# En advokatfiskal vid Kammarkollegiet har inte ansetts jävig att handlägga vattenkraftsärenden trots föreningsengagemang i en
organisation med partsintressen i sådana ärenden

JO 2018-10-22 dnr 753-2017

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                      Sid
                                                                         2018-10-22              753-2017               1 (12)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        En advokatfiskal vid Kammarkollegiet har inte ansetts jävig att
                        handlägga vattenkraftsärenden trots föreningsengagemang i en
                        organisation med partsintressen i sådana ärenden


                          Beslutet i korthet: En advokatfiskal vid Kammarkollegiet hanterade och förde
                          myndighetens talan i ärenden om vattenkraft. Anmälaren, som är ordförande i en
                          vattenkraftförening, ansåg att advokatfiskalen var jävig i vattenkraftsärenden eftersom
                          han haft samröre med organisationer som har motstående intressen till vattenkraft-
                          föreningar och har uppträtt tillsammans med sådana organisationer vid seminarier.
                             Av utredningen framgår bl.a. att advokatfiskalen är medlem i intresseföreningen
                          Älvräddarna och att han – i sin egenskap som tjänsteman – har uttalat sig om
                          juridiska aspekter rörande vattenkraft i en film som föreningen producerat tillsammans
                          med andra aktörer.
                              Frågorna i ärendet är dels om advokatfiskalens föreningsengagemang och med-
                          verkan i filmen skulle kunna vara en sådan förtroendeskadlig bisyssla som
                          Kammarkollegiet borde ha ingripit mot, dels om advokatfiskalen kan anses jävig att
                          handlägga vattenkraftsärenden enligt förvaltningslagens bestämmelse om
                          delikatessjäv.
                              När det gäller frågan om förtroendeskadlig bisyssla konstaterar JO att Älv-
                          räddarnas verksamhet har klara beröringspunkter med Kammarkollegiets uppgifter
                          som rör vattenverksamhet. JO bedömer emellertid att det inte är utrett att advokat-
                          fiskalen utöver sitt medlemskap har ett närmare engagemang i föreningen eller har
                          medverkat i filmen på ett sätt som är ägnat att ifrågasätta hans opartiskhet som
                          statlig tjänsteman. Det saknas därför skäl att kritisera Kammarkollegiet för under-
                          låtenhet att ingripa mot advokatfiskalens föreningsengagemang.
                             I jävsfrågan uttalar JO att advokatfiskalens medlemskap i Älvräddarna i sig inte är
                          tillräckligt för att det ska röra sig om delikatessjäv, trots att föreningsengagemanget
                          m.m. har gett upphov till starka ifrågasättanden av hans opartiskhet, bl.a. från berörda
                          kraftverksägare. JO bedömer att utredningen inte heller ger stöd för att det finns
                          någon annan omständighet som medför att advokatfiskalen är jävig i vattenkrafts-
                          ärenden. Avslutningsvis framhåller JO ändå mer allmänt vikten av att myndigheter
                          vinnlägger sig om att bevara allmänhetens förtroende för verksamheten och är upp-
                          märksamma på omständigheter som kan medföra risk för att deras opartiskhet ifråga-
                          sätts. JO påminner om det ansvar som vilar på en myndighets ledning och det ansvar
                          som följer med rollen som offentliganställd.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 5140 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 753-2017       Sid 2 (12)




Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 2 februari 2017 framförde AA, som är
ordförande i Hallands Vattenkraftförening, klagomål mot Kammarkollegiet och
advokatfiskalen BB. Han anförde följande: Advokatfiskalen har tagit otillbörlig
ställning i vattenkraftsärenden, vilket innebär jäv eller åtminstone delikatessjäv.
Han har haft samröre med organisationer med motstående intressen och uppträtt
tillsammans med föreningarna Älvräddarnas Samorganisation (Älvräddarna)
samt Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (Sportfiskarna) vid
gemensamma seminarier.

Till anmälan bifogades en utskrift från +FishEcos webbplats och fyra tidnings-
artiklar.

Utredning
Anmälan remitterades till Kammarkollegiet för yttrande. I sitt remissvar den
12 april 2017 anförde Kammarkollegiet i huvudsak följande:

      Kammarkollegiets uppdrag
      Kammarkollegiet har i uppdrag att föra talan för det allmänna för att ta till vara
      miljöintressen och andra allmänna intressen i enlighet med vad som anges i
      miljöbalken (2 § [rätteligen 3 § 1, JO:s anm.] förordningen (2007:824) med
      instruktion för Kammarkollegiet). Det innebär bl.a. att Mark- och miljö-
      domstolen skickar kungörelser och ansökningshandlingar om tillstånd rörande
      vattenverksamhet till Kammarkollegiet, som kollegiet har att ta ställning till uti-
      från uppdraget.
      Vad som avses med vattenverksamhet och vilka tillstånd som krävs framgår av
      11 kap. miljöbalken. Av 11 kap. 6 § miljöbalken framgår att en vattenverksamhet
      får bedrivas endast om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger
      kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den. Det allmänna intresset är
      inte klart definierat men återspeglas i de hänsynsregler som finns i miljöbalken,
      i framförallt 2-4 kap. miljöbalken.
      Mark- och miljödomstolarna prövar som första instans mål om vattenverksam-
      het. Kammarkollegiet har ingen beslutanderätt om vattenverksamheter utan ska
      endast tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Kammarkollegiets
      uppgift är således att bidra till att det vid prövning av en verksamhet som reg-
      leras i miljöbalken finns ett fullgott beslutsunderlag avseende de miljöhänsyn
      och allmänna intressen som ska beaktas av Mark- och miljödomstolen. Parts-
      rollen innebär att kollegiet måste göra en bedömning av och ta ett tydligt ställ-
      ningstagande till om det planerade projektet kan få tillstånd enligt miljöbalken,
      vilket bör ske så tidigt som möjligt.
      Miljöintressen och andra allmänna intressen sammanfaller inte alltid med det
      intresse som den sökande kraftverksägaren har. Inte sällan är de oförenliga.
      Avvägningen mellan intressena ska när det gäller vattenverksamhet i första hand
      göras av Mark- och miljödomstolen inom ramen för processen.
      Den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska samråda med
      de statliga myndigheter, bl.a. Kammarkollegiet, de kommuner, den allmänhet
      och de organisationer som kan antas bli berörda. Samrådet ska genomföras i god
      tid och i behövlig omfattning innan en ansökan om tillstånd görs och den miljö-
      konsekvensbeskrivning som krävs upprättas. Samrådet ska avse verksamhetens
      eller åtgärdens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt
      miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning (6 kap. 4 § miljö-
      balken).
                                                                   Dnr 753-2017        Sid 3 (12)




Kammarkollegiet kan inte ta egna initiativ till tillståndsprövningar. I det fall
myndigheten agerar har det föregåtts av ett samarbete med berörda myndigheter
och i enlighet med de prioriteringar som görs av kommuner, länsstyrelser och
andra myndigheter som har till uppgift att bevaka olika intressen när det gäller
vattenverksamheter. Kammarkollegiet använder således aktivt sin partsställning i
tillståndsärenden som andra myndigheter eller enskilda på ett eller annat sätt har
initierat.
Kammarkollegiet kan däremot ta egna initiativ till omprövningar och återkallel-
ser av tillstånd enligt miljöbalken. Även det sker i samarbete med andra myndig-
heter och kommuner. Det sker i situationer där kollegiet blivit uppmärksammat
på, t.ex. av en länsstyrelse enligt l kap. 13 § miljötillsynsförordningen (2011:13),
att det finns ett allmänt miljöintresse att bevaka.
Prövningen i miljödomstolarna av vattenverksamheter är kontradiktorisk och
bygger på att parterna argumenterar och framför bevis för det intresse parten
har att tillvarata. Om kollegiets bedömning i ett ärende är att verksamheten
inte uppfyller miljökraven är det kollegiets uppgift att framföra det till motpart-
en, domstolen och andra berörda parter. Detta både för att övertyga domstolen
men också för att motparten ska kunna tillvarata sina intressen och göra över-
vägda ställningstaganden inför olika alternativ, t.ex. om en tillståndsansökan
ska ges in till domstolen.
I sammanhanget bör noteras att överklagbara beslut enligt miljöbalken får
överklagas av parter samt av organisationer som har till huvudsakligt ändamål
att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen. Älvräddarnas Samorga-
nisation (Älvräddarna) och Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (Sport-
fiskarna) är föreningar som tillerkänts talerätt.
Enligt 6 § myndighetsförordningen (2007:515) ska myndigheten verka för att
genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan
vinnas för enskilda samt för staten som helhet. Myndigheten ska vidare till-
handahålla information om myndighetens verksamhet och följa sådana för-
hållanden utanför myndigheten som har betydelse för verksamheten.
Kammarkollegiets talan förs normalt på delegation av enskilda tjänstemän.
Advokatfiskalen är en sådan tjänsteman. Det gäller både under samrådsfasen och
när ärenden handläggs i domstol.

Anmälan
Uppgifterna i anmälan avser inte ett enskilt ärende utan uppgifter på
+FishEco:s hemsida och i tidningsartiklar.

Medverkan på bilden
På +FishEco:s hemsida finns en bild där advokatfiskalen står tillsammans med
tio andra personer. Det är inte känt vilka alla dessa tio personer är. Enligt en
underrubrik är det "Gänget bakom filmen". Bilden är tagen i anslutning till
premiären av filmen Kampen om Älvarna, som är ett resultat av ett samarbete
med många olika aktörer bl.a. Älvräddarna, WWF, Telge Energi och Tranås
energi. Några personer på bilden medverkade i filmen, däribland representan-
ter från nämnda aktörer. Premiärvisningen av filmen var ett öppet evenemang
på stockholmsbiografen Bio Rio.
Advokatfiskalen är inte namngiven, vilket inte heller de andra personerna som är
med på bilden är. Varken han eller kollegiet har förfogat över hur och i vilket
sammanhang bilden kommit att användas.
Kammarkollegiets mening är att den omständigheten att advokatfiskalen är
med på bilden inte är ägnat att ifrågasätta hans opartiskhet i sin roll som statlig
tjänsteman. Inte heller ger sammanhanget i vilken bilden återfinns anledning
att ifrågasätta hans opartiskhet.
                                                                  Dnr 753-2017        Sid 4 (12)




Medverkan i filmen
Advokatfiskalen förekommer i filmen vid två korta sekvenser där han i en
intervju situation uttalar sig om juridiska aspekter rörande vattenkraft. Detta
gör
han i sin egenskap som tjänsteman på Kammarkollegiet och expert när det gäller
miljöbalkens regler om vattenkraft, vilket också framgår av filmen. Någon annan
inblandning i filmen har varken kollegiet eller advokatfiskalen haft. Det kontroll-
erades innan intervjun att även olika företrädare, t.ex. från branschen, skulle
intervjuas i filmen. En statlig tjänsteman från Statens lantbruksuniversitet
intervjuas också som expert i filmen.
Huvudbudskapet i filmen är att det går att kombinera miljömål och vattenkraft
men att småskalig vattenkraft bidrar med lite energi samtidigt som de negativa
miljöeffekterna är förhållandevis stora. Filmen kännetecknas enligt Kammar-
kollegiets uppfattning av ett sakligt och informativt förhållningssätt i en upp -
märksammad och angelägen miljöfråga. Den småskaliga vattenkraften har
diskuterats i interpellationsdebatter i riksdagen och ett flertal skriftliga frågor
har ställts av riksdagsledamöter, vilket visar på det politiska intresset av frå-
gan. Den senaste frågan 2016/17:855 besvarades den 22 februari 2017.
Enligt Kammarkollegiets uppfattning är det i linje med myndighetens uppgift
att bidra med sakkunskap till samhället i de frågor som myndigheten ansvarar
för. Den aktuella filmen är en upplysande och informativ film där parter med
olika intressen uppträder och ger uttryck för sina erfarenheter och kunskaper.
Flera aktörer står bakom filmen. Det förhållandet att advokatfiskalen intervju-
ats i filmen, i sin egenskap som tjänsteman vid Kammarkollegiet, är enligt kolle-
giets mening inte ägnat att ifrågasätta hans opartiskhet som statlig tjänsteman.
Älvräddarna är en sådan ideell organisation som tillerkänts rätt att överklaga
överklagbara beslut enligt miljöbalken. Det innebär att Älvräddarna, helt obero-
ende av vilken inställning Kammarkollegiet har, kan klaga på ett beslut om till-
stånd om att bedriva viss vattenverksamhet. Invändningen som framförs i en av
artiklarna att advokatfiskalen gynnar den part som han är medlem i, dvs. Älv-
räddarna, bygger på ett missförstånd om de olika aktörernas roller. Älvräddarna
har rätt att framföra de argument som de har mot ett tillstånd utan att detta
stöds av Kammarkollegiet.

Artikeln den 3 januari 2017
I artikeln finns kommentarer om innehållet i det yttrande som Kammarkollegiet
lämnat till Mark- och miljödomstolen.
Det saknas anledning att närmare kommentera de delar i artikeln som är
markerade som citat av utsagor som advokatfiskalen gjort. Hur svaren på
journalistens frågor återges i artikeln och i vilket sammanhang är något som
tidningen får ta ansvar för.
När det gäller påståendet i artikeln som rör handläggningen av det specifika
ärendet kan följande anföras. Kraftverksägaren förelades av länsstyrelsen i
Hallands län att ansöka om tillstånd enligt miljöbalken m.m. till Gränshus-
kvarns kraftverk. Samrådsunderlaget lämnades in till Kammarkollegiet den
23 augusti 2016.
Underlaget krävde viss utredning och komplettering. Underlaget var komplett
den 26 september 2016. Ombudet i ärendet meddelades nämnda datum att
samrådsyttrande skulle beslutas den 12 oktober, vilket bekräftades av ombudet
utan erinran. Kammarkollegiet skickade samrådsyttrande till ombudet den
13 oktober 2016. Handläggningen av samrådsärendet har enligt kollegiets
bedömning skett inom ramen för vad god förvaltningsservice kräver och utan
någon fördröjning.
                                                                        Dnr 753-2017        Sid 5 (12)




      Artikeln den 4 januari 2017
      I artikeln har advokatfiskalen svarat på frågor om hans medlemskap i bl.a.
      Älvräddarna.
      Det är korrekt att han är medlem i föreningen.
      Kammarkollegiets uppfattning är att advokatfiskalens medlemskap i Älvrädd-
      arna inte påverkat det sätt på vilket han företräder kollegiet. Det har inte heller
      visat sig komma i konflikt med hans arbetsuppgifter vad gäller hans opartisk-
      het i arbetet. Enbart det förhållandet att det finns beröringspunkter mellan hans
      arbetsuppgifter vid kollegiet och Älvräddarna, där han är medlem, medför inte
      att det uppstår en jävssituation.
      Det ingår i arbetet för Kammarkollegiets tjänstemän att delta i olika samman-
      komster om vattenverksamheter. Det kan vara samrådsmöten, seminarier,
      konferenser eller informationsmöten. Det kan handla om specifika vattendrag
      eller mer principiella och övergripande frågor. Vid sådana sammankomster, som
      har olika arrangörer, deltar ofta olika intressenter, bl.a. myndigheter,
      kommuner, kraftverksägare och ideella föreningar som tillvaratar naturskydds-
      eller miljöskyddsintressen.
      En översiktlig sammanställning visar på att advokatfiskalen i tjänsten deltagit
      vid minst ett tjugotal sammankomster av det slaget de senaste tio åren. Älv-
      räddarna arrangerade 2014 en sammankomst som Havs- och vattenmyndigheten
      finansierade. En av sammankomsterna har arrangerats av Sportfiskarna (2011).
      Det framgår inte av anmälan vid vilken sammankomst advokatfiskalen skulle
      ha uppträtt tillsammans med CC, ordförande i Älvräddarna, och mer eller
      mindre haft en gemensam presentation. Påståendena kan därför varken
      bemötas eller kommenteras av Kammarkollegiet. Enbart det förhållandet att
      advokatfiskalen i sin roll som tjänsteman vid Kammarkollegiet uppträtt vid
      samma sammankomst som Älvräddarna innebär enligt kollegiets mening inte
      att hans opartiskhet kan ifrågasättas. Advokatfiskalen har aldrig haft en
      gemensam presentation med Älvräddarna.
      I artikeln påstås vidare att ombudet för den berörda kvarnägaren sagt att "Är
      man medlem där sympatiserar man naturligtvis med Älvräddarnas ståndpunkt.
      Det skiner också igenom i hans yttranden". I vilka yttranden och på vilket sätt
      yttrandena inte skulle ligga inom Kammarkollegiets uppdrag och brista i saklig-
      het och opartiskhet framgår inte. Påståendet kan därför inte närmare kommen-
      teras av kollegiet. Kammarkollegiets samrådsyttrande av den 13 oktober 2016
      avseende Gränshuskvarn bifogas [bilagan inte medtagen här, JO:s anm.].

      Artikeln den 5 januari 2017 och den odaterade artikeln
      Kammarkollegiet har inga kommentarer till uppgifterna i artiklarna.

## Sammanfattning

Kammarkollegiet anser att advokatfiskalen inte har tagit otillbörligt ställnings-
      tagande i vattenkraftsärenden och att detta inte inneburit jäv eller delikatess-
      jäv. Inte heller har han genom "händelsen" tagit ställning som gynnar part och
      samröre med organisationer med motstående intressen.
AA kommenterade remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
Av 3 § första stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombuds-
män framgår att JO särskilt ska se till att myndigheterna följer regeringsformens
krav på saklighet och opartiskhet. Den reglering som avses är 1 kap. 9 §
regeringsformen, där det föreskrivs att domstolar samt förvaltningsmyndigheter
                                                                    Dnr 753-2017        Sid 6 (12)




och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska
beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Bestäm-
melsen utgör den konstitutionella grunden för de jävsregler som finns i bl.a.
förvaltningslagen (2017:900) och förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor i
7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning. Kravet på saklighet och opartisk-
het omfattar inte bara den faktiska handläggningen av en sak och de verkliga skäl
som ligger bakom ett beslut, utan det har också betydelse hur en myndighets
agerande uppfattas. Redan risken för att det utifrån kan uppfattas som att saklig-
het och opartiskhet inte iakttas kan alltså vara tillräcklig för att hindra ett visst
agerande (Bull & Sterzel, Regeringsformen, 2015 s. 54).

Vid Kammarkollegiets handläggning tillämpades under den tid som anmälan
avser jävsreglerna i 11 § i den då gällande förvaltningslagen (1986:223).
Punkterna 1–4 i bestämmelsen innehåller en uppräkning av faktiska omständig-
heter, bl.a. släktskap, som medför att en handläggare är jävig i ett ärende.
Punkt 5 innehåller en allmänt hållen bestämmelse där det framgår att den som
ska handlägga ett ärende är jävig om det i övrigt finns någon särskild om-
ständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i
ärendet (s.k. delikatessjäv). Det är den bestämmelsen som är aktuell i det här
ärendet.

Jävsreglerna syftar till att förhindra misstankar om bristande opartiskhet och
ovidkommande hänsyn. De är en viktig del i det preventiva rättsskyddet och
betydelsefulla för allmänhetens förtroende för myndigheterna (se bl.a.
JO 2005/06 s. 351). Det krävs inte att en handläggare rent faktiskt har brustit i
kraven på opartiskhet och objektivitet för att det ska vara fråga om jäv. Det är
tillräckligt att det med ett objektivt betraktelsesätt finns någon särskild om-
ständighet som rubbar förtroendet för handläggaren (se JO 2015/16 s. 412; jfr
även HFD 2011 ref. 15 och NJA 2014 s. 482 punkterna 12 och 13 i fråga om
tolkningen av motsvarande bestämmelse om domarjäv i 4 kap. 13 § rättegångs-
balken). Det räcker däremot inte att en part saknar förtroende för den aktuella
befattningshavaren, utan det måste finnas en rimlig grund för partens åsikt (jfr
NJA 2014 s. 482 punkterna 12 och 13 och NJA 2010 s. 274 punkt 6 i fråga om
domarjäv).

Jävsreglerna gäller den som ska handlägga ett ärende. Med det avses inte bara
beslutsfattare utan alla som ska ta sådan befattning med ärendet att de kan
tänkas inverka på utgången (se bl.a. Hellners & Malmqvist, Förvaltningslagen
[23 augusti 2018, Zeteo], kommentaren till 11 §).

Av 12 § första stycket i 1986 års förvaltningslag framgår att den som är jävig
inte får handlägga ärendet. Han eller hon får dock vidta åtgärder som inte någon
annan kan vidta utan olägligt uppskov. I andra stycket anges att den som känner
till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom eller henne självmant
ska ge det till känna. Formuleringen ”som kan antas utgöra jäv” får uppfattas så
att upplysningsplikten omfattar ett något vidare område än det där formellt jäv
                                                                     Dnr 753-2017      Sid 7 (12)




kan konstateras. Myndigheten ska inte vara ovetande om omständigheter som
med fog skulle kunna uppfattas som jävsgrundande. Även om bedömningen i
ett enskilt fall utmynnar i ställningstagandet att det inte rör sig om formellt jäv,
kan det ibland ändå vara lämpligare att en annan handläggare tar över ärendet,
för att förtroendet för myndighetens verksamhet inte ska riskeras.

Av intresse i sammanhanget är också bestämmelserna om förtroendeskadliga
bisysslor i 7–7 c §§ lagen om offentlig anställning. I 7 § anges att en arbets-
tagare inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verk-
samhet som kan rubba förtroendet för hans eller hennes eller någon annan
arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.
Förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor har sin grund i de särskilda krav på
integritet som den offentliga anställningen ställer på arbetstagarna (se SOU
2000:80 s. 85). Syftet med regleringen är alltså att bevara allmänhetens för-
troende för myndigheten och ytterst för den offentliga förvaltningen i allmänhet.
Av 7 c § framgår att en arbetsgivare ska besluta att en arbetstagare som har en
bisyssla som inte är förenlig med 7 § ska upphöra med bisysslan.

Betydelsen av förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor är först och främst att
en anställd i princip inte får ägna sig åt en bisyssla som medför risk för att jäv –
mer än i enstaka fall – kan uppkomma mot arbetstagaren i huvudanställningen
(se bl.a. SOU 2000:80 s. 87 ff.). Risken för förtroendeskada ökar om bisysslan
är omfattande, uppgifterna är kvalificerade, berör myndighetens arbetsområde,
ger stor ekonomisk ersättning och om arbetsuppgifterna i huvudanställningen
kräver särskilt orubbat förtroende, t.ex. maktutövande eller förvaltande upp-
gifter, upphandlings- eller tillsynsuppgifter.

Slutligen ska nämnas bestämmelsen i 2 kap. 1 § regeringsformen, enligt vilken
var och en gentemot det allmänna är tillförsäkrad bl.a. yttrandefrihet och för-
eningsfrihet. Av 20 och 21 §§ i samma kapitel framgår att dessa friheter under
vissa förutsättningar får begränsas genom lag.

Bedömning
Utgångspunkter m.m.
AA har i sin anmälan anfört att advokatfiskalen har tagit otillbörlig ställning i
vattenkraftsärenden, vilket utgör s.k. delikatessjäv.

Genom utredningen har det kommit fram att advokatfiskalen handlägger
ärenden om vattenverksamhet och för Kammarkollegiets talan vid bl.a. samråd
och i domstol. Han ingår således i den personkrets som omfattas av såväl lagen
om offentlig anställning som förvaltningslagens jävsregler. Vidare framgår av
utredningen att advokatfiskalen är medlem i intresseföreningen Älvräddarna
och har medverkat i en film om vattenkraften i Sverige, som föreningen tagit
fram tillsammans med andra aktörer. Frågorna i ärendet är därmed dels om
advokatfiskalens föreningsengagemang och medverkan i den aktuella filmen
skulle kunna vara en sådan förtroendeskadlig bisyssla som Kammarkollegiet
                                                                        Dnr 753-2017       Sid 8 (12)




borde ha ingripit mot, dels om det finns någon särskild omständighet som är
ägnad att rubba förtroendet för advokatfiskalens opartiskhet vid handläggningen
av Kammarkollegiets ärenden om vattenkraft.

Som framgår av Kammarkollegiets yttrande har myndigheten inte någon
beslutanderätt i mål och ärenden om vattenverksamheter utan ska bidra till att
det vid prövning av en verksamhet som regleras i miljöbalken finns ett fullgott
beslutsunderlag i fråga om de miljöhänsyn och allmänna intressen som ska
beaktas av mark- och miljödomstolen. Kammarkollegiets uppgift när det gäller
vattenverksamhet är således att ta till vara miljöintressen och andra allmänna
intressen. Myndigheten framhåller att dessa intressen inte alltid sammanfaller
med det intresse som den sökande kraftverksägaren har samt att intresse-
avvägningen när det gäller vattenverksamhet i första hand ska göras av mark-
och miljödomstolen inom ramen för processen, i vilken Kammarkollegiet agerar
som part.

Jag vill i detta sammanhang påminna om att regeringsformens krav på saklighet
och opartiskhet inte är begränsade till att gälla myndighetsutövning och annat
beslutsfattande utan även omfattar situationer där en myndighet exempelvis upp-
träder som part (se 1 kap. 9 § regeringsformen, där det framgår att kraven gäller
alla som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter).

Förtroendeskadlig bisyssla
När det gäller frågan om förtroendeskadlig bisyssla har Arbetsdomstolen i en
nyligen meddelad dom funnit att en polisinspektörs fritidsengagemang som
ordförande i en ideell förening, som bl.a. ger stöd och hjälp åt personer som
anser sig ha varit utsatta för våld i nära relationer, utgör en otillåten bisyssla
(se AD 2018 nr 45). Domstolen nämner i sin motivering bl.a. att det finns klara
beröringspunkter mellan föreningens verksamhet och Polismyndighetens, sam-
tidigt som föreningen riktar in sin verksamhet till förmån för den ena partssidan
som förekommer vid Polismyndighetens myndighetsutövning vid brott som har
någon målsägande. I domen framhålls vidare följande:

      Att engagera sig i och arbeta för en sådan förening är därför för en polis en
      bisyssla som till sin art är sådan att den typiskt sett riskerar förtroendet för
      opartiskheten i arbetet vid Polismyndigheten. Allmänheten kan nämligen lätt få
      intrycket att den polis som frivilligt agerar ensidigt på sin fritid, genom att
      engagera sig för den ena partssidan, också kan komma att påverka sitt eget eller
      andras arbete vid Polismyndigheten i samma riktning. Risken för förtroende-
      skada är alltså hög. Det gäller även fast föreningsengagemanget är samhälls-
      nyttigt och trots att poliser och andra offentliga tjänstemän kan få författnings-
      enliga arbetsinstruktioner att i sin anställning stödja samma partssida.
Arbetsdomstolen konstaterar dock att föreningsfriheten medför att själva
medlemskapet i föreningen inte kan läggas den anställde till last vid en bedöm-
ning enligt 7 § lagen om offentlig anställning. På samma sätt förhåller det sig
enligt domstolen – med hänsyn till yttrandefriheten – med åsikter som den
anställde kan yttra inom ramen för föreningens opinionsbildande verksamhet.
                                                                   Dnr 753-2017      Sid 9 (12)




Det föreningsengagemang som är aktuellt i det här ärendet gäller Sam-
organisationen Älvräddarna, som – enligt de stadgar som återges på organisa-
tionens webbplats – är en ideell och partipolitiskt obunden sammanslutning vars
syfte är att underlätta samarbetet mellan grupper och enskilda som kämpar för
de bevarandevärden som Sveriges vattendrag representerar. Förutom att sprida
kunskap ska organisationen i sin verksamhet bl.a. väcka opinion i frågor som
rör exploatering av outbyggda älvar och älvsträckor, samt restaureringsåtgärder
i påverkade vatten, stödja de grupper och enskilda som kämpar för bevarande av
exploateringshotade älvar och älvsträckor samt påverka myndigheter och poli-
tiker till att verka för stärkt skydd av outbyggda älvar och älvsträckor. Enligt
Kammarkollegiets yttrande är Älvräddarna en sådan ideell organisation som
tillerkänts rätt att överklaga beslut enligt miljöbalken.

Älvräddarnas verksamhet har klara beröringspunkter med Kammarkollegiets
uppgifter i fråga om vattenverksamhet. Det är emellertid inte utrett att advokat-
fiskalen utöver sitt medlemskap har ett närmare engagemang i föreningen eller
har medverkat på annat sätt i den aktuella filmen än vad Kammarkollegiet har
angett i remissvaret. Det som kommit fram i ärendet ger därför inte anledning
till någon kritik mot Kammarkollegiet för att myndigheten inte funnit skäl att
ingripa mot advokatfiskalens föreningsengagemang enligt 7 c § lagen om
offentlig anställning. Detta förhållande hindrar dock i sig inte att advokat-
fiskalen skulle kunna anses jävig i enskilda ärenden eller ärenden av ett visst
slag.

Delikatessjäv
När det gäller frågan om s.k. delikatessjäv kan först konstateras att uttrycket
”särskild omständighet” i 11 § 5 i den tidigare gällande förvaltningslagen
markerar att det krävs något mer påtagligt för att omständigheten ska vara av
sådant slag. Som exempel brukar nämnas att en handläggare är nära vän eller
ovän med en part i ett ärende eller att en handläggare är engagerad i saken på ett
sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma att det brister i förutsättningarna
för en opartisk bedömning. Det är inte möjligt att uttömmande ange alla situa-
tioner där delikatessjäv kan förekomma, utan en samlad bedömning måste göras
i varje enskilt fall (se bl.a. Hellners & Malmqvist, Förvaltningslagen [23 augusti
2018, Zeteo], kommentaren till 11 §).

Det står klart att advokatfiskalens föreningsengagemang m.m. har gett upphov
till starka ifrågasättanden av hans opartiskhet i handläggningen av ärenden om
småskalig vattenkraft, bl.a. från berörda kraftverksägare och intresseorganisa-
tionen Hallands Vattenkraftförening. För att det ska anses röra sig om jäv måste
emellertid omständigheterna rimligen vara sådana att det för en objektiv
iakttagare kan uppkomma legitima tvivel om hans opartiskhet och oberoende
(jfr bl.a. NJA 2010 s. 274).

Frågan om i vilka situationer medlemskap och annat engagemang i en ideell
förening kan utgöra jäv har inte något entydigt svar. I förarbetena till 1971 års
                                                                         Dnr 753-2017        Sid 10 (12)




förvaltningslag diskuterades bl.a. om en offentligt anställds anknytning till en
facklig organisation kunde innebära jäv i ett ärende som rörde organisationen
(prop. 1971:30 s. 350 och 356). Det hänvisades till uttalanden i en proposition
om de offentligt anställdas förhandlingsrätt (prop. 1965:60 s. 123). Den upp-
fattning som där kom till uttryck var att enbart det förhållandet att det allmännas
företrädare i en förhandling tillhörde eller hade tillhört en organisation som
utgjorde förhandlingspart inte kunde anses ägnat att rubba förtroendet för opar-
tiskheten. Annorlunda förhöll det sig däremot om personen tillhörde organisa-
tionens styrelse, hade något annat förtroendeuppdrag för organisationen eller
var funktionär inom denna. Därutöver har JO tidigare uttalat att den omständig-
heten att en handläggare är medlem i en förening som har ett betydande intresse
i utgången av ett ärende hos myndigheten i och för sig knappast innebär att
handläggaren är jävig att handlägga ärendet (se JO 1986/87 s. 322).

I ärendet JO 2011/12 s. 521 hade en statsveterinär medverkat i ett projekt för
utvärdering av fångstredskap, som genomfördes av Naturvårdsverket till-
sammans med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Statsveterinären var
samtidigt ordförande för Svenska Jägareförbundet, som sålde jaktutrustning och
även drev en rättsprocess mot ett företag som tillverkade fångstredskap. Före-
tagets redskap ingick bland dem som skulle utvärderas. Det rådde enligt JO inte
någon tvekan om att dessa omständigheter hade medfört att statsveterinären var
jävig, och för detta kritiserades veterinären. Även Naturvårdsverket och SVA,
som känt till omständigheterna, fick kritik.

I rättsfallet NJA 2010 s. 274, om jävsinvändningar i det s.k. Pirate Bay-målet,
bedömdes bl.a. betydelsen av en domares medlemskap i Svenska Föreningen
för Industriellt Rättsskydd (SFIR) vid tillämpningen av 4 kap. 13 § 10 rätte-
gångsbalken. Svea hovrätt konstaterade i denna del bl.a. följande:
      En utgångspunkt i svensk rätt är att politiska eller ideologiska motsättningar
      mellan en domare och en part i allmänhet inte utgör tillräckligt konkreta för-
      hållanden för att de ska anses grunda jäv (se t.ex. Ekelöf och Edelstam, Rätte-
      gång, Första häftet, 8 uppl. 2002, s. 148). Jäv kan emellertid föreligga om
      domaren representerar en förening eller sammanslutning som har ett direkt
      intresse av utgången i målet, med vilket menas framför allt ett ekonomiskt
      intresse men även t.ex. en organisations intresse av att bibehålla en viss ställning
      i samhället (se NJA 1978 s. 464). Jäv kan också föreligga om domaren eller
      föreningen särskilt har engagerat sig i den sak som målet gäller (Tiby, Domarjäv,
      s. 215).
      –––
      Även om SFIR får uppfattas som en förening som i första hand ser till rättig-
      hetshavares intressen och rättigheter, har det inte framkommit några konkreta
      omständigheter som tyder på att SFIR har ett särskilt intresse av utgången i just
      detta mål eller att SFIR engagerat sig i de konkreta frågor som ska prövas i
      målet. Det allmänna intresse som SFIR kan tänkas ha av att motverka intrång i
      immateriella rättigheter ligger väl i linje med vad som följer av grundlag (2 kap.
      19 § RF) och i övrigt av svensk lag på området. Att K.B. som medlem i före-
      ningen får anses dela detta intresse medför enligt hovrättens bedömning inte att
      det finns skäl för en objektiv bedömare att betvivla hennes opartiskhet vid pröv-
      ningen av de bevis- och rättsfrågor hon ställs för som domare i målet.
                                                                   Dnr 753-2017       Sid 11 (12)




Hovrättens beslut överklagades till Högsta domstolen, som avslog över-
klagandet bl.a. med hänvisning till de skäl som hovrätten anfört.

Enligt min uppfattning bör bestämmelsen om delikatessjäv i förvaltningslagen
inte ges en strängare tolkning än motsvarande bestämmelse i rättegångsbalken.
Samtidigt måste konstateras att praxis inte tycks utesluta att medlemskap i en
förening som har ett särskilt intresse av utgången i ärendet undantagsvis skulle
kunna utgöra jäv.

Älvräddarna kan vid sidan av Kammarkollegiet uppträda som part i domstols-
processer som rör vattenverksamhet. Föreningen får således anses företräda
partsintressen på ett tydligare sätt än vad som bedömdes vara fallet med SFIR i
det ovan nämnda rättsfallet NJA 2010 s. 274. De miljöintressen föreningen
företräder sammanfaller emellertid delvis med intressen som även Kammar-
kollegiet har till uppgift att ta till vara.

Som nämnts ovan har det inte kommit fram att advokatfiskalen utöver själva
medlemskapet haft något uppdrag för Älvräddarna, exempelvis som ordförande.
Vidare har Kammarkollegiet anfört att advokatfiskalens deltagande vid
sammankomster och seminarier har skett inom ramen för hans roll som tjänste-
man vid myndigheten. Kammarkollegiet har tillbakavisat uppgifterna om att
advokatfiskalen haft gemensamma presentationer med intresseföreningar.
Uppgift står alltså mot uppgift i dessa delar, och jag bedömer inte att ytterligare
utredning skulle vara meningsfull.

Sammantaget anser jag att advokatfiskalens medlemskap i Älvräddarna i sig
inte är tillräckligt för att det ska anses finnas en sådan särskild omständighet
som enligt 11 § förvaltningslagen är ägnad att rubba förtroendet för hans
opartiskhet i ärenden om vattenverksamhet. Utredningen ger inte heller stöd för
att det finns någon annan omständighet som kan medföra att han är jävig att
handlägga sådana ärenden.

Avslutande synpunkter
Som framgått i det föregående ger det som har kommit fram i ärendet inte
anledning till kritik mot Kammarkollegiet eller advokatfiskalen.

Jag vill avslutningsvis ändå mer allmänt framhålla vikten av att myndigheterna
vinnlägger sig om att bevara allmänhetens förtroende för verksamheten och är
uppmärksamma på omständigheter som kan medföra risk för att deras opartisk-
het ifrågasätts. En myndighets ledning har ett ansvar för att medarbetarna är in-
förstådda med de krav som ytterst följer av regeringsformen samt för att verk-
samheten organiseras på ett sätt som gör det lättare att följa dessa krav. När det
gäller den anställdes eget ansvar och rollen som offentliganställd vill jag också
hänvisa till Den gemensamma värdegrunden för de statsanställda (S2013.011,
s. 10 ff.). Där framhålls bl.a. att den statsanställde har samma yttrande- och
föreningsfrihet samt åsiktsfrihet som övriga medborgare, men samtidigt i sitt
arbete ska visa lojalitet med myndighetens verksamhet samt med gällande
                                                                     Dnr 753-2017       Sid 12 (12)




lagstiftning och författningens grundläggande värden. Den anställde måste
vidare vara medveten om att upprätthållandet av förtroendet å ena sidan och
åsiktsfriheten å andra sidan ibland kan innebära en konflikt, som den enskilde
måste hantera klokt och efter eget omdöme. I det sammanhanget finns det an-
ledning för en statsanställd att reflektera över om i vissa fall ett privat agerande,
t.ex. i samband med föreningsaktiviteter och fritidssysslor, kan vara av den
arten att förtroendet för den anställdes opartiskhet i arbetet kan komma att
skadas.

Ärendet avslutas.
