# Kritik mot Kalmar tingsrätt och mot två av tingsrättens domare för handläggningen av ett mål om vårdnad om barn m.m.

JO 2015-06-23 dnr 7131-2014

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2015-06-23             7131-2014             1 (13)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Kalmar tingsrätt och mot två av tingsrättens domare för
                        handläggningen av ett mål om vårdnad om barn m.m.


                          Beslutet i korthet: Ett mål om vårdnad om barn m.m. i tingsrätten rörde tre barn som
                          var 11, 9 respektive 3 år gamla när målet inleddes. Tingsrätten utsåg en medlare som
                          skulle försöka få föräldrarna att nå en samförståndslösning. Medlaren lyckades
                          emellertid inte med det. När domen slutligen föll två år och nio månader efter det att
                          målet hade inletts var barnen 14, 12 respektive 6 år gamla. I JO:s beslut konstateras
                          att det måste anses vara ett misslyckande att ett mål om barn tagit så lång tid som två
                          år och nio månader att handlägga. De viktigaste orsakerna till den långa
                          handläggningstiden är avsaknaden av tidsplan och den bristfälliga uppföljningen av
                          medlarens insatser. Tingsrätten kritiseras för detta.
                          Vid sidan av handläggningstiden har tre ytterligare saker uppmärksammats vid JO:s
                          granskning.
                          1. Tingsrätten uppdrog åt två olika personer att hålla samtal med parternas två äldsta
                          barn. Det är emellertid inte möjligt för en domstol att utan stöd av lag bestämma att
                          någon utomstående person ska samtala med ett barn, och den domare som fattade
                          besluten får kritik.
                          2. Tingsrätten beslutade hur en vårdinrättning skulle prioritera en remiss som avsåg
                          barnen. Det finns inget stöd i lagen för ett sådant beslut, och den domare som fattade
                          beslutet får kritik.
                          3. I tre beslut om umgänge mellan en av föräldrarna och ett av barnen gav tingsrätten
                          utomstående personer – medlarens biträde och en ännu inte utsedd person som
                          skulle vara umgängesstöd – rätt att i vissa situationer bestämma om umgänget.
                          Lagen ger emellertid inte möjlighet till denna typ av delegerat beslutsfattande, och
                          den domare som fattade besluten får kritik.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Kalmar tingsrätt med
                        anledning av handläggningen av ett mål om vårdnad om barn m.m. Hon uppgav
                        bl.a. följande:

                        Hon lämnade in en ansökan om stämning till tingsrätten i september 2011.
                        Sedan tingsrätten hade förordnat en medlare pågick medlingen under allt för
                        lång tid utan att någon samförståndslösning nåddes. Tingsrätten upprättade
                        aldrig någon tidsplan för handläggningen av målet. Vidare fattade tingsrätten ett



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                 Dnr 7131-2014       Sid 2 (13)




antal beslut under handläggningen som inte hade stöd i lagen. Först i juni 2014
avgjorde tingsrätten målet.

Utredning
Handlingar i tingsrättens mål T 3267-11 begärdes in och granskades. Av
handlingarna framgick bl.a. följande:

AA och BB hade tidigare varit gifta med varandra. De hade gemensamt
vårdnaden om sina tre barn som när målet inleddes var 11, 9 respektive 3 år
gamla. Barnen skulle enligt en tidigare dom från Kalmar tingsrätt bo
tillsammans med AA. Målet, som gällde vårdnaden om barnen, barnens boende
och barnens rätt till umgänge med föräldrarna, inleddes vid tingsrätten genom
AA:s ansökan om stämning den 8 september 2011. Sedan parterna hade enats
om att de ville ha medling utsåg tingsrätten den 14 december 2011 en medlare,
CC, som skulle försöka få föräldrarna att nå en samförståndslösning. Enligt
beslutet skulle medlaren ge in ett yttrande till tingsrätten senast den 11 januari
2012. Den 13 januari 2012 begärde och fick medlaren anstånd med att redovisa
uppdraget till den 7 februari 2012. Den 9 februari 2012 begärde och fick
medlaren anstånd med att redovisa uppdraget till den 9 mars 2012 och den 15
mars 2012 begärde och fick han anstånd till den 16 april 2012. Den 20 augusti
2012 begärde medlaren anstånd till den 30 september 2012. Denna begäran
synes inte ha besvarats av tingsrätten. Därefter fortsatte medlingen utan att
tingsrätten fattade några fler beslut om anstånd. I ett beslut den 22 oktober 2013
entledigade tingsrätten medlaren från uppdraget. Medlaruppdraget hade då
pågått under cirka ett år och nio månader.

I ett beslut den 3 maj 2013 förordnade tingsrätten att en psykiater, DD,
i egenskap av biträde till medlaren skulle hålla barnsamtal med parternas två
äldsta barn inom ramen för medlingen. AA hade motsatt sig detta. I ett beslut
den 19 juni 2013 förordnade tingsrätten att en person som medlaren utsett skulle
hålla samtal med de två äldsta barnen.

Den 5 juli 2013 beslutade tingsrätten att tingsrättens interimistiska beslut om
visst umgänge och om att en person som medlaren utsett skulle hålla barnsamtal
skulle äga företräde framför åtgärder med anledning av en remiss som en läkare
hade skickat till barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen i Kalmar.

Den 19 juni och den 8 augusti 2013 beslutade tingsrätten interimistiskt om visst
umgänge och förordnade att alternativt umgänge i nära anslutning till det
beslutade umgänget skulle bestämmas av medlarens biträde EE i samråd med
parterna om hinder skulle uppstå för umgänge den aktuella tiden.

Tingsrätten beslutade den 22 oktober 2013 interimistiskt om visst umgänge
varannan vecka med början vecka 45. Tid och plats för umgänget skulle enligt
beslutet bestämmas av en umgängesstödjare i samråd med parterna.
                                                                     Dnr 7131-2014        Sid 3 (13)




Tingsrätten meddelade dom i målet den 23 juni 2014, dvs. cirka två år och nio
månader efter att det hade inletts. Någon tidsplan hade inte upprättats i målet.

Ärendet remitterades till tingsrätten, som uppmanades att lämna upplysningar
om och yttra sig över följande:

    1. Handläggningens förenlighet med bestämmelsen i 42 kap. 6 § tredje
       stycket rättegångsbalken, RB.

    2. Skälen till att tingsrätten inte upprättade någon tidsplan för målets
       handläggning (42 kap. 6 § fjärde stycket RB).

    3. Hur tingsrätten tillämpade 6 kap. 18 a § andra stycket föräldrabalken,
       FB, i målet.

    4. Vilket lagligt stöd tingsrätten hade för besluten den 3 maj 2013 och den
       19 juni 2013 att förordna att DD, i egenskap av biträde till medlaren,
       och en person som medlaren utsett skulle hålla samtal med två av de
       barn som tvisten rörde.

    5. Vilket lagligt stöd tingsrätten hade för att i beslutet den 5 juli 2013
       förordna att det som tingsrätten hade beslutat om i punkterna 2 och 3 i
       tingsrättens beslut den 19 juni 2013 skulle äga företräde framför
       åtgärder med anledning av den remiss som en läkare hade skickat till
       barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen i Kalmar.

    6. Vilket lagligt stöd tingsrätten hade för besluten den 19 juni 2013 och
       den 8 augusti 2013 att överlämna åt medlarens biträde EE att bestämma
       alternativt umgänge i samråd med parterna för det fall det skulle uppstå
       hinder för det umgänge tingsrätten beslutat samt för beslutet den 22
       oktober 2013 att överlämna åt en umgängesstödjare att bestämma tid
       och plats för visst umgänge.

Tingsrätten (lagmannen FF) lämnade ett remissvar tillsammans med ett yttrande
från rådmannen GG.

FF uppgav följande:
      Tingsrätten har blivit anmodad att yttra sig över handläggningen i målet
      T 3267-11.
      Jag har inhämtat underyttrande från rådmannen GG, som är den som handlagt
      målet under större delen av tiden. När GG gick på föräldraledighet kom målet att
      avgöras av f.d. chefsrådmannen HH. GG:s yttrande bifogas och jag hänvisar för
      en redogörelse för hanteringen i sak till vad som där anförs. Jag delar GG:s
      uppfattning om tillämpningen av gällande rätt.
      Jag vill inleda med att säga att GG visserligen är en relativt ung domare men att
      hon är mycket mogen och omdömesgill och att hon därför är sällsynt väl lämpad
      för handläggningen av vårdnadsmål med de särskilda krav som dessa mål ställer
      på handläggningen.
                                                                    Dnr 7131-2014         Sid 4 (13)




Vårdnadsmål är mycket speciella därigenom att individuell hänsyn måste tas till
förhållandena i varje enskilt fall. Det är varken möjligt eller önskvärt att lägga
någon särskild mall för handläggningen. Det bästa resultatet nås ofta genom ett
flexibelt hänsynstagande till de stridande föräldrarna, allt för att försöka nå en
samförståndslösning till gagn för de barn som drabbas av föräldrarnas konflikt i
varje vårdnadsmål.
Kalmar tingsrätt har en domsaga som innehåller tolv kommuner av lite olika
storlek. De flesta kommuner är små och har därmed begränsade resurser för att
biträda tingsrätten med program av typen ”Konflikt och Försoning” som erbjuds
parter i bl.a. Nacka, Södertälje och Södertörns tingsrätter för att stärka
barnperspektivet i mål som rör vårdnad, boende och umgänge. Det programmet
bygger på ett nära samarbete mellan tingsrätten och familjerätten inom
socialtjänsten. De flesta av kommunerna inom Kalmar län har inte resurser att
ingå i ett program av detta slag.
Kalmar tingsrätt har därför i ett antal mer komplicerade vårdnadsmål arbetat med
medlaren CC som en möjlighet att biträda parterna med professionell hjälp och
med tillgång till utbildad barnpedagog och specialist i barnpsykiatri. Metoden
har varit mycket framgångsrik. Ett stort antal mål har kunnat lösas genom en
samförståndslösning. En utvärdering av de insatser som förekommit pågår inom
ramen för en doktorsavhandling.
I den typ av mål som väljs ut för en sådan medling är tidsbedömningen mycket
osäker. I de flesta sådana fall är det därför inte möjligt att göra någon tidsplan.
I många fall behövs tid för att få parterna att acceptera en samförståndslösning
och att känna sig trygga i att den kan hålla för framtiden. I sådana fall är en
tidplan t.o.m. kontraproduktiv. Hänsynen till barnets bästa är ett överordnat
intresse och krav på tidplan i rättegångsbalken måste därmed vika när en press
att snabbt få målet avgjort står i strid med barnets eller barnens bästa.
Det bör beträffande det här aktuella målet påpekas att de flesta beslut som
fattades skedde efter det att parterna hade enats om innehållet i beslutet.
Undertecknad har fattat beslut i målet under sommaren 2013 då ordinarie
handläggare hade semester. Det gäller bl.a. det beslut som efterfrågas under
punkt 5. Bakgrunden var att tingsrätten genom rådman GG hade fattat ett beslut
den 19 juni 2013 om visst umgänge för ett av barnen under medverkan av
medlarens biträde EE samt att av medlaren utsedd person – som blev överläkaren
DD – skulle hålla barnsamtal med två av barnen. I samma beslut uppdrog
tingsrätten åt socialnämnden att inkomma med utredning och utlåtande i fråga
om vårdnad, boende och umgänge beträffande de tre barnen. Till bilden hör att
modern under tiden inkom med anmälningar mot fadern för olika former av
övergrepp mot barnen. En av dessa anmälningar resulterade i remissen till BUP.
Det var redan vid den här tiden tämligen uppenbart att vissa av anmälningarna
saknade fog eftersom EE och DD hade varit närvarande vid två av de tillfällen
som omfattades av anmälningarna. Tingsrätten fann sedermera i sin dom att
anmälningarna var ogrundade.
Barnen hade under en följd av år utsatts för olika samtal och utredningar.
Eftersom tingsrätten redan hade fattat ett beslut om barnsamtal och därvid
försäkrat sig om att barnpsykiatrisk expertis fanns tillgänglig för barnen i form
av överläkaren DD samt att inte för många olika experter borde hålla samtal med
barnen samtidigt fann tingsrätten lämpligt att förordna – för barnens bästa – om
att de av rätten redan beslutade samtalen skulle avslutas innan BUP-samtalen
inleddes. Något hinder i lag för att förordna på detta sätt har jag inte kunnat
finna. Tvärtom har rätten en skyldighet att skydda barnen i största möjliga
utsträckning från att dras in i föräldrarnas konflikt. Syftet var ju inte att förhindra
en BUP-utredning, endast att den av rätten redan beslutade utredningen fick
företräde. Det kan i efterhand konstateras att de av rätten beslutade samtalen
mellan barnen och DD aldrig kom till stånd.
                                                                         Dnr 7131-2014         Sid 5 (13)




     Fram till den 13 augusti 2013 pågick medlingen med AA:s uttryckta goda minne.
     Hade AA dessförinnan antytt att hon ansåg att medlingen borde upphöra hade
     rätten med all säkerhet fattat beslut om detta. För en meningsfull medling är det
     av största vikt att medlaren har parternas fulla förtroende. Först den 13 augusti
     2013 yrkade AA att medlingen skulle avslutas. I praktiken upphörde, såvitt jag
     har kunnat finna, därefter alla medlingsförsök. Sett i efterhand kan man möjligen
     konstatera att AA deltog i medlingen och försöken att få umgänge till stånd
     endast för att därigenom framstå i en bättre dager och jäva de påståenden om
     umgängessabotage som framfördes av motparten. Kanske borde medlingen ha
     avslutats tidigare men så länge den pågick och AA förklarade sig beredd att
     medverka fanns en förhoppning om att allt kunde lösa sig för i vart fall sonens
     bästa. Så blev nu inte fallet och en dom meddelades sedermera där fadern fick
     ensam vårdnad om sonen, en dom som efter överklagande inte prövades vare sig
     av Göta hovrätt eller av Högsta domstolen. Nu pågår ett ärende om verkställighet
     av domen i den delen.
GG uppgav följande:

     Fråga 1
     Rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av
     målet. Så snart det lämpligen kan ske bör rätten höra parterna angående målets
     handläggning.
     Vid en inledande muntlig förberedelse i målet begärde parterna gemensamt att en
     medlare skulle utses och föreslog CC. Efter begäran från AA enades parterna
     under våren 2012 om paus i medlingen till den 15 september 2012 på grund av
     att barnen tidigare varit föremål för olika utredningar och samtal. Medlaren
     arbetade därefter intensivt med sitt uppdrag, under våren 2013 höll tingsrätten
     dessutom fyra muntliga förberedelser. I juni 2013 beslutade tingsrätten på AA:s
     begäran om vårdnads-, boende och umgängesrättsutredningar. Utredningarna var
     efter att anstånd beviljats klara först i januari 2014. När kompletta bevisuppgifter
     kommit in i april, i AA:s fall efter att hon ett par gånger fått anstånd, kallades till
     huvudförhandling med början den 16 maj 2014.
     Det är för lång tid med två år och nio månader från ingivande av
     stämningsansökan till dom. I förevarande fall hade parterna nyligen avslutat en
     tidigare tvist och konflikterna mellan parterna var särskilt djupgående. Parternas
     begäran om medlare sågs därför positivt och en medlare tillsattes. Parterna hade
     båda inledningsvis förtroende för medlaren. Det framkom vid kontakter med
     medlaren att denne arbetade intensivt varför medlarens uppdrag förlängdes i
     hopp om att nå en varaktig lösning. När det framgick att medlaren inte skulle
     kunna ena parterna entledigades denne. Därefter avvaktades begärd utredning
     och målet sattes ut kort efter ingivna bevisuppgifter. Utan den inledande pausen i
     medlarens arbete skulle målets handläggning ha förkortats avsevärt.
     Som framgår ovan är det fråga om beslut och insatser som beslutats efter begäran
     från parterna.
     Kalmar tingsrätt har vid många tillfällen upplevt att ett arbetssätt där tingsrätten
     och medlare arbetar ingående under en längre tid med parterna bidrar till att nå
     en överenskommelse mellan parterna, vilket enligt tingsrätten är ett mer varaktigt
     resultat än en dom.
     Fråga 2
     Rätten skall upprätta en tidsplan för målets handläggning, om det inte på grund
     av målets beskaffenhet eller något annat särskilt skäl är obehövligt.
     Skälen till att tingsrätten inte upprättade någon tidsplan är att den i stor
     utsträckning var beroende av resultatet av arbete från utomstående, i detta fall
     medlare och de som utförde utredningen. Särskilt medlingen måste med
     nödvändighet vara flexibel och anpassad efter parterna och är svår att
                                                                       Dnr 7131-2014        Sid 6 (13)




      tidsuppskatta på förhand. Enligt min uppfattning har tingsrätten haft uppsikt över
      att arbetet med målet drivits framåt.
      Fråga 3
      Medlaren skall inom den tid som rätten bestämmer lämna en redogörelse för de
      åtgärder som vidtagits. Tiden får inte sättas längre än fyra veckor. Rätten får
      dock förlänga tiden, om det finns förutsättningar att nå en samförståndslösning.
      Tingsrätten hade omfattande kontakter med medlaren under målets handläggning
      under vilka det framkom att medlaren arbetade intensivt med sitt uppdrag. Enligt
      tingsrättens bedömning fanns det anledning att förlänga medlarens uppdrag. Av
      förbiseende har formella beslut om förlängning efter april 2012 inte fattats.
      Fråga 4
      Enligt 6 kap. 18 a § första stycket föräldrabalken kan rätten lämna medlaren
      närmare anvisningar om vad han eller hon skall iaktta när uppdraget fullgörs.
      Barn har en rätt att höras och enligt min uppfattning kan en anvisning om att en
      person knuten till medlaren ska hålla barnsamtal lämnas med stöd av denna
      bestämmelse.
      Fråga 5
      Beslutet är fattat av lagmannen varför jag avstår från kommentarer.
      Fråga 6
      Enligt 6 kap. 15 a § får rätten besluta om umgänge. Besluten den 19 juni 2013
      och den 8 augusti 2013 avser umgänge under sommaren 2013. Under
      semestertider uppstår oftare behov av mindre justeringar av reglerat umgänge.
      Vid tiden för beslutet den 22 oktober 2013 var parterna ense om omfattningen av
      umgänget med ett kortare inledande umgänge och upptrappning därefter och
      nödvändigheten av umgängesstöd. Vid kontakt med handläggare på
      socialnämnden framkom att resurser inom socialtjänsten endast fanns för att
      medverka vid ett begränsat umgänge. Vid beslut med umgängesstöd är det inte
      ovanligt att en tingsrätt överlämnar bestämmande av tid och plats för att
      underlätta för socialnämnden att kunna ordna umgängesstöd och därmed att
      umgänget kan genomföras på avsett sätt. I förevarande fall där socialnämnden
      har angett resursbrist har detta förfarande bedömts lämpligt.
      En detaljreglering från tingsrättens sida skulle sannolikt innebära att fler beslut
      skulle behöva fattas, möjligen inför varje umgänge. Enligt tingsrätten ger Mats
      Sjösten i sin bok Vårdnad, boende och umgänge, fjärde uppl., s. 138, stöd för att
      överlämna vissa detaljer till umgängesstödet. Under rubriken förslag till
      beslutsformulering anges t.ex. följande.
      Umgängesstödet och umgängesföräldern bestämmer var umgänge ska äga rum.
      Vid oenighet bestämmer handläggaren på [socialnämnden/familjerätten i x
      kommun].
AA kommenterade tingsrättens remissvar.

Rättslig reglering och kommentarer till relevanta bestämmelser
Regler om handläggningstiden i domstol
I regeringsformen, RF, finns ett uttryckligt krav på att en rättegång ska
genomföras inom skälig tid (2 kap. 11 § andra stycket).

Vidare anges i 42 kap. 6 § tredje stycket RB att rätten ska driva förberedelsen i
ett tvistemål med inriktning på ett snabbt avgörande. Denna förpliktelse ska
rätten fullgöra genom formell och materiell processledning. Rätten ska alltså
dels styra upp processens yttre ramar, dels verka för att tvistefrågorna blir
                                                                  Dnr 7131-2014       Sid 7 (13)




klarlagda. Det är viktigt att rätten agerar med fasthet i båda dessa avseenden och
hela tiden är aktiv under förberedelsen. Rätten ska också upprätta en tidsplan för
målets handläggning, om det inte är obehövligt på grund av målets beskaffenhet
eller av något annat särskilt skäl (42 kap. 6 § fjärde stycket RB). En
omsorgsfullt upprättad tidsplan medför en uppstramning och effektivisering av
förberedelsen och ger såväl parterna som rätten en god överblick över processen
och vilka åtgärder som återstår att vidta för att få målet till ett avgörande. Det
skapar vidare förutsättningar för en snabbare handläggning (prop. 2004/05:131
s. 132 f.).

Regler om samförståndslösningar
Utöver kravet på ett snabbt avgörande ska rätten, om det inte är olämpligt med
hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter, verka för att
parterna förliks eller på annat sätt uppnår en samförståndslösning (42 kap. 17 §
första stycket RB). Denna regel fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring
2011 som innebar en skärpning av rättens skyldighet att verka för en förlikning
(prop. 2010/11:128; SFS 2011:861).

I mål om vårdnad, boende och umgänge är det barnets bästa som ska vara
avgörande för alla beslut. Vid bedömningen av vad som är barnets bästa ska
särskilt barnets behov av en nära och god relation till båda sina föräldrar beaktas
(6 kap. 2 a § FB). Lagstiftaren har ansett att en samförståndslösning mellan
föräldrarna i frågor om vårdnad, boende och umgänge normalt är till barnets
bästa. Det beror bl.a. på att det normalt är bra för barnet att den konflikt som
finns mellan föräldrarna får en så hållbar lösning som möjligt. Om en
samförståndslösning nås, är förutsättningarna för att den ska hålla på sikt
betydligt större än i andra fall (prop. 2005/2006:99 s. 62 f.). År 2006 gjordes
därför bestämmelserna i 42 kap. 17 § första stycket RB även tillämpliga för
samförståndslösningar i s.k. indispositiva tvistemål (prop. 2005/06:99; SFS
2006:459). En sådan samförståndslösning måste dock vara till barnets bästa för
att den ska kunna godtas av rätten (prop. 2005/06:99 s. 104).

Regler om medling
Enligt 6 kap. 18 § FB kan föräldrar få hjälp att nå en samförståndslösning
genom samarbetssamtal enligt socialtjänstlagen (2001:453). Rätten kan ge
socialnämnden eller något annat organ i uppdrag att anordna sådana
samarbetssamtal. Rätten kan också ge en medlare i uppdrag att försöka få
föräldrarna att nå en samförståndslösning som är förenlig med barnets bästa
(6 kap. 18 a § FB). Möjligheten att utse en medlare är framför allt tänkt att
användas i vissa fall där samarbetssamtal redan har förekommit men föräldrarna
inte lyckats nå en överenskommelse och det enligt en bedömning ändå finns
möjligheter att nå en samförståndslösning. Medlaren ska inom den tid som
rätten bestämmer lämna en redogörelse för de åtgärder som har vidtagits. Tiden
får inte sättas längre än fyra veckor, men rätten får förlänga tiden om det finns
förutsättningar att nå en samförståndslösning (6 kap. 18 a § andra stycket FB).
När bestämmelsen i 6 kap. 18 a § infördes angavs att när det gäller möjligheten
                                                                  Dnr 7131-2014       Sid 8 (13)




att förlänga tiden för medlarens uppdrag bör domstolen kunna medge en kortare
förlängning av tiden, t.ex. om en samförståndslösning bedöms vara nära
förestående (prop. 2005/06:99 s. 64 och 91).

Bedömning
Skyldigheten att driva förberedelsen framåt
En tvistemålsrättegång i en domstol leder normalt till att tingsrätten avgör målet
genom en dom. Innan tingsrätten kan döma i målet ska i regel en förberedelse
äga rum. Bestämmelserna om förberedelsen gäller för alla tvistemål, alltså både
tvister om exempelvis penningfordringar och, som i det aktuella fallet, tvister
mellan två föräldrar om deras gemensamma barn. Den fråga som aktualiseras
genom tingsrättens yttrande till JO är om det just i tvister av det sistnämnda
slaget kan finnas särskilda skäl att lägga ned tid på att nå en samförstånds-
lösning även om det sker på bekostnad av önskemålet om att målet avgörs
snabbt. Som tingsrätten har varit inne på i sitt yttrande till JO kan det av hänsyn
till barnet vara särskilt angeläget att åstadkomma en samförståndslösning.

I alla typer av tvistemål är rätten emellertid skyldig att driva förberedelsen med
inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Den skyldigheten är enligt lagen
undantagslös. Samtidigt är det rättens skyldighet att verka för en
samförståndslösning. Den sistnämnda skyldigheten är däremot förenad med ett
undantag: rätten ska inte verka för en samförståndslösning om det är olämpligt
med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter. Detta innebär
att rättens grundläggande skyldighet måste vara att driva förberedelsen med
inriktning på att målet avgörs snabbt och att det är inom ramen för den
skyldigheten som domstolen ska verka för en samförståndslösning (se mitt
beslut den 3 april 2013 i JO:s dnr 1814-2012).

Det är domstolen och inte parterna som bestämmer hur förberedelsen av ett
tvistemål ska skötas. Och just i mål om bl.a. vårdnad om barn är domstolens
ansvar särskilt påtagligt. I dessa mål är det inte bara parterna som berörs av hur
förfarandet anordnas utan även, och ibland framför allt, deras barn, som ju inte
har någon möjlighet att påverka valet mellan olika alternativ.

I familjemål kan rätten, som nämnts, t.ex. ge socialnämnden i uppdrag att
anordna samarbetssamtal eller utse en medlare som hjälper föräldrarna att
komma överens. Både samarbetssamtalen och medlingen äger rum under målets
förberedelseskede. Det innebär att tillämpningen av dessa institut begränsas av
rättens skyldighet att driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt
avgörande av målet.

Eftersom lagstiftarens utgångspunkt är att en samförståndslösning mellan
föräldrarna normalt är till barnets bästa gör nog de flesta domare ofta
långtgående försök att få föräldrarna att komma överens. I det här målet höll
tingsrätten fyra sammanträden för muntlig förberedelse och meddelade ett
                                                                    Dnr 7131-2014       Sid 9 (13)




flertal interimistiska beslut i syfte att nå enighet mellan föräldrarna. I samma
syfte anlitade tingsrätten även en medlare.

Tingsrätten avgjorde målet först den 23 juni 2014, dvs. cirka två år och nio
månader efter det att målet hade anhängiggjorts. Barnen, som när målet inleddes
var 11, 9 respektive 3 år gamla, hade då hunnit bli 14, 12 respektive 6 år. För att
man som domare ska ta på sig ansvaret att dra ut på processen för att söka nå en
samförståndslösning på det sätt som gjordes i detta mål, måste man enligt min
mening noga ha tänkt igenom om ett sådant förfarande är till nytta för barnet
eller om det främst är föräldrarnas intressen som tillgodoses. Det ligger i sakens
natur att det inte är bra för någon att vara inblandad i en rättegång som det är
svårt att se något slut på. Framför allt för ett barn måste den otrygghet som
följer av detta vara plågsam.

GG har i sitt yttrande till JO skrivit att det är för lång tid med två år och nio
månader från stämningsansökan till dom. Jag har ingen annan uppfattning. Det
måste anses vara ett misslyckande att ett mål om barn tagit så lång tid som två
år och nio månader att handlägga. Det är svårt att peka på något enskilt misstag
från tingsrättens sida som lett till denna utdragna handläggning. Men de
viktigaste orsakerna är som jag ser det avsaknaden av en tidsplan och den
bristfälliga uppföljningen av medlarens insatser. Jag går in närmare på dessa
saker i det följande.

Tidsplan
För att främja snabbheten under förberedelsen av ett tvistemål är rätten skyldig
att upprätta en tidsplan för målets handläggning om det inte är obehövligt på
grund av målets beskaffenhet eller av något annat skäl. Tingsrätten har i sitt
svar till JO skrivit att det i de flesta mål som väljs ut för medling inte är möjligt
att upprätta någon tidsplan. Tingsrätten har också hävdat att hänsynen till
barnets bästa är ett överordnat intresse och att rättegångsbalkens krav på
tidsplan därför måste vika när en press att snabbt avgöra målet står i strid med
barnets bästa.

Det är emellertid omöjligt att veta vilken handläggningsform som är bäst för
barnet förrän möjligen när målet är avgjort och man har facit i hand. Att som
tingsrätten är inne på i sitt yttrande låta bli att upprätta en tidsplan med
hänvisning till barnets bästa är enligt min mening inte förenligt med hur
lagstiftaren har tänkt sig att det ska gå till.

AA har i sin JO-anmälan skrivit att hon tycker att tingsrätten borde ha gjort en
plan för hur målet kunde handläggas eftersom det då inte hade tagit så lång tid
och inte kostat så mycket pengar. Jag håller med henne. Just i detta mål, där
processen i stor utsträckning var beroende av insatser av medlaren och hans
medhjälpare, borde det ha varit särskilt angeläget för tingsrätten att ta kontroll
över handläggningen genom att upprätta en tidsplan och kontinuerligt följa upp
den.
                                                                   Dnr 7131-2014      Sid 10 (13)




Det var alltså inte obehövligt att upprätta en tidsplan och jag anser att
tingsrätten borde ha gjort det senast i anslutning till det första sammanträdet för
muntlig förberedelse, den 7 december 2011.

Medlingen
Under våren 2012 förlängde tingsrätten vid några tillfällen tiden inom vilken
medlaren skulle redovisa sitt uppdrag. Det framgår inte av någon av medlarens
framställningar om anstånd att det fanns klara indikationer på att en
samförståndslösning låg inom nära räckhåll. Det sista beslutet om förlängning
som tingsrätten meddelade innebar att medlaren skulle redovisa sitt uppdrag
senast den 16 april 2012. Medlaren fortsatte ändå sitt arbete fram till mitten av
augusti 2013 utan att ha fått ytterligare förlängning av tiden. Till slut
entledigades han av tingsrätten den 22 oktober 2013.

När rätten överväger att anlita en medlare måste den alltid beakta att den
grundläggande regeln för förberedelsearbetet i tvistemål är att inriktningen ska
vara att målet avgörs snabbt. Kravet på snabbhet har också lett till att
huvudregeln i lagen är att medlarens uppdrag ska slutföras inom fyra veckor.
Det är mot den bakgrunden av stor vikt att domstolen noggrant bestämmer inom
vilken tid ett medlaruppdrag ska redovisas. Självklart måste domstolen sedan
bevaka att medlaren verkligen redovisar i tid och att han eller hon annars
ansöker om förlängning av tiden. När domstolen tar ställning till en begäran om
förlängning måste den kontrollera om en samförståndslösning är nära
förestående.

Tingsrätten har i detta fall misslyckats med att följa upp medlarens insatser.

Besluten om samtal med barnen
Den 30 april 2013 höll tingsrätten (GG) ett sammanträde för muntlig
förberedelse. CC och dennes medarbetare psykiatern DD var närvarande. CC
hade föreslagit att tingsrätten skulle förordna att de två äldsta barnen skulle
genomgå samtal med DD. BB yrkade att tingsrätten skulle förordna i enlighet
med detta förslag. AA uppgav att hon inte önskade samtal med DD men att en
annan psykiater kunde accepteras. Hon invände också att tingsrätten inte kunde
förordna om samtal med psykiater eftersom laglig grund saknades. I sitt beslut
den 3 maj 2013 förordnade tingsrätten DD att inom ramen för medlingen hålla
barnsamtal med de två äldsta barnen på tid och plats som bestämdes av DD.
Som skäl för sitt beslut angav tingsrätten att samtal med barnen inom ramen för
medlingen bedömdes vara till barnens bästa.

Den 12 juni 2013 höll tingsrätten (GG) ytterligare ett sammanträde för muntlig
förberedelse. Även denna gång var CC och DD närvarande. BB uppgav att han
yrkade att de två äldsta barnen skulle genomföra fyra barnsamtal med en person
som medlargruppen utsåg. AA uppgav att hon inte hade någon erinran mot
barnsamtal under förutsättning att det blev med någon annan än DD. I sitt beslut
den 19 juni 2013 förordnade tingsrätten att en person som medlaren utsett skulle
hålla fyra barnsamtal med de två äldsta barnen på tid och plats som bestämdes
                                                                   Dnr 7131-2014       Sid 11 (13)




av den som skulle hålla samtalen. Som skäl för beslutet angav tingsrätten att
barnsamtalen var förenliga med barnens bästa och därför skulle förordnas att
hållas av en person som medlaren utsett.

I sin JO-anmälan har AA ställt frågan om tingsrätten verkligen får fatta den här
typen av beslut. Jag ska försöka besvara hennes fråga.

Barnen stod under båda föräldrarnas vårdnad. Vårdnadshavarna har rätt och
skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter.
Vårdnadshavarna ska därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta
allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål (6 kap. 11 § FB). Det är
inte möjligt för en domstol att utan stöd av lag bestämma t.ex. att någon
utomstående person ska samtala med barnet. Tingsrättens beslut den 3 maj och
den 19 juni 2013 kan inte tolkas på annat sätt än att tingsrätten bestämt att
utomstående personer inom ramen för medlingen ska tala med barnen
oberoende av om vårdnadshavarna samtycker till det. Den bestämmelse som
GG har hänvisat till i sitt remissyttrande, 6 kap. 18 a § FB, är inget lagstöd för
ett sådant beslut. Något annat lagstöd finns inte, och som jag ser det var det
därför fel av tingsrätten att bestämma om barnsamtal på det sätt som gjordes.
Det var också fel av tingsrätten att i beslutet den 3 maj 2013 inte redovisa sitt
ställningstagande till AA:s invändning att det saknades laglig grund att förordna
om samtal med psykiater (se 17 kap. 13 § första stycket RB).

Beslutet om arbetet på en vårdinrättning
Den 19 juni 2013 beslutade tingsrätten interimistiskt om det yngsta barnets
umgänge med BB (punkten 2 i beslutet) och om barnsamtal i enlighet med det
som jag redovisat i det föregående (punkten 3). Den 2 juli 2013 gav medlaren in
en begäran om att tingsrätten skulle fatta beslut om godkännande av att
barnsamtal och umgänge i enlighet med vad tingsrätten beslutat den 19 juni
2013 skulle äga företräde framför eventuella åtgärder med anledning av en
remiss som hade skickats till barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen i
Kalmar (BUP). Den 5 juli fattade tingsrätten (FF) följande beslut: ”Tingsrättens
beslut den 19 juni 2013 punkten 2 och 3 äger företräde framför åtgärder med
anledning av den remiss som skickats till barn- och ungdomspsykiatriska
mottagningen i Kalmar (BUP).”

Tingsrätten har i sitt yttrande förklarat skälen för sitt beslut och tillagt att den
inte kunnat finna något hinder i lag för att förordna på detta sätt. Men den
offentliga makten ska enligt 1 kap. 1 § tredje stycket RF utövas under lagarna
och tingsrätten borde i stället ha letat efter en regel i lagen som gav möjlighet
för rätten att besluta om hur arbetet på en vårdinrättning ska bedrivas. Då skulle
tingsrätten ha upptäckt att det inte finns någon sådan regel. Beslutet den 5 juli
2013 saknar stöd i lagen, och enligt min mening är det anmärkningsvärt att
tingsrätten trott sig ha rätt att besluta på det sätt som gjorts.
                                                                      Dnr 7131-2014     Sid 12 (13)




Beslut om umgänge
Den 19 juni 2013 fattade tingsrätten (GG) ett interimistiskt beslut om umgänge
med följande lydelse: ”[Det yngsta barnet] ska ha rätt till umgänge med BB
enligt följande. [---]. För det fall hinder uppstår för umgänge den aktuella tiden
ska alternativt umgänge i nära anslutning till det ovan beslutade bestämmas av
[medlarens biträde] i samråd med parterna.”

Den 8 augusti 2013 fattade tingsrätten (GG) ett interimistiskt beslut om
umgänge med följande lydelse: ”[Det yngsta barnet] ska ha rätt till umgänge
med BB enligt följande. [---] För det fall hinder uppstår för umgänge den
aktuella tiden ska alternativt umgänge i nära anslutning till det ovan beslutade
bestämmas av [medlarens biträde] i samråd med parterna.”

Den 22 oktober 2013 fattade tingsrätten (GG) ett beslut om umgänge med
följande lydelse:

      För tiden till dess att frågan har avgjorts genom dom eller ett beslut som har
      vunnit laga kraft, parterna har träffat ett avtal om frågan som har godkänts av
      socialnämnden eller annat bestäms förordnas att [det yngsta barnet] ska ha rätt
      till umgänge med BB varannan vecka med början vecka 45 enligt följande.
      - två timmar vid första tillfället i närvaro av umgängesstöd
      - fyra timmar vid andra tillfället i närvaro av umgängesstöd
      - sex timmar vid tredje tillfället i närvaro av umgängesstöd
      - åtta timmar vid fjärde och därefter följande tillfällen med umgängesstöd
      närvarande vid hämtning och lämning
       Tid och plats bestäms av umgängesstödet i samråd med BB och AA.
Det lagliga stödet för tingsrättens förordnanden är 6 kap. 15 a § FB där det
anges att rätten på talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får besluta
om umgänge mellan barnet och den föräldern. Vidare gäller enligt
6 kap. 20 § FB att rätten om det behövs får besluta om umgänge för tiden till
dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga
kraft eller föräldrarna har träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av
socialnämnden.

Utgångspunkten i regleringen av umgängesrätten i en situation som den här
aktuella är att det är föräldrarna som ska komma överens om när barnet ska
umgås med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Om det inte går
kan den förälder som vill ha umgänge med barnet vända sig till domstolen. Och
domstolens uppgift är alltså att besluta om eventuellt umgänge i föräldrarnas
ställe.

Att bestämma om umgänge är att lösa en rättstvist mellan två föräldrar. Sådana
rättstvister får enligt 11 kap. 5 § RF inte utan stöd av lag avgöras av andra
myndigheter än domstolar. Jag inser att det, som GG har varit inne på i sitt
yttrande till JO, ibland kan uppstå behov av mindre justeringar av reglerat
umgänge. Det finns emellertid inga lagregler som gör det möjligt för tingsrätten
att delegera domstolens beslutsfattande om umgänge till någon annan. Och
                                                                  Dnr 7131-2014    Sid 13 (13)




enligt min mening ger gällande rätt inte möjlighet för domstolen att ge fullmakt
till exempelvis en medlare eller dennes biträde att bestämma om ett annat
umgänge än det som domstolen har beslutat om ens om det är fråga om en
mindre justering som förutsätts ske i samråd med föräldrarna. Om det uppstår
behov av en justering kan föräldrarna själva komma överens om det. Och om de
inte kan enas återstår bara för den som vill ha tingsrättens beslut justerat att
återigen vända sig till tingsrätten. Enligt min mening var besluten den 19 juni
och den 8 augusti 2013 inte lagligen grundade i de delar som jag nu har berört.

I beslutet den 22 oktober 2013 tillämpade tingsrätten en ännu mera långtgående
delegering av beslutanderätten. Tingsrätten lämnade öppet under vilka dagar
och på vilka platser umgänget skulle äga rum och beslutade att detta skulle
bestämmas i samråd med föräldrarna av en ännu inte utsedd person som skulle
vara umgängesstöd. Enligt min mening har inte heller detta förordnande stöd i
RF eller FB (se RH 1984:110) och beslutet var alltså inte lagligen grundat.

Sammanfattning
Tingsrätten ska kritiseras för den långsamma handläggningen, avsaknaden av
tidsplan och den bristfälliga uppföljningen av medlarens arbete.

GG ska kritiseras för besluten den 3 maj och den 19 juni 2013 om samtal med
barnen samt besluten den 19 juni, den 8 augusti och den
22 oktober 2013 om umgänge.

FF ska kritiseras för beslutet den 5 juli 2013 om arbetet på en vårdinrättning.

Vad AA i övrigt har anfört om Kalmar tingsrätt ger inte anledning till någon
ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida. AA:s klagomål gentemot
socialtjänsten i Nybro kommun har handlagts i JO:s ärende med dnr 1692-2015,
varvid beslut fattades den 8 april 2015.

Detta ärende avslutas.
