# Anmälan mot Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten för att känsliga uppgifter ur en patientjournal hämtades in och användes utan samtycke

JO 2017-06-09 dnr 741-2016

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2017-06-09               741-2016               1 (11)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Anmälan mot Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten för att
                        känsliga uppgifter ur en patientjournal hämtades in och användes
                        utan samtycke


                          Beslutet i korthet: Uppgifter i en patientjournal omfattas normalt av sekretess. Med
                          vissa undantag får journalanteckningar inte hämtas in av polis eller åklagare under en
                          förundersökning utan att den som sekretessen skyddar har samtyckt till det. I beslutet
                          uttalar sig JO om hur en fråga om att hämta in ett samtycke bör hanteras och hur ett
                          muntligt samtycke bör dokumenteras.
                          Det avgörande för om en uppgift ska tas in i ett förundersökningsprotokoll är om den
                          är av betydelse för utredningen. Är den det finns det inget rättsligt utrymme för att
                          avstå från att ta in den i protokollet. En sådan uppgift ska därför tas in i protokollet,
                          och får användas som bevisning, även om ett nödvändigt samtycke till att hämta in
                          den inte funnits. JO framhåller dock att det inte får förekomma att sekretesskyddade
                          uppgifter hämtas in utan samtycke när det krävs ett sådant för att det ska få ske.
                          Vidare framhåller JO att såväl en polisiär förundersökningsledare som en åklagare
                          har ett ansvar för att vidta relevanta åtgärder för att undvika att integritetskänsliga
                          uppgifter sprids.

## Bakgrund

Den 9 maj 2015 blev AA misshandlad, och en polisanmälan upprättades samma
                        dag. Polisen inledde en förundersökning, och förundersökningsledaren gav
                        direktiv om att dokumentation från sjukhus över AA:s skador skulle hämtas in.
                        Den 12 oktober 2015 hade polisinspektören BB kontakt med AA om att hämta
                        in kopior av AA:s patientjournal. AA uppgav samtidigt att han begärde
                        skadestånd av den misstänkte. BB skickade samma dag en begäran till flera
                        vårdinrättningar om journalkopior avseende de tillfällen AA sökt vård från den
                        9 maj 2015 och till vårdtidens slut. I begäran angavs att AA hade samtyckt till
                        åtgärden.

                        Södra Älvsborgs sjukhus skickade en journalkopia från vårdtillfällen den 9, 16
                        och 21 maj 2015 till polisen. Vårdtillfällena den 9 och 16 maj 2015 var direkt
                        hänförliga till misshandeln. Vid vårdtillfället den 21 maj 2015 hade AA sökt
                        vård av en annan anledning. Journalanteckningarna från den dagen innehåller
                        integritetskänsliga uppgifter om detta, men också uppgifter om besvär efter




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                        Dnr 741-2016        Sid 2 (11)




misshandeln. Samtliga journalkopior togs in i det förundersökningsprotokoll
som upprättades av förundersökningsledaren CC den 6 november 2015.

Den 12 november 2015 väckte assistentåklagaren DD åtal mot en person för
misshandel av AA. Hon begärde samtidigt för AA:s räkning skadestånd av den
tilltalade. Som bevisning åberopades bl.a. journalanteckningarna från Södra
Älvsborgs sjukhus.

Anmälan till JO
AA förde i en anmälan till JO fram klagomål mot att journalanteckningar om
honom hämtats in och använts av polis och åklagare utan hans samtycke. Han
anförde att det samtycke till att hämta in journalkopior som han lämnat inte
avsåg vårdtillfället den 21 maj 2015. Han anförde också att han inte fick tillfälle
att läsa igenom de journalkopior polisen hämtade in, vilket BB hade lovat
honom. AA påpekade att journalanteckningarna från den 21 maj 2015 blivit
offentliga när de tagits in i förundersökningsprotokollet och åberopats som
bevisning i domstol. Han kontaktade åklagaren före rättegången och påtalade att
anteckningarna är integritetskänsliga och inte rör den misshandel han utsatts för.

Utredning
Inledning
Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten yttrade sig över anmälan.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (EE) hade inför yttrandet hämtat in upplysningar från
polisinspektörerna CC och BB och redovisade följande synpunkter från dem.

      Inspektör CC har uppgett i huvudsak följande. Utdrag från AA:s patientjournal
      inhämtades för att få skadorna efter misshandeln dokumenterade. Rättsintyg är
      dyra och ska användas restriktivt enligt direktiv från Polismyndigheten. I aktuellt
      brottsärende var det tillräckligt med att hämta in kopia av patientjournal. Det
      inhämtade journalutdraget från sjukhuset visade tre vårdtillfällen, den 9, 16 och
      21 maj 2015. Det första vårdtillfället är samma dag som den anmälda
      misshandeln. Det andra tillfället är en vecka senare då AA sökte akut vård för
      besvär som han ådragit sig vid misshandeln. Det tredje tillfället är efter
      ytterligare fem dagar då AA uppsökt akutmottagning för i huvudsak andra
      besvär. Vid detta vårdtillfälle uppgav AA bland annat att han hade besvär från
      misshandeln den 9 maj 2015. Hennes bedömning var att uppgifterna inte var så
      integritetskränkande att de inte kunde ingå i förundersökningsprotokollet. Hon
      valde därför att inte maska några uppgifter. Det inhämtade journalutdraget
      skickades i sin helhet då ärendet redovisades till Åklagarmyndigheten.
      Inspektör BB har uppgett i huvudsak följande. AA:s journalanteckningar
      begärdes in efter att AA:s medgivande erhållits. Det krävs alltid ett medgivande
      av målsäganden för att inhämta patientjournal när målsäganden inte utsatts för
      grövre brottslighet. Det är oklart vad för rutiner som finns gällande denna typ av
      medgivanden. BB har vaga minnesbilder av utredningen men minns att ett
      medgivande lämnades muntligt. Däremot minns han inte om AA begärde att få
      se de inhämtade journalanteckningarna innan de användes i förundersökningen.
      Han har heller inget minne av om det diskuterades från vilka datum
      patientjournaler skulle hämtas in. Han utgick förmodligen från brottsdatumet och
      de vårdinrättningar som AA besökt. Han har inget minne av att AA uppgett att
                                                                        Dnr 741-2016        Sid 3 (11)




      journalanteckningar från den 21 maj 2015 inte var relevanta för
      ersättningsyrkandet.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Det kan konstateras att de inhämtade journalanteckningarna från den 21 maj
      2015 delvis innehåller uppgifter kopplade till den aktuella misshandeln men
      främst andra uppgifter. AA har gjort gällande att hans medgivande inte
      omfattade journalanteckningarna från detta datum. Att det finns ett medgivande i
      ärendet framgår dels av en tjänsteanteckning, dels av en blankett. Den enda
      uppgiften om hur långt medgivandet sträcker sig finns i blanketten där polisen
      med ett kryss har markerat att samtycke har inhämtats för vårdtillfällen som har
      angetts högre upp i blanketten. Där anges bl.a. vårdtillfällen under tiden den
      9 maj 2015 och till vårdtidens slut. Enligt Polismyndighetens mening hade det i
      det här fallet varit lämpligt att ännu närmare dokumentera kontakten mellan AA
      och BB och innehållet i medgivandet.
      AA har vidare gjort gällande att BB har uppgett att han skulle få gå igenom det
      inhämtade materialet. BB har inga minnesbilder av att han har gjort en sådan
      utfästelse. Det är således oklart vad som har överenskommits i denna del. Om det
      ändå fanns en sådan överenskommelse borde den ha följts och dokumenterats.
      När journalanteckningarna från den 21 maj 2015 väl var inhämtade hade polisen
      att överväga om dessa skulle lämnas vidare till åklagaren och i så fall i vilken
      mån. Om AA:s medgivande inte har omfattat de aktuella anteckningarna är det
      beklagligt att dessa har hämtats in och dessutom lämnats vidare.

Åklagarmyndighetens yttrande
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren FF) hade hämtat in upplysningar från
assistentåklagaren DD och chefsåklagaren GG, båda vid åklagarkammaren i
Borås. Åklagarmyndigheten redovisade följande om de berörda åklagarnas
hantering av journalanteckningarna.

      Efter att polisen slutfört förundersökningen överlämnades ärendet till
      åklagarkammaren. Ett förundersökningsprotokoll översändes den 6 november
      2015 och ett tilläggsprotokoll den 11 november 2015. Den 12 november 2015
      väckte DD åtal för misshandel och framställde för målsägandens räkning dennes
      anspråk på ersättning för kränkning, sveda och värk samt kostnader för bl.a.
      sjukvård och medicin. Till styrkande av gärningen och det enskilda anspråket
      åberopade DD journalanteckningarna och fotografierna i
      förundersökningsprotokollet som skriftlig bevisning. DD gjorde bedömningen att
      samtliga journalanteckningar hade betydelse som bevisning såväl för den åtalade
      gärningen som för ersättningsanspråket. I anteckningen från läkarbesöket den 21
      maj 2015 var misshandelstillfället knappt två veckor tidigare noterat och DD
      drog slutsatsen att det fanns ett orsakssamband mellan misshandeln och [de
      besvär] som konstaterades vid läkarbesöket.
      En tid efter att åtalet hade väckts och expedierats till tingsrätten kontaktades DD
      av målsäganden som uppgav att han hade blivit lovad av polisen att
      journalanteckningarna från den 21 maj 2015 inte skulle ingå i
      förundersökningen. Anledningen till detta var enligt målsäganden att
      anteckningarna innehöll känslig information om hans psykiska hälsa. DD
      förklarade för honom att hon inte hade erhållit någon sådan information från
      polisen och att de aktuella journalanteckningarna inte kunde plockas bort från
      förundersökningsprotokollet eftersom åtal var väckt. Hon förklarade vidare att
      den åtgärd som hon i det läget hade möjlighet att vidta var att kontakta
      sessionsåklagaren och förklara för denne att de aktuella journalanteckningarna
      inte skulle föredras under sakframställningen vid huvudförhandlingen. DD hade
      därefter kontakt med sessionsåklagaren och vidarebefordrade den information
      som målsäganden lämnat.
                                                                       Dnr 741-2016        Sid 4 (11)




     –––
     Chefsåklagaren GG har i sitt yttrande bl.a. anfört att hon anser att DD har agerat
     adekvat genom att vidarebefordra den information som hon fått från
     målsäganden till sessionsåklagaren och på så sätt undvikit att för målsäganden
     känslig information skulle komma att föredras vid tingsrätten. Utifrån de
     uppgifter som finns redovisade i förundersökningsprotokollet har DD handlagt
     ärendet på ett korrekt sätt.
Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

     Patientjournaler är handlingar som inte sällan kan innehålla uppgifter som en
     målsägande i ett brottmål kan uppfatta som känsliga från integritetssynpunkt. Det
     finns därför skäl för en förundersökningsledare att vara särskilt uppmärksam på
     om en målsägande lämnat sitt samtycke till att uppgifter från en patientjournal
     kan hämtas in inom ramen för en förundersökning. Det gäller särskilt om, som i
     detta fall, straffskalan för det brott som förundersökningen avser för med sig att
     bestämmelsen i 10 kap. 23 § 1 OSL inte är tillämplig och det inte är fråga om
     något s.k. nödvändigt utlämnande.
     Patientjournalen i det fall som nu är aktuellt och som avsåg misstanke om
     misshandel kunde lämnas ut till polisen endast om målsäganden samtyckte till att
     handlingen lämnades ut eller efter en prövning av om ett röjande av uppgifterna
     kunde vara till men för målsäganden. Med hänsyn till de känsliga uppgifter som
     återfanns i dessa journalanteckningar torde i praktiken målsägandens samtycke
     varit en förutsättning för att handlingen skulle kunna lämnas ut till polisen,
     liksom för polisen att begära ut patientjournalen ifråga. Den polisiära
     förundersökningsledaren ansvarade således för att målsägandens samtycke
     inhämtades.
     I det aktuella ärendet har målsäganden begärt ersättning för bl.a. sveda och värk
     med anledning av att han utsatts för misshandel. Journalanteckningar från flera
     läkarbesök under en period om ungefär två månader efter misshandelstillfället
     har hämtats in av polisen inom ramen för den polisledda förundersökningen.
     Samtliga journalanteckningar togs in i det förundersökningsprotokoll som
     sedermera redovisades till åklagare.
     Målsäganden har uppgett att han i sina kontakter med polisens utredare påtalat
     att han ansåg att journalanteckningarna från ett av läkarbesöken, den 21 maj
     2015, innehöll information som var känslig från integritetssynpunkt och att han
     därför inte samtyckte till att dessa skulle ingå i förundersökningsprotokollet. Den
     aktuella journalanteckningen har dock funnits med i den slutredovisade
     förundersökningen.
     Målsägandens synpunkter och önskemål framgår vare sig av
     förundersökningsprotokollet eller av tilläggsprotokollet. På det underlag jag kan
     bedöma framstår det som något oklart i vilket skede målsäganden haft kontakt
     med polisen angående den ifrågasatta journalanteckningen och vad målsäganden
     förklarat sig inte samtycka till. [– – –]
     Åklagaren gjorde efter genomgång av förundersökningsprotokollet bedömningen
     att förundersökningen var av sådan kvalitet att hon kunde fatta ett positivt
     åtalsbeslut och för målsägandens räkning föra talan om skadestånd. Vid
     bedömningen utgick hon från att målsäganden lämnat samtycke till att
     patientjournalerna kunde lämnas ut till polisen. Enligt min uppfattning har
     åklagaren haft fog för denna bedömning och därmed inte haft anledning att hos
     polisen väcka frågan om innehållet i förundersökningsprotokollet.
     Åklagaren har vidare förklarat att hon bedömt uppgifterna i journalanteckningen
     från läkarbesöket den 21 maj 2015 som relevanta för bedömningen av gärningen
     och det begärda skadeståndet. Detta bekräftas av att anteckningen åberopats som
     bevisning i stämningsansökningen för att styrka brott och för att styrka
                                                                         Dnr 741-2016        Sid 5 (11)




      målsägandens skadeståndstalan. Inte heller i dessa delar har jag något att invända
      mot åklagarens handläggning.
      Efter åtalet fick åklagaren information om att målsäganden menade att han inte
      gått med på att hans patientjournaler fick ingå i förundersökningsprotokollet.
      Åklagaren vidtog då vissa åtgärder i syfte att försöka begränsa den skada som
      målsäganden drabbats av. Möjligen skulle åklagaren, utöver dessa åtgärder,
      kunnat uppmärksamma domstolen på frågan och begära hos domstolen att
      journalanteckningen skulle föredras inom stängda dörrar med hänvisning till
      regleringen i 5 kap. 1 § andra stycket RB samt 35 kap. 7 § 3 OSL. Hur
      domstolen skulle ha hanterat den frågan är dock svårt att ha någon bestämd
      uppfattning om.
      Utifrån omständigheterna i ärendet anser jag inte att det finns skäl att ifrågasätta
      åklagarens hantering av ärendet.

Anmälarens yttrande
AA kommenterade Polismyndighetens yttrande och anförde bl.a. att han
uttryckligen sa till BB att han endast medgav att journaler från vårdtillfällena
den 9 och 16 maj 2015 fick hämtas in.

Rättsliga utgångspunkter
Sekretess för uppgifter om en enskilds hälsotillstånd
Inom hälso- och sjukvården gäller sekretess för en uppgift om en enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller
henne lider men (25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, OSL).

I en förundersökning i brottmål gäller sekretess för en uppgift om en enskilds
personliga förhållanden, t.ex. hälsotillstånd, om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne
lider skada eller men. I likhet med den nyss nämnda bestämmelsen är den
utformad med ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att utgångspunkten är
att sekretess gäller för uppgifterna. Sekretessen hos förundersöknings-
myndigheten upphör normalt i samband med att uppgifterna lämnas till domstol
när åtal väcks. I vissa situationer fortsätter sekretessen dock att gälla, t.ex. om
sekretess för uppgiften ska gälla vid domstolen i en viss typ av mål eller om
uppgiften finns i en handling som har kommit från en annan myndighet där
uppgiften är sekretessreglerad. (Se 35 kap. 1 § första stycket 1 och 7 § OSL.)

I domstol gäller enligt 35 kap. 12 § OSL sekretess för bl.a. en enskilds
personliga förhållanden i vissa typer av brottmål. Vidare kan sekretess för en
uppgift i en förundersökning om en enskilds personliga förhållanden i vissa fall
föras över till domstol när uppgiften lämnas dit. I så fall gäller sekretessen med
ett s.k. rakt skaderekvisit, dvs. endast om det kan antas att den enskilde eller
någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften
röjs, vilket innebär att utgångspunkten är att uppgifterna är offentliga. (Se
43 kap. 2 och 3 §§ och 35 kap. 7 § OSL.)
                                                                    Dnr 741-2016        Sid 6 (11)




Sekretess för en uppgift som rör en enskilds hälsa, t.ex. uppgifter om sjukdomar
eller missbruk, kan även i andra fall gälla hos myndigheter enligt bestämmelsen
i 21 kap. 1 § OSL.

Uppgifter som omfattas av sekretess får inte röjas för enskilda eller myndigheter
utan att det anges i offentlighets- och sekretesslagen eller i en lag eller
förordning som den hänvisar till (8 kap. 1 § OSL). Sådana bestämmelser finns
bl.a. i 10 kap. OSL. Ett flertal bestämmelser i 10 kap. OSL reglerar hur
sekretess förhåller sig till polis och åklagares verksamhet. Av intresse i detta
ärende är främst bestämmelsen i 10 kap. 23 § OSL. Av den följer att sekretessen
för en uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden
enligt 25 kap. 1 § OSL inte hindrar att en sådan uppgift lämnas till bl.a. en
åklagarmyndighet eller Polismyndigheten om uppgiften angår en misstanke om
ett begånget brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i
ett år.

Sekretess som gäller till skydd för en enskild hindrar dock inte att en uppgift
lämnas till en myndighet om den enskilde samtycker till det (10 kap. 1 § OSL).
Om en målsägande återtar ett tidigare lämnat samtycke men uppgifterna finns
tillgängliga för polis och åklagare får uppgifterna, oberoende av samtycke, ändå
användas som bevisning i en rättegång (se prop. 2004/05:64 s. 33).

Innehållet i ett förundersökningsprotokoll
Vid en förundersökning ska det föras protokoll över det som har förekommit
som är av betydelse för utredningen (23 kap. 21 § första stycket
rättegångsbalken, RB). Förundersökningsprotokollets huvudsakliga betydelse är
att ge åklagaren underlag för bedömningen av åtalsfrågan och att förbereda
målet inför huvudförhandling. Utredningsåtgärder, beslut och material som
upprättas eller inhämtas under en förundersökning ska dokumenteras löpande.
Med termen förundersökningsprotokoll åsyftas normalt inte denna löpande
dokumentation. I stället brukar man avse den sammanställning av utredningen
som görs i slutet av en förundersökning.

Förundersökningsprotokollet ska ge en trogen bild av vad som förekommit vid
förundersökningen av betydelse för målet (se 22 § förundersöknings-
kungörelsen, FUK). Bedömningen av vad som ska ingå i protokollet är av
central betydelse för en rättvis rättegång och ställer stora krav på åklagarens
objektivitet (se 23 kap. 4 § RB). Såväl sådant som är till fördel som sådant som
är till nackdel för den misstänkte ska redovisas.

Det som är betydelselöst för utredningen ska inte tas med i protokollet. Det är
samtidigt viktigt att uppgifter som ur den misstänktes synvinkel framstår som
betydelsefulla inte utmönstras. Det förundersökningsmaterial som
förundersökningsledaren bedömer inte ska ingå i förundersökningsprotokollet
utgör s.k. sidomaterial.
                                                                    Dnr 741-2016       Sid 7 (11)




Det finns inte någon särskild bestämmelse i förundersökningskungörelsen om
att ett samtycke till att journalanteckningar hämtas in ska antecknas i
förundersökningsprotokollet.

Åklagaren har enligt 22 kap. 2 § RB en långtgående skyldighet att förbereda
och föra en målsägandes talan om skadestånd mot den misstänkte. När
åklagaren gör det ska han eller hon se till att bevisning om målsägandens
skadeståndsanspråk tas fram under förundersökningen. Utgångspunkten är att
även en polisledd förundersökning ska vara komplett när det gäller en fråga om
skadestånd. Bevisning i frågan om skadestånd bör tas in i förundersöknings-
protokollet, och den misstänkte bör uppmanas att yttra sig särskilt över
anspråket, om det inte är olämpligt eller uppenbart obehövligt.
(Se prop. 1987/88:1 s. 5–11, SOU 2013:17 s. 713–715, Fitger m.fl.,
Rättegångsbalken, Zeteo 20 december 2016, inledningen till 23 kap., och
Åklagarmyndigheten, RättsPM 2013:1, Skadestånd – Om åklagarens skyldighet
att föra målsägandens talan, s. 25–30.)

Det är förundersökningsledaren som har ansvaret för förundersökningen i dess
helhet. Han eller hon ska se till att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till
vara och ska ge dem som biträder honom eller henne de direktiv som behövs för
arbetet. (Se 1 a § andra stycket FUK.)

JO har tidigare uttalat att en målsägande ska kunna utgå från att de
rättsvårdande myndigheterna vidtar relevanta åtgärder för att undvika att
integritetskänsliga uppgifter sprids. (Se JO 2016/17 s. 439, dnr 6673-2014.
Se även JO 2016/17 s. 387, dnr 1136-2015, där JO behandlat frågor om känsliga
uppgifter om en målsägande som tagits in i ett förundersökningsprotokoll.)

Bedömning
Omfattningen av de journalanteckningar som hämtades in
Anteckningar i en patientjournal innehåller inte sällan uppgifter som är
integritetskänsliga. Utgångspunkten är att sekretess gäller för sådana uppgifter.
För att journalanteckningar med integritetskänsliga uppgifter ska få lämnas ut
till polis eller åklagare krävs antingen att det misstänkta brottet är av visst
allvarligare slag eller att den som journalanteckningarna avser samtycker till
det. Utredningen där AA var målsägande avsåg misshandel. Det brottet är inte
av sådant allvarligare slag att journalanteckningar kan lämnas ut till polisen
oberoende av samtycke från den som journalanteckningarna avser. Det krävdes
därför samtycke från AA för att journalanteckningarna skulle få lämnas ut till
polisen.

Polis eller åklagare bör inte hämta in ett samtycke som är mer omfattande än
vad som behövs för utredningen. Den som hämtar in ett samtycke måste också
säkerställa att han eller hon har uppfattat omfattningen av samtycket på rätt sätt.
(Se t.ex. JO 1990/91 s. 366, dnr 2302-1989, och JO:s beslut den 20 december
2016, dnr 5818-2015.) Från kontroll- och rättssäkerhetssynpunkt är det även av
                                                                   Dnr 741-2016      Sid 8 (11)




vikt att ett samtycke som hämtats in dokumenteras, t.ex. i en tjänsteanteckning,
så att det framgår vilka uppgifter som den som sekretessen skyddar har
samtyckt till att polis eller åklagare hämtar in. Om han eller hon angett några
begränsningar i samtycket ska dessa naturligtvis också dokumenteras.

Av utredningen framgår att BB hade kontakt med AA och fick samtycke till att
hämta in journalanteckningar. Utredningen har inte kunnat ge något klart svar
på frågan om hur långt samtycket sträckte sig. AA har uppgett att han
uttryckligen sa till BB att det endast var anteckningar från den 9 och 16 maj
2015 som fick hämtas in. BB har uppgett att han minns att han fick ett muntligt
samtycke från AA, men att han inte har någon minnesbild av att de diskuterade
från vilka vårdtillfällen journalanteckningar fick hämtas in. Av den
tjänsteanteckning BB skrev samma dag som han hade kontakt med AA framgår
inte annat än att han fått ett medgivande från AA att hämta in journal-
anteckningar. I den begäran BB skickade till bl.a. Södra Älvsborgs sjukhus
senare samma dag anges inga specifika vårdtillfällen utan i stället att begäran
avser vårdtillfällen avseende misshandel från den 9 maj 2015 till vårdtidens
slut. Det talar för att det var så BB uppfattade samtycket.

Jag konstaterar att ord står mot ord i frågan om samtycket omfattade
vårdtillfället den 21 maj 2015. Enligt min bedömning skulle ytterligare
utredning inte leda till någon större klarhet. Såvitt jag kan bedöma har polisen
endast begärt sådana journalanteckningar som kunde vara av betydelse för
utredningen i ärendet. Inget annat har heller kommit fram än att det var
sjukhuset som valde ut de journalanteckningar som bedömdes vara relevanta för
polisens begäran. Det finns därför inte grund för att kritisera polisen för att de
aktuella uppgifterna hämtades in från sjukhuset. Det är dock en brist att
tjänsteanteckningen inte är så detaljerad att det går att utläsa vad AA:s samtycke
omfattade.

Ord står mot ord även i frågan om AA blivit lovad att gå igenom det material
som polisen hämtade in. Om polisen lovat AA detta borde han ha fått möjlighet
att ta del av materialet. Jag vill dock framhålla att en målsägande inte kan
bestämma vilka uppgifter i förundersökningsmaterialet som ska ingå i
förundersökningsprotokollet.

Det inträffade illustrerar dels att det är av vikt att omfattningen av samtycken
som hämtas in dokumenteras tydligt, dels att det finns anledning för den som
hämtar in ett samtycke att säkerställa att han eller hon har uppfattat
omfattningen av samtycket på rätt sätt. Det kan göras t.ex. genom att den som
sekretessen skyddar tillfrågas om det finns någon uppgift som samtycket inte
omfattar och genom att den som hämtar in samtycket redogör för vilka
handlingar han eller hon avser att begära från vårdinrättningen.
                                                                     Dnr 741-2016       Sid 9 (11)




Polismyndighetens beslut att ta in journalanteckningarna i
förundersökningsprotokollet
När journalanteckningarna kom in till Polismyndigheten blev de allmänna
handlingar där och en del av förundersökningsmaterialet. Medan
förundersökningen pågick omfattades uppgifterna i journalanteckningarna av
sekretessbestämmelsen i 35 kap. 1 § första stycket 1 OSL.

Som framgått ovan har förundersökningsledaren ansvar för förundersökningen i
dess helhet. När förundersökningsledaren tar ställning till om uppgifter ur
förundersökningsmaterialet ska ingå i förundersökningsprotokollet måste han
eller hon ta ställning till om uppgifterna är av betydelse för målet såväl ur det
allmännas som ur den misstänktes perspektiv. Om ett skadeståndsanspråk från
målsäganden har utretts under förundersökningen bör bedömningen också avse
uppgifternas betydelse för skadeståndsanspråket.

En konsekvens av att uppgifter tas in i ett förundersökningsprotokoll är att den
tilltalade har en ovillkorlig rätt att ta del av dem efter beslut om åtal (se 23 kap.
21 a § RB och 10 kap. 3 § andra stycket OSL). En misstänkt har visserligen rätt
att ta del av hela förundersökningsmaterialet, även uppgifter som bedöms sakna
betydelse för målet, men den rätten kan i vissa fall begränsas på grund av
sekretess (se 23 kap. 18 och 18 a §§ RB och 10 kap. 3 § första stycket och 3 a §
OSL). Som framgått ovan är sekretesskyddet för integritetskänsliga uppgifter i
ett förundersökningsprotokoll inte lika starkt efter att åtal väckts.
Utgångspunkten är då att uppgifterna är offentliga. Den bedömning som görs av
vilka uppgifter som ska tas in i ett förundersökningsprotokoll kan därför vara av
stor betydelse för den enskildes intresse av att integritetskänsliga uppgifter inte
blir offentliga eller blir tillgängliga för den som är misstänkt.

CC var förundersökningsledare i den aktuella förundersökningen. Hon har
uppgett att hon inte ansåg att uppgifterna var så integritetskänsliga att de inte
kunde ingå i förundersökningsprotokollet. Jag vill med anledning av det
framhålla att det avgörande för om en uppgift ska ingå i ett förundersöknings-
protokoll är om den är av betydelse för utredningen. Är den det finns det inget
rättsligt utrymme för att avstå från att ta in den i protokollet, oavsett om den
omfattas av sekretess. (Se mitt beslut den 10 maj 2017, dnr 7381-2015.)

Som framgått ovan finns det inget hinder mot att polis och åklagare använder
uppgifter som hämtats in under en förundersökning efter ett samtycke från den
som sekretessen skyddar som bevisning, även om han eller hon återtagit sitt
samtycke. Eftersom alla uppgifter i förundersökningsmaterialet som är av
betydelse för utredningen ska ingå i protokollet gäller detta också för uppgifter
som hämtats in utan att något samtycke funnits. Jag vill dock stryka under att
det inte får förekomma att sekretesskyddade uppgifter hämtas in utan samtycke
när ett samtycke är en förutsättning för att det ska få ske.

Av journalanteckningarna från den 21 maj 2015 framgår att AA vid det tillfället
sökte vård av en annan anledning än misshandeln. Vissa besvär efter
                                                                   Dnr 741-2016      Sid 10 (11)




misshandeln nämns dock också. Av utredningen framgår vidare att AA begärt
skadestånd för sveda och värk avseende skador som nämns i journal-
anteckningarna från den 21 maj 2015. Det som nämns i anteckningarna om
besvär efter misshandeln kan därför ha haft viss betydelse såväl för åtalsfrågan
som för AA:s skadeståndsanspråk. Jag är dock mer tveksam till vilken betydelse
för målet det som i övrigt framgår av journalanteckningarna kan ha haft, men
såvitt jag kan bedöma har uppgifterna inte helt saknat betydelse för AA:s
skadeståndsanspråk. Mot bakgrund av förundersökningsledarens skyldighet att
se till att förundersökningsprotokollet ger en trogen bild av vad som förekommit
vid förundersökningen av betydelse för målet godtar jag att alla journal-
anteckningar från den 21 maj 2015 togs in i förundersökningsprotokollet.

Avslutningsvis vill jag i denna del framhålla att förundersökningsledaren har ett
ansvar för att vidta relevanta åtgärder för att undvika att integritetskänsliga
uppgifter sprids. Det kan därför enligt min mening finnas skäl för en polisiär
förundersökningsledare att, i samband med att förundersökningsprotokollet
redovisas till åklagare, uppmärksamma åklagaren på att det finns uppgifter i
förundersökningsprotokollet som kan vara integritetskänsliga. Det kan bidra till
att minska risken för att integritetskänsliga uppgifter sprids när detta inte är
nödvändigt.

Åklagarmyndighetens hantering av uppgifterna i journalanteckningarna
När en polisledd förundersökning redovisats till en åklagare ska han eller hon
gå igenom förundersökningen och bedöma om det finns förutsättningar att
väcka åtal. Finns det inte det ska åklagaren normalt besluta att inte väcka åtal.
Om det redovisade materialet är så ofullständigt att ett beslut i åtalsfrågan inte
kan fattas kan åklagaren i stället besluta att återuppta förundersökningen och,
om det finns förutsättningar för det, besluta att ledningen av förundersökningen
ska återgå till polisen. Åklagaren kan även återuppta en förundersökning som
innehåller formella brister. (Se Riksåklagarens riktlinjer RåR 2010:1,
Åklagarprövningen av slutdelgivna polisledda förundersökningar.)

I samband med att åklagaren går igenom förundersökningsprotokollet i en
polisledd förundersökning måste han eller hon vara uppmärksam på om detta
innehåller uppgifter som är utan betydelse för målet. Detta gäller särskilt
uppgifter som kan vara integritetskänsliga. Sådana uppgifter ska inte
förekomma i ett förundersökningsprotokoll. Innehåller protokollet sådana
uppgifter är åklagaren enligt min mening skyldig att vidta relevanta åtgärder för
att undvika att uppgifterna sprids. Det kan t.ex. finnas anledning för åklagaren
att återuppta förundersökningen för att lyfta ut integritetskänsliga uppgifter som
saknar betydelse ur förundersökningsprotokollet.

Om förundersökningen inte har varit polisledd ansvarar åklagaren i egenskap av
förundersökningsledare för att integritetskänsliga uppgifter som saknar
betydelse för målet inte förs in i förundersökningsprotokollet (se bl.a.
JO 2016/17 s. 439, dnr 6673-2014).
                                                                   Dnr 741-2016       Sid 11 (11)




I det aktuella ärendet fattade DD beslut om att väcka åtal. I likhet med
Åklagarmyndigheten anser jag att hon, utifrån de uppgifter som fanns i
förundersökningsmaterialet, inte hade anledning att ifrågasätta att AA samtyckt
till att polisen hämtade in de journalanteckningar som tagits in i
förundersökningsprotokollet. Som framgått ovan har jag gjort bedömningen att
uppgifterna från vårdtillfället den 21 maj 2015 inte helt saknat betydelse för
AA:s skadeståndsanspråk. Jag godtar därför att DD lät uppgifterna stå kvar i
förundersökningsprotokollet och att hon åberopade journalanteckningarna som
bevis.

Det är givetvis angeläget att åklagaren även efter att åtal väckts vidtar relevanta
åtgärder för att undvika att integritetskänsliga uppgifter sprids. I vissa
situationer kan det därför finnas anledning för en åklagare att uppmärksamma
domstolen på att förundersökningsprotokollet innehåller integritetskänsliga
uppgifter och också aktualisera frågan om en förhandling i domstolen bör hållas
inom stängda dörrar när uppgifterna läggs fram.

Ärendet avslutas.
