# Anmälan till JO från Individ- och familjenämnden i Västerås kommun angående handläggningen av ett ärende enligt LVM

JO 2014-02-28 dnr 7099-2013

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2014-02-28              7099-2013               1 (4)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Anmälan till JO från Individ- och familjenämnden i Västerås kommun
                        angående handläggningen av ett ärende enligt LVM


                          Beslutet i korthet: Den som är i behov av vård för att komma ifrån ett pågående
                          missbruk kan bli föremål för tvångsvård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall
                          (LVM). Beslut om vård fattas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden. Om
                          domstolens beslut inte kan avvaktas får nämnden under vissa omständigheter besluta att
                          omhänderta personen i fråga. När nämnden har ansökt om vård får även domstolen
                          besluta om omhändertagande. – Ett beslut om omhändertagande ska senast dagen efter
                          beslutet underställas förvaltningsrätten. Godkänner domstolen omhändertagandet ska en
                          ansökan om vård ha kommit in till domstolen inom en vecka. Annars upphör omhänder-
                          tagandet automatiskt.
                          I en anmälan från Individ- och familjenämnden i Västerås kommun anfördes bl.a.
                          följande. En ansökan från nämnden om vård enligt LVM för en missbrukare som var
                          omedelbart omhändertagen kom inte in till domstolen inom tidsfristen. Detta berodde på
                          ett misstag när ansökan faxades till domstolen och medförde att beslutet om
                          omhändertagande upphörde att gälla. Ett nytt beslut om omhändertagande godkändes
                          inte av domstolen med hänvisning till att samma skäl för omhändertagande inte får
                          användas två gånger. – Det är olyckligt att administrativa misstag leder till att en
                          missbrukare inte får den vård som han eller hon är i behov av.
                          JO uttalar i beslutet bl.a. följande. I lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga,
                          LVU, finns bestämmelser som liknar de regler i LVM som ska tillämpas i dessa
                          situationer. Vissa uttalanden i förarbetena till LVU och vissa beslut från JO som rör
                          tillämpningen av den lagen bör kunna ge vägledning i den situation som beskrivs i
                          anmälan. – Nämnden torde inte kunna fatta ett nytt beslut om omhändertagande när ett
                          tidigare sådant beslut har upphört därför att ansökan om vård inte har gjorts i rätt tid. Att
                          det tidigare beslutet har upphört innebär dock inte att själva ansökan om vård har förfallit.
                          I en sådan situation kan en möjlig väg vara att nämnden i anslutning till ansökan om vård
                          av missbrukaren yrkar att domstolen ska besluta att omedelbart omhänderta honom eller
                          henne. – JO avslutar ärendet utan att rikta någon kritik mot nämnden.

## Anmälan

Av en anmälan till JO från Individ- och familjenämnden i Västerås kommun
                        framgick i huvudsak följande.

                        Efter att nämnden hade beslutat att ansöka om att AA skulle ges vård enligt lagen
                        (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, skickades ansökan med



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 7099-2013      Sid 2 (4)




telefax och post till Förvaltningsdomstolen i Uppsala den 19 november 2013.
Dagen därpå kontaktade domstolen nämndens förvaltning och meddelade att faxet
hade inkommit i form av ”blanka papper”. Konsekvensen av det var att ett beslut
om omedelbart omhändertagande av missbrukaren hade upphört. Ordföranden i
nämnden fattade ett nytt beslut om omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM
den 20 november 2013. Förvaltningsrätten beslutade samma dag att inte fastställa
beslutet. Grunden för domstolens beslut var att samma skäl för omhändertagande
inte får användas två gånger. Kammarrätten avslog en begäran om inhibition av
förvaltningsrättens beslut. – Nämnden anförde i sin anmälan till JO vidare:

      Det är olyckligt när omständigheter och administrativa misstag leder till att
      människor i behov av vård inte erhåller sådan. Utifrån lagstiftningen är det riktigt
      hanterat men det hade kunnat medföra allvarliga konsekvenser för den enskildes
      hälsa i form av återfall i missbruk. Det kan inte vara lagstiftarens mening att den här
      typen av administrativa misstag inte ska kunna rättas till.

Bedömning
Vad som har kommit fram om det enskilda fall som berörs i nämndens anmälan ger
mig inte anledning att vidta någon åtgärd eller att göra något uttalande. Jag vill
dock med utgångspunkt i den situation som beskrivs i anmälan rent allmänt anföra
följande.

Om någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga
lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk, och vård-
behovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat
sätt, ska han eller hon enligt 4 § lagen (1988:890) om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM) under vissa förutsättningar som anges i bestämmelsen ges tvångsvård.

Beslut om vård med stöd av LVM fattas av förvaltningsrätten efter en ansökan av
socialnämnden.

Socialnämnden får med stöd av 13 § LVM besluta att en missbrukare omedelbart
ska omhändertas om det är sannolikt att den enskilde kan ges vård med stöd av
LVM och rättens beslut om vård inte kan avvaktas bl.a. på grund av att den
enskilde kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om han eller hon inte får
omedelbar vård. Om inte heller nämndens beslut kan avvaktas får nämndens
ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har utsett fatta beslut om ett
omhändertagande.

Ett beslut om omedelbart omhändertagande ska senast dagen efter beslutet
underställas förvaltningsrätten som ska pröva om beslutet ska bestå.

För att ett omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM inte ska bestå längre än
nödvändigt ska ansökan om tvångsvård ha kommit in till förvaltningsrätten inom
en vecka från det att domstolen beslutade att omhändertagandet skulle bestå (18 §
LVM). Av 18 a § 2 LVM följer att ett omedelbart omhändertagande upphör att
gälla om en ansökan om vård inte har gjorts inom den tid som anges i 18 §.
                                                                         Dnr 7099-2013      Sid 3 (4)




Nämnden pekar i sin anmälan på att bestämmelsen att ett omedelbart omhänder-
tagande upphör när en ansökan om vård inte har gjorts i rätt tid kan leda till
oönskade resultat när förseningen beror på misstag eller förbiseenden under
nämndens handläggning. JO har berört liknande frågeställningar i ärenden som rör
vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga m.m.,
LVU.

I förarbetena till LVM behandlas inte frågan om förutsättningarna för nämnden att
fatta ett nytt beslut i en sådan situation som är aktuell i det här ärendet. I LVU finns
en bestämmelse i 9 § som motsvarar den i 18 a § LVM. Vid tillkomsten av LVU-
bestämmelsen anfördes i förarbetena (prop. 1979/80:1 Del A s. 592) bl.a. följande.
      Försummar nämnden att inom föreskriven tid ge in ansökan till rätten om vård av
      den som är omhändertagen, skall omhändertagandet genast upphöra. Det får anses
      följa av allmänna rättsgrundsatser att ett nytt beslut om omhändertagande i sådant
      fall inte får träffas på samma grunder som föranledde det tidigare beslutet. Det är
      uppenbart att en regel av detta innehåll, vars syfte är att förstärka rättssäkerheten i
      förfarandet, ställer ett oavvisligt krav på nämnden att iaktta tidsfristen. Den
      omständigheten att omhändertagandet enligt vad förut har sagts skall upphöra utgör
      självfallet inte hinder mot att nämnden ansöker om vård enligt LVU och att
      länsrätten prövar sådan ansökan.
I ett beslut som rörde tillämpningen av 9 § LVU uttalade JO bl.a. följande (JO
1998/99 s. 282)
      När ett beslut om omedelbart omhändertagande förfallit enligt 9 § LVU har
      socialnämnden i och för sig möjlighet att fatta ett nytt beslut om omhändertagande.
      Detta förutsätter emellertid att det kommit fram nya omständigheter som kan läggas
      till grund för bedömningen. Det räcker således inte med att de tidigare
      vårdmotiverande förhållandena alltjämt står kvar. I så fall hade den stipulerade
      tidsfristen i 8 § LVU saknat betydelse.
      –––
      I det uppkomna läget hade nämnden enligt min mening bort pröva om det fanns
      andra alternativ. Jag vill peka på möjligheten att överlåta åt länsrätten att ta ställning
      till om ett omedelbart omhändertagande är motiverat. Nämnden hade således
      omgående kunnat ge in en ansökan om vård enligt LVU till länsrätten – utredningen
      var ju vid det här laget avslutad – och i samband därmed enligt 6 § tredje stycket
      LVU göra en framställning om att pojken omedelbart skulle omhändertas. Ett sådant
      alternativ hade svarat bättre mot lagstiftarens intentioner att ett av socialnämnden
      fattat beslut om omedelbart omhändertagande skall till följd av sin provisoriska
      karaktär endast kunna gälla under begränsad tid.
Det synsätt för fall enligt LVU som kommer till uttryck i propositionen och det
nyss berörda beslutet från JO bör kunna anläggas även när det gäller LVM. Med
den utgångspunkten torde nämnden således inte kunna fatta ett nytt beslut om
omhändertagande när ett beslut om omedelbart omhändertagande har upphört
därför att ansökan om vård inte har gjorts i rätt tid.

Jag har nyligen i ett beslut som rör LVU konstaterat att det i många fall kan stå i
strid mot barnets intresse att ett beslut om omedelbart omhändertagande upphör i
en situation som motsvarar den som är aktuell i det här ärendet (JO:s beslut den 27
november 2013, dnr 534-2013). Mina överväganden i det beslutet grundades på
bl.a. det s.k. barnperspektivet som kommer till uttryck i 1 § LVU. Resonemanget i
                                                                  Dnr 7099-2013     Sid 4 (4)




beslutet kan därför inte utan vidare läggas till grund för bedömningen av det här
aktuella fallet. Ett beslut om omedelbart omhändertagande med stöd av LVM fattas
emellertid i mycket akuta situationer för att, förenklat uttryckt, skydda den enskilde
eller någon närstående. Att ett sådant beslut upphör på grund av formella brister i
handläggningen kan därför i vissa fall framstå som stötande. Å andra sidan finns
det starka rättssäkerhetsskäl som talar för att omhändertagandet ska upphöra om
ansökan om vård inte görs i rätt tid och att nämnden i ett sådant fall inte ska kunna
fatta ett nytt beslut på samma grund som låg till grund för det beslut som upphörde.

Jag utgår från att de handlingar som nämnden skickade per post kom fram till
domstolen. Den omständigheten att ett beslut om ett omedelbart omhändertagande
har upphört på grund av att nämndens ansökan om vård har kommit in för sent
innebär inte att själva ansökan om vård har förfallit. En möjlig väg i en situation
som denna kan därför vara att nämnden kompletterar sin ansökan om vård med ett
yrkande om att domstolen ska besluta om ett omedelbart omhändertagande. Som
framgått prövas då frågan om det finns skäl för ett ”nytt” omedelbart omhänder-
tagande av domstolen och inte av samma instans som fattat det första (förfallna)
beslutet.

Jag sänder en kopia av detta beslut till Socialdepartementet, Socialstyrelsen och
Inspektionen för vård och omsorg för kännedom.

Ärendet avslutas med ovan gjorda uttalanden, som alltså inte innefattar någon
kritik mot nämnden.
