# Kritik mot en polis vid Polismyndigheten, polisregion Väst, för att han omhändertagit en person enligt lagen om omhändertagande av
berusade personer m.m. utan att det fanns grund för det

JO 2017-01-26 dnr 7422-2015

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2017-01-26             7422-2015              1 (9)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot en polis vid Polismyndigheten, polisregion Väst, för att han
                        omhändertagit en person enligt lagen om omhändertagande av
                        berusade personer m.m. utan att det fanns grund för det


                          Beslutet i korthet: AA hade varit inblandad i ett bråk med ordningsvakter. Polisen
                          beslutade att hon skulle köras till sin bostad med stöd av 13 § polislagen. Under
                          transporten dit ifrågasatte AA polisens agerande, och den polisinspektör som
                          ansvarade för transporten beslutade att hon skulle omhändertas med stöd av lagen
                          om omhändertagande av berusade personer m.m. I protokollet över
                          omhändertagandet antecknades som grund för beslutet bl.a. att AA på grund av
                          alkoholpåverkan utgjorde en fara för sig själv och för annan. I utredningen hos JO
                          uppgav polisinspektören bl.a. att AA blev alltmer upprörd under färden, att han tyckte
                          att det var högst olämpligt att i hennes tillstånd lämna henne i hemmet där hennes
                          sambo och två barn fanns och att han fick en dålig känsla i maggropen när han tänkte
                          på det. En vaktkonstapel som deltog i transporten hade i ett förhör berättat att de
                          bedömde att det var bättre att AA fick vara i arresten än hemma hos barnen eftersom
                          hon var så utåtagerande.
                          I beslutet uttalar JO att det utgör ett betydande intrång i den omhändertagnes
                          integritet att bli omhändertagen för berusning. JO framhåller att polisen får använda
                          sina maktbefogenheter endast när lagens förutsättningar är uppfyllda och att det alltid
                          måste ske med gott omdöme, samt att en polis aldrig får låta sig påverkas av irritation
                          och ilska. JO uttalar vidare att en polis inte ska låta sig styras av sin personliga
                          uppfattning om vad som är lämpligt eller inte när han eller hon överväger ett
                          ingripande mot den som är berusad. Om grunden för omhändertagandet är att den
                          berusade utgör en fara för någon annan måste den faran vara konkret.
                          JO konstaterar att AA inte varit så berusad att hon var ur stånd att ta hand om sig
                          själv och att det utifrån de uppgifter som kommit fram om AA:s agerande inte fanns
                          något som talade för att hon skulle skada sina barn eller sin sambo om hon släpptes
                          av i hemmet. Polisinspektörens bedömning att det fanns förutsättningar att
                          omhänderta AA p.g.a. berusning saknade därför grund och han kritiseras för detta.

## Bakgrund

I en anmälan till JO den 21 september 2015 förde AA fram klagomål mot
                        Polismyndigheten, polisregion Väst, och en polisman där (dnr 5331-2015). Hon
                        var kritisk till polisens agerande vid ett ingripande mot henne och anförde i
                        huvudsak följande.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                    Dnr 7422-2015       Sid 2 (9)




Natten till den 20 september 2015 blev hon vittne till hur ordningsvakter
använde övervåld mot en ung man. Hon filmade händelsen med sin
mobilkamera. En vakt motade bort henne och slängde telefonen i marken. När
polisen kom till platsen visade hon filmen för dem och försökte förklara vad
som hade hänt. Hon blev då omhändertagen av polisen och avlägsnad från
platsen i en polisbil. I polisbilen försökte hon resonera med poliserna och sa att
de gjorde sig skyldiga till tjänstefel. En av poliserna skrek åt henne att hålla
käften och sa att stadsdelen de befann sig i var ”vänster”. Han ifrågasatte vidare
varför hon inte var hemma med sina barn. Han beslutade att omhänderta henne
enligt lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB), gjorde en
U-sväng utanför hennes hem och sa att han skulle lära henne en läxa genom att
låsa in henne över natten.

Sedan det kommit fram att en förundersökning om tjänstefel hade inletts med
anledning av ingripandet beslutade jag att tills vidare inte utreda AA:s anmälan.
Förundersökningen lades ned den 20 november 2015 med motiveringen att det
saknades anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal hade förövats.
Den 23 december 2015 inledde jag ett initiativärende om Polismyndighetens
handläggning av omhändertagandet av AA.

Utredning
Uppgifter ur den nedlagda förundersökningen
Av en rapport från ordningsvakterna framgick bl.a. följande. Ordningsvakterna
blev tvungna att lägga ned en man på marken och belägga honom med
handfängsel. När de väntade på polisen kom det fram en kvinna till dem. Hon
gapade och skrek, filmade med sin mobilkamera några centimeter från deras
ansikten och störde dem i arbetet. En av ordningsvakterna bad henne att gå
undan och flyttade på henne. Kvinnans manliga sällskap ingrep då och utdelade
slag mot dem. När polisen kom till platsen tog de med sig bl.a. kvinnan och
mannen.

I protokollet över omhändertagandet av AA hade polisen antecknat följande.
      AA har varit involverad i ett bråk med ordningsvakter på restaurangen
      Henriksberg. Uppfattas som berusad och sluddrar i talet. Uppger att hon har två
      barn hemma som passas av pappan. AA är agiterad och upprörd över ingripandet
      på Henriksberg, saknar insikt om situation och har ett juvenilt beteende mot
      polis. Initialt PL 13 § omvandlad till LOB under transport.
Som anledning till omhändertagandet angavs i protokollet att AA på grund av
alkoholberusning kunde antas utgöra en fara för sig själv och för annan. Det
framgick vidare att beslutet verkställdes av polisinspektören BB och att
förmansprövningen gjordes av tf. polisinspektören CC.

Under förundersökningen hölls förhör med AA. Hon lämnade i huvudsak
följande uppgifter. När polisen kom till platsen ingrep de mot hennes kompis i
stället för mot vakterna. Hon blev chockad och ropade till poliserna att hon
tyckte det var fel. Ytterligare en polisbil kom till platsen, och kort därefter blev
                                                                Dnr 7422-2015       Sid 3 (9)




hon upptryckt mot en polisbil. Hon förstod att de skulle omhänderta hennes
kompis och hon var extremt upprörd över det. Poliserna sa att hon skulle
avlägsnas från platsen och köras hem. Det kom ytterligare en polisbil, och i den
fanns två manliga poliser som skulle köra hem henne. Under färden försökte
hon förklara för dem vad som hade hänt och att de gjorde sig skyldiga till
tjänstefel. Polisen som körde bilen var den enda som pratade med henne. Han sa
ganska omgående att det är så typiskt vänster-Majorna att man får köra runt och
plocka upp folk så här. Hon nämnde att hon varit ute och ätit middag, hade två
barn hemma och att hon inte var ute efter bråk. Då reagerade föraren och
frågade om hon lämnat barnen ensamma hemma. När hon förklarade att barnen
var hemma med sin pappa sa han att hon kanske skulle sluta gå ut om kvällarna
och vara hemma och ta hand om barnen i stället. Hon fortsatte att ifrågasätta
ingripandet och föraren skrek då att hon skulle hålla käften. När de var 50 meter
från hennes hem sa föraren att hon skulle få lära sig en läxa och förklarade för
kollegan i baksätet att det blev en LOB på henne. Hon hade druckit tre–fyra
starköl under kvällen och var inte påtagligt berusad. Under vistelsen i arresten
samtalade hon med tre olika vakter som samtliga höll med henne om att hon
inte verkade berusad. Hon kan ha förståelse för det första beslutet att avlägsna
henne från platsen, eftersom poliserna befann sig i en stressad situation och hon
påverkade deras arbete.

Vidare hölls ett förhör med vaktkonstapeln DD, som satt i baksätet under
transporten av AA. Han lämnade i huvudsak följande uppgifter. Han minns den
aktuella händelsen. BB körde bilen, och han är DD:s chef. När de kom till
platsen upplevde han att AA var påverkad, men inte i sådan mån att någon
hemma hos henne inte skulle kunna ta hand om henne där. Han kände att hon
luktade alkohol och såg på hennes pupiller att hon var berusad. BB förklarade
att det var en LOB och att de skulle ta henne därifrån. Hon var upprörd över att
hennes kompis omhändertagits av polisen för att han försökt att skydda henne
mot vakterna. Under färden blev AA väldigt irriterad och arg och skällde på
dem. De hade en diskussion, och de förklarade så småningom för henne att
hennes beteende inte var acceptabelt. Det kom fram att hon hade två barn som
var hemma med hennes sambo. Eftersom hon var så utåtagerande bedömde de
att det var bättre att hon fick vara i arresten än hemma hos barnen. Enligt hans
uppfattning var förutsättningarna för omhändertagande enligt LOB uppfyllda.
Hon hade intagit alkohol och det hade varit tjafs på platsen.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (EE) yttrade sig efter att bl.a. ha inhämtat upplysningar från
berörda befattningshavare.

Polisassistenterna FF och GG var de som först ingrep mot AA på platsen. FF
lämnade bl.a. följande uppgifter. Han minns AA som berusad och utan insikt
om sin berusningsgrad. Hon betedde sig trotsigt och vägrade lyssna på poliserna
och ordningsvakterna. Eftersom hon var berusad och i hög grad
ordningsstörande, aggressiv och provocerande bedömde han att det fanns
                                                                  Dnr 7422-2015       Sid 4 (9)




lagstöd för att avlägsna henne med stöd av såväl 13 § polislagen (PL) som lagen
om omhändertagande av berusade personer m.m. GG uppgav bl.a. att AA var
berusad och kom fram till henne och ifrågasatte ordningsvakternas agerande.
AA var väldigt närgången och påstridig trots att GG avvisade henne från platsen
flera gånger.

Tf. polisinspektören CC var förman i personintaget och han lämnade bl.a.
följande uppgifter. När AA kom till arresten var hon lugn. Han pratade med
kollegorna som hade kört henne dit och sedan med AA för att skapa sig en egen
uppfattning om hennes tillstånd. När han förklarade för henne att hon var där på
grund av berusning blev hon arg och förklarade att hon inte var så berusad som
poliserna sa att hon var. När han förklarade varför poliserna hade ingripit mot
henne på platsen blev hon argare och sluddrade mera. Hans bedömning var att
hon var så berusad att hon inte kunde ta hand om sig själv. Under samtalet sa
hon att patrullen sagt att de skulle lära henne en läxa och att hon kallats något i
stil med ”vänsterpack från Majorna”. Poliserna som körde AA till arresten sa att
de hade tänkt köra henne hem men att de under färden märkte att hon var
alldeles för berusad för det. Han delade den bedömningen och fastställde
beslutet.

Polisinspektören BB lämnade i huvudsak följande uppgifter. Han tog över
ansvaret för AA sedan han fått information om att hon varit inblandad i ett bråk
på den aktuella platsen och skulle köras därifrån. Han uppfattade AA som
väldigt ledsen och upprörd över vad som hänt vid restaurangen. Hon var även
orolig för sin vän som omhändertagits av en annan polispatrull. För att bilda sig
en uppfattning om hennes tillstånd frågade han henne hur hon mådde och var
hon bodde. Han hade för avsikt att köra hem henne. Hon uppgav att hon bodde i
Majorna vid Mariaplan och ansåg att ingripandet var dåligt hanterat och att ett
tjänstefel hade begåtts. Han uppfattade henne som berusad men tyckte att hon
verkade mest uppriven över det inträffade. Under färden beskrev hon hur hon
hade uppfattat bråket med ordningsvakterna. Hon verkade alltmer frustrerad
över den ingripande polispatrullen. Han försökte förklara varför hon blev
avlägsnad från platsen och vad polisen normalt gör när de anländer till en plats
där det är bråk. Det gick inte att resonera med henne och hon blev alltmer
upprörd och snubblade på orden. Någon gång under samtalet kom det fram att
hon var tvåbarnsmamma och att pappan var hemma med barnen. Han upplevde
att det var högst olämpligt att lämna henne i hemmet i det tillstånd hon befann
sig. Han fick en dålig känsla i maggropen och bestämde sig i stället för att köra
henne till personintaget för tillnyktring. Han kan inte ordagrant återge
diskussionen mellan dem. När han bestämde sig för att köra henne till
personintaget kände han inte till hennes exakta bostadsadress. Anledningen till
att han gjorde en U-sväng var att de befann sig vid den snabbaste påfarten till
Oscarsleden för vidare färd till personintaget. Beslutet att omhänderta AA p.g.a.
berusning grundades inte på att han ville tysta ned, skrämma eller på annat sätt
kränka henne utan på en oro för konsekvenserna av att lämna henne i hemmet.
                                                                       Dnr 7422-2015        Sid 5 (9)




Polismyndigheten redovisade sin bedömning av ingripandet mot AA och
anförde att det inte finns någon anledning att ifrågasätta de uppgifter FF och GG
lämnat och att AA haft ett sådant ordningsstörande beteende att ett ingripande
enligt 13 § PL var nödvändigt för att upprätthålla ordningen. När det gäller
omhändertagandet enligt 1 § LOB anförde Polismyndigheten följande.

      Det kan först konstateras att ett ingripande enligt 13 § PL som innebär att polisen
      för någon till t.ex. hennes bostad normalt bör betraktas som ett omhändertagande
      och inte ett avlägsnande. Även om det råder delade meningar om vad som
      diskuterades under den aktuella transporten har omvandlingen av det initiala
      beslutet till ett omhändertagande enligt LOB haft sin grund i dels AA:s
      berusning, dels att hon uppträdde allt mer agiterat och aggressivt.
      Polismyndigheten har ingen anledning att ifrågasätta riktigheten av den
      bedömningen. Därtill kommer att omhändertagandet har förmansprövats enligt
      gällande regler för att därefter fortgå under en tid av drygt fyra timmar. Vidare
      får enligt Polismyndighetens mening dokumentationen av omhändertagandet
      anses tillfyllest, liksom behandlingen av AA i arresten.

Rättslig reglering
Om en person genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör
en omedelbar fara för denna får polisen avvisa eller avlägsna personen från ett
visst område eller utrymme, när det är nödvändigt för att ordningen ska kunna
upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en
straffbelagd handling ska kunna avvärjas. Är en sådan åtgärd otillräcklig för att
det avsedda resultatet ska uppnås, får personen tillfälligt omhändertas. (Se 13 §
PL.) Ett ingripande som innebär att polisen för någon till hans eller hennes
bostad är normalt att betrakta som ett omhändertagande (se JuU 1983/84:27
s. 33).

Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annat berusningsmedel att
han eller hon inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig
själv, eller för någon annan, får omhändertas av en polis (1 § första stycket
LOB).

Finns det skäl att omhänderta någon såväl enligt 13 § PL som enligt LOB, ska
LOB tillämpas (se 9 § andra stycket LOB).

Lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. trädde i kraft den
1 januari 1977. I förarbetena angavs bl.a. att det är angeläget att de nya
bestämmelserna ger uttryck för principen att ett omhändertagande på grund av
berusning är motiverat i första hand av omsorg om individens personliga
välfärd, och att förutsättningarna för ett omhändertagande knyter an till de faror
eller skadeverkningar som är förknippade med berusningstillståndet. Vidare
angavs att det vid fall av omhändertaganden på grund av akut berusning inte är
ovanligt att ett ordningsstörande uppträdande från den berusades sida framstår
som själva incitamentet till polisingripandet, men att ett sådant uppträdande inte
utgör någon självständig grund för omhändertagande. När en person behöver
omhändertas för att han eller hon stör allmän ordning eller utgör en omedelbar
fara för denna, utan att vara så påverkad av berusningsmedel att han eller hon
                                                                  Dnr 7422-2015       Sid 6 (9)




behöver vård av den anledningen, bör det enligt förarbetena ske genom ett
tillfälligt omhändertagande enligt annan lagstiftning (numera 13 § PL).

Ett omhändertagande enligt 1 § LOB förutsätter en tämligen höggradig
berusning. Om den enskilde inte är vad man brukar kalla redlöst berusad – dvs.
ur stånd att ta hand om sig själv – krävs det att han eller hon kan antas utgöra en
fara för sig själv eller annan, t.ex. i trafiksammanhang. För att detta ska kunna
konstateras måste berusningen framgå på ett påtagligt sätt, t.ex. genom att
personen saknar förmåga att behärska sina kroppsrörelser. (Se prop.
1975/76:113 s. 85–86 och 123.)

Att en berusad person är otrevlig eller uppträder provocerande mot polisen
innebär inte i sig att denne inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en
fara för sig själv eller för någon annan (se t.ex. JO 2009/10 s. 64, dnr 274-2007,
samt JO:s beslut den 16 september 2008, dnr 2027-2007, och den 27 augusti
2010, dnr 5079-2009).

En polis kan avstå från ett omhändertagande, t.ex. om någon anhörig eller annan
lämplig person genast vill och kan ta hand om den berusade utan att dennes
eller någon annans säkerhet äventyras (se det allmänna rådet till 2 kap. 1 §
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om omhändertagande av
berusade personer, RPSFS 2000:57, FAP 023-1).

En omhändertagen person, som inte bereds vård på sjukhus eller någon annan
vårdinrättning, inte tas om hand på något annat sätt och som inte heller kan
friges, får hållas kvar (se 4 § LOB). Om polisen konstaterar att den berusade
utan fara för sig själv eller annan kan föras till sin bostad och lämnas kvar där
kan den lämpligaste lösningen vara att den omhändertagne transporteras till sin
bostad av polisen. Denna möjlighet bör ofta övervägas, förutsatt att det inte är
fråga om en våldsam eller oregerlig person. (Se prop. 1975/76:113 s. 91 och
125.) En omhändertagen person får överlämnas i bostaden endast efter
överenskommelse med någon närstående som finns där och om det kan ske utan
fara för den omhändertagne eller någon annan person. Ett sådant överlämnande
får i klara fall och i omedelbar anslutning till omhändertagandet ske utan
föregående prövning av vakthavande befäl eller annan förman. (Se 2 kap. 3 §
RPSFS 2000:57, FAP 023-1).

En polis som har omhändertagit någon enligt 1 § LOB ska så skyndsamt som
möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet inte redan
upphört, ska förmannen omedelbart pröva om åtgärden ska bestå. (Se 5 § LOB.)
Syftet med förmansprövningen är att säkerställa den enskildes rättssäkerhet
genom att någon annan än den som har verkställt åtgärden bedömer frågan om
ett fortsatt omhändertagande.

Protokoll ska föras över ett ingripande med stöd av 13 § PL eller LOB. Av
protokollet ska bl.a. grunden för beslutet framgå. (Se 27 § PL.)
                                                                  Dnr 7422-2015       Sid 7 (9)




Bedömning
Mot bakgrund av de uppgifter som kommit fram i min utredning får det anses
klarlagt att AA agerade på ett sätt som gjorde att det fanns grund för att ingripa
mot henne med stöd av 13 § PL och avlägsna henne från platsen. Den åtgärd
som vidtogs mot AA har dock, som Polismyndigheten själv har konstaterat, i
polislagens mening varit att betrakta som ett omhändertagande. Min utredning
har i första hand tagit sikte på beslutet att omhänderta AA med stöd av 1 §
LOB. Jag uppehåller mig därför inte närmare vid denna fråga, utan jag nöjer
mig med att erinra om att en polis som ingriper mot någon med stöd av
polislagen eller verkställer ett sådant ingripande alltid måste ha klart för sig
vilket tvångsmedel det är som faktiskt tillämpas och vilka rättsliga
förutsättningar som gäller för att ingripandet ska kunna ske. Det är vidare ett
grundläggande krav att alla ingripanden dokumenteras i enlighet med de regler
som gäller. Jag vill också framhålla att kravet att dokumentera en åtgärd inte
faller bort bara för att den följs av en mer ingripande åtgärd.

Att bli omhändertagen för berusning innebär ett betydande intrång i den
omhändertagnes integritet. Ett omhändertagande medför vanligtvis också att
Transportstyrelsen och socialnämnden i den omhändertagnes hemort underrättas
om omhändertagandet. För de allra flesta är en uppgift hos en myndighet av det
slaget mycket integritetskänslig.

Att ta ställning till om det finns förutsättningar att omhänderta någon enligt
lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. är en utpräglad
bedömningsfråga. Att enskilda poliser har rätten att göra denna bedömning
innebär att de har getts mycket långtgående maktbefogenheter. För att en
enskilds rättssäkerhet inte ska åsidosättas får dessa maktbefogenheter givetvis
användas endast när lagens förutsättningar är uppfyllda, och det måste alltid ske
med gott omdöme. En polis som överväger att omhänderta någon p.g.a.
berusning får aldrig låta sig påverkas av att han eller hon känner irritation eller
ilska över en persons uppträdande i samband med ett ingripande. Jag vill
samtidigt framhålla att det för den ingripande polisen många gånger är förenat
med stora svårigheter att bedöma om förutsättningarna för ett omhändertagande
är uppfyllda i det enskilda fallet. Bedömningen måste ofta göras under tidspress
och i en stökig situation. Lagstiftningens utformning ställer alltså stora krav på
enskilda poliser.

Redan för den enskilde polisen är det ofta en grannlaga uppgift att bedöma om
förutsättningarna för ett omhändertagande enligt 1 § LOB är uppfyllda. Att vid
en granskning i efterhand avgöra om ett sådant omhändertagande var korrekt
eller inte är självklart också förenat med svårigheter. Försiktighet måste därför
iakttas vid en sådan prövning. (Se t.ex. JO 2009/10 s. 64, dnr 274-2007.) Mina
fortsatta överväganden görs med beaktande av detta.

AA har förklarat att hon hade druckit tre–fyra starköl under kvällen och att hon
inte var påtagligt berusad. De polismän som kom i kontakt med AA vid tillfället
                                                                  Dnr 7422-2015       Sid 8 (9)




har samtliga lämnat uppgifter som tyder på att hon varit mer berusad än vad hon
själv uppgett. CC och BB har vidare lämnat konkreta uppgifter om AA:s
berusningsgrad, nämligen att hon var så berusad att hon sluddrade.
Utgångspunkten för min bedömning blir därför att AA var märkbart berusad.

CC har uppgett att han ansåg att AA inte kunde ta hand om sig själv när han
gjorde sin förmansprövning. Jag ska återkomma till detta, men konstaterar
redan här att AA knappast kan ha varit redlöst berusad (se ovan om
förutsättningarna för ett omhändertagande) vid tidpunkten för BB:s beslut då
det inte är förenligt med de uppgifter han och övriga ingripande poliser har
lämnat. Det är inte heller den grund för omhändertagandet som BB själv angett i
protokollet. Frågan blir då om AA på grund av sin berusning utgjorde en fara
för sig själv eller för någon annan.

Jag uppfattar BB:s uppgifter på det sättet att han ansåg att AA:s berusning
innebar en fara för hennes familj om hon lämnades i bostaden. Vad denna fara
närmare bestod i har inte konkretiserats på annat sätt än att BB har uppgett att
AA var så agiterad att han tyckte det var olämpligt att lämna av henne i
hemmet. DD har i förhöret uppgett att de gjorde bedömningen att det var bättre
att AA fick vara i arresten än hemma hos barnen eftersom hon var så
utåtagerande. Detta är i viss mån anmärkningsvärda uppgifter. En polis ska inte
låta sig styras av sin personliga uppfattning om vad som är lämpligt eller inte
när han eller hon överväger ett ingripande mot den som är berusad. För att ett
omhändertagande ska kunna ske i den nu aktuella situationen måste det finnas
en konkret fara för någon annan. Utifrån de uppgifter som kommit fram om
AA:s agerande fanns det enligt min mening inte något som talade för att hon
skulle skada sina barn – eller sin sambo – om hon släpptes av i hemmet. BB:s
bedömning att det fanns förutsättningar att omhänderta AA med stöd av lagen
om omhändertagande av berusade personer m.m. saknade därför grund och han
ska kritiseras för sitt beslut.

När det gäller den del av anmälan som rör vad BB skulle ha sagt till AA i bilen
kan jag konstatera att uppgifterna innebär att han skulle ha gjort sig skyldig till
mycket allvarliga överträdelser av sina åligganden som polis. Utredningen i
ärendet innebär emellertid att ord står mot ord i fråga om vad som sades i bilen
och jag har därför inte underlag för att rikta någon kritik mot BB med anledning
av AA:s uppgifter i denna del.

När det gäller förmansprövningen konstaterar jag att CC har uppgett att han
ansåg att AA var så berusad att hon inte kunde ta hand om sig själv. Som jag
har konstaterat ovan visar utredningen att AA inte var redlöst berusad innan hon
kom in till arresten. Jag anser mig dock – mot bakgrund dels av den försiktighet
som är påkallad, dels av att AA:s berusningsgrad kan ha tilltagit – ändå inte ha
underlag för slutsatsen att CC:s bedömning av AA:s tillstånd har legat utanför
ramen för det godtagbara bedömningsutrymme som måste finnas. Jag nöjer mig
därför i denna del med att erinra om följande. Ett omhändertagande enligt 1 §
                                                               Dnr 7422-2015      Sid 9 (9)




LOB förutsätter att den enskilde är höggradigt berusad. Om den enskilde inte är
redlöst berusad, dvs. ur stånd att ta hand om sig själv, får dock inte
berusningsgraden ensam ligga till grund för ett omhändertagande, utan
ingripandet måste då även vara motiverat av att berusningsgraden innebär fara i
förhållande till den enskilde själv eller någon annan.

Ärendet avslutas.
