# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för hanteringen av ett olycksfall där en intagen skadat sin hand och haft behov av hälso- och sjukvård

JO 2024-10-23 dnr 7339-2023

[P]

## BESLUT

Datum                Dnr                       Sid
                                                                    2024-10-23           7339-2023                1 (6)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                         Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för hanteringen av ett
                         olycksfall där en intagen skadat sin hand och haft behov av hälso-
                         och sjukvård

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Kriminalvården, anstalten
                         Kumla. Han uppgav i huvudsak följande.

                         Lördagen den 19 augusti 2023 råkade han ut för en olycka i anstaltens
                         träningslokal och skadade sin hand. Handen svullnade och han kunde inte röra
                         på fingrarna. Eftersom han nyligen hade ådragit sig en handfraktur kunde han
                         omedelbart konstatera att handen var bruten igen. Han vände sig till avdelnings-
                         personal för att få skadan undersökt och röntgad. De tog kontakt med
                         vakthavande befäl som, utan att själv inspektera skadan, beslutade att varken
                         tillkalla jourläkare eller bevilja någon annan vård. Dagen därpå hade skadan
                         blivit värre och han visade den på nytt för avdelningspersonal. De kontaktade
                         vakthavande befäl som också denna gång bedömde att situationen inte var
                         tillräckligt akut och vägrade titta på handen. På måndagen fick han träffa
                         anstaltens läkare och blev sedan förd till akutmottagningen där frakturen
                         gipsades.

                        Under färden till akutmottagningen uttryckte sig transportpersonalen och det
                        vakthavande befälet, som man då kommunicerade med, på ett olämpligt sätt om
                        honom och hans skada. De sade bl.a. att de kände en person som skulle vilja
                        kapa av hans hand med avbitartång eller kapsåg samt att det nu var akut och att
                        han skulle få välja mellan avbitartången eller en vinkelslip.

                        Även när han ådrog sig en handfraktur för två månader sedan förvägrades han
                        sjukvård av personal i anstalten.

## Utredning

Inledningsvis hämtades daganteckningar och patientjournal in. JO begärde
                        därefter att Kriminalvården skulle yttra sig över det som hade förts fram i
                        anmälan.

 Riksdagens ombudsmän                       E-post:     justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:    08-786 51 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon 020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A           Fax:        08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 7339-2023        Sid 2 (6)




I sitt remissvar anförde Kriminalvården, genom chefen för sektionen för
verksjuridik vid rättsavdelningen på huvudkontoret, bl.a. följande:

## Utredning

Uppgifter har inhämtats från Kriminalvårdens region Mitt, som i sin tur har
      inhämtat uppgifter från anstalten Kumla och dess personal samt från
      kriminalvårdsregistret (KVR). Av utredningen framgår i huvudsak följande.
      Av en anteckning i KVR från den 19 augusti 2023 framgår att AA denna dag tog
      kontakt med avdelningspersonal. Det visade sig att AA hade skada på knogen
      som han enligt egen utsago ådragit sig när han tränade på anstaltens gym.
      Avdelningspersonalen tog kontakt med vakthavande befäl, BB, som utifrån den
      information som kommit fram bedömde att ärendet skulle vänta till måndagen.
      BB har inte kunnat redogöra för vilken information han fick i samtalet den 19
      augusti 2023. Han kan emellertid erinra sig att den information han fick inte
      utgjorde skäl för bedömningen att AA var i akut behov av sjukvård. Inte heller
      bedömde han att kontakt med sjuksköterska eller sjukvårdsrådgivning var
      nödvändigt. Utredningen har inte närmare visat vilken information BB tog emot
      under samtalet.
      Den 20 augusti 2023 kontaktade avdelningspersonal på nytt vakthavande befäl
      med anledning av AA och dennes skada. Vid detta tillfälle var det dock
      vakthavande befäl CC, härefter kallad CC, som mottog samtalet. Inte heller CC
      kan minnas i detalj vilken information han fick under samtalet. Han kan
      emellertid erinra sig att den information han fick inte utgjorde skäl för
      bedömningen att AA var i akut behov av sjukvård. Inte heller CC bedömde att
      kontakt med sjuksköterska eller sjukvårdsrådgivning var nödvändig. CC har
      vidare uppgett att det är rutin för vakthavande befäl att ställa kontrollfrågor för
      att bedöma skador i situationer som denna och att han med största sannolikhet
      ställt dessa frågor även i nu aktuellt fall. CC har inte kunnat återge vem han
      talade med ur anstaltspersonalen. Någon anteckning från den 20 augusti 2023
      motsvarande den från den 19 augusti 2023 har inte återfunnits och det har därför
      inte närmare utretts vem han talade med.
      Den 21 augusti 2023 hade AA kontakt med sjukvårdspersonal vid anstalten och
      även ordinarie sjukvård. BB har tillbakavisat AA:s uppgifter om att han skulle ha
      deltagit i samtal om AA med transporterande personal under färden till den
      allmänna sjukvården. Kontakt skedde endast i samband med att transporten
      lämnade anstalten och då den ankom sjukhuset. BB och transportpersonalen
      avhandlade då enbart transportens geografiska läge. Även den transporterande
      personalens dagansvarige, tillika bilföraren av aktuell transport, tillbakavisar att
      samtal angående AA förts mellan transportpersonalen och BB. Transporterande
      personal samtalade emellertid med AA om dennes skada i en samtalston som av
      personalen uppfattades som skämtsam. Sådana uttalanden som AA angett i sin
      anmälan kan ha förekommit, dock helt utan att det låg något allvar bakom dessa.
      Transporterande personal uppfattade inte heller att AA tog illa vid sig under
      transporten utan att han själv samtalade om sin skada på ett sätt och i en
      samtalston som av transportpersonalen uppfattades som skämtsam.
      Berörda befattningshavare har fått möjlighet att lämna synpunkter.

## Rättslig reglering

Författningsreglering
      Av 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610), FäL, framgår att varje intagen ska
      bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda
      svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
      Enligt 9 kap. 1 § FäL ska en intagen som behöver hälso- och sjukvård vårdas
      enligt de anvisningar som ges av läkare. Om den intagne inte kan undersökas
                                                                 Dnr 7339-2023       Sid 3 (6)




eller behandlas på ett lämpligt sätt i anstalten, ska den allmänna sjukvården
anlitas. Om det behövs, ska den intagne föras över till sjukhus.
I förarbetena till bestämmelsen (prop. 2009/10:135 s. 158) uttalas bl.a. att
bestämmelsen har fått en skärpt formulering på så sätt att "bör" och "får" ersatts
med "ska" för att ge den intagne ett utökat skydd. Det uttalas även att med hälso-
och sjukvård avses sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763).
Av 2 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) framgår att med hälso- och
sjukvård avses åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla
sjukdomar och skador.
Enligt 25 § fängelseförordningen (2010:2010) ska varje anstalt ha tillgång till
legitimerad läkare och personal med lämplig sjukvårdsutbildning.
Av 5 § fängelseförordningen framgår att för varje intagen ska det föras en journal
som dokumenterar den intagnes verkställighet. Av journalen ska det framgå vem
som har dokumenterat en viss uppgift och när det gjordes.

Kriminalvårdens interna styrande dokument
Enligt 9 kap. 3 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (2011:1) om
fängelse, FARK Fängelse, ska den intagne omedelbart få sjukvård vid akut
sjukdom eller skada.
Av Kriminalvårdens anvisningar avseende hälso- och sjukvård för kriminalvårds-
personal (2023:5) framgår bl.a. följande om kriminalvårdspersonalens ansvar (se
s. 6).
När en person är frihetsberövad ställs högre krav på lyhördhet för önskan om
kontakt med hälso- och sjukvårdspersonal. Det bör understrykas att kriminal-
vårdspersonal utan medicinsk utbildning måste vara försiktiga med att själv-
ständigt bedöma klienters hälsotillstånd och i första hand utnyttja de medicinska
resurser som finns tillgängliga, antingen häktets eller anstaltens egen sjukvård
eller den allmänna sjukvården (se JO 2010/11 s. 238 och JO:s beslut med
dnr 3636-2017 och 4042-2017).
Vidare framgår av anvisningarna (s. 8 och 9) bl.a. följande om agerande vid akut
tillstånd.
Den som upptäcker en klient i ett akut tillstånd ska kalla på förstärkning och
själv påbörja omedelbara åtgärder, första hjälpen, beroende på tillståndet. Att
rädda liv är det primära – allt annat kommer i andra hand. Vid hängning ska
trycket mot halsen avlastas genom att lyfta upp personen i väntan på nedtagning.
Hjärt- och lungräddning (HLR) ska påbörjas vid onormal andning eller om en
patient inte andas alls. Denna ska fortsätta tills ambulans kommer. Vid blödning
ska denna stoppas. En medvetslös patient med normal andning läggs i stabilt
sidoläge i väntan på ambulans. Samtidigt som första hjälpen ges ska annan
personal kontakta sjuksköterska och vakthavande befäl (eller den funktion som
utsetts av ansvarig chef). Vakthavande befäl (eller den funktion som utsetts av
ansvarig chef) ansvarar i en larmsituation för kontakter med chef för verk-
samhetsstället eller KVC-beredskap samt eventuella kontakter med polis och
räddningstjänst. Vid akuta tillstånd ska ambulans larmas omgående; 112 enligt
lokala rutiner.
I anvisningarna (s. 10) anges följande avseende akut tillstånd i form av
skelettskada.
Vid skelettskada med kraftig smärta, missfärgning och svullnad och/eller
felställning ska kontakt tas med sjuksköterska/sjukvårdsrådgivning för
bedömning. Kroppsdelen ska vidare vara i högläge och ej belastas. Klienten kan
få smärtstillande enligt egenvården, men behov i övrigt ska bedömas av
sjukvården.
                                                                   Dnr 7339-2023        Sid 4 (6)




Slutligen framgår av anvisningarna (s. 11) bl.a. följande om åtgärder som ska
vidtas när sjukvårdspersonal inte är på plats och det är fråga om mindre akuta
tillstånd. Vid mindre akuta tillstånd ska vakthavande befäl kontakta
sjukvårdsupplysningen för råd om vidare handläggning. Det är önskvärt att
personal med kännedom om klientens hälsotillstånd om möjligt befinner sig vid
klienten under tiden som samtalet sker och möjliggör för sjukvårdsupplysningen
att prata med klienten direkt.

Kriminalvårdens bedömning
Av utredningen framgår att AA den 19 augusti 2023 ådrog sig en skada. Såväl
den 19 augusti som den 20 augusti 2023 har kriminalvårdspersonal kontaktat BB
respektive CC i deras egenskap av vakthavande befäl avseende AA:s skada.
Både BB och CC har bedömt att AA inte befann sig i något akut
sjukdomstillstånd och att kontakt med hälso- och sjukvård kunnat anstå till
närmast följande vardag. Det är olyckligt att BB och CC inte har kunnat
redogöra för den information som de fick i sina samtal med anstaltspersonalen
och som låg till grund för deras tidigare redovisade ställningstaganden avseende
AA.
Även om kriminalvårdspersonal ska vara försiktig med att bedöma klienters
hälsotillstånd kan det krävas att vissa sådana bedömningar görs, t.ex. kan
kriminalvårdspersonal behöva bedöma om ett sjukdomstillstånd är akut. Om ett
tillstånd inte bedöms som akut är utgångspunkten enligt Kriminalvårdens interna
styrande dokument att vakthavande befäl ska ta kontakt med sjukvårds-
upplysningen för råd om vidare handläggning.
Varken BB eller CC har bedömt att det varit fråga om ett akut sjukdomstillstånd.
Det är visserligen svårt att av uppgifterna i utredningen dra några säkra slutsatser
om hur AA:s hälsotillstånd yttrade sig den 19 och 20 augusti 2023 eller vilka
uppgifter om hans hälsotillstånd som förmedlades till BB och CC i samband med
att de konsulterades. Det kan dock konstateras att såväl Kriminalvårdens
utredning, som AA:s egna uppgifter om skadan i anmälan till JO, ger vid handen
att AA behövt insatser från hälso- och sjukvården i ett tidigare skede än vad han
erbjudits.
Kriminalvården beklagar att AA först två dagar efter att han ådragit sig skadan
fått nödvändig hälso- och sjukvård.
BB och CC har angett att de inte bedömt det nödvändigt att kontakta sjukvårds-
upplysningen. Det bör i detta sammanhang åter framhållas att det inte gått att
bringa klarhet i vilka uppgifter om AA:s hälsotillstånd som förmedlats till BB
respektive CC när de konsulterats. Det är alltså oklart vad som legat till grund för
deras respektive bedömningar om att kontakt med sjukvårdsupplysningen inte
var nödvändig.
Den uppkomna situationen visar på vikten av att uppgifter om en intagens
hälsotillstånd samt bedömningar och ställningstaganden avseende detsamma
dokumenteras på ett sådant sätt att det i efterhand går att utläsa vad som legat till
grund för en viss bedömning eller ett visst ställningstagande. Detta är av särskild
vikt när bedömningen utgör ett avsteg från det som är utgångspunkten enligt
Kriminalvårdens interna styrande dokument. I avsaknad av sådan dokumentation
om det aktuella hälsotillståndet och med hänsyn till det som nu är känt om AA:s
skada framstår det som mycket olyckligt att vare sig BB eller CC tog kontakt
med sjukvårdsupplysningen. Det kan inte uteslutas att en kontakt med sjukvårds-
upplysningen under den 19 eller 20 augusti 2023 hade kunnat leda till att AA fått
nödvändig hälso- och sjukvård i ett tidigare skede.
Den 21 augusti 2023 transporterades AA för vård inom den ordinarie sjukvården.
Det som AA har anfört angående diskussioner mellan BB och transporterande
personal har tillbakavisats av de medarbetare som närvarat vid transporten.
Utredningen ger alltså inte stöd för AA:s påståenden om vilken ordväxling som
förekommit mellan BB och transporterande personal.
                                                                      Dnr 7339-2023        Sid 5 (6)




      Den transporterande personalen har medgett att samtal förts mellan personalen
      och AA om hans skada. Personalen upplevde dock att samtalstonen var skämt-
      sam, från både personalens och AA:s sida. Kriminalvården finner inga skäl att
      ifrågasätta personalens uppgifter om konversationen med AA, hur de uppfattade
      denna, hur både de och AA deltog i denna samt hur de bedömde AA:s reaktioner
      på konversationen.
      I sammanhanget bör det dock framhållas att det är av största vikt att samtal
      mellan intagna och Kriminalvårdens personal förs på ett sådant sätt att den
      intagne bemöts med respekt och med förståelse för de särskilda svårigheter som
      är förenade med frihetsberövandet (jfr 1 kap. 4 § FäL). Detta gäller inte minst
      när en intagen har ett hälsotillstånd som kräver vård och därigenom befinner sig i
      en särskilt svår situation.

Bedömning
Utredningen visar att AA lördagen den 19 augusti 2023 skadade sig i anstalten
och att en extern läkare måndagen den 21 augusti konstaterade att han hade en
fraktur i handen. Både den 19 augusti och dagen därpå visade AA skadan för
anstaltspersonal, som i sin tur kontaktade tjänstgörande vakthavande befäl
(BB respektive CC). Varken BB eller CC ansåg att AA befann sig i ett akut
sjukdomstillstånd. Båda bedömde dessutom att kontakt med hälso- och sjukvård
kunde vänta till närmast följande vardag och att det inte var nödvändigt att
konsultera sjukvårdsupplysningen. Kriminalvården har inte kunnat klarlägga
vilka uppgifter som förmedlades till de vakthavande befälen, men har beklagat
det inträffade och dragit slutsatsen att AA har haft behov av hälso- och
sjukvårdsinsatser tidigare än vad han erbjudits. Den bedömningen gör även jag.
För egen del finner jag anledning att också understryka vikten av att avdelnings-
personalen lämnar korrekt och fullständig information till vakthavande befäl
och att han eller hon i sin tur i en situation som denna har beredskap för att själv
besöka den intagne för att bättre kunna bilda sig en uppfattning.

I likhet med Kriminalvården anser jag vidare att omständigheterna visar hur
angeläget det är att uppgifter om en intagens hälsotillstånd samt bedömningar
och ställningstaganden om saken dokumenteras på ett noggrant sätt. Det gäller i
synnerhet när det, som i detta fall, görs avsteg från vad som är utgångspunkten
enligt myndighetens interna styrande dokument. Precis som Kriminalvården har
anfört är det mycket olyckligt att inte någon av BB och CC tog kontakt med
sjukvårdsupplysningen och som jag nyss varit inne på tyder mycket alltså på att
AA genom en sådan konsultation hade fått nödvändig hälso- och sjukvård
tidigare. Jag noterar därvid att varken BB eller CC träffade den berörde intagne.
Anstalten förtjänar kritik för hanteringen av AA:s olycksfall samt för
underlåtenheten att dokumentera vilka uppgifter som har förmedlats till de
vakthavande befälen och de överväganden som gjorts.

I sammanhanget vill jag framhålla att kriminalvårdstjänstemän, som normalt
inte är medicinskt utbildade, bör vara mycket försiktiga vid bedömningen av
intagnas behov av sjukvård och aldrig nonchalera intagnas uppgifter i det
avseendet (se bl.a. JO 2010/11 s. 238, dnr 1150-2009 m.fl.). Jag vill därutöver
påminna om det ansvar var och en har att dokumentera sina beslut, åtgärder och
                                                                    Dnr 7339-2023       Sid 6 (6)




ställningstaganden. JO har vid upprepade tillfällen poängterat att detta är av stor
betydelse för den enskilde som är föremål för åtgärderna, dels för att säkerställa
att han eller hon får tillgång till de insatser eller det stöd som är motiverat, dels
för att en korrekt dokumentation främjar rättssäkerheten i de ställningstaganden
som rör den enskilde. Bristande dokumentation försvårar också för såväl den
interna uppföljningen som möjligheterna att vid en extern granskning som JO:s
kunna utreda vad som har hänt och bedöma myndighetens agerande.

När det gäller klagomålen om vad som ska ha sagts under transporten till den
externa sjukvården den 21 augusti 2023 vill jag anföra följande. Kriminalvården
har tillbakavisat att transportpersonalen och BB har samtalat om AA. I den
delen står alltså ord mot ord och jag bedömer inte att ytterligare utredning skulle
leda till något annat resultat. Däremot har myndigheten medgett att personalen
och AA under transporten har pratat om skadan samt att sådana uttalanden som
han har tagit upp i sin anmälan till JO kan ha förekommit men då på skämt. Här
nöjer jag mig med att erinra om det som Kriminalvården själv har framhållit i
remissvaret, nämligen att det av 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610) framgår att
varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med
förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
Det gör sig naturligtvis inte minst gällande när den intagne är i behov av hälso-
och sjukvård och därför befinner sig i en särskilt utsatt situation. Bestämmelsen
innebär bl.a. att anställda inom Kriminalvården ständigt måste göra avvägningar
beträffande sina ordval och handlingar.

Det som AA i övrigt har framfört motiverar inte något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Malin Jonasson har föredragit ärendet och byråchefen Catrine
Björkman har deltagit i beredningen.
