# Initiativärende om bl.a. huruvida LVM-hemmet Rällsögården har varit för passivt när det gäller att förhindra intagna att olovligen lämna hemmet

JO 2016-02-26 dnr 7163-2014

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                    Sid
                                                                           2016-02-26           7163-2014             1 (6)
Stf justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Initiativärende om bl.a. huruvida LVM-hemmet Rällsögården har varit
                        för passivt när det gäller att förhindra intagna att olovligen lämna
                        hemmet


                          Beslutet i korthet: Vid en inspektion av LVM-hemmet Rällsögården kom det fram att
                          hemmet i samband med hotfulla situationer valt att låta intagna lämna hemmet. JO
                          hämtade med anledning av bl.a. den uppgiften in ett yttrande från Statens
                          institutionsstyrelse.
                          I beslutet uttalar JO bl.a. följande.
                          När någon tvångsvårdas vid ett LVM-hem är utgångspunkten den att han eller hon
                          ska hindras från att olovligen lämna hemmet. Personalen har befogenhet att använda
                          våld för att hålla kvar en intagen som försöker lämna hemmet eller uppträder
                          våldsamt. Syftet med LVM-vården är dock att motivera den enskilde att ta emot vård
                          och stödinsatser på frivillig grund. Detta syfte med tvångsvården måste vägas in i
                          bedömningen av vilket våld som det är försvarligt att använda för att hindra att någon
                          olovligen lämnar LVM-hemmet.
                          Personalen kan hamna i svåra situationer med hotfulla intagna där det till och med, på
                          grund av den intagnes beteende, kan finnas en risk för personalens eller andra
                          intagnas säkerhet. Det kan därför inte uteslutas att personalen vid hemmet i
                          undantagsfall kan låta den intagne lämna hemmet i stället för att bruka ett våld som
                          inte skulle framstå som försvarligt med hänsyn till bl.a. syftet med vården.
                          Om det finns risk för att personalen vid ett hem inte kan upprätthålla ordningen måste
                          SiS överväga att tillföra de extra resurser som behövs för att personalen ska kunna
                          ingripa i våldsamma situationer och för att förhindra att intagna olovligen lämnar
                          hemmet.

## Initiativet

Den 1–2 oktober 2014 inspekterade JO LVM-hemmet Rällsögården (JO:s dnr
                        4939-2014).

                        Enligt vad som kom fram vid inspektionen hade hemmet en situation med över-
                        beläggning under 2014. Hemmet hade inte haft möjlighet att bereda intagna
                        vård i avskildhet och hade vid flera tillfällen, i samband med hotfulla
                        situationer, valt att låta intagna lämna Rällsögården.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                         Dnr 7163-2014         Sid 2 (6)




JO Lilian Wiklund beslutade att utreda frågorna inom ramen för ett särskilt
ärende.

Utredning
Efter remiss anförde Statens institutionsstyrelse (SiS) i huvudsak följande i ett
yttrande över de nämnda frågorna (den bilaga som hänvisas till återges inte):

      SiS yttrande

      Rällsögårdens yttrande
      Biträdande institutionschefen vid Rällsögården har uppgett bl.a. följande.
      Hot och våldssituationer är inte vanligt förekommande på Rällsögården. En
      anledning till det är institutionens målgrupp. Rällsögården tar emot män med ett
      alkohol-, narkotika- eller blandmissbruk kombinerat med lättare psykisk
      problematik. Målgruppen män som har ett dokumenterat utagerande beteende är
      inte tänkt att vistas på Rällsögården. Dock kan dessa klienter placeras en kortare
      tid på Rällsögården i avvaktan på plats på lämplig institution. Rällsögårdens
      personal har kunskap om de särskilda befogenheterna och att de får använda
      fysisk kraft för att hindra eller förflytta en klient. Men som konstateras i
      protokollet saknar flertalet av personalen den fysiska kapaciteten.
      Vid tillfällen när klienter, för att bli utsläppta, hotar personalen klarar personalen
      i de allra flesta fall ut situationen med hjälp av samtal. Att personalen släppt ut
      klienter har inte skett ofta, utan vid tillfällen när personalen blir genuint rädd i
      kombination med att klienten inte är kontaktbar och i desperat tillstånd. Det
      handlar således om i vilket utrymme situationen utspelar sig i, dvs. vilka risker
      finns att klienten eller personalen kommer till skada. Ju trängre utrymme desto
      större risk.
      Det finns två avskiljningsrum på Rällsögården. Det kan hända att de rummen
      används i avvaktan på en ledig säng på intagningsavdelningen eller i de sällsynta
      fall man använt sig av vård i enskildhet. I de flesta fall står dock
      avskiljningsrummen tomma. Bedömningen är att klienterna hade släppts ut
      oavsett avskiljningsrum.

## Bedömning

Under 2014 har platssituationen inom SiS missbruksvård periodvis varit så
      ansträngd att det inte funnits några lediga platser att tillgå vid SiS LVM-hem.
      Samtliga institutioner har under året periodvis haft fler klienter inskrivna än
      antalet planerade platser. Även Rällsögården har, som framgått ovan, varit
      överbelagt under större delen av år 2014.
      I yttrandet från Rällsögården framkommer det att det förekommit situationer där
      personal, som saknat den fysiska kapaciteten som krävs för att hindra eller
      förflytta en klient istället, valt att släppa ut klienter som varit desperata och
      okontaktbara.
      SiS ser allvarligt på dessa uppgifter att personal vid Rällsögården har ställts i en
      sådan situation att de, på grund av klientens beteende, inte sett någon annan
      utväg än att släppa ut en klient. Även om personer som har ett dokumenterat
      utagerande beteende normalt inte tillhör Rällsögårdens målgrupp har SiS ett
      behandlingsansvar för de klienter som vårdas vid LVM-hemmet. Hot, våld och
      andra utmanande beteenden är inte ovanligt i den verksamhet som SiS bedriver
      och det går inte att bortse från att personalen i undantagsfall kan hamna i svåra
      situationer med hotfulla klienter där det till och med, på grund av klientens
      beteende, kan finnas en risk för personalens eller andra klienters säkerhet.
      För att öka kunskapen och förmågan att lugna ner hotfulla situationer har SIS
      utvecklat en ny version av konflikthanteringsprogrammet ”No power No lose”
                                                                       Dnr 7163-2014       Sid 3 (6)




      (NPNL). SiS har påbörjat utbildning av lokala instruktörer som ska utbilda all
      personal vid SiS institutioner. I november 2014 utbildades tre instruktörer i
      NPNL vid Rällsögården och förhoppningsvis kommer deras utbildningsinsatser
      med övrig personal vid Rällsögården att på sikt ytterligare att stärka personalens
      förmåga att hantera utmanande och våldsamma beteenden. SiS arbetar även
      kontinuerligt med bemötandefrågor för att försöka minska situationer som leder
      till att klienter hamnar i affekt och utagerande.
      När det gäller överbeläggningssituationen mer generellt hänvisar vi till den
      rapport och anmälan enligt lex Sarah som SiS gjort till Inspektionen för vård och
      omsorg, IVO (IVO:s dnr 8.1.2-228/2015). SiS utredning skickades till IVO den
      16 februari 2015, se bilaga 1. SiS hänvisar också till det yttrande som skickats
      till JO (JO:s dnr 260-2015 m.fl.) med anledning av att en kommun har framfört
      klagomål mot SiS angående dröjsmål med att anvisa plats.

Bedömning
När det gäller frågan om den s.k. överbeläggningen har SiS hänvisat till en
utredning som SiS har lämnat till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) i
februari 2015. Jag finner inte något skäl att kommentera beläggningsfrågan här
utan jag inriktar min granskning på uppgiften att hemmet vid flera tillfällen har
låtit intagna lämna hemmet i samband med hotfulla situationer.

Den vård som en missbrukare ges inom ramen för socialtjänsten ska planeras i
samförstånd med honom eller henne enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen.
En missbrukare ska dock beredas vård oberoende av eget samtycke
(tvångsvård) under de förutsättningar som anges i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM). Tvångsvård ska beslutas under förutsättning
bl.a. att den enskilde genom missbruket a) utsätter sin fysiska eller psykiska
hälsa för allvarlig fara, b) löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller c) kan
befaras att allvarligt skada sig själv eller någon närstående. Tvångsvården ska
syfta till att motivera missbrukaren så att han eller hon kan antas vara i stånd att
frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån
sitt missbruk.

Vård med stöd av LVM lämnas genom hem som är särskilt avsedda att lämna
vård enligt lagen, s.k. LVM-hem. För missbrukare som behöver stå under
särskilt noggrann tillsyn finns det LVM-hem som är anpassade för en sådan
tillsyn. Statens institutionsstyrelse är huvudman för LVM-hemmen.

Den som tvångsvårdas vid ett hem för särskilt noggrann tillsyn får hindras att
lämna hemmet och i övrigt underkastas den begränsning i rörelsefriheten som är
nödvändig för att vården ska kunna genomföras (34 § första stycket LVM).
LVM saknar en särskild bestämmelse om befogenhet för hemmets personal att
använda våld för att hindra att någon olovligen lämna hemmet. I 24 kap. 2 §
första stycket brottsbalken sägs emellertid följande (kursiveringen är min):

      Rymmer den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller som är häktad, anhållen
      eller annars berövad friheten eller sätter han sig med våld eller hot om våld till
      motvärn eller gör han på annat sätt motstånd mot någon under vars uppsikt han
      står, då denne skall hålla honom till ordningen, får det våld brukas som med
      hänsyn till omständigheterna är försvarligt för att rymningen skall hindras eller
                                                                       Dnr 7163-2014         Sid 4 (6)




      ordningen upprätthållas. Detsamma skall gälla, om någon annan än som nu har
      nämnts gör motstånd i ett sådant fall.
Den som tvångsvårdas i ett LVM-hem för särskilt noggrann tillsyn är
frihetsberövad. Bestämmelsen i 24 kap. 2 § brottsbalken om rätt att bruka våld
för att hindra att någon olovligen avviker omfattar således personalen vid ett
sådant LVM-hem (jfr JO:s ämbetsberättelse 1990/91 s. 220, dnr 355-1988). När
jag i fortsättningen talar om LVM-hem avser jag de hem som är inrättade för
särskilt noggrann tillsyn.

Det ligger i sakens natur att en person som vårdas med stöd av LVM inte kan
tillåtas att lämna hemmet därför att han eller hon är hotfull eller aggressiv.
Personalen får i ett sådant fall använda våld om ordningen inte kan upprätthållas
på ett annat lindrigare sätt. Det finns en gräns för hur kraftfullt våld som
personalen får använda. Enligt 36 a § LVM får en tvångsåtgärd enligt bl.a. 34 §
LVM endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden,
och mindre ingripande åtgärder ska användas om de är tillräckliga. När man tar
ställning till om det är befogat att använda våld ska man således beakta bl.a. vad
som står att vinna med åtgärden och den nytta som tvångsåtgärden kan ha för
den enskilde (prop. 2004/05:123 s. 56 f.). Om det är nödvändigt att bruka våld
för att hindra en rymning eller för att upprätthålla ordningen får personalen inte
använda mer våld än vad som med hänsyn till omständigheterna är försvarligt.

När det gäller det våld som får brukas sägs bl.a. följande i kommentaren till
brottsbalken (Holmqvist m.fl., Brottsbalken II, 24:2 s. 12):

      Av behovs- och proportionalitetsgrundsatserna följer att onödig kraftutveckling
      ska undvikas. Våld får användas endast när det behövs, dvs. när andra medel är
      otillräckliga för att utföra den uppgift det är fråga om och våldsanvändning kan
      väntas leda till det avsedda resultatet. Där det är tillräckligt att föra eller fösa
      undan den som vägrar polisen tillträde vid en husrannsakan, är det t.ex. otillåtet
      att använda smärtsamt grepp eller utdela slag. Vidare får våld över huvud taget
      inte tillgripas, om den aktuella tjänsteuppgiften inte har en sådan betydelse att
      det framstår som befogat att den genomförs med fysiskt tvång. I det fall åter då
      så är förhållandet, måste under hela händelseförloppet beaktas att aldrig mera
      våld används än som är rimligt i förhållande till vad som kan uppnås därigenom.
      Slag mot ömtåliga delar av kroppen får som regel anses otillåtna, liksom sparkar,
      struptag, grepp i håret och liknande.
Av SiS:s yttrande framgår att personer som har ett dokumenterat utagerande
beteende normalt inte tillhör Rällsögårdens ”målgrupp”. När sådana personer nu
har placerats på Rällsögården leder det givetvis till att personalen måste hantera
problem som är delvis nya för dem. Det förefaller också vara så att det finns
personal vid hemmet som inte har den fysiska kapacitet som krävs för att
ingripa mot våldsamma intagna. Enligt remissvaret har personalen vid
Rällsögården därför vid några tillfällen valt att släppa ut klienter som varit
desperata och okontaktbara.

När någon tvångsvårdas vid ett LVM-hem är utgångspunkten den att han eller
hon ska hindras från att olovligen lämna hemmet. Som framgår av det ovan
                                                                  Dnr 7163-2014       Sid 5 (6)




anförda har personalen befogenhet att använda våld för att hålla kvar en intagen
som försöker lämna hemmet eller uppträder våldsamt. Syftet med LVM-vården
är dock att motivera den enskilde till att ta emot vård och stödinsatser på
frivillig grund. Detta syfte med tvångsvården måste vägas in i bedömningen av
vilket våld som det är försvarligt att använda för att hindra att någon olovligen
lämnar LVM-hemmet. Med hänsyn till vårdens syfte framstår det dock inte som
rimligt att personalen vid ett LVM-hem använder ett lika kraftfullt våld som det
våld som t.ex. personalen vid en kriminalvårdsanstalt får bruka för att hindra
någon från att rymma.

Som SiS har anfört i sitt remissvar går det inte att bortse från att personalen kan
hamna i svåra situationer med hotfulla intagna där det till och med, på grund av
den intagnes beteende, kan finnas en risk för personalens eller andra intagnas
säkerhet. Jag vill för egen del inte utesluta att personalen vid hemmet i
undantagsfall kan låta den intagne lämna hemmet i stället för att bruka ett våld
som inte skulle framstå som försvarligt med hänsyn till bl.a. syftet med vården.

SiS har i sitt remissvar inte närmare beskrivit de situationer där personalen har
låtit intagna lämna hemmet. Det är därför svårt att på grundval av remiss-
yttrandet dra någon slutsats om huruvida personalens handlande var försvarbart.
Jag har dock anledning att anta att personalen vid och ledningen för LVM-
hemmet är väl medvetna om att en intagen inte får lämna hemmet enbart därför
att denne är hotfull. Jag utgår därför från att förhållandena i de aktuella fallen
har varit så allvarliga att det inte varit möjligt för personalen att hålla kvar de
intagna genom en rimlig våldsinsats. Jag anser mig därför inte ha underlag för
att rikta någon kritik mot Rällsögården.

SiS har som huvudman för LVM-hemmen ett övergripande ansvar för att
vården vid hemmen kan bedrivas på ett tillfredsställande sätt. Om det finns risk
för att personalen vid ett hem inte kan upprätthålla ordningen måste SiS
överväga att tillföra de extra resurser som behövs för att personalen ska kunna
ingripa i våldsamma situationer och för att förhindra att intagna olovligen
lämnar hemmet (jfr JO:s ämbetsberättelse 1989/90 s. 253, dnr 2640-1987 och
491-1988). Sådana överväganden aktualiseras givetvis särskilt när det på grund
av en ökad intagning vid LVM-hemmen blir nödvändigt att placera
våldsbenägna personer vid hem som inte är anpassade till vård av sådana
personer. SiS måste därför aktivt följa behovet av extra personalinsatser vid
LVM-hemmen och se till att ett hem får den förstärkning som erfordras för att
ordningen ska kunna upprätthållas.

Socialdepartementet bereder för närvarande ett förslag till en ny lag om
tvångsvård av barn och unga. De frågor som jag har behandlat i detta beslut kan
i viss utsträckning aktualiseras även när det gäller de särskilda ungdomshem
som SiS är huvudman för. Jag sänder därför en kopia av detta beslut till
Socialdepartementet för kännedom.
                                                             Dnr 7163-2014   Sid 6 (6)




Jag finner även skäl att för kännedom skicka en kopia av beslutet till
Inspektionen för vård och omsorg (IVO), som är ordinarie tillsynsmyndighet
vad gäller LVM-hemmen.

Ärendet avslutas.
