# En undersökning av några kommuners handläggning av LSS-ärenden med inriktning på frågan om handläggningstiderna

JO 2018-12-18 dnr 7477-2017

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2018-12-18              7477-2017             1 (12)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        En undersökning av några kommuners handläggning av LSS-ärenden
                        med inriktning på frågan om handläggningstiderna


                          Beslutet i korthet: JO mottog under år 2017 flera klagomål om långa handläggnings-
                          tider i ärenden om insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
                          funktionshindrade, LSS. Mot den bakgrunden fann JO skäl att undersöka några
                          kommuners handläggning av LSS-ärenden med inriktning på handläggningstiderna.
                          Inom ramen för undersökningen har JO inspekterat fyra kommunala nämnder och
                          granskat ärenden om personlig assistans.
                          I beslutet konstaterar JO att handläggningstiderna generellt sett inte var långa vid de
                          inspekterade nämnderna, även om det fanns ärenden med längre handläggningstider.
                          JO har i tidigare beslut uttalat att det inte går att ange en bestämd tid inom vilken en
                          utredning av en ansökan om personlig assistans ska vara klar eftersom utredningens
                          omfattning är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet.
                          I beslutet uttalar JO att en handläggningstid om tre till fyra månader i ett ärende om
                          personlig assistans skulle kunna vara ett rimligt riktvärde. Alla ärenden om personlig
                          assistans kommer dock inte att kunna avgöras inom en sådan tidsperiod. För att en
                          längre handläggningstid ska anses godtagbar krävs att det föreligger omständigheter
                          som kan motivera denna. I beslutet behandlar JO några faktorer som inverkar på
                          handläggningstiden.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 7477-2017       Sid 2 (12)




Inledning
Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, är en
rättighetslag. Den som omfattas av lagens s.k. personkrets har rätt till vissa
insatser om han eller hon behöver sådan hjälp i sin livsföring och behovet inte
tillgodoses på något annat sätt. Målet med lagstiftningen är att den enskilde ska
få möjlighet att leva som andra.

Den enskilde som önskar en insats enligt LSS ska göra en ansökan hos
kommunen. Den kommunala nämnd som ansvarar för LSS-frågorna gör
därefter en utredning och när utredningen är klar fattar nämnden ett beslut
gällande insatsen.

Det ligger i sakens natur att beslut i ärenden enligt LSS är av stor betydelse för
den enskilde. Det är därför särskilt angeläget att han eller hon inte behöver
vänta längre än nödvändigt på att få sin rätt till en viss insats prövad av
nämnden. Man bör hålla i minnet att det finns stora individuella variationer i
ärendena när det gäller svårighetsgrad och behov av utredning.

## Anmälan och bakgrund

Bakgrund
JO har i flera tidigare beslut kritiserat kommunala nämnder runt om i landet för
att handläggningstiden i ärenden om insatser enligt LSS varit alltför lång. I ett
ärende uppgick tiden för att handlägga en ansökan om personlig assistans till
nästan ett år och åtta månader (se JO:s beslut den 27 oktober 2017 i ärende med
dnr 4891-2016).

År 2017 kom det in omkring 120 klagomål rörande handläggningen av LSS-
ärenden. Flera av dessa anmälningar handlade om långa handläggningstider i
ärenden om personlig assistans. I vissa klagomål angavs handläggningstider
som översteg ett år.

Initiativet
Mot bakgrund av de klagomål om långa handläggningstider som JO hade tagit
emot och det som hade kommit fram i enskilda tillsynsärenden fann stf JO
Lilian Wiklund skäl att inleda en undersökning av kommunernas handläggning
av LSS-ärenden. Syftet med undersökningen var att se om de problem som hade
noterats i de enskilda klagomålsärendena var mer allmänt förekommande hos
landets kommuner eller om det var fråga om enstaka fall där handläggningen
hade dragit ut på tiden.

JO:s beslut med uttalanden om långa handläggningstider i LSS-ärenden bedöms
sällan vara av sådant allmänt eller principiellt intresse att de publiceras på JO:s
hemsida. Besluten har därmed inte fått någon större spridning till landets
kommuner. Det är dock angeläget att kommunerna har kunskap om och lever
upp till de krav som lagstiftningen ställer när det kommer till handläggnings-
tider. Tanken är att uttalandena i detta beslut ska kunna vara till ledning för
kommunernas handläggning av LSS-ärenden.
                                                                  Dnr 7477-2017       Sid 3 (12)




Avgränsningar
För att få ett rimligt men samtidigt tillräckligt stor underlag för undersökningen,
granskades ärenden vid fyra kommunala nämnder. Ett underlag av den
omfattningen är alltför begränsat för att ligga till grund för allmänna slutsatser
om situationen vid landets förvaltningar när det kommer till frågan om
handläggningstider. En undersökning som avser ett mer begränsat antal
kommuner bedömdes dock kunna ge en indikation på hur det förhöll sig med
saken.

Eftersom JO hade tagit emot flera anmälningar som gällde långa
handläggningstider i ärenden om personlig assistans har undersökningen
framförallt fokuserat på dessa ärenden.

Undersökningens genomförande
Under november 2017 – februari 2018 inspekterade JO följande kommunala
nämnder:

    -   Äldre- och omsorgsnämnden i Sigtuna kommun (dnr 7642-2017),

    -   Socialnämnden i Falu kommun (dnr 7958-2017),

    -   Vård- och omsorgsnämnden i Norrköpings kommun (dnr 8303-2017),
        och

    -   Omsorgsnämnden i Uppsala kommun (dnr 752-2018).

Inom ramen för undersökningen granskades sammanlagt cirka 250–300 akter.
Merparten av de akter som granskades var ärenden där nämnden under år 2017
hade fattat beslut om personlig assistans. Vid två av inspektionerna granskades
även ärenden där nämnden hade beslutat om ledsagarservice samt ärenden där
förvaltningsrätten eller kammarrätten hade meddelat en dom i fråga om
ledsagarservice eller personlig assistans.

Från varje inspektion finns ett protokoll där de iakttagelser som gjordes har
redovisats. Protokollen finns samlade på JO:s hemsida.

Rättslig reglering m.m.
Insatser enligt LSS
I LSS finns bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service till
vissa personer med funktionsnedsättning. I 1 § LSS anges vilka personer, den
s.k. personkretsen, som kan ha rätt till insatser enligt lagen. I personkretsen
ingår exempelvis personer med utvecklingsstörning, autism eller autism-
liknande tillstånd.

En av insatserna enligt LSS är biträde av personlig assistent eller ekonomiskt
stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte
täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken, SFB
(9 § 2 LSS). Med personlig assistans avses personligt utformat stöd som ges av
                                                                 Dnr 7477-2017       Sid 4 (12)




ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga
funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av
och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter
ingående kunskaper om den funktionshindrade (9 a § LSS).

Den som omfattas av personkretsen enligt LSS kan få assistansersättning från
Försäkringskassan för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a §
LSS (51 kap. 2 § SFB). För rätt till assistansersättning krävs att den enskilde
behöver personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för sådana
grundläggande behov som avses i 9 a § LSS (51 kap. 3 § SFB). Kommunen
svarar för kostnaden för de första 20 assistanstimmarna per vecka (51 kap. 22 §
SFB). Ansvaret för personlig assistans är alltså delat mellan kommunerna och
staten.

Handläggningstid
Det finns inte någon särskild bestämmelse som reglerar handläggningstiden i ett
LSS-ärende, dvs. inom vilken tid nämnden ska fatta ett beslut med anledning av
en ansökan om insats. Bestämmelserna om ärendehandläggning i förvaltnings-
lagen (2017:900) är dock tillämpliga. Vid tidpunkten för JO:s undersökning
gällde 1986 års förvaltningslag (FL). Av 7 § FL framgick att varje ärende där en
enskild är part skulle handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan
att säkerheten eftersätts. Skyndsamhetskravet återfinns numera i 9 § i den nya
förvaltningslagen.

JO har i flera tidigare beslut uttalat sig om handläggningstider i ärenden om
personlig assistans. Som exempel kan nämnas JO 2014/15 s. 451, dnr 5569-
2012. I det fallet tog det nämnden ett år och tio månader att handlägga en
ansökan om personlig assistans. JO riktade allvarlig kritik mot nämnden för den
långa handläggningstiden. I beslutet konstaterade JO att nämnden inte hade
lämnat någon förklaring till varför handläggningen hade dragit ut på tiden och
att det hade kommit fram att den enskildes ombud vid flera tillfällen varit i
kontakt med förvaltningen gällande ärendet. Jag kommer längre fram i beslutet
beröra ytterligare kritikbeslut där JO uttalat sig om långa handläggningstider.

Dokumentation
Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om
insatser enligt LSS ska dokumenteras (21 a § LSS). Av dokumentationen ska
det framgå vilka åtgärder som vidtas och vilka beslut som fattas i ärendet samt
faktiska omständigheter och händelser av betydelse. Dokumentationen ska ske
fortlöpande och utan oskäligt dröjsmål (4 kap. 9 § i Socialstyrelsens föreskrifter
och allmänna råd Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL,
LVU, LVM och LSS [SOSFS 2014:5]).

Dokumentationsskyldigheten tillgodoser olika syften. Dokumentationen skapar
t.ex. förutsättningar för den enskilde att följa handläggningen i sitt ärende.
Vidare möjliggör en fullständig dokumentation en framtida intern eller extern
granskning av handläggningen.
                                                                  Dnr 7477-2017     Sid 5 (12)




Det finns flera tidigare beslut från JO som behandlar bristande dokumentation i
LSS-ärenden. I besluten kunde JO konstatera bl.a. att ett utredningsmöte och
flera telefonsamtal inte hade dokumenterats i ärendet (dnr 4045-2016), att mejl
från den enskilde till förvaltningen inte hade journalförts (dnr 442-2017) samt
att journalanteckningar inte hade gjorts löpande i ärendet (dnr 6882-2015).

Iakttagelser under inspektionerna
Handläggningstid
I Sigtuna kommun hade nämnden normalt sett en handläggningstid om ett par
månader i ärenden om personlig assistans. I några enstaka fall översteg
handläggningstiden sex månader. Det samlade intrycket vid inspektionen var att
handläggningen av LSS-ärenden skedde på ett omsorgsfullt och strukturerat
sätt.

Vid inspektionen av Omsorgsnämnden i Norrköpings kommun noterades flera
ärenden om personlig assistans med handläggningstider på mellan sju och elva
månader. I ett ärende uppgick handläggningstiden till ett år och två månader.
Vid granskningen av journalanteckningarna i ärendena kunde konstateras att det
inte fanns några längre perioder med passivitet från nämndens sida.

I Uppsala kommun hade nämnden endast tre ärenden med längre
handläggningstider under den granskade perioden. I två ärenden var
handläggningstiden cirka åtta månader och i ett ärende uppgick den till ett år. I
det sistnämnda ärendet hade det inte gjorts några noteringar i den enskildes
journal under en period om fyra månader; från det att ett ADL-intyg lämnades
in till förvaltningen den 23 november 2016 till dess utredningen
kommunicerades med den enskilde den 20 mars 2017. Det tycks alltså ha tagit
nämnden fyra månader att sammanställa utredningen.

Vid inspektionen av Socialnämnden i Falu kommun noterades flera ärenden
med handläggningstider mellan tio månader och ett år. I dessa ärenden fanns
perioder om sex–sju månader där förvaltningen inte verkade ha vidtagit några
åtgärder. I ett ärende kom ansökan in till nämnden i oktober 2016. Nämnden
begärde att ansökan skulle kompletteras med ADL-utlåtande och ett läkar- eller
psykologutlåtande senast den 30 november 2016. Sökanden lämnade in ett
läkarutlåtande i oktober 2016. Av vad som framgick av journalen vidtogs inga
åtgärder förrän i april 2017 när nämnden åter efterfrågade ett ADL-utlåtande.
Beslut i ärendet fattades i augusti 2017.

Passivitet noterades även i ett ärende som inleddes genom en ansökan i juli
2016. I februari 2017 kontaktade den enskildes ombud förvaltningen och
frågade om utredningen. Handläggaren meddelade att utredningen inte hade
påbörjats, men att ansökan var prioriterad. I mars och april 2017 gjordes
hembesök inom ramen för utredningen. Nämnden fattade beslut i ärendet i maj
2017. På liknande sätt förhöll det sig i ett ärende där en ansökan om personlig
assistans kom in till förvaltningen i juli 2016. I februari 2017 kontaktade den
                                                                 Dnr 7477-2017     Sid 6 (12)




enskildes gode man förvaltningen. Hon fick beskedet att förvaltningen inte hade
hunnit handlägga ärendet. Beslut i ärendet fattades i maj 2017.

Bevakning och uppföljning
Två nämnder hade särskilda bevakningsrutiner för LSS-ärenden. I Sigtuna
kommun registrerades varje ansökan i en Excelfil innan ärendet fördelades till
en handläggare. Enhetschefen bevakade därefter handläggningen med hjälp av
Excelfilen och hade regelbunden kontakt med handläggarna. Uppsala kommun
använde systemet ClickView där man kan följa utredningen i varje ärende och
bl.a. ta fram bevakningslistor för att se vilka beslut om insatser som är på väg
att löpa ut. Enhetschefen hade uppföljning med handläggarna varje månad.

De två andra nämnderna hade inga särskilda rutiner när det kom till att bevaka
handläggningen i ärenden om personlig assistans. I Falun kommun hade
handläggarna ensamma ansvaret för att se till att utredningen fortskred. När en
ansökan om personlig assistans kom in skedde en aktualisering i ärende-
hanteringssystemet Treserva. Om förvaltningen gjorde bedömningen att
ansökan behövde kompletteras skickades en begäran om komplettering till
sökanden. Först när begärda handlingar kom in avslutades aktualiseringen och
ärendet fördelades till en handläggare.

Även Norrköpings kommun använde systemet Treserva. Nämnden utnyttjade
emellertid inte systemets bevakningsfunktion. Varje handläggare bevakade sina
ärenden och förväntades ta upp eventuella handläggningsproblem med enhets-
chefen.

Arbetssituationen vid förvaltningarna
Vid inspektionen i Falu kommun uppgav en enhetschef att förvaltningen under
en period hade legat efter med handläggningen av ansökningar av personlig
assistans, vilket hade orsakat långa handläggningstider i vissa ärenden.
Enhetschefen uppgav att detta bl.a. berodde på hög personalomsättning och
anförde vidare att förvaltningen var i fas med handläggningen sedan augusti
2017.

Tillfälliga beslut om personlig assistans
Nämnderna i Sigtuna kommun och Uppsala kommun uppgav att de fattade
tillfälliga beslut om personlig assistans om nämnden inte hann utreda en
ansökan innan en pågående insats löpte ut. Detta för att säkerställa att den
enskilde inte stod utan insats under utredningstiden.

Dokumentation
I några ärenden framgick det av den utredning som låg till grund för beslutet om
personlig assistans att hembesök hade ägt rum. Det fanns dock ingen notering
om hembesök i den enskildes journal.
                                                                 Dnr 7477-2017      Sid 7 (12)




JO:s tidigare beslut
Under perioden januari 2017–oktober 2018 meddelade JO 27 kritikbeslut
angående handläggningen av LSS-ärenden. Besluten avsåg nämnder runt om i
landet. Ungefär hälften av besluten behandlade långa handläggningstider i
ärenden om personlig assistans. I flera fall var handläggningstiden längre än ett
år.

Jag berörde inledningsvis ett ärende där det tog nämnden ett år och åtta månader
att handlägga en ansökan om personlig assistans (dnr 4891-2016). I beslutet
riktade JO allvarlig kritik mot nämnden och uttalade bl.a. att det var
anmärkningsvärt att inte någon vid förvaltningen uppmärksammade att
handläggningen drog ut på tiden och såg till att ett beslut fattades i ärendet.

JO uttalade allvarlig kritik i ytterligare två ärenden. I det ena fallet uppgick
handläggningstiden av en ansökan om personlig assistans till ett år och sex
månader (dnr 7790-2017) och i det andra fallet till ett år och fyra månader (dnr
5786-2016). I andra beslut uppgick handläggningstiderna till ett år eller mer
(dnr 5485-2016, 1853-2017, 3426-2017, 3251-2017 och 6433-2017).

Nämnderna har i sina remissvar till JO i stort sett undantagslöst uppgett att
faktorer som hög arbetsbelastning och underbemanning vid förvaltningarna har
påverkat handläggningstiden. I ett ärende där det hade tagit nämnden ett år och
tre månader att handlägga en ansökan om personlig assistans uppgav nämnden
bl.a. att handläggningsgruppen hade varit hårt belastad (dnr 5485-2016).
Nämnden framhöll att den hade infört som rutin att en enhetschef skulle gå
igenom ärendena med handläggarna en gång varje månad.

JO:s uttalanden
Bör det slås fast en godtagbar handläggningstid för ärenden om
personlig assistans?
Inledning
Underlaget för min granskning utgörs av ärenden om personlig assistans vid
fyra kommunala nämnder. Det som har kommit fram vid undersökningen har
inte bekräftat den bild som förmedlats i de klagomål som JO tagit emot när det
gäller långa handläggningstiderna. Handläggningstiderna var generellt sett inte
långa vid de inspekterade nämnderna, även om undantag fanns som indikerar att
handläggningstiderna kan bli onormalt långa vid t.ex. verksamhetsstörningar i
form av resurs- eller kompetensbrist. Mot den bakgrunden har jag valt att inte
utvidga undersökningen till att omfatta fler kommuner. Oaktat resultatet av
undersökningen kommer jag att fortsätta att följa frågan om handläggningstider
i LSS-ärenden.

Jag vill inledningsvis kort beröra begreppen lång handläggningstid och långsam
handläggning. Med lång handläggningstid avses helt enkelt att handläggningen
av ett ärende har pågått under lång tid. Begreppet långsam handläggning
innebär att handläggningen av något skäl inte har fortskridit i den takt som den
                                                                   Dnr 7477-2017        Sid 8 (12)




borde ha gjort. Enbart den omständigheten att handläggningstiden i ett ärende är
lång behöver inte betyda att handläggningen har varit långsam eller att det finns
något att anmärka på i nämndens hantering.

Frågan är hur lång tid det får ta för en nämnd att handlägga en ansökan om
personlig assistans. JO har i tidigare beslut uttalat att det inte går att ange en
bestämd tid inom vilken en utredning av en ansökan om personlig assistans ska
vara klar eftersom utredningens omfattning är beroende av omständigheterna i
det enskilda fallet (se t.ex. JO 2015/16 s. 475, dnr 3956-2013). Jag delar den
uppfattningen. Det finns en rad faktorer som inverkar på handläggningstiden i
ett ärende om personlig assistans och jag kommer nedan att beröra några sådana
faktorer.

## Utredning

Utredningens omfattning
I 23 § förvaltningslagen finns numera en bestämmelse om myndighetens
utredningsansvar. Av bestämmelsen framgår att en myndighet ska se till att ett
ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.

När den enskilde ansöker om personlig assistans ska nämnden vidta de
utredningsåtgärder som krävs för att skapa ett fullgott beslutsunderlag i ärendet.
Ärendena varierar i svårighetsgrad och behovet av utredning kan vara större
eller mindre. Att ta ställning till om den enskilde som har ansökt om personlig
assistans tillhör personkretsen kan i ett ärende kräva en omfattande utredning,
medan det i ett annat ärende kan vara uppenbart att det förhåller sig så. Vidare
kan det vara så att den enskilde under många år har haft personlig assistans och
att han eller hon ansöker om fortsatt insats med samma omfattning som tidigare.
En sådan utredning kan många gånger vara mera begränsad.

Den enskildes medverkan
En enskild part som inleder ett ärende ska medverka genom att så långt som
möjligt ge in den utredning som parten vill åberopa till stöd för sin fram-
ställning (23 § andra stycket förvaltningslagen). Om det behövs ska
myndigheten genom frågor och påpekanden verka för att parten förtydligar och
kompletterar framställningen.

Den enskilde som ansöker om personlig assistans ska lämna in underlag till stöd
för sin ansökan. Det kan vara fråga om t.ex. läkarintyg och ADL-utlåtande.
ADL står för aktiviteter i dagliga livet, dvs. aktiviteter som alla människor
regelbundet måste utföra för att leva ett självständigt liv.

Vård- och omsorgsnämnden i Norrköpings kommun tog inom ramen för
undersökningen upp att det kan ta lång tid att få in underlag från den enskilde.
Att den enskilde inte till ansökan fogat nödvändigt underlag påverkar
naturligtvis handläggningstiden. Nämnden måste i en sådan situation ge den
enskilde möjligheten att komplettera sin ansökan. Myndigheten kan naturligtvis
inte lastas för den tidsutdräkt som uppstår till följd av detta. Jag vill dock betona
att nämnden har ett ansvar för att driva utredningen i ärendet framåt. Nämnden
                                                                  Dnr 7477-2017       Sid 9 (12)




kan alltså inte bara avvakta att den enskilde ska komma in med materialet, utan
bör ge honom eller henne tidsmässiga ramar för detta.

Om ansökan behöver kompletteras i något avseende bör nämnden omgående ta
en muntlig kontakt med den enskilde eller skicka en begäran om komplettering
till honom eller henne. I den bör det enligt min mening alltid anges en frist för
när komplettering ska ha kommit in till myndigheten. Om det vid det angivna
datumet inte har kommit in någon komplettering kan myndigheten inte förhålla
sig passiv, utan måste ta ställning till fortsatta handläggningsåtgärder. Det kan
t.ex. finnas behov av att påminna den enskilde skriftligen eller muntligen. Om
den enskilde efter en sådan påminnelse inte kommer in med materialet måste
nämnden åter ta ställning till hur den ska gå vidare i ärendet. Med det inte sagt
att nämnden ska skicka upprepade påminnelser till den enskilde. Om den
enskilde inte medverkar i utredningen får nämnden till slut fatta ett beslut på
befintligt underlag. Enligt min mening bör nämnden i en sådan situation
informera den enskilde om att detta kan bli följden om han eller hon inte
kommer in med den begärda kompletteringen.

Ibland begär den enskilde anstånd med att ge in visst material. Även i en
situation när nämnden beviljar den enskilde anstånd bör nämnden alltid ange ett
datum för när materialet ska ha kommit in till myndigheten. Detta underlättar
för den enskilde som har ett visst datum att förhålla sig till. Även nämnden har
på detta sätt en tidpunkt för när den har att ta ställning till fortsatta åtgärder.

Passivitet från nämndens sida
När en ansökan om personlig assistans kommer in till nämnden ska den
skyndsamt bedöma ansökan och ta ställning till vilka utredningsåtgärder som
ska vidtas. Jag har noterat att det i vissa av de granskade ärendena dröjde innan
nämnden vidtog inledande utredningsåtgärder. När nämnden väl vidtog åtgärder
i ärendet riskerade handläggningstiden att bli onödigt lång redan till följd av den
inledande passiviteten.

Vid Socialnämnden i Falu kommun fanns det inte någon ansvarig handläggare
för ärendena om personlig assistans under den inledande handläggnings-
perioden, den s.k. aktualiseringen. Jag kan konstatera att aktualiserings-
processen i vissa ärenden dragit ut på tiden. Det fanns också ett antal ärenden
där nämnden under perioder om sex-sju månader överhuvudtaget inte tycktes ha
vidtagit några åtgärder. Enhetschefen uppgav att detta bl.a. berodde på hög
personalomsättning vid förvaltningen. Det är inte ovanligt att en myndighet som
skäl för varför ärendehandläggningen har dragit ut på tiden hänvisar till brist på
resurser. Jag kan ha förståelse för att det kan medföra svårigheter för
verksamheten när en eller flera handläggare avslutar sina anställningar.
Nämnden måste dock organisera verksamheten på ett sådant sätt att den kan
upprätthålla kravet på skyndsam handläggning oberoende av att sådana
situationer uppstår. Jag vill också understryka att en fullständig passivitet från
nämnden sida aldrig kan godtas.
                                                                   Dnr 7477-2017       Sid 10 (12)




Bevakning och uppföljning
Som framgår ovan hade två av nämnderna bevakningsrutiner för ärendena om
personlig assistans. Rutinerna tycks fungera väl.

Genom att en enhetschef övergripande kontrollerar ärendena samt regelbundet
följer upp dem säkerställs att ärenden inte faller mellan stolarna eller att
handläggningen i ett visst ärende drar ut på tiden. Det är enligt min mening en
lämplig ordning att en överordnad befattningshavare kontinuerligt stämmer av
status i ärendena med ansvarig handläggare. En verksamhet som bygger på att
handläggaren ensam är ansvarig för att driva ärendena framåt blir enligt min
mening alltför sårbar.

För att stötta handläggarna i deras arbete behövs också en god struktur och
tydliga rutiner vid förvaltningarna. Om en förvaltning inte har en ansvarig
handläggare knuten till varje ärende är det ännu viktigare att det sker en
kontinuerlig kontroll av att ärenden inte blir liggande utan åtgärd. Enligt min
mening är det lämpligt att det utses en ansvarig handläggare för varje ärende.
En sådan ordning underlättar också för den enskilde som bara behöver ha
kontakt med en och samma handläggare i sitt ärende.

Arbetsbelastning och underbemanning
Jag är medveten om att det råder en ansträngd arbetssituation vid vissa
förvaltningar i landet. Detta kan dock inte ursäkta att handläggningstiden i
enskilda ärenden väsentligt drar ut på tiden. För den enskilde som är i behov av
en insats är det viktigt att få ett beslut inom överskådlig tid. En beviljad ansökan
är av stor betydelse för hur den enskildes vardagliga liv fungerar. Vidare
innebär ett beslut från nämnden att den enskilde ges möjlighet att överklaga
beslutet och få en domstols prövning av saken.

Jag vill understryka att det är den kommunala nämnd som är ansvarig för LSS-
ärenden som ska säkerställa att det finns förutsättningar för förvaltningen att
handlägga ärenden om personlig assistans korrekt och utan dröjsmål. Nämnden
har vidare ett ansvar för att förvaltningen har tillräckligt med personal för detta
och även att personalen besitter nödvändig kompetens för uppgiften.

Sammanfattande uttalande
Mitt samlade intryck av vad som kommit fram vid inspektionerna är att de flesta
ansökningar om personlig assistans har handlagts inom rimlig tid. Det fanns
dock ett antal ärenden med längre handläggningstider än vad som är
acceptabelt.

Flera nämnder uttryckte att deras mål var att handläggningstiden i ett ärende om
personlig assistans maximalt skulle uppgå till tre till fyra månader. Ett sådant
mål skulle enligt min mening kunna utgöra ett rimligt riktvärde för
handläggningstiderna. En handläggningstid om tre till fyra månader i ett ärende
om personlig assistans bör typiskt sett kunna anses godtagbar. Detta naturligtvis
                                                                   Dnr 7477-2017       Sid 11 (12)




under förutsättning att nämnden fortlöpande har vidtagit handläggningsåtgärder
under utredningstiden.

Alla ärenden om personlig assistans kommer dock inte att kunna avgöras inom
en sådan tidsperiod. Jag har pekat på ett antal faktorer som inverkar på
handläggningstiden. För att en längre handläggningstid ska anses godtagbar
måste det föreligga omständigheter som kan motivera tidsutdräkten.
Förklaringsbördan bör här ligga på nämnden, dvs. om ett beslut inte har fattats
inom tre till fyra månader trots att det i efterhand kan konstateras att det fanns
förutsättningar för detta, bör det kunna krävas att nämnden förklarar vad det
berott på.

En handläggningstid om exempelvis sju-åtta månader kan alltså vara godtagbar
i ett ärende samtidigt som den i ett annat ärende måste bedömas vara alltför
lång. Avgörande för bedömningen är som nämnts förhållandena i det enskilda
fallet. Är det t.ex. fråga om ett komplext ärende där en rad utredningsåtgärder
varit nödvändiga kan en utredningstid om sju-åtta månader vara nödvändig. Är
det i stället fråga om ett ärende av relativt enkel beskaffenhet som dragit ut på
tiden till följd av att nämnden inte drivit utredningen framåt kan någon annan

## Bedömning

bedömning inte göras än att handläggningen varit bristfällig.

För att en handläggningstid som överstiger sju-åtta månader ska kunna godtas
krävs typiskt sett att det varit fråga om ett ärende där en mer omfattande
utredning varit nödvändig. Vidare krävs att nämnden hela tiden har bedrivit ett
aktivt utredningsarbete. Inom ramen för undersökningen har jag noterat ett fåtal
ärenden där handläggningstiden uppgått till ett år eller mer. Enligt min mening
ska den enskilde inte behöva vänta så länge på ett beslut i sitt ärende annat än i
mycket speciella undantagsfall.

Vidare vill jag kort beröra vad som kommit fram om att vissa nämnder fattade
tillfälliga beslut om att förlänga en pågående insats i form av personlig assistans
under den tid som nämnden utredde en ansökan.

Om den enskilde kommer in med en ansökan om personlig assistans kort tid
innan en pågående insats löper ut hinner nämnden inte utreda ansökan och fatta
ett beslut före denna tidpunkt. Att nämnden i en sådan situation fattar ett
tillfälligt beslut om att förlänga insatsen under utredningstiden är till fördel för
den enskilde, som annars skulle stå utan insats. Jag vill i sammanhanget peka på
att den ansökan som nämnden utreder kan gälla ett större antal timmar personlig
assistans än den pågående insatsen. Den enskilde har då ett särskilt stort intresse
av att få ansökan prövad av nämnden utan onödigt dröjsmål. Det får naturligtvis
inte förekomma att en nämnd använder sig av tillfälliga beslut för att genomföra
utredningen av en ansökan om personlig assistans mindre skyndsamt.
                                                                 Dnr 7477-2017       Sid 12 (12)




Dokumentation
Vid undersökningen noterades vissa brister i dokumentationen i ärendena. Ett
hembesök är en sådan åtgärd som naturligtvis bör dokumenteras i den enskildes
journal utan dröjsmål.

Att händelser och åtgärder dokumenteras löpande är en förutsättning för att
handläggningen av ärendet ska kunna fortsätta om den ansvarige handläggaren
av något skäl är frånvarande eller har slutat sin anställning. Den handläggare
som ska ta över ärendet måste av journalen kunna utläsa vad som har skett i
ärendet och bedöma vad som är nästa steg i handläggningen. Dokumentationen
gör det också möjligt för en ansvarig chef att följa ärendena och upptäcka
ärenden där handläggningen inte drivs framåt tillräckligt aktivt.

Bestämmelser i nya förvaltningslagen
Jag vill avslutningsvis beröra ett par bestämmelser i den nya förvaltningslagen.
Bestämmelserna syftar till att stärka enskildas möjligheter att få en effektiv
prövning av sitt ärende om ett slutligt avgörande uppehålls oskäligt länge (prop.
2016/17:180 s. 105 f).

I 11 § förvaltningslagen finns nu en skyldighet för myndigheten att underrätta
en part om att myndigheten bedömer att avgörandet i partens ärende kommer att
bli väsentligt försenat. I underrättelsen ska myndigheten redovisa anledningen
till förseningen. Det är inte möjligt att generellt uttala sig om vad som är en
väsentlig försening eftersom det beror på omständigheterna i det enskilda fallet.

Vidare finns nu enligt 12 § förvaltningslagen en möjlighet för en part att föra
talan om långsam handläggning, s.k. dröjsmålstalan. Om ett ärende som har
inletts av en enskild part inte har avgjorts i första instans senast inom sex
månader, får parten skriftligen begära att myndigheten ska avgöra ärendet.
Myndighetens prövning får begäras av part vid ett tillfälle under ärendets
handläggning. Inom fyra veckor från den dag då en sådan begäran kom in ska
myndigheten antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran. Ett
beslut om att avslå en begäran om att ärendet ska avgöras får överklagas till den
domstol eller förvaltningsmyndighet som är behörig att pröva ett överklagande
av avgörandet i ärendet. Bestämmelsen syftar till att påskynda det slutliga
avgörandet.

Ärendet avslutas.
