# Kritik mot Polismyndigheten för att en husrannsakan och en kroppsbesiktning genomfördes utan att det fanns grund för det samt
för att kroppsbesiktningen genomfördes i en minibuss

JO 2019-04-30 dnr 7001-2017

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2019-04-30              7001-2017              1 (8)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten för att en husrannsakan och en
                        kroppsbesiktning genomfördes utan att det fanns grund för det samt
                        för att kroppsbesiktningen genomfördes i en minibuss


                          Beslutet i korthet: En kvinna i bil blev stoppad av polisen. Polisen fattade misstanke
                          om narkotikabrott och beslutade om husrannsakan i bilen och kroppsvisitation av
                          kvinnan. Undersökningen av kvinnan genomfördes i den bakre delen av en minibuss,
                          där kvinnan fick klä av sig först på överkroppen och sedan på underkroppen inför en
                          kvinnlig polis.
                          Enligt JO hade Polismyndigheten inte fog för att anse att kvinnan var skäligen
                          misstänkt för narkotikabrott. Polisen fattade därmed beslut om husrannsakan och
                          kroppsvisitation utan att det fanns förutsättningar för det. Polismyndigheten kritiseras
                          för detta.
                          JO uttalar att när en person tvingas att ta av sig sina kläder för att polisen ska kunna
                          söka efter narkotika i kläderna, innebär detta ofrånkomligen att också den misstänktes
                          kropp iakttas. Den polis som genomför undersökningen har i en sådan situation
                          självfallet också uppmärksamhet på om den misstänkte t.ex. genom sin
                          kroppsställning försöker gömma narkotika i sina armhålor eller på något annat ställe
                          på kroppen. Även om den misstänktes kropp bara granskas som hastigast anser JO
                          att undersökningen sammantaget måste ses som en kroppsbesiktning i
                          rättegångsbalkens mening. Undersökningen av kvinnan var därför enligt JO en
                          kroppsbesiktning och inte en kroppsvisitation.
                          Med hänsyn till att kroppsbesiktningen av kvinnan innebar att hon tvingades att klä av
                          sig så att hon visade intima delar av kroppen, anser JO att den varit av mera väsentlig
                          omfattning. En sådan kroppsbesiktning ska genomföras inomhus och i ett avskilt rum,
                          och det finns inte något rättsligt utrymme för att genomföra den på något ställe som
                          inte omfattas av begreppet inomhus. Polismyndigheten kritiseras för att
                          kroppsbesiktningen av kvinnan genomfördes i en minibuss.
                          Enligt JO kan det finnas situationer när en kroppsbesiktning av mera väsentlig
                          omfattning kan genomföras med bibehållen respekt för den misstänktes integritet och
                          med tillfredsställande avskildhet trots att den inte genomförs inomhus. Mot denna
                          bakgrund överlämnas beslutet till Justitiedepartementet.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 7001-2017         Sid 2 (8)

## Anmälan och bakgrund

Anmälan
I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Polismyndigheten,
polisregion Stockholm, bl.a. för att hon tvingats klä av sig i en polisbuss inför
en polis som skulle leta efter narkotika. Hon uppgav i huvudsak följande.

En lördag i oktober 2017 blev hon stoppad av polisen när hon var på väg i bil
från en promenad med en ung flicka som hon är kontaktperson för. Polisen
frågade bl.a. vem som ägde bilen. Hon var osäker på detta då det var en tillfällig
bil i väntan på en ny. Polisen beslutade att hon skulle klä av sig i en polisbuss
inför en kvinnlig polis som skulle leta efter narkotika. Polisen uppgav inte något
skäl till beslutet. AA har aldrig missbrukat droger eller gjort sig skyldig till brott
som har med droger att göra.

## Utredning

Utredning
Inledning
I handlingar från Polismyndigheten avseende den anmälda händelsen anges att
en polispatrull stoppade en bil med anledning av att den framfördes
oregelbundet. Föraren blev mycket nervös och svarade otydligt på frågan om
vart de var på väg. Hon visste inte vem som var ägare till bilen och svarade
otydligt och nervöst på frågan om hon hade någon narkotika med sig. Föraren
misstänktes för narkotikabrott, och polisen genomförde en kroppsvisitation av
henne och en husrannsakan i bilen. Mellan förarsätet och passagerarsätet
hittades en tablettburk med genomskinlig vätska. Enligt ett analysbesked från
Nationellt forensiskt centrum innehöll vätskan inte narkotika.

Polismyndighetens yttrande
JO begärde att Polismyndigheten skulle yttra sig om grunden för husrannsakan
och kroppsvisitationen av AA samt om hur kroppsvisitationen genomfördes.

Polismyndigheten (BB) yttrade sig efter att de befattningshavare som berörs av
anmälan fått tillfälle att lämna upplysningar. Myndigheten redovisade bl.a.
följande upplysningar från berörda befattningshavare.
      Polisassistent […] CC har angett att han som förundersökningsledare i den
      aktuella förundersökningen fattade tvångsmedelsbesluten rörande AA. Vid
      tillfället var han och [polisassistent] DD i Liljeholmen och såg en bil som
      framfördes på ett sätt som väckte misstanke om att bilföraren skulle kunna vara
      alkoholpåverkad. De lät utföra en registerkontroll rörande det framförda fordonet
      som visade sig ägas av AA:s före detta man, vilket är en person som han vet är
      dömd för narkotikabrottslighet vid flera tillfällen. De stoppade bilen och föraren
      AA visade sitt körkort och fick avge utandningsprov i ett så kallat
      sållningsinstrument för kontroll av om hon kunde ha alkohol i utandningsluften.
      Provresultatet gav ingen misstanke om trafiknykterhetsbrott.
      AA tillfrågades om vem som ägde bilen och svarade att hon inte visste det, vilket
      CC tyckte var anmärkningsvärt. Han började fundera över om AA kunde ha
      narkotika på sig eller i bilen. När AA tillfrågades om hon hade narkotika på sig
      eller i bilen blev hon nervös. Hon svarade ungefär: öh, öh, tog en paus, tittade sig
      omkring i bilen som om hon letade efter något. Sedan svarade hon något i stil
      med att: Det borde det inte finnas.
                                                                     Dnr 7001-2017        Sid 3 (8)




     Till följd av AA:s beteende och svar på frågan om hon hade narkotika på sig
     eller i bilen, kom CC fram till att AA var skäligen misstänkt för narkotikabrott
     (innehav) och att hon därför skulle kroppsvisiteras och att husrannsakan skulle
     verkställas i bilen för att leta efter narkotika. AA informerades om
     brottsmisstanken mot henne och att hon därför skulle kroppsvisiteras och att
     husrannsakan skulle genomföras i bilen.
     AA tillfrågades om hon ville åka till polisstationen för att där verkställa
     kroppsvisitationen och hon insisterade på att hon ville bli kroppsvisiterad på
     platsen för ingripandet. CC är övertygad om att integritetskränkningen som
     kroppsvisitationen innebar för AA hade varit större om kroppsvisitationen
     verkställts i en arrestcell på polisstationen än på det sätt som den kom att
     verkställas. Det fanns inga öppna lokaler i närheten av platsen för fordonsstoppet
     där polisen kunde låna ett avskilt utrymme. Det var lördag kväll i oktober vid
     åttatiden. Det var mörkt ute och nästan folktomt på platsen. Han beslutade att
     kroppsvisitationen skulle utföras i polisens buss och AA uttryckte inga
     invändningar mot detta. Bussen hade tre rader med säten inbegripet framsätena
     och hade tonade rutor överallt utom på framrutan. När AA kroppsvisiterades
     befann hon sig ensam längst bak i bussen tillsammans med [polisassistent] EE
     framför sig. Insynen utifrån var obefintlig.
     Vid husrannsakan i bilen påträffades ett basebollträ i metall samt en tablettburk
     med en vätska inuti som CC trodde var en amfetaminlösning. Av burkens
     märkning framgick att den tidigare innehållit narkotikaklassade
     tabletter. AA delgavs misstanke om dels narkotikabrott genom innehav av den
     vätska som antogs kunna vara narkotika, dels brott mot knivlagen genom att i bil
     på allmän plats ha innehaft ett bollträ lätt tillgängligt på förarplatsen. Hon
     tillfrågades om hon önskade ha en försvarare närvarande vid förhöret men
     avböjde den möjligheten och därefter förhördes hon på platsen om de misstänkta
     brotten.
     –––
     EE har, förutom uppgifter som CC lämnat, framfört i huvudsak följande. Hon
     verkställde kroppsvisitationen av AA i en civil minibuss tillhörande
     Polismyndigheten. EE frågade om AA hade någon narkotika på sig och AA
     svarade att hon inte hade det. Hon berättade för AA att hon skulle titta överallt
     och även i AA:s underkläder. Först fick AA ta av sig de yttersta kläderna och
     fickorna på de kläderna kontrollerades. Därefter fick AA ta av sig tröjan och
     sedan visa att hon inte hade narkotika i sin BH. Därefter fick AA ta på sig BH
     och tröja. EE bad AA dra ner sina byxor och trosor, vilket hon gjorde. AA fick
     sedan dra upp trosorna och byxorna eftersom det inte påträffades någon
     narkotika i trosorna. AA var aldrig vid något tillfälle helt naken och hade kläder
     på sig antingen på överkroppen eller på underkroppen. De klädesplagg AA hade
     på sig tog hon själv av på uppmaning av EE, som inte behövde dra av eller hjälpa
     AA att ta av sig något klädesplagg. Hon upplevde att AA var tillmötesgående
     eftersom hon gjorde som EE sa och bad om. AA nämnde något om att hon
     förstod varför EE visiterade henne. Ingen narkotika hittades vid
     kroppsvisitationen. Det var folktomt i området vid tiden för åtgärderna.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

     Grunden för husrannsakan i bilen och kroppsvisitationen av AA
     En utgångspunkt för att få genomföra en husrannsakan, kroppsvisitation eller
     kroppsbesiktning är att det föreligger en skälig misstanke om brott.
     Poliserna, som efter registerkontroll fått information om att bilen som AA
     framförde ägdes av en person som tidigare dömts för flera narkotikabrott, har
     uppgett att de tyckte att det var anmärkningsvärt att AA uppgav att hon inte
     visste vem som ägde bilen. Denna omständighet tillsammans med iakttagelser av
     AA:s beteende, nervositet samt svar på polisernas fråga om hon hade narkotika
                                                                  Dnr 7001-2017         Sid 4 (8)




på sig eller i bilen har enligt utredningen i ärendet legat till grund för

## Bedömning

bedömningen att det förelegat en skälig misstanke om narkotikabrott (innehav).
Någon ytterligare omständighet har inte framkommit.
Även om Polismyndigheten har förståelse för CC:s bedömning anser
myndigheten vid en granskning i efterhand att ingen av de anförda
omständigheterna, enskilt eller tillsammans, synes vara sådana konkreta
omständigheter som gav grund för en skälig misstanke om narkotikabrott. Det
kan därför ifrågasättas om misstanken mot AA nådde upp till den styrka som
krävs för skälig misstanke, vilket var en förutsättning för besluten om
kroppsvisitation och husrannsakan. Det kan inte heller anses ha förelegat några
faktiska omständigheter som påtagligt visade att man med fog kunde förvänta sig
att påträffa visst föremål eller vinna utredningsresultat. Vid sådant förhållande
har det inte heller funnits skäl för aktuella tvångsmedelsbeslut.
Av den beslutande polismannens egna uppgifter framgår att beslutet om
kroppsvisitation av AA fattades samtidigt som beslutet om husrannsakan i bilen.
Med hänsyn till allmänna principer för tvångsmedelsanvändning fanns det enligt
Polismyndigheten skäl att avvakta med beslut i frågan om kroppsvisitation tills
husrannsakan i bilen hade slutförts.

Fråga om kroppsvisitations genomförande
Den undersökning som gjordes av AA i förevarande ärende bestod i att hon först
fick ta av sig de yttersta kläderna varvid fickorna på de kläderna kontrollerades.
Hon fick sedan ta av sig tröjan, visa att det inte fanns någon narkotika i BH:n
varefter hon fick ta på sig BH och tröja igen. Därefter fick AA dra ner sina byxor
och trosor. När EE konstaterat att det inte fanns någon narkotika i trosorna fick
AA dra upp trosorna och byxorna igen. AA var inte vid något tillfälle helt naken
och hade kläder på sig antingen på överkroppen eller på underkroppen.
Det står således klart att AA vid undersökningen befann sig tillsammans med EE
längst bak i en polisbuss, som kan antas vara ett tämligen trångt utrymme, och att
hon där fick dra ner byxor och trosor för att kontroll av eventuell förekomst av
narkotika i trosorna skulle kunna ske. AA har alltså varit naken, i vart fall delvis,
i EE:s åsyn i ett trångt utrymme. De undersökningsåtgärder som vidtogs, t.ex.
genomsökning av AA:s underkläder m.m., faller inom ramen för en
kroppsbesiktning, oaktat att syftet inte har varit att undersöka AA:s kropp.
Det aktuella fordonet hade tonade sid- och bakrutor samt delvis tonad framruta.
Även om det var folktomt på platsen vid tillfället så har undersökningsåtgärderna
vidtagits i ett fordon vid en trafikkorsning i ett tätbebyggt område där det inte
kunde uteslutas att någon passerade polisbussen. Det synes därtill endast ha varit
polismannens kropp och framförvarande säten som skylde insynen från fordonets
framruta.
Enligt Polismyndigheten kan det – med hänsyn till de sammantagna
omständigheterna som redovisats ovan – med visst fog ifrågasättas om inte den
aktuella undersökningen har varit av mera väsentlig omfattning och därför
rätteligen borde ha skett inomhus och i avskilt rum. Det kan vidare ifrågasättas
om den har genomförts i enlighet med de krav på avskildhet och värdighet som
ska iakttas vid genomförandet av en sådan undersökning. Uppgifterna om AA:s
önskemål, tidpunkt, plats och obefintlig risk för insyn i polisbilen förändrar inte
den bedömningen.
Åtgärden att under de förutsättningar som var aktuella i det här fallet företa en
undersökning av AA i den omfattning som skett framstår avslutningsvis som
tveksam med hänsyn till kravet på proportionalitet vid polisingripanden.
                                                                     Dnr 7001-2017      Sid 5 (8)




Rättslig reglering
Om det finns anledning att anta att det har begåtts ett brott som det kan följa
fängelse på får en husrannsakan göras hos den som är skäligen misstänkt för
brottet, bl.a. för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att
utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet
(28 kap. 1 § rättegångsbalken, RB).

Den som skäligen kan misstänkas för ett brott som det kan följa fängelse på får
kroppsvisiteras och kroppsbesiktigas, bl.a. för att söka efter föremål som kan tas
i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för
utredning om brottet. Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och
annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon
har med sig. Med kroppsbesiktning avses en undersökning av
människokroppens yttre och inre samt att ta prov från människokroppen och
undersöka sådana prov. (Se 28 kap. 11 och 12 §§ RB.)

JO har vid flera tillfällen uttalat att det för att en person ska anses skäligen
misstänkt för ett brott krävs att det finns konkreta omständigheter som med viss
styrka pekar på att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser.
Omständigheterna måste alltså vara av det slaget att de ger upphov till en
faktabaserad misstanke. Det är emellertid inte möjligt att lägga fast några mer
bestämda riktlinjer för vad som ska krävas för att en misstanke ska anses vara
skälig. Frågan får i stället besvaras från fall till fall, och vanligen finns det ett
visst utrymme för olika bedömningar. (Se t.ex. JO 2016/17 s. 383, dnr 971-
2015, och JO:s beslut den 2 februari 2017, dnr 1912-2015.)

Vid beslut om och genomförande av en husrannsakan, en kroppsvisitation eller
en kroppsbesiktning ska proportionalitetsprincipen tillämpas. Den innebär att
skälen för åtgärden ska uppväga det intrång eller de men i övrigt som åtgärden
innebär för den misstänkte (se 28 kap. 3 a § och 13 § första stycket RB).

Även den s.k. hänsynsprincipen ska beaktas vid genomförandet av ett
tvångsmedel. Den innebär bl.a. att diskretion bör iakttas vid genomförandet av
tvångsmedel och kommer till uttryck i 23 kap. 4 § andra stycket RB där det
anges att en förundersökning ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för
misstanke eller orsakas kostnad eller olägenhet.

Kravet på hänsyn kommer till uttryck även i 28 kap. 13 § andra stycket RB. Där
anges att en kroppsvisitation eller en kroppsbesiktning som är av mera väsentlig
omfattning ska verkställas inomhus och i ett avskilt rum. Om den misstänkte
behöver blotta sig endast i mindre omfattning kan det anses vara en
kroppsbesiktning eller kroppsvisitation som inte är av väsentlig omfattning (se
JO 2015/16 s. 154, dnr 3820-2013). Även i sådana fall är utgångspunkten dock
att undersökningen ska ske inomhus och i ett avskilt rum. Om den misstänkte
självmant uttrycker önskemål om det och undersökningen kan genomföras i
tillfredsställande avskildhet och med den värdighet som kan krävas kan dock
undersökningen enligt JO få ske utomhus i samband med ingripandet.
                                                                  Dnr 7001-2017       Sid 6 (8)




Bedömning
Besluten om husrannsakan och kroppsvisitation
Av utredningen i ärendet framgår att de poliser som stoppade AA tyckte att hon
uppträdde osäkert och nervöst när hon fick frågor bl.a. om vem som ägde bilen
som hon körde och om det fanns narkotika i den. Vidare framgår att poliserna
vid en registerkontroll fick kännedom om att bilen tillhörde AA:s tidigare make
som dömts för narkotikarelaterad brottslighet. Dessa omständigheter lades till
grund för bedömningen att AA var skäligen misstänkt för narkotikabrott och
därmed också för besluten om husrannsakan och kroppsvisitation.

För att en person ska anses skäligen misstänkt för ett brott måste det, som
redovisats ovan, finnas konkreta omständigheter som med viss styrka pekar på
att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser. JO har tidigare
uttalat att det förhållandet att en person beter sig underligt, uppträder nervöst
eller undviker kontakt med polisen inte i sig kan anses ge grund för misstanke
om brott, än mindre för misstanke om brott av ett visst slag (se JO 2009/10
s. 72, dnr 1516-2007). Ett beslut om kroppsvisitation kan aldrig grundas bara på
allmänna kunskaper om en viss persons livsföring eller tidigare brottslighet.
Enbart det förhållandet att någon är känd i narkotikasammanhang är exempelvis
inte tillräckligt för att grunda en skälig misstanke om narkotikabrott. Inte heller
sådana omständigheter som att en person med denna bakgrund är i sällskap med
någon annan som också är känd i narkotikasammanhang eller att han eller hon
påträffas i anslutning till en bostad eller annan lokal där sådana personer brukar
uppehålla sig kan anses utgöra tillräcklig grund för en skälig brottsmisstanke (se
JO 1993/94 s. 101, dnr 1127-1992). Detsamma gäller i fråga om
kroppsbesiktning.

Utifrån de omständigheter som har anförts hade Polismyndigheten enligt min
uppfattning inte fog för att anse att AA var skäligen misstänkt för
narkotikabrott. Polismyndigheten fattade därmed beslut om husrannsakan och
kroppsvisitation utan att det fanns förutsättningar för det. Myndigheten ska
kritiseras för detta.

Undersökningen av AA och hur den genomfördes
Undersökningen av AA genomfördes genom att hon ombads ta av sig på
överkroppen och sedan, efter att hon klätt på sig på överkroppen igen, ombads
ta av sig på underkroppen. AA kom alltså att visa större delen av sin kropp
naken, även om hon inte vid något tillfälle var helt avklädd.

Polismyndigheten har i sitt yttrande till JO bedömt att undersökningen av AA
inte var en kroppsvisitation utan måste ses som en kroppsbesiktning enligt
28 kap. 12 § RB, trots att syftet inte var att undersöka AA:s kropp.

En kroppsvisitation som syftar till en undersökning av en persons kläder ska
inte genomföras så att den som undersöks behöver stå naken i en tjänstemans
åsyn (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, 1 oktober 2018, Zeteo, kommentaren
                                                                   Dnr 7001-2017       Sid 7 (8)




till 28 kap. 11 §). JO har tidigare ansett att en åtgärd som inneburit att en person
har fått ta av sig alla kläder och böja sig framåt respektive att vända sig om för
att poliserna skulle kunna se andra sidan av kroppen varit så ingripande åtgärder
att de varit att betrakta som en kroppsbesiktning (se JO:s beslut den 17 januari
1994, dnr 3-1993, och den 13 december 2013, dnr 5360-2012).

I detta fall misstänkte polisen AA för innehav av narkotika, men det framgår
inte närmare var de trodde att hon förvarade den. Mot den bakgrunden måste
syftet med undersökningen ha varit att leta efter narkotika hos AA oavsett var
den kunde finnas. När en person tvingas att ta av sig sina kläder på överkroppen
och att dra ned sina trosor inför en polis, för att polisen ska kunna söka efter
narkotika i kläderna, innebär detta ofrånkomligen att också den misstänktes
kropp iakttas. Den polis som genomför undersökningen har i en sådan situation
självfallet också uppmärksamhet på om den misstänkte t.ex. genom sin
kroppsställning försöker gömma narkotika i sina armhålor eller på något annat
ställe på kroppen. Även om den misstänktes kropp bara granskas som hastigast
anser jag att undersökningen sammantaget måste betraktas som en
kroppsbesiktning i rättegångsbalkens mening. I likhet med Polismyndigheten
gör jag alltså bedömningen att undersökningen av AA var en kroppsbesiktning.

Med hänsyn till att kroppsbesiktningen innebar att AA tvingades att klä av sig
så att hon visade intima delar av kroppen får den anses ha varit av mera
väsentlig omfattning. En sådan kroppsbesiktning ska enligt 28 kap. 13 § andra
stycket RB genomföras inomhus och i ett avskilt rum. Så som bestämmelsen är
utformad finns det inte något rättsligt utrymme för att genomföra den på något
ställe som inte omfattas av begreppet inomhus, t.ex. i ett transportmedel (jfr
t.ex. 29 § lagen om straff för smuggling).

I detta fall genomfördes kroppsbesiktningen av AA i den bakre delen av en
minibuss. Den har därmed inte genomförts på det sätt som anges i
bestämmelsen i 28 kap. 13 § RB. Det förhållandet att AA inte hade uttryckt
någon invändning mot att undersökningen genomfördes i bussen saknar
betydelse i detta sammanhang. Polismyndigheten ska kritiseras för hur
undersökningen genomfördes.

Skälet till att en kroppsbesiktning av mera väsentlig omfattning enligt den
aktuella bestämmelsen ska genomföras inomhus och i ett avskilt rum är
självfallet att en sådan undersökning är särskilt känslig från integritetssynpunkt.
JO har dock i ett beslut från 2008 pekat på att det kan finnas situationer då en
kroppsbesiktning av mera väsentlig omfattning av praktiska skäl är svår att
genomföra inomhus, men där tillfredsställande avskildhet ändå kan
åstadkommas, och överlämnat beslutet till Justitiedepartementet för kännedom
(JO 2008/09 s. 156, dnr 3526-2007). Någon ändring av bestämmelsen i 28 kap.
13 § RB har inte skett med anledning av påpekandet.

Även jag anser att det kan finnas vissa situationer när en kroppsbesiktning av
mera väsentlig omfattning kan genomföras med bibehållen respekt för den
                                                                   Dnr 7001-2017        Sid 8 (8)




misstänktes integritet och med tillfredsställande avskildhet trots att den inte
genomförs inomhus. Det skulle t.ex. kunna röra sig om en undersökning som
sker i ett transportmedel som är så rymligt att det erbjuder ett avskilt utrymme
som är att jämställa med ett rum och som också är skyddat från insyn, t.ex. i en
husbil eller större polisbuss som är särskilt anpassad för ett sådant ändamål.
Detta skulle också kunna vara till fördel för den som ska kroppsbesiktigas
eftersom han eller hon då inte behöver följa med t.ex. till en polisstation, vilket i
sig kan väcka uppmärksamhet och innebära en olägenhet för den enskilde. Mot
den bakgrunden lämnar jag över beslutet till Justitiedepartementet.

Ärendet avslutas.




Cecilia Renfors




                                            Helena Tyni

Byråchefen Stefan Nyman har deltagit i beredningen av ärendet.




Sändlista

AA

Polismyndigheten, rättsavdelningen (A068.750/2018)

Justitiedepartementet
