Göteborg genom kriminal-
      vårdschef BB och kriminalvårdsinspektör CC, chef för IPK. Nedan följer de
      uppgifter som framkommit i utredningen.
      Stämmer det att den intagnes stödanteckningar togs ifrån honom? I så fall av
      vilken anledning och med stöd av vilken bestämmelse?
      Enligt personalen på besöksavdelningen som arbetade vid det aktuella tillfället
      visiterade de klienten efter besöket och hittade då hopvikta papper på klienten.
      Klienten uppgav att han inte ville att de skulle läsa vad som stod i pappren.
      Personalen ansåg att de behövde ta reda på vad det rörde sig om för ett
      dokument eftersom vissa dokument kan komma att bli fråga om personligt
                                                                 Dnr 6952-2020       Sid 3 (7)
                                                                     7770-2020




innehav som kan behöva begränsas under gemensamhetstid, exempelvis
förundersökningsprotokoll. Eftersom klienten inte ville visa personalen vad det
var för dokument kunde det inte uteslutas att det rörde sig om någon annan typ
av dokument eller föremål som inte hade kommit från advokaten.
Lämnades stödanteckningarna till anmälaren? I så fall av vilken anledning och
med stöd av vilken bestämmelse? Hade den intagne lämnat sitt medgivande till
detta? Dokumenterades åtgärden? Övervägdes alternativa sätt att hantera
situationen?
För att lösa situationen och ta hänsyn till 3 kap. 6 § HäL (om granskningsförbud
gällande försändelse mellan advokat och klient) föreslog besökspersonalen att
advokaten skulle lämna in anteckningarna som en försändelse. Detta medgav
den intagne. Åtgärden dokumenterades inte.
Gjorde den som tog emot kuvertet i inpasseringskontrollen någon notering om
under vilka omständigheter detta lämnades in?
Mottagande tjänsteman i IPK tog emot ett vitt A5-kuvert av advokaten, skrev ut
en etikett av samma typ som används vid budinlämningen, klistrade på etiketten
och noterade på kuvertet att detta var inlämnat av advokat. Därefter lämnades
det i postlådan som går till kansliet för vidare sortering.
Var det samma tjänsteman som tog emot försändelsen som också öppnade och
granskade den? Om det var en annan tjänsteman som granskade försändelsen
underrättades denne om under vilka omständigheter kuvertet kommit till häktet?
Dokumenterades åtgärden?
Det var en annan tjänsteman som granskade försändelsen. Denne tjänsteman
underrättades inte om under vilka omständigheter som försändelsen hade
kommit till häktet.
Hade den intagne lämnat sitt medgivande till granskning? Kontrollerades om ett
sådant medgivande fanns?
Rutinen är att postgranskningsmedgivande skall kontrolleras av personal som
hanterar inkommande försändelser.
Vad var orsaken till att försändelsen lämnades över till Åklagarmyndigheten?
Underrättades Åklagarmyndigheten om under vilka omständigheter kuvertet
inkommit till häktet? Dokumenterades åtgärden?
Anledningen till att försändelsen lämnades över till Åklagarmyndigheten är att
det inte framgick att det var en försändelse mellan en intagne och dennes
försvarare. Ett handskrivet vitt kuvert innehållandes stödanteckningar gjorde att
det inte gick att säkerställa att försändelsen var mellan en intagen och dennes
försvarare.

Relevanta bestämmelser m.m.
I 2 kap. 11 § häkteslagen (2010:611), HäL, anges att en intagen får ta emot och
inneha böcker, tidskrifter, tidningar och andra personliga tillhörigheter som inte
kan äventyra ordningen eller säkerheten.
Enligt 2 kap. 12 § HäL får tillhörigheter som en intagen inte får ta emot och
inneha enligt 11 § omhändertas och förvaras för den intagnes räkning. Tillhörig-
heter som omhändertagits ska lämnas ut till den intagne senast i samband med att
han eller hon inte längre ska vara berövad friheten.
Av 3 kap. 6 § HäL följer bl.a. att försändelser mellan en intagen och hans eller
hennes offentliga försvarare, en svensk myndighet eller ett internationellt organ
som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda ska
vidarebefordras utan granskning. En sådan försändelse till en intagen ska dock
inte vidarebefordras utan hållas kvar, om det finns anledning att anta att
uppgiften om avsändare av försändelsen är oriktig.
                                                                       Dnr 6952-2020       Sid 4 (7)
                                                                           7770-2020




      I 7 § häktesförordningen (2010:2011) framgår att när tillhörigheter som den
      intagne inte får ta emot och inneha omhändertas enligt 2 kap. 12 § häkteslagen
      (2010:611) ska den intagne underrättas. Vidare anges att omhändertagna
      tillhörigheter ska dokumenteras.

## Kriminalvårdens bedömning

Enligt Kriminalvården hade häktespersonalen stöd för att omhänderta stöd-
      anteckningarna med stöd av 2 kap. 12 § HäL. Den intagne ville ta med anteck-
      ningarna till bostadsrummet vilket innebär att det handlar om ett innehav av
      personliga tillhörigheter enligt 2 kap. 11 § HäL. Frågan om ett innehav ska
      tillåtas behöver först prövas av Kriminalvården. En förutsättning för en sådan
      prövning är att Kriminalvården kan kontrollera vad det rör sig om för föremål.
      Enligt personalen ville inte den intagne att de kontrollerade anteckningarna.
      Därför kunde innehavsfrågan inte bedömas och det fanns skäl för att neka den
      intagne att få ta med anteckningarna till bostadsrummet.
      Av utredningen framgår att häktespersonalen i stället för att omhänderta anteck-
      ningarna och lägga dessa i den intagnes förråd föreslog att advokat AA skulle
      lämna in anteckningarna i budinlämningen på häktet som en försändelse från
      denne till klienten. Det är också utrett att häktets personal sedan granskade
      försändelsen och överlämnade den till Åklagarmyndigheten. Detta trots att det i
      budinlämningen hade noterats på kuvertet att det var post från advokat till klient
      i överensstämmelse med gällande rutiner för IPK. Enligt den personalen som
      senare granskade försändelsen tyckte de inte att det framgick tillräckligt tydligt
      att det rörde sig om advokatpost. Det kan mot denna bakgrund konstateras att det
      inte funnits tillräcklig kännedom bland personalen om gällande rutiner inom
      häktet och att det funnits brister i informationsutbyte och dokumentation mellan
      olika avdelningar inom häktet. Denna hantering har varit felaktig från häktets
      sida och försändelsen skulle inte ha granskats eller översänts till
      Åklagarmyndigheten.
      Kriminalvården känner till att häktet Göteborg under 2019 blivit kritiserade av
      JO för en liknande hantering av en försändelse från en advokat. Det är naturligt-
      vis beklagligt att samma typ av misstag sker igen. Frågan om att ytterligare
      förtydliga rutinerna för posthanteringen vid häktet har lyfts och häktet har
      återkopplat att man ser över frågan och arbetar på att ta fram förslag på förbätt-
      ringar. Frågan kommer att följas upp av Region Väst.
Åklagarmyndighetens remissvar
I sitt remissvar anförde Åklagarmyndigheten, genom vice riksåklagaren,
följande:

## Bakgrund

Åklagaren var förundersökningsledare i ett ärende angående bl.a. grovt
      narkotikabrott. NN var häktad i ärendet. Ett av skälen för häktning var
      kollusionsfara och NN var belagd med restriktioner som bl.a. innebar inskränk-
      ningar i hans rätt att sända och ta emot försändelser. Någon dag efter att åklaga-
      ren väckt åtal mot NN inkom en brevförsändelse till åklagarkammaren från
      Kriminalvården för prövning av om NN skulle få motta försändelsen. På
      framsidan av försändelsens kuvert stod det skrivet för hand ”Från Advokat till
      klient”. På baksidan av kuvertet fanns Kriminalvårdens stämpel som anger om
      en försändelse har granskats av Kriminalvården och i så fall hur och varför.
      Stämpeln syns otydligt på den kopia av kuvertet som Åklagarmyndigheten nu
      har erhållit från JO, men det går i vart fall att utläsa att Kriminalvården hade
      granskat försändelsen och att granskningen inte hade skett med anledning av att
      det fanns skäl att anta att uppgiften om avsändaren var oriktig och det behövde
      utredas vem som var avsändare. På kuvertet fanns också en s.k. post-it lapp på
      vilken någon hade skrivit ”Ej från advokat”. Kriminalvården hade inte fyllt i vem
                                                                         Dnr 6952-2020         Sid 5 (7)
                                                                             7770-2020




      som var avsändare till försändelsen på den bifogade s.k. restriktionsblanketten,
      vilket åklagaren noterade. Åklagaren granskade försändelsen som bestod av ett
      papper med några rader knappt läsbar handstil. Åklagaren godkände genast att
      NN skulle få motta försändelsen.

      Rättslig reglering m.m.
      Enligt 24 kap. 5 a § rättegångsbalken kan en häktad persons kontakter med
      omvärlden inskränkas om det finns risk för att den häktade undanröjer bevis eller
      på annat sätt försvårar sakens utredning. Av 6 kap. 2 § 7 häkteslagen (2010:611)
      framgår att ett beslut om restriktioner bl.a. kan avse inskränkningar i rätten att
      sända och ta emot försändelser.
      Vissa försändelser till eller från en häktad person ska enligt 3 kap. 6 § häktes-
      lagen vidarebefordras till mottagaren utan föregående granskning även om den
      häktade har restriktioner. Det gäller bl.a. försändelser mellan den häktade och
      dennes offentlige försvarare. En sådan försändelse till en häktad person ska dock
      inte vidarebefordras utan hållas kvar om det finns anledning att anta att uppgiften
      om avsändare är oriktig. Försändelsen får då enligt 8 § granskas om den häktade
      medger det och i så fall enbart i syfte att utreda vem avsändaren är.
      Om en åklagare av förbiseende tillställs korrespondens som ska vidarebefordras
      utan föregående granskning ska försändelsen antingen omedelbart återställas till
      häktet eller vidarebefordras till adressaten om det är lämpligare (Gunnel
      Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel – när och hur får de användas?, fjärde
      upplagan, s. 819).

## Bedömning

När åklagaren erhöll den aktuella försändelsen för prövning hade Kriminal-
      vården redan granskat den och av en stämpel framgick att Kriminalvården inte
      hade hanterat försändelsen som om NN:s offentlige försvarare kunde vara
      avsändare. På kuvertets baksida satt dessutom en post-it lapp med en särskild
      notering att försändelsen inte var från advokat. Åklagaren har därför inte haft
      någon anledning att tro att försändelsen var från NN:s försvarare och kan inte
      lastas för att han granskade försändelsen.
I ett underyttrande anförde kammaråklagaren DD följande:

      Jag var förundersökningsledare i AM-31010-20 angående bl.a. grovt
      narkotikabrott, advokat AA var förordnad som offentlig försvarare för en person
      som var häktad med restriktioner.
      Jag väckte åtal den 3 juni 2020 och huvudförhandlingen var planerad till
      den 10 juni 2020. Någon dag efter det att jag väckt åtal kom ett brev i
      restriktionsposten till den misstänkta personen, på kuvertet stod skrivet med
      handstil ”Från advokat”, men i restriktionsblanketten fanns ingen information
      om avsändare. Kuvertet var dock öppnat och när jag vände på kuvertet såg jag att
      innehållet hade granskats av Kriminalvården och att det satt en s.k. post-it lapp
      på baksidan med texten ”Ej från advokat”. Jag tog därför ut brevet ur kuvertet
      och såg där att någon skrivit 3–4 rader med knappt läsbar handstil. Jag såg
      snabbt att det inte fanns några skäl att censurera brevet varför jag la det tillbaka i
      kuvertet och godkände att den misstänkte skulle få brevet.
      Det kuvert som advokat AA har bifogat sin anmälan till JO synes vara det ovan
      nämnda kuvertet förutom att den s.k. post-it lappen saknas.
      Jag är väl medveten om att brev mellan advokat och klient är skyddade från
      insyn genom det s.k. enrumsprivilegiet och att meddelanden mellan advokat och
      klient inte får tas i beslag. Mig veterligen kommer aldrig brev mellan advokat
      och klient till åklagarens kännedom eftersom de normalt sett inte lämnas för
      granskning till åklagare utan hanteras av Kriminalvården. I aktuellt fall har
                                                                        Dnr 6952-2020        Sid 6 (7)
                                                                            7770-2020




      Kriminalvården uppenbarligen öppnat brevet och konstaterat att det inte kommer
      från en advokat och därför lämnat det till mig som åklagare för granskning. Jag
      har därför inte haft anledning att tro att det aktuella brevet skulle kunna omfattas
      av enrumsprivilegiet. Dessutom framgick det av brevets innehåll och även av
      advokat AA:s anmälan till JO att brevet de facto inte innehöll någon
      korrespondens mellan advokat och klient utan av den misstänktes egna
      anteckningar.
AA gavs tillfälle att kommentera remissvaren.

Rättslig reglering
Kriminalvården och Åklagarmyndigheten har i sina remissvar redogjort för de
bestämmelser som har betydelse i ärendet.

Bedömning
Häktets åtgärder med anteckningarna och försändelsen
Kriminalvården har gett uttryck för uppfattningen att häktespersonalen hade
stöd för att omhänderta anteckningarna med hänvisning till bestämmelsen i
2 kap. 12 § häkteslagen (2010:611). Det är dock klarlagt att anteckningarna inte
omhändertogs utan i stället lämnades till advokaten AA. Enligt Kriminalvården
medgav den intagne att advokaten skulle lämna in anteckningarna som en
försändelse.

När det gäller häktets hantering av försändelsen framgår följande. En tjänste-
man i häktets inpasseringskontroll tog emot ett kuvert från AA, klistrade på en
etikett av samma typ som används vid budinlämning och noterade på kuvertet
att det lämnats in av en advokat. Därefter lades försändelsen i postlådan för
vidare sortering på häktets kansli.

Det är också utrett att häktets personal granskade försändelsen och överlämnade
den till Åklagarmyndigheten. Dessa åtgärder strider mot bestämmelserna i
3 kap. 6 § häkteslagen. Enligt de tjänstemän som utförde granskningen tyckte
de inte att det framgick tillräckligt tydligt att det rörde sig om advokatpost.
Redan med hänsyn till häktets beskrivning av hur kuvertet med anteckningarna
togs emot och vilka uppgifter som noterades på försändelsen har jag något svårt
att förstå den förklaringen. Det inträffade talar, som Kriminalvården har varit
inne på i sitt remissvar, i vart fall för att personalen inte har haft tillräcklig
kunskap om häktets rutiner och för att det funnits brister i dokumentation och
informationsutbyte mellan häktets olika avdelningar. Häktet förtjänar kritik för
den felaktiga hanteringen av försändelsen.

Som Kriminalvården nämnt har häktet Göteborg relativt nyligen kritiserats av
JO för en liknande hantering av en försändelse från en offentlig försvarare (se
JO:s beslut den 29 augusti 2019, dnr 180-2019). Av myndighetens yttrande i det
ärendet framgick att häktet planerade att göra en översyn av rutinerna vid
budinlämning av försändelser från advokater till klienter. Den nu aktuella
händelsen väcker frågan om huruvida denna översyn, om den alls har genom-
förts, var tillräcklig för att förhindra liknande felaktigheter. Att bestämmelserna
                                                                 Dnr 6952-2020      Sid 7 (7)
                                                                     7770-2020




om vidarebefordran av försändelser mellan en intagen och hans eller hennes
offentliga försvarare tillämpas korrekt är av grundläggande betydelse. Det är
därför angeläget att Region Väst följer upp häktets arbete med att ytterligare
förtydliga rutinerna för posthanteringen.

Åklagarens granskning av försändelsen
Av Åklagarmyndighetens remissvar framgår att åklagaren inte hade någon
anledning att tro att försändelsen som häktet överlämnat kom från den häktades
försvarare. Mot bakgrund av myndighetens beskrivning av vilken information
som fanns på försändelsen när åklagaren fick den finner jag inte skäl att ifråga-
sätta denna uppgift. Jag konstaterar att det inte finns grund för att kritisera
åklagarens granskningsåtgärd.

Ärendena avslutas.
