# Kritik mot barn- och ungdomspsykiatrin inom en region för regelmässiga urinprovkontroller i samband med utfärdande av läkarintyg för körkortstillstånd

JO 2022-11-14 dnr 7438-2021

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                    Sid
                                                                          2022-11-14              7438-2021             1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                        Kritik mot barn- och ungdomspsykiatrin inom en region för
                        regelmässiga urinprovkontroller i samband med utfärdande av
                        läkarintyg för körkortstillstånd


                          Beslutet i korthet: En person med diagnosen add ansökte om körkortstillstånd och
                          begärde att få ett läkarintyg om detta vid barn- och ungdomspsykiatrin (bup) inom
                          Region Uppsala. Personen uppmanades då att genomgå ett övervakat urinprov.
                          Genom JO:s utredning kom det fram att bup ska ha tillämpat en rutin som inneburit ett
                          regelmässigt krav på att lämna urinprov för ett intygsutfärdande i fråga om körkorts-
                          tillstånd för den aktuella patientgruppen.
                          JO har i ett tidigare beslut behandlat frågan om vissa regioners rutiner som inneburit
                          att det var obligatoriskt för samtliga patienter med diagnosen adhd att under
                          övervakning lämna urinprov för att få behandling med centralstimulerande läkemedel
                          (JO 2020/21 s. 115). I det beslutet anförde JO bl.a. att det inte är berättigat att
                          uppställa ett generellt krav på regelbunden urinprovtagning som förutsättning för den
                          aktuella behandlingen och uttalade därför kritik mot regionerna för att de hade
                          upprättat och tillämpat riktlinjer som ställde sådana krav.
                          ChefsJO konstaterar i beslutet att det i det nu aktuella fallet förvisso inte rör sig om
                          huruvida en patient skulle få behandling med ett visst läkemedel. Samma
                          bedömningssätt kan dock enligt hans mening anläggas på situationen eftersom det
                          även här verkar ha rört sig om rutinmässiga, obligatoriska urinprovtagningar som
                          förutsättning för att en läkare skulle vidta en viss typ av åtgärd. ChefsJO utesluter
                          däremot inte att det, beroende av omständigheterna, kan finnas skäl för en läkare att
                          ange provtagning som en nödvändig förutsättning för att kunna utfärda en viss typ av
                          intyg, men en individuell bedömning måste göras även i dessa fall. Patienten i fråga
                          bör även få information om vilka handlingsalternativ som står till buds.
                          ChefsJO är sammanfattningsvis kritisk till det generella förfarande som har tillämpats
                          inom regionen på området.

## Anmälan

I en anmälan framförde AA klagomål mot barn- och ungdomspsykiatrin (bup)
                        inom Region Uppsala. Han förde i huvudsak fram följande:

                        En närstående till honom, BB, med diagnosen add har ansökt om körkorts-
                        tillstånd. Eftersom ett läkarintyg krävdes begärde BB att få ett sådant av bup.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 7438-2021        Sid 2 (6)




BB fick därefter ett brev med tid för läkarbesök. I brevet uppmanades BB att
genomgå ett övervakat urinprov vid mottagningen innan läkarbesöket. Det
angavs att sådana prov alltid görs innan körkortsintyg utfärdas. Vid kontakt med
bup uppgav mottagningen att urinprov är en rutinmässig åtgärd. Transport-
styrelsen har dock upplyst AA om att myndigheten inte ställer krav på
rutinmässiga drogtester för körkortstillstånd och poängterade att det ska göras
individuella bedömningar i frågan.

Han och BB träffade en läkare vid bup. Läkaren uppgav att ett övervakat
urinprov (drogtest) skulle genomföras innan läkarintyget till Transportstyrelsen
kunde utfärdas och att detta var rutin. Enligt läkaren hade personal på
mottagningen diskuterat JO:s beslut JO 2020/21 s. 115 och beslutat sig för att
inte följa JO:s rekommendation på området utan i stället fortsätta med
rutinmässiga drogkontroller. Läkaren hänvisade till Transportstyrelsens
formulär där läkaren ska intyga att patienten inte använder sig av droger.

AA bifogade den aktuella kallelsen från bup, som bl.a. hade följande lydelse:

      Eftersom det är längesedan som BB träffade läkare, bokar vi om sjuksköterske-
      besöket den 27/9 till ett läkarbesök här på mottagningen den 22/9. Innan dess
      behöver BB lämna ett urinprov vilket kan göras på drop-in, måndagar kl 8.00-
      10.00. Detta görs alltid innan körkortsintyg utfärdas.

Utredning
Anmälan remitterades till Region Uppsala för yttrande. I sitt remissvar
redogjorde regionstyrelsen för viss rättslig reglering i regeringsformen och på
hälso- och sjukvårdsområdet samt för vad JO tidigare uttalat i beslutet JO
2020/21 s. 115. Härutöver anförde regionstyrelsen bl.a. följande:

      När en person med adhd, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd samt
      psykisk utvecklingsstörning ansöker om körkortstillstånd krävs ett läkarintyg för
      vilket Transportstyrelsens blankett Läkarintyg avseende adhd, autismspektrum-
      tillstånd och likartade tillstånd samt psykisk utvecklingsstörning ska användas.
      Läkaren ska bland annat bedöma störningar av impulskontroll, koncentrations-
      förmåga, uppmärksamhet och omdöme samt tvångsmässig fixering.
      Bedömningen ska göras mot bakgrund av funktionsnedsättningens konsekvenser
      för det dagliga livet, förekomst av beroende, missbruk eller överkonsumtion av
      alkohol, narkotika eller annan substans som påverkar förmågan att köra
      motordrivet fordon, förmågan att följa regler och förstå andras beteende i
      trafiken samt kriminalitet.
      Av Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för
      innehav av körkort med mera TSFS 2010:125 12 kap. 1–2 §§ framgår att en
      person anses vara beroende om diagnosen beroende har ställts utifrån vedertagen
      medicinsk praxis eller om det utifrån tillgänglig information kan bedömas att
      kriterierna för sådan diagnos är uppfyllda.
      Sammantaget konstaterar Region Uppsala att rutinerna när det gäller utfärdande
      av körkortstillstånd inte kan vara så generella som de är i dag och Region
      Uppsala kommer att se över och ändra rutinerna för att överensstämma med
      gällande lagar, föreskrifter samt utgå från evidens och bästa tillgängliga
      kunskap.
AA kommenterade remissvaret.
                                                                 Dnr 7438-2021       Sid 3 (6)




Rättslig reglering
Regeringsformen
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) är var och en gentemot det allmänna
skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Detta skydd får enligt 20 § samma
kapitel, under vissa förutsättningar, begränsas genom lag.

Utfärdande av intyg
Intygsskrivande av hälso- och sjukvårdspersonal regleras främst i 6 kap. 10 §
patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, och i Socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd (HSLF-FS 2018:54) om att utfärda intyg i hälso- och sjukvården,
de s.k. intygsföreskrifterna.

Av 6 kap. 10 § PSL framgår att den som i sin yrkesverksamhet inom hälso- och
sjukvården utfärdar ett intyg om någons hälsotillstånd eller vård ska utforma det
med noggrannhet och omsorg.

Enligt 1 kap. 2 § intygsföreskrifterna ska de tillämpas i verksamheter som
omfattas av bl.a. hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) när hälso- och
sjukvårdspersonal utfärdar

    1. intyg som grundar sig på bedömningen av en persons

        a) hälsotillstånd, eller

        b) behov, förmåga eller något annat förhållande orsakat av
        hälsotillståndet, och

    2. intyg om en patients vård.

Med intyg ska även förstås utlåtanden och andra liknande handlingar, oavsett
hur de benämns.

Intygsföreskrifternas 5 kap. reglerar underlag för intyg. I 1 § anges att intygs-
utfärdaren ska vara saklig och opartisk vid insamlingen av det material som ska
ligga till grund för ett intyg. Av 2 och 3 §§ framgår att ett intyg som huvudregel
ska utfärdas efter en undersökning av intygspersonen och att intygsutfärdaren,
med hänsyn tagen till ett intygs ändamål, ska överväga om det enligt någon
författning eller av medicinska skäl krävs en undersökning av personen i fråga.

Enligt 6 kap. 2 § ska intygsutfärdaren vid den bedömning som görs i samband
med utfärdandet av ett intyg endast uttala sig om sådana förhållanden som han
eller hon har tillräcklig kännedom om. Intygsutfärdaren ska beakta att ett intyg
kan få betydelse i rättsliga sammanhang.

Körkortsregleringen
Av 3 kap. 2 § första och tredje stycket körkortslagen (1998:488) framgår bl.a.
att körkortstillstånd får meddelas endast för den som med hänsyn till sina
personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av ett
                                                                   Dnr 7438-2021      Sid 4 (6)




körkortspliktigt fordon. Lämplighet med hänsyn till de medicinska
förhållandena förutsätter att sökanden har tillfredsställande syn för att köra
fordon av det slag ansökningen avser och att sökanden i övrigt uppfyller de
medicinska krav som är nödvändiga med hänsyn till trafiksäkerheten.

I 3 § föreskrivs att den som söker eller har körkortstillstånd eller körkort är
skyldig att genomgå läkarundersökning, blodprovstagning eller annan liknande
undersökning som behövs för den prövning som avses i 2 § andra och tredje
styckena eller annars i den lagen.

Av 7 kap. 2 § framgår bl.a. att Transportstyrelsen prövar frågor om körkorts-
tillstånd. Myndigheten prövar också frågor om medicinska undersökningar
enligt 3 kap. 3 §.

Närmare bestämmelser på området finns i Transportstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd (TSFS 2010:125) om medicinska krav för innehav av körkort
m.m. Föreskrifternas 12 kap. reglerar bruk av substans som påverkar förmågan
att köra motordrivet fordon. I 15 kap. behandlas adhd, autismspektrumtillstånd
och likartade tillstånd samt psykisk utvecklingsstörning. Där föreskrivs bl.a. att
vid vissa angivna diagnoser ska symptomen prövas från trafiksäkerhets-
synpunkt. Om dessa bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk föreligger hinder
för innehav (3 §). Vid bedömningen ska störningar av impulskontroll,
koncentrationsförmåga, uppmärksamhet och omdöme samt tvångsmässig
fixering beaktas (4 §). Bedömningen ska göras mot bakgrund av bl.a.
funktionsnedsättningens konsekvenser för det dagliga livet samt förekomst av
beroende, missbruk eller överkonsumtion av alkohol, narkotika eller annan
substans som påverkar förmågan att köra motordrivet fordon (5 §). Vid
läkemedelsbehandling för tillstånd som avses i kapitlet ska behandlingseffekt
och behandlingsföljsamhet särskilt beaktas (6 §).

Bedömning
Genom 2 kap. 6 § RF tillförsäkras var och en skydd mot påtvingade kroppsliga
ingrepp. JO har i tidigare beslut kommit till slutsatsen att urinprov är ett sådant
kroppsligt ingrepp som omfattas av grundlagsskyddet (se bl.a. JO 2010/11
s. 509). Om en urinprovtagning är att betrakta som påtvingad krävs alltså stöd i
lag för att åtgärden ska vara tillåten.

Grundlagens skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp bör även tolkas så att det
skyddar också mot att en befattningshavare – utan att använda våld eller vara
beredd att använda tvång i egentlig bemärkelse – uppträder på ett sätt som får
till följd att någon med fog uppfattar sig vara tvungen att underkasta sig
provtagning. I vissa fall kan det alltså vara fråga om ett påtvingat ingrepp trots
att den enskilde har sagt ja till att åtgärden genomförs men ingreppet ändå inte
är helt frivilligt. Den enskilde kan exempelvis samtycka till ett ingrepp för att
det finns ett underliggande hot eller en hotfullhet hos den myndighet som vidtar
åtgärden. Dessa situationer bör bedömas som att ett giltigt samtycke inte getts,
                                                                   Dnr 7438-2021       Sid 5 (6)




för att inte grundlagsskyddet ska kunna kringgås i praktiken. I tveksamma
situationer får hänsyn tas till den konkreta situationen, den information som den
enskilde fått om sina handlingsalternativ och hans eller hennes förmåga att fatta
ett informerat beslut i frågan. Det gäller således att undvika att enskilda av olika
skäl ”frivilligt” avstår från grundlagsskyddade rättigheter samtidigt som inte
varje sådant samtycke måste vara ogiltigt. (Se Bull och Sterzel,
Regeringsformen – en kommentar [2019, version 4, JUNO], s. 72.)

För att det ska vara fråga om verklig frivillighet krävs alltså att den enskilde, på
ett för honom eller henne begripligt sätt, har fått så mycket information om den
planerade åtgärden att det är tydligt för honom eller henne vilka handlings-
alternativ som står till buds och mot denna bakgrund kan fatta ett välgrundat
beslut utan att utsättas för några obehöriga påtryckningar.

JO har i ett tidigare beslut behandlat frågan om vissa regioners rutiner som
inneburit att det var obligatoriskt för samtliga patienter med diagnosen adhd att
under övervakning lämna urinprov för att få behandling med central-
stimulerande läkemedel (JO 2020/21 s. 115). I beslutet anfördes bl.a. att det inte
är berättigat att uppställa ett generellt krav på regelbunden urinprovtagning som
förutsättning för den aktuella behandlingen och JO uttalade därför kritik mot
regionerna för att de hade upprättat och tillämpat riktlinjer som ställde sådana
krav. JO framhöll vikten av tillfredsställande information för att patienterna ska
ha möjlighet att fatta välgrundade beslut och frivilligheten i vården ska kunna
garanteras. Obehöriga påtryckningar får inte förekomma, men provtagning kan
efter en individuell bedömning vara en nödvändig förutsättning för att en viss
behandling ska vara förenlig med grundläggande patientsäkerhetskrav.

Som framgår av redogörelsen för den rättsliga regleringen kan Transport-
styrelsen uppmana den som ansöker om körkortstillstånd att genomgå
blodprovstagning eller liknande undersökning. Det har inte från regionens sida
förts fram att BB skulle genomgå en urinprovtagning efter någon sådan
uppmaning. Som jag uppfattar regionens remissvar har i stället bup tillämpat en
rutin som inneburit ett regelmässigt krav på att lämna urinprov för ett intygs-
utfärdande i fråga om körkortstillstånd för den aktuella patientgruppen.
Innehållet i den kallelse som BB tog emot illustrerar detta.

Regionen har inte redogjort för någon omständighet som skulle ha medfört att
ett generellt krav på urinprov som förutsättning för utfärdandet av denna typ av
intyg skulle anses vara berättigat. Det har inte heller förts fram att någon
särskild information om åtgärdens frivillighet har lämnats till patienterna i
samband med urinproven.

Som nyss nämnts har JO tidigare uttalat kritik mot ett liknande förfarande. I det
nu aktuella fallet rör det sig förvisso inte om huruvida en patient skulle få
behandling med ett visst läkemedel. Samma bedömningssätt kan dock enligt
min mening anläggas på denna situation eftersom det även här verkar ha rört sig
om rutinmässiga, obligatoriska urinprovtagningar som förutsättning för att en
                                                               Dnr 7438-2021      Sid 6 (6)




läkare skulle vidta en viss typ av åtgärd. Jag utesluter däremot inte att det,
beroende av omständigheterna, kan finnas skäl för en läkare att ange
provtagning som en nödvändig förutsättning för att kunna utfärda en viss typ av
intyg, men en individuell bedömning måste göras även i dessa fall. Patienten i
fråga bör även få information om vilka handlingsalternativ som står till buds.

Jag är sammanfattningsvis kritisk till det generella förfarande som har
tillämpats inom regionen på området. Jag noterar dock regionens uppgifter om
att den aktuella rutinen nu ses över.

Vad som i övrigt har kommit fram ger inte anledning till några uttalanden från
min sida.

Ärendet avslutas.
