# Kritik mot Socialnämnden i Säffle kommun för handläggningen av ett ärende om försörjningsstöd; bl.a. fråga om krav på urinprov som
villkor för ekonomiskt bistånd

JO 2016-05-31 dnr 749-2015

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2016-05-31              749-2015               1 (4)
Justitieombudsmannen
Stefan Holgersson




                        Kritik mot Socialnämnden i Säffle kommun för handläggningen av ett
                        ärende om försörjningsstöd; bl.a. fråga om krav på urinprov som
                        villkor för ekonomiskt bistånd


                          Beslutet i korthet: En person ansökte om ekonomiskt bistånd för sin försörjning. I
                          samband med det träffade han en överenskommelse med socialtjänsten om att lämna
                          urinprov tre gånger per vecka. Syftet med överenskommelsen var att stötta honom till
                          drogfrihet som ett led i arbetet med att han skulle bli självförsörjande. Vid vissa
                          tillfällen när personen inte lämnade urinprov eller om han lämnade ett positivt urinprov
                          gjorde socialtjänsten ett avdrag på försörjningsstödet. Frågan som JO tar ställning till i
                          ärendet är om socialnämnden kan neka en person bistånd därför att han eller hon inte
                          lämnar ett drogtest enligt en överenskommelse.
                          Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingade kroppsliga
                          ingrepp (2 kap. 6 § regeringsformen). Skyddet får enligt vissa förutsättningar
                          begränsas genom lag. Ett ingrepp är påtvingat om det allmänna disponerar över
                          maktmedel för att genomdriva åtgärden eller om den enskildes motstånd bryts genom
                          hot om någon sanktion.
                          Något lagstöd för att kräva att en person som söker ekonomiskt bistånd ska lämna ett
                          drogtest finns inte. Socialnämnden kan därför inte som ett villkor för ekonomiskt
                          bistånd kräva att någon lämnar urinprov. Ett sådant krav strider mot skyddet enligt
                          regleringen i 2 kap. 6 § regeringsformen. JO uttalar kritik mot socialnämnden.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på socialtjänsten i Säffle kommun och anförde
                        bl.a. följande:

                        Under åren 2012 och 2013 lämnade socialtjänsten (ekonomiskt bistånd)
                        anvisningar till honom om att lämna urinprov tre gånger per vecka. Om han
                        missade någon gång eller om något prov var positivt tog de 1 800 kronor från
                        hans ”norm”. De kallade detta för ”missbrukarnorm”. Han var den enda i
                        kommunen som fick detta straff. Ingenting gjordes för att han skulle komma ut i
                        någon aktivitet. Han vill ha ersättning för hur kommunen behandlade honom.

## Utredning

Inledningsvis hämtade JO in journalanteckningar för perioden september–
                        december 2013.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 749-2015         Sid 2 (4)




JO begärde därefter att Socialnämnden i Säffle kommun skulle yttra sig över det
som AA hade framfört i sin anmälan, dock med en begränsning till det som
hade förekommit under andra halvåret 2013. Nämnden (arbetsutskottet) anförde
i ett remissvar bl.a. följande:

      AA ansökte i juli 2013 om ekonomiskt bistånd för sin försörjning varpå
      utredning inleddes. AA beviljades ekonomiskt bistånd då han bedömdes
      biståndsberättigad utifrån gällande lagstiftning. Utifrån AA:s
      missbruksproblematik, för vilket han även ansökt om hjälp, gjordes en planering
      tillsammans med honom själv innefattande kontakt med FINSAM samt
      kommunens alkpol (stöd i att uppnå och upprätthålla nykterhet och drogfrihet)
      för urinprovsanalys. Syftet med detta var att stötta AA till drogfrihet som ett led i
      att kunna nå självförsörjning.
      Av bifogade journaler framgår att en pågående diskussion förts med AA gällande
      kriterierna för att han skulle vara berättigad till ekonomiskt bistånd och att ett av
      dessa kriterier varit att han skulle lämna urinprover som ett led i att göra det han
      själv kunde för att nå självförsörjning. Av journal framgår att AA träffat en
      överenskommelse med handläggare avseende detta. Att avdrag gjorts från
      biståndet motiveras med att han inte bedömts följa uppgjord planering och
      därmed inte bedömts göra vad han själv kan för att nå självförsörjning. Av
      dokumentation framgår med tydlighet att bedömningen inte baserats på enstaka
      uteblivna eller positiva urinprover utan att AA genomgående inte följt uppgjord
      planering. AA har beviljats fullt bistånd utan avdrag de gånger bedömning gjorts
      att han trots att han inte fullföljt planeringen med urinproverna ändå följt
      planeringen med FINSAM. Bedömningarna har baserats på bestämmelserna i
      4 kap. 3 § 2 st SoL.
      De bedömningar som gjorts är enligt socialnämnden motiverade och
      dokumenterade i akt. AA har meddelats om de bedömningar som gjorts och de
      beslut som fattats. Vid genomgång av handlingar i ärendet framgår att han
      kommunicerats muntligen med samtliga beslut som fattats. Det framgår däremot
      inte av dokumentation huruvida besvärshänvisning lämnats till AA i samband
      med att han getts meddelande om avslag på del av sin ansökan. Det framgår inte
      heller tydligt i dokumentation att avslagsbeslut grundat sig på bestämmelserna i
      4 kap. 3 § 2 st SoL. Detta ska undersökas och en rutin ska upprättas avseende
      detta för att till försäkra att beslut formuleras på ett tydligt sätt och att
      besvärshänvisningar alltid utgår i samband med avslagsbeslut oavsett om
      beslutet kommunicerats muntligen eller skriftligen.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Bedömning
AA hade kommit överens med socialtjänsten om att lämna urinprov tre gånger
per vecka. Syftet med provtagningen var att stötta AA till drogfrihet som ett led
i arbetet med att AA skulle bli självförsörjande. AA har uppgett att
socialtjänsten har gjort avdrag på försörjningsstödet vid de tillfällen då han inte
har lämnat urinprov eller om han har lämnat ett positivt urinprov. Av
utredningen framgår att avdrag på biståndet har gjorts vid vissa tillfällen då AA
inte har följt den uppgjorda planeringen. Enligt nämnden har de besluten
baserats på bestämmelsen i 4 kap. 3 § andra stycket socialtjänstlagen
(2001:453), SoL.

Frågan i detta ärende är om socialnämnden kan neka en person bistånd därför
att han eller hon inte lämnar ett drogtest enligt en överenskommelse.
                                                                    Dnr 749-2015       Sid 3 (4)




Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på
annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning
(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt (4 kap. 1 § SoL).
Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för bl.a. livsmedel, kläder och
boende (4 kap. 3 § första stycket SoL). Den del av försörjningsstödet som avser
de personliga kostnaderna och de gemensamma hushållskostnaderna (livsmedel,
kläder m.m.) beräknas enligt en norm för hela riket (riksnormen). Om det finns
särskilda skäl i ett enskilt fall kan dock socialnämnden beräkna dessa kostnader
till en högre eller lägre nivå (4 kap. 3 § andra stycket SoL). Enligt förarbetena
kan riksnormen beräknas till en lägre nivå om det är uppenbart att den enskilde
inte har vissa kostnader som ingår i riksnormen. Det kan t.ex. gälla en
missbrukare som uppenbart inte använder biståndet till det som det är avsett för
(prop. 1996/97:124 s. 170).

När det gäller personer med missbruksproblem ska socialnämnden på lämpligt
sätt försöka hjälpa honom eller henne med stöd eller andra vårdinsatser för att
komma ifrån missbruket. Socialnämnden ska i samförstånd med den enskilde
planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen följs (5 kap. 9 § SoL).

Att en person missbrukar droger kan ha betydelse i ett ärende om
försörjningsstöd. Missbruket kan i vissa fall medföra att den enskilde inte står
till arbetsmarknadens förfogande och att han eller hon därför inte har rätt till
bistånd. Om den enskilde använder försörjningsstödet till att köpa narkotika i
stället för mat kan försörjningsstödet sättas ned. Det kan vara en grannlaga
uppgift att avgöra om den som söker försörjningsstöd har ett aktivt missbruk.
Det är inte ovanligt att den enskilde själv föreslår att han eller hon ska lämna ett
drogtest för att visa att en misstanke om drogmissbruk saknar grund. Det
förekommer också att handläggaren av ärendet föreslår att den enskilde ska
lämna ett test för att visa att han eller hon inte missbrukar. Resultatet av ett
drogtest innebär givetvis inte automatiskt ett svar på frågan om den enskilde har
rätt till försörjningsstöd, men resultatet kan vara en viktig del av underlaget vid
prövningen av en ansökan om bistånd.

När det uppkommer misstanke om att den som söker försörjningsstöd
missbrukar droger och frågan om drogtest därför aktualiseras är det viktigt att
nämnden beaktar bestämmelsen i 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen, RF.
Enligt den bestämmelsen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad
mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Skyddet får under vissa förutsättningar
begränsas genom lag (2 kap. 20 § RF). Bestämmelsen innehåller inte någon
uppräkning eller exemplifiering av vilka åtgärder som är att betrakta som
kroppsliga ingrepp. Till uttrycket kroppsligt ingrepp hänförs, förutom direkt
våld mot människokroppen, läkarundersökningar, mindre ingrepp som
vaccinering och blodprovstagning samt liknande företeelser som brukar
betecknas som kroppsbesiktning, t.ex. utandningsprov eller liknande
alkoholtest. Även tagande av urinprov är ett sådant ingrepp som faller under
                                                                    Dnr 749-2015      Sid 4 (4)




grundlagsbestämmelsen (se t.ex. JO 2011/12 s. 471, dnr 6823-2009 och 2196-
2010).

Skyddet mot kroppsliga ingrepp gäller endast om ingreppet är att anse som
påtvingat. I sådant fall krävs alltså lagstöd för att ingreppet ska få vidtas. Ett
ingrepp är påtvingat om det allmänna disponerar över maktmedel för att
genomdriva åtgärden. Det kan också vara påtvingat om den enskildes motstånd
bryts genom hot om någon sanktion. Regeln bör tolkas så att den ställer upp ett
skydd också mot att en befattningshavare uppträder på ett sätt som får till följd
att den enskilde med fog uppfattar sig vara tvingad att underkasta sig ingreppet.
Det kan vara fråga om underförstådda eller uttryckliga påtryckningar av olika
slag (se bl.a. JO 2010/11 s. 509, dnr 479-2010).

Nämnden har i remissvaret anfört att avslagsbesluten baserats på bestämmelsen
i 4 kap. 3 § andra stycket SoL. Bestämmelsen ger utrymme för att i vissa
särskilda fall beräkna riksnormen till en lägre nivå. Det kan bli aktuellt om det
är uppenbart att den enskilde inte har vissa kostnader som ingår i riksnormen,
t.ex. om en missbrukare använder biståndet till annat än det som det är avsett
för. Nämnden har emellertid i AA:s fall motiverat de avdrag som har gjorts med
att AA inte har följt den uppgjorda planeringen och därmed inte har gjort vad
han har kunnat för att nå självförsörjning. Av remissvaret framgår också att ett
kriterium för att AA skulle vara berättigad till ekonomiskt bistånd var att han
lämnade urinprov som ett led i att bli självförsörjande.

Remissvaret kan inte tolkas på annat sätt än att socialnämnden som villkor för
att bevilja AA försörjningsstöd krävde att han skulle lämna urinprov. Något
lagstöd för att kräva att AA skulle lämna drogtest har inte funnits. Eftersom ett
sådant drogtest därför måste baseras på frivillighet har det inte varit möjligt för
nämnden att förena försörjningsstödet med ett sådant krav. Kravet på urinprov
som förutsättning för fortsatt bistånd strider därför mot skyddet enligt
regleringen i 2 kap. 6 § RF.

Det är givetvis viktigt, som nämnden skriver, att beslut formuleras på ett tydligt
sätt och att besvärshänvisningar alltid lämnas i samband med avslagsbeslut. Det
finns annars en risk att den enskilde fråntas sin rätt att få saken prövad av
domstol. I AA:s fall har besluten om att delvis avslå hans ansökningar inte
motiverats och dokumenterats tillräckligt tydligt. Det saknas dokumentation
som visar att AA underrättats om möjligheten att överklaga besluten. Detta är
inte tillfredsställande.

AA har begärt ersättning av kommunen. Jag vill upplysa honom om att JO inte
är behörig att pröva frågor om skadestånd eller andra ersättningsanspråk.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan anförda.
