# Kritik mot Polismyndigheten för att ha brustit i tillsynen av en kvinna som omhändertagits för berusning och för bristande dokumentation

JO 2018-01-30 dnr 7054-2016

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                    Sid
                                                                          2018-01-30               7054-2016             1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten för att ha brustit i tillsynen av en kvinna
                        som omhändertagits för berusning och för bristande dokumentation


                          Beslutet i korthet: AA omhändertogs för berusning och fördes till arresten i Lund. Vid
                          niotiden på morgonen uppmärksammade arrestpersonalen att AA snarkade och lade
                          henne i framstupa sidoläge för att hålla luftvägarna fria. Den fortsatta tillsynen av AA
                          skedde genom en lucka i celldörren. Såvitt framkommit dröjde det ca 35 minuter innan
                          arrestpersonalen åter gick in cellen. AA:s andning upphörde strax därefter och
                          arrestpersonalen började med livräddande åtgärder. Hon fördes med ambulans till
                          sjukhus där hon dödförklarades. Tillsynsbladet saknade helt anteckningar om de
                          iakttagelser som gjordes av AA i samband med tillsynen av henne.
                          JO konstaterar att omständigheterna var sådana att det inte var obehövligt för dem
                          som utövade tillsyn av AA att gå in i cellen och kontrollera hennes tillstånd. Särskilt
                          efter tillsynstillfället då hon lades i framstupa sidoläge framstår det tvärtom närmast
                          som en självklarhet att det borde ha skett. AA borde dessutom ha väckts när hon
                          snarkade. JO uttalar att tillsynen i fråga om noggrannhet och omsorg inte har uppfyllt
                          de krav som gäller för tillsynen av den som är omhändertagen med tvång.
                          Polismyndigheten kritiseras därför för bristande tillsyn av AA.
                          JO kritiserar också Polismyndigheten för bristande dokumentation och framhåller
                          vikten av att iakttagelser och andra väsentliga omständigheter från tillsynstillfällena
                          dokumenteras.
                          JO har i ett beslut nyligen uttalat att personer som tas om hand för berusning som
                          huvudregel bör komma under medicinsk övervakning i stället för att förvaras i en
                          polisarrest, samt att det kan finnas skäl för regeringen att på nytt se över behovet av
                          lagstiftningsåtgärder i denna fråga. Det beslutet lämnades över till Regeringskansliet.
                          Även detta beslut visar på bristerna med dagens lagstiftning. En kopia av beslutet
                          lämnas till Regeringskansliet för kännedom.

## Bakgrund

På morgonen den 4 november 2016 omhändertogs AA av polisen med stöd av
                        lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB) och placerades i
                        arresten i Lund. Efter några timmar uppmärksammade arrestvakterna att AA
                        hade problem med andningen. Hennes andning upphörde strax därefter och
                        arrestvakterna påbörjade livräddande åtgärder. AA fördes med ambulans till
                        sjukhus där hon dödförklarades.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                Dnr 7054-2016      Sid 2 (7)




En förundersökning om tjänstefel inleddes med anledning av AA:s dödsfall. I
februari 2017 lades förundersökningen ned med motiveringen att det saknades
anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal hade förövats av
polisanställd personal.

I en anmälan till JO förde AA:s mor, BB, fram klagomål mot bl.a.
Polismyndigheten, polisregion Syd.

Utredning
Polismyndigheten (CC) ombads att yttra sig över om tillsynen av AA hade
hanterats korrekt och i enlighet med de bestämmelser som gäller för den som är
omhändertagen på grund av berusning. Inför yttrandet hade upplysningar
hämtats in från kriminalkommissarien DD.

Polismyndigheten kom först in med ett yttrande daterat den 30 juni 2017 i vilket
myndigheten lämnade en redogörelse för händelsen och en bedömning av det
inträffade. Sedan Polismyndigheten uppmärksammat att den inspelning som
gjorts med en övervakningskamera i arresten, och som ingick i
förundersökningen, inte visade samtliga tillsynstillfällen under
omhändertagandet yttrade sig myndigheten på nytt den 7 juli 2017.

Av utredningen framgår i huvudsak följande.

I polisens protokoll från ingripandet anges att AA inte kunde ta hand om sig
själv och att hon antogs utgöra en fara för sig själv. I blanketten för
säkerhetsbedömning avseende den som tas in i en polisarrest finns antecknat att
AA uppvisade eller uttalade tecken på självskadebeteende. Det finns också en
anteckning om att AA hade hepatit C och att hon uppgav att hon inte hade
någon sjukdom som krävde behandling eller medicinering. På det tillsynsblad
som fördes under tiden AA var omhändertagen anges att hon sattes in i en cell
kl. 5.43 och att tillsyn skedde med 15 minuters mellanrum kl. 6.00–9.45. Några
anteckningar om iakttagelser eller övriga omständigheter vid tillsynen av AA
har inte antecknats på tillsynsbladet.

Vid förmansprövningen på polisstationen gav AA ett påverkat intryck, men hon
kunde någorlunda redogöra för kvällen och lämna uppgifter om sig själv. Det
ansvariga befälet bedömde att risknivån var normal och gav direktiv om att
noggrann tillsyn skulle ske med högst 15 minuters mellanrum. När AA sattes in
i cellen var hon högljudd och upprörd. Hon sparkade och slog mot cellväggen
och dunkade sitt huvud mot väggen. Dunkningarna bedömdes inte som särskilt
allvarliga och de upphörde efter en kort stund. Det ansvariga befälet
informerades om detta och arrestvakten säkerställde att AA inte hade några
skador efter huvuddunkningarna. AA somnade sedan. Det ansvariga befälet
uppgav i förhör under förundersökningen att det var huvuddunkningarna som
gjorde att han i blanketten för säkerhetsbedömningen angav att det fanns ett
självskadebeteende.
                                                                     Dnr 7054-2016        Sid 3 (7)




Tillsynen skedde huvudsakligen genom en lucka i celldörren och man
kontrollerade bl.a. AA:s andning. Enligt övervakningsfilmen från arresten sattes
AA in i cellen kl. 5.37 och sågs därefter till kl. 5.48, 6.02, 6.43 och 7.12.
Övervakningsfilmen visar sedan att arrestpersonalen gick in i cellen kl. 9.09. I
förhör har arrestpersonalen uppgett att AA sov på rygg och snarkade. De lade
henne därför i framstupa sidoläge för att hålla luftvägarna fria. Eftersom AA
bedömdes ha en normal andning lät personalen henne sova. Därefter visar
övervakningsfilmen ett tillsynstillfälle som ägde rum kl. 9.36 då tillsyn
utövades genom luckan i dörren till cellen. Arrestvakten blev osäker på AA:s
andning och hämtade därför en kollega. Övervakningsfilmen visar att flera
personer ur arrestpersonalen gick in i cellen kl. 9.43. De har berättat att AA
drog ett eller två andetag innan andningen upphörde helt. Personalen började
med livräddande åtgärder, både manuellt och med hjärtstartare. AA fördes med
ambulans till sjukhus där hon dödförklarades.

De filmsekvenser som finns bevarade visar alltså de tillfällen då tillsyn utövats i
anslutning till att AA placerats i arresten och efter att två arrestvakter varit inne
i cellen och vänt på AA. Inspelningen i övrigt under den tid AA var
omhändertagen finns inte längre kvar.

Eftersom övervakningsfilmen inte visar samtliga tillsynstillfällen kan AA enligt
Polismyndigheten ha setts till fler gånger än vad som framgår av filmen.

Av protokollet från den rättsmedicinska obduktionen av AA framgår att
undersökningsfynden talar för att dödsorsaken var läkemedelsförgiftning med
metadon, att metadon bedömts ha intagits i syfte att få ett rus och att dödssättet
var en olyckshändelse.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.
      Förutom att AA hade hepatit finns inga uppgifter om att hon hade en sjuk-
      domsbild som krävde medicinering eller önskemål om vård. Ansvarigt befäl
      gjorde efter en ordentlig undersökning av henne bedömningen att det var hennes
      kraftiga berusning, och inte hennes hälsotillstånd, som framkallade hennes
      tillstånd. Han fann därför inte skäl att ordna med en läkarundersökning eller
      annan vård. Däremot gav han arrestpersonalen direktiv om regelbunden och
      noggrann tillsyn. Polismyndigheten har ingen anledning att ifrågasätta den
      gjorda säkerhetsbedömningen utan anser att den är korrekt och förenlig med
      gällande bestämmelser.
      Vad Polismyndigheten kan bedöma har AA löpande setts till i arresten. Ar-
      restpersonalen synes också ha agerat vid minsta förändring av och tveksamhet
      om hennes tillstånd samt har haft en löpande dialog med ansvarigt befäl. I
      samband med att AA:s andning upphört har återupplivningsförsök påbörjats i
      princip omgående. Mot den bakgrunden menar myndigheten att tillsynen har
      hanterats korrekt och enligt gällande regler.
      Tillsynsbladet saknar helt anteckningar om de iakttagelser som har gjorts i
      samband med tillsynen. Detta är förstås inte godtagbart. Polismyndigheten vill
      därför betona vikten av att noggranna och korrekta anteckningar förs. Vidare
      vore det önskvärt att tidsangivelserna i tillsynsbladet bättre överensstämmer med
      faktiskt handlande.
                                                                      Dnr 7054-2016     Sid 4 (7)




      Även om undersökningsfynden talar för att AA:s tragiska dödsfall var en
      olyckshändelse och det enligt åklagaren saknas anledning att anta att brott har
      förövats av polisanställda kan myndigheten inte annat än beklaga dödsfallet.
BB kommenterade Polismyndighetens yttranden och var bl.a. kritisk till hur
tillsynen av AA hade hanterats.

Rättslig reglering
Den som är så berusad av alkoholhaltiga drycker eller annat att han eller hon
inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv, eller någon
annan, får omhändertas av polis (1 § LOB). Om det behövs med hänsyn till den
omhändertagnes tillstånd, ska han eller hon så snart det kan ske undersökas av
en läkare (3 § LOB). Den som inte bereds vård på sjukhus eller någon annan
vårdinrättning, och inte heller tas om hand på något annat sätt eller annars kan
friges, får hållas kvar. Han eller hon får tas i förvar om det är nödvändigt med
hänsyn till ordning eller säkerhet (4 § LOB).

Den som omhändertagits på grund av berusning ska ses till fortlöpande. Om den
omhändertagnes tillstånd ger anledning till det ska han eller hon föras till
sjukhus eller läkare tillkallas så snart det kan ske (6 § LOB).

Finns det möjligheter att ge omhändertagna personer vård inom sjukvårdens
eller socialtjänstens ram, t.ex. vid en tillnyktringsenhet, ska dessa utnyttjas om
det inte är olämpligt (se 4 kap. 1 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna
råd om omhändertagande av berusade personer, RPSFS 2000:57, FAP 023-1).

Tillsynen av en omhändertagen ska vara noggrann. Den som är kraftigt berusad
ska ses till med högst 15 minuters mellanrum. Om det inte bedöms vara
obehövligt, ska den som utövar tillsynen gå in i arresten och kontrollera den
omhändertagnes tillstånd. En omhändertagen som snarkar bör väckas eftersom
snarkning kan vara ett tecken på ett allvarligt tillstånd. (Se 5 kap. 1 § RPSFS
2000:57, FAP 023-1, och det allmänna rådet till den bestämmelsen.)

Det är viktigt med en omsorgsfull tillsyn för att uppmärksamma om den
omhändertagnes hälsotillstånd är sådant att det finns anledning att tillkalla
läkare. Om en omhändertagen begär att en läkare ska kontaktas eller när han
eller hon annars uppvisar tecken som kan tyda på sjukdom måste poliser och
annan personal vid Polismyndigheten som inte har sjukvårdsutbildning vara
försiktiga med att göra medicinska bedömningar och i stället överlåta sådana
bedömningar till läkare. Felbedömningar av en omhändertagen persons
hälsotillstånd kan få mycket allvarliga konsekvenser. Vid en bedömning av om
det finns behov av en läkarundersökning måste, utöver synliga skador, även den
omhändertagnes allmäntillstånd och berusningsgrad samt vad som är känt om
hans eller hennes sjukdomsbild beaktas. (Se t.ex. JO 2012/13 s. 158, dnr 5244-
2011, JO:s beslut den 11 april 2017, dnr 799-2016, och JO:s beslut den 22
september 2017, dnr 2468-2016.)
                                                                    Dnr 7054-2016        Sid 5 (7)




För intagna i polisarrester ska det föras en journal i form av ett arrestantblad
eller omhändertagandeblad. Alla beslut som har fattats samt viktiga händelser
och väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder avseende den
intagne ska dokumenteras. Även uppgifter om omständigheter i övrigt som är
av betydelse för vistelsen i arresten ska dokumenteras. Dokumentationen ska
ske så snart som möjligt. Uppgifterna som förs in ska vara korrekta och sakliga.
(Se 5 § häktesförordningen och 2 kap. 2–4 §§ Polismyndighetens föreskrifter
och allmänna råd om polisarrester, PMFS 2015:7, FAP 102-1.)

Bedömning
Utgångspunkter
Min granskning har avsett om AA fick den tillsyn och omsorg som måste kunna
krävas när en person har omhändertagits med tvång. Jag vill framhålla att de
synpunkter som förs fram nedan inte ska uppfattas så att Polismyndigheten eller
någon tjänsteman där hålls ansvarig för att AA avled under den tid hon var
omhändertagen.

Tillsynen av AA
Jag vill inledningsvis framhålla att det givetvis är angeläget med en fortlöpande,
noggrann och omsorgsfull tillsyn för att kunna iaktta och bedöma en
omhändertagens tillstånd och för att uppmärksamma om det finns anledning att
tillkalla läkare eller föra den omhändertagne till sjukhus.

Enligt tillsynsbladet ägde tillsynen av AA rum med 15 minuters mellanrum kl.
6.00–9.45. Av övervakningsfilmen framgår att AA sågs till kl. 5.48, 6.02, 6.43
och 7.12, och att arrestpersonalen gick in i cellen kl. 9.09. Därefter visar filmen
att tillsyn skedde kl. 9.36 genom luckan i dörren till cellen. Övervakningsfilmen
visar också att flera personer ur arrestpersonalen gick in i cellen kl. 9.43.

Det är klarlagt att de filmsekvenser som har bevarats inte visar samtliga
tillsynstillfällen. Polismyndigheten har angett att AA därför kan ha setts till fler
gånger än vad som framgår av filmen. Mot denna bakgrund finns det enligt min
mening inte underlag för slutsatsen att tillsynen av AA inte skötts tillräckligt
frekvent. Vad som kommit fram ger därför inte grund för någon kritik i den här
delen.

Av utredningen framgår att tillsynen av AA huvudsakligen skedde genom en
lucka i celldörren. Utredningen ger inte vid handen att omständigheterna var
sådana att det var obehövligt för den som utövade tillsynen av AA att gå in i
cellen och kontrollera hennes tillstånd. Särskilt efter tillsynstillfället kl. 9.09 då
AA snarkade och därför lades i framstupa sidoläge framstår det tvärtom närmast
som en självklarhet att det borde ha skett. Hon borde dessutom ha väckts när
hon snarkade. Såvitt framkommit gick arrestvakterna, förutom när de lade AA i
framstupa sidoläge, inte in i cellen förrän kl. 9.43 efter att det uppstått osäkerhet
om AA:s andning. Tillsynen har därmed inte i fråga om noggrannhet och
omsorg uppfyllt de krav som gäller för tillsynen av den som är omhändertagen
                                                                   Dnr 7054-2016       Sid 6 (7)




med tvång. Polismyndigheten ska kritiseras för bristande tillsyn av AA i detta
avseende.

Dokumentation
Utredningen visar att tillsynsbladet helt saknar anteckningar om de iakttagelser
som gjordes av AA i samband med tillsynen av henne. Som Polismyndigheten
konstaterat är det självfallet inte godtagbart. Iakttagelser och andra väsentliga
omständigheter från tillsynstillfällena skulle givetvis ha dokumenterats och det
är en brist att det inte har skett. Polismyndigheten ska kritiseras för detta.

Polismyndigheten har vidare angett att det skulle vara önskvärt att
tidsangivelserna i tillsynsbladet bättre stämmer överens med faktiskt handlande.
Vad Polismyndigheten menar med detta uttalande är inte helt klart för mig. Jag
kan dock konstatera att anteckningarna på tillsynsbladet ger intryck av att
tillsynen av AA genomgående skett exakt var femtonde minut, vilket inte
stämmer överens med vad som framgår av övervakningsfilmen, och att
uppgiften om när AA sattes in i cellen skiljer sig från vad som framgår av
filmen. Det finns mot den bakgrunden anledning att understryka att det
naturligtvis är helt oacceptabelt om det som dokumenteras inte stämmer överens
med vad som faktiskt inträffat.

Dokumentationsbrister påverkar förtroendet för polisen på ett negativt sätt och
innebär att det med visst fog kan ifrågasättas om en åtgärd har genomförts i
enlighet med de regler som gäller. Bristerna omöjliggör också en effektiv
tillsyn. Det är ett grundläggande krav ur rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt att
dokumentationen sker i enlighet med gällande regelverk.

Avslutande synpunkter
Jag har nyligen uttalat kritik mot Polismyndigheten för att ha brustit i tillsynen
av en person som omhändertagits för berusning och som avled i arresten (se
mitt beslut den 22 september 2017, dnr 2468-2016). Det ärendet liksom det nu
aktuella visar på ett tydligt sätt de svårigheter som Polismyndigheten ställs inför
när mycket påverkade personer förvaras i polisarrest och de risker för de
omhändertagna som är förenade med detta. Personalen i en arrest saknar
normalt medicinsk kompetens och kan därför inte tillgodose behovet av
nödvändig medicinsk tillsyn. Som framgår av det beslutet anser jag att personer
som omhändertas för berusning som huvudregel bör komma under medicinsk
övervakning i stället för att förvaras i en polisarrest. Vidare uttalade jag att det
enligt min mening finns skäl för regeringen att på nytt se över behovet av
lagstiftningsåtgärder i denna fråga, och jag lämnade därför över beslutet till
Regeringskansliet med stöd av 4 § lagen med instruktion för Riksdagens
ombudsmän.

Då även detta beslut visar på bristerna med dagens lagstiftning kommer jag att
lämna en kopia av detta beslut till Regeringskansliet för kännedom.
                    Dnr 7054-2016   Sid 7 (7)




Ärendet avslutas.
