# Anmälan mot socialförvaltningen i Karlskrona kommun om att videoinspelningar som gjorts inom ramen för en beviljad insats har raderats

JO 2016-01-05 dnr 7041-2013

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2016-01-05              7041-2013              1 (8)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Anmälan mot socialförvaltningen i Karlskrona kommun om att
                        videoinspelningar som gjorts inom ramen för en beviljad insats har
                        raderats


                          Beslutet i korthet: En förälder klagade på att socialtjänsten hade förstört
                          videoinspelningar som hade gjorts när föräldrarna hade umgänge med sina barn.
                          Det framgick av JO:s utredning att föräldrarna, efter en avslutad barnavårdsutredning,
                          hade beviljats bistånd enligt socialtjänstlagen i form av familjestöd inom
                          socialförvaltningens öppenvård. Som ett led i familjebehandlingen videofilmades två
                          umgängestillfällen. Inspelningarna raderades efter det att föräldrarna hade tittat på
                          filmerna tillsammans med familjestödjarna och fått återkoppling i sitt föräldraskap.
                          Enligt JO:s uppfattning ligger det närmast till hands att anse att videoinspelningarna
                          kom till inom ramen för s.k. faktiskt handlande hos socialförvaltningen och att de
                          således inte hade anknytning till något ärende. Filmerna sparades hos förvaltningen
                          inför det kommande behandlingstillfället och en uppgift om dem antecknades i
                          journalen. Det inspelade materialet tycks inte ha varit avsett att bearbetas utan fick sin
                          slutliga utformning redan när förvaltningen avslutade inspelningarna. JO anser att
                          videofilmerna därmed måste anses ha varit upprättade i tryckfrihetsförordningens
                          mening. De var alltså allmänna handlingar.
                          Det fanns inte stöd i några gallringsföreskrifter för att förstöra videoinspelningarna.
                          Frågorna om inspelningarnas rättsliga status och om möjligheten att gallra materialet
                          är emellertid inte enkla att besvara, och ytterst ligger ansvaret för att pröva om en
                          handling är allmän på domstolarna. JO avstår därför i detta fall från att kritisera
                          förvaltningen för att ha förstört materialet.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan flera klagomål mot socialförvaltningen i Karlskrona
                        kommun. Ett av klagomålen gällde förvaltningens hantering av vissa
                        videoinspelningar. I denna del anförde AA bl.a. följande: Han och hans fru fick
                        hjälp av förvaltningens familjestöd. Socialtjänsten videofilmade under den
                        insatsen två tillfällen när de umgicks med sina barn. För att kunna visa upp
                        videofilmerna vid kommande domstolsförhandlingar bad han socialtjänsten att
                        skicka filmerna till honom. Socialtjänsten skickade ett brev till hans advokat där
                        det framgick att filmerna skulle tas med till domstolen. Det visade sig dock att
                        filmerna hade raderats av handläggare vid socialtjänsten. AA tror att om




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                     Dnr 7041-2013       Sid 2 (8)




filmerna hade visats i rättssalen hade det påverkat domstolens beslut i positiv
riktning för honom och hans fru.

Utredning
Handlingar i ärendet hämtades in från socialförvaltningen i Karlskrona
kommun.

JO begärde sedan att Socialnämnden i Karlskrona kommun skulle komma in
med ett yttrande över AA:s anmälan när det gällde uppgiften om att videofilmer
som spelats in under vissa umgängestillfällen hade raderats.

Socialnämnden (allmänna utskottet) beslutade att som sitt remissvar anta ett
tjänsteyttrande som hade upprättats vid socialförvaltningen. I yttrandet anfördes
följande:
      AA och hans fru erbjöds bistånd enligt SoL 4 kap. l § i form av
      socialsekreterarkontakt genom socialförvaltningens öppenvård, familjestöd, efter
      avslutad utredning 121209. Insatsen inleddes 130122. Uppdraget för familjestöd
      var att prata med föräldrarna om det våld som förekommit i hemmet och att ge
      föräldrarna alternativ till våld vid barnuppfostran.
      För att få aktuellt arbetsmaterial fick AA och hans fru frågan om
      umgängestillfällena fick filmas under den del av umgänget då undertecknade
      fanns med. Då utredningen var avslutad skulle filmningen enbart användas i
      behandlingssyfte och skulle ej användas i utredningssyfte. Frågan ställdes
      muntligt under behandlingssamtal med föräldrarna 130212 som ställde sig
      positiva till filmning. I samband med att föräldrarna får frågan om filmning
      förklarar undertecknade hur filmningen går till, vad syftet är och vad som
      kommer att hända med filmerna. Umgängena filmades vid två
      umgängestillfällen, 130225 och 130408. Föräldrarna tittade på filmerna,
      tillsammans med undertecknade, vid nästkommande behandlingstillfällen,
      130227 och 130411. Filmerna spelades in på minneskort och behandlades som
      sekretessmaterial under tiden mellan umgänges- och behandlingstillfället. Varje
      film raderades samma dag, efter behandlingstillfället, i samband med att
      minneskortet togs ur kameran.
      Att filma sekvenser av samspel mellan barn och föräldrar är redskap i
      behandlingsarbete som bland annat används i metoden Marte Meo. Syftet är att i
      första hand peka på det i filmen som föräldrarna gör bra och som det är önskvärt
      att de gör mera av, då detta ökar det positiva samspelet och ökar
      familjefunktionerna.
AA kommenterade remissvaret genom advokaten BB och lämnade in
handlingar till JO. Han anförde bl.a. följande: De inspelade umgängestillfällena
visade att umgänget mellan barnen och föräldrarna fungerade alldeles utmärkt.
Under 2013 förändrades socialnämndens inställning eftersom handläggare
tolkade situationen som att föräldrarna hade avbrutit kontakten med
socialtjänsten. Socialnämnden fattade beslut om att omedelbart omhänderta
barnen och efter ansökan om vård biföll förvaltningsrätten nämndens ansökan.
Förvaltningsrätten redovisade bl.a. bedömningen att det förelåg brister i
vårdnadshavarnas föräldraskap. Det dåvarande ombudet skrev till nämnden och
begärde att få komplettera med det aktuella filmmaterialet för att ge en objektiv
och korrekt bild av umgänget och relationen mellan föräldrar och barn. Allt
                                                                 Dnr 7041-2013       Sid 3 (8)




material som kan ge ett underlag för bedömningen av vad som är bäst för
barnen ska beaktas. Det var fel av socialnämnden att radera videofilmerna.

På begäran av JO lämnade förvaltningen in socialnämndens gallrings- och
bevarandeplan samt dokumenthanteringsplan som gällde för verksamheten
under våren 2013. JO hämtade även in den dokumenthanteringsplan som gäller
för verksamheten i dag.

JO har på kommunens webbplats tagit del av de föreskrifter som
Kommunfullmäktige i Karlskrona kommun har meddelat för den kommunala
arkivvården.

Rättslig reglering
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i
2 kap. tryckfrihetsförordningen, TF. Enligt dessa bestämmelser har var och en
rätt att ta del av en handling som förvaras hos en myndighet om den har kommit
in till myndigheten eller har upprättats där, förutsatt att den inte omfattas av
sekretess.

Med handling avses inte bara konventionella handlingar utan också
upptagningar som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med
tekniskt hjälpmedel (2 kap. 3 § första stycket TF). En handling är allmän om
den förvaras hos en myndighet och enligt 6 § eller 7 § TF är att anse som
inkommen till eller upprättad hos myndigheten. En upptagning, t.ex. en film,
anses förvarad hos en myndighet om upptagningen är tillgänglig för
myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för
överföring i sådan form att den kan uppfattas.

En handling anses upprättad hos en myndighet när den har expedierats eller, om
den inte har expedierats, när det ärende till vilket den hänför sig har
slutbehandlats hos myndigheten eller, om handlingen inte hänför sig till ett visst
ärende, när den har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts
(2 kap. 7 § första stycket TF).

En begäran om att få ta del av en handling ska behandlas skyndsamt. För det
fall en begäran om att få ta del av en handling helt eller delvis inte kan
tillmötesgås ska den som har gjort framställningen underrättas om detta. Den
enskilde ska då också informeras om möjligheten att begära myndighetens
prövning och att det krävs ett skriftligt beslut av myndigheten för att beslutet
ska kunna överklagas (6 kap. 3 § offentlighets och sekretesslagen [2009:400],
OSL). Myndighetens avslagsbeslut får överklagas till kammarrätt (2 kap. 15 §
första stycket TF samt 6 kap. 7 och 8 §§ OSL).

Grundläggande bestämmelser om hur allmänna handlingar ska bevaras samt om
gallring och annat avhändande av sådana handlingar ska meddelas i lag
(2 kap. 18 § TF). Det är huvudsakligen arkivlagen (1990:782) och
arkivförordningen (1991:446) som styr myndigheters möjlighet att gallra
                                                                  Dnr 7041-2013      Sid 4 (8)




allmänna handlingar. Allmänna handlingar får gallras. Vid gallringen ska dock
alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial
som återstår ska kunna tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar,
behovet av information för rättsskipningen och förvaltningen och forskningens
behov (10 § första och andra stycket arkivlagen).

Arkivlagens bestämmelser gäller om det inte finns andra bestämmelser om
gallring i annan lag eller i förordning (10 § tredje stycket arkivlagen). När det
gäller vissa handlingar inom socialtjänsten finns sådana särskilda regler om
gallring i 12 kap. 1 och 2 §§ socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Huvudregeln
enligt dessa bestämmelser är att anteckningar och andra uppgifter i en personakt
som tillhör en sådan sammanställning av uppgifter som avses i lagen (2001:454)
om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska gallras fem år efter
det att sista anteckningen gjordes i akten.

Kommunstyrelsen är som huvudregel arkivmyndighet i kommunen (8 § andra
stycket arkivlagen). Riksarkivet får meddela föreskrifter om gallring och, om
föreskrifter saknas, meddela särskilda beslut om gallring
(12 § arkivförordningen). Kommunfullmäktige får också själv, i den
utsträckning något annat inte är särskilt föreskrivet, meddela föreskrifter om
arkivvården inom kommunen (16 § arkivlagen).

Kommunfullmäktige i Karlskrona kommun har meddelat föreskrifter för den
kommunala arkivvården. Det är kommunstyrelsen som är arkivmyndighet i
Karlskrona kommun (2 § i föreskrifterna). Varje kommunalt organ ska upprätta
en plan som beskriver handlingarna och hur dessa hanteras i organisationen.
Planen ska uppta både sådana handlingar och uppgifter som kan förstöras efter
viss tid och sådana som ska bevaras för all framtid (5 §). När det gäller gallring
föreskrivs att allmänna handlingar och uppgifter får gallras. Vid gallring ska
dock beaktas att arkivet utgör en del av kulturarvet och att det arkivmateriel
som återstår ska kunna tillgodose de ändamål som anges i arkivlagen. Vidare
anges det att ett kommunalt organ beslutar efter samråd med arkivmyndigheten
om gallring av handlingar i sitt arkiv, om inte annat följer av lag eller
förordning. Övriga riktlinjer för bevarande och gallring fattas av
kommunfullmäktige (7 §).

Bedömning
Det här ärendet har aktualiserat flera frågor. Jag har valt att inrikta min
granskning på frågan om de aktuella videoinspelningarna utgjorde allmänna
handlingar och om de fick förstöras.

Av utredningen framgår följande:

Socialnämnden i Karlskrona kommun inledde den 24 september 2012 en
utredning enligt 11 kap. 1 § SoL om AA:s två barn. Dagen därpå placerades
barnen med föräldrarnas samtycke i ett familjehem. Enligt
journalanteckningarna avslutades ärendet den 14 januari 2013 med ett beslut om
                                                                   Dnr 7041-2013       Sid 5 (8)




att bevilja en insats i form av placering i familjehem och familjestöd inom
öppenvården. Den 22 januari 2013 inleddes insatsen med familjestöd. Barnen
bodde då fortfarande i ett familjehem. Under insatsen med familjestöd
videofilmades två tillfällen när barnen umgicks med föräldrarna, den 25 februari
och den 8 april 2013. Inspelningarna användes i behandlingsarbetet på så sätt att
föräldrarna vid det följande behandlingstillfället tittade på inspelningarna
tillsammans med behandlarna på familjestöd och då fick återkoppling i sitt
föräldraskap.

I juni 2013 tog AA och hans fru tillbaka samtycket till barnens
familjehemsplacering och det inleddes en ny utredning enligt 11 kap. 1 § SoL.
Socialnämnden beslutade den 4 juli 2013 att omedelbart omhänderta barnen och
den 23 augusti 2013 biföll Förvaltningsrätten i Växjö nämndens ansökan om
vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

Den 4 september 2013 bad AA:s dåvarande ombud socialförvaltningen om att,
inför en kommande domstolsförhandling, få ta del av filmmaterialet från
barnens umgänge med föräldrarna. Den 11 september 2013 fick han från två
socialsekreterare inom utredningsenheten svaret att det filmmaterial som fanns
skulle sammanställas och redovisas i skrift av handläggare på familjestöd. I
remissvaret har dock nämnden uppgett att filmerna raderades den 27 februari
och den 11 april 2013, omedelbart efter respektive behandlingstillfälle, efter det
att föräldrarna hade tittat på videoinspelningarna.

Inledningsvis konstaterar jag att det inte finns något formellt hinder mot att
socialtjänsten när det gäller denna typ av beviljad insats videofilmar samspelet
mellan barn och föräldrar. En förutsättning är naturligtvis att föräldrarna ger sitt
samtycke till inspelningen. Det är viktigt att den enskilde ges full information
om syftet med inspelningen, om de regler som gäller för det inspelade
materialet och hur materialet kommer att användas (se JO 1982/83 s. 179,
dnr 1419-1979). Det är först på grundval av sådan information som den enskilde
kan ge sitt samtycke.

Frågan är sedan hur videoinspelningarna ska hanteras. Myndigheten omfattas av
bestämmelserna i bl.a. tryckfrihetsförordningen, offentlighets- och
sekretesslagen och arkivlagen. Detta innebär att offentlighetsprincipen gäller i
verksamheten och att hanteringen av handlingar är strikt reglerad. Ett beslut om
att förstöra videoinspelningarna måste vara förenligt med de bestämmelser för
bevarande av handlingar som gäller i verksamheten.

En handling får naturligtvis inte förstöras när någon har begärt att den ska
lämnas ut (se bl.a. JO 1994/95 s. 583, dnr 1204-1993). Av remissvaret framgår
att filmerna raderades under vintern/våren 2013. Det är därför förvånande att
AA:s dåvarande ombud i september samma år fick besked av
socialförvaltningen att det filmmaterial som fanns skulle sammanställas och
redovisas i skrift. Beskedet i september gavs dock av två socialsekreterare inom
utredningsgruppen och kom inte från de handläggare vid familjestöd som deltog
                                                                 Dnr 7041-2013      Sid 6 (8)




i behandlingsarbetet. Utredningen ger mig inte underlag för att hävda att
videoinspelningarna fanns kvar när socialförvaltningen lämnade beskedet i
september, dvs. att de förstördes efter att de hade begärts utlämnade. Det verkar
i stället ha varit fråga om en brist i kommunikationen mellan de två
verksamheterna inom förvaltningen.

När myndighetens hantering av det aktuella materialet ska bedömas måste man
först ta ställning till om det har rört sig om allmänna handlingar eller inte.
Videoinspelningarna förvarades i detta fall hos socialförvaltningen i den mening
som avses i 2 kap. 3 § TF. De gjordes av anställda vid socialförvaltningen och
kan inte anses inkomna enligt 2 kap. 6 § TF. För att det ska vara fråga om
allmänna handlingar krävs därmed att videoinspelningarna kan anses upprättade
enligt 2 kap. 7 § TF.

De begärda handlingarna har inte expedierats och kan alltså inte anses
upprättade på den grunden. Av central betydelse blir då om det videoinspelade
materialet var att hänföra till ett ärende hos myndigheten. Begreppet ärende har
inte definierats i TF, men ska förstås på samma sätt som i förvaltningslagen
(1986:223), FL (se bl.a. RÅ 2004 ref. 49 och prop. 1975/76:160 s. 97). Inte
heller FL innehåller dock någon definition av begreppet ärende. Av förarbetena
till den äldre förvaltningslagen, vilka får anses ha fortsatt relevans för
tolkningen av begreppet ärende, framgår att FL är tillämplig på
förvaltningsmyndigheters handläggning av ärenden men att myndigheternas s.k.
faktiska handlande faller utanför lagens tillämpningsområde. Någon skarp
skiljelinje mellan handläggning av ärenden och faktiskt handlande torde dock
inte kunna dras upp (se prop. 1971:30 s. 315). Det anses allmänt att ett ärende
ska mynna ut i ett beslut av något slag, och kännetecknande för ett beslut är att
det ska innefatta ett uttalande genom vilket myndigheten vill påverka andra
förvaltningsorgans eller enskildas handlande (se bl.a. RÅ 2004 ref. 49 och
Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grunder, 9:e upplagan, s. 20 f.). I
förarbetena till bestämmelsen om dokumentation i 11 kap. 5 § SoL anges att
verkställighet av ett beslut – genomförande av beslutade insatser – inte är något
ärende i sig (prop. 1996/97:124 s. 151 f.).

Jag har tidigare gjort vissa uttalanden om hanteringen av videoinspelningar av
s.k. samspelsbedömningar (JO 2014/15 s. 617, dnr 3483-2011). I det fallet
skulle resultatet av samspelsbedömningen redovisas och bli en del av en
vårdnadsutredning. Videoinspelningarna förstördes när samspelsbedömningen
hade slutförts men innan vårdnadsutredningen hade färdigställts. Jag
konstaterade att videoinspelningarna i den situationen var att hänföra till ett
ärende.

I det här fallet avslutades en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL den 14 januari
2013 med beslut om att bevilja en insats i form av placering i familjehem och
familjestöd inom öppenvården. När föräldrarna inte längre samtyckte till
placeringen i familjehem inleddes en ny utredning den 26 juni samma år. De
                                                                   Dnr 7041-2013       Sid 7 (8)




aktuella videoinspelningarna gjordes under tiden däremellan, alltså inte under
en pågående utredning utan som ett led i den behandling som myndigheten hade
beviljat en insats för. Enligt min uppfattning ligger det närmast till hands att
anse att videoinspelningarna kom till inom ramen för s.k. faktiskt handlande hos
socialförvaltningen och att de således inte hade anknytning till något ärende.

Som jag har redogjort för anses handlingar som inte kan hänföras till ett visst
ärende vara upprättade när de har justerats av myndigheten eller på annat sätt
färdigställts. Det behövs inte något särskilt formellt förfarande för att en
handling ska anses vara färdigställd (prop. 1975/76:160 s. 143). Det krävs dock
att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd (se HFD 2013
ref. 86 och Bohlin, Offentlighetsprincipen, 9:e upplagan, s. 80 ff.). Nämnden
uppger i sitt yttrande att filmerna spelades in på minneskort och behandlades
som sekretessmaterial under tiden mellan umgänges- och behandlingstillfället.
Filmerna sparades hos förvaltningen inför det kommande behandlingstillfället
och en uppgift om inspelningarna antecknades i journalen. Jag konstaterar att
det inspelade materialet inte tycks ha varit avsett att bearbetas utan fick sin
slutliga utformning redan när förvaltningen avslutade inspelningarna. Enligt
min mening måste videofilmerna därmed anses ha varit upprättade i TF:s
mening. De var alltså allmänna handlingar.

Nästa fråga att ta ställning till är om det videoinspelade materialet förstördes
med stöd av någon bestämmelse om gallring. Enligt vad som kommit fram av
utredningen hade videoinspelningarna inte förts till en personakt.
Bestämmelserna om gallring i 12 kap. 1 och 2 §§ SoL blir därmed inte
tillämpliga. Frågan är då om kommunfullmäktige hade fattat ett gallringsbeslut
för en sådan handling som det videoinspelade materialet utgjorde. När det gäller
tiden för den aktuella hanteringen av videoinspelningarna har förvaltningen
hänvisat till en gallrings- och bevarandeplan som socialnämnden antog genom
ett beslut vid ett sammanträde den 24 juni 2002. Planen är upprättad i samarbete
mellan kommunarkivet och socialförvaltningen. Förvaltningen har även
hänvisat till en dokumenthanteringsplan som socialnämnden antog 2011, och
som utgör en del av den plan som gäller för verksamheten i dag. Jag konstaterar
att det varken i gallrings- och bevarandeplanen eller dokumenthanteringsplanen
finns några regler om hur socialtjänsten ska hantera en sådan handling som det
här videomaterialet utgjorde. Det fanns alltså inte stöd i några
gallringsföreskrifter för att förstöra videoinspelningarna.

Frågorna om det videoinspelade materialets rättsliga status och om möjligheten
att gallra materialet är inte enkla att besvara, och ytterst ligger ansvaret för att
pröva om en handling är allmän på domstolarna. Jag avstår därför i detta fall
från att kritisera förvaltningen för att ha förstört materialet.

Det här ärendet visar att om socialtjänsten avser att göra videoinspelningar inom
ramen för en beviljad insats är det viktigt att man tänker igenom hur det
inspelade materialet ska behandlas. Gallring av allmänna handlingar kräver,
                                                                Dnr 7041-2013     Sid 8 (8)




som angetts ovan, stöd i lag. Sådant stöd finns i 10 § arkivlagen, som dock
innehåller flera begränsningar. Som jag har redogjort för är utgångspunkten att
allmänna handlingar ska bevaras. Om socialtjänsten vill kunna gallra inspelat
material som utgör allmänna handlingar och som inte har förts till en personakt
måste det finnas stöd för detta i gallringsföreskrifter.

Det som AA och BB har anfört i övrigt föranleder inte något uttalande från min
sida.

Jag finner anledning att sända en kopia av detta beslut för kännedom till
Socialstyrelsen som ger ut föreskrifter, allmänna råd och handböcker inom bl.a.
socialtjänstens område.

Ärendet avslutas med ovan gjorda uttalanden, som alltså inte innefattar någon
kritik mot förvaltningen.
