# Anmälan mot Barn- och utbildningsnämnden i Säters kommun för handläggningen av en ansökan om en placering i förskola

JO 2019-07-12 dnr 7417-2017

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                    Sid
                                                                         2019-07-12              7417-2017             1 (7)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Anmälan mot Barn- och utbildningsnämnden i Säters kommun för
                        handläggningen av en ansökan om en placering i förskola


                          Beslutet i korthet: I en anmälan har frågan uppkommit om en kommuns hantering av
                          en ansökan om en förskoleplacering där föräldrarna inte var överens om en sådan
                          placering. JO uttalar att frågor om placering i förskola är sådana som barnets
                          vårdnadshavare som huvudregel måste vara överens om. Ett erbjudande från en
                          kommun om en förskoleplacering är emellertid just ett erbjudande. Verksamheten är
                          frivillig och kommunens erbjudande medför inget tvång att utnyttja den erbjudna
                          placeringen. Även om vårdnadshavarna i normalfallet måste vara eniga i frågor som
                          rör deras barns placering i förskola kan det enligt JO inte ställas krav på att
                          kommunen kontrollerar att vårdnadshavarna är överens. Kommunen måste kunna
                          utgå från att vårdnadshavarna är ense.
                          Också de fall där det, redan innan kommunen har fattat ett beslut med anledning av
                          en ansökan, står klart att föräldrarna är oense i frågan, bör enligt JO handläggas med
                          utgångspunkt från att det inte finns något tvång för föräldrarna att utnyttja den
                          erbjudna placeringen. Kommunen bör alltså i sådana fall utgå från att det är
                          föräldrarnas sak att komma överens om huruvida de ska utnyttja erbjudandet. JO har
                          därför inte funnit skäl att rikta någon kritik mot nämnden för handläggningen i det här
                          fallet.

## Anmälan

AA klagade i en anmälan till JO den 1 november 2017 på Barn- och
                        utbildningsnämnden i Säters kommun, för handläggningen av en ansökan om
                        placering i förskola. Av hans anmälan framgick i huvudsak följande:

                        AA, som är pappa till ett barn, hade tillsammans med barnets mamma
                        gemensam vårdnad om barnet. Barnet bodde stadigvarande hos mamman och
                        var folkbokförd i Lindesbergs kommun. Mamman flyttade sedan med barnet till
                        Säters kommun där barnet folkbokfördes. Detta skedde mot AA:s vilja. Barnets
                        mamma ansökte om barnomsorg i Säters kommun, och barn- och
                        utbildningsförvaltningen fattade den 19 oktober 2017 ett placeringsbeslut enligt
                        vilket barnet fick plats på en förskola i kommunen. AA var kritisk till att detta
                        beslut fattades utan hans samtycke. Han hänvisade till JO:s beslut den 16




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 7417-2017       Sid 2 (7)




januari 2004, dnr 2996-2002, och Kammarrätten i Göteborgs dom den 11
oktober 2017 i mål nr 109-17.

AA bifogade förvaltningens placeringsbeslut.

Utredning
JO uppmanade Barn- och utbildningsnämnden i Säters kommun att yttra sig
över AA:s anmälan samt lämna upplysningar om ärendets handläggning och sin
bedömning av denna.

AA kompletterade sin anmälan med uppgifter om att förskolan brustit i
samarbete med och information till honom som vårdnadshavare. Han uppgav att
han hade anmält detta till Skolinspektionen. JO kontaktade Skolinspektionen
som bekräftade att myndigheten hade ett sådant ärende under utredning.

Nämnden beslutade den 14 mars 2018 att lämna följande remissvar (bilagor
utelämnade):

      Redogörelse för handläggningen och myndighetens bedömning av denna
      BB ansöker 2017-02-21 om förskoleplats i Säters kommun för dottern CC.
      CC var då inte folkbokförd i Säter och hade förskoleplats i Lindesbergs
      kommun. Barn- och utbildningsförvaltningen i Säter kontaktade Lindesbergs
      kommun för att höra om de betalar för förskoleplats i Säters kommun.
      Lindesbergs kommun meddelar att man inte betalar för förskoleplats i Säters
      kommun. Barn- och utbildningsförvaltningen i Säter informerar BB om
      Lindesbergs ställningstagande och informerar BB om att Säter då inte kan
      erbjuda förskoleplats.
      2017-10-03 fattar Skatteverket beslut om att folkbokföra CC i Säters kommun.
      Beslutet gäller från och med 2017-07-10.
      BB ansöker åter om förskoleplats i Säter 2017-10-09. CC erbjuds plats i förskola
      och börjar på förskola i Säters kommun 2017-11-06.
      AA har via mail och telefonsamtal framfört att han motsätter sig att CC erbjuds
      förskoleplats i Säters kommun.
      Biträdande förvaltningschef har informerat AA om att CC kommer att erbjudas
      förskoleplats i samband med att hon folkbokförs i Säter. Biträdande
      förvaltningschef har via mail informerat AA om på vilket lagrum man erbjuder
      CC förskoleplats […].
      Barn- och utbildningsnämnden bedömer att erbjudandet av förskoleplats till
      CC hanterats i enlighet med gällande regelverk.

      Säter kommuns yttrande på anmälarens syn på händelsen
      I JO:s anmodan om yttrande återges anmälarens syn på händelsen:
         Säters kommun har bortsett från tydlig lagstiftning angående
         vårdnadshavares samtycke för placering i förskola.
         Man har bortsett från prejudicerande fall från kammarrätten i Göteborg.
         Man har också bortsett från JO:s utlåtande 040116 (Dnr 2996-2002).
         Säters kommun har genom dessa övergrepp möjliggjort för BB att tillvinna
         sig fördelar i den pågående rättsprocessen om boende och vårdnad.
                                                                       Dnr 7417-2017        Sid 3 (7)




      ”Säters kommun har bortsett från tydlig lagstiftning angående vårdnadshavares
      samtycke för placering i förskola”
      CC är folkbokförd i Säter och bor tillsammans med sin mor BB. Det innebär att
      CC har sin dagliga omsorg i Säters kommun.
      Enligt Skollagen (SL) 8 kap. 3 § ska barn som är bosatta i Sverige och som inte
      har börjat i någon utbildning för fullgörande av skolplikten erbjudas förskola.
      Hemkommunen ansvarar för att utbildning i förskola kommer till stånd för alla
      barn i kommunen som ska erbjudas förskola och vars vårdnadshavare önskar
      det (SL 8 kap. 12 §). Barn ska från och med ett års ålder erbjudas förskola i den
      omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier
      eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt
      (SL 8 kap. 5 §). Vidare ska ett barn erbjudas plats vid en förskoleenhet så nära
      barnets eget hem som möjligt (SL 8 kap. 15 §).
      Enligt föräldrabalken (1949:381) ska ett barns vårdnadshavare tillsammans be-
      sluta i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Om föräldrarna inte
      sammanbor blir det med nödvändighet den förälder som barnet bor hos som
      ensam fattar beslut i de frågor som rör den dagliga omsorgen. Val av förskola
      bedöms vara sådant som hör till den dagliga omsorgen så länge det inte handlar
      om en förskola med speciell religiös eller pedagogisk inriktning. Boendeföräl-
      dern kan alltså ensam ansöka om och acceptera förskoleplats.
      Barn- och utbildningsnämnden hänvisar också till Skolverkets juridiska vägled-
      ning där man skriver:
         Den vårdnadshavare som barnet bor hos får som huvudregel bestämma vid
         vilken förskoleenhet man söker placering. Detta beror på att valet av
         förskoleenhet anses vara en del av den dagliga omsorgen om barnet och det
         ansvaret vilar på den vårdnadshavare som barnet bor hos […].

      ”Man har bortsett från prejudicerande fall från kammarrätten i Göteborg”
      Det rättsfall AA hänvisar till gäller mottagande i grundskolan. Barn-och
      utbildningsnämnden gör bedömningen att lagstiftningen ställer andra och större
      krav på att vårdnadshavarna ska vara överens gällande vårdnadshavares val av
      grundskola än val av förskola.
      Barn- och utbildningsnämnden hänvisar till JO, 1999/2000 s. 283 … och
      Skolverkets juridiska vägledning ...

      ”Man har också bortsett från JO:s utlåtande 040116 (Dnr 2996-2002)”
      JO:s utlåtande, dnr 2996-2002, gäller mottagande av barn i grundskolan. Barn-
      och utbildningsnämnden gör bedömningen att lagstiftningen ställer andra och
      större krav på att vårdnadshavarna ska vara överens gällande vårdnadshavares
      val av grundskola än val av förskola.
      Barn-och utbildningsnämnden hänvisar till JO, 1999/2000, s. 283 … och
      Skolverkets juridiska vägledning ...

      ”Säters kommun har genom dessa övergrepp möjliggjort för BB att tillvinna sig
      fördelar i den pågående rättsprocessen om boende och vå rdnad”
      Säters kommun har inte tagit ställning och tar inte ställning i den pågående rätts-
      processen mellan AA och BB.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
Enligt 8 kap. 3 och 12 §§ skollagen (2010:800) ansvarar hemkommunen för att
barn som är bosatta i Sverige erbjuds förskoleverksamhet.
Förskoleverksamheten ska enligt 8 kap. 5 § skollagen erbjudas i den omfattning
                                                                  Dnr 7417-2017       Sid 4 (7)




det behövs med hänsyn till föräldrarnas arbete eller studier eller barnets eget
behov. Enligt 8 kap. 15 § skollagen ska plats erbjudas vid en förskoleenhet så
nära barnets eget hem som möjligt samt skälig hänsyn tas till barnets
vårdnadshavares önskemål.

Grundläggande bestämmelser om vårdnadshavares ansvar finns i 6 kap. 2 §
andra stycket föräldrabalken (FB). Närmare regler om vårdnadens utövande
finns i 6 kap. 11–13 §§ FB. Barnets vårdnadshavare har i enlighet med
ovanstående regler rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets
personliga angelägenheter. Har barnet två vårdnadshavare ska de tillsammans
utöva bestämmanderätten (6 kap. 13 § första stycket FB). Det krävs alltså
normalt gemensamma beslut i frågor som rör vårdnaden. Är en av
vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad att
ta del i beslut som inte utan besvär kan skjutas upp, bestämmer den andra ensam
(6 kap. 13 § andra stycket FB). Han eller hon får dock inte ensam fatta beslut av
mer ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa
uppenbarligen kräver det. I förarbetena till bestämmelserna om vårdnad
uttalades att dessa inte får tolkas så att båda föräldrarna, om ingen är direkt
förhindrad, måste delta i alla de vardagliga beslut som behöver tas när det gäller
vårdnaden om barnet och att det ligger i sakens natur att bestämmanderätten
utövas än av den ena och än av den andra föräldern, beroende på vem av dem
som för tillfället finns till hands eller på hur föräldrarna har organiserat
utövandet av vårdnaden. I de fall föräldrarna inte bor tillsammans måste med
nödvändighet den förälder som har barnet hos sig ensam fatta de vardagliga
besluten om vårdnaden, såsom i fråga om bl.a. barnets mat och kläder, sovtider
och hur barnet ska tillbringa sin fritid. Man kan utgå från att föräldrarna i dessa
fall vanligtvis kommer överens om hur vårdnaden i stort ska utövas och vem
som ska fatta de nödvändiga besluten (prop. 1975/76:170 s. 178).

JO har i ett tidigare beslut (JO 1999/2000 s. 283, dnr 2680-1997) ansett att
frågan om vilken förskola som ska väljas för ett barn i normalfallet bör kunna
hänföras till den dagliga omsorgen. JO uttalade att det verkade som mest
naturligt att boföräldern, vars ekonomi och arbetsförhållanden var av betydelse
för valet av barnomsorg, hade det avgörande inflytandet i den frågan. JO
uttalade vidare att man måste kunna utgå från att det sker ett sådant samråd
mellan föräldrarna att de i realiteten är ense om vilken förskola som ska väljas
och att det under alla förhållanden är tveksamt om det kan ställas något krav på
att en kommun regelmässigt ska kräva ett formellt medgivande från den andra
vårdnadshavaren i de fall den vårdnadshavare som är platsinnehavare begär
omplacering av barnet. Se även JO:s beslut den 24 januari 2002, dnr 3285-2000,
samt den 30 mars 2004, dnr 2293-2002. JO uttalade att resonemanget ska ses
mot bakgrund av att reglerna om skolplikt i skollagen inte är tillämpliga när det
gäller förskolan.

JO har i de nämnda besluten emellertid konstaterat att rättsläget är oklart och att
det kan framföras skäl till stöd för såväl den uppfattningen att frågan om val av
                                                                 Dnr 7417-2017      Sid 5 (7)




förskola bör ingå i den dagliga omsorgen som för den motsatta uppfattningen
samt att det finns ett behov av klargöranden i frågan.

Frågan har varit föremål för utredningar. 2002 års vårdnadskommitté uttalade
att ett beslut om var ett barn ska gå i förskola borde falla under huvudregeln om
vårdnadshavarnas gemensamma beslutsfattande enligt 6 kap. 13 § första stycket
FB, detta mot bakgrund bl.a. av att den utveckling som förskolan har genomgått
innebär att det pedagogiska perspektivet har förtydligats och att verksamheten
är starkt förknippad med barnets fortsatta skolgång (SOU 2005:43 s. 129).
Samma slutsats drog Utredningen om beslutanderätt vid gemensam vårdnad
m.m. (SOU 2007:52 s. 114).

Frågan om vårdnadshavarnas beslutanderätt när det gäller barns placering i
förskola kom upp till prövning i domstol under 2017. I en dom den 6 juli 2017 i
mål nr 6376-17 beslutade Förvaltningsrätten i Göteborg att upphäva en
kommuns beslut om placering av ett barn i förskola i strid med den ena
vårdnadshavarens vilja, med motiveringen att beslutet var lagstridigt.
Förvaltningsrättens dom överklagades. Kammarrätten i Göteborg gjorde samma
bedömning som förvaltningsrätten i en dom den 12 december 2017 (mål nr
4023-17). I det aktuella fallet bodde barnet växelvis hos föräldrarna, men var
folkbokförd hos den vårdnadshavare som hade ansökt om byte av förskola.
Domstolen uttalade att det är viktigt att understryka den grundläggande
principen i föräldrabalken om gemensam beslutanderätt som gäller vid
gemensam vårdnad och att undantag för beslut om barnets dagliga omsorg av
principiella skäl inte bör tolkas extensivt utan i första hand endast bör omfatta
frågor om praktiska nödvändigheter snarare än beslut av mer ingripande
karaktär. Domstolen uttalade att det visserligen kan finnas praktiska skäl för
ståndpunkten att en förälder ensam bör kunna fatta beslut om placering i
förskola, om barnet bor stadigvarande hos den föräldern och endast i mindre
utsträckning hos den andra föräldern, men att det resonemanget inte är helt
oemotsagt. Bland annat har det pedagogiska perspektivet under de senaste åren
förtydligats i förskolan, och förskoleverksamheten har blivit starkt förknippad
med barnets fortsatta skolgång. Domstolen menade i det aktuella fallet att
barnets folkbokföring inte kunde legitimera ett undantag från huvudregeln i
6 kap. 13 § första stycket FB och konstaterade att beslutet, att placera barnet i
förskola trots att barnet bodde växelvis hos vårdnadshavarna och dessa inte var
överens om placeringen, var i strid med bestämmelsen, varför beslutet skulle
upphävas.

Bedömning
När ett barn står under vårdnad av två vårdnadshavare har dessa rätt och
skyldighet att tillsammans fatta beslut om barnets personliga angelägenheter. Är
en av vårdnadshavarna förhindrad att ta del i beslut som inte utan besvär kan
skjutas upp får den andra vårdnadshavaren bestämma själv, med vissa undantag.
Av bl.a. praktiska skäl måste dock bestämmanderätten ofta utövas av endast den
ena vårdnadshavaren, även i sådana fall där den andra inte är direkt förhindrad
                                                                  Dnr 7417-2017      Sid 6 (7)




att ta del i besluten, när det gäller alla de vardagliga beslut som måste tas om
barnets personliga angelägenheter. Det är naturligt att bestämmanderätten i
sådana fall utövas av den vårdnadshavare som för tillfället är närmast till hands
för barnet. Vårdnadshavarna kan också ha organiserat utövandet av vårdnaden
mellan sig på något sätt. Utgångspunkten är dock alltjämt att vårdnadshavarna,
även när det gäller de vardagliga frågorna, i stort måste vara överens om hur
vårdnaden ska utövas och vem som ska fatta de nödvändiga besluten. En
utomstående tredje man måste också i allmänhet kunna utgå från att den
vårdnadshavare som han eller hon har att göra med handlar i samförstånd med
den andra vårdnadshavaren i frågor som rör barnet.

En förutsättning för att ett upplägg med gemensam vårdnad ska fungera är att
föräldrarna åtminstone i huvudsak kan komma överens om vårdnadens
utövande. Om vårdnadshavarna inte kan enas återstår ytterst att den
gemensamma vårdnaden måste upplösas.

Förskolan är fortfarande en frivillig form av utbildning och omsorg. Att
tillhandahållandet av barnomsorg har haft och fortfarande har utgångspunkt i
bl.a. föräldrarnas behov av barnpassning och praktiska överväganden framgår
direkt av lagtexten. I allmänhet kan frågor som rör ett barns placering i förskola
antas ha stor praktisk och ekonomisk betydelse för barnets föräldrar.
Förskoleverksamheten ska dock även erbjudas i den omfattning det behövs med
hänsyn till barnets eget behov (8 kap. 5 § skollagen). Frågor som rör ett barns
placering i förskola kan också av många skäl antas ha stor betydelse för barnet,
inte bara mot bakgrund av den utveckling som förskolan har genomgått och
som innebär att det pedagogiska perspektivet har förtydligats och att
verksamheten har blivit starkare förknippad med barnets fortsatta skolgång.
Frågor om placering i förskola rör alltså i hög grad barnets personliga
angelägenheter och är därmed sådana frågor som barnets vårdnadshavare som
huvudregel måste vara överens om.

Omständigheterna i det här fallet är inte sådana att AA varit förhindrad att delta
i beslut om var hans barn ska gå i förskola. Ett sådant beslut borde därför enligt
min mening ha fattats av honom och barnets andra vårdnadshavare gemensamt.

Kommunerna är enligt bestämmelserna i skollagen skyldiga att erbjuda
förskoleverksamhet. Det handlar alltså om ett erbjudande. Verksamheten är
frivillig, och kommunens erbjudande medför inget tvång att utnyttja den
erbjudna placeringen. Även om vårdnadshavarna i normalfallet måste vara
eniga i frågor som rör deras barns placering i förskola kan det enligt min
mening inte ställas krav på att kommunen kontrollerar att vårdnadshavarna är
överens. Kommunen måste kunna utgå från att vårdnadshavarna är ense.

Också de fall där det, redan innan kommunen har fattat ett beslut med anledning
av en ansökan, står klart att vårdnadshavarna är oense i frågan, bör enligt min
mening handläggas med utgångspunkt från att det inte finns något tvång för
föräldrarna att utnyttja den erbjudna placeringen. Kommunen bör alltså i sådana
                                                                Dnr 7417-2017      Sid 7 (7)




fall utgå från att det är föräldrarnas sak att komma överens om huruvida de ska
utnyttja erbjudandet. Mot bakgrund av detta finner jag ingen anledning att rikta
någon kritik mot nämnden för handläggningen i detta fall.

Vad som i övrigt har förekommit i ärendet ger inte anledning till några
ytterligare åtgärder eller uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
