# Fråga om en nämndledamots personliga assistent kan tillåtas närvara vid socialnämndens och nämndens utskotts sammanträden

JO 2012-09-28 dnr 710-2011

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2012-09-28              710-2011               1 (11)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Fråga om en nämndledamots personliga assistent kan tillåtas närvara
                        vid socialnämndens och nämndens utskotts sammanträden


                          Beslutet i korthet: En ledamot i en socialnämnd behövde på grund av ett
                          funktionshinder hjälp bl.a. vid nämndens sammanträden för att kunna ta del av
                          handlingar m.m. Ledamoten hade beviljats personlig assistans, men assistenten tilläts
                          inte närvara när nämnden behandlade ärenden i vilka det förekom uppgifter som
                          omfattades av sekretess.
                          I beslutet konstateras att en personlig assistent i sin egenskap av assistent inte deltar
                          i handläggningen av ett ärende hos nämnden. Av principerna om intern sekretess
                          följer att socialnämnden därför inte kan låta assistenten vara med på sammanträdet
                          om det skulle innebära att han eller hon får ta del av uppgifter som omfattas av
                          sekretess hos nämnden. Ingen kritik riktas mot nämnden för dess handläggning av
                          frågan.
                          De frågor som aktualiserats i ärendet bedöms ha såväl principiell betydelse som
                          praktisk betydelse för arbetet i de kommunala nämnderna. En kopia av beslutet sänds
                          därför till Regeringskansliet och Sveriges kommuner och landsting (SKL).

## Anmälningar

AA och Handkraft Assistans i Boden AB framförde i anmälningar till JO
                        klagomål mot Socialnämnden i Bodens kommun. De anförde bl.a. följande.

                        I socialnämnden i Bodens kommun finns en funktionshindrad ledamot som har
                        en personlig assistent som följer henne hela dagen, såväl hemma som på arbetet.
                        Ledamoten sitter också i nämndens socialutskott. Vid utskottets möte den 18
                        januari 2011 uppkom en fråga om assistenten skulle få närvara vid mötena,
                        framför allt när nämnden eller utskottet skulle behandla ärenden där sekretess
                        råder. Efter viss diskussion fick assistenten lämna mötet varvid
                        nämndsekreteraren tog över och assisterade ledamoten vid sammanträdet. Efter
                        detta möte har ledamoten inte fått handlingar hemskickade som de övriga
                        ledamöterna. För att kunna ta del av handlingar inför sammanträden får hon i
                        stället åka till socialförvaltningen.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 710-2011       Sid 2 (11)




Utredning
Utredningsåtgärder
JO anmodade socialnämnden att komma in med yttrande över vad AA hade
anfört i sin anmälan. Som sitt remissvar lämnande nämnden en skrivelse som
hade undertecknats av socialnämndens ordförande BB, verksamhetschefen CC
och nämndsekreteraren DD.

Till remissvaret fogade nämnden bl.a. en PM som hade upprättats av en
tjänsteman vid avdelningen för juridik inom Sveriges Kommuner och Landsting
(SKL).

JO inhämtade därefter yttranden från Socialstyrelsen och Diskriminerings-
ombudsmannen beträffande den principiella frågan om en personlig assistent till
en ledamot av en kommunal nämnd får närvara vid sammanträden där
sekretessbelagda ärenden behandlas eller assistera vid läsning av
sekretesskyddade handlingar.

Socialstyrelsen kom in med ett remissvar som hade beslutats av t.f. chefsjuristen
EE. T.f. diskrimineringsombudsmannen FF kom in med ett yttrande.

AA bereddes tillfälle att kommentera yttrandena från socialnämnden,
Socialstyrelsen och Diskrimineringsombudsmannen.

Innehållet i eller delar av remissvaren redovisas nedan.

Socialnämndens yttrande
      GG är ny på sitt uppdrag och det var okänt för både nämndordförande och
      tjänstemän att hon är i behov av personlig assistent. Vid det aktuella mötet kom
      GG med sin assistent som deltog först vid föredragning och genomgång av
      allmänna ärenden. När turen kom till enskilda ärenden kvarstannade assistenten
      varpå [verksamhetschefen vid Invid- och familjeomsorg] CC (CC) bad
      assistenten att vänta utanför under behandling av dessa ärenden, med hänsyn till
      att de känsliga uppgifter som behandlas i utskott ska hållas inom snävast möjliga
      krets. GG hävdade att assistenten omfattas av sekretess. Annan tjänsteman som
      deltog vid mötet förklarade att även hon som chef i förvaltningen lämnar lokalen
      vid behandling av individärenden och de ovan nämnda politikerna höll med i
      frågan. GG menade att hon behövde hjälp att bläddra och CC svarade att då får
      nämndsekreteraren hjälpa till med detta under mötet.
      Efter sammanträdet träffades GG samt hennes assistent, CC, ordförande BB
      (BB) och nämndsekreterare DD (DD). GG berättade då att hon behöver praktisk
      hjälp av en annan person att bläddra i handlingarna för att kunna läsa. På fråga
      hur läsningen till aktuellt möte gått till svarade GG att maken hjälpt henne att
      läsa/bläddra. Om det inte är maken som praktiskt hjälper till så måste någon av
      assistenterna hjälpa till.
      Såväl tjänstemännen som ordförande framförde att detta inte är acceptabelt och i
      strid mot såväl sekretessbestämmelser som hänsynen mot dem vars ärende
      behandlas. Det betonades att det inte är personligt riktat mot vare sig assistenten
      eller GG men att utskick av sekretesshandlingar inte kommer att göras framöver
      förrän en lösning finns som leder till att sekretessbelagda uppgifter inte röjs till
      fler än nödvändigt.
                                                                          Dnr 710-2011        Sid 3 (11)




     Precis som anmälaren säger fick nämndsekreteraren och verksamhetschef IFO i
     uppdrag av ordföranden att undersöka möjligheter till lösning inför
     sammanträdet den 27 januari.
     Därefter har DD skrivit till GG (brev se aktbilaga 3 [bilagan här utesluten; JO:s
     anm.]) och lämnat erbjudande att GG kan komma till förvaltningen före mötet
     eller kontakta DD för att gemensamt finna en lösning på frågan om att ta del av
     handlingarna. Detta utskick har inte fått någon annan respons än i media och nu
     aktuell JO-anmälan.
     Således har förvaltningen inte funnit en permanent lösning som anmälaren
     skriver. Däremot har förvaltningen inbjudit till att finna en lösning såväl på kort
     som på lång sikt. Socialnämnden har naturligtvis ambitionen att i dialog och
     samråd med GG hitta en lösning som är bra för alla parter. Dessvärre har fortsatt
     dialog inte kommit till stånd. Nämndens tanke är att GG på något sätt ska kunna
     ta del av handlingarna på stadshuset innan möten utan att behöva praktisk
     assistans från en person som ej ska vara delaktig i utredningar som gäller barn-
     och ungdomsvård, missbruksvård eller liknande, dvs. mycket känsliga uppgifter.
     Från socialnämndens sida är bedömningen att de som söker vår hjälp måste
     känna sig trygga med att känsliga uppgifter inte sprids bland personer som ej är
     delaktiga i utredning eller beslutsprocess.
Skrivelsen från Sveriges Kommuner och Landsting
     Vid socialnämndens sammanträden behandlas frågor som omfattas av
     offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser (se 26 kap. l § OSL). Sekretess
     gäller för dessa uppgifter om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att det
     uppstår skada eller men för den enskilde som uppgiften rör eller närstående till
     denne.
     Den förtroendevaldas personliga assistenter är anställda av en enskild
     assistansanordnare. De omfattas därmed av 29 § LSS som reglerar
     tystnadsplikten för den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt
     bedriven enskild LSS-verksamhet. Tystnadsplikten är emellertid begränsad till
     sådant som assistenterna i sitt arbete får veta om den assistansberättigades
     personliga förhållanden och torde inte omfatta sådana uppgifter som den
     assistansberättigade får ta del av i sin egenskap av förtroendevald i
     socialnämnden.
     Socialnämnden riskerar därmed att de bryter mot offentlighets- och
     sekretesslagens bestämmelser om de låter den förtroendevaldas personliga
     assistenter ta del av nämndens material. De personer/brukare som har kontakt
     med socialnämnden måste enligt förbundet värnas och nämnden bör därför
     undvika situationer där det kan ifrågasättas om gällande sekretessbestämmelser
     följs. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting bör därför den aktuella
     situationen lösas på annat sätt än att den förtroendevaldas assistenter är
     behjälpliga med läsning av sammanträdeshandlingar och dylikt.
     Enligt 4 kap. 33 § kommunallagen ska kommuner och landsting verka för att
     förtroendevalda med funktionshinder kan delta i handläggningen av ärenden på
     samma villkor som andra förtroendevalda. Bestämmelsen är av
     målsättningskaraktär och avser generellt verkande åtgärder som kan behöva
     vidtas. Den tar inte sikte på åtgärder som riktas till en specifik individ, t.ex.
     personliga hjälpmedel som den funktionshindrade behöver för att kunna ta del av
     handlingar eller delta i handläggningen av ärenden.
     Det är socialnämnden som får avgöra hur problemet i det aktuella fallet ska
     hanteras – en förutsättning måste dock vara att sekretessreglerna följs. Eventuella
     personer som ska hjälpa den förtroendevalda kan därför bara vara sådana som
     utan tvekan omfattas av nämndens sekretess.
                                                                         Dnr 710-2011        Sid 4 (11)




Socialstyrelsens yttrande

     2.    Gällande rätt

     2.1   Lagtext m.m.
     I 1 kap. l § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453), SoL, anges att
     socialtjänsten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och
     integritet.
     Av 11 kap. 5 § andra stycket SoL och 21 a § lagen (1993:387) om stöd och
     service till vissa funktionshindrade, LSS, framgår att handlingar som rör
     enskildas personliga förhållanden skall förvaras så att obehöriga inte får tillgång
     till dem.
     Av förarbetena till bestämmelserna framgår bl.a. följande. På samma sätt som
     sekretessreglerna syftar den här regeln till att skydda den som vänder sig till
     socialtjänsten från obehörig insyn i hans eller hennes privatliv. Den tar alltså
     närmast sikte på handlingar för vilka det gäller sekretess. Obehörig får anses vara
     envar som inte har legitim anledning att ta del av handlingen i sin
     tjänsteutövning (prop. 1979/80:1, Om socialtjänsten, s. 563).
     Enligt 2 kap. l § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, gäller förbud
     att röja eller utnyttja en uppgift enligt denna lag eller enligt lag eller förordning
     som denna lag hänvisar till för myndigheter.
     Av samma paragraf andra stycket framgår att ett sådant förbud också gäller för
     en person som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning
     delta i en myndighets verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos
     myndigheten (första punkten), på grund av tjänsteplikt, (andra punkten) eller på
     annan liknande grund (tredje punkten).
     Enligt 26 kap. l § första stycket l OSL gäller sekretess inom socialtjänsten för
     uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att
     uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider
     men.
     Enligt 26 kap. l § första stycket OSL ska med socialtjänst förstås verksamhet
     enligt lagstiftningen om socialtjänst.
     I fjärde stycket 4 samma lag anges att med socialtjänst jämställs verksamhet
     enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
     I 5 § LSS anges att verksamheten enligt lagen ska främja jämlikhet i
     levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i l
     §. Målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.
     Enligt 4 kap. 33 § kommunallagen (1991:900), KL, ska kommuner och landsting
     verka för att förtroendevalda med funktionshinder kan delta i handläggningen av
     ärenden på samma villkor som andra förtroendevalda.
     Av förarbetena till bestämmelsen framgår bl.a. följande. I en demokrati skall alla
     ha möjlighet att på lika villkor verka i de politiska organisationerna och de
     beslutande församlingarna. Bristande tillgänglighet för funktionshindrade är ur
     ett sådant perspektiv såväl diskriminerande som odemokratiskt. Det är inte
     rimligt att en funktionshindrad förtroendevald inför varje sammanträde skall
     behöva ägna tid åt att själv kontrollera att det finns hjälpmedel som gör det
     möjligt att delta i sammanträdet eller se till att handlingar skickas i anpassad
     form. Rutiner bör i stället utarbetas i kommuner och landsting som innebär att
     samtliga förtroendevaldas medverkan är möjlig på lika villkor. Sammanträden
     måste också planeras så att de blir tillgängliga för alla förtroendevalda (prop.
     2001/02:80, Demokrati för det nya seklet, s. 94).
     Den nya bestämmelsen avser sådana åtgärder som behöver vidtas för att det ska
     vara möjligt för förtroendevalda med funktionshinder att delta i kommuner eller
     landstings handläggning av ärenden. Med detta avses såväl möjlighet att ta del av
                                                                    Dnr 710-2011       Sid 5 (11)




sammanträdeshandlingar, som möjlighet att delta i de överläggningar som
föregår beslutsfattandet. Den föreslagna bestämmelsen avser sådana generellt
verkande åtgärder som kommunen eller landstinget kan vidta. Åtgärder riktade
till en specifik individ är inte avsedd att rymmas inom stadgandet. En definitiv
avgränsning kring vilka åtgärder som kan ses som generellt verkande åtgärder
går inte att göra. Det rör sig dock om åtgärder som typiskt sett är avsedda att
komma till nytta för en bredare krets. Bestämmelsen omfattar således inte sådana
personliga hjälpmedel som den funktionshindrade förtroendevalde behöver för
att kunna ta del av handlingar eller delta i handläggningen av ärenden.
Bestämmelsen är av målsättningskaraktär. Om ett beslut blir överklagat vid en
laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen, kan det därför inte upphävas
enbart av det skälet att en anpassningsåtgärd inte har vidtagits (prop. 2001/02:80,
Demokrati för det nya seklet, s. 143).

2.3 Andra källor som kan ha betydelse för tolkningen av frågeställningen
2.3.1 Nationell handlingsplan för handikappolitiken
I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79)
lyfter regeringen fram de nationella målen om full delaktighet och jämlikhet för
personer med funktionsnedsättning. Handlingsplanen utgår från mänskliga
rättigheter och fastställdes år 2000 med FN:s standardregler från 1993 som
grund. Det handikappolitiska arbetet ska inriktas på att identifiera och undanröja
hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionsnedsättning
och att förebygga och bekämpa diskriminering. Utgångspunkten är att alla
människor ska ha lika möjligheter att få del av sina rättigheter och att fullgöra
sina skyldigheter och detta är ytterst en fråga om demokrati. Vikten av
tillgänglighet lyfts fram. Tillgänglighet handlar inte endast om fysisk
tillgänglighet utan kan även handla om att planera en verksamhet så att den
fungerar även för människor med funktionsnedsättning. Särlösningar som kan
upplevas diskriminerande bör undvikas så långt som möjligt.
I uppföljningen av den nationella handlingsplanen (Regeringsskrivelse
2009/10:166) framhålls vikten av att människor med funktionsnedsättning ges
ökade möjligheter och förutsättningar att delta i utformandet av den kommunala
demokratin och att vara politiskt aktiva. I uppföljningen konstateras vidare att de
övergripande handikappolitiska målen ligger fast.
2.3.2 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Syftet med konventionen är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika
åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla
personer med funktionsnedsättning. Av artikel 29 Deltagande i det politiska och
offentliga livet framgår att konventionsstaterna ska garantera personer med
funktionsnedsättning politiska rättigheter och möjlighet att åtnjuta dem på
samma villkor som andra och förpliktigar sig att:
a) säkerställa att personer med funktionsnedsättning effektivt och fullständigt
   kan delta i det politiska och offentliga livet på samma villkor som andra,
   direkt eller genom fritt valda ombud, däribland rättighet och möjlighet för
   personer med funktionsnedsättning att rösta och att bli valda, bl.a. genom
   följande:
---
ii) skydda rätten för personer med funktionsnedsättning att rösta genom hemlig
    röstning i val och folkomröstningar utan hot, och att vara kandidater i val, att
    faktiskt inneha ämbeten samt att utföra alla offentliga funktioner på alla
    offentliga nivåer med underlättande av användning av stödjande och ny
    teknik, där så är tillämpligt,
---
b) aktivt främja en miljö där personer med funktionsnedsättning effektivt och
   fullständigt kan delta i skötseln av offentliga angelägenheter, utan
                                                                    Dnr 710-2011       Sid 6 (11)




   diskriminering och på samma villkor som andra, samt uppmuntra deras
   deltagande i offentliga angelägenheter, - - -

3. Socialstyrelsens bedömning
Den förtroendevaldas personliga assistenter är såvitt det får förstås anställda av
en enskild assistansanordnare. De omfattas därför av 29 § LSS som reglerar
tystnadsplikten för den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt
bedriven enskild LSS-verksamhet. Så som SKL konstaterat i sitt yttrande daterat
den 2 mars 2011 är dock denna tystnadsplikt begränsad till sådant som
assistenterna i sitt arbete får veta om den assistansberättigades personliga
förhållanden. Tystnadsplikten enligt 29 § LSS torde inte omfatta sådana
uppgifter som den assistansberättigade får ta del av om andra personers
personliga förhållanden i sin egenskap av förtroendevald.
Regeln om sekretess enligt 26 kap. l § första stycket OSL avser däremot att
skydda enskilda i ärenden inom socialtjänsten. Regeln tar alltså inte sikte på att
skydda en nämndledamot med funktionsnedsättnings intresse av att kunna delta i
handläggningen av ett ärende. Regeln kan därför komma att stå i
motsatsställning till en sådan nämndledamots behov och önskemål om stöd.
Socialstyrelsen anser att en förutsättning för att en stödperson eller en assistent
till en nämndledamot ska kunna få ta del av uppgifter som omfattas av 26 kap. l
§ första stycket OSL liksom 21 a § LSS eller 11 kap. 5 § andra stycket SoL är att
denne omfattas av ett anställnings- eller uppdragsförhållande med den nämnd
som har ansvar för verksamheten. Genom ett sådant förhållande blir även
assistenten skyldig att iaktta sekretessen enligt 26 kap. l § första stycket l OSL
genom 2 kap. l § andra stycket l OSL.
När det gäller lämpligheten av att en assistent tar del av sekretessbelagda
uppgifter i enskilda ärenden inom socialtjänsten får en avvägning göras mellan å
ena sidan intresset av att så få personer som möjligt får del av känsliga
personuppgifter om en enskild person med hänsyn till skyddet för dennes
integritet (jfr l kap. l § tredje stycket SoL) och å andra sidan att förtroendevalda
med funktionsnedsättning har möjlighet att delta i handläggningen av ärenden på
samma villkor som andra förtroendevalda (jfr 4 kap. 33 § KL). Socialstyrelsen
anser att då en myndighet på ett tillfredsställande sätt tillgodosett enskildas
skyddsintresse genom att säkerställa att 26 kap. l § OSL är tillämplig på
assistenterna får intresset av möjligheten för personer med funktionsnedsättning
av att kunna inneha politiska förtroendeuppdrag väga tungt. Om
sekretessreglerna gjorts tillämpliga på assistenten genom anställningen eller
uppdraget torde denne därför normalt kunna anses behörig att ta del av
sekretesskyddade uppgifter i ärenden där hans eller hennes deltagande behövs
för att en eller flera nämndledamöter ska kunna fatta beslut.
Saknas däremot anställnings- eller uppdragsförhållande som gör att även
assistenten omfattas av reglerna om sekretess enligt 26 kap. l § första stycket
OSL torde assistenten inte kunna få vare sig närvara vid nämndsammanträden då
ärenden som omfattas av sekretess behandlas eller få hjälpa till vid inläsning av
material i sådana ärenden inför mötena. Så är nog ofta fallet då det gäller en
personlig assistent som utför uppdrag åt en funktionshindrad nämndledamot då
ledamoten fått assistenten beviljad enligt lagstiftningen om stöd och service eller
enligt SoL och ledamoten då valt att anlita en assistent som är anställd av en
enskild assistansanordnare.
En socialnämnd får i varje enskild situation ta ställning till hur hinder för
ledamöter med funktionshinder att delta vid sammanträdena kan lösas på
lämpligast möjliga sätt. Ingen lösning får dock innebära att
sekretessbestämmelserna i OSL inte följs.
Slutligen vill vi lyfta fram att andra sekretessbestämmelser än de som behandlas
i detta yttrande kan komma att aktualiseras för ledamöter av nämnder som inte
                                                                          Dnr 710-2011        Sid 7 (11)




     verkar inom socialtjänstens område vilket kan leda till att bedömningen blir en
     annan.
Diskrimineringsombudsmannens yttrande
     Diskrimineringslagens (2008:567) diskrimineringsförbud omfattar inte den
     aktuella situationen. Utifrån DO:s uppdrag, att arbeta mot diskriminering och för
     allas lika rättigheter och möjligheter, ställer sig emellertid DO kritisk till att den
     personliga assistenten nekas att närvara vid sammanträden inom socialnämnden
     eller assistera vid inläsning. DO anser att det är angeläget att kommunen finner
     en lösning på situationen som gör att alla oavsett funktionsförmåga kan tillvarata
     sin rättighet att engagera sig politiskt.
     Att åtnjuta sina politiska rättigheter är en grundläggande mänsklig rättighet som
     stadgas på såväl nationell som internationell nivå. Den europeiska konventionen
     angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
     fastställer att ingen får hindras från att utnyttja sina rättigheter och
     konventionsstaterna har genom ratificerandet förpliktat sig att vidta nödvändiga
     åtgärder för att säkerställa rättigheterna. Sverige har även ratificerat FN:s
     konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och ska enligt
     artikel 29 i konventionen därigenom säkerställa att alla människor oavsett
     funktionsförmåga effektivt och fullständigt kan delta i det politiska och
     offentliga livet på lika villkor. Syftet med konventionen är att undanröja hinder
     för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.
     Konventionen kan därför åberopas för att ställa krav på att samhället ska vara
     tillgängligt för alla.
     Regeringsformen fastställer att den offentliga makten utgår från folket och
     förverkligas genom representativt och parlamentariskt statsskick och kommunal
     självstyrelse. I förarbetet till kommunallagen (prop. 1990/91:117 s. 6, 13 ff. och
     22) konstateras det att kommunal självstyrelse är ett viktigt inslag i den svenska
     demokratin där de förtroendevalda i kommunen har ett betydelsefullt uppdrag.
     Utgångspunkten i ett representativt system är att alla ska ha lika rättigheter och
     möjligheter att bli invalda och kunna delta i de representativa församlingarna. I
     kommunallagen 4 kap. 33 § stadgas att kommuner och landsting ska verka för att
     förtroendevalda med funktionshinder kan delta i handläggningen av ärenden på
     samma villkor som andra förtroendevalda. Av förarbetet till ändringar i
     kommunallagen (prop. 2001/02:80 s. 93 f. och 141 f.) framhålls att möjligheterna
     till deltagande på lika villkor för personer med funktionsnedsättning att verka i
     politiska organisationer och beslutade församlingar måste förbättras. Ansvaret
     för att det finns hjälpmedel som gör det möjligt att delta på sammanträdet eller
     att ta del av sammanträdeshandlingar ska inte läggas på den förtroendevalda utan
     på kommunerna som i sin tur ska utarbeta rutiner som gör att samtliga
     förtroendevalda kan medverka på lika villkor.
     Alla människor oavsett funktionsförmåga har rätt till goda levnadsvillkor. För att
     tillförsäkras goda levnadsvillkor och stöd i det vardagliga livet kan en person
     med funktionsnedsättning ges rätt till personlig assistent enligt lagen (1993:387)
     om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). LSS är en rättighetslag
     som ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för
     de personer som omfattas. Att neka den personliga assistenten att närvara vid
     socialnämndens sammanträden och assistera vid inläsning torde gå stick i stäv
     med det mål som stöd enligt LSS innebär, nämligen att säkerställa att de
     personer som omfattas av LSS får möjlighet att på jämlika villkor leva som
     andra.
     Nationell lag och internationella konventioner ger uttryck för att alla människor
     har rätt att på lika villkor verka politiskt och att det är upp till det samhälle som
     vi lever i att göra det möjligt för alla oavsett funktionsförmåga. Att neka en
     persons personliga assistent att biträda i nu aktuella avseenden är därför enligt
     DO:s uppfattning att betrakta som en rättighetskränkning om personen
     därigenom inte på ett fullvärdigt sätt kan delta i socialnämndens verksamhet.
                                                                        Dnr 710-2011       Sid 8 (11)




I ett beslut den 28 september 2012 anförde JO Wiklund följande.

Bedömning
Vid sammanträden i nämnden och nämndens socialutskott behöver GG på
grund av ett funktionshinder hjälp med att vända sidor i handlingar. Hon
behöver sådan hjälp även när hon i hemmet ska förbereda sig inför
nämndens/utskottets sammanträden. Huvudfrågan i ärendet är om GG:s
personliga assistent får vara närvarande vid nämndens/utskottets sammanträden
för att hjälpa GG med rent praktiska saker.

En allmän princip i ett demokratiskt samhälle är att alla ska kunna delta i den
politiska verksamheten på lika villkor. För den som har ett funktionshinder kan
det emellertid i vissa fall finnas förhållanden som gör det rent praktiskt svårt att
vara förtroendevald i t.ex. en kommunal nämnd. En förtroendevald som har
nedsatt syn får problem när underlag för ett beslutsförslag delas ut vid
nämndens sammanträde och en person med hörselnedsättning kan inte utan
vidare delta i en diskussion.

Frågor om förutsättningarna för personer med funktionshinder att arbeta som
förtroendevalda i kommunala beslutande församlingar och kommunala nämnder
behandlades i propositionen Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80). I
propositionen lades fram ett förslag om att det i kommunallagen (1990:900),
KL, skulle införas en ny bestämmelse (4 kap. 33 §) om att kommuner och
landsting ska verka för att förtroendevalda med funktionshinder kan delta i
handläggningen av ärenden som andra förtroendevalda. Förslaget ledde till
lagstiftning (bet. 2001/02: Ku14, rskr. 2001/02:190, SFS 2002:249).

Bestämmelsen i 4 kap. 33 § KL är av målsättningskaraktär och avser generella
insatser. Den innebär inte någon skyldighet för en kommun eller ett landsting att
vidta några särskilt angivna åtgärder. I propositionen anförde regeringen i denna
del bl.a. följande (propositionen s. 141 f.).

      Den föreslagna bestämmelsen avser sådana generellt verkande åtgärder som
      kommunen eller landstinget kan vidta. Åtgärder riktade till en specifik individ är
      inte avsedd att rymmas inom stadgandet. En definitiv avgränsning kring vilka
      åtgärder som kan ses som generellt verkande åtgärder går inte att göra. Det rör
      sig dock om åtgärder som typiskt sett är avsedda att komma till nytta för en
      bredare krets. Bestämmelsen omfattar således inte sådana personliga hjälpmedel
      som den funktionshindrade förtroendevalde behöver för att kunna ta del av
      handlingar eller delta i handläggningen av ärenden.
GG behöver uppenbarligen viss praktisk hjälp för att fullt ut kunna fullgöra sitt
förtroendeuppdrag i socialnämnden. Ett enkelt sätt att tillgodose hjälpbehovet
skulle vara att GG:s assistent får vara med när nämnden sammanträder. En
utgångspunkt är emellertid att en kommunal nämnds sammanträden inte är
offentliga. I kommunallagen har det införts en möjlighet för en nämnd att ha
offentliga sammanträden. Enligt 6 kap. 19 a § andra stycket KL ska en nämnds
sammanträden emellertid alltid hållas inom stängda dörrar i ärenden som avser
myndighetsutövning eller i vilka det förekommer uppgifter som hos nämnden
                                                                    Dnr 710-2011      Sid 9 (11)




omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL.
Begränsningen av offentligheten har motiverats av att nämnderna i stor
utsträckning handlägger ärenden som rör enskilda människors privatliv. Även
om själva sammanträdet inte är offentligt kan nämnden, med stöd av 6 kap. 19 §
kommunallagen, ge en förtroendevald, en anställd, en revisor eller en sakkunnig
rätt att närvara. Syftet med den bestämmelsen är främst att nämnden själv ska
ges en möjlighet att informera sig om olika frågor för att på så sätt kunna bredda
sitt beslutsunderlag. För att andra kategorier av utomstående än de särskilt
angivna ska kunna tillåtas att närvara vid sammanträdet krävs det enighet i
nämnden (prop. 1993/94:188 s. 56).

Det finns i kommunallagen inte någon bestämmelse som ger en ledamot rätt att
få hjälp av en eventuell personlig assistent under nämndens sammanträde.
Någon sådan närvarorätt följer inte heller av assistentens arbetsuppgifter.
Huruvida assistenten ska tillåtas att vara med på sammanträdet är därför en
fråga som det ankommer på nämnden att ta ställning till och för att assistenten
ska få vara med på sammanträdet fordras enligt det nyss anförda att nämnden är
enig om saken. När nämnden tar ställning till frågan måste den beakta bl.a. att
nämnden i vissa fall fattar beslut i ärenden som avser myndighetsutövning mot
en enskild och att det i en del ärenden förekommer uppgifter som omfattas av
sekretess hos nämnden.

Jag har för egen del svårt att se att enbart det förhållandet att ett ärende avser
myndighetsutövning skulle innebära ett generellt hinder för en ledamot att vid
sammanträdet få hjälp av sin personliga assistent. Assistentens närvaro vid
handläggningen av sådana ärenden är dock en fråga som nämnden får bedöma i
varje enskilt fall. När det gäller assistentens närvaro vid behandling av uppgifter
som omfattas av sekretess är situationen delvis annorlunda.

Inom socialtjänsten gäller enligt 26 kap. 1 § första stycket OSL sekretess för
uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider
men. Den s.k. socialtjänstsekretessen är sträng och innebär förenklat uttryckt att
uppgifter inte kan lämnas ut till annan myndighet eller en enskild om den
enskilde inte lämnar sitt samtycke. Undantag från den principen kan göras
endast om det finns stöd i en författning för att lämna ut uppgiften (8 kap. 1 §
OSL).

En personlig assistent kan vara anställd av kommunen eller av en privat
anordnare av assistansen. I båda fallen finns bestämmelser om sekretess som
assistenten har att iaktta. Om assistenten är anställd av kommunen finns
bestämmelser om sekretess i 26 kap. 1 § fjärde stycket 4 OSL. För en assistent i
enskild verksamhet finns det en bestämmelse om tystnadsplikt i 29 § LSS.
Enbart den omständigheten att en assistent lyder under bestämmelser om
sekretess eller tystnadsplikt innebär emellertid inte att hemliga uppgifter kan
röjas för honom eller henne. Utgångspunkten är nämligen, som jag nyss har
                                                                   Dnr 710-2011      Sid 10 (11)




nämnt, att uppgifter som omfattas av sekretess inte kan röjas för en utomstående
om det saknas stöd i lag eller annan författning. Frågan är därför närmast om
assistenten ska betraktas som en i förhållande till nämnden utomstående person.

När det gäller en assistent i enskild verksamhet framstår det som uppenbart att
denne vid tillämpning av sekretessbestämmelserna är en i förhållande till
nämnden utomstående person.

Om assistenten är anställd av socialnämnden skulle man i och för sig kunna
hävda att denne inte är en i förhållande till nämnden utomstående person och att
det därför inte skulle föreligga hinder mot att låta assistenten få ta del av
hemliga uppgifter hos socialnämnden. Det finns emellertid en princip om s.k.
intern sekretess hos en myndighet. Enligt grunderna för sekretesslagstiftningen
bör utlämnande av uppgifter från en befattningshavare till en annan
befattningshavare förekomma endast i den utsträckning det är normalt för och
behövligt för ett ärendes handläggning (prop. 1990/91:111 s. 24). Uppgifter kan
således lämnas till den som på ett eller annat sätt deltar i beredningen eller
avgörandet av ett ärende. En anställd kan också t.ex. rådfråga någon annan
anställd om ett ärende, om det rent objektivt framstår som försvarbart (JO:s
ämbetsberättelse 1983/84 s. 262). I detta sammanhang kan jag även hänvisa till
JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 415. Det beslutet gällde frågan om tjänstemän
vid en socialförvaltning borde få vara närvarande vid nämndens behandling av
ärenden som handlades av någon annan tjänsteman.

En personlig assistent deltar i sin egenskap av assistent inte i handläggningen av
ett ärende hos nämnden. Av principerna om intern sekretess följer därför att
socialnämnden inte kan låta assistenten vara med på sammanträdet om det
skulle innebära att han eller hon får ta del av uppgifter som omfattas av
sekretess hos nämnden.

Det jag nu har anfört rörande sekretessen vid nämndens sammanträden gäller
givetvis även vid handläggningen av ett ärende i nämndens utskott.

Jag delar således Socialnämndens i Bodens kommun ståndpunkt att GG:s
personliga assistent inte i sin egenskap av assistent kunde få vara med vid
nämndens/utskottets sammanträden under behandlingen av ärenden som
omfattades av sekretess hos nämnden.

Vad jag nu har anfört om sekretessen vid nämndens/utskottets sammanträden
äger motsvarande tillämpning när det gäller en ledamots möjlighet att låta en
personlig assistent få ta del av handlingar, som innehåller hemliga uppgifter,
som ledamoten har tillgång till inför nämndens/utskottets sammanträde.

Som framgår av det ovan anförda innebär bestämmelsen i 4 kap. 33 §
kommunallagen inte någon skyldighet för nämnden att vidta specifika åtgärder
för att GG ska kunna vara en fullvärdig ledamot i nämnden. Det torde dock
ligga i sakens natur att nämnden så långt det är möjligt gör vad den kan för att
                                                                     Dnr 710-2011      Sid 11 (11)




hjälpa en enskild ledamot. Detta har också varit utgångspunkten för
Socialnämndens i Bodens kommun agerande när GG:s behov av viss hjälp
uppmärksammades. Vid socialutskottets sammanträde den 18 januari 2011 fick
nämndens sekreterare i uppdrag att bistå GG under sammanträdet. När det
gäller GG:s möjlighet att ta del av handlingar inför nämndens sammanträden
har nämnden ordnat så att GG kan komma till socialförvaltningens lokaler och
tillsammans med någon anställd få hjälp vid läsningen av handlingarna. Det
finns inte skäl för mig att ha några synpunkter på de åtgärder nämnden vidtagit
för att bistå GG.

Sammanfattningsvis finner jag inte anledning att rikta någon kritik mot
nämnden för dess handläggning av frågan.

Jag har ovan uppehållit mig vid den situationen att en funktionshindrad ledamot
har beviljats en insats i form av personlig assistans. Man kan dock inte bortse
från att det kan finnas personer med funktionshinder som inte har beviljats
assistans, t.ex. om den enskilde har fyllt 65 år, men där funktionshindret är
sådant att han eller hon, som i detta fall, skulle ha svårt att fullgöra ett
kommunalt förtroendemannauppdrag utan att få hjälp vid t.ex. inläsning av
handlingar inför sammanträdena. Det finns inte några bestämmelser om
sekretess som i ett sådant fall skulle hindra ”biträdet” från att röja vad han eller
hon fått veta. Frågan om rätt för en utomstående att närvara vid ett
nämndsammanträde där hemliga uppgifter behandlas är således större än den
som diskuteras i detta enskilda ärende.

De frågor som aktualiseras i ärendet är delvis av principiell betydelse, bl.a. mot
bakgrund av Sveriges åtaganden enligt konventionen om rättigheter för personer
med funktionsnedsättning och fakultativt protokoll till konventionen om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning (SÖ 2008:26). Frågorna torde
också ha praktisk betydelse för arbetet i de kommunala nämnderna. Jag finner
därför skäl att för kännedom skicka en kopia av detta beslut till
Finansdepartementet, under vars ansvarsområde kommunallagen hör, och till
Socialdepartementet, som svarar för lagstiftningen om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Jag skickar även en kopia av beslutet till Sveriges
kommuner och landsting (SKL).
