# Kommunala nämnder har möjlighet att välja antingen ombudet eller huvudmannen som delgivningsmottagare men bör som huvudregel välja ombudet

JO 2016-09-01 dnr 7218-2015

BESLUT
                                                                         Datum                Dnr                     Sid
                                                                         2016-09-01           7218-2015              1 (4)
Stf justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kommunala nämnder har möjlighet att välja antingen ombudet eller
                        huvudmannen som delgivningsmottagare men bör som huvudregel
                        välja ombudet


                          Beslutet i korthet: I 15 § delgivningslagen föreskrivs att om den som ska delges har
                          ett ombud som är behörigt att ta emot handlingen är även ombudet
                          delgivningsmottagare. Om det finns ett behörigt ombud och handlingen lämnas till
                          huvudmannen, bör ombudet enligt samma paragraf underrättas om detta.
                          Omsorgsnämnden i Södertälje kommun hade delgivit huvudmannen ett beslut och
                          skickat en kopia av beslutet till ombudet. Nämnden hade emellertid inte underrättat
                          ombudet om att huvudmannen hade delgivits beslutet, vilket medförde att nämndens
                          beslut inte överklagades i rätt tid. Enligt JO:s uppfattning talar såväl
                          förarbetsuttalanden som syftet med att över huvud taget ha ett ombud för att
                          myndigheter som huvudregel bör välja ombudet som delgivningsmottagare. JO
                          kritiserar inte nämnden för att den valde att delge huvudmannen. Nämnden kan
                          däremot inte undgå kritik för att inte ha underrättat ombudet om delgivningen.

## Anmälan

I en anmälan till JO anförde advokaten AA, i egenskap av ombud för BB, bl.a.
                        följande: Omsorgsnämnden i Södertälje kommun skickade ett beslut med
                        delgivning till BB utan att informera honom som ombud om det. BB
                        undertecknade delgivningen den 22 september 2015. Själv fick han beslutet den
                        23 september 2015 och utgick från att besvärstiden började löpa då. Sista dagen
                        för att komma in med överklagande var därmed den 14 oktober 2015. Av
                        faxkvittot från sändningen framgår att kommunen tog emot ett överklagande
                        från honom före midnatt den 14 oktober 2015. Trots detta beslutade kommunen
                        den 19 oktober 2015 att avvisa överklagandet för att det hade kommit in för
                        sent. Av beslutet framgick att kommunen ansåg att besvärstiden löpte ut den 13
                        oktober 2015 och att överklagandet hade kommit in den 15 oktober 2015.

## Utredning

Ärendet remitterades till Omsorgsnämnden i Södertälje kommun.

                        I sitt remissvar redogjorde kommun för handläggningen och uppgav bl.a. att det
                        aktuella överklagandet kom in till kommunen via fax den 14 oktober 2015 och
                        ankomststämplades dagen därpå. Den 19 oktober 2015 beslutade kommunen att


 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                     Dnr 7218-2015        Sid 2 (4)




avvisa överklagandet. Som skäl för beslutet angavs att överklagandet hade
kommit in för sent då det delgavs den 22 september 2015 och skulle ha varit
myndigheten tillhanda senast den 13 oktober 2015. Den 23 oktober 2015
kontaktade en sekreterare på Ignes advokatbyrå kommunen och frågade från
vilket datum kommunen räknat tidsfristen. Kommunen uppgav att tidsfristen
hade räknats från den dag som BB delgavs beslutet och att överklagandet skulle
ha varit myndigheten tillhanda senast den 13 oktober 2015 för att ha kommit in
i rätt tid. Den 11 november 2015 ringde ombudet till handläggaren i ärendet och
framförde bl.a. synpunkten att kommunen inte följt vad som stadgas i 15 §
delgivningslagen. Handläggaren bad att få återkomma i frågan. Den 12
november 2015 återkom handläggaren till ombudet och meddelade att
kommunen stod fast vid sin bedömning. BB inkom senare med en begäran om
återställande om försutten tid. Kammarrätten återställde den försuttna tiden.

Nämnden gjorde härefter följande bedömning:

      Av 15 § delgivningslagen (2010:1932) följer att om den med vilken delgivning
      ska ske har ett ombud som är behörigt att ta emot handlingen är även ombudet
      delgivningsmottagare. Finns ett sådant ombud och handlingen lämnas till en
      delgivningsmottagare enligt 11-14 §§, bör ombudet underrättas om detta.
      Bestämmelsen om underrättande av ombud beträffande delgivning är således inte
      tvingande, men ombudet bör enligt det aktuella lagrummet ändå underrättas. AA
      erhöll förvisso en kopia av beslutet, men nämndens bedömning är ändock att
      ombudet borde ha underrättats om att BB hade blivit delgiven beslutet, vilket
      inte gjordes. Underlåtenheten att underrätta ombudet om delgivningen utgör
      enligt nämndens bedömning en brist i handläggningen.
      Enligt faxkvitto inkom ombudets överklagande till myndigheten den 14 oktober
      2015. Överklagandet har dock ankomststämplats först nästpåföljande arbetsdag,
      det vill säga den 15 oktober. Nämndens bedömning är att handlingen felaktigt
      betraktades som inkommen den 15 oktober, då handlingen rätteligen inkom till
      myndigheten den 14 oktober 2015. Nämnden avser att till följd av de inträffade
      händelserna se över sina rutiner vad gäller delgivning samt när en handling anses
      inkommen till myndigheten. Utbildning kommer även att hållas för
      myndighetens personal beträffande dessa frågor. Nämnden beklagar de
      olägenheter som handläggningen i dessa delar har inneburit för BB och dennes
      ombud.
Advokaten AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

Jag har tagit del av Kammarrätten i Stockholms beslut den 28 januari 2016 att
återställa den av BB försuttna tiden. Av beslutet framgår att det enligt
domstolens mening får antas ha varit underlåtenheten att underrätta BB:s
ombud om delgivningen som medförde att nämndens beslut inte överklagades i
rätt tid.

Bedömning
Den som för talan i ett ärende får enligt 9 § förvaltningslagen (1986:223), FL,
anlita ombud eller biträde. Den som har ombud ska dock medverka personligen
om myndigheten begär det.
                                                                   Dnr 7218-2015       Sid 3 (4)




Att ombudet får tillgång till handlingarna i ärendet är en förutsättning för att den
enskilde ska få det rättsskydd som rätten att anlita ombud syftar till. JO har mot
bakgrund av ett sådant resonemang flera gånger uttalat att kommunikation
enligt 17 § FL i första hand ska ske med ombudet när det finns ett sådant (se
t.ex. JO 1991/92 s. 305).

I delgivningslagen (2010:1932) finns särskilda bestämmelser om vem som är
behörig att ta emot en delgivning. Av 11 § framgår att vid delgivning med en
fysisk person är han eller hon delgivningsmottagare. Enligt 15 § samma lag är
ett ombud som är behörigt att ta emot handlingen också delgivningsmottagare.
Finns ett sådant ombud och handlingen lämnas till huvudmannen, bör ombudet
enligt sist nämnda paragraf underrättas om detta.

Av delgivningslagen framgår alltså att myndigheten kan välja att delge antingen
huvudmannen eller ombudet. Något svar på frågan om vem av dem som bör
väljas i första hand ges inte. I förarbetena till 15 § delgivningslagen uttalas dock
följande: ”Bestämmelsen innebär emellertid inte att endast ombudet är
delgivningsmottagare. Det finns således ett utrymme att välja om handlingen
ska lämnas till ombudet eller en person som enligt 11–14 §§ är delgivnings-
mottagare för den som ska delges […]. Lämnas handlingen till annan än
ombudet bör ombudet underrättas om delgivningen. Det kan ske t.ex. genom att
en kopia av föreläggandet skickas till ombudet eller genom en underrättelse per
telefon. Ett exempel på när det kan vara motiverat att lämna handlingen till en
annan delgivningsmottagare än ombudet är om det framkommit att det
föreligger samarbetssvårigheter mellan den som ska delges och ombudet eller
om det är oklart om fullmakten har återkallats” (se prop. 2009/10:237 s. 237).

Som JO tidigare framhållit (se JO:s beslut den 23 april 2013, dnr 1057-2012)
talar det som anförs i förarbetena ovan för att lagstiftarens avsikt har varit att
delgivning, liksom kommunikation enligt 17 § FL, som huvudregel bör ske med
ombudet. Denna ståndpunkt stöds även av uttalanden i litteraturen. (se Hellners
m.fl., Förvaltningslagen med kommentarer, 3 uppl., 2010, s. 120 f. och s. 200).

I det nu aktuella ärendet skickade kommunen sitt beslut med delgivningsbevis
till BB som undertecknade delgivningen den 22 september 2015. En kopia av
beslutet skickades utan delgivning till hans ombud, advokaten AA, som tog
emot det den 23 september 2015. Nämnden informerade inte ombudet om att
BB delgivits beslutet vilket, som Kammarrätten i Stockholm konstaterat i sitt
beslut den 28 januari 2016, får antas ha lett till att nämndens beslut inte
överklagades i rätt tid.

Mot bakgrund framför allt av vad som sägs i förarbetena till 15 §
delgivningslagen och vad som anförts om syftet med att ha ett ombud, är det
min uppfattning att myndigheter som huvudregel bör välja ombudet som
delgivningsmottagare. Jag finner emellertid inte anledning att uttala någon
kritik mot nämnden för att den i stället valde att delge huvudmannen. Nämnden
kan dock inte undgå kritik för att inte ha underrättat ombudet om delgivningen.
                                                            Dnr 7218-2015      Sid 4 (4)




Avslutningsvis kan tilläggas att jag instämmer i nämndens bedömning att det
var fel att betrakta ombudets överklagande som inkommet den 15 oktober 2015.

Ärendet avslutas.
