# Polisen har vid flera tillfällen utan grund ingripit mot en person som ägnat sig åt passiv insamling av pengar (tiggeri) utanför en mataffär

JO 2020-10-23 dnr 7139-2018

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2020-10-23              7139-2018              1 (13)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Polisen har vid flera tillfällen utan grund ingripit mot en person som
                        ägnat sig åt passiv insamling av pengar (tiggeri) utanför en mataffär


                          Beslutet i korthet: Under första halvåret 2018 ingrep polisen vid flera tillfällen mot en
                          kvinna som satt på trottoaren utanför en mataffär och ägnade sig åt passiv insamling
                          av pengar (tiggeri). Hon kördes vid varje tillfälle iväg i polisbil och lämnades av på
                          platser mellan fyra och drygt fem kilometer därifrån. Ingripandena gjordes med
                          hänvisning till bestämmelsen i 13 § polislagen. Enligt de ingripande poliserna krävde
                          hennes användning av platsen tillstånd enligt ordningslagen och syftet med
                          ingripandena var att avvärja straffbelagd handling. Vid några tillfällen ansågs hon
                          även störa eller utgöra en fara för den allmänna ordningen.
                          JO konstaterar att kvinnans användning av platsen inte har hindrat framkomligheten
                          eller på något annat sätt varit störande för den allmänna ordningen eller säkerheten
                          där. Vid en samlad bedömning anser JO att användningen inte var oförenlig med det
                          ändamål som platsen upplåtits för eller vad som är allmänt vedertaget och att
                          användningen därför inte omfattats av ordningslagens krav på tillstånd. Det har enligt
                          JO inte heller varit motiverat att ingripa mot kvinnan på grund av ordningsstörning
                          eller fara för ordningsstörning. Polismyndigheten kritiseras för att ingripandena
                          genomfördes utan att det fanns grund för det.
                          I beslutet gör JO också uttalanden om huruvida ingripandena utgjorde avlägsnanden
                          eller tillfälliga omhändertaganden i polislagens mening.

## Bakgrund

Under perioden februari–juni 2018 ingrep polisen vid sex tillfällen mot AA när
                        hon befann sig utanför en mataffär i korsningen Scheelegatan–
                        Kungsholmsgatan i Stockholm. Hon satt vid samtliga tillfällen på en filt på
                        trottoaren med en mugg eller annan form av kärl för insamling av pengar
                        framför sig.

                        Vid varje ingripande avlägsnades AA från platsen och kördes en sträcka på
                        mellan fyra och drygt fem kilometer. Hon lämnades därefter på olika adresser i
                        Bromma, Västberga och Solna. Ingripandena gjordes med hänvisning till
                        bestämmelsen i 13 § polislagen och i samtliga fall angavs att syftet med
                        åtgärden var att avvärja straffbelagd gärning. Därutöver angavs i några fall att




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                    Dnr 7139-2018       Sid 2 (13)




AA störde den allmänna ordningen och/eller utgjorde en allvarlig fara för den
allmänna ordningen.

Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 24 oktober 2018 förde AA, genom sina
ombud BB, chefsjurist vid Civil Rights Defenders, och CC, verksam i
Föreningen HEM, fram klagomål mot Polismyndigheten, polisregion
Stockholm. Hon anförde i huvudsak följande.

Avlägsnandena har skett utan laglig grund. Det har inte krävts tillstånd för att
använda platsen på det sätt hon gjort. Nyttjandet har inte heller inneburit någon
ordningsstörning eller omedelbar fara för den allmänna ordningen. Hon har
suttit på en yta mellan en tidningslåda och en soptunna och hennes placering har
varit sådan att hon inte utgjort ett hinder för förbipasserande. Ingripandena har
också stått i strid med behovs- och proportionalitetsprinciperna. Avlägsnandena
har endast i något fall föregåtts av en tillsägelse och har inneburit betydande
obehag och olägenhet för henne. Hon behärskar inte svenska språket och kan
endast några ord på engelska, vilket innebär att hon inte kan läsa på skyltar eller
be om hjälp för att orientera sig. De sträckor hon transporterats har inte stått i
proportion ens till den ordningsstörning som polisen bedömt att hon orsakat.
Ingripandena har också vållat henne smärta då hon handgripligen förts in i
polisbilen. Polismyndigheten har vidare genom sitt agerande begränsat hennes
rörelsefrihet på ett sätt som strider mot artikel 2 i fjärde tilläggsprotokollet till
Europakonventionen.

Till anmälan bifogades bl.a. fotografier av den aktuella platsen som visade var
på trottoaren AA brukade sitta.

Utredning
Ingripandena
JO tog del av Polismyndighetens protokoll över de sex ingripanden som
omfattas av anmälan. Av dessa framgick att ingripandena gjordes den 20, 21
och 23 februari, den 14 och 17 mars samt den 12 juni 2018. Ingripandena
påbörjades på morgonen eller vid lunchtid och varaktigheten av varje
ingripande har angetts till mellan 9 och 15 minuter. I varje protokoll har
anledningen till ingripandet angetts genom markeringar i rutor som hänvisar till
de grunder som kan motivera ett ingripande enligt 13 § polislagen. Samtliga
ingripanden har gjorts i syfte att avvärja straffbelagd gärning.

Därutöver har som grund angetts störande av den allmänna ordningen i fyra fall
(den 20 februari, den 14 och 17 mars samt den 12 juni 2018) och allvarlig fara
för den allmänna ordningen i tre fall (den 20, 21 och 23 februari 2018).
Protokollen innehåller också anteckningar i fritext om grunden för och
omständigheterna vid respektive ingripande. I flera av protokollen har
antecknats att AA:s användande av platsen kräver tillstånd. I samtliga protokoll
har också antecknats att hon utgör en allvarlig fara för den allmänna ordningen
                                                                        Dnr 7139-2018         Sid 3 (13)




eftersom hon är ett onaturligt hinder för synskadade och att hon hindrar
renhållningsarbete på platsen eller transporter till och från fastigheter.

Vidare anges i anteckningarna att AA har suttit på den aktuella adressen varje
dag i flera år, att hon blivit avvisad och avlägsnad ett flertal gånger och att hon
blivit informerad om gällande lagstiftning. Enligt protokollet från ingripandet
den 20 februari 2018 har AA vid varje tidigare ingripande uppgett att hon inte
kommer att återvända till platsen, vilket hon ändå gjort varje gång. Den 14 mars
2018 har det angetts att avlägsnandet föregåtts av ett avvisande från adressen
men att AA efter en kort stund har kommit tillbaka och satt sig på samma plats
på trottoaren. I tre av protokollen (den 20 februari samt den 14 och 17 mars
2018) har det antecknats att AA släppts av nära kollektivtrafik och att hon haft
pengar med sig.

Polismyndighetens yttrande
JO uppmanade Polismyndigheten att yttra sig.

Polismyndigheten (DD) yttrade sig efter att ha begärt in upplysningar från
berörda befattningshavare. Yttrandet kom in till JO den 1 april 2019.

Polismyndigheten redovisade att de ingripande poliserna, utöver vad som
antecknats i protokollen över ingripandena, lämnat följande synpunkter.

      På utsättningsmöten har poliserna fått direktiv om att arbeta aktivt mot tiggeri.
      Allmänheten har framfört klagomål om att det är svårt att ta sig fram på gatan.
      På utsättningsmöten har informerats om att det har förekommit att synskadade
      har snubblat över tiggare och/eller deras tillhörigheter. Personen i fråga har alltid
      avlägsnats till en plats som ligger i anslutning till kollektivtrafiken och hon har
      alltid haft pengar till biljett. De bilder som är bifogade JO-anmälan är
      missvisande då man knappt ser några människor på gatan. Det är tvärtom ofta
      mycket trafik runt den aktuella platsen. När det är som mest folk kan det vara
      svårt för exempelvis personer med barnvagn att komma fram. I första hand
      använder sig alltid poliserna av tillsägelser/förklaringar.
Polismyndigheten redogjorde för relevant rättslig reglering och konstaterade
som utgångspunkter för sin bedömning bl.a. att den aktuella offentliga platsen
inte var upplåten för ändamålet penninginsamling och att AA inte hade tillstånd
från Polismyndigheten för sådan verksamhet. Det konstaterades också att
Polismyndighetens rättsavdelning gjort bedömningen att passiv
penninginsamling vanligtvis inte omfattas av kravet på tillstånd enligt
ordningslagen (rättsavdelningens yttrande till Eskilstuna kommun den 21 mars
2018 i ärende A067.889/2018).

I den dokumentation som bifogades yttrandet hänvisade några av de ingripande
poliserna till Polismyndighetens vägledning för poliser i yttre tjänst – Tiggeri,
olovliga bosättningar och aktuella brott mot ordningslagen, miljöbalken eller
brottsbalken. I skriften, som också bifogades yttrandet, anges att tiggeri som
pågår en längre tid på en plats och på ett sätt som innebär ett påtagligt hinder för
gångtrafikanter kan falla in under tillståndskravet.
                                                                      Dnr 7139-2018        Sid 4 (13)




Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

     Det har inte framkommit något i utredningen som antyder att AA skulle ha stört
     den allmänna ordningen på något annat sätt än att ägna sig åt just passiv
     penninginsamling på den aktuella offentliga platsen. Fråga uppkommer hur
     störande det var för den allmänna ordningen att AA använde platsen på ett icke
     avsett sätt vid de tillfällen som nu är föremål för bedömning.
     Fanns det fog för bedömningen att AA:s användning av den offentliga platsen
     störde den allmänna ordningen på ett sådant sätt att det motiverade ett
     avlägsnande vid de aktuella tillfällena?
     De ingripande poliserna synes i första hand ha tagit fasta på att ingripandet mot
     AA var nödvändigt för att förebygga ordningsproblem som ännu inte hade
     uppstått men som typiskt sett hade kunnat uppstå som en följd av att AA
     använde aktuell offentlig plats för penninginsamling.
     Det finns visserligen omständigheter som kan anföras till stöd för att AA:s
     verksamhet och användande av platsen typiskt sett skulle kunna ha medfört vissa
     störningar för gångtrafiken eller av den allmänna ordningen eller säkerheten. Det
     kan exempelvis antas att det normalt sett rörde sig en hel del människor på den
     aktuella platsen vid de tider då ingripandena mot AA genomfördes. Hon har inte
     heller använt platsen endast tillfälligt. Utredningen ger dock inte grund för några
     närmare uttalanden om i vilken omfattning och grad AA:s användande av platsen
     faktiskt hindrade framkomligheten för gångtrafikanter, personer med
     funktionsnedsättning eller för transporter till den aktuella fastigheten.
     Å andra sidan finns det enligt Polismyndigheten ett antal tämligen övertygande
     skäl som talar i motsatt riktning. AA var placerad vid sidan av ingången till
     butiken intill en fastmonterad soptunna och en tidningslåda. Av bilderna som
     bifogats JO-anmälan framgår att den yta som AA tagit i anspråk var mycket
     begränsad. AA synes endast ha använt en mindre del (ca 1/6) av den totala
     trottoarbredden. [I en fotnot till yttrandet angav Polismyndigheten följande. En
     försäljningsvagn som tog upp ca 1/6 av den totala gatubredden har i praxis inte
     bedömts som en klar överträdelse av tillståndskravet (Svea hovrätt, RH
     1999:35).] Trottoarens vinkel skapade visst ytterligare utrymme för
     gångtrafikanter att passera. Fotgängare förefaller inte ha behövt hålla undan för
     AA i någon större utsträckning och det verkar, även vid normal trafikintensitet,
     ha funnits plats för dem att utan några svårigheter passera förbi. Utrymmet vid
     sidan av AA synes exempelvis ha medgett plats för ett möte mellan två
     barnvagnar. Det finns inget dokumenterat om väderleksförhållandena och
     intensiteten i gångtrafiken vid just de aktuella tillfällena. Det har inte
     framkommit att platsen av någon speciell anledning var särskilt trafikerad, som
     kan ske t.ex. vid ett offentligt evenemang. Även om det normalt sett är en tät
     gångtrafik på platsen finns ingen utredning om att den trafiken skulle ha varit
     extra intensiv vid de aktuella tillfällena. Inget i utredningen tyder på att AA:s
     användande av platsen skulle ha varit särskilt störande för affärerna vid den
     aktuella platsen.
     [Det är] inte möjligt att ingripa mot ännu ej konkretiserade faror för störningar
     med stöd av 13 § polislagen och inte heller för att förebygga ordningsstörningar
     utifrån antaganden om att en person kommer att agera på ett visst sätt längre
     fram, t.ex. i de potentiellt problematiska situationerna som polismännen pekat på
     (jfr JO 1991/92 sid. 64). Utredningen visar inte heller att det fanns någon
     specifik omständighet som på ett konkret sätt indikerade att en sådan
     ordningsstörning eller risk för störning som poliserna fäst avseende vid skulle ha
     orsakats av eller vara hänförlig till just AA. Omständigheterna i ärendet ger inte
     heller stöd för slutsatsen att AA:s beteende kunde anses ha varit sådant att någon
     ordningsstörning eller risk för störning som poliserna fäst avseende vid framstod
     som omedelbart förestående från hennes sida vid tidpunkten för respektive
                                                                  Dnr 7139-2018        Sid 5 (13)




avlägsnandebeslut. Att AA inte följt polisernas tillsägelser ändrar inte den
bedömningen.
Med hänsyn till vad som redovisats ovan, främst AA:s placering och den mycket
begränsade yta som hon använde i förhållande till trottoarens bredd, gör
Polismyndigheten bedömningen att AA:s användande av den offentliga platsen
vid tidpunkten för ifrågavarande avlägsnandebeslut inte kan ha varit särskilt
störande för den allmänna ordningen. Användandet kan inte heller anses ha
medfört någon konkret risk för hon skulle orsaka någon ordningsstörning av
betydelse på platsen. Det fanns således inte förutsättningar att ingripa mot AA
med hänvisning till att hon genom sitt uppträdande störde den allmänna
ordningen eller utgjorde en omedelbar fara för denna i den mening som avses i
13 § polislagen.
Omständigheterna kan inte heller anses ha varit sådana att användningen av
aktuell plats kunde framstå som en klar överträdelse av tillståndskravet i
ordningslagen. [Det är] enligt praxis en förutsättning för att en sådan
överträdelse ska vara straffbar. Därmed saknades förutsättningar att ingripa mot
AA för att avvärja ett brott mot ordningslagens tillståndskrav för användning av
en offentlig plats för ett icke avsett ändamål.
De ingripande poliserna har visserligen inte gjort gällande att AA skulle ha
överträtt en lokal föreskrift. Det kan dock vara straffbart att bedriva insamling av
pengar utan tillstånd i strid med kommunens lokala ordningsföreskrifter (straffet
för en sådan överträdelse är penningböter enligt 3 kap. 22 § 2 st. ordningslagen).
Därför finns det anledning att kort beröra den frågan.
Enligt Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Stockholms kommun krävdes
vid de aktuella tillfällena Polismyndighetens tillstånd för insamling av pengar i
bössor eller liknande, om insamlingen inte utgjorde led i en tillståndspliktig
allmän sammankomst eller offentlig tillställning (14 §). Denna bestämmelse kan
tolkas som att tillståndskravet inte omfattade passiv insamling av pengar i den
bemärkelse som redovisats inledningsvis ovan [dvs. när någon sitter eller står på
en plats med en bössa eller liknande och inväntar bidrag från förbipasserande,
JO:s anm.] (se HFD:s dom i mål nr 2149-18 sid. 9 och Södertälje tingsrätts dom
i mål nr B 266-14 samt även prop. 1992/93:210 sid. 143). Polismyndigheten
ansluter sig till detta synsätt. Själva penninginsamlingen som sådan omfattades
således inte av tillståndskravet enligt kommunens lokala ordningsföreskrifter.
Sammanfattningsvis kan således konstateras att det inte fanns grund för att
ingripa mot AA med stöd av 13 § polislagen.
Principer om behov och proportionalitet
Uppgifterna går isär vad gäller frågan om samtliga avlägsnanden av AA
föregicks av en avvisning av henne. Utredningen ger inte stöd för några andra
uttalanden än att en polis självfallet bör överväga att använda den åtgärd som
innebär minsta möjliga ingrepp mot den enskilde.
Av dokumentationen framgår att poliserna redan före det första
avlägsnandebeslutet hade avvisat och avlägsnat AA från aktuell plats flera
gånger utan resultat. Det kan därför ifrågasättas om inte poliserna med hänsyn
till behovsprincipen borde ha övervägt att avstå från att fatta beslut om
ytterligare avlägsnanden av AA sedan det stått klart att tidigare avlägsnanden
inte givit avsett resultat.
AA förefaller ha avlägsnats till destinationer där det funnits anslutningar till
kollektivtrafik och det har varit frågan om tidsmässigt korta transporter. Den
sträcka som AA transporterats kan möjligen anses som något lång. Enligt JO-
anmälan behärskade AA inte det svenska språket och förmådde inte att be om
hjälp för att hitta närmsta tunnelbaneuppgång eller läsa på skyltar för att
orientera sig. Dessa olägenheter av ingripandena kan uppfattas som mindre
proportionerliga, eftersom AA:s användande av den offentliga platsen vid
                                                                      Dnr 7139-2018       Sid 6 (13)




      tidpunkten för ifrågavarande avlägsnandebeslut inte kan anses ha varit särskilt
      störande för den allmänna ordningen.
      Det brott som poliserna misstänkte AA för var av förhållandevis lindrig art (man
      bör iaktta större återhållsamhet ju lindrigare brott det är frågan om). Eftersom
      utredningen inte visar annat än att AA:s användande av platsen inte var särskilt
      störande för den allmänna ordningen, torde utrymmet att använda avlägsnande
      som åtgärd ha varit begränsat med hänsyn till proportionalitetsprincipen. Det kan
      därtill ifrågasättas om det var förenligt med den principen att avlägsna AA flera
      dagar i följd.
      –––
      Avslutande synpunkter
      För en ingripande polisman kan det självfallet vara svårt att bedöma om de
      faktiska omständigheterna i ett enskilt fall motiverar ett ingripande enligt 13 §
      polislagen. Förutsättningarna för ett ingripande innehåller olika begrepp som ger
      utrymme för subjektiva värderingar, t.ex. den närmare innebörden av begreppen
      ”stör”, ”allmän ordning” och ”nödvändigt” (jfr SOU 1982:64 sid. 99). Därtill
      kommer att tillståndsfrågan i mycket hög grad blir en omdömesfråga och att
      olika personer kan göra olika bedömningar.
      Även om det i efterhand är svårt att sätta sig in i hur en person upplevt en viss
      situation på plats anser Polismyndigheten sammanfattningsvis att de risker för
      ordningsstörningar som poliserna bedömde föreligga inte kan anses ha varit av
      sådan styrka och konkretion att de motiverade ett avlägsnande av AA för att
      upprätthålla den allmänna ordningen. Avlägsnandebesluten kan även ifrågasättas
      utifrån de s.k. behovs- och proportionalitetsprinciperna.
      Informationen i de lathundar och vägledningar som poliserna har hänvisat till
      kunde på ett tydligare sätt ha beskrivit förutsättningarna att ingripa vid passiv
      insamling av pengar. Med hänsyn härtill och särskilt med beaktande av att
      poliserna enligt uppgift fick direktiv om att aktivt arbeta mot tiggeri kan
      Polismyndigheten ha viss förståelse för det som inträffat. Efter händelserna har
      det i rättspraxis klarlagts att kommunerna är oförhindrade att – i förebyggande
      syfte – förbjuda passiv insamling av pengar vid särskilt angivna områden i lokala
      ordningsföreskrifter (Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål nr 2149-18). Det
      finns därför anledning att fortsätta informera och utbilda polispersonal för att
      förbättra kunskapen om förutsättningarna för att ingripa vid passiv insamling av
      pengar. Myndigheten avser även att påbörja ett arbete med att se över relevanta
      stöddokument.
JO tog del av planhandlingar för den plats där ingripandena gjorts (se
https://etjanster.stockholm.se/Byggochplantjansten/gallande-planer/sok-via-
karta).

Rättsliga utgångspunkter
Bestämmelser om krav på tillstånd för att använda offentliga platser
Tillståndskrav enligt ordningslagen
En offentlig plats inom detaljplanelagt område får inte utan tillstånd av
Polismyndigheten användas på ett sätt som inte stämmer överens med det
ändamål som platsen har upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget.
Tillstånd behövs dock inte, om platsen tas i anspråk endast tillfälligt och i
obetydlig omfattning och utan att inkräkta på någon annans tillstånd. (Se 3 kap.
1 § ordningslagen.) Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 §
döms till böter (se 3 kap. 22 § ordningslagen).
                                                                  Dnr 7139-2018     Sid 7 (13)




I propositionen till ordningslagen uttalas att ett obegränsat användande av
offentliga platser skulle kunna orsaka allvarliga eller påtagliga störningar i
trafiken eller av den allmänna ordningen eller säkerheten. Syftet med
tillståndskravet är att förebygga det. Denna grundtanke låg bakom också en
motsvarande bestämmelse om tillståndskrav i den allmänna ordningsstadgan,
som gällde före ordningslagen. Av avgörande betydelse för bedömningen om
tillstånd behövdes enligt bestämmelsen i den allmänna ordningsstadgan var,
enligt propositionen till ordningslagen, om platsen genom olika åtgärder togs i
anspråk på ett sådan sätt att trafiken eller den allmänna ordningen stördes.
Allmänt kunde det sägas, enligt propositionen, att ju mer omfattande och till sin
karaktär trafik- eller ordningsstörande ett användande är, desto snävare blir
utrymmet för ett tillståndsfritt användande av platsen. Som exempel på
nyttjanden som kan kräva tillstånd nämns uppställning på offentliga platser av
fordon för försäljning eller liknande, lastfordon och containrar men också om en
gatuhandlare använder en plats på t.ex. en gågata. (Se prop. 1992/93:210
s. 100 f. och 274 f.)

Enligt en lagkommentar till ordningslagen kan penninginsamling i form av
tiggeri falla inom det tillståndspliktiga området om verksamheten utgör ett
hinder för utnyttjandet av den offentliga platsen (se Åberg, Ordningslagen,
1 mars 2017, JUNO, kommentaren till 3 kap. 1 §).

Tillståndsplikt enligt lokala föreskrifter
I ordningslagen finns ordningsföreskrifter av mer allmän natur. Kommuner kan
meddela ytterligare bestämmelser genom lokala ordningsföreskrifter, om de
behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på en offentlig plats (se
3 kap. 8 § ordningslagen och 1 § förordningen med bemyndigande för
kommuner och länsstyrelser att meddela lokala föreskrifter enligt
ordningslagen). Ordningsföreskrifterna får inte lägga onödigt tvång på
allmänheten eller på något annat sätt göra obefogade inskränkningar i den
enskildes frihet (se 3 kap. 12 § ordningslagen).

Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt att passiv penninginsamling (tiggeri)
på offentlig plats är en sådan företeelse som får regleras genom lokala
ordningsföreskrifter. En föreskrift om det får emellertid inte ges ett större
geografiskt tillämpningsområde än vad som är påkallat i det enskilda fallet och
måste begränsas till de områden där störningen faktiskt är eller kan antas vara
ett problem. (Se HFD 2018 ref. 75.)

Allmänna principer för polisingripanden
I 8 § polislagen fastslås vissa allmänna principer för polisingripanden. Av
bestämmelsens första stycke framgår att en polis som verkställer en
tjänsteuppgift ska följa vad som föreskrivs i lag eller annan författning och
ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga
omständigheter. Om tvång måste användas får detta endast ske i den form och
den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet ska uppnås.
                                                                  Dnr 7139-2018       Sid 8 (13)




Bestämmelsen ger uttryck för två grundläggande principer för
polisverksamheten, nämligen behovs- respektive proportionalitetsprincipen.
Behovsprincipen innebär att ett polisingripande får göras endast då det är
nödvändigt för att undanröja eller avvärja den fara eller störning som är aktuell.
Proportionalitetsprincipen innebär att de skador och olägenheter som
ingripandet kan medföra inte får stå i missförhållande till syftet med
ingripandet. (Se Berggren och Munck, Polislagen, 1 april 2019, JUNO,
kommentaren till 8 §.)

Avvisande, avlägsnande och tillfälligt omhändertagande
Om en person genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör
en omedelbar fara för denna får polisen avvisa eller avlägsna personen från ett
visst område eller utrymme, när det är nödvändigt för att ordningen ska kunna
upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en
straffbelagd handling ska kunna avvärjas. Om ett avvisande eller ett
avlägsnande är otillräckligt för att det avsedda resultatet ska kunna uppnås får
personen tillfälligt omhändertas. (Se 13 § polislagen.)

Ingripanden vid ordningsstörning eller omedelbar fara för ordningsstörning
För att någon ska kunna avvisas, avlägsnas eller tillfälligt omhändertas på grund
av ordningsstörning krävs det att han eller hon genom sitt uppträdande stör den
allmänna ordningen. Uppträdandet ska innebära ett angrepp på ett
ordningsintresse av betydelse för allmänheten eller annars från allmän
synpunkt. Frågan om ett visst uppträdande stör den allmänna ordningen får inte
avgöras från den begränsade synpunkten av vad som för den enskilda polisen
framstår som obekvämt eller olämpligt. (Se a.a., kommentaren till 13 §.)

Ingripanden på grund av att någon genom sitt uppträdande utgör en omedelbar
fara för den allmänna ordningen förutsätter att faran är konkret, dvs. att den är
bestämd till tid och rum. Ett omhändertagande får inte ske för att abstrakta,
ännu inte konkretiserade faror ska avvärjas. Faran ska vidare ha uppkommit
genom ett särskilt uppträdande från den som omhändertagandet riktas mot. En
persons blotta närvaro på en plats kan knappast bedömas som konkret fara, även
om det är känt att personen brukar bråka och uppträda ordningsstörande. (Se
a.st.)

Som en ytterligare förutsättning för ingripande vid störande av eller omedelbar
fara för allmän ordning gäller att ingripandet är nödvändigt för att ordningen
ska kunna upprätthållas. Polisen bör alltid först överväga möjligheten att ingripa
med tillsägelser och anmaningar.

Ingripanden för att avvärja en straffbelagd handling
Ingripanden enligt den aktuella bestämmelsen för att avvärja en straffbelagd
handling kan göras även i situationer då personen ännu inte har gjort sig skyldig
till brott. I förarbetena till bestämmelsen har det uttalats att det bör vara en
absolut förutsättning att det är fråga om en omedelbar fara för brott för att en så
                                                                    Dnr 7139-2018       Sid 9 (13)




kraftig åtgärd som ett omhändertagande ska få vidtas. (Se prop. 1983/84:111
s. 32.)

Skillnaden mellan avlägsnande och tillfälligt omhändertagande
Med avlägsnande enligt 13 § polislagen avses att den berörda personen förs bort
från den plats där han eller hon befinner sig. Ett omhändertagande får endast
användas om ett avvisande eller avlägsnande har bedömts vara en otillräcklig
åtgärd för att det avsedda resultatet ska uppnås. Ett avlägsnande ska normalt sett
vara en klart mindre ingripande åtgärd än ett omhändertagande.

När det gäller skillnaden mellan ingripandeformerna har ett allmänt riktmärke
angetts vara att ett omhändertagande regelmässigt syftar till att föra en person
till en plats medan ett avlägsnande syftar till att föra en person från en plats.
Som avlägsnande kan betraktas att någon flyttas från en lokal eller ett visst
område där personen har stört ordningen. Ett avlägsnande kan också innebära
att den som ska föras bort från en plats förflyttas en kortare sträcka, antingen till
fots eller i polisbil.

Om det är fråga om annat än en kortare sträcka och åtgärden innefattar ett
påtvingat kroppsligt ingrepp av inte helt kort varaktighet bör åtgärden normalt
ses som ett omhändertagande (se Berggren och Munck, kommentaren till 13 §).
Vad som är en kortare sträcka måste avgöras i det enskilda fallet, och för att ett
avlägsnande ska vara meningsfullt krävs att den som avlägsnats i alla fall har
vissa svårigheter att ta sig tillbaka till platsen som han eller hon avlägsnats
ifrån.

En hovrätt har i ett avgörande gjort bedömningen att en förflyttning av en
person från Östgötagatan på Södermalm i Stockholm till förorten Sköndal avsåg
en alltför lång sträcka för att kunna rymmas i begreppet avlägsnande. Sträckan
uppskattades av de ingripande poliserna till tre–fyra kilometer, och
förflyttningen uppgavs ha tagit tre–fyra minuter med bil. (Se RH 1996:24.)

JO har i ett tidigare avgörande uttalat att en förflyttning av en person nio
kilometer avsåg en alltför lång sträcka för att ingripandet skulle kunna betraktas
som ett avlägsnande enligt 13 § polislagen. Ingripandet bedömdes i stället som
ett omhändertagande. (Se JO:s beslut den 25 oktober 2016, dnr 4801-2015.) På
samma sätt bedömde JO ett ingripande mot en 13-åring som avlägsnades från
en ungdomsfestival. I det fallet hade personen belagts med handfängsel och
först drygt en timme senare släppts av vid en busshållplats 3,8 kilometer från
platsen för ingripandet. JO uttalade att de sammantagna omständigheterna var
sådana att beslutet om avlägsnande i rättslig mening kommit att övergå till ett
omhändertagande. (Se JO 2018/19 s. 392.)
                                                                    Dnr 7139-2018       Sid 10 (13)




Bedömning
Grunden för ingripandena
Av dokumentationen av ingripandena mot AA framgår att samtliga ingripanden
har gjorts för att avvärja en straffbelagd handling. Grunden för ingripandet har i
fyra fall också angetts vara störande av den allmänna ordningen och i tre fall
allvarlig fara för den allmänna ordningen.

De ingripande poliserna har haft uppfattningen att AA:s användning av den
offentliga platsen krävt tillstånd och att hon genom att bryta mot tillståndskravet
gjort sig skyldig till en straffbelagd handling. Polismyndigheten har i sitt
yttrande konstaterat att det vid de aktuella tillfällena inte fanns några lokala
ordningsföreskrifter som reglerade sådan passiv penninginsamling som det här
varit fråga om. Jag utgår från den uppgiften i mina fortsatta överväganden.

Enligt 3 kap. 1 § ordningslagen krävs det som nämnts tillstånd för att använda
en offentlig plats på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som
platsen har upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget. Från
tillståndskravet görs undantag för användning som är endast tillfällig och sker i
obetydlig omfattning och utan att inkräkta på någon annans tillstånd.

Av utredningen framgår att AA under en längre tid återkommande suttit på
platsen och blivit avvisad eller avlägsnad därifrån flera gånger. Hennes
användning av platsen har alltså inte varit endast tillfällig (se prop. 1992/93:210
s. 274). Undantagsregeln i 3 kap. 1 § har därför inte medgett en användning
utan tillstånd.

Frågan är då om AA:s nyttjande av platsen har krävt tillstånd enligt
huvudregeln i 3 kap. 1 § ordningslagen.

AA har ägnat sig åt sådan passiv insamling av pengar som i dagligt tal brukar
benämnas tiggeri och som i sig inte är otillåten enligt svensk lag. Det går inte att
säga generellt om sådan insamling av pengar på en offentlig plats omfattas av
ordningslagens huvudregel om tillståndskrav, utan en bedömning måste göras i
varje enskilt fall.

I de planhandlingar som jag tagit del av finns det inte något särskilt ändamål
angett för den aktuella platsen. Jag utgår därför från att platsen, i likhet med
övriga trottoarer som inte heller reglerats särskilt i en plan, generellt är upplåten
för gångtrafik. Uttalandena i propositionen till ordningslagen ger dock utrymme
för att även en användning som visserligen inte omedelbart framstår som det
naturliga sättet att använda en plats på beroende på omständigheterna ändå kan
stämma överens med det upplåtna ändamålet eller vad som är allmänt
vedertaget. Lagstiftarens avsikt tycks ha varit att en nyanserad bedömning ska
göras där karaktären och omfattningen av användningen, och den eventuella
störning som den kan orsaka på platsen, bör väga tungt. Även om en trottoar är
avsedd för gångtrafik kan således annan aktivitet pågå där utan att det
aktualiserar ett krav på tillstånd.
                                                                   Dnr 7139-2018        Sid 11 (13)




I ett fall som det här kan det vid bedömningen av om användningen omfattas av
ordningslagens krav på tillstånd enligt min mening vara lämpligt att utgå från
platsens storlek och karaktär och den normala trafikintensiteten där men också
att väga in exempelvis förekomsten av transporter till och från en fastighet,
behovet av renhållning och möjligheten för personer med funktionsnedsättning
att ta sig fram. Den eventuella störning som användningen av platsen orsakar får
ställas i relation till detta. Bedömningen kan naturligtvis även påverkas av andra
förhållanden av betydelse, t.ex. om trafiken på platsen av någon särskild
anledning eller under en viss tid på dagen förväntas bli mer intensiv än vanligt.
En samlad bedömning av alla relevanta omständigheter får sedan göras i fråga
om huruvida användningen stämmer överens med det ändamål som platsen
upplåtits för eller vad som är allmänt vedertaget.

Av utredningen framgår följande om hur AA har använt platsen vid de aktuella
tillfällena.

I samtliga protokoll från ingripandena har det antecknats att AA utgör ett
onaturligt hinder för synskadade och rörelsehindrade och att hon hindrar
renhållningsarbete på platsen eller transporter till och från fastigheter.

Av den beskrivning av förhållandena på platsen som Polismyndigheten lämnat i
sitt yttrande framgår emellertid att AA suttit nära huskroppen och intill
befintliga hinder i form av en fastmonterad soptunna och en tidningslåda. Hon
har suttit mer eller mindre direkt på trottoarstenen och inte haft med sig några
tillhörigheter som tagit upp plats. AA har således tagit en mycket begränsad yta
i anspråk i förhållande till trottoarens bredd, och trottoarens vinkel har skapat ett
visst ytterligare utrymme för passage. Enligt Polismyndighetens bedömning har
fotgängare inte behövt hålla undan för henne i någon större utsträckning och det
har funnits utrymme för två barnvagnar att mötas vid sidan av henne. Jag har
inte anledning att ha någon annan uppfattning än myndigheten i det sistnämnda
avseendet.

AA har återkommande använt den aktuella platsen, och gångtrafiken där har
periodvis varit intensiv. Av vad som kommit fram genom utredningen kan jag
dock inte dra slutsatsen att AA har hindrat framkomligheten på platsen och inte
heller att hennes användning på något annat sätt har varit störande för den
allmänna ordningen eller säkerheten. Det är min sammanvägda bedömning att
det sätt som AA använt platsen på inte var oförenligt med det ändamål som den
upplåtits för eller vad som är allmänt vedertaget.

AA:s användning av platsen har således inte omfattats av ordningslagens krav
på tillstånd. Hon har därför inte begått en straffbelagd handling genom sin
användning av platsen.

Med beaktande av vad som kommit fram genom utredningen kan jag också
konstatera att AA:s användning av platsen inte kan anses vara en sådan
ordningsstörning som i sig motiverat ett avlägsnande eller ett omhändertagande.
                                                                    Dnr 7139-2018       Sid 12 (13)




Inte heller visar utredningen att hon genom sitt uppträdande utgjort en
omedelbar, konkret fara för en ordningsstörning som motiverat en sådan åtgärd.

När det gäller den ifrågasatta tillämpningen av 13 § polislagen kommer jag
alltså till samma slutsats som Polismyndigheten, nämligen att det inte vid något
av de aktuella tillfällena fanns grund att ingripa mot AA för att avvärja en
straffbelagd handling och inte heller med hänvisning till att hon stört den
allmänna ordningen eller utgjort en omedelbar fara för en ordningsstörning.

Vid denna bedömning finns inte anledning för mig att gå in på om ingripandena
varit förenliga med bestämmelserna i Europakonventionens tilläggsprotokoll.

Frihetsberövande och andra tvångsmedel får tillämpas enbart när det finns stöd
för åtgärden i författning, och bestämmelser om tvångsmedel ska tolkas enligt
sin ordalydelse. Det gäller även åtgärder enligt 13 § polislagen. Jag vill också
framhålla att en polis aldrig får låta sig påverkas av påtryckningar eller
generella klagomål från allmänheten vid sin bedömning av om det i ett enskilt
fall finns tillräcklig grund för ett ingripande.

Polismyndigheten ska kritiseras för att man vid de sex tillfällen som omfattas av
anmälan utan grund ingrep mot AA med hänvisning till 13 § polislagen.

Avlägsnande eller tillfälligt omhändertagande?
Jag har alltså kommit fram till att det inte fanns grund för att ingripa mot AA
med stöd av 13 § polislagen. Jag finner ändå anledning att uttala mig om den
rättsliga karaktären av ingripandena.

Varje ingripande mot AA har varit förenat med ett frihetsberövande där hon
med tvång transporterats en sträcka som uppgått till mellan fyra och drygt fem
kilometer. Bilfärderna har tagit mellan 9 och 15 minuter. Den polis som
beslutade om ingripandet den 14 mars 2018 har inför myndighetens yttrande till
JO uppgett att han beslutade att omhänderta AA då ett avlägsnande bedömdes
som otillräckligt. I protokollet över ingripandet anges också att AA
omhändertagits och avlägsnats. Detsamma har antecknats i protokollen över
ingripandena den 21 februari och den 12 juni 2018. I de övriga protokollen har
ingripandena dokumenterats som avlägsnanden.

Med hänsyn till de sträckor som AA transporterats är det enligt min mening
tveksamt om något av ingripandena kan betraktas som ett avlägsnande enligt
13 § polislagen. Det ligger i stället närmare till hands att betrakta vart och ett av
ingripandena som ett omhändertagande eller som ett avlägsnande som rent
faktiskt kommit att övergå i ett omhändertagande. Det är givetvis av stor vikt att
en polis som ingriper mot någon har klart för sig vilken åtgärd som rättsligt sett
vidtas och vilka rättsliga förutsättningar som gäller för åtgärden.

I linje med vad Polismyndigheten har varit inne på kan det diskuteras om
åtgärderna har varit proportionerliga och förenliga med behovsprincipen. Jag
går dock inte närmare in på dessa frågor.
                                                                   Dnr 7139-2018       Sid 13 (13)




Avslutande synpunkter
Flera av de ingripande poliserna har inför myndighetens yttrande till JO uppgett
att de vid bl.a. utsättningsmöten fått direktiv om att arbeta aktivt mot tiggeri. De
har också hänvisat till Polismyndighetens vägledning för poliser i yttre tjänst
där det bl.a. anges att tiggeri som pågår under en längre tid och utgör ett
påtagligt hinder för gångtrafikanter kan falla in under ordningslagens
tillståndskrav. Polismyndigheten har framhållit att man på ett tydligare sätt
kunde ha beskrivit förutsättningarna för att ingripa vid passiv insamling av
pengar och uttryckt viss förståelse för det inträffade.

Jag instämmer i vad myndigheten uppgett om att det finns anledning att
fortsätta att informera och utbilda polispersonal för att förbättra kunskapen om
förutsättningarna för sådana ingripanden. Jag ser naturligtvis också positivt på
att Polismyndigheten ser över relevanta stöddokument.

Ärendet avslutas.
