# Kritik mot en åklagare för att fotografier som använts vid fotokonfrontationer inte togs in i förundersökningsprotokollet

JO 2017-05-10 dnr 7381-2015

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2017-05-10              7381-2015              1 (10)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot en åklagare för att fotografier som använts vid
                        fotokonfrontationer inte togs in i förundersökningsprotokollet


                          Beslutet i korthet:
                          I en förundersökning hade flera förhör hållits där fotokonfrontationer genomförts.
                          Dokumentation från förhören fanns med i förundersökningsprotokollet, men däremot
                          inte fotografierna. Anledningen till det var att åklagaren inte åberopade
                          fotokonfrontationerna som bevisning och att han bedömde att fotografierna
                          omfattades av sekretess.
                          Ett förundersökningsprotokoll ska ge en trogen bild av det som har förekommit vid
                          förundersökningen och som har betydelse för målet. I beslutet uttalar JO att urvalet av
                          vad som ska ingå i protokollet ska göras med beaktande av objektivitetsprincipen, och
                          åklagaren måste vara vaksam på att han eller hon inte väljer bort sådant som från
                          försvarets synpunkt kan framstå som betydelsefullt. En fotokonfrontation är normalt
                          sett av betydelse för utredningen oavsett resultatet av konfrontationen. Det är
                          knappast möjligt för en försvarare att värdera utfallet av en fotokonfrontation utan att
                          ha tillgång till de fotografier som använts. När fotografierna är av betydelse för
                          utredningen finns det inget rättsligt utrymme att avstå från att ta in dem i protokollet,
                          oavsett om de omfattas av sekretess.
                          Åklagaren kritiseras för att fotografierna inte togs in i förundersökningsprotokollet.
                          Vid JO:s utredning kom det fram att Åklagarmyndigheten saknar riktlinjer för hur en
                          fotokonfrontation ska redovisas. JO förutsätter att man har påbörjat ett arbete för att
                          få till stånd enhetliga rutiner för hela Åklagarmyndigheten.

## Bakgrund

Advokaten AA var offentlig försvarare för BB som var delgiven misstanke om
                        brott i en förundersökning om bl.a. grovt bedrägeri och penningtvättsbrott.
                        Utredningen var omfattande och ett tiotal förhör med fotokonfrontationer hölls
                        med olika personer.

                        Den 1 oktober 2015 fick AA del av det preliminära förundersökningsprotokollet
                        vid en s.k. slutdelgivning. Dokumentation från förhören fanns med i
                        förundersökningsprotokollet, men inte de fotografier som användes vid
                        konfrontationerna.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 7381-2015         Sid 2 (10)




Den 14 oktober 2015 begärde AA hos Åklagarmyndigheten att
förundersökningsprotokollet skulle kompletteras med fotografierna och att han
skulle få kopior av dem.

I ett beslut den 15 oktober 2015 avslog förundersökningsledaren,
kammaråklagaren CC, AA:s begäran. I beslutet angavs följande.

      Materialet är inte åberopat som bevisning vid den kommande huvud-
      förhandlingen i Malmö tingsrätt.
      Enligt 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL) gäller sekretess för
      uppgift i förundersökning i brottmål om det kan antas att framtida verksamhet
      skadas om uppgiften röjs. Vidare framgår av 35 kap. 1 § OSL att sekretess gäller
      för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden.
      Den som är part i ett mål eller ett ärende har enligt grundläggande rättsprinciper
      rätt att ta del av det material som förekommer i målet eller ärendet (partsinsyn).
      Förhållandet mellan sekretess och partsinsyn regleras i 10 kap. 3 § OSL och
      innebär i princip att partsinsynen går före sekretess. Mot denna bakgrund har AA
      och [BB] i och för sig rätt att ta del av det efterfrågade materialet. Fråga är om de
      också har rätt att få ut en kopia av fotokonfrontationen.
      I rättsfallet NJA 2008 s. 883, som gällde parts begäran att få ut en bild- och
      ljudupptagning av ett vittnesförhör som hållits inför domstol, konstaterade
      Högsta domstolen att det finns visst utrymme för lämplighetsöverväganden
      beträffande formen för partsinsyn och hur den ska förverkligas i det enskilda
      fallet. Enligt Högsta domstolen var det med tanke på spridningsrisken för
      inspelat material inte lämpligt att part fick en kopia av en sekretessbelagd
      bildupptagning om parten på ett rimligt sätt kan ta del av den på annat sätt,
      exempelvis genom besök hos en domstol.
      I förevarande fall kan AA och [BB] ta del av fotokonfrontationen genom besök
      hos polisen i Malmö eller Stockholm och i [BB:s] fall genom att polisen
      förevisar materialet på det häkte han för närvarande befinner sig på. Mot denna
      bakgrund beslutar jag att avslå AA:s begäran om att få ut
      fotokonfrontationsunderlaget.
      Av samma skäl som ovan, dvs. till skydd för framtida polisiär verksamhet (som
      kan skadas om fotokonfrontationsunderlaget kommer ut) och till skydd för den
      enskilde som förekommer i fotokonfrontationsunderlaget beslutar jag att det inte
      ska ingå i förundersökningsprotokollet, dock att det kommer att hållas
      tillgängligt vid huvudförhandlingen för eventuell syn. Av 23 kap. 21 §
      rättegångsbalken framgår att vad som förekommit av betydelse för utredningen
      ska ingå i förundersökningsprotokollet och av kommentaren framgår att en
      fotokonfrontation ska dokumenteras. I förevarande fall har fotokonfrontationen
      dokumenterats genom att det förhör som hållits i samband med konfrontationen
      ingår i förundersökningsprotokollet.
      Part kan begära överprövning av detta beslut.
Den 16 oktober 2015 väckte CC åtal vid Malmö tingsrätt mot BB för grovt
bedrägeri alternativt grovt penningtvättsbrott.

Den 19 oktober 2015 tog AA del av fotografierna på det häkte där BB befann
sig.

AA begärde hos tingsrätten att åklagaren skulle komplettera förundersökningen
med fotografierna alternativt att fotografierna skulle lämnas ut till honom. CC
motsatte sig detta och hänvisade till sitt beslut. Han uppgav att det sätt på vilket
                                                                  Dnr 7381-2015      Sid 3 (10)




han hanterat fotografierna var i enlighet med praxis för hur åklagare och polis, i
vart fall i Skåne, hanterar fotokonfrontationer.

I ett beslut den 22 oktober 2015 avslog tingsrätten AA:s begäran. Tingsrätten
konstaterade att det saknades förutsättningar att besluta att förundersökningen
skulle kompletteras. Det underlag som hade använts vid fotokonfrontationerna
fanns redan i förundersökningsmaterialet, även om det inte hade tagits in i
förundersökningsprotokollet. Tingsrätten angav vidare att BB:s rätt till insyn i
förundersökningen var tillgodosedd genom de möjligheter att ta del av
underlaget som erbjudits honom och att han inte hade någon rätt till kopior.

Anmälan
I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot bl.a. Åklagarmyndigheten,
Malmö åklagarkammare, för hanteringen av materialet från fotokonfronta-
tionerna. Han anförde att det var ogörligt att på några timmar vid besöket på
häktet jämföra de olika uppsättningarna av fotokonfrontationer vid de olika
förhören i den omfattande utredningen. Han framhöll att sekretesskyddet för de
personer som förekommer på fotografierna måste vägas mot intresset av att
kunna förbereda den misstänktes försvar på bästa sätt och att det många gånger
är av central betydelse i en rättegång hur en fotokonfrontation har genomförts.

Utredning
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren DD) gav in ett yttrande samt
upplysningar från CC och chefsåklagaren EE, båda vid Malmö åklagar-
kammare, och områdesansvariga överåklagaren FF vid åklagarområde Syd.

CC hänvisade till sitt beslut och tillade bl.a. följande.

BB blev delvis utpekad i en fotokonfrontation som hölls med en medmisstänkt.
Den person som delvis pekade ut honom hade vistats flera timmar i en bil med
BB. Det fanns dessutom annan bevisning i form av telefonsamtal och
telefonpositionering som band BB till gärningen. Utpekandet hade liten
betydelse för utgången i saken. I förundersökningsprotokollet var det antecknat
att fotokonfrontationsförhör hade hållits och hur de förhören gått till.
Bestämmelsen i 23 kap. 21 § första stycket rättegångsbalken (RB) om vilka
uppgifter som ska ingå i protokollet hade därför följts.

EE instämde i CC:s bedömning och uppgav bl.a. att det är en vedertagen praxis
bland åklagarna i Malmö att vara mycket försiktig när det gäller spridning av
fotokonfrontationer i förundersökningsprotokoll.

FF uppgav bl.a. att det saknas såväl lokala, regionala som centrala anvisningar
eller riktlinjer för hur en fotokonfrontation ska redovisas efter en
förundersökning. Frågan kommer att diskuteras i ledningsgruppen i åklagar-
område Syd. Enligt FF kan det vara så att den praxis som tillämpas på de
samlokaliserade kamrarna i Malmö skiljer sig från övriga kammares praxis. Det
kan också vara så att åklagare på samma kammare gör på olika sätt.
                                                                        Dnr 7381-2015         Sid 4 (10)




Åklagarmyndigheten redogjorde för den rättsliga regleringen på området och
gjorde följande bedömning.

      I ärendet aktualiseras frågeställningar som rör förundersökningsmaterial,
      förundersökningsprotokoll, sidomaterial och processmaterial. I min bedömning
      av ärendet avser jag med förundersökningsmaterial anmälningsuppgifter och
      förutredningsåtgärder enligt 23 kap. 3 § 3 stycket RB samt allt annat material
      som samlats in under en förundersökning och som bedöms tillhöra den. Med
      förundersökningsprotokoll avses i enlighet med 23 kap. 21 § RB det
      förundersökningsmaterial som ingår i det förundersökningsprotokoll som enligt
      45 kap. 7 § RB ges in till rätten när åtal väcks. Sidomaterial är allt
      förundersökningsmaterial som inte har tagits med i förundersökningsprotokollet.
      Processmaterial är allt material som åberopas under rättegången.
      Reglerna om vad förundersökningsprotokollet ska innehålla återfinns […] i 23
      kap. 21 § RB och 20 § förundersökningskungörelsen (FUK). Dessa
      bestämmelser innebär sammanfattningsvis att allt som är av betydelse ska ingå i
      förundersökningsprotokollet. Bedömningen av vad som ska ingå i
      förundersökningsprotokollet är av central betydelse bl.a. för en rättvis rättegång
      och bildar även underlag för åtalsfrågans bedömning och för anordnandet av
      huvudförhandlingen vid domstolen. Vid denna bedömning ställs höga krav på
      åklagarens objektivitet. Inte bara sådant material som enligt en något snävare
      åklagarbedömning klart kan sägas vara av betydelse ska tas med utan även
      sådant material som från den misstänktes och försvararens sida kan vara av
      betydelse (JO 2007/08 s. 87, 90).
      Protokollet är av vikt också för möjligheterna att i efterhand kunna kontrollera
      att allt gått rätt till under förundersökningen. Det ligger i såväl enskildas som
      utredningspersonalens intresse att det i efterhand går att slå fast på vilket sätt en
      utredningsåtgärd vidtagits och vilken betydelse den ska ha i bevishänseende.
      Protokollet ska ge en trogen och rättvisande bild av allt det som har förekommit i
      samband med olika utredningsåtgärder. JO har flera gånger betonat vikten av att
      bestämmelserna om protokollets innehåll noga iakttas. Om en åklagare
      överväger att inte redovisa dokumentation från förundersökningen i det protokoll
      som ges in till rätten bör åklagaren ha i åtanke att såväl rätten som motparten kan
      göra en annan bedömning av vad som är av betydelse för saken än den åklagaren
      gör. Sådant som belyser invändningar som den tilltalade sannolikt kommer att
      göra, liksom annat som aktualiseras i målet ska inte uteslutas (se bl.a. JO 1964
      s. 120, JO 2006-07-07, dnr 2181-2005, JO 1980/81 s. 86 och JO 1998/99 s. 94).
      Det finns även exempel på kritiska uttalanden från JO när det gäller bristande
      noggrannhet avseende redovisningar av fotokonfrontationer i
      förundersökningsprotokoll (JO 1976/77 s. 114 f.).
      En s.k. vittneskonfrontation genomförs under en förundersökning i syfte att
      identifiera en eller flera misstänkta personer och i vart fall i det skede av
      förundersökningen som den normalt genomförs kan man utgå från att
      vittneskonfrontationen kan förväntas få betydelse för en framtida bedömning av
      skuldfrågan. Oavsett om det är en bild-, video- eller personkonfrontation utgörs
      persongalleriet – bortsett från den misstänkta personen – av personer (figuranter)
      som är oskyldiga, dvs. inte är eller har blivit föremål för misstanke i den aktuella
      förundersökningen. När det gäller bildkonfrontationer utgörs själva underlaget
      oftast av s.k. daktningsfoton samt pass- och körkortsfoton. Den således i ett
      annat sammanhang fotograferade personen vet normalt inte om att han eller hon
      förekommer i förundersökningsmaterialet.
      Det fotokonfrontationsmaterial som sammanställs och används i förhörs-
      situationer under förundersökningen kan, enligt min mening, generellt anses
      utgöra material som är av betydelse för förundersökningen. Det gäller särskilt
      om materialet har haft betydelse för åklagarens bedömning i åtalsfrågan. Även
      om så inte har skett kan, som ovan nämnts, materialet många gånger utifrån den
      misstänktes perspektiv anses vara av betydelse. Det nu anförda tar i första hand
                                                                    Dnr 7381-2015          Sid 5 (10)




sikte på förnekade brott. Ett exempel på när en fotokonfrontation inte torde
utgöra material som är av betydelse för förundersökningen kan vara när den
misstänkte efter en fotokonfrontation har erkänt brott och erkännandet vinner
stöd av annan bevisning.
Det är självklart att i vart fall en uppgift om att sådant material har använts under
förundersökningen ska antecknas i förundersökningsprotokollet (20 § FUK in
fine). När det däremot gäller frågan om fotokonfrontationsmaterialet även ska
ingå i förundersökningsprotokollet gör jag utifrån ett sekretessperspektiv
följande bedömning.
När det gäller sekretessfrågan vill jag inledningsvis framhålla att ett foto-
konfrontationsmaterial normalt inte torde åtnjuta sekretesskydd enligt
18 kap. 1 § OSL, dvs. att sekretess gäller för att inte skada framtida polisiär
verksamhet. Varken det faktiska materialet i ett specifikt ärende eller polisens
generella metod eller tillvägagångssätt för att ställa samman materialet torde
enligt min uppfattning utgöra skäl för sekretess enligt 18 kap. 1 § OSL.
Beträffande fotografier av enskilda personer, t.ex. pass- och körkortsfoton, gäller
sekretess för sådana uppgifter såväl före som under och efter en förunder-
sökning. Nu aktuella sekretessbestämmelser [22 kap. 1 § andra stycket OSL]
innehåller ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att sekretess gäller om det
inte står klart att uppgiften (bilden) kan röjas utan att den enskilde eller någon
närstående till denne lider skada eller men.
Frågan är om det kan vara riktigt att utesluta bildmaterial från
fotokonfrontationer där pass- och körkortsfotografier används som
referensmaterial ur förundersökningsprotokoll av det skälet att bildmaterialet är
sekretessbelagt. Typiskt sett skulle det kunna motiveras av det lidande eller men
som kan uppstå för personer eller deras anhöriga när personerna utan kännedom
härom figurerar på bild i ett förundersökningsprotokoll, kanske till och med av
en förhörsperson felaktigt utpekad som gärningsman, och den risk för ytterligare
spridning av protokollet och därmed bilden som ett väckt åtal innebär (jfr
exempelvis dåvarande Rikspolisstyrelsens uppfattning i denna fråga i Rapporten
2005:2 Vittneskonfrontation).
När sekretess gäller för bildmaterial av detta slag blir frågan hur materialet bör
hanteras när det i och för sig kan anses vara så betydelsefullt att det bör ingå i
protokollet. Enligt min uppfattning har i sådant fall reglerna i 23 kap. 21 § RB
företräde framför sekretessbestämmelserna i OSL. Regleringen i 10 kap. 3 §
OSL är alltså inte tillämplig och i vart fall sekretessen enligt 35 kap. 1 § OSL
upphör att gälla om uppgifterna lämnas till domstol med anledning av åtal för,
som i detta fall, grovt bedrägeri (se 35 kap. 7 och 12 §§ första punkten OSL).
Mot denna bakgrund borde åklagaren låtit fotokonfrontationsmaterialet ingå i
förundersökningsprotokollet. Jag får i denna del lägga till att även om en
försvarare inte har några formella möjligheter att bestämma förundersöknings-
protokollets innehåll hade det funnits goda skäl för åklagaren i detta fall att vara
lyhörd för försvararens synpunkter i denna fråga särskilt då några
sekretessbestämmelser inte reste några hinder mot försvarets önskemål. Det
gäller särskilt som åklagaren själv tycks ha varit av uppfattningen att bilderna
haft betydelse för utredningen eftersom åklagaren tog med sig bilderna till
huvudförhandlingen i syfte att, som jag förstår, underlätta rättens förståelse för
hur identifieringen gått till och/eller för att ha materialet tillgängligt i händelse av
eventuella invändningar från försvaret. Genom att låta materialet ingå i
förundersökningsprotokollet hade försvaret även haft rätt till kopior på detsamma
i enlighet med 23 kap. 21 § RB.
–––
När det sedan gäller CC:s ställningstagande att inte tillställa försvaret kopior på
fotokonfrontationsmaterialet gör jag följande överväganden.
                                                                        Dnr 7381-2015         Sid 6 (10)




      Som tidigare anförts regleras den misstänktes partsinsyn i 23 kap. 18 § RB och
      insynsrätten medför i och för sig inte att den misstänkte också har rätt att få
      kopior på sidomaterialet. Såsom Högsta domstolen har konstaterat finns ett visst
      utrymme för lämplighetsöverväganden när det gäller partsinsynen enligt RB
      (NJA 2008 s. 883). I denna lämplighetsbedömning menar jag att man å ena sidan
      måste beakta det lämpliga i att en part får en kopia på ett material som han eller
      hon kan behålla, kopiera eller till och med sprida och å andra sidan beakta
      partens behov av att i en eller annan form få ta del av materialet, t.ex. genom
      besök på en polisstation eller genom att få kopior på materialet. I många fall kan
      nog syftet med det efterfrågade materialet uppnås genom att materialet hålls
      tillgängligt på en polisstation, t.ex. om parten vill kontrollera urvalet av
      figuranter. Detsamma torde gälla om materialet och konfrontationsförhören är av
      begränsad omfattning. Bedömningen kan dock falla annorlunda ut om materialet
      är omfattande och särskilt om parten behöver materialet i kopieform för att
      förbereda sitt försvar och/eller utföra sin talan, t.ex. själv åberopa materialet som
      bevisning i domstolen. När det gäller fotokonfrontationsmaterial och härtill
      hållna förhör måste dessutom den omständigheten beaktas att det generellt kan
      vara svårt att tillgodogöra sig innehållet i vissa förhör om man inte samtidigt har
      tillgång till fotokonfrontationsmaterialet (jfr NJA 2008 s. 883 som avsåg ljud-
      och bildupptagning av förhör).
      I det nu aktuella fallet har såväl fotokonfrontationsmaterialet som antalet härtill
      hållna förhör varit omfattande och mot denna bakgrund anser jag att på det sätt
      och under de omständigheter som försvaret fått ta del av fotokonfrontations-
      materialet inte har varit fullt tillfredsställande. Försvararens och den misstänktes
      behov av materialet, så som jag har förstått saken, för att på ett effektivt sätt
      förbereda försvaret, har därför enligt min uppfattning inte tillgodosetts på ett
      rimligt sätt. I det här aktuella fallet anser jag därför att CC – utifrån sitt
      ställningstagande att låta fotokonfrontationsmaterialet utgöra sidomaterial –
      lämpligen borde ha lämnat ut fotokonfrontationsmaterialet i kopieform till
      försvaret.

Rättsliga utgångspunkter
Inledning
Den 1 april 2017 trädde ett antal ändringar i rättegångsbalken (RB) och
offentlighets- och sekretesslagen (OSL) i kraft som bl.a. tydliggör och klargör
misstänktas rätt till insyn i förundersökningar (se prop. 2016/17:68). I stora
delar stämmer ändringarna överens med vad som redan tidigare ansetts vara
gällande rätt. Redovisningen nedan hänför sig mot den bakgrunden till de nya
bestämmelserna.

Innehållet i ett förundersökningsprotokoll
Vid en förundersökning ska det föras protokoll över det som har förekommit
som är av betydelse för utredningen (23 kap. 21 § första stycket RB).
Förundersökningsprotokollets huvudsakliga betydelse är att ge åklagaren
underlag för bedömningen av åtalsfrågan och för att förbereda målet inför
huvudförhandlingen. Utredningsåtgärder, beslut och material som upprättas
eller hämtas in under en förundersökning ska dokumenteras löpande. Med
termen förundersökningsprotokoll avses normalt inte denna löpande
dokumentation. I stället brukar man avse den sammanställning av utredningen
som görs i slutet av en förundersökning.
                                                                    Dnr 7381-2015       Sid 7 (10)




Förundersökningsprotokollet ska ge en trogen bild av vad som förekommit vid
förundersökningen av betydelse för målet (se 22 § förundersöknings-
kungörelsen, FUK). Bedömningen av vad som ska ingå i protokollet är av
central betydelse för en rättvis rättegång och ställer stora krav på åklagarens
objektivitet (se 23 kap. 4 § RB). Såväl sådant som är till fördel som sådant som
är till nackdel för den misstänkte ska redovisas. Det som är betydelselöst för
utredningen ska inte tas med i protokollet. Det är samtidigt viktigt att uppgifter
som ur försvarets synvinkel framstår som betydelsefulla inte väljs bort. (Se t.ex.
SOU 2010:14 s. 56, prop. 1994/95:23 s. 83, JO 1964 s. 212 och JO 2007/08
s. 87, särskilt s. 96–97, dnr 2181-2005.)

Det är förundersökningsledaren som har ansvaret för förundersökningen i dess
helhet (se 1 a § andra stycket FUK). Förundersökningsledaren bär också det
yttersta ansvaret för att slutdelgivningen går rätt till (se JO 2007/08 s. 87,
särskilt s. 96).

Den misstänktes rätt till insyn i förundersökningsmaterialet
Den misstänkte och försvararen har rätt att fortlöpande ta del av det som har
förekommit vid förundersökningen, i den mån det kan ske utan men för
utredningen. De har vidare rätt att begära att förundersökningen kompletteras
och i övrigt anföra det som de anser är nödvändigt. Den misstänkte och
försvararen ska underrättas om detta och ges skälig tid att lämna synpunkter vid
en s.k. slutdelgivning. Åtal får inte beslutas innan detta har skett. (Se 23 kap. 18
§ andra stycket och 18 a § första stycket RB.)

Att den misstänkte och försvararen har rätt att fortlöpande ta del av det som har
förekommit vid förundersökningen innebär inte att de också har rätt att få
kopior av utredningsmaterialet. Det är förundersökningsledaren som avgör på
vilket sätt denna insynsrätt lämpligen tillgodoses i det enskilda fallet. Inte heller
vid slutdelgivningen finns det någon uttrycklig rätt att få kopior av
förundersökningsmaterialet, men vanligen får den misstänkte och försvararen
var sitt exemplar av det preliminära förundersökningsprotokollet (se t.ex. JO
1996/97 s. 72, dnr 4276-1994, JO 2007/08 s. 87, särskilt s. 96, och Peter Fitger
m.fl., Rättegångsbalken [20 december 2016, Zeteo], kommentaren till 23 kap.
18 §). Vid den tidpunkten anses det inte längre möjligt att med stöd av
rättegångsbalkens bestämmelser undanhålla försvaret några uppgifter i
förundersökningen. Det gäller oavsett om de har tagits in i ett preliminärt
förundersökningsprotokoll eller finns i sidomaterialet. (Se t.ex. SOU 2010:14
s. 66, JO 1964 s. 212, särskilt s. 214, och JO 2007/08 s. 87, särskilt s. 99–100.)
Om materialet är mycket omfattande kan förundersökningsledaren i stället välja
att den misstänkte och försvararen ges upplysning om hur och när de kan få
tillfälle att ta del av materialet i den brottsutredande myndighetens lokaler (se
bl.a. JO 1996/97 s. 72, särskilt s. 74, och JO 2007/08 s. 87, särskilt s. 96).

Frågan om den misstänktes rätt till insyn kan begränsas av sekretess har länge
varit föremål för skilda uppfattningar. Diskussionen har handlat om den s.k.
                                                                  Dnr 7381-2015      Sid 8 (10)




kollisionsregeln i 10 kap. 3 § första stycket OSL och om denna kan tillämpas på
den insyn som följer av rättegångsbalken. Enligt bestämmelsen hindrar inte
sekretess att en enskild som är part i ett mål eller ärende hos en domstol eller
annan myndighet och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i
handläggningen tar del av en handling eller annat material i målet eller ärendet.
En sådan handling eller ett sådant material får dock inte lämnas ut till parten om
det är av synnerlig vikt att en sekretessbelagd uppgift inte röjs. Den
förhärskande uppfattningen har dock varit att rätten till insyn i en brotts-
utredning kan begränsas med tillämpning av kollisionsregeln (se t.ex. JO
2016/17 s. 439, dnr 6673-2014, och prop. 2016/17:68 s. 36). Sedan den 1 april
2017 framgår detta av 23 kap. 18 § andra stycket och 18 a § andra stycket RB.

Bestämmelser om sekretess kan aldrig begränsa en parts rätt enligt
rättegångsbalken att få del av alla omständigheter som läggs till grund för ett
avgörande i ett mål eller ärende. Detta följer av 10 kap. 3 § andra stycket OSL.
Det material som är av betydelse för åklagaren som underlag för
ställningstagandet i åtalsfrågan är i praktiken normalt detsamma som det
preliminära förundersökningsprotokollet och den bevisning som åklagaren
överväger att åberopa om han eller hon beslutar att väcka åtal. Det underlaget
anses utgöra sådana omständigheter som läggs till grund för ett sådant
avgörande som avses i 10 kap. 3 § andra stycket OSL, och som alltså aldrig kan
hemlighållas för den misstänkte. (Se JO 2016/17 s. 387, dnr 1136-2015, och
SOU 2010:14 s. 95.)

Så snart åtal har beslutats har den misstänkte och försvararen rätt att på begäran
få ett exemplar av förundersökningsprotokollet. Om en offentlig försvarare har
förordnats för den misstänkte ska protokollet utan särskild begäran lämnas eller
sändas till försvararen. (Se 23 kap. 21 a § första stycket RB.) Någon
begränsning av rätten att ta del av förundersökningsprotokollet får inte ske av
sekretesskäl (se 23 kap. 18 a § andra stycket RB, 10 kap. 3 a § första stycket 1
OSL, prop. 2016/17:68 s. 65, och Berggren, Offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), kommentaren till 10 kap. 3 §, Karnov 2017-01-01).

Bedömning
Av utredningen framgår att den aktuella förundersökningen var mycket
omfattande och att det hade hållits flera förhör där fotokonfrontationer
genomförts. Dokumentation från förhören fanns med i förundersöknings-
protokollet, men inte fotografierna. Några andra uppgifter om personerna på
fotografierna fanns inte heller i protokollet. Förundersökningsledaren CC har
uppgett att han inte tog med fotografier eller andra uppgifter i förundersök-
ningsprotokollet eftersom han inte åberopade fotokonfrontationerna som
bevisning i målet och eftersom han bedömde att uppgifterna omfattades av
sekretess.

Som framgått ovan ska förundersökningsprotokollet ge en trogen bild av det
som har förekommit vid förundersökningen av betydelse för målet. Urvalet ska
                                                                     Dnr 7381-2015        Sid 9 (10)




göras med beaktande av objektivitetsprincipen och undersökningsledaren måste
vara vaksam på att han eller hon inte väljer bort sådant som från försvarets
synpunkt kan framstå som betydelsefullt. En fotokonfrontation är normalt sett
av betydelse för utredningen oavsett resultatet av konfrontationen (se JO
1976/77 s. 114 och även JO 2009/10 s. 111). Det är knappast möjligt för en
försvarare att värdera utfallet av en fotokonfrontation utan att ha tillgång till de
fotografier som använts. De övriga uppgifter om personerna på fotografierna
som kan finnas i förundersökningsmaterialet är däremot sällan av betydelse,
vare sig ur åklagarens eller ur försvarets synvinkel.

Mot denna bakgrund anser jag att de fotografier som användes vid
konfrontationerna var av betydelse för den nu aktuella utredningen. Det har
därför inte funnits något rättsligt utrymme för att avstå från att ta in dem i
protokollet, oavsett om de omfattades av sekretess. Jag instämmer alltså i
Åklagarmyndighetens bedömning att fotografierna borde ha tagits in i
förundersökningsprotokollet.

Vid slutdelgivningen får den misstänkte och försvararen vanligen ett exemplar
av det preliminära förundersökningsprotokollet. Detta innehåller normalt de
uppgifter som ska finnas med i det slutliga protokollet och som den misstänkte
och försvararen har rätt att få egna exemplar av. Om fotografierna hade tagits
med i protokollet hade alltså AA vid slutdelgivningen, eller i vart fall när åtal
väcktes, fått egna kopior av dem.

Det är av stor betydelse för den misstänktes möjligheter att effektivt försvara sig
att åklagaren är lyhörd för försvararens önskemål om att få ta del av materialet i
en förundersökning och inte i onödan försvårar försvararens arbete. I detta fall
lät CC AA ta del av fotografierna i häktets lokaler, och de fanns tillgängliga
under huvudförhandlingen. Det har vidare kommit fram att CC tycks ha agerat i
enlighet med en rutin som varit allmänt tillämpad åtminstone av vissa åklagare i
Malmö. Jag kan emellertid inte bortse från att CC:s agerande har stått i strid
med bestämmelsen om vad ett förundersökningsprotokoll ska innehålla och att
det också har orsakat AA onödiga svårigheter vid förberedelserna av BB:s
försvar. CC ska därför kritiseras för att han inte tog in fotografierna i
förundersökningsprotokollet.

Av FF:s upplysningar framgår att Åklagarmyndigheten saknar riktlinjer för hur
en fotokonfrontation ska redovisas och att frågan kommer att diskuteras i
ledningsgruppen i åklagarområde Syd. Jag ser naturligtvis positivt på detta och
förutsätter att man har påbörjat ett arbete för att få till stånd enhetliga rutiner för
hela Åklagarmyndigheten.

CC:s hantering av fotografierna aktualiserar också frågan om det finns någon
ovillkorlig rätt för en misstänkt och dennes försvarare att få kopior av
sidomaterialet i en förundersökning. Bland annat den saken har behandlats i den
ovan nämnda propositionen om misstänktas rätt till insyn i förundersökningar,
och en ny bestämmelse som reglerar detta har införts (se 23 kap. 21 a § andra
                                                               Dnr 7381-2015    Sid 10 (10)




stycket RB). Mot den bakgrunden finns det inte anledning för mig att gå in på
den frågan.

Ärendet avslutas.
