# Kritik mot dåvarande Polismyndigheten i Dalarna för handläggningen av ett verkställighetsärende

JO 2016-09-06 dnr 7291-2014

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2016-09-06              7291-2014              1 (9)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot dåvarande Polismyndigheten i Dalarna för handläggningen
                        av ett verkställighetsärende


                          Beslutet i korthet: En kvinna hade fått avslag på sin asylansökan och skulle utvisas
                          ur Sverige. Polismyndigheten var ansvarig för att verkställa utvisningsbeslutet.
                          Kvinnan, som var sjuklig och varken kunde språket eller hade kunskap om
                          rättssystemet, hade anlitat ett ombud för att hjälpa henne i kontakterna med polisen.
                          Kvinnan och hennes ombud begärde att all kontakt skulle gå via ombudet och att
                          ombudet löpande skulle bli informerad om vilka åtgärder polisen vidtog. När polisen
                          vid två tillfällen behövde inhämta kvinnans samtycke till vissa åtgärder kontaktade
                          man dock kvinnan utan att informera ombudet om detta. Ombudet begärde även att få
                          del av handlingar i ärendet ett flertal gånger.
                          I beslutet konstaterar JO att det mesta talar för att rätten att företrädas av ombud
                          enligt 9 § förvaltningslagen inte omfattar verkställighetsärenden där
                          Polismyndighetens handläggning är begränsad till faktiska åtgärder för att verkställa
                          ett redan lagakraftvunnet utvisnings- eller avvisningsbeslut, t.ex. att ordna
                          resehandlingar och boka resor. Syftet bakom bestämmelserna i förvaltningslagen,
                          bl.a. att uppnå en god förvaltning och ett rättssäkert förfarande, motiverar dock ofta att
                          de ändå tillämpas. Enligt JO bör utgångspunkten vara att polisens kontakter med den
                          enskilde i ett verkställighetsärende sker genom ombudet och att ombudet informeras
                          om de åtgärder som vidtas.
                          JO uttalar vidare att bestämmelsen om partsinsyn i 16 § förvaltningslagen inte kan
                          anses tillämplig om Polismyndighetens handläggning i verkställighetsärendet
                          begränsar sig till faktiska åtgärder. Detta hindrar naturligtvis inte att det kan finnas
                          goda skäl för att ändå låta en enskild få del av handlingar och uppgifter i ärendet. Vid
                          en framställning om att få del av handlingar i ärendet måste myndigheten också
                          beakta de rättigheter en person har enligt reglerna om utlämnande av allmänna
                          handlingar.
                          Polismyndigheten kritiseras i beslutet bl.a. för att man inte informerade ombudet innan
                          man kontaktade kvinnan och för att ombudets framställningar om att få ta del av
                          handlingar i vissa avseenden hanterades på ett bristfälligt sätt.

## Bakgrund

Den 29 mars 2012 avslog Migrationsverket AA:s ansökan om uppehållstillstånd
                        och beslutade att hon skulle utvisas till Kosovo. Utvisningsbeslutet vann laga
                        kraft den 19 augusti 2013. Med anledning av att Migrationsverket bedömde att
                        tvång var nödvändigt för att genomföra utvisningen överlämnade myndigheten



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                   Dnr 7291-2014      Sid 2 (9)




ärendet till dåvarande Polismyndigheten i Dalarna i november 2013.
Polismyndigheten ansvarade därefter för att verkställa utvisningsbeslutet.

Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 29 december 2014 förde BB, som ombud
för AA, fram klagomål mot polismyndigheten. Enligt BB hade polisen tagit
kontakt med AA utan att informera honom om det och inte lämnat ut handlingar
som han begärt att få del av. Han var även kritisk till att polisen inte hade tagit
hänsyn till AA:s hälsotillstånd under handläggningen av verkställighetsärendet.
När det gäller de omständigheter som JO beslöt att granska närmare uppgav han
huvudsakligen följande.

Kommunikation med anlitat ombud
Den 3 december 2013 anmälde han sig som ombud för AA i verkställighets-
ärendet med stöd av en fullmakt. Han framhöll samtidigt att han löpande ville
bli informerad om vilka åtgärder som polisen vidtog. Anledningen var att han
ville säkerställa ett tryggt återvändande för sin klient, som var sjuklig. Den 23
juni 2014 framhöll han återigen att AA önskade att all kontakt med henne skulle
gå via honom. Trots det tog polisen kontakt med AA vid flera tillfällen utan att
han informerades.

Den 19 juni 2014 gjorde polisen ett oanmält besök hos AA för att få hennes
skriftliga medgivande till att polisen tog del av journalhandlingar hos
sjukvården, utan att han informerades om åtgärden. Även den 11 augusti 2014
gjorde polisen ett oanmält besök hos AA utan att informera honom. Denna gång
ville polisen få AA:s samtycke till att hennes vårdjournaler kommunicerades
med myndigheterna i Kosovo. Den 29 oktober 2014 togs AA i förvar. Polisen
underrättade honom inte om förvarsbeslutet förrän dagen därpå, trots att
utvisningsbeslutet skulle verkställas den 1 november 2014.

Partsinsyn och rätten att ta del av handlingar
Den 18 augusti 2014 begärde han att få ta del av samtliga handlingar i ärendet.
Samtidigt begärde han att få ta del av det material som polisen avsåg att
kommunicera med myndigheterna i Kosovo.

Den 19 augusti 2014 begärde polisen att han skulle ge in en fullmakt trots att
han lämnat in en sådan redan den 3 december 2013 och handlingar i ärendet
hade kommunicerats med honom under juni 2014. Efter att en ny fullmakt
lämnats in fick han ett beslut den 21 augusti 2014 där det angavs att han skulle
få del av de allmänna handlingar i ärendet som inte bedömdes kunna vara till
skada för handläggningen av verkställighetsärendet. Några handlingar bifogades
dock inte beslutet. Han klagade på beslutet, och den 16 september 2014 fattade
rättsenheten vid dåvarande Polismyndigheten i Dalarna beslut om att lämna ut
samtliga handlingar i ärendet till honom. I beslutet angavs att AA var part i
ärendet och därför hade rätt till partsinsyn enligt 16 § förvaltningslagen, vilken
också tillkom honom i egenskap av ombud.
                                                                      Dnr 7291-2014       Sid 3 (9)




Vilka handlingar som kommunicerades med myndigheterna i Kosovo fick han
aldrig kännedom om. Han hade därför inte möjlighet att komplettera den
information som lämnades till dem eller informera AA om vad myndigheterna i
Kosovo kände till om hennes hälsotillstånd.

Den 30 oktober 2014 bad han om att omedelbart få del av den accept om
återtagande som myndigheterna i Kosovo hade lämnat till polisen. Han
påtalade vikten av att snarast få del av handlingen då utvisningen skulle äga
rum två dagar senare. Det dröjde dock till dagen därpå innan han fick del av
handlingen.

Den 3 november 2014 begärde han på nytt ut alla handlingar i ärendet. I ett
beslut den 10 november 2014 angavs att polisen hade bifallit hans ansökan
efter att ha gjort en sekretessprövning. Vid en närmare genomgång av
materialet kunde han dock konstatera att ett antal uppgifter hade maskats. Han
misstänkte också att det fanns någon handling som inte hade lämnats ut.

Utredning
Handlingarna i ärendet hämtades in och granskades. Polismyndigheten
(tf. chefen för rättsavdelningen CC) yttrade sig därefter över anmälan.

När det gällde uppgifterna om att polisen vänt sig direkt till AA i stället för att
låta kontakten gå via BB och att myndigheten inte heller underrättat honom om
åtgärderna anförde Polismyndigheten följande.

      [BB:s] uppgifter om att gränspolisgruppen har tagit kontakt med [AA] […] utan
      att han som ombud informerats om saken är korrekta.
      Dessa kontakter ansågs vara nödvändiga på grund av att det handlat om att
      lämna uppgifter och skriftliga medgivanden för olika åtgärder för genomförande
      av verkställighet av det lagakraftvunna beslutet om utvisning […]
      Polismyndigheten anser att det hade varit lämpligt att polisen hade vänt sig till
      ombudet och informerat denne om att de avsåg att ta kontakt med dennes klient.
      Myndigheten beklagar att ombudet inte underrättades om att gränspolis[en]
      planerat att ta/hade tagit kontakt direkt med den berörda personen i ovan
      nämnda situationer. Sådan underrättelse borde gränspolis[en] ha lämnat till
      ombudet för att ge information om vad som skulle göras.
När det gällde BB:s uppgifter om att polisen inte tillgodosett AA:s rätt till
partsinsyn eller behandlat framställningarna om att få del av handlingar i
ärendet på ett korrekt sätt anförde myndigheten bl.a. följande.

Polismyndighetens uppdrag har varit att verkställa Migrationsverkets beslut om
utvisning, dvs. ett beslut av en annan myndighet. Eftersom Polismyndighetens
hantering inte handlar om egentlig ärendehandläggning, utan framför allt om
att transportera en person ut ur landet, är förvaltningslagens regler om
partsinsyn inte direkt tillämpliga. Det finns dock ett antal frågor som måste
lösas innan ett utvisningsbeslut kan verkställas. När verkställigheten dessutom
rör en person som befinner sig i en utsatt position, som är sjuk och varken kan
                                                                       Dnr 7291-2014       Sid 4 (9)




språket eller har kunskap om rättssystemet, anser Polismyndigheten att
förvaltningslagens regler bör tillämpas ur rättssäkerhetssynpunkt.

AA har i praktiken också behandlats som part. Polisen har lämnat löpande
information till ombudet. Den information som lämnats ut är den information
som ansetts vara relevant och behövlig utan att för den skull äventyra
verkställighetsarbetet eller planeringen kring detta. Viss information, som t.ex.
datum för verkställighet, har inte kommunicerats med AA eller hennes ombud
eftersom det bedömts kunna skada verkställighetsarbetet. Polisen anser sig ha
fullföljt skyldigheten om partsinsyn.

De handlingar som BB begärt att få ut i egenskap av ombud för AA har
lämnats ut, om de inte har ansetts skada genomförandet av verkställigheten.
Handlingar om resebeställning och utresedag har inte kommunicerats på grund
av risken för att AA skulle avvika inför utresan. AA har under ärendets
handläggning flyttat från sin adress utan att meddela Migrationsverket eller
polisen den nya adressen och var därför efterlyst som avviken under en tid.
Genom spaning lyckades polisen lokalisera den nya bostadsadressen.
Gränspolisens chef har i samband med utlämnande av handlingar till ombudet
den 10 november 2014 maskat vissa känsliga uppgifter. Hon har dock inte
meddelat något beslut om åtgärden eller informerat BB om anledningen till
maskningen.

Polismyndigheten gjorde följande bedömning när det gäller hanteringen av
BB:s framställningar om utlämnande av handlingar.

      Polismyndigheten konstaterar att handläggningen av det begärda utlämnandet av
      handlingar ur den aktuella akten till ombudet visar på brister.
      Eftersom inte alla handlingar lämnades ut och […] vissa handlingar maskats,
      borde gränspolis[ens] företrädare [ha] meddelat ett skriftligt beslut innehållande
      skälen för att inte lämna ut vissa dokument och skälen till att vissa uppgifter
      maskats. Tillsammans med beslutet skulle också en hänvisning lämnats om att
      det gick att begära att myndigheten skulle fatta ett överklagbart beslut.
      I anmälan sägs att det skulle ha saknats handlingar i det material som lämnades
      ut till ombudet. [Gränspolischefen] har beskrivit att det avser en sida utan
      innehåll. Myndigheten finner inte någon anledning att ifrågasätta förklaringen
      […] om att detta avsåg en numrerad sida utan text. För att undvika missförstånd
      borde dock även denna sida ha lämnats ut till ombudet.

Rättsliga utgångspunkter
Utlänningslagen
Ett beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av Migrationsverket, en
migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen ska verkställas genom att
utlänningen sänds till det land eller, om flera länder angetts, något av de länder
som anges i beslutet (se 12 kap. 4 § utlänningslagen).

Av 12 kap. 14 § fjärde stycket framgår att Migrationsverket får lämna över ett
avvisnings- eller utvisningsärende för verkställighet till Polismyndigheten, om
den som ska avvisas eller utvisas håller sig undan och inte kan anträffas utan
                                                                   Dnr 7291-2014      Sid 5 (9)




Polismyndighetens medverkan eller om det kan antas att tvång kommer att
behövas för att verkställa beslutet.

För att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning
eller utvisning får Polismyndigheten under vissa förutsättningar ta en utlänning
i förvar (se 10 kap. 1, 12 och 13 §§ utlänningslagen).

Förvaltningslagen
Enligt 9 § förvaltningslagen får den som för talan i ett ärende anlita ombud
eller biträde. Uttrycket ”den som för talan” är något vidare än begreppet part
och omfattar även den som har ett faktiskt intresse av ärendets utgång (se
Hellners & Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, tredje upplagan
s. 118). Den som har ett ombud ska medverka personligen, om myndigheten
begär det.

Ett ombud är den som har en annan persons fullmakt att agera i dennes ställe
och därmed är behörig att vidta åtgärder som är bindande för huvudmannen. Ett
biträde är någon som hjälper sin huvudman utan att ha rätt att uppträda i hans
eller hennes ställe. Rätten enligt förvaltningslagen att anlita ombud eller biträde
är begränsad till myndigheternas handläggning av ärenden. Den del av det
allmännas verksamhet som består av faktiskt handlande, exempelvis
sjukhusvård och undervisning, omfattas däremot inte. Rätten att företrädas av
ett ombud i ett ärende är inte heller obegränsad. När myndigheten kräver det
ska den enskilde medverka personligen. Det kan t.ex. handla om att den
enskilde behöver lämna sitt medgivande eller underteckna en handling. I dessa
fall har ombudet möjlighet att medverka på samma sätt som ett biträde.
(Se a. a. s. 118 f.)

Enligt 16 § förvaltningslagen har en sökande, klagande eller annan part rätt att
ta del av det som har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot
någon enskild. Rätten att ta del av uppgifter gäller dock med de begränsningar
som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL).

Bestämmelsen i 16 § förvaltningslagen om partsinsyn gäller endast ärenden
som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Begreppet
myndighetsutövning är inte definierat i lagtexten. Utmärkande för all
myndighetsutövning är dock att det rör sig om beslut eller andra åtgärder som
ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter. Myndighetsutövning kan
bestå dels av formella beslut som antingen kan vara gynnande eller
förpliktigande för den enskilde, dels i faktiska åtgärder för att verkställa sådana
beslut. Det faktiska handlandet utgör dock inte ärendehandläggning.
Anledningen till att man inte har gjort samtliga bestämmelser i
förvaltningslagen tillämpliga på all verksamhet hos myndigheterna är att det i
vissa fall skulle kunna hindra dem från att utföra sitt arbete på ett
ändamålsenligt sätt. Dessutom är behovet av regler som särskilt värnar den
enskildes rättssäkerhet störst i just myndighetsutövningsärenden.
(Se a. a. s. 25 f. och 38 f. med där gjorda hänvisningar.)
                                                                  Dnr 7291-2014      Sid 6 (9)




Rätten till partsinsyn innebär som regel att bestämmelser om sekretess för
uppgifter i ärendet får vika för partens rätt till insyn. Endast om det av hänsyn
till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagda
uppgifter inte röjs kan en part nekas rätt att få del av dem. I sådana fall ska
myndigheten som regel upplysa parten om vad materialet innehåller. Även
material som inte kategoriseras som allmänna handlingar omfattas av rätten till
partsinsyn.

Tryckfrihetsförordningen m.m.
Oavsett om en enskild är part i ett ärende eller inte kan en begäran om att få del
av handlingar hos en myndighet grundas på tryckfrihetsförordningens (TF)
regler. Enligt dessa bestämmelser har var och en rätt att ta del av en handling
som förvaras hos en myndighet om den är inkommen till myndigheten eller
upprättad där, förutsatt att den inte omfattas av sekretess (2 kap. 1–3 §§ TF).

En allmän handling som får lämnas ut ska tillhandahållas genast eller så snart
det är möjligt. Det ska ske på stället och utan avgift. Den som begär det har
också rätt att mot en fastställd avgift få en kopia av handlingen. En sådan
begäran ska behandlas skyndsamt. (Se 2 kap. 12 och 13 §§ TF.) Besked i en
utlämnandefråga bör normalt lämnas samma dag som begäran gjorts. Någon
eller några dagars fördröjning kan dock godtas om det är nödvändigt för att ta
ställning till om ett utlämnande får ske.

JO har i ett flertal beslut påpekat att oavsett vilket regelsystem som tillämpas,
bestämmelserna om partsinsyn eller reglerna i TF, ska en framställning om att
få del av handlingarna i ärendet behandlas skyndsamt (se t.ex. JO 1999/2000 s.
332, dnr 184-1998).

En framställning om att få ta del av en allmän handling ska göras hos den
myndighet som förvarar den (2 kap. 14 § första stycket TF). Om en anställd vid
en myndighet har ansvar för vården av en handling är det i första hand denne
som ska pröva om handlingen ska lämnas ut. I tveksamma fall ska
myndigheten göra prövningen, om det kan ske utan onödigt dröjsmål. Om den
anställde vägrar att lämna ut handlingen, eller en del av den, ska den som begär
att få ta del av handlingen informeras om möjligheten att begära att
myndigheten prövar frågan och att det krävs ett skriftligt beslut av
myndigheten för att beslutet ska kunna överklagas. (Se 6 kap. 3 § OSL.)

Myndighetens avslagsbeslut i fråga om att få del av allmänna handlingar får
överklagas till kammarrätt (2 kap. 15 första stycket TF och 6 kap. 7 och 8 §§
OSL). Detta gäller oavsett om den enskilde grundar sin framställning på
bestämmelserna i TF eller på reglerna om partsinsyn.
                                                                    Dnr 7291-2014    Sid 7 (9)




Bedömning
Kommunikation med ombud
Som framgått ovan är det endast vid handläggningen av ett ärende som det
finns en rätt enligt förvaltningslagen att anlita ett ombud. Rätten att företrädas
av ett ombud gäller inte vid en myndighets faktiska handlande.

Om Polismyndigheten fattar ett beslut om att ta en person i förvar under
handläggningen av ett verkställighetsärende är det självklart fråga om
handläggning av ett ärende där den förvarstagne har rätt att företrädas av ett
ombud. Det finns dock anledning att se annorlunda på åtgärder som
Polismyndigheten vidtar inom ramen för ett verkställighetsärende utan att
några formliga beslut fattas. Enligt min mening talar det mesta för att rätten att
företrädas av ombud inte omfattar Polismyndighetens faktiska åtgärder för att
verkställa ett redan lagakraftvunnet utvisnings- eller avvisningsbeslut, t.ex. att
ordna resehandlingar och boka resor.

Det förhållandet att en bestämmelse i förvaltningslagen inte är direkt tillämplig
på en situation hindrar dock inte att det ändå kan finnas skäl att tillämpa
bestämmelsen. Syftet bakom bestämmelserna, bl.a. att uppnå en god
förvaltning och ett rättssäkert förfarande, motiverar tvärtom ofta att de
tillämpas även i sådana situationer.

Har den enskilde anlitat ett ombud i ett verkställighetsärende bör utgångs-
punkten enligt min mening vara att Polismyndighetens kontakter med den
enskilde sker genom ombudet och att ombudet informeras om de åtgärder som
vidtas.

I det aktuella fallet hade BB fullmakt att företräda AA i verkställighetsärendet,
och något skäl för att inte underrätta honom om de kontakter med hans klient
som planerades har inte kommit fram. Som Polismyndigheten angett borde han
därför ha informerats om dessa. BB hade därmed kunnat närvara vid de besök
som genomfördes.

Av utredningen framgår vidare att polisen tog AA i förvar den 29 oktober 2014
och att beslutet verkställdes kl. 13.00 samma dag, men att man inte
underrättade BB om beslutet förrän dagen därpå. BB borde som ombud för AA
i förvarsärendet ha underrättats om beslutet i omedelbar anslutning till att det
verkställts.

Partsinsyn och handlingsutlämnande
Bestämmelsen om partsinsyn är som tidigare nämnts reserverad för ärenden
som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Med detta avses i huvudsak
ärenden där myndighetens handläggning mynnar ut i gynnande eller
förpliktigande beslut för den enskilde. Faktiskt handlande omfattas inte.

Om Polismyndigheten fattar ett beslut om att ta en person i förvar för att
verkställa ett avvisnings- eller utvisningsbeslut blir bestämmelsen om
                                                                  Dnr 7291-2014      Sid 8 (9)




partsinsyn tillämplig i förvarsärendet. Bestämmelsen kan däremot inte anses
tillämplig om Polismyndighetens handläggning i verkställighetsärendet
begränsar sig till faktiska åtgärder i enlighet med det jag nyss angett i fråga om
ombud. Detta hindrar naturligtvis inte att det kan finnas goda skäl för att ändå
låta en enskild få ta del av handlingar och uppgifter i verkställighetsärendet.
Enligt Polismyndigheten bör relevant och behövlig information som inte
äventyrar verkställighetsarbetet eller planeringen kring detta kunna lämnas ut
till den enskilde. Jag instämmer i den bedömningen. Vid en framställning om
att få del av handlingar i ärendet måste myndigheten också beakta de rättigheter
en person har enligt reglerna om utlämnande av allmänna handlingar

När det gäller BB:s framställningar om att få del av handlingar i ärendet gör jag
följande bedömning.

Av utredningen framgår att BB begärde att få del av samtliga handlingar i
ärendet den 18 augusti 2014 och att han samtidigt ombads ge in en fullmakt,
trots att en sådan funnits hos polisen sedan december 2013. Vidare framgår att
polisen delvis biföll hans begäran den 21 augusti 2014 men ändå inte lämnade
ut några handlingar. Jag kan således konstatera att hanteringen i flera
avseenden varit bristfällig.

Av utredningen framgår vidare att BB den 30 oktober 2014 begärde att
omedelbart få del av den accept som myndigheterna i Kosovo skickat till
polisen, men att han fick del av den först efter ett dygn. Polismyndigheten har
inte bemött BB:s uppgifter, och jag utgår därför från att det förhåller sig på det
sätt som han har angett. Med hänsyn till att utvisningsbeslutet skulle verkställas
den 1 november 2014 borde polisen ha handlagt BB:s begäran med större
skyndsamhet.

Av utredningen framgår slutligen att BB den 3 november 2014 på nytt begärde
att få del av alla handlingar i ärendet, att polisen i ett beslut den 10 november
2014 uppgav att hans begäran bifölls men att vissa uppgifter trots detta hade
maskats och att någon handling inte hade lämnats ut. Med hänsyn till att BB:s
begäran inte bifölls fullt ut borde polisen ha upplyst honom om detta och om
möjligheten att begära ett överklagbart beslut från myndigheten.

När det slutligen gäller BB:s begäran om att få ta del av de handlingar som
polisen avsåg att kommunicera med myndigheterna i Kosovo noterar jag att
Polismyndigheten inte uttryckligen bemött detta påstående. Polismyndigheten
har emellertid uppgett att man löpande lämnat ut den information i ärendet som
kunnat lämnas ut. Om polisen ansåg att handlingarna inte kunde lämnas ut eller
om man förbisåg BB:s begäran är således oklart. Jag finner dock inte anledning
att utreda saken ytterligare men konstaterar att polisen borde ha lämnat BB
någon form av besked med anledning av hans begäran.
                                                                 Dnr 7291-2014   Sid 9 (9)




Avslutning
Sammanfattningsvis visar utredningen att polisen brustit i information till BB
och hanterat hans framställningar om att få ta del av handlingar på ett
bristfälligt sätt. För detta ska dåvarande Polismyndigheten i Dalarnas län
kritiseras.

Vad som kommit fram i övrigt medför inte något uttalande från min sida.
