# Kritik mot en tidigare lagman vid Göteborgs tingsrätt för hanteringen av information om en advokat som var uppsatt på tingsrättens
förordnandelistor över bl.a. offentliga försvarare

JO 2017-01-24 dnr 7527-2015

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                     Sid
                                                                           2017-01-24             7527-2015              1 (9)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en tidigare lagman vid Göteborgs tingsrätt för hanteringen
                        av information om en advokat som var uppsatt på tingsrättens
                        förordnandelistor över bl.a. offentliga försvarare


                          Beslutet i korthet: I Göteborgs tingsrätt tillämpas ett system med listor över
                          advokater som kan ta emot uppdrag som offentlig försvarare. Till följd av kritiska
                          synpunkter på en av dessa advokater meddelade lagmannen att advokaten skulle tas
                          bort från tingsrättens samtliga s.k. förordnandelistor.
                          I JO:s beslut får lagmannen kritik för sin hantering av informationen om advokaten.
                          Om lagmannen ansåg att det fanns substans i synpunkterna på advokaten borde han
                          enligt JO ha sett till att kvalitetssäkrad information om synpunkterna hade
                          vidarebefordrats till de anställda vid tingsrätten som har till uppgift att förordna
                          offentliga försvarare. De hade sedan fått beakta informationen vid den
                          lämplighetsprövning som de ska göra vid förordnanden av offentliga försvarare enligt
                          21 kap. 5 § rättegångsbalken.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde advokaten AA klagomål mot den dåvarande
                        lagmannen vid Göteborgs tingsrätt BB.

                        AA uppgav att han hade fått ett beslut från lagmannen som innebar att han
                        formlöst inte längre skulle förordnas som offentlig försvarare, med undantag för
                        de tillfällen när den misstänkte begärde honom. Någon beslutsmotivering eller
                        överklagandehänvisning hade han inte fått.

                        Tillsammans med anmälan lämnade AA en skrivelse från BB till AA, daterad
                        den 10 november 2015, med följande lydelse:
                                  AA,
                                  Tingsrätten har mottagit din skrivelse daterad den 28 oktober 2015. Tingsrättens
                                  uppfattning är alltjämt att du inte bör finnas upptagen på tingsrättens
                                  förordnandelistor. Du kommer därför att tas bort från samtliga förordnandelistor.
                                  Vi ber dig dock notera att detta inte innebär något hinder mot att du förordnas i
                                  mål och ärenden där du blivit begärd. I dessa fall kommer din lämplighet att
                                  prövas i varje särskilt fall. Att du inte längre finns upptagen på tingsrättens
                                  förordnandelistor innebär endast att tingsrätten inte kommer att förordna dig i de
                                  fall då det inte finns ett begärt ombud.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 7527-2015     Sid 2 (9)




      BB
      lagman
Tillsammans med anmälan lämnade AA även en skrivelse från AA till BB,
daterad den 19 november 2015, med följande lydelse:

      Med hänvisning till dagens telefonsamtal anföres följande. Undertecknad har
      mottagit din skrivelse av den 10 november 2015, med enligt mitt sätt att se det
      hela, ett grundlöst beslut att jag ska tas bort från tingsrättens listor för
      förordnande som offentlig försvarare.
      Sådant beslut om yrkesförbud får för mig omfattande konsekvenser i personligt
      och ekonomiskt avseende.
      Jag vill i första hand vänligen be dig att ompröva beslutet.
      Jag vill i andra hand vänligen be dig att skyndsamt redovisa beslutsmotivering
      och besvärshänvisning, enligt Chefsjustitieombudsmannens beslut den 30
      augusti 2007 med diarienummer 5062-2005.
      Med vänlig hälsning
      AA
      Advokat

Utredning
Inhämtade handlingar
Handlingar i tingsrättens administrativa ärende 0186/2015 begärdes in och
granskades. Av handlingarna framgick bl.a. följande:

Den 20 oktober 2015 skickade BB en skrivelse till AA med följande lydelse:

      Fråga har uppkommit angående din lämplighet att finnas upptagen på
      tingsrättens förordnandelistor. Detta mot bakgrund av vad som framgår av
      bifogad dom (rubriken ”Ersättning till försvarare”), bifogat protokoll från
      Advokatsamfundet och synpunkter från rådmän vid tingsrätten.
      Innan tingsrätten vidtar åtgärder ges du möjlighet att yttra dig i frågan. Ditt
      yttrande ska ha kommit in senast den 3 november 2015.
I en skrivelse daterad den 28 oktober 2015 yttrade sig AA.

Den 20 november 2015 skickade BB en skrivelse till AA där det stod att
tingsrätten stod fast vid bedömningen att AA inte längre skulle vara uppsatt på
tingsrättens förordnandelistor. I skrivelsen redovisade BB de anmärkningar som
hade riktats mot AA. Skrivelsen avslutades på följande sätt:

      Allt det som tagits upp ovan visar på att du inte håller för den kvalitetskontroll
      som jag i egenskap av lagman måste göra för var och en av de som ska tas med
      på våra olika förordnandelistor.
      Slutligen följer av Justitieombudsmannens beslut från den 19 december 2014,
      dnr 3586-2013, att tingsrättens beslut inte är möjligt att överklaga.

JO:s remiss och tingsrättens svar
Tingsrätten uppmanades att lämna upplysningar och yttra sig över vad som hade
förts fram i anmälan. Berörd befattningshavare skulle ges tillfälle att lämna
                                                                        Dnr 7527-2015        Sid 3 (9)




synpunkter och domstolen skulle vidare redovisa sin bedömning av det som
kommit fram.

Tingsrätten (tillförordnade lagmannen CC) lämnade följande yttrande
tillsammans med ett underyttrande från BB:

      Tingsrättens bedömning av förordnandelistor
      Till offentlig försvarare förordnas en advokat som är lämplig för uppdraget.
      I de fall det inte finns önskemål om att en särskild advokat ska förordnas
      ankommer det på tingsrätten att välja vem som ska förordnas (21 kap. 5 §
      rättegångsbalken). Som ett internt arbetsredskap har tingsrätten upprättat s.k.
      förordnandelistor över de personer som anmält intresse att åta sig uppdrag från
      tingsrätten. Listan är ett hjälpmedel i arbetet med att förordna offentliga
      försvarare men den innebär naturligtvis inte något förbud mot att förordna en
      lämplig person som inte finns med på listan. Utöver att förenkla arbetet med
      förordnandena syftar listorna till att borga för en jämn fördelning av de uppdrag
      tingsrätten har att dela ut.
      –––
      En person som förts upp på en förordnandelista kan tas bort därifrån om han eller
      hon inte längre bedöms lämplig. En ny lämplighetsprövning kan initieras av t.ex.
      anmärkningar från tingsrättens anställda, domstolsaktörer eller från
      advokatsamfundet. Om en person som finns med på en lista inte längre bedöms
      lämplig meddelar tingsrätten personen att denne ska tas bort från
      förordnandelistan. Detta hindrar emellertid inte att personen på nytt anmäler
      intresse för att föras upp på listan eller att personen förordnas som offentlig
      försvarare efter begäran.
      Ett upptagande på listan är alltså inte något krav för att kunna förordnas som
      offentlig försvarare. Om en aktör önskar att en viss person ska förordnas är det
      upp till ansvarig domare att göra en bedömning av lämpligheten hos den person
      som blivit önskad. När en misstänkt/tilltalad själv har föreslagit en advokat som
      offentlig försvarare bör den önskade förordnas om det inte finns särskilda skäl
      mot det. Det gäller alltså även om advokaten inte finns upptagen på listan.
      Kriterierna för att bli upptagen på listan kan således inte innebära att tingsrätten
      förhindrar någon från att bli förordnad för uppdrag.
      När det gäller skälet till varför advokaten AA tagits bort från tingsrättens
      förordnandelista över offentliga försvarare hänvisas till vad BB angivit i sitt
      yttrande jämte därtill bifogade brev, se bilaga 1.

      Tingsrättens bedömning i frågan om utelämnandet av överklagandehänvisning
      Advokaten AA har i sin JO-anmälan även riktat kritik mot att han
      inte fått någon hänvisning till hur han ska överklaga beslutet att ta bort honom
      från förordnandelistan. Han har härvid gjort gällande att överklagandehänvisning
      ska ske enligt 12 kap. 6 § rättegångsbalken jämförd med 49 kap. 5 § l st.
      rättegångsbalken i analog tillämpning.
      Tingsrätten har inte fattat något beslut att avvisa eller på annat sätt förklara
      advokaten AA som obehörig enligt bestämmelserna i rättegångsbalken. Inget
      hindrar att advokaten AA på begäran av aktör förordnas som offentlig försvarare.
      Han är således inte betagen rätten att ta uppdrag som offentlig försvarare. Den
      omständigheten att en person tas bort från förordnandelistan kan inte likställas
      med ett beslut om att avvisa eller olämplighetsförklara ett ombud. BB har, i
      anslutning till att han fattat beslutet att ta bort advokaten AA från
      förordnandelistan, lämnat beskedet att det inte är ett överklagbart beslut och i
      linje därmed har någon överklagandehänvisning inte lämnats.
BB uppgav följande:
                                                                      Dnr 7527-2015       Sid 4 (9)




      Tingsrättens motivering för att inte längre föra upp advokat AA på tingsrättens
      förordnandelistor för bl.a. offentliga försvarare framgår av i ärendet bifogade
      svar till honom den 10 och 20 november 2015.
      Göteborgs tingsrätt har en förteckning över advokater m.fl. (nedan listorna) som
      kan förordnas som offentlig försvarare eller målsägandebiträde i de fall
      tilltalad/anhållen resp. målsägande inte själv har något förslag på
      försvarare/målsägandebiträde. Listorna finns för att uppdragen ska kunna
      fördelas rättvist mellan advokater och andra jurister som har verksamhet i
      tingsrättens domsaga. När tingsrätten förordnar en advokat eller jurist som finns
      upptagen på listorna görs i praktiken ingen särskild kontroll av lämpligheten hos
      den som förordnas. Den kontrollen har i stället gjorts i samband med att
      advokaten/juristen förts in på listan.
      –––
      Avsikten är att de advokater och jurister som finns upptagna på listorna ska vara
      lämpliga för de uppdrag som tingsrätten fördelar.
      Tingsrätten har inte fattat något beslut som är överklagbart utan prövar
      fortlöpande vem som ska vara med på tingsrättens listor. Advokat AA är inte
      heller betagen rätten att ta uppdrag som offentlig försvarare e.d. om det är
      någon som begär att han ska förordnas. Varje domare prövar därvid självständigt
      en sådan begäran.
      AA har fått de svar som framgår i de ovan omnämnda och bifogade breven till
      honom 2015-11-10 och 2015-11-20.
AA kommenterade tingsrättens remissvar.

Rättslig reglering m.m.
Relevant lagstiftning
Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen, RF, ska domstolar i sin verksamhet iaktta
saklighet och opartiskhet. Det betyder bl.a. att när tingsrätten utser personer till
uppdrag som t.ex. offentlig försvarare ska den vägledas av lagens krav på att
den som utses ska vara lämplig och att tingsrätten i sitt arbete inte får göra en
omotiverad skillnad mellan personer som vill komma i fråga för dessa uppdrag.

Den som misstänks för ett brott kan få hjälp i rättegången av en försvarare.
Huvudregeln i 21 kap. 3 § rättegångsbalken, RB, är att det är den misstänkte
själv som utser sin försvarare. Beträffande kvalifikationskraven för försvarare
som den misstänkte utser och rättens möjlighet att avvisa sådana försvarare
gäller samma regler som för rättegångsombud.

Om den misstänkte själv inte har utsett en försvarare, kan rätten utse en
offentlig försvarare åt honom eller henne (21 kap. 3 a § och 4 § RB).

Till offentlig försvarare ska, enligt huvudregeln i 21 kap. 5 § första stycket RB,
förordnas en advokat som är lämplig för uppdraget. Har den misstänkte själv
föreslagit någon som är behörig för uppdraget ska, enligt 21 kap. 5 § andra
stycket RB, han eller hon förordnas om det inte finns särskilda skäl mot det.

Av 21 kap. 6 § RB framgår att ett förordnande av en offentlig försvarare får
återkallas av rätten, om behovet av offentlig försvarare upphör eller något annat
                                                                     Dnr 7527-2015    Sid 5 (9)




giltigt skäl föreligger. Ett skäl kan vara att försvararen inte utför försvaret med
tillräcklig omsorg eller på annat sätt åsidosätter sina plikter som försvarare.

Rättens beslut att avslå en begäran om offentlig försvarare eller att förordna
någon annan än den som föreslagits av den misstänkte kan överklagas (49 kap.
5 § 7 RB).

Uttalanden av JO och JK
JO har vid flera tillfällen haft anledning att ta ställning till frågor om
fördelningen av offentliga uppdrag mellan praktiserande jurister.

Ett ärende (JO 2008/09 s. 36, dnr 5062-2005) gällde en advokat som tidigare
hade förordnats som offentlig försvarare men som efter att ha utfört uppdrag
inte hade ansetts lämplig att få fler uppdrag, dvs. ett ärende liknande det som
AA nu har anmält till JO. I det ärendet uttalade JO att det inte får förekomma att
en domstol formlöst förklarar en advokat obehörig att ta emot uppdrag som
offentlig försvarare. Ett sådant ställningstagande måste grundas på sakliga skäl
som anges i ett beslut som kan bli föremål för överprövning.

Ett annat ärende (JO 2010/11 s. 308, dnr 1046-2009) gällde Migrationsverkets
förklaring att en advokat tills vidare inte skulle komma att förordnas som
offentligt biträde. JO uttalade att detta måste likställas med en formlös
obehörighetsförklaring och för att kunna godtas måste en sådan avslutas med ett
formligt beslut som kan bli föremål för överprövning.

I ytterligare ett ärende (JO 2015/16 s. 345, dnr 4500-2013) har JO gjort vissa
uttalanden om Migrationsverkets förteckning över offentliga biträden som var
uppsatta för uppföljning, tillsyn och kontroll. Migrationsverket hade funnit skäl
att ifrågasätta en advokats lämplighet som offentligt biträde. I JO:s beslut
konstaterades att Migrationsverket hade ett ansvar för att ett biträde som
förordnas är tillräckligt kompetent för uppdraget och att Migrationsverket därför
måste ha ett system för att ta till vara och dokumentera kunskaper om brister
som visas hos ett offentligt biträde. Med hänsyn till de långtgående
konsekvenser som kunde följa av att bli uppförd på en sådan förteckning var det
angeläget att åtgärden var noga övervägd och sakligt motiverad. Endast
omständigheter som innebar att lämpligheten måste ifrågasättas skulle noteras.
Misskötsamheten hos den berörde skulle ha nått upp till en viss grad av allvar
och uppgifterna måste vara preciserade och objektivt konstaterbara. Det var
vidare angeläget att själva förfarandet uppfyllde grundläggande
rättssäkerhetskrav. I beslutet utvecklade JO hur detta kunde säkerställas.

I tingsrättens skrivelse till AA den 20 november 2015 åberopades JO:s beslut
den 19 december 2014 (JO 2015/16 s. 50, dnr 3586-2013). Det ärendet gällde
en anmälan mot lagmannen vid Malmö tingsrätt för att hon inte hade fört upp
tre biträdande jurister på en lista över lämpliga advokater och andra jurister för
uppdrag som målsägandebiträde eller särskild företrädare för barn. JO
konstaterade att listan var ett ändamålsenligt verktyg för tingsrätten när det
                                                                   Dnr 7527-2015      Sid 6 (9)




gällde att utse lämpliga personer till uppdrag som målsägandebiträde och
särskild företrädare för barn samt att listan inte stred mot kravet på saklighet
och opartiskhet i 1 kap. 9 § RF. JO fann därmed ingen anledning att uttala
någon kritik mot tingsrätten för hanteringen av listan.

I samma ärende hade lagmannen också anmälts för att inte ha lämnat en
överklagandehänvisning till sitt ställningstagande när detta efterfrågades av de
berörda. Eftersom lagmannen ansåg att det inte gick att överklaga hennes beslut
kunde hon, enligt JO:s mening, inte kritiseras för att hon redovisade den
uppfattningen.

Även Justitiekanslern, JK, har i samband med inspektioner vid tingsrätter gjort
vissa uttalanden om tingsrätternas principer och rutiner för att utse offentliga
försvarare (se JK:s beslut den 26 juni 2003, dnr 1569-03-28, och den 7 maj
2004, dnr 1066-04-28). JK har anfört bl.a. följande: Uppdragen från rätten är av
stor ekonomisk betydelse för många advokater. Inte minst därför är det
angeläget att tingsrätterna tillämpar någorlunda fasta principer för hur offentliga
försvarare ska utses. Detta har betydelse för förtroendet för domstolens
saklighet och oavhängighet. Det får inte finnas misstankar om att en advokat
favoriseras eller missgynnas. De principer som tillämpas bör ha som
utgångspunkt att det sker en jämn fördelning av uppdragen över tiden mellan de
advokater på orten som utan särskilda inskränkningar vill ha förordnanden som
offentlig försvarare.

Förordnandelistor
Tingsrätterna fattar årligen ett stort antal beslut om förordnande av offentlig
försvarare. Det är angeläget att endast personer som är lämpliga utses till
uppdragen. I många fall har den misstänkte inget förslag på vem som ska utses
utan tingsrätten måste själv välja en lämplig person. Särskilt i storstadsområden
är det många jurister som konkurrerar om dessa uppdrag och det är svårt för den
enskilda beslutsfattaren att ta ställning till lämpligheten hos alla dem som
teoretiskt skulle kunna komma i fråga. De flesta domstolar har därför sedan en
lång tid tillbaka tillämpat en ordning där lämpliga praktiserande jurister på orten
som har meddelat domstolen att de är intresserade av uppdrag har förts upp på
en förordnandelista som domstolen därefter har använt när huvudmannen inte
har namngivit någon särskild person att företräda honom eller henne.

Det bör också nämnas att Advokatsamfundet numera tillhandahåller
förordnandelistor på praktiserande jurister som har anmält intresse att förordnas
inom specifika områden, såväl juridiska som geografiska. Dessa listor
uppdateras av Advokatsamfundet och finns tillgängliga på Advokatsamfundets
webbplats under rubriken Uppdragslistor för domstolsförordnanden.
Tingsrätterna i Stockholmsområdet (Attunda, Nacka, Solna, Stockholm och
Södertörns tingsrätter) har tagit fram gemensamma riktlinjer för hur dessa
förordnandelistor ska tillämpas.
                                                                     Dnr 7527-2015       Sid 7 (9)




Bedömning
Hanteringen av upplysningar om en advokats lämplighet
I ett beslut den 19 december 2014 (JO 2015/16 s. 50, dnr 3586-2013) tog JO,
som framkommit ovan, ställning till ett klagomål från jurister i Malmö
angående en lista över lämpliga advokater och andra jurister för uppdrag som
målsägandebiträde eller särskild företrädare för barn. JO kom i det ärendet fram
till att listan var ett ändamålsenligt verktyg för tingsrätten när det gällde att utse
lämpliga personer till uppdragen, och fann ingen anledning att uttala någon
kritik mot tingsrätten för hanteringen av listan.

I det nu aktuella fallet var AA alltså uppsatt på tingsrättens förordnandelista
över lämpliga advokater för uppdrag som offentlig försvarare. BB hade
emellertid från skilda håll fått upplysningar om AA som kunde tänkas påverka
bedömningen av dennes lämplighet som t.ex. offentlig försvarare. Det
förekommer ibland i tingsrättsarbetet att tingsrättens domare vid
handläggningen av mål gör iakttagelser som kan vara av intresse vid
bedömningen av advokaters lämplighet att ta emot förordnanden för offentliga
uppdrag. Frågan i detta ärende är vad tingsrätten ska göra med sådan
information.

En i och för sig tänkbar lösning är att tingsrätten skulle kunna fatta ett
överklagbart beslut med innebörden att advokaten för framtiden är obehörig att
uppträda som försvarare vid domstolen. En sådan regel finns för
rättegångsombud i 12 kap. 5 § RB. Den förutsätter för sin tillämpning att rätten
i ett visst mål har gjort de iakttagelser som ligger till grund för beslutet. Genom
en hänvisning i 21 kap. 3 § tredje stycket RB gäller denna bestämmelse även
försvarare som har utsetts av den misstänkte (se SOU 1938:44 II s. 273, NJA II
1943 s. 282 och Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, Stockholm 1949, s. 265).

Någon motsvarande regel finns emellertid inte beträffande offentliga försvarare.
Lagstiftaren har alltså utgått ifrån att hanteringen av frågor om lämplighet och
olämplighet hos offentliga försvarare ska hanteras inom ramen för kravet på
lämplighet i 21 kap. 5 § RB och möjligheten i 21 kap. 6 § RB att återkalla
förordnandet för den offentliga försvararen.

Som jag ser det är det en skyldighet för tingsrätten att se till att tillgänglig och
relevant information om lämplighet och olämplighet hos advokater som vill ha
offentliga uppdrag används när tingsrätten fördelar uppdragen. De ovan
refererade JO-besluten har inte någon annan utgångspunkt. Den kontroversiella
frågan har i stället varit hur informationen ska användas.

Brottmålen i tingsrätterna handläggs av domare. Tingsrätten kan uppdra åt
annan personal än domare att förordna offentliga försvarare i brottmålen. Vare
sig det är en domare eller någon annan som beslutar, ska beslutsfattaren
tillämpa regeln i 21 kap. 5 § RB om att den som förordnas ska vara lämplig för
uppdraget. Det finns inga rättsliga möjligheter för exempelvis lagmannen att
                                                                    Dnr 7527-2015       Sid 8 (9)




med bindande verkan för beslutsfattarna ange hur denna lämplighetsprövning
ska utfalla.

Däremot har lagmannen både en möjlighet och en skyldighet att förse dem som
förordnar offentliga försvarare med den information som de behöver för att
kunna fatta riktiga beslut. När det gäller anställda som inte är domare är det
angeläget att informera dem om vilka regler som gäller. De måste också få ett
besked om vilka advokater som står till förfogande för uppdrag som offentlig
försvarare. Och slutligen måste de som förordnar offentliga försvarare förses
med relevanta upplysningar om lämplighet och olämplighet som tingsrätten har
tillgång till.

Enligt min uppfattning är det en rimlig ordning att upplysningar om advokaters
lämplighet och olämplighet handhas centralt vid tingsrätten, företrädesvis av
lagmannen. Lagmannen bör ta ställning till innehållet i upplysningarna. Om
lagmannen finner att dessa är så konkreta och allvarliga att de bör påverka
lämplighetsbedömningen inför förordnandena, bör advokaten beredas tillfälle
att yttra sig över dem. På så sätt sker en kvalitetssäkring av de uppgifter som
tingsrätten har tillgång till. Advokaten får därmed tillfälle att förklara sig och
kan reda ut eventuella missförstånd. När advokaten har lämnat sitt yttrande görs
en förnyad bedömning av advokatens lämplighet. Om det fortfarande finns skäl
att ifrågasätta lämpligheten, informerar lagmannen de anställda som utser
offentliga försvarare om klagomålen mot advokaten. Därvid är det angeläget att
de får konkret information om vad misskötsamheten består i för att kunna göra
en verklig bedömning av advokatens kvalifikationer för uppdraget. Det är också
viktigt att det står klart för beslutsfattarna att uppgifterna inte är ett bindande
besked från lagmannen utan endast ett beslutsunderlag vid den
lämplighetsprövning som ska göras enligt 21 kap. 5 § RB.

Upplysningar om att en advokat har misskött sig är färskvara. Tingsrätten måste
därför ha rutiner för att med jämna mellanrum ta ställning till om informationen
om advokatens lämplighet fortfarande bör utgöra underlag för beslutsfattarna.
Även denna hantering bör skötas centralt vid tingsrätten.

Bedömningen av BB:s åtgärder
När tingsrätten hade fått AA:s yttrande över klagomålen mot honom meddelade
BB att AA inte längre skulle vara uppsatt på tingsrättens listor över de personer
som anmält intresse av att åta sig uppdrag från tingsrätten. Som framgått ovan
var detta, enligt min mening, inte ett korrekt sätt att använda informationen. AA
ville ju fortfarande ha uppdrag från tingsrätten. Att han togs bort från listorna
kunde riskera att tolkas som att BB, med bindande verkan för tingsrättens
anställda, hade bestämt att AA inte längre skulle få några uppdrag som offentlig
försvarare. Ett sådant beslut kunde BB som jag tidigare nämnt inte fatta med
rättslig verkan. Om BB ansåg att det fanns substans i klagomålen borde han
alltså i stället ha vidarebefordrat informationen till tingsrättens beslutsfattare så
att den kunde beaktas vid lämplighetsprövningen enligt 21 kap. 5 § RB.
                                                                 Dnr 7527-2015      Sid 9 (9)




BB kan inte undgå kritik för sin hantering av informationen om AA.

Underlåtenheten att ge en överklagandehänvisning
I en skrivelse till tingsrätten den 19 november 2015 efterfrågade AA en
överklagandehänvisning avseende beslutet att ta bort honom från tingsrättens
förordnandelistor. I en skrivelse den 20 november 2015 svarade BB att beslutet
inte var möjligt att överklaga.

För tingsrättens hantering av listan gäller förvaltningslagen (1986:223), FL. Den
myndighet som fattar ett beslut enligt FL som går en part emot och kan
överklagas ska enligt 21 § andra stycket FL underrätta parten om hur han eller
hon kan överklaga det. Av utredningen framgår att BB ansåg att hans beslut inte
kunde överklagas. Han kan inte kritiseras för att han redovisade den
uppfattningen när AA begärde en överklagandehänvisning (se SOU 2010:29 s.
530).

Det kan tilläggas att om AA ansåg att BB hade fattat ett beslut som gick att
överklaga hade det stått honom fritt att överklaga det. Frågan om ett beslut är
överklagbart avgörs av den instans som har att ta ställning till överklagandet.
Eftersom FL är tillämplig, torde rätt instans ha varit Förvaltningsrätten i
Göteborg (se 22 a § FL).
