# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för brister i hanteringen när det gäller uthämtning av en aviserad postförsändelse

JO 2021-03-03 dnr 7464-2019

[P]

## BESLUT

Datum            Dnr                   Sid
                                                                            2021-03-03                            1 (6)
                                                                                             7464-2019
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för brister i hanteringen
                        när det gäller uthämtning av en aviserad postförsändelse

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 18 oktober 2019 framförde AA klagomål
                        mot Kriminalvården, anstalterna Skänninge och Kumla. Han anförde i huvudsak
                        följande.

                        Anstalterna fördröjer systematiskt leveransen av postpaket till de intagna.
                        Normalt tar det fyra-fem veckor från det att ett paket anlänt till det lokala
                        utlämningsstället till det att paketet lämnas över till den intagne. Detta gäller de
                        fall då anstalten över huvud taget hämtar ut paketet, det är inte ovanligt att paket
                        inte hämtas ut alls och därför returneras till avsändaren.

                        Hans flickvän skickade ett paket till honom med bl.a. böcker, som anlände till
                        PostNords utlämningskontor i Kumla den 24 september 2019. Efter att ha fått
                        meddelande om att brevet fanns att hämta ut ansökte han den 30 september
                        2019 om att paketet skulle hämtas. Dagen efter mottog han avin, som han då
                        överlämnade till personalen. Den 2 oktober 2019 fick han en påminnelse om att
                        paketet måste hämtas före den 8 oktober 2019, annars skulle det returneras till
                        avsändaren. Han skrev en ny ansökan och informerade om detta, men inget
                        hände och paketet skickades tillbaka till hans flickvän.

                        Till anmälan fogade AA avisering av brev och påminnelse från PostNord.

## Utredning

JO begärde att Kriminalvården skulle yttra sig över det som AA hade framfört i
                        anmälan. I sitt remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom chefen
                        för sektionen för verksjuridik, följande:

                                Yttrande över fördröjning av försändelser till intagna

                                Anmälan m.m.
                                JO har begärt att Kriminalvården ska yttra sig över vad som anförts i anmälan
                                om fördröjning av intagnas försändelser vid anstalterna Kumla och Skänninge.
                                Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från Kriminalvårdens regioner Öst



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:            08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                   Dnr 7464-2019        Sid 2 (6)




och Mitt. Regionerna har i sin tur hämtat in uppgifter från anstalterna Skänninge
och Kumla samt från det centrala kriminalvårdsregistret.

Tillämpliga bestämmelser m.m.
Av 5 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) framgår att intagna får ta emot och
inneha sådana böcker, tidskrifter och tidningar som inte kan riskera ordningen
eller säkerheten eller antas motverka behandling. I övrigt får intagna ta emot och
inneha personliga tillhörigheter som är motiverade med hänsyn till att
verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt.
Med ”personliga tillhörigheter” avses all den egendom som tillhör intagen t.ex.
kläder, skor, pengar och försändelser (prop. 2009/10:135 s. 134).
Av 7 kap. 7 § fängelselagen framgår att andra försändelser än s.k.
myndighetspost till och från intagna i anstalt får granskas om det är nödvändigt
med hänsyn till ordningen eller säkerheten.
Enligt 7 kap. 8 § ska en granskad försändelse, om inte särskilda skäl talar emot
det, lämnas ut till den intagne så snart som möjligt och senast när han eller hon
inte längre ska vara frihetsberövad.
Med ”försändelse” avses t. ex. brev, skriftliga meddelanden och paket som ska
befordras till och från den intagne genom Kriminalvårdens försorg (prop.
2009/10:135 s. 110).
Av 6 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att myndigheternas
serviceskyldighet innefattar bl.a. att utan onödigt dröjsmål hjälpa enskilda att
tillvarata sina intressen. Sådan hjälp ska lämnas i den utsträckning som är
lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och
myndighetens verksamhet.

Kriminalvårdens bedömning
Ärendet gäller postpaket till intagna som ska hämtas ut från externa
utlämningsställen. AA har gjort gällande att Kriminalvården systematiskt
fördröjer leveranserna av sådana paket. Enligt honom tar det i regel fyra till fem
veckor för myndigheten att hämta ut paket, undersöka och leverera innehållet till
de intagna. Han uppger också att Kriminalvården har underlåtit att hämta ut ett
paket som skickats till honom och att utlämningsstället därför returnerade
paketet till avsändaren.
Kriminalvården anser att det endast är den paketavi som skickas till anstalten
som utgör en försändelse i fängelselagens mening. Avier hanteras som annan
post som skickas till anstalterna och lämnas över skyndsamt till de intagna.
Uthämtning av ett paket från ett externt utlämningsställe för vidarebefordran till
en intagen är en ren serviceåtgärd som myndigheten kan välja att vidta på
begäran av en intagen. Möjligheten att tillhandahålla serviceåtgärder styrs främst
av tillgängliga resurser vid aktuellt verksamhetsställe.
När det gäller uthämtning av paket måste det även göras en prövning av frågan
om mottagande och innehav av personliga tillhörigheter. Den intagne behöver
därför ansöka om att få ta emot och inneha det som paketet innehåller. Om ett
paket innehåller något som den intagne får ta emot och inneha görs en avvägning
mellan den intagnes behov av innehållet och anstaltens tillgängliga resurser för
att hämta ut detta. Paket som bedöms ha otillåtet innehåll hämtas inte ut.
De i ärendet aktuella anstalterna Skänninge och Kumla uppger att de har tydliga
rutiner för vad som gäller vid uthämtning av paket från externa utlämningsställen
och att det i regel tar en till tre veckor att hämta ut och vidarebefordra innehållet
i ett paket till en intagen. Det är resurskrävande att låta anstaltspersonal hämta ut
paket från externa utlämningsställen och därefter granska innehållet samt fatta
beslut i frågan om innehav. Den tidsåtgång som anstalterna har uppgett får därför
anses rimlig. AA har inte angett något specifikt tillfälle där tidsåtgången har varit
                                                                        Dnr 7464-2019      Sid 3 (6)




      fyra till fem veckor. Det stämmer dock att ett paket som skickats till honom via
      ett externt utlämningsställe inte hämtades ut. Anledning till det var att han inte
      hade ansökt om att få ta emot och inneha paketets innehåll. Myndighetens
      serviceskyldighet kan inte anses omfatta att hämta ut ett paket med okänt
      innehåll.
AA inkom med kompletterande skrifter och kommenterade remissvaret, varvid
han anförde bl.a. följande.

Han hade ingen möjlighet att ansöka om att få ta emot paketet från sin flickvän,
eftersom han inte visste att flickvännen hade skickat ett paket. Däremot, när
paketavin hade anlänt, efterfrågade personalen vad som fanns i paketet, och de
fick då en lista på innehållet. Trots detta hämtades inte paketet ut.

Ytterligare ett paket till honom har skickats tillbaka till avsändaren. På kvällen
före nyårsafton fick han en påminnelseavi från PostNord om att hans paket
måste hämtas ut senast den 2 januari 2020. PostNord var stängt fram till
den dagen. Han och hans kontaktman ringde PostNord och försökte få dem att
behålla paketet längre men det godtogs inte, utan paketet returnerades.

Anstalterna borde kunna hjälpa intagna med att beställa legala varor. Intagna
har inte möjlighet att använda postförskott och kan oftast inte handla på kredit.

Till sina skrifter fogade AA en hemställan och en beställningsblankett.

Rättslig reglering
Kriminalvården har redogjort för vissa relevanta bestämmelser, bl.a.
7 kap. 8 § fängelselagen (2010:610). Jag vill för egen del tillägga följande.

Enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 regeringsformen är var och en gentemot det
allmänna tillförsäkrad informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot
upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden.

Informationsfriheten får begränsas genom lag och med hänsyn till - såvitt här är
av intresse - allmän ordning och säkerhet, förebyggandet och beivrandet av
brott, samt om särskilt viktiga skäl föranleder det (se 2 kap. 20 och 23 §§
regeringsformen).

Det anges i 1 kap. 4 § fängelselagen att varje intagen ska bemötas med respekt
för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är
förenade med frihetsberövandet.

Enligt 5 kap. 2 § fängelselagen får tillhörigheter som en intagen inte får ta emot
och inneha omhändertas och förvaras för den intagnes räkning. Tillhörigheter
som omhändertagits ska lämnas ut till den intagne senast i samband med att han
eller hon inte längre ska vara berövad friheten. Vidare anges i 5 kap. 3 §
fängelselagen att tillhörigheter som omhändertagits får på den intagnes
bekostnad sändas till den adress där han eller hon är folkbokförd eller till annan
adress som han eller hon anger.
                                                                   Dnr 7464-2019      Sid 4 (6)




Bedömning

Försändelser till intagna
Försändelser som skickas till en intagen ska, som utgångspunkt, befordras till
den intagne genom Kriminalvårdens försorg. JO har tidigare uttalat att
Kriminalvården i detta avseende måste ses som den sista länken i den
postbefordran som postbefordringsföretagen står för såvitt avser personer som
inte är berövade friheten (se JO 2014/15 s. 182).

Av den tidigare redogörelsen har framgått att det i fängelselagen har förts in
inskränkningar av intagnas rätt att ta emot försändelser. Dessa lagregler ger
Kriminalvården möjlighet att, under vissa givna förutsättningar, granska
försändelser och kvarhålla dem med stöd av 7 kap. 8 § fängelselagen. Efter
befordran av en försändelse kan Kriminalvården också begränsa den intagnes
rätt att inneha försändelsen, och omhänderta den enligt 5 kap. 2 § samma lag.

Aviserade brev och paket
I det här ärendet aktualiseras frågan om Kriminalvården är skyldig att erbjuda
intagna hjälp med att hämta ut aviserade brev och paket från utlämningsställen
belägna utanför anstalten.

Den aktuella frågan har tidigare varit föremål för uttalanden från JO:s sida. I ett
beslut meddelat år 2008 uttalade dåvarande JO Cecilia Nordenfelt att hon
delade den uppfattning som Kriminalvården då hade, nämligen att det i
normalfallet måste anses åligga anstalten att hjälpa intagna med att hämta ut
postförsändelser, om detta inte kan ordnas på annat sätt t.ex. vid normal-
permission eller via ombud (JO:s beslut den 27 februari 2008, dnr 1230-2007).

Jag har ingen annan uppfattning är den som kom till uttryck i 2008 års beslut.
Utan Kriminalvårdens hjälp med uthämtning är det ofrånkomligt att många
intagna i praktiken skulle sakna möjlighet att ta emot aviserade brev och paket.
Att en sådan begränsning av rätten att ta emot och inneha försändelser skulle
uppstå bara av det skälet att postförsändelsen levererats till ett externt
utlämningsställe framstår inte som godtagbart.

Utgångspunkten är alltså att Kriminalvården har en skyldighet att hjälpa intagna
med att hämta ut brev och paket från utlämningsställen utanför anstalten, om
uthämtningen inte kan lösas på annat sätt. I den bemärkelsen har
Kriminalvården följaktligen ett visst ansvar för att även aviserade postförsän-
delser vidarebefordras till intagna. Något egentligt utrymme för att avstå med
hänvisning till tillgängliga resurser eller den intagnes bristande behov av
försändelsens innehåll finns inte enligt min uppfattning. Jag har däremot inte
några synpunkter på att andra alternativ än hämtning genom anstaltens försorg
uttöms först om det finns sådana förutsättningar, t.ex. genom en anhörig som
ombud.
                                                                     Dnr 7464-2019     Sid 5 (6)




Jag har ingen invändning mot att anstalten avstår från att hämta ut ett aviserat
paket till en intagen i de fall det finns tillförlitliga uppgifter om vad paketet
innehåller och anstalten i ett formellt beslut har nekat den intagne att ta emot
och inneha tillhörigheterna i paketet.

Däremot bör Kriminalvårdens uthämtning av aviserade paket inte vara helt
beroende av att den intagne på förhand ansöker om att få ta emot och inneha
paketets uppgivna innehåll, på det sätt som Kriminalvården har beskrivit i sitt
remissvar. Det kan enligt min mening nämligen inte rimligen krävas av en
intagen att denne alltid måste känna till innehållet i ett paket för att ha praktisk
möjlighet att ta emot det. Oavsett vilken information som finns tillgänglig om
ett pakets innehåll, ligger det dessutom i sakens natur att det är först sedan ett
paket hämtats ut som det med full säkerhet kan klarläggas vad som finns i
paketet.

En konsekvens av det nu sagda är att det, enligt min uppfattning, inte bör
förekomma att Kriminalvården avstår från att hämta ut ett aviserat paket till en
intagen av det skälet att det före uthämtning är okänt vad paketet innehåller.

Det är givet att hjälp med uthämtning kan erbjudas först på förfrågan från en
intagen, sedan denne mottagit en avi om leveransen. En rimlig tidsram är att
anstalten ska ombesörja hämtning från utlämningsstället i vart fall inom sådan
tid att paketet eller brevet inte returneras till avsändaren. Detta förutsätter dock
att den intagne inom skälig tid före sista dag för uthämtning både mottagit avin
och med hänvisning till denna begärt hjälp med att hämta ut postförsändelsen.

Sammanfattningsvis delar jag alltså inte Kriminalvårdens uppfattning att
uthämtning av aviserad post till intagna är en ren serviceåtgärd som
myndigheten kan välja att vidta utifrån tillgängliga resurser. Jag menar i stället
att Kriminalvården som utgångspunkt har en skyldighet att hjälpa intagna med
att hämta ut brev och paket från utlämningsställen belägna utanför anstalten, om
inte uthämtningen kan ordnas på annat sätt. Jag förutsätter att Kriminalvården
ser över rutinerna för uthämtning av postförsändelser och att mina uttalanden i
detta beslut då beaktas.

Anstalten Kumlas hantering beträffande ett aviserat paket till AA
AA har uppgett att han ansökte om uthämtning av ett paket den 30 september
2019 samt att han påföljande dag mottog och överlämnade avin. Han har vidare
angett att han den 2 oktober 2019 på nytt ansökte om att paketet skulle hämtas
ut och upplyste om att uthämtning måste ske före den 8 oktober 2019, men att
inget hände utan att paketet returnerades till avsändaren.

Kriminalvården har bekräftat att ett paket som skickats till AA via ett externt
utlämningsställe inte hämtades ut och anfört att skälet till det var att AA inte
hade ansökt om att få ta emot och inneha paketets innehåll. AA har uppgett att
personalen frågade honom vad paketet innehöll och att de då fick en lista på
innehållet.
                                                                   Dnr 7464-2019       Sid 6 (6)




I linje med mina tidigare uttalanden anser jag att anstalten Kumla borde ha varit
AA behjälplig med att hämta ut paketet från det externa utlämningsstället, även
om paketets innehåll var okänt på förhand. Utredningen ger inte klarhet i om
AA på förfrågan från anstaltspersonal överlämnade en lista med paketets
innehåll. Om så skedde måste den emellertid anses ha utgjort en begäran om att
få ta emot och inneha de angivna sakerna, vilket borde ha föranlett anstalten att
åtminstone ta ställning till om paketet skulle hämtas ut. Om någon lista inte
överlämnades borde AA i vart fall ha fått information om att han behövde göra
en begäran om innehav för att få hjälp med att hämta ut paketet. Det framstår
dessutom som att anstalten inte lämnade något besked alls till AA beträffande
hans förfrågan om hjälp med uthämtning, vilket givetvis inte är acceptabelt.

Det står klart att anstalten Kumla förtjänar kritik för den bristfälliga hanteringen
av frågan om uthämtning av det aktuella paketet.

Övrigt
Vad AA har anfört i övrigt föranleder inget uttalande från min sida.
