# Kritik mot Polismyndigheten bl.a. för att en person togs med till förhör och hölls kvar för förhör trots att det inte fanns förutsättningar för det

JO 2017-12-27 dnr 7330-2016

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                      Sid
                                                                           2017-12-27                7330-2016              1 (13)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten bl.a. för att en person togs med till
                        förhör och hölls kvar för förhör trots att det inte fanns förutsättningar
                        för det


                          Beslutet i korthet: En man stoppades och kontrollerades av polisens insatsstyrka
                          när han kom ut från en restaurang i Göteborg. Han misstänktes för att ha använt
                          narkotika och togs med till förhör. Polisen beslutade också att han skulle
                          kroppsbesiktigas. Sedan kroppsbesiktningen slutförts hölls mannen kvar i nästan tre
                          timmar innan han förhördes. Under tiden genomförde polisen en husrannsakan i
                          mannens bostad för att söka bl.a. efter narkotika. Vid husrannsakan påträffade
                          polisen föremål som gjorde att mannen misstänktes för andra brott. Någon narkotika
                          påträffades inte i bostaden.
                          JO:s utredning visar att det förekommit betydande fel och brister vid ingripandet mot
                          mannen. Polismyndigheten kritiseras för att polisen agerade alltför kraftfullt och på ett
                          sätt som inte var försvarligt med hänsyn till syftet med ingripandet när de tog kontakt
                          med mannen, för att mannen kroppsvisiterades utan att det fanns förutsättningar för
                          det och för att mannens mobiltelefon togs i beslag. Polismyndigheten kritiseras också
                          för beslutet att ta med mannen till förhör och för att han hölls kvar för förhör i knappt
                          tre timmar trots att det inte fanns förutsättningar för det. Utredningen visar också att
                          Polismyndighetens handläggning präglats av brister i dokumentationen av de åtgärder
                          som vidtogs. I flera fall har de omständigheter som lagts till grund för beslut om
                          tvångsåtgärder preciserats först sedan JO inlett en utredning. JO framhåller i beslutet
                          att detta är oacceptabelt.
                          Enligt JO ger det som kommit fram intrycket av att polisen redan från början avsett att
                          genomföra en husrannsakan i mannens bostad för att söka efter otillåtna föremål och
                          vidtog åtgärder för att han inte skulle kunna närvara vid den. JO uttalar att detta är
                          allvarligt och att det påverkar förtroendet för polisen på ett negativt sätt.
                          Den polis som fattat beslut om tvångsåtgärderna har i samband med yttrandet till JO
                          lämnat uppgifter som inte stämmer och uppgifter som i flera avseenden avviker från
                          vad de andra poliser som deltog vid ingripandet har uppgett. JO anser sig inte ha ett
                          tillräckligt underlag för att påstå att polisen medvetet lämnat felaktiga uppgifter till JO,
                          men framhåller att en tjänsteman som lämnar uppgifter till JO har sanningsplikt.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                      Dnr 7330-2016      Sid 2 (13)

## Anmälan och bakgrund

Bakgrund
Den 20 november 2016 ingrep polisens insatsstyrka mot AA när han gick ut
från en restaurang i Göteborg. Poliserna sprang fram mot AA och ropade att de
var poliser och att han skulle visa händerna. AA fördes till en trappuppgång där
han kroppsvisiterades. Klockan 14.15 fattade polisinspektören BB beslut om att
AA skulle kroppsbesiktigas och tas med till förhör. Av protokollen över
besluten framgår att AA var misstänkt för att ha använt narkotika. BB fattade
även beslut om att husrannsakan skulle genomföras i den bil AA kört till platsen
för att söka efter missbruksredskap och i AA:s bostad för att söka efter bl.a.
narkotika.

AA fördes in till polisstationen kl. 14.45. Samtidigt genomfördes husrannsakan
i bilen, och en mobiltelefon togs i beslag. Polisen påträffade inga
missbruksredskap i bilen. Kroppsbesiktningen av AA var avslutad kl. 15.05.

Husrannsakan i AA:s bostad genomfördes kl. 15.45. I bostaden påträffades bl.a.
en störsändare och en skimningsapparat som togs i beslag. AA misstänktes då
även för brott mot lagen om elektronisk kommunikation och för förberedelse till
bedrägeri. Polisen påträffade inte någon narkotika i bostaden.

AA förhördes kl. 17.43 och kl. 17.55. Han frigavs kl. 18.15.

Anmälan
I två anmälningar till JO förde AA fram kritik mot att insatsstyrkan hade haft
dragna automatvapen och lagt ned honom på marken. Eftersom det fanns en
hotbild mot honom blev han skrämd av polisens agerande. Han förde också
fram kritik bl.a. mot att han fick lämna urinprov trots att han inte var påverkad,
att polisen tog hans mobiltelefon i beslag och att polisen genomförde en
husrannsakan i hans bostad.

## Utredning

Utredning
Inledning
JO begärde att Polismyndigheten skulle yttra sig om den kontroll som gjordes
av AA, det våld som användes vid ingripandet, beslaget av en mobiltelefon,
kroppsbesiktningen av AA, beslutet att ta med AA till förhör och längden på
frihetsberövandet samt husrannsakan i AA:s bostad.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (CC) yttrade sig efter att de befattningshavare som varit
delaktiga i ingripandet mot AA fått tillfälle att lämna upplysningar. I yttrandet
lämnade Polismyndigheten följande bakgrund till händelsen.

      Av en avrapporteringspromemoria upprättad den 28 november 2016 framgår
      bl.a. följande. Tjänstgörande polis fick den 20 november 2016 syn på AA i
      personbil i området kring Olskroken i Göteborg. Då AA är en för polisen
      välkänd person dömd för flera grova våldsbrott och aktuell i stadens gängmiljö
      beslutade polisen att följa efter. Med tanke på AA:s historik beslutades att han
                                                                      Dnr 7330-2016        Sid 3 (13)




     skulle kontrolleras av insatsstyrkan. Insatsstyrkan var snabbt på plats och utförde
     kontrollen när AA med sällskap lämnade en restaurang. Under kontrollen
     uppstod misstanke om narkotika- och dopningsbrott. Utifrån de omständigheter
     som rådde beslutades om husrannsakan i AA:s bostad för att eftersöka narkotika
     och dopningspreparat.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.
     Kontroll samt våld vid ingripande
     Synpunkter från berörda befattningshavare
     Beslutsfattaren har uppgett bl.a. följande. AA är en för polisen välkänd person.
     Han är tidigare dömd för våldsbrott och ingår i ett nätverk som befinner sig i en
     pågående konflikt med andra kriminella grupperingar där allvarligt och även
     dödligt våld använts. Polisen har periodvis bedrivit spaning mot AA av olika
     anledningar. AA har även dykt upp och träffat andra personer som polisen
     bedrivit spaning mot – personer som är kända för bl.a. hantering av narkotika
     och vapen. Den 20 november 2016 uppmärksammade polisen AA och en okänd
     man i en personbil när de körde från AA:s adress. Eftersom AA är inblandad i
     ovannämnda konflikt bad beslutsfattaren polispersonal att följa efter denne
     baserat på de rutiner som region Väst arbetar efter. När AA befann sig i centrala
     Göteborg beslutades om kontroll eftersom det inte kunde uteslutas att AA kunde
     hamna i en eventuell konfrontation med risk för att någon utsattes för våld.
     Kontrollen genomfördes på så sätt att polispersonal tog kontakt med AA och
     inledde ett samtal. Under samtalet uppstod misstankar om flera brott som
     medförde att polisen fattade beslut om tvångsåtgärder. Eftersom AA är inblandad
     i en mycket våldsam konflikt kunde det inte uteslutas att AA var beväpnad. AA
     är dessutom dömd för flera grova våldsbrott. På grund av dessa omständigheter
     beslutades att insatsstyrkan skulle genomföra kontrollen. Detta för att minimera
     risken för att någon kom till skada om en situation skulle uppstå där våld eller
     tvångsmedel behövde användas. AA utsattes inte för något våld vid ingripandet.
     Den omständigheten att insatsstyrkan används vid kontroller av personer med
     AA:s historik är en säkerhetsrutin som Polismyndigheten regelmässigt använder.
     Det handlar om att särskild utbildad polispersonal genomför uppgiften, för att på
     bästa sätt undvika skador på inblandade parter och allmänheten.
     Poliser från insatsgruppen har uppgett bl.a. följande. Gruppen stod i ett trapphus
     i närheten av den restaurang där de två personer som skulle kontrolleras befann
     sig. När personerna närmade sig sin bil rusade gruppen fram och skrek – polis.
     Personerna sträckte då upp händerna i vädret och lade dem sedan på biltaket. En
     polisman uppger däremot att den person som var närmast förarplatsen först
     sträckte upp händerna och sedan självmant lade sig på backen. Polismännen höll
     i personerna när de fördes till närliggande trappuppgång för skyddsvisitation. I
     övrigt användes inget våld.
     –––
     Bedömning
     Polismyndigheten arbetar aktivt med att minska vissa gruppers beväpning för att
     förebygga allvarliga våldsbrott. I det arbetet ingår bl.a. att kontakta
     gruppmedlemmarna. Om det finns skäl att misstänka att en person har på sig
     farliga tillhyggen som kan bli förverkade får polisen även undersöka personen
     närmare.
     Även om AA tidigare har varit inblandad i våldsamma konflikter framgår det
     inte av utredningen att det vid det särskilda tillfället var fråga om en sådan
     situation där risken var stor för att tillhyggen skulle komma till användning och
     att det därför fanns skäl att undersöka honom närmare. Det kan därför
     ifrågasättas om det i det aktuella fallet fanns erforderlig grund för en närmare
     kontroll av AA.
     Uppgifterna går isär när det gäller frågan om AA självmant lade sig på marken
     eller om han uppmanades till detta. Klart är dock att AA hölls fast och leddes
                                                                   Dnr 7330-2016     Sid 4 (13)




bort till en portuppgång i närheten för kroppsvisitation. Enligt
Polismyndighetens mening finns det inte något att invända mot
våldsanvändningen i sig.
Beslag av mobiltelefon i fordon
Synpunkter från berörd befattningshavare
Beslutsfattaren har uppgett bl.a. följande. Det aktuella ingripandet resulterade i
två brottsanmälningar. Avrapporterande polisman eller han själv har råkat
förväxla diarienumren och skrivit in beslaget av telefonen […] med fel
diarienummer. Telefonen är beslagtagen i [ett annat] ärende där det förelåg
skälig misstanke om förberedelse till bedrägeri. Båda ärendena har dock
hanterats tillsammans och tilldelats samma utredare varför felet inte fått någon
reell effekt.
–––

## Bedömning

Bedömning
I denna del är det fråga om ett beslag av en mobiltelefon som påträffades i
samband med en husrannsakan i AA:s bil […]. Enligt beslutsfattaren borde
beslaget av telefonen rätteligen ha hänförts till [ett] ärende […] avseende
förberedelse till bedrägeri och inte som nu till [ett annat] ärende […] avseende
misstanke om bl.a. narkotikabrott. Polismyndigheten noterar dock att det vid
tiden för husrannsakan i AA:s bil ännu inte fanns någon misstanke om bedrägeri
och utgår därför ifrån att beslaget är hänfört till rätt ärende […].
Som framgår av utredningen var AA när beslutet om beslag fattades bl.a.
misstänkt för narkotikabrott. I beslutet anges särskilt att gärningen enbart
omfattade eget bruk och det är också den brottskoden som har använts. Först i
samband med JO:s remiss har beslutsfattaren uppgett att omständigheterna var
sådana att det även fanns misstanke om innehav av narkotika. Beslutet
motiverades emellertid inte av någon misstanke om innehav av narkotika och
inte heller redovisades i beslutet några omständigheter som tyder på att det noga
taget motiverades av en sådan misstanke. Polismyndigheten utgår därför
fortsättningsvis från att det […] endast var fråga om misstanke om narkotikabrott
genom eget bruk.
Av beslagsprotokollet framgår att den aktuella mobiltelefonen togs i beslag
eftersom den skäligen kunde antas ha betydelse för utredningen om
narkotikabrott genom eget bruk. Polismyndigheten anser dock att den bevisning
som behövdes för att styrka misstanken om narkotikabrott genom eget bruk
säkerställdes redan genom polisens beslut om kroppsbesiktning (jfr JO dnr 1839-
2016). Beslagsbeslutet har därför saknat laglig grund.
Kroppsbesiktning
Synpunkter från berörd befattningshavare
Beslutsfattaren har uppgett bl.a. följande. Vid polisens kontroll av AA visade
denne tydliga tecken på att vara narkotikapåverkad och påverkad av
dopningsmedel genom att ha stora pupiller och se ut att svettas onormalt mycket.
Han uppträdde nervöst och var ifrågasättande på en nivå utöver det normala.
Dessa tecken tydde även på dopningspåverkan i kombination med kroppsliga
tecken där bl.a. nackmuskulaturen och käkpartiet var onormalt stora i förhållande
till axelpartiet, huvudet och ansiktet. Detta tillsammans med att AA tidigare
dömts för narkotikabrott och färsk information om att denne hanterar narkotika
ledde till beslutet om kroppsbesiktning genom urinprov.
–––
Bedömning
I brottsanmälan anges att polisen gjorde bedömningen att AA visade tydliga
tecken på att vara narkotikapåverkad och att han misstänktes för narkotikabrott
genom eget bruk, dopningsbrott genom eget bruk och brott mot lagen om
elektronisk kommunikation. I samband med JO:s remiss har beslutsfattaren
förtydligat vilka tecken som faktiskt avsågs. Polismyndigheten har ingen
                                                                       Dnr 7330-2016     Sid 5 (13)




      anledning att ifrågasätta beslutet om kroppsbesiktning genom urinprov på grund
      av misstanke om narkotikabrott genom eget bruk. Eftersom de närmare
      omständigheter som lades till grund för kroppsbesiktningen inte framgår av
      utredningen finns det dock skäl att erinra om vikten av sådan dokumentation.
      Beslutet att ta med AA till förhör och längden på frihetsberövandet
      Synpunkter från berörd befattningshavare
      Beslutsfattaren har uppgett bl.a. följande. Med tanke på AA:s våldsamma
      historik och det faktum att ingripandet gjordes utomhus mitt bland bebyggelse
      beslutades att kroppsbesiktningen skulle ske i polishuset. Detta för att
      kroppsbesiktningen skulle kunna utföras i en lugn och trygg miljö för AA och de
      polisanställda. Eftersom en ny förundersökning inleddes med anledning av
      fynden i AA:s bostad fördröjdes förhöret en tid. Det hela gjordes dock
      skyndsamt och till och med av inlånad personal från en annan sektion för att
      undvika fördröjning. Så snart förhöret var klart släpptes AA från polishuset.
      –––
      Bedömning
      I samband med polisens kontroll utanför restaurangen misstänktes AA för
      narkotika- och dopningsbrott genom eget bruk. Det kan vid detta tillfälle inte
      anses ha stått klart för polisen att AA befann sig på själva brottsplatsen. […]
      Medtagandet till förhör synes därför ha genomförts utan laga grund.
      Det kan konstateras att AA kom in till polisstationen kl. 14.45 och att
      kroppsbesiktningen avslutades redan kl. 15.05. Enligt Polismyndighetens mening
      borde AA ha släppts omedelbart därefter och inte som nu först efter förhör.
      Husrannsakan [i AA:s bostad]
      Synpunkter från berörd befattningshavare
      Beslutsfattaren har uppgett bl.a. följande. Beslutet om husrannsakan motiverades
      av misstanke om narkotikabrott genom eget bruk och innehav. […] Syftet med
      husrannsakan var att hitta kvarvarande droger och dopningsmedel som AA ännu
      inte använt samt de droger som han misstänktes hantera. Eftersom det inte
      hittades någon narkotika kvarstod inte någon misstanke om innehav efter
      husrannsakan.
      –––
      Bedömning
      Beslutsfattaren har visserligen numera uppgett att beslutet om husrannsakan i
      bostaden bl.a. motiverades av misstanke om innehav av narkotika och redovisat
      de närmare omständigheterna i det avseendet. Av protokollet över husrannsakan
      framgår dock endast att beslutet om husrannsakan motiverades av misstanke om
      narkotikabrott genom eget brukande. Därutöver angavs i beslutet inga sådana
      konkreta omständigheter som enligt JO krävs för att en husrannsakan i bostaden
      ska få vidtas. Beslutet ifråga har således inte fattats på tillräcklig grund.

Rättslig reglering
Allmänna principer för polisingripanden
Som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet ska
polisens arbete syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i
övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp (1 § första stycket
polislagen). Till Polismyndighetens uppgifter hör bl.a. att förebygga, förhindra
och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna
ordningen eller säkerheten (2 § 1 polislagen).

En polis som ska verkställa en tjänsteuppgift ska ingripa på ett sätt som är
försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om
                                                                   Dnr 7330-2016       Sid 6 (13)




polisen måste använda tvång, ska detta ske endast i den form och den
utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet ska uppnås. (Se 8 § första
stycket polislagen.)

Användning av våld
I 10 § polislagen regleras polisens befogenhet att använda våld. Enligt
bestämmelsen får en polis, i den mån andra medel är otillräckliga och det med
hänsyn till omständigheterna är försvarligt, i vissa situationer använda våld för
att genomföra en tjänsteåtgärd. Det gäller bl.a. om polisen möts med våld, om
någon som ska frihetsberövas gör motstånd eller försöker undkomma, om en
straffbelagd handling ska avvärjas och om åtgärden är oundgängligen
nödvändig för att allmän ordning eller säkerhet ska upprätthållas och det är
uppenbart att den inte kan genomföras utan våld.

Allmänna principer om tvångsmedel
Det finns ett antal allmänna principer som gäller för både beslut om och
genomförande av tvångsmedel, bl.a. ändamåls-, behovs- och
proportionalitetsprinciperna. Ändamålsprincipen innebär att ett tvångsmedel
endast får användas för det ändamål som angetts i lagstiftningen.
Behovsprincipen innebär att ett tvångsmedel endast får användas om det
avsedda resultatet inte kan uppnås med andra, mindre ingripande medel. Av
proportionalitetsprincipen följer att ett tvångsmedel endast får användas om
skälen för åtgärden uppväger det intrång eller de men som åtgärden innebär för
den misstänkte eller andra inblandade. (Se bl.a. Gunnel Lindberg,
Straffprocessuella tvångsmedel, tredje uppl., s. 22 f. och JO:s beslut den 17 april
2014, dnr 1151-2013.)

Kroppsvisitation
Den som skäligen kan misstänkas för ett brott som det kan följa fängelse på får
kroppsvisiteras för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller
annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning
om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet. Med
kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär på
sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. (Se 28 kap.
11 § rättegångsbalken.)

En polis som griper eller annars omhändertar eller avlägsnar någon får i
anslutning till ingripandet kroppsvisitera denne i den utsträckning som är
nödvändig av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål ska kunna
tas om hand eller för att hans eller hennes identitet ska kunna fastställas (19 §
första stycket polislagen).

En polis får även kroppsvisitera en person i den utsträckning som behövs för att
söka bl.a. efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid
brott mot liv eller hälsa, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att
                                                                     Dnr 7330-2016    Sid 7 (13)




ett sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken (19 §
andra stycket polislagen).

Kroppsbesiktning
Den som skäligen kan misstänkas för ett brott som det kan följa fängelse på får
kroppsbesiktigas, bl.a. för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse
för utredning om brottet. Med kroppsbesiktning avses en undersökning av
människokroppens yttre och inre samt att ta prov från människokroppen och
undersöka sådana prov. (Se 28 kap. 12 § rättegångsbalken.)

En polis får ta med den som ska kroppsbesiktigas till den plats där åtgärden ska
genomföras. Den som ska kroppsbesiktigas får hållas kvar för ändamålet upp
till sex timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex timmar. (Se
28 kap. 13 a § rättegångsbalken.)

Husrannsakan
Om det finns anledning att anta att det har begåtts ett brott som det kan följa
fängelse på får en husrannsakan göras hos den som är skäligen misstänkt för
brottet, bl.a. för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att
utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet
(28 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken).

En husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det
intrång eller de men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller andra
inblandade (28 kap. 3 a § rättegångsbalken).

Undersökningsledaren, åklagaren och rätten får besluta om husrannsakan
(28 kap. 4 § rättegångsbalken).

Skälig misstanke
JO har vid flera tillfällen uttalat att det krävs att det finns konkreta
omständigheter som med viss styrka pekar på att en misstänkt har begått den
gärning som misstanken avser för att personen ska anses vara skäligen
misstänkt för ett brott. Omständigheterna måste alltså vara av det slaget att de
ger upphov till en faktabaserad misstanke. Det är emellertid inte möjligt att
lägga fast några mer bestämda riktlinjer för vad som ska krävas för att en
misstanke ska anses vara skälig. Frågan får i stället besvaras från fall till fall,
och vanligen finns det ett visst utrymme för olika bedömningar. JO har dock i
ett antal beslut uttalat sig om vad som krävs för att besluta om husrannsakan i
en bostad på grund av misstanke om ringa narkotikabrott. Om polisen påträffar
en sådan misstänkt på en annan plats än i bostaden kan inte endast den
misstanken läggas till grund för ett beslut om husrannsakan i bostaden för att
leta efter narkotika. Det krävs någon konkret omständighet som talar för att
brukaren innehar narkotika och att den finns just i bostaden eller att det finns
annan bevisning om sådant brott. (Se t.ex. JO 2016/17 s. 383, dnr 971-2015, och
JO:s beslut den 2 februari 2017, dnr 1912-2015.)
                                                                    Dnr 7330-2016     Sid 8 (13)




Beslag
Föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller vara
avhänt någon genom brott eller förverkat på grund av brott får tas i beslag
(27 kap. 1 § rättegångsbalken).

Medtagande till förhör och kvarstannande för förhör
I första hand bör polisen överväga att hålla förhör på brottsplatsen. I vissa fall
kan det dock vara nödvändigt att hålla förhör på en annan plats. (Se Gunnel
Lindberg, a.a., s. 160–161.)

Den som befinner sig på en plats där ett brott förövas är på tillsägelse av en
polis skyldig att följa med till ett förhör som hålls omedelbart därefter. Vägrar
förhörspersonen utan giltig orsak, får polisen ta med honom eller henne till
förhöret. För vissa allvarligare brott gäller samma sak för den som befinner sig
inom ett område i anslutning till en plats där ett brott nyligen förövats. (Se
23 kap. 8 § rättegångsbalken.) När man bedömer om en person ska tas med till
förhör ska man beakta bl.a. brottets svårhetsgrad, betydelsen ur
utredningssynpunkt av de upplysningar som han eller hon kan lämna samt
angelägenheten av att upplysningarna lämnas av just honom eller henne och just
vid det aktuella tillfället. Polisen måste göra en avvägning mellan kravet på en
omedelbar utredning och det rimliga i att använda tvång. Medtagande till förhör
kan användas vid alla typer av brott. Om brottet är lindrigt talar det dock emot
att ta med en person till förhör. (Se Gunnel Lindberg, a.a., s. 163.)

Enligt bestämmelsen ska förhöret med den som tagits med till förhör hållas
omedelbart. Det är dock acceptabelt med en kortare fördröjning om det är
nödvändigt för att polisen ska kunna avsluta andra arbetsuppgifter och
förbereda förhöret. (Se Gunnel Lindberg, a.a., s. 168.)

Den som inte är anhållen eller häktad är inte skyldig att stanna kvar för förhör
längre än sex timmar. Är det av synnerlig vikt att den som kan misstänkas för
brottet är tillgänglig för fortsatt förhör är han eller hon skyldig att stanna kvar
ytterligare sex timmar. Sedan förhöret avslutats eller när den tid som
förhörspersonen är skyldig att stanna kvar har gått ut får han eller hon
omedelbart avlägsna sig. (Se 23 kap. 9 § rättegångsbalken.)

Om det visar sig att ett förhör inte kan påbörjas inom den tid som med hänsyn
till omständigheterna är acceptabel får förhörspersonen inte hållas kvar. Det är
vidare inte tillåtet att hålla kvar någon medan andra åtgärder, t.ex. en
husrannsakan, genomförs eller för att någon annan åtgärd som inte har direkt
samband med förhöret ska hinna slutföras. (Se vidare Gunnel Lindberg, a.a.,
s. 187.)

Dokumentation
Över en husrannsakan ska det föras protokoll där bl.a. skälen för åtgärden och
syftet med den ska anges (28 kap. 9 § rättegångsbalken). Av protokollet ska det
bl.a. tydligt framgå vilka brottsmisstankar som motiverat husrannsakan och
                                                                   Dnr 7330-2016      Sid 9 (13)




vilka omständigheter som legat till grund för beslutet (se t.ex. JO 2009/10 s. 72,
dnr 1516-2007, och JO:s beslut den 4 november 2015, dnr 7064-2014, samt
JO:s beslut den 23 september 2016, dnr 880-2015 och 1783-2015). Det är också
viktigt att dokumentationen görs i så nära anslutning till husrannsakan som
möjligt (se JO 2017/18 s. 282, dnr 263-2016).

Det ska föras protokoll över en kroppsvisitation eller en kroppsbesiktning, där
bl.a. skälen för åtgärden och syftet med den ska anges (28 kap. 9 och 13 §§
rättegångsbalken). Även över beslag ska det föras protokoll. Ändamålet med
beslaget och det som förekommit ska anges, och det beslagtagna föremålet ska
beskrivas noga (27 kap. 13 § rättegångsbalken).

Beslut om att någon ska tas med till förhör eller stanna kvar för förhör ska
dokumenteras (se Gunnel Lindberg, a.a., s. 169 och 190, och det allmänna rådet
i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation enligt
27 och 28 §§ polislagen, RPSFS 2011:12, FAP 100-2).

Det är av stor vikt från rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt att beslut om
tvångsmedel dokumenteras klart och noggrant. Det får för en enskild inte råda
något tvivel om varför han eller hon har blivit utsatt för ett polisingripande (se
JO:s beslut den 14 juli 2016, dnr 2919-2015).

Bedömning
Kontrollen av AA och kroppsvisitationen
Polismyndigheten har anfört att myndigheten arbetar aktivt med att minska
vissa gruppers beväpning för att förebygga allvarliga våldsbrott och att det i det
arbetet bl.a. ingår att kontakta gruppmedlemmarna. Jag har inget att invända
mot detta under förutsättning att polisen agerar på ett sätt som är försvarligt med
hänsyn till syftet med kontakterna och övriga omständigheter. Alla kontakter
måste givetvis ske inom ramen för gällande regler.

BB har uppgett att han gjorde bedömningen att det inte kunde uteslutas att AA
var beväpnad och kunde hamna i en konfrontation där det fanns risk för våld. I
likhet med Polismyndigheten är jag tveksam till om den information som
polisen hade om AA gav stöd för bedömningen att det vid det aktuella tillfället
fanns en sådan risk för att AA skulle använda vapen att det fanns förutsättningar
för en kroppsvisitation för att söka efter vapen med stöd av 19 § andra stycket
polislagen. Jag konstaterar också att det i den dokumentation som upprättades
efter ingripandet inte anges att kroppsvisitationen av AA genomfördes med stöd
av den bestämmelsen och att de ingripande poliserna från insatsstyrkan uppgett
att de genomförde en skyddsvisitation av AA. Jag utgår därför från att
kontrollen av AA inte syftade till att genomföra en kroppsvisitation för att söka
efter vapen och att den i stället genomfördes som ett led i det förebyggande
arbete som Polismyndigheten redogjort för.

BB har beskrivit att kontrollen av AA genomfördes på så sätt att polisen tog
kontakt med AA och inledde ett samtal. Utredningen visar emellertid att det inte
                                                                    Dnr 7330-2016       Sid 10 (13)




stämmer. Av uppgifterna från de ingripande poliserna från insatsstyrkan
framgår att de väntade på AA i ett trapphus och sedan sprang fram mot honom
och ropade ”Polis – visa händerna”. Det är också vad AA uppgett i sin anmälan.
Inget har kommit fram som ger anledning att betvivla AA:s uppgift att poliserna
var beväpnade och att han kände sig tvingad att lägga sig ned på marken.
Eftersom syftet med ingripandet – såvitt kan bedömas – var att ta kontakt med
AA i polisens förebyggande arbete, agerade de ingripande poliserna enligt min
bedömning alltför kraftfullt och på ett sätt som inte var försvarligt med hänsyn
till syftet med ingripandet.

Av uppgifter från poliserna från insatsstyrkan framgår att AA fördes till en
närliggande trappuppgång där han skyddsvisiterades i väntan på att andra
poliser skulle ta över. Som jag uppfattar saken var AA i det skedet ännu inte
misstänkt för brott och inte heller frihetsberövad på någon annan grund. Det
fanns därför inte förutsättningar att kroppsvisitera honom av säkerhetsskäl. En
sådan kroppsvisitation får endast utföras i anslutning till att en polis griper eller
annars omhändertar eller avlägsnar någon.

Beslutet om kroppsbesiktning
Av den dokumentation BB upprättade samma dag som ingripandet gjordes
framgår att AA togs med för kroppsbesiktning eftersom han visade tydliga
tecken på narkotikapåverkan. Först i samband med JO:s utredning har BB
preciserat vilka tecken på narkotikapåverkan han avsåg. Han har också angett
ytterligare omständigheter som han lade till grund för beslutet om
kroppsbesiktning.

BB har bl.a. uppgett att AA var nervös och ifrågasättande på ett sätt som inte
var normalt. Dessa uppgifter motsägs dock delvis av en av poliserna från
insatsstyrkan som uppgett att han uppfattade situationen som väldigt lugn, att
poliserna och de kontrollerade personerna småpratade sporadiskt och att han
inte hörde några hårda ord utbytas. Jag är mycket tveksam till värdet av de
uppgifter BB nu lämnat. Jag anser mig dock inte ha tillräcklig grund för att
ifrågasätta bedömningen att AA var skäligen misstänkt för att ha använt
narkotika och att det därför fanns förutsättningar att ta med honom för
kroppsbesiktning. Eftersom beslutet om kroppsbesiktning inte avsåg misstanken
om dopningsbrott tar jag inte ställning till om det fanns grund för den
misstanken.

Det är en brist att de omständigheter som lades till grund för beslutet om
kroppsbesiktning inte dokumenterades på ett fullständigt sätt.

Beslaget av mobiltelefonen
BB har uppgett att mobiltelefonen togs i beslag eftersom den kunde antas ha
betydelse för utredningen av misstanken om förberedelse till bedrägeri och att
beslaget av misstag skrivits in i ärendet där AA var misstänkt för att ha använt
narkotika. BB:s påstående är anmärkningsvärt eftersom misstanken om
förberedelse till bedrägeri uppkom först senare under eftermiddagen när polisen
                                                                  Dnr 7330-2016       Sid 11 (13)




genomförde husrannsakan i AA:s bostad. I likhet med Polismyndigheten utgår
jag från att beslaget dokumenterats i rätt ärende.

Av dokumentationen över husrannsakan i bilen och beslaget av mobiltelefonen
framgår att husrannsakan grundades på misstanken om att AA hade använt
narkotika och att mobiltelefonen togs i beslag eftersom den kunde antas ha
betydelse för utredningen av det brottet. Den bevisning som behövdes för att
styrka misstanken om att AA hade använt narkotika säkerställdes dock redan
genom beslutet om kroppsbesiktning (se mitt beslut den 8 december 2016,
dnr 1839-2016). Med utgångspunkt i dokumentationen över åtgärderna fanns
det därmed inte förutsättningar för att ta mobiltelefonen i beslag.

Husrannsakan i AA:s bostad
I beslutet om husrannsakan anges att det grundades på att AA var misstänkt för
att ha använt narkotika. En misstanke om detta kan, som framgått, inte ensam
läggas till grund för ett beslut om husrannsakan i den misstänktes bostad för att
leta efter narkotika. Det krävs någon konkret omständighet som talar för att
brukaren innehar narkotika och att den finns just i bostaden, eller att det finns
annan bevisning om sådant brott. I så fall ska det av dokumentationen över
husrannsakan framgå att den misstänkte är misstänkt även för innehav av
narkotika.

I en avrapporteringspromemoria som upprättades åtta dagar efter händelsen
antecknade BB att de omständigheter som rådde vid kontrollen av AA gjorde att
han beslutade om husrannsakan i AA:s bostad för att söka efter narkotika och
dopningspreparat. Varken av avrapporteringspromemorian eller av protokollet
över husrannsakan framgår dock vilka dessa omständigheter var.

Först i samband med JO:s utredning har BB preciserat de omständigheter han
lade till grund för beslutet om husrannsakan, bl.a. att det fanns färsk information
om att AA hanterade narkotika. Någon närmare beskrivning av vad denna
information gick ut på finns inte. Även här är jag mycket tveksam till värdet av
de uppgifter BB nu lämnat och om det har funnits förutsättningar för
husrannsakan i AA:s bostad. Det är under alla förhållanden oacceptabelt att
omständigheter som läggs till grund för en tvångsåtgärd preciseras först sedan
JO inlett en utredning. Det gäller särskilt vid ingripande åtgärder som
husrannsakan i en bostad.

Beslutet att ta med AA till förhör och längden på frihetsberövandet
En grundläggande förutsättning för att en person som ska höras ska kunna tas
med till förhör på en annan plats är att det står klart för polisen att
förhörspersonen befinner sig på en brottsplats. Det är inte tillräckligt med
allmänna misstankar i det hänseendet (se JO:s beslut den 10 mars 1986, dnr
1628-1983).

Av protokollet över beslutet att ta med AA till förhör framgår att det avsåg ett
förhör om misstanken om att AA använt narkotika. Av utredningen framgår
                                                                  Dnr 7330-2016       Sid 12 (13)




dock inte någon omständighet som enligt min uppfattning hade kunnat leda
polisen till slutsatsen att AA använt narkotika på den plats där han
kontrollerades. Av utredningen framgår inte heller varför förhör med AA inte
kunde hållas på platsen och inte heller om AA vägrade följa med till platsen där
förhöret skulle hållas. Redan av dessa anledningar saknades det förutsättningar
för beslutet att ta med AA till förhör. Enligt min bedömning var
omständigheterna inte heller sådana att det, särskilt mot bakgrund av det
misstänka brottet, var proportionerligt att ta med AA till förhör.

Jag konstaterar dock att polisen enligt bestämmelserna i 28 kap. 13 a §
rättegångsbalken fick ta med AA för att genomföra kroppsbesiktningen. Så
snart kroppsbesiktningen slutförts skulle han ha frigetts. AA hölls emellertid
kvar till följd av beslutet att ta med honom till förhör. Eftersom förhöret endast
skulle avse en misstanke om bruk av narkotika och ett sådant förhör får antas
vara enkelt att genomföra, var det enligt min mening inte acceptabelt med annat
än en mycket kort fördröjning innan förhöret hölls. Förhöret med AA hölls dock
nästan tre timmar senare. BB har uppgett att förhöret fördröjdes på grund av att
en ny förundersökning inleddes med anledning av de fynd som gjordes i AA:s
bostad. Som framgått är en förhörsperson dock inte skyldig att stanna kvar
medan andra åtgärder verkställs eller medan åtgärder som inte har direkt
samband med förhöret slutförs. Det är därför enligt min mening oacceptabelt att
AA inte frigavs i nära anslutning till att kroppsbesiktningen slutfördes, oavsett
om polisen då hade kunnat genomföra ett förhör.

Det är en brist att grunderna för beslutet att ta med AA till förhör och de
överväganden som gjordes om att AA skulle hållas kvar för förhör inte
dokumenterades.

Sammanfattning och avslutande synpunkter
Utredningen visar att det förekommit betydande fel och brister vid ingripandet
mot AA. Det som kommit fram ger intrycket av att polisen redan från början
avsett att genomföra en husrannsakan i AA:s bostad för att söka efter otillåtna
föremål och vidtog åtgärder för att han inte skulle kunna närvara vid den. Jag
fäster därvid särskilt avseende vid att BB uppgett att beslaget av mobiltelefonen
avsåg misstanken om förberedelse till bedrägeri trots att den misstanken, enligt
vad som framgår av utredningen, ännu inte uppkommit när telefonen togs i
beslag och att AA hölls kvar i knappt tre timmar för ett normalt sett enkelt
förhör om en misstanke om bruk av narkotika medan polisen genomförde en
husrannsakan i hans bostad. Även den bristfälliga dokumentationen av de
tvångsåtgärder som vidtogs och att omständigheter till grund för dem angetts
först i efterhand bidrar till det intrycket. Att handläggningen ger intrycket att
polisen använt tvångsåtgärder för andra syften än de är avsedda för är allvarligt
och påverkar förtroendet för polisen på ett negativt sätt.

Polismyndigheten ska kritiseras för att polisen agerade alltför kraftfullt och på
ett sätt som inte var försvarligt med hänsyn till syftet med ingripandet när de tog
                                                                  Dnr 7330-2016      Sid 13 (13)




kontakt med AA och för att han kroppsvisiterades utan att det fanns
förutsättningar för det. Polismyndigheten ska också kritiseras för att en
mobiltelefon togs i beslag samt för att AA togs med till förhör och hölls kvar för
förhör i knappt tre timmar trots att det inte fanns förutsättningar för det.

Slutligen ska Polismyndigheten kritiseras för de dokumentationsbrister som
genomgående präglat handläggningen. Detta har bl.a. lett till att grunderna för
kroppsbesiktningen av AA och husrannsakan i AA:s bostad inte har
dokumenterats på ett fullständigt sätt samt att det saknas dokumentation om de
överväganden som gjordes i frågan om att ta med AA till förhör och att hålla
kvar honom för förhör. Det är ett grundläggande krav ur rättssäkerhets- och
kontrollsynpunkt att beslut och åtgärder dokumenteras i enlighet med de
bestämmelser som gäller. Som jag framhållit ovan är det oacceptabelt att
omständigheter som läggs till grund för en tvångsåtgärd preciseras först sedan
JO inlett en utredning.

Som framgått har BB i samband med yttrandet till JO lämnat uppgifter som inte
stämmer, t.ex. om det sätt polisen tog kontakt med AA på och att beslaget av
mobiltelefonen avsåg misstanken om förberedelse till bedrägeri. Han har vidare
i flera avseenden lämnat uppgifter som avviker från vad de andra poliser som
deltog vid ingripandet mot AA har uppgett. Jag är mot den bakgrunden överlag
tveksam till sanningshalten i de uppgifter som BB lämnat. Jag anser mig dock
inte ha ett tillräckligt underlag för att påstå att BB medvetet lämnat felaktiga
uppgifter till JO.

Det finns emellertid anledning att understryka att en tjänsteman som lämnar
uppgifter till JO har sanningsplikt. Jag förutsätter att Polismyndigheten för sina
anställda inskärper vikten av att upplysningar som lämnas till JO är korrekta
och sanningsenliga.

Ärendet avslutas.
