# Uttalanden om intagnas vistelse i ensamhet på Kriminalvårdens säkerhetsavdelningar

JO 2017-12-19 dnr 7488-2016

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2017-12-19               7488-2016              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Uttalanden om intagnas vistelse i ensamhet på Kriminalvårdens
                        säkerhetsavdelningar


                          Beslutet i korthet: Dåvarande chefsJO Elisabet Fura uttalade i ett beslut den 24 maj
                          2016, dnr 6614-2015, kritik mot Kriminalvården för att en intagen vistats ensam på sin
                          avdelning (säkerhetsavdelning) trots att förutsättningarna för placering i avskildhet
                          inte var uppfyllda. I beslutet uttalade chefsJO i och för sig förståelse för de svårigheter
                          som Kriminalvården, enligt vad myndigheten uppgivit, kan ställas inför när det gäller
                          att placera intagna i konstellationer som fungerar, men framhöll samtidigt att det inte
                          innebär att Kriminalvården har rätt att bortse från bestämmelserna om vistelse i
                          gemensamhet och avskildhet i fängelselagen.
                          Med anledning av klagomål i december 2016 från samme intagne om att han och
                          andra intagna fått vistas ensamma på säkerhetsavdelningar utan att något beslut om
                          placering i avskildhet meddelats inleddes en utredning. Kriminalvården anförde i ett
                          yttrande till JO bl.a. att det utifrån behovet av att undvika olämpliga klientkonstella-
                          tioner kan uppstå en situation där en intagen under begränsad tid vistas ensam på en
                          säkerhetsavdelning och att sådan faktisk vistelse i ensamhet inte utgör avskildhet i
                          fängelselagens mening.
                          ChefsJO uttalar i det nu aktuella beslutet att det enligt hennes mening, alldeles
                          oavsett de svårigheter som kan finnas när det gäller att hitta lämpliga klient-
                          konstellationer, är synnerligen otillfredsställande att intagna alltjämt vistas på
                          säkerhetsavdelning under förhållanden som innebär att de periodvis vistas i
                          avskildhet trots att de lagstadgade förutsättningarna för placering i avskildhet inte är
                          uppfyllda. Enligt chefsJO torde de intagna i sådana fall också ha svårt att få frågan
                          överprövad, till skillnad mot vad som gäller i de fall där ett formellt beslut om
                          avskildhet har fattats.
                          Mot bakgrund av de oklarheter som chefsJO anser föreligger avseende de rättsliga
                          förutsättningarna för att placera intagna under sådana förhållanden att de i praktiken
                          vistas i avskildhet utan ett formellt beslut och de bristande rättssäkerhetsgarantierna i
                          sådana situationer väcker chefsJO frågan om översyn av lagstiftningen i detta
                          hänseende. En kopia av beslutet överlämnas därför till regeringen.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 1 december 2016 och i kompletterande
                        skrifter framförde AA klagomål mot Kriminalvården. Klagomålen rörde bl.a. att
                        AA och andra intagna vistats ensamma på säkerhetsavdelningar utan att något



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                          Dnr 7488-2016         Sid 2 (7)




beslut om placering i avskildhet meddelats. En senare inkommen skrift från en
annan intagen på säkerhetsavdelning, BB, tillfördes ärendet.

Utredning
Efter remiss anförde Kriminalvården, rättsenheten vid huvudkontoret, genom
sektionschefen CC, bl.a. följande:

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från säkerhetsavdelningen, pla-
      ceringssektionen vid anstalts- och häktesavdelningen samt region Stockholm. Av
      utredningen framgår i huvudsak följande.
      AA ankom anstalten Halls säkerhetsavdelning den 17 november 2016 efter
      omplacering från säkerhetsavdelningen i anstalten Kumla. Han hade då suttit
      avskildhetsplacerad enligt 6 kap. 7 § första stycket 2 fängelselagen (2010:610)
      sedan den 29 juli 2016 med anledning av en våldsincident med en medintagen på
      säkerhetsavdelningen. Han omplacerades framför allt för att möjliggöra pla-
      cering i gemensamhet med andra intagna, men även för att det förelåg konflikter
      med personal i anstalten Kumla. Vid AA:s ankomst till anstalten Hall fanns inga
      andra intagna på säkerhetsavdelningen, men den 21 december 2016 informerades
      han om att ytterligare en intagen var på ingång och att avsikten var att denne
      skulle placeras på samma avdelning som AA. Han motsatte sig dock detta och
      uppgav att om så skulle ske skulle han komma att bruka våld mot den med-
      intagne. Med anledning av detta hot beslutades den 22 december 2016 att AA
      skulle placeras i avskildhet enligt 6 kap. 7 § första stycket 2 fängelselagen. Den
      27 december 2016 beslutades att det inte längre förelåg skäl för placering i
      avskildhet.
      Den 10 januari 2017 fattade anstalten Hall på nytt beslut om avskildhet av AA
      enligt 6 kap 7 § första stycket 2 fängelselagen efter att AA till personal uttryckt
      hot som bedömdes utgöra fara för annans säkerhet. Beslutet om avskildhet
      hävdes fredagen den 17 mars 2017.

      AA har från januari 2015 till dags datum rapporterats och tilldelats varningar för
      misskötsamhet vid 77 tillfällen. Av dessa avser 20 varningar våld eller hot mot
      tjänsteman och 41 varningar olämpligt uppträdande.
      AA har sedan han ankom anstalten Hall den 17 november 2016 varit ensam
      placerad på säkerhetsavdelning under perioderna 17 november till 22 december
      2016 samt 27 december 2016 till 10 januari 2017. Övrig tid har han varit
      placerad i avskildhet.

## Rättslig reglering

Enligt 1 kap. 6 § fängelselagen (2010:610) får verkställigheten inte innebära
      andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är
      nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas (första
      stycket). En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig
      proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig
      ska den användas (andra stycket).
      I 2 kap. 4 § fängelselagen finns bestämmelser om placering på en avdelning med
      särskild hög grad av övervakning och kontroll (säkerhetsavdelning). En intagen
      får placeras på en sådan avdelning om 1. det finns en varaktig risk för att den
      intagne rymmer eller fritas och det kan antas att han eller hon är särskilt benägen
      att fortsätta allvarlig brottslig verksamhet, eller 2. det finns särskild anledning att
      anta att det behövs för att hindra den intagne från allvarlig brottslig verksamhet
      under vistelsen i anstalt (första stycket). Ett beslut om placering på en säkerhets-
      avdelning ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst en gång i
      månaden (andra stycket).
                                                                        Dnr 7488-2016         Sid 3 (7)




      Enligt 10 § fängelseförordningen (2010:2010) ska behovet av att undvika en
      olämplig sammansättning av intagna och att i övrigt kunna bedriva en ända-
      målsenlig verksamhet i anstalt beaktas vid beslut om placering.
      Av allmänt råd till 10 § 2 fängelseförordningen framgår bl.a. följande. En
      olämplig sammansättning av intagna kan uppkomma t.ex. när det gäller intagna
      som är dömda i samma mål eller som är medlemmar i eller har annan koppling
      till samma eller rivaliserande kriminella nätverk, om en intagen riskerar att
      utsättas för övergrepp av en annan intagen eller om en intagen kan befaras
      påverka en annan intagen att allvarligt störa ordningen eller säkerheten.

## Kriminalvårdens bedömning

Det ligger i sakens natur att en intagen som behöver placeras på en säkerhets-
      avdelning med den slutenhet det innebär inte sällan är svår att placera till-
      sammans med andra utifrån behovet av att undvika olämpliga klientkonstel-
      lationer. Det innebär svåra avvägningar för Kriminalvården. Någon gång kan det
      då uppstå en situation där en intagen under begränsad tid vistas ensam på en
      säkerhetsavdelning. Sådan faktisk vistelse i ensamhet utgör inte avskildhet i
      fängelselagens mening. Till skillnad från den som vistas på en säkerhets-
      avdelning kan den som är avskild inte röra sig fritt inom avdelningen utan är
      normalt isolerad i en cell.
      Det är tydligt att AA behöver vara placerad på en säkerhetsavdelning för att möta
      de risker som finns under hans verkställighet. AA har, som framgått, varit ensam
      på säkerhetsavdelning under perioderna 161117–161222 samt 161227–170110.
      Under dessa perioder har han inte varit avskild, vilket han dock varit större delen
      av övrig tid som han varit placerad i anstalten Hall.
      Kriminalvården är medveten om att JO tidigare har uttryckt kritik mot att AA
      vistats ensam på säkerhetsavdelning (jfr JO:s beslut den 24 maj 2016, dnr 6614-
      2015). Kriminalvården har försökt att placera andra intagna tillsammans med
      AA, men de intagna som behöver vara placerade på säkerhetsavdelningar är få
      till antalet och flera av dem har ett sådant förhållande till AA att det inte är
      möjligt att placera dem tillsammans utifrån behovet av att t.ex. undvika olämp-
      liga klientkonstellationer. Som redovisats har AA även själv avfärdat placering
      tillsammans med en viss intagen under uttalande av hot. Detta sammantaget har
      medfört att det uppstått sådana svårigheter att det inte varit möjligt att undvika en
      situation där AA under viss tid vistats ensam på säkerhetsavdelning (jfr JO:s
      beslut den 30 augusti 2016, dnr 1381-2016).
      Sammanfattningsvis anser Kriminalvården att man vidtagit de åtgärder som kan
      krävas för att hitta medintagna som kan placeras tillsammans med AA, för att
      därigenom undvika att AA vistas ensam på säkerhetsavdelningen. Utredningen
      visar dock på betydande svårigheter i förevarande fall, utifrån behovet av att
      upprätthålla lämpliga klientkonstellationer och AA:s eget beteende.
AA kommenterade remissvaret.

En annan intagen på säkerhetsavdelning, DD, kom, efter att ha tagit del av
Kriminalvårdens remissvar, in med en skrift. Jag inspekterade den 25–27 april
2017 anstalten Kumla. Två av mina medarbetare sammanträffade där med AA,
som alltjämt var placerad på säkerhetsavdelning och vistades ensam på ”sin”
avdelning. Han uppgav bl.a. att ensamheten tär på honom rent mentalt. Även
andra intagna som mina medarbetare sammanträffade med i säkerhetsenheten
gav uttryck för samma problem.

Efter inspektionen lånades vissa handlingar in och granskades.
                                                                  Dnr 7488-2016       Sid 4 (7)




Rättslig reglering m.m.
Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för bl.a. den rättsliga reglering
som är tillämplig vid placering på säkerhetsavdelning och på vilket sätt sådan
placering ska ske för att exempelvis undvika olämpliga klientkonstellationer.
Jag vill för egen del nämna följande:

Som Kriminalvården anfört får enligt 1 kap. 6 § fängelselagen första stycket
verkställigheten inte innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än som
följer av denna lag eller som är nödvändiga för att ordningen eller säkerheten
ska kunna upprätthållas. Enligt andra stycket samma bestämmelse får en kon-
troll- eller tvångsåtgärd endast användas om den står i rimlig proportion till
syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den
användas.

Av 1 kap. 5 § första stycket fängelselagen framgår att verkställigheten ska
utformas så att den intagnes anpassning i samhället underlättas och så att
negativa följder av frihetsberövandet motverkas.

Enligt 2 kap. 1 § första stycket fängelselagen får en intagen inte placeras så att
han eller hon underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än som är
nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Av andra
stycket samma bestämmelse framgår det att vid beslut om placering ska i den
utsträckning det är möjligt hänsyn tas till den intagnes behov av sysselsättning,
omvårdnad och en lämplig frigivningsplanering.

I Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse
framgår av 2 kap. 2 § att, i den utsträckning det är möjligt, ska vid placering
beaktas den intagnes behov av åtgärder som kan underlätta hans eller hennes
anpassning i samhället eller övergången till ett liv i frihet eller som kan
motverka negativa följder av frihetsberövandet.

En grundläggande utgångspunkt för verksamheten i anstalt är att de intagna ska
vistas i gemenskap med andra intagna, under både sysselsättning och fritid
(6 kap. 1 och 2 §§ fängelselagen). Även en helt kortvarig inlåsning utan gemen-
skap innebär ett avskiljande i fängelselagens mening. Däremot kan s.k. inre
sektionering eller differentiering, dvs. att gemensamheten begränsas till mindre
grupper av intagna, ske utan särskilt lagstöd eftersom de intagna då fortfarande
vistas tillsammans med andra. Avskildhet får inte användas som disciplinär
bestraffning, utan endast i de fall som anges i fängelselagen.

Av betydelse i sammanhanget är också artikel 3 i Europakonventionen, där det
föreskrivs att ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning. Enligt artikel 13 ska var och en, vars i konven-
tionen angivna rättigheter kränkts, ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför
en nationell myndighet och detta även om kränkningen förövats av någon under
utövning av offentlig myndighet.
                                                                   Dnr 7488-2016       Sid 5 (7)




Dåvarande chefsJO Elisabet Fura uttalade i ett beslut den 24 maj 2016,
dnr 6614-2015, kritik mot Kriminalvården för att AA vistats ensam på sin
avdelning (säkerhetsavdelning) trots att förutsättningarna för placering i
avskildhet inte var uppfyllda. I beslutet påpekades bl.a. att det inte är något
okänt förhållande att ett lågt antal intagna per avdelning kan leda till ökad
isolering och att den frågan även hade uppmärksammats av the European
Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment
or Punishment (CPT) i samband med kommitténs besök i Sverige i maj 2015. I
beslutet uttalade chefsJO i och för sig förståelse för de svårigheter som
Kriminalvården kan ställas inför när det gäller att placera intagna på landets
säkerhetsavdelningar i konstellationer som fungerar, men chefsJO framhöll
samtidigt att det inte innebär att Kriminalvården har rätt att bortse från
bestämmelserna om vistelse i gemensamhet och avskildhet i 6 kap.
fängelselagen.

Bedömning
I sitt remissvar uppger Kriminalvården att myndigheten anser sig ha vidtagit de
åtgärder som kan krävas för att hitta medintagna som kan placeras tillsammans
med AA för att därigenom undvika att han vistas ensam på säkerhetsavdel-
ningen. Utredningen visar dock enligt Kriminalvården på betydande svårigheter
i detta avseende utifrån behovet av att undvika olämpliga klientkonstellationer
och med hänsyn till AA:s eget beteende.

I det ovan angivna beslutet förutsatte dåvarande chefsJO att Kriminalvården
snarast skulle vidta nödvändiga åtgärder för att motverka att bestämmelserna
om vistelse i gemensamhet och avskildhet i 6 kap. fängelselagen åsidosätts. Att
Kriminalvården, vilket myndigheten uppgett, påbörjar ett arbete med att placera
om en intagen så snart det står klart att han eller hon inte kan vistas i gemenskap
med andra intagna ansåg chefsJO inte vara en tillräcklig åtgärd för att komma
till rätta med problematiken.

I likhet med min företrädare har jag i och för sig förståelse för att det kan uppstå
svårigheter med att hitta tillfredsställande lösningar vid placeringen av intagna
på säkerhetsavdelning. Kriminalvården har även i det nu aktuella ärendet
framhållit att behovet av att undvika olämpliga klientkonstellationer inte sällan
kan medföra att det blir svårt att placera en intagen på säkerhetsavdelning
tillsammans med andra intagna. Kriminalvården uppger att det någon gång kan
uppstå en situation där en intagen under begränsad tid vistas ensam på en
säkerhetsavdelning, men att sådan vistelse i ensamhet inte i sig utgör avskildhet
i fängelselagens mening. Enligt min mening är det dock, alldeles oavsett de
svårigheter som kan föreligga, synnerligen otillfredsställande att intagna
alltjämt vistas på säkerhetsavdelning under förhållanden som i praktiken
innebär att de periodvis är placerade i avskildhet, trots att de lagstadgade
förutsättningarna för sådan placering inte är uppfyllda. Till skillnad från vad
som gäller i de fall där ett formellt beslut om avskildhet har fattats torde den
intagne också ha svårt att få frågan överprövad.
                                                                   Dnr 7488-2016        Sid 6 (7)




Den intagne kan genom begäran om omprövning och överklagande få till stånd
en domstolsprövning av förutsättningarna för placeringen på säkerhets-
avdelning. Denna prövning får visserligen förväntas innefatta en propor-
tionalitetsbedömning där också den intagnes levnadsförhållanden under
placeringen ska beaktas, men det måste ifrågasättas om den intagne därigenom
kan anses ha tillgång till ett effektivt rättsmedel också med avseende på de
faktiska avskildhetsplaceringar han kan komma att bli föremål för på säkerhets-
avdelningen. Placering av en intagen i avskildhet från andra människor, efter
beslut härom eller de facto, är en mycket ingripande åtgärd som ytterst kan
aktualisera frågan om kränkning av grundläggande mänskliga rättigheter. Det
finns en omfattande praxis från Europadomstolen som gäller isolering av intag-
na i anstalter och häkten. Av denna praxis kan utläsas att långvarig isolering av
en intagen under vissa omständigheter skulle kunna utgöra omänsklig behand-
ling och därigenom strida mot artikel 3 i Europakonventionen, särskilt om
isoleringen är mycket strikt. Det måste dock göras en helhetsbedömning av den
intagnes situation, varvid tillgång till radio, tv och tidningar liksom kontakter
med advokater och anhöriga ska beaktas. Av betydelse är också hur starkt
behovet av isolering är (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis,
4 uppl. 2015, s. 87).

Mot den angivna bakgrunden är det naturligtvis angeläget att undantagen från
fängelselagens huvudregel om vistelse i gemenskap är tydligt reglerade och
förenade med tillfredsställande rättssäkerhetsgarantier som också tillämpas i
praktiken. Som jag konstaterat ovan måste dock ifrågasättas vilka möjligheter
intagna har att få till stånd en rättslig prövning av förutsättningarna för en
eventuell faktisk avskildhet som inte grundas på beslut om avskildhetsplacering.
Därmed uppkommer också frågan om Sverige i detta avseende uppfyller
Europakonventionens krav på att var och en, vars i konventionen angivna
rättigheter kränkts, ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell
myndighet.

När det gäller AA framgår det av utredningen att han under en stor del av den
tid han vistats ensam på säkerhetsavdelningen har varit föremål för placering i
avskildhet efter särskilda beslut härom. AA har också motsatt sig gemensam
placering med vissa intagna. Det framgår vidare att han tagit emot en del besök
och har haft möjlighet till telefonkontakt med omvärlden. Kriminalvården kan
likväl inte undgå kritik för att myndigheten under de perioder AA borde ha fått
vistas i gemensamhet med andra intagna inte har lyckats möjliggöra detta. Det
kan tilläggas att huvudregeln om gemensamhet anses förutsätta vistelse
tillsammans med flera andra intagna (se bl.a. Kriminalvårdens handbok om
gemensamhet och avskildhet i anstalt, 2012:1, s. 7).

I en situation som den som AA och andra intagna har befunnit sig i när de
vistats ensamma på sin avdelning – med eller utan ett formellt beslut om
placering i avskildhet – är det enligt min mening vidare av största vikt att
Kriminalvården i så stor utsträckning som möjligt erbjuder isoleringsbrytande
                                                                 Dnr 7488-2016       Sid 7 (7)




åtgärder för att motverka de negativa effekterna av ensamheten. Erbjudandena
om sådana åtgärder, liksom den intagnes inställning till dessa, ska självfallet
dokumenteras. För att försäkra sig om att anstalterna hanterar dessa viktiga
frågor på ett tillfredsställande och enhetligt sätt bör Kriminalvården utforma
riktlinjer där innebörden av begreppet isoleringsbrytande åtgärder klargörs
liksom lämpliga former för sådana åtgärder och de minimikrav som bör ställas
på insatserna för olika grupper av intagna presenteras. Det behövs även rikt-
linjer för vilka krav som bör gälla avseende dokumentationen i olika situationer,
för att möjliggöra såväl intern kvalitetssäkring och uppföljning av Kriminal-
vårdens verksamhet som extern kontroll.

Vad AA anfört i övrigt föranleder inte några kommentarer från min sida.

Kriminalvården uppmanas att senast den 30 april 2018 återkomma med en
redogörelse för vilka åtgärder myndigheten har vidtagit eller avser att vidta med
anledning av det som jag anfört.

Mot bakgrund av vad jag ovan uttalat rörande oklarheterna avseende de rättsliga
förutsättningarna för Kriminalvårdens placeringar av intagna under sådana
förhållanden att de i praktiken vistas i avskildhet utan att det fattas något for-
mellt avskildhetsbeslut, samt de bristande rättssäkerhetsgarantierna i sådana
situationer, finner jag anledning att enligt 4 § lagen (1986:765) med instruktion
för Riksdagens ombudsmän, väcka fråga om översyn av lagstiftningen i detta
hänseende. Jag överlämnar därför en kopia av detta beslut till Regeringskansliet
(Justitiedepartementet).
