# Polisen har inte informerat åklagaren om uppgifter som lämnats av en informatör

JO 2021-01-12 dnr 7289-2018

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2021-01-12              7289-2018             1 (11)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Polisen har inte informerat åklagaren om uppgifter som lämnats av en
                        informatör


                          Beslutet i korthet: Polisen fick kännedom om en narkotikagömma i en grusgrop.
                          Polisen informerade åklagaren om att det hade skett efter ett tips från en anonym
                          kvinna som ringts in den 30 juli 2017. Polisen började spana mot platsen och kunde
                          gripa två personer som tog befattning med narkotikan där. De dömdes av tingsrätten
                          för narkotikabrott.
                          Efter tingsrättens dom fick åklagaren kännedom om att polisen hade haft kontakter
                          med en informatör som lämnat upplysningar om narkotikagömman. De nya
                          uppgifterna ledde till att åklagaren kompletterade förundersökningen och att de
                          misstänkta informerades om vad som kommit fram. Informatören och den polis som
                          hade haft direktkontakt med honom hördes också vid huvudförhandlingen i hovrätten.
                          Med anledning av vissa uttalanden som hovrätten gjorde i sin dom har JO i ett särskilt
                          ärende utrett bl.a. vilka kontakter som förekommit mellan polisen och informatören
                          samt om information om dessa kontakter redovisades för åklagaren och de
                          misstänkta. Utredningen har avsett både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten.
                          JO:s utredning visar att polisen fick kännedom om narkotikapartiet av en informatör
                          flera dagar före den 30 juli 2017. Enligt JO talar det mesta för att det var den
                          informationen som fick polisen att inleda spaningen mot narkotikagömman.
                          Informationen förmedlades dock inte till åklagaren och inte heller till de misstänkta.
                          Enligt JO skulle polisen ha underrättat åklagaren om kontakterna med informatören,
                          och det skulle ha gjorts redan i början av utredningen. Genom att det inte gjordes
                          kunde åklagaren inte fullgöra de skyldigheter som en undersökningsledare har, vilket
                          är allvarligt. Än allvarligare är att de misstänktas rätt till en rättvis rättegång
                          äventyrades. JO kritiserar en polis i chefsbefattning för att åklagaren inte
                          informerades om att en informatör hade lämnat uppgifter i utredningen.
                          När det gäller de åklagare som varit inblandade i förundersökningen kan JO inte se
                          att det funnits skäl för dem att agera på något annat sätt än de gjort. JO framhåller
                          tvärtom att den åklagare som kompletterade förundersökningen på ett förtjänstfullt
                          sätt botade den brist på insyn för de misstänkta som fanns under förundersökningen
                          och i rättegången i tingsrätten.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 7289-2018        Sid 2 (11)

## Anmälan och bakgrund

Bakgrund
I februari 2018 dömde Svea hovrätt AA och BB för narkotikabrott. Hovrätten
fann att de hade varit delaktiga i hanteringen av en stor mängd narkotika som
funnits nedgrävd i en grusgrop i Hallstahammar. I hovrätten uppkom frågan om
brottsprovokation hade förekommit. I domskälen angav hovrätten att det
framgick av utredningen att en viss person, som i JO:s beslut benämns
informatören, hade lämnat uppgifter till polisen CC som bidrog till att det var
möjligt för polisen att ha spaning på narkotikagömman i grusgropen.

Vidare uttalade hovrätten att det i målet kommit fram uppgifter som tydde på att
detta lett till att polisen upprättat en påhittad händelserapport om hur man fått
ett tips i form av ett telefonsamtal där en anonym kvinna uppgett att hon tidigt
en morgon passerat grusgropen med sin hund och då blivit misstänksam
eftersom hon sett en person som uppträdde konstigt. En sådan åtgärd fick enligt
hovrätten antas ha syftat till att skydda polisens källa. Hovrätten kom dock fram
till att det inte hade förekommit någon ansvarsbefriande brottsprovokation.

JO:s initiativ
Efter att JO hade uppmärksammat hovrättens uttalanden i domen beslutade
dåvarande JO Cecilia Renfors den 30 oktober 2018 att i ett särskilt ärende
utreda om polisen hade upprättat en påhittad händelserapport. Med anledning av
det som kom fram i utredningen av den saken beslutade jag den 18 februari
2020 att utvidga utredningen till att omfatta dels Polismyndighetens
handläggning av förundersökningsärendet och det spanings- och
underrättelsearbete som föregick förundersökningen, dels Åklagarmyndighetens
hantering av den information som under och efter brottsutredningen kom fram
om kontakter mellan polisen och informatören som föregick tillslaget vid den
aktuella grusgropen i Hallstahammar.

## Utredning

Utredning
Inriktningen av JO:s utredning
JO uppmanade Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten att yttra sig.

Polismyndigheten skulle yttra sig över i huvudsak följande.

      På sidan 4 i förundersökningsprotokollet … finns det en promemoria som
      upprättats av DD angående bakgrunden till att polisen hade bevakning på [en
      viss] gata i Hallstahammar. Såvitt JO förstår är det den handling som benämnts
      händelserapport i hovrättens avgörande. Polismyndigheten uppmanas att göra en
      utredning och redovisa hur promemorian har kommit till och om innehållet i den
      motsvaras av verkliga förhållanden. Polismyndigheten ska också redovisa sin
      bedömning av vidtagna åtgärder och handläggningen i denna del.
      I det material som JO har tagit del av finns det vidare en promemoria – upprättad
      av Polismyndigheten, avdelningen för särskilda utredningar, och daterad den
      15 februari 2018 – med tillhörande tidslinje angående spegling av tjänstemobiler
      … Där finns uppgifter om det spanings- och underrättelsearbete som föregick
      tillslaget i Hallstahammar. […]
                                                                      Dnr 7289-2018        Sid 3 (11)




      Polismyndigheten uppmanas att göra en utredning om de kontakter som enligt
      promemorian och förhör förevarit mellan polisen och [informatören] inför
      tillslaget och hur detta redovisades för den åklagare som ledde
      förundersökningsärendet. Yttrandet ska innehålla Polismyndighetens bedömning
      av handläggningen i denna del.
JO uppmanade Åklagarmyndigheten att yttra sig om vilken information
åklagaren fick om de kontakter som förekommit mellan polisen och
informatören inför tillslaget samt hur den informationen hanterades i
förhållande till försvaret och domstolen.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (EE) yttrade sig efter att ha begärt in uppgifter från berörda
befattningshavare. Yttrandet kom in till JO den 31 augusti 2020.

Polismyndigheten lämnade följande redogörelser från berörda befattningshavare
för hur promemorian/händelserapporten kommit till och om innehållet i den
motsvaras av verkliga förhållanden.

      DD: Jag har själv skrivit in den PM som kallas händelserapport i remissen. Den
      upprättades på begäran av utredare från Aktionsgrupp Mitt eftersom jag inte
      skrivit något i ärendet i anslutning till anträffandet av narkotikan och den
      efterföljande spaningen. Jag blev kontaktad av en kvinna som varit ute och gått
      med en hund i området. Det är hon som gör iakttagelsen att en grå personbil stått
      på en ficka invid en mindre blå byggbarack och en större grushög. En person
      hade varit på platsen. Kvinnan gjorde denna iakttagelse tidigt på morgonen och
      tyckte det var konstigt att någon uppehöll sig där. Kvinnan ringde mig samma
      morgon och meddelade detta. Jag är även hörd om detta i hovrätten.
      FF: Uppgifterna i aktuell PM/HR är lämnade av DD. Finner ingen anledning till
      att det inte är verkliga förhållanden. Fick uppgifterna föredragna för mig av DD i
      samband med att vi hade kontakt angående resursinventering av
      spaningspersonal i PO Västmanland vid aktuell tidpunkt. Skälet till denna
      inventering var en information om en eventuell narkotikaleverans till PO
      Västmanland vid aktuell tidpunkt.
      Det är olyckligt om det uppfattas som att uppgifterna i ärendet är påhittade. Lika
      olyckligt om det påverkade ärendet att info från hanteraren hade behövt
      redovisas på annat sätt än som skedde, då dessa uppgifter är oberoende av
      varandra. Min uppfattning är dock att det inte påverkade utgången av ärendet.
      Uppgifter av det aktuella slaget som redovisas i aktuell HR/PM renderar ofta i
      den vid tillfället genomförda åtgärden (hundsöket). Åtgärden (hundsöket) kan
      härledas till RB 23 kap. 3 § tredje stycket gällande ”förutredning” för att styrka
      misstankarna och kunna inleda en förundersökning. Även om det vid tillfället
      fanns ytterligare uppgifter som riktades mot ett större geografiskt område var det
      trots allt uppgifterna från aktuell PM/HR som pekade ut något konkret som det
      gick att agera mot och då det görs anträffas föremål, beslag. Utifrån det startade
      en förundersökning enligt gällande rutin. Ett vanligt förfarande när sådan
      information når polisen.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Inledningsvis bör noteras att handlingen är en promemoria och inte en
      händelserapport. Innehållet bygger enligt uppgift på ett tips från en i
      allmänheten. Som rubriken gör gällande synes promemorian vara upprättad efter
      det att narkotika anträffades utmed [en viss gata] i Hallstahammar. DD bekräftar
      att han mottagit detta tips och har även hörts i frågan under ed vid
      hovrättsförhandlingen. Av FF och DD:s samstämmiga uppgifter framgår
                                                                        Dnr 7289-2018         Sid 4 (11)




      bakgrunden till att tipset kom att diskuteras först i samband med en
      resursinventering angående spaning och att DD, av oklar anledning, alltså inte
      upprättade promemorian i direkt anslutning till telefonsamtalet från tipsaren. Det
      är självfallet inte godtagbart att ett så pass centralt tips inte dokumenterades när
      det inkom. Enligt Polismyndigheten är det emellertid genom utredningen inte
      uteslutet att det dokument som FF bifogat i ett e-postmeddelande till DD den 31
      juli 2017 kl. 22.27 var en förlaga till hur promemorian skulle kunna utformas.
      Promemorian har sedan daterats till dagen för telefonsamtalet som var den 30
      juli 2017.
      Det kan visserligen ifrågasättas om detta förfarande är helt i förening med vikten
      av noggrannhet och dokumentation i en förundersökning. Mot angiven bakgrund
      kan dock konstateras att uppgifterna har varit av betydelse för förundersökningen
      och att de har införts i förundersökningsprotokollet. Eftersom det enligt uppgift
      varit fråga om en anonym tipsare har dennes personuppgifter inte kunnat
      antecknas. Av utredningen har inte annat framkommit än att innehållet i
      promemorian motsvaras av verkliga förhållanden.
Polismyndigheten lämnade följande redogörelser från berörda befattningshavare
om vilka kontakter och förhör som förekommit mellan polisen och informatören
inför tillslaget samt hur detta redovisades för åklagaren.

      CC: Vi i polisen Värmland hade fått ett tips om att det skulle ligga ett större parti
      amfetamin i en grushög någonstans mellan Köping och Västerås. Troligtvis i
      Hallstahammarområdet.
      Uppgiftslämnaren (UL) kom med ett tips som vi förmedlade vidare på ett
      underrättelseuppslag och sedan ringde jag Goben Stockholm som förmedlade
      mig vidare till Goben Uppsala och FF om detta.
      FF: Jag blev kontaktad av Aktionsgrupp Stockholm utifrån att jag då arbetade på
      Aktionsgrupp Mitt, Uppsala. De ville veta om vi i vårt pågående spaningsärende
      väntade på någon leverans av narkotika. Skälet till frågan var att de hade
      uppgifter från en hanterare att det eventuellt skulle levereras narkotika
      kommande dagar till som jag minns det en rastplats mellan Köping och Västerås.
      Det skulle röra sig om en större mängd narkotika, upp till 50 kg. Vi bestämde att
      de kunde ge hanteraren mina uppgifter om det skulle framkomma något mer.
      Tror att det sedan kom ytterligare uppgifter om att platsen var Hallstahammar
      (som ligger mellan Köping och Västerås) och att det även nämndes en grushög
      eller ett grustag.
      Vid resursinventering med PO Västmanland så nämner DD, när han tar del av
      info, att han fått ett samtal tidigare av en tipsare. […] Utifrån dessa
      omständigheter så beslutas att uppsöka området med sökhund. Hunden anträffar
      narkotika som är av sådan mängd att beslut tas att platsen ska bevakas för att se
      om någon kommer och tar befattning med det anträffade. Senare grips en person
      i samband med att denne kommer till platsen och gräver fram narkotika på
      aktuell plats.
      GG: Jag var ansvarig för ärendet i och med att jag återkom från min semester.
      När jag återkom från min semester hade ett parti narkotika påträffats …
      Mängden narkotika var oklart men det var i vart fall överskridande grovt brott.
      Initialt fanns det bara ett ”beslag” men ingen misstänkt. Platsen var i detta läge
      under observation av polispersonal.
      Jag föredrog ärendet för åklagare, utifrån den faktiska omständigheten som
      gällde (grovt brott på en plats där polisen i detta läge inte hade någon misstänkt).
      Min föredragning gällde att få beslut om HKÖ i syfte att identifiera någon som
      skäligen kunde misstänkas för brottet. Tingsrätten i Västerås beslutade om HKÖ
      på brottsplatsen. Iakttagelser runt brottsplatsen gjorde att vi efter några dagar
      kunde anse att BB skäligen kunde misstänkas för grovt narkotikabrott.
      Tingsrätten i Västerås beslutade om HAK på BB. Ärendet utvidgades under
                                                                       Dnr 7289-2018       Sid 5 (11)




      tiden till att en person (AA) kom till platsen för att hämta narkotika, varvid han
      greps. Flera personer frihetsberövades i ärendet.
      –––
      Jag skötte kontakten med åklagaren i egenskap av ansvarig för spaningsdelen. I
      och med att en person blivit gripen och häktad i ärendet sköttes den kontakten
      vidare av utredningsansvarig och i viss mån av mig i egenskap av min
      befattning. I den utredning som vi bedrev fanns ingen annan information än de
      faktiska omständigheter som låg till grund för de hemliga tvångsmedel som
      beslutades. Det var även den informationen som presenterades för åklagaren.
      HH: Jag har ingen direkt kännedom om underrättelse- och spaningsarbetet då jag
      kom in som utredare i ärendet. Men minns så klart att det fanns uppgifter eller
      underrättelser om ett ärende med ett stort parti narkotika som var på gång och att
      man hade en plats under bevakning där man trodde att det fanns narkotika gömd.
      Jag kom in i ärendet dagen efter gripandet av AA och BB och blev förhörsledare
      tillsammans med min kollega JJ. Det var vi som sedan höll i utredningen för
      Aktionsgrupp Mitt och förhören med de inblandade. Min kollega JJ skötte
      kontakterna med åklagaren, men annars hade vi båda koll på ärendet.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      I enlighet med [promemoria upprättad av Polismyndigheten, avdelningen för
      särskilda utredningar, daterad den 15 februari 2018, JO:s anm.] står det klart att
      CC och KK hade flera kontakter med [uppgiftslämnaren] och att de tre även
      träffades den 27 juli 2017. Vidare framkommer av samma handling att CC …
      informerade FF vid Aktionsgrupp Mitt och att de under några dagar i slutet av
      juli 2017 hade ett flertal kontakter. CC bekräftar i sina lämnade synpunkter att
      uppgiftslämnaren kom med tips som han lämnade vidare till FF vid
      Aktionsgrupp Mitt, vilket även FF beskrivit närmare enligt ovan.
      I förundersökningen mot BB och AA hördes endast [uppgiftslämnaren]
      upplysningsvis om sin telefon den 13 oktober 2017 … i anledning av att det
      framkommit uppgifter att han kände BB. I förhöret ställdes inte några frågor om
      [uppgiftslämnaren] lämnat uppgifter till CC och KK, vilket kan förklaras av att
      hans uppgifter vidarebefordrats i form av ett underrättelseunderlag som gav
      upphov till spaning på brottsplatsen.
      Kammaråklagaren LL väckte åtal mot BB och AA den 13 november 2017.
      Tingsrättens dom meddelades den 4 december 2017. I förhör … den 12 januari
      2018 … d.v.s. mellan tingsrättens och hovrättens dom mot BB och AA, har
      [uppgiftslämnaren] vidgått att han lämnade information till CC om att det fanns
      narkotika i en grushög i Hallstahammar. [Han] hördes även i hovrätten och
      lämnade sådana uppgifter.
      –––
      Av lämnade redogörelser från GG och HH om deras kännedom om bakgrunden
      till misstankarna och vad som redovisats till åklagaren samt med beaktande av
      vad som även framförts ovan angående promemoria upprättad av DD efter
      erhållet tips finns, såvitt kan bedömas, inget att anmärka på handläggningen i
      denna del.
Åklagarmyndighetens yttrande
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren MM) yttrade sig efter att ha begärt in
upplysningar från berörda befattningshavare, kammarledningen vid
åklagarkammaren i Västerås och från områdeschefen för åklagarområde Mitt.
Yttrandet kom in till JO den 25 maj 2020.

Åklagarmyndigheten redogjorde inledningsvis för i huvudsak följande
bakgrund. Polisen informerade den åklagare som i det första skedet ledde
                                                                        Dnr 7289-2018         Sid 6 (11)




förundersökningen om att narkotikagömman upptäcktes efter ett tips från en
anonym kvinna som hade gjort observationer vid grusgropen när hon var ute på
promenad med sin hund. Fyndet medförde att det bedrevs olika former av
spaning mot platsen. Spaningen resulterade i att BB och AA frihetsberövades
för att ha tagit befattning med narkotikan. Åklagaren LL väckte åtal mot BB
och AA och dessa dömdes sedermera av tingsrätten för narkotikabrott.

Efter tingsrättens dom uppmärksammades LL av en åklagare som var
undersökningsledare i ett annat ärende på ett avlyssnat telefonsamtal där
informatören och polisen CC diskuterat domen mot BB och AA. I polisförhör
med informatören kom det fram att han lämnat upplysningar till CC som ledde
till att polisen kunde ha spaning mot den plats där narkotikan anträffades.

LL beslutade att BB och AA skulle höras tillsammans med försvarare och
delges de nya uppgifter som kommit fram vid förhör med informatören och CC.
De kompletterande uppgifterna sammanställdes också i ett tilläggsprotokoll som
delgavs BB och AA samt skickades till hovrätten inför den kommande
huvudförhandlingen. Informatören och CC hördes också under
huvudförhandlingen i hovrätten.

Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

      Uppgifterna som lett fram till polisens spaning mot brottsplatsen har kommit från
      en person vars identitet varit känd för polisen. Det kan konstateras att polis – till
      åklagare och försvar – har lämnat felaktiga uppgifter om vilka bakomliggande
      uppgifter som låg till grund för polisens spaning mot brottsplatsen. Det är en
      tillfällighet att åklagaren LL, efter tingsrättens dom, fått kännedom om vad som
      verkligen legat bakom fyndet av narkotika. Att åklagare – som är ytterst
      ansvariga för att förundersökningen bedrivs objektivt och dessutom ska garantera
      att den misstänkte får en rättvis rättegång – på detta sätt inte bara undanhållits
      information utan medvetet getts felaktig information är mycket allvarligt. Det har
      medfört att de misstänktas rätt till en rättvis rättegång har åsidosatts.
      Jag kan vidare konstatera att åklagarna tillsammans har agerat för att BB och AA
      ska få del av de riktiga förhållandena bakom anträffandet av narkotikan. LL har,
      så snart han fått ta del av de för honom nya uppgifterna, kompletterat
      förundersökningen och sett till så att BB och AA fått del av uppgifterna innan
      huvudförhandlingen i hovrätten. Åklagarna har genom sitt agerande tillsett att
      BB:s och AA:s rätt till en rättvis rättegång har tillgodosetts inför processen i
      hovrätten. Mot denna bakgrund anser jag att åklagarnas handläggning inte kan
      ifrågasättas.
                                                                    Dnr 7289-2018      Sid 7 (11)




Rättsliga utgångspunkter
Allmänna utgångspunkter för en förundersökning
Enligt 23 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken (RB) ska en förundersökning
bedrivas objektivt. Vid förundersökningen ska undersökningsledaren och den
som biträder honom eller henne söka efter, ta till vara och beakta
omständigheter och bevis som talar såväl till den misstänktes fördel som till
hans eller hennes nackdel.

Det är enligt 1 a § förundersökningskungörelsen (FUK) undersökningsledaren
som har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han eller hon ska se till att
utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till
vara. Undersökningsledaren ska också ge dem som biträder honom eller henne
de direktiv som behövs för arbetet.

Dokumentation under en förundersökning
Enligt 23 kap. 21 § RB ska det vid en förundersökning föras protokoll över vad
som förekommit av betydelse för utredningen. Närmare bestämmelser om
förundersökningsprotokollets innehåll finns i 20–23 §§ FUK.

Enligt 20 § FUK ska bl.a. angivelsen eller vad som annars har föranlett
förundersökningen antecknas i protokollet. Protokollet ska enligt 22 § FUK
avfattas så att det ger en trogen bild av vad som förekommit vid
förundersökningen av betydelse för målet.

I undersökningsledarens ansvar för förundersökningen ligger att kvalitetssäkra
redovisningen av utredningsmaterialet. Det kan inbegripa samtal och
kontrollfrågor till övriga som medverkar i utredningsarbetet för att undvika att
viktig information inte kommer med. Brister i dessa avseenden kan få
konsekvenser för den fortsatta rättsprocessen. (Se JO 2013/14 s. 106 och
Nebelius Lüning m.fl., Förundersökningskungörelsen [1 april 2020, JUNO],
kommentaren till 20 §.)

I Åklagarmyndighetens promemoria Den misstänktes rätt till insyn i en
brottsutredning nämns att åklagaren för att kunna göra en avgränsning av vilket
material från underrättelse- och spaningsverksamheten som ska ingå i
förundersökningen kan behöva ta reda på vad det finns för sådant material som
kan ha beröring med den egna förundersökningen och ge direktiv om vad av
detta som ska tas in i förundersökningen (se RättsPM 2019:1 s. 13).

Den misstänktes rätt till insyn i en förundersökning
Utgångspunkten när det gäller en misstänkts eller tilltalads rätt till insyn är den
grundläggande rätten till en rättvis rättegång i artikel 6 i den europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna (Europakonventionen). Begreppet rättvis rättegång täcker hela det
straffrättsliga förfarandet och är alltså inte begränsat till rättegången i domstol.
Den övergripande rätten till rättvis rättegång ska bedömas utifrån den rättsliga
                                                                  Dnr 7289-2018      Sid 8 (11)




processen som helhet, vilket betyder att en brist i en del under vissa
förutsättningar kan botas i en annan del.

I den praxis som utvecklats av Europadomstolen vid tillämpningen av artikel 6
läggs ett flertal rättigheter och principer fast. Utmärkande för en rättvis
rättegång är att parterna är likställda i processen och att förfarandet inte ska
gynna polisen och åklagaren framför försvaret. Principen om ett
kontradiktoriskt förfarande har ett nära samband med principen om parternas
likställdhet. Att förfarandet är kontradiktoriskt innebär att båda parter ska ha
kännedom om allt material i en process, få tillfälle att framföra sina synpunkter
på detta material samt ha lika goda möjligheter att åberopa bevisning och utföra
sin talan i processen. (Se Danelius, H., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis,
5 uppl., s. 259 f.)

En bestämmelse om rättvis rättegång finns också upptagen bland
regeringsformens stadganden om grundläggande fri- och rättigheter (se 2 kap.
11 § andra stycket). Den innefattar i mångt och mycket samma principer som
artikel 6 i Europakonventionen men har getts en självständig betydelse i
förhållande till konventionen (se prop. 2009/10:80 s. 159 f.).

En misstänkts rätt till insyn i en förundersökning regleras av bestämmelser i
rättegångsbalken och offentlighets- och sekretesslagen (OSL).

Enligt 23 kap. 18 § andra stycket RB har den som underrättats om att han eller
hon är skäligen misstänkt rätt att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men
för utredningen, ta del av det som har förekommit vid förundersökningen.
Denna rätt gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § OSL.

När undersökningsledaren har slutfört den utredning som han eller hon anser är
nödvändig har den misstänkte enligt 23 kap. 18 a § RB rätt att ta del av det som
har förekommit vid förundersökningen.

Efter den s.k. slutdelgivningen kan rätten att ta del av förundersöknings-
materialet alltså inte längre begränsas enligt rättegångsbalken. Däremot kan
sekretess enligt regleringen i 10 kap. 3 och 3 a §§ OSL även i detta skede hindra
att den misstänkte får insyn i en viss del av materialet.

En uppgift får dock inte undanhållas för den misstänkte om åklagaren anser att
uppgiften har någon betydelse som underlag för ställningstagandet i åtalsfrågan
eller för den misstänktes försvar (se prop. 2016/17:68 s. 60 f. och 70 f.).

Enligt 23 kap. 21 d § RB är det undersökningsledaren som beslutar i frågor som
rör den misstänktes och försvararens rätt att ta del av det som har förekommit
vid förundersökningen. Ett beslut av undersökningsledaren att begränsa rätten
att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen kan anmälas till
domstol av den misstänkte eller försvararen.
                                                                   Dnr 7289-2018       Sid 9 (11)

## Bedömning

Bedömning
Polisen hade fått uppgifter om narkotikagömman av informatören
Åtalet mot AA och BB avsåg deras hantering av narkotikan vid gömman i
grusgropen. Av utredningen framgår att polisen bedrev spaning mot platsen och
då kunde iaktta hur först BB och vid en senare tidpunkt AA kom till gömman
och tog befattning med narkotikan. Min utredning har avsett om polisen
undanhållit information om hur man fick kännedom om narkotikagömman.

Det som i det avseendet finns dokumenterat i det ursprungliga
förundersökningsprotokollet är en promemoria av polisen DD över ett
telefonsamtal den 30 juli 2017 med en anonym kvinna som gjort observationer
vid grusgropen när hon samma morgon var ute på promenad med sin hund.

Av utredningen hos JO står det emellertid klart att polisen CC fick kännedom
om narkotikapartiet av en informatör flera dagar före den 30 juli. Jag anser mig
av utredningen också kunna dra slutsatsen att kommissarien FF, som var
sektionschef för aktionsgruppssektionen i polisregion Mitt, fick del av
informatörens uppgifter ungefär vid samma tidpunkt som CC. Det mesta talar
för att det var den informationen som fick polisen att inleda spaningen mot
narkotikagömman. Informationen förmedlades dock inte till åklagaren och inte
heller till de misstänkta. Polismyndigheten har i sitt yttrande inte närmare
redogjort för varför det inte gjordes.

I stället fanns i förundersökningsprotokollet alltså den promemoria som DD
upprättat. Hovrätten uttalade i sina domskäl att det fanns uppgifter som tydde på
att dokumentationen var påhittad. I likhet med hovrätten anser jag att det finns
skäl att ifrågasätta om promemorian stämmer med verkliga förhållanden. Jag får
dock konstatera att utredningen inte ger möjlighet till några tillräckligt säkra
slutsatser i frågan, och jag bedömer det inte som möjligt att få klarhet genom
ytterligare utredning.

Polisen gav åklagaren en felaktig bild av vad som föranlett
förundersökningen
Det är undersökningsledaren som har det övergripande ansvaret för
förundersökningens bedrivande, dokumentationen och frågor som rör de
misstänktas rätt att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen.
Om det finns uppgifter från underrättelse- eller spaningsverksamheten som kan
ha beröring med förundersökningen måste undersökningsledaren därför
informeras om detta så att han eller hon kan ta ställning till bl.a. vilka uppgifter
som ska föras in i förundersökningen och delges den misstänkte. En polis kan
således inte själv bestämma hur underrättelse- eller spaningsmaterial ska
hanteras inom ramen för en förundersökning. Intresset av att skydda källor får
inte medföra att polisen hemlighåller information för undersökningsledaren. En
annan sak är att t.ex. tips från en informatör och hans eller hennes identitet kan
omfattas av sekretess i förhållande till den misstänkte.
                                                                  Dnr 7289-2018      Sid 10 (11)




I detta fall var det åklagaren som var undersökningsledare. Polisen skulle därför
ha underrättat åklagaren om kontakterna med informatören, och det skulle ha
gjorts redan i början av utredningen.

Som jag har konstaterat underrättade polisen inte åklagaren om informatörens
upplysningar om narkotikagömman utan endast om vad som framgick av DD:s
promemoria. Därigenom undanhöll polisen information och gav åklagaren en
felaktig bild av vad som hade fått polisen att inleda förundersökningen och
därefter bevaka grusgropen. Mot bakgrund av den upprättade promemorian och
att det inte fanns några omständigheter i utredningen som talade för att polisen
fått uppgifter även på annat sätt kan jag inte se att det fanns skäl för åklagarna
att undersöka om det fanns något underrättelsematerial som kunde ha beröring
med frågan om varför förundersökningen inleddes.

De misstänktas rätt till en rättvis rättegång äventyrades
Det var en tillfällighet att det kom fram att polisen fått information om
narkotikagömman av en informatör. Det skedde först efter tingsrättens dom och
fick konsekvenser för rättegången i hovrätten. Av Åklagarmyndighetens
yttrande framgår att åklagaren bedömde att informatörens roll, identitet och
upplysningar var av betydelse för utredningen och de misstänktas försvar.
Åklagaren kompletterade skyndsamt förundersökningen och upprättade ett
tilläggsprotokoll som delgavs de misstänkta. Åklagaren LL botade härigenom
på ett förtjänstfullt sätt den brist på insyn för de misstänkta som fanns under
förundersökningen och i rättegången i tingsrätten. De nya uppgifterna hade
bevisligen relevans för försvaret eftersom det fördes fram en invändning om
brottsprovokation i hovrätten.

Som tidigare har nämnts anser jag att det av utredningen går att dra slutsatsen
att åtminstone poliserna CC och FF varit delaktiga i hanteringen av
informationen från informatören. CC var hanterare och hade direktkontakt med
informatören. Han vidarebefordrade upplysningar han fick från informatören till
FF, som i sin tur initierade och samordnade spaningen och tillslaget mot de
misstänkta vid narkotikagömman. Av utredningen här kan jag inte dra någon
slutsats om huruvida CC hade någon formell roll i förundersökningen. Det hade
däremot FF. Jag anser att FF haft ett ansvar för att se till att åklagaren
informerades om de uppgifter som informatören lämnat. Jag kan inte utesluta att
även andra personer haft ett sådant ansvar.

Genom att uppgifterna från informatören inte vidarebefordrades till åklagaren
kunde åklagaren inte fullgöra de skyldigheter som en undersökningsledare har,
vilket är allvarligt. Än allvarligare är att de misstänktas rätt till en rättvis
rättegång äventyrades. Detta är givetvis helt oacceptabelt och kan undergräva
förtroendet för Polismyndighetens verksamhet, inte minst som en polis med en i
sammanhanget central chefsbefattning – FF – kände till uppgifterna från
informatören. Jag ser således allvarligt på det inträffade. FF kritiseras för att
                                                                  Dnr 7289-2018     Sid 11 (11)




åklagaren inte informerades om att en informatör hade lämnat uppgifter i
utredningen.

Avslutande synpunkter
Förvaltningsmyndigheter och deras tjänstemän ska lämna de upplysningar och
yttranden som JO begär (13 kap. 6 § andra stycket regeringsformen).

Inför upprättandet av yttrandet till JO gav Polismyndigheten polisen KK
möjlighet att lämna upplysningar. Myndigheten informerade honom samtidigt
om att det av underlag som JO hänvisat till i sin begäran om yttrande kunnat
identifieras flera berörda befattningshavare och att han var en av dessa. KK
svarade att han, som han mindes det, hade semester vid den aktuella tiden och
därför inte hade något med ärendet att göra. Mot bakgrund av de kontakter som
finns dokumenterade mellan KK, CC och informatören under de sista dagarna i
juli 2017 har jag svårt att tro att KK:s uppgift om att han inte haft något med
ärendet att göra stämmer.

Jag har förståelse för att en tjänsteman inte kan komma ihåg alla detaljer i ett
specifikt ärende som handlades för flera år sedan. Den som ombeds att lämna
upplysningar till JO är dock skyldig att så gott som möjligt sätta sig in i saken
så att han eller hon kan lämna korrekta uppgifter om sin medverkan i ärendet.

Av den redogörelse som Polismyndigheten lämnat i sitt yttrande framgår att
uppgiften som KK lämnade i sitt svar inte stämde överens med vad som
framgick av utredningen i övrigt. Myndigheten borde enligt min mening ha
uppmärksammat KK på detta och gett honom ytterligare en möjlighet att lämna
upplysningar i ärendet.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
