# Kritik mot ett yttre befäl för att han beslutade om ett gripande av en misstänkt utan att det fanns rättsliga förutsättningar för det och mot ett jourutredningsbefäl för att förundersökningen inte hanterades på ett acceptabelt sätt

JO 2025-08-27 dnr 7539-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                   2025-08-27               7539-2024              Sid 1 (8)



Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                   Kritik mot ett yttre befäl för att han beslutade om ett gripande av en
                   misstänkt utan att det fanns rättsliga förutsättningar för det och mot
                   ett jourutredningsbefäl för att förundersökningen inte hanterades på
                   ett acceptabelt sätt


                    Beslutet i korthet: En 16-åring misstänktes för ett allvarligt brott. Ett yttre befäl
                    beslutade att den unge, som då befann sig i skolan, skulle gripas. En annan polis
                    genomförde gripandet, drygt en timme senare.
                    Ett frihetsberövande av den som är misstänkt för brott ska som huvudregel ske
                    genom ett beslut om anhållande som fattas av en åklagare. Endast om ett
                    frihetsberövande måste ske omedelbart och ett åklagarbeslut inte kan avvaktas får en
                    polis gripa den misstänkte. JO konstaterar att omständigheterna inte var sådana att
                    ett åklagarbeslut inte kunde avvaktas. Till detta kommer att ett beslut om gripande, till
                    skillnad från ett anhållande, förutsätter att den misstänkte är fysiskt närvarande för
                    den polis som fattar beslutet. Ett polisbefäl kan alltså inte, ens i ett brådskande fall,
                    besluta att en annan polis ska gripa en misstänkt på det sätt som skedde. JO ser
                    allvarligt på att befälet beslutade att 16-åringen skulle gripas och kritiserar honom för
                    det.
                    Vidare konstaterar JO att förundersökningen snarast skulle ha lämnats över till
                    åklagare, vilket inte skedde. Frihetsberövandet anmäldes inte heller till åklagare med
                    den skyndsamhet som rättegångsbalken kräver. Dessutom hölls ett anhållningsförhör
                    med 16-åringen innan åklagare underrättades, vilket i det här fallet var i strid med
                    Polismyndighetens riktlinjer. JO kritiserar det ansvariga jourutredningsbefälet för
                    dessa brister.
                    Polismyndigheten kritiseras för ytterligare brister som kommit fram i granskningen.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 29 augusti 2024 förde AA fram klagomål
                   mot Polismyndigheten med anledning av att hans då 16-årige son, i JO:s beslut
                   benämnd NN, misstänktes för brott. AA uppgav i huvudsak följande.

                   Polisen tillgodosåg inte NN:s rättigheter som minderårig. Det var ingen från
                   socialtjänsten närvarande trots att NN hade gripits och befann sig hos polisen i
                   flera timmar. Inte heller hade NN någon försvarare vid förhör trots att polisen
                   delgav honom misstanke om brott och ställde initiala frågor. NN kunde efter



    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                  Dnr 7539-2024      Sid 2 (8)




händelsen inte berätta vad polisen frågat honom om. AA upplevde att NN var i
chock och inte förstod vad som hänt.

Utredning
JO begärde att Polismyndigheten skulle yttra sig över det som fördes fram i
anmälan. Yttrandet skulle särskilt beröra frågorna om var och när gripandet av
NN genomfördes, när gripandet anmäldes till åklagare och om socialnämnden
underrättades om brottsmisstanken och gripandet.

Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig den 4 mars 2025 efter att
upplysningar lämnats av bl.a. berörda befattningshavare och företrädare för det
aktuella polisområdet.

Av Polismyndighetens yttrande och handlingarna i övrigt framgår i huvudsak
följande.

Den 27 augusti 2024 upprättades en polisanmälan mot NN för en våldtäkt som
skulle ha begåtts tidigare samma dag. Det yttre befälet CC beslutade kl. 12.30
att NN skulle gripas. CC har uppgett att han bedömde att det fanns risk för att
NN kunde undanröja bevis såsom kläder och mobiltelefon (kollusionsfara) om
han inte greps omedelbart. Vid gripandet togs stor hänsyn till NN:s ålder och att
han exponerades så lite som möjligt. Enligt CC övervägde han inte att kontakta
åklagare under det inledande skedet.

Gripandet verkställdes kl. 13.45 på NN:s skola. Han togs ut ur klassrummet av
en rektor och civilklädd polis mötte upp inne i skolan. NN fördes till en polisbil
en bit bort från skolan där en patrull bestående av polisassistenterna DD och EE
tog över gripandet. CC informerade NN:s mamma om att NN var gripen och
misstänkt för brott. CC har uppgett att han inte visste att vårdnadshavarna bodde
på olika adresser. Hade han vetat det hade han underrättat även AA, men nu
missade han det.

Efter att NN gripits transporterades han till sjukhus för kroppsbesiktning, enligt
beslut av jourutredningsbefälet FF. Vid sjukhuset uppstod väntetid och patrullen
kontaktade FF för direktiv. FF beslutade att NN skulle delges misstanke om
brott samt informeras om sina rättigheter som misstänkt. FF har uppgett att det
fördes på tal med ingripande personal att anmäla gripandet till åklagare men
förutsättningarna ändrades när kroppsbesiktningen drog ut på tiden.

Ett s.k. anhållningsförhör hölls med NN i polisbilen utanför sjukhuset kl. 14.10.
Förhöret pågick i fyra minuter och hölls av DD. Enligt vad DD uppgett i sina
upplysningar till JO informerade han NN flera gånger om dennes rätt att vara
tyst. Efter att NN delgetts misstanke om brott och informerats om sina
rättigheter ville NN förklara sin inställning till misstanken. DD upprepade att
NN inte borde yttra sig utan försvarare närvarande men antecknade det NN sa
och avslutade därefter förhöret.
                                                                         Dnr 7539-2024       Sid 3 (8)




Jourutredningsbefälet GG tog över utredningen i samband med att han gick på
kvällspasset. Han anmälde gripandet till åklagare kl. 17.42 som hävde det
kl. 17.50. GG informerade patrullen om åklagarens beslut. När
kroppsbesiktningen var klar verkställde de åklagarens beslut och körde hem
NN.

Lokalpolisområdeschefen II har i JO:s utredning uppgett att han utifrån
befattningshavarnas redogörelser inte finner några brister i de olika momenten
som vidtagits. Från det att uppgifterna kom in till polisen är det hans
uppfattning att berörda befattningshavare har fört en dialog och tillvaratagit
både målsägandens och den misstänktes rättigheter. CC har framfört liknande
synpunkter.

Sektionschefen JJ och företrädare för det aktuella polisområdet har uppgett att
det vid genomgång av ärendet noterats flera allvarliga brister bl.a. när det gäller
ledning av förundersökningen, beslut om gripande och kontakt med åklagare.
De har redovisat ett antal åtgärder som vidtagits med anledning av det
inträffade, bl.a. tydliggörande av regler om gripande samt riktlinjer för ledning
av en förundersökning och överlämnande till åklagare.

Polismyndigheten redogjorde för rättslig reglering och redovisade följande
bedömning.

      Polismyndigheten kan konstatera att myndighetens hantering vid ingripandet mot
      [NN], som var 16 år vid tidpunkten för den aktuella händelsen, har brustit i flera
      avseenden. De främsta bristerna är att frihetsberövandet av [NN] inte
      underställdes en åklagare och att åklagare inte skyndsamt underrättades om
      gripandet.
      Som redovisats ... ska ett frihetsberövande av den som är misstänkt för brott som
      huvudregel ske genom ett beslut om anhållande som fattas av en åklagare. I ett
      brådskande fall får en polis gripa personen, om det finns skäl för ett anhållande.
      Gripande är alltså en provisorisk åtgärd i avvaktan på åklagares beslut om
      anhållande. Om åtgärden utan olägenhet kan skjutas upp, eller om det finns tid
      att hinna kontakta en behörig beslutsfattare, är det således inte fråga om ett
      brådskande fall (se JO:s beslut 2023-03-28, dnr 2676-2022 och där gjorda
      hänvisningar).
      [NN] befann sig i skolan vid den aktuella tidpunkten och det är svårt att se att det
      inte skulle ha varit möjligt att kontakta åklagare för prövning av frågan om [NN]
      skulle frihetsberövas. Sammantaget kan utredningen i efterhand inte anses visa
      att det var fråga om ett sådant brådskande fall som avses i 24 kap. 7 § RB
      [rättegångsbalken, JO:s anm.]. Därför saknades förutsättningar att gripa [NN] på
      det sätt som skedde. Man skulle i stället ha låtit en åklagare pröva om det fanns
      skäl för ett anhållande.
      Mot bakgrund av nämnda bestämmelser, relevanta JO-uttalanden och
      myndighetens riktlinjer [i Polismyndighetens redogörelse för den rättsliga
      regleringen, utelämnad här, JO:s anm.] är det tydligt att när en ung misstänkt
      frihetsberövats ska det anmälas till åklagare skyndsamt. Skälet till det är att det
      åligger åklagaren att bl.a. pröva förutsättningarna för frihetsberövandet och
      behovet av att tillse att den frihetsberövade får juridiskt biträde. Det har tyvärr
      inte skett i [NN:s] fall. [Jourutredningsbefälet FF] borde ha förstått att gripandet
      av [NN] skulle ha anmälts till åklagare skyndsamt och agerat för att det skulle
      ske. I vart fall kunde [FF] ha informerat åklagare om händelsen när [FF] fick
                                                                         Dnr 7539-2024     Sid 4 (8)




      information om den långa väntetiden som uppstod i väntan på kroppsbesiktning.
      Det dröjde drygt fyra timmar innan gripandet anmäldes till åklagaren, vilket inte
      är förenligt med kravet på att ett gripande skyndsamt ska anmälas till åklagaren.
      Patrull [DD] och [EE:s] agerande är förståeligt utifrån de direktiv de har fått av
      [FF] och med hänsyn till den långa väntetiden som uppstått. De har delgett [NN]
      misstanke om brottet och informerat om [NN:s] rättigheter, bl.a. rätten till
      försvarare, samt upprepade gånger angett att [NN] inte ska avge inställning till
      brottet eller någon berättelse i det skedet. När [NN] ändå har gjort det har de
      antecknat det som sagts för vidare avrapportering. Att [NN] inte har fått sin rätt
      till ett juridiskt biträde tillgodosett vid detta inledande förhör är naturligtvis
      mycket beklagligt. Troligen hade även det kunnat förhindras om en tidigare
      kontakt med åklagare hade tagits.
      Underrättelse till vårdnadshavare förefaller ha skett inom en rimlig tid efter att
      misstanke om brott uppstått. Dock har man missat att underrätta båda
      vårdnadshavarna.
      Polismyndigheten konstaterar slutligen att socialnämnden varken underrättats i
      samband med brottsmisstanken eller gripandet, vilket också är en brist.
      Sammanfattningsvis kan konstateras att det aktuella ingripandet inte har
      hanterats i enlighet med gällande rättslig reglering. Detta är givetvis mycket
      beklagligt.

Rättsliga utgångspunkter
Ledningen av en förundersökning
En förundersökning inleds efter beslut av bl.a. Polismyndigheten eller
åklagaren. En förundersökning inleds även genom att en polisman beslutar om
och verkställer ett tvångsmedel enligt 24–28 kap. rättegångsbalken (RB). Om
förundersökningen har inletts av Polismyndigheten och saken inte är av enkel
beskaffenhet, ska ledningen av förundersökningen om brottet övertas av
åklagaren, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren ska
också i annat fall överta ledningen när det är motiverat av särskilda skäl.
(Se 23 kap. 3 § RB.)

Förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år ska ledas av en åklagare eller
en anställd vid Polismyndigheten som myndigheten har förordnat (se 2 § lagen
med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare [LUL]).

Enligt Polismyndighetens riktlinjer för ledning av förundersökning i brottmål
(PM 2019:11) ska undersökningen, oavsett om någon är skäligen misstänkt för
brottet eller inte, ledas av åklagare när brottet innefattar en sexuell handling mot
någon som är under 18 år. Om Polismyndigheten har inlett förundersökningen
ska den snarast överlämnas till åklagaren. (Se avsnitt 3.)

Undersökningsledaren ansvarar för förundersökningen i dess helhet. Han eller
hon ska se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes
rättssäkerhetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren ska också ge dem
som biträder honom eller henne behövliga direktiv för arbetet. (Se 1 a §
förundersökningskungörelsen.)
                                                                   Dnr 7539-2024      Sid 5 (8)




Gripande
En polisman får i brådskande fall gripa en person utan att åklagare fattat beslut
om att personen ska anhållas (se 24 kap. 7 § första stycket RB). Ett gripande
med stöd av denna bestämmelse är en provisorisk åtgärd och får tillgripas
endast om ett beslut om frihetsberövande måste fattas omedelbart och ett
åklagarbeslut i fråga om anhållande inte kan avvaktas (se JO 2003/04 s. 67,
dnr 194-2001, och mitt beslut den 28 mars 2023, dnr 2676-2022).

Ett beslut om gripande kan, till skillnad från anhållande och häktning, inte fattas
i utevaro, det vill säga när den misstänkte inte är närvarande. I stället ankommer
det på den polisman som direkt på platsen ställs inför en situation där frågan om
frihetsberövande aktualiseras att ta ställning till om det föreligger gripandeskäl.
Ett polisbefäl kan således inte beordra ett gripande. (Se bl.a. JO 1991/92 s. 52,
dnr 1407-1987, och JO 2003/04 s. 67, samt Lindberg, Straffprocessuella
tvångsmedel, femte uppl., s. 261 och 269.)

Anhållningsförhör och anmälan till åklagare
Om någon har gripits ska han eller hon så snart som möjligt förhöras (ett s.k.
anhållningsförhör). Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet,
ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Åklagaren ska efter förhöret
omedelbart besluta om den misstänkte ska anhållas. (Se 24 kap. 8 § andra
stycket RB.) Med att frihetsberövandet ska anmälas skyndsamt avses att
anmälan ska ske snarast möjligt efter gripandet (se JO:s beslut den 9 april 2010,
dnr 3741-2008, och Lindberg, a.a., s. 274).

JO har uttalat att det är särskilt angeläget att åklagaren snarast underrättas om
gripandet när den gripne är under 18 år och att det i sådana fall ofta är lämpligt
att det sker redan innan ett förhör har hållits med den misstänkte (se JO 2016/17
s. 427, dnr 6383-2014). Enligt Polismyndighetens riktlinjer om åklagarkontakt
inför förhör med gripen m.m. (PM 2018:5), ska åklagare alltid kontaktas före ett
anhållningsförhör om den misstänkte är under 18 år (se avsnitt 4.2).

Rätten till tillgång till försvarare
En person som misstänks för ett brott har en generell rätt att biträdas av en
försvarare för att förbereda och utföra sin talan (se 21 kap. 3 § första stycket
RB). Vid ett förhör med en misstänkt har han eller hon som utgångspunkt rätt
att ha sin försvarare närvarande (se 23 kap. 10 § fjärde stycket RB). Denna rätt
gäller redan från det första förhöret.

Om rätten till försvarare inte kan tillgodoses bör endast ett s.k.
delgivningsförhör hållas. Ett sådant förhör ska vara kortfattat och inriktat på att
delge brottsmisstanken och få besked om den misstänktes inställning till den.
(Se t.ex. mitt beslut den 28 februari 2022, dnr 367-2020.)

Underrättelse till vårdnadshavare och socialnämnd m.m.
Om någon under 18 år är skäligen misstänkt för brott, ska vårdnadshavaren
omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om
                                                                     Dnr 7539-2024      Sid 6 (8)




brottet kan leda till fängelse ska även socialnämnden genast underrättas. (Se 5 §
första stycket och 6 § första stycket LUL). Kravet på underrättelse syftar bl.a.
till att vårdnadshavare och socialnämnd ska få kännedom om brottsmisstanken
för att kunna ge det stöd och den hjälp som den unge behöver (se prop.
1987/88:135 s. 33 och prop. 1994/95:12 s. 66).

Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken
ska vårdnadshavaren och socialnämnden underrättas om detta och om skälen för
det samtidigt med underrättelsen om brottsmisstanken eller annars omedelbart
respektive genast efter frihetsberövandet (se 5 § första stycket och 6 § andra
stycket LUL).

Det finns i förhållande till vårdnadshavare vissa undantag från kraven på
underrättelse och kallelse till förhör (se 5 § andra och tredje styckena LUL).

En företrädare för socialtjänsten ska närvara vid förhör med en misstänkt som
inte fyllt 18 år och brottet kan leda till fängelse, om det inte finns särskilda skäl
mot det och det kan ske utan men för utredningen (se 7 § LUL).

Barnkonventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) gäller, enligt vad
som nu är av intresse, som lag i Sverige. En grundprincip i barnkonventionen är
att barnets bästa ska beaktas i första hand vid alla åtgärder som rör ett barn (se
artikel 3.1).

Överväganden om barnets bästa bör dokumenteras (se bl.a. mina beslut den
22 februari 2024, dnr 9534-2022, samt den 26 februari 2024, dnr 8588-2022 och
2154-2023). Enligt Polismyndighetens beslutsstöd för barnets bästa vid
tvångsmedel riktade mot barn ska dokumentationen göras i myndighetens
utredningssystem.

Bedömning
Polismyndighetens åtgärder
Jag uppfattar anmälan som att den framför allt avser att NN:s rättigheter inte
tillgodosågs vid förhöret och även i övrigt sedan han frihetsberövades av
polisen. Utöver dessa frågor kommer jag att beröra vissa andra aspekter av de
åtgärder som vidtogs.

Det framgår av utredningen att en 15-årig målsägande kom till polisstationen
tillsammans med sin mamma vid lunchtid den 27 augusti 2024 för att göra en
brottsanmälan. Personal vid målsägandens skola hade då redan berättat för
polisen vad som skulle ha hänt. Ett förhör hölls med målsäganden och hennes
mobiltelefon togs i beslag. Uppgifterna i förhöret gav upphov till en misstanke
om våldtäkt med NN som misstänkt.
                                                                    Dnr 7539-2024       Sid 7 (8)




Som anges i den rättsliga regleringen skulle förundersökningen i det läget
snarast ha lämnats över till en åklagare. Det var jourutredningsbefälet FF som, i
egenskap av undersökningsledare, var ansvarig för att det gjordes.

Förundersökningen lämnades emellertid inte över till åklagare. I stället fattade
det yttre befälet CC ett beslut om att NN skulle gripas. NN befann sig då i
skolan och frihetsberövades av annan polis, drygt en timme senare.

Till att börja med vill jag säga att ett frihetsberövande av den som är misstänkt
för brott som huvudregel ska ske genom ett beslut om anhållande som fattas av
en åklagare. En polis får gripa en misstänkt endast om beslutet om
frihetsberövande måste fattas omedelbart och ett åklagarbeslut inte kan
avvaktas.

Av utredningen framgår att det, under den tid som förflöt efter att CC fattat sitt
beslut, hanns med att bl.a. kontakta en rektor vid NN:s skola och engagera
civilklädd polis. Jag kan därför konstatera att omständigheterna inte var sådana
att ett åklagarbeslut inte kunde avvaktas.

Vidare förutsätter ett beslut om gripande, till skillnad från ett anhållande, att den
misstänkte är fysiskt närvarande för den polis som fattar beslutet. Ett polisbefäl
kan alltså inte, ens i ett brådskande fall, besluta att en annan polis ska gripa en
misstänkt på det sätt som skedde här. Även om CC ansåg att det fanns en
kollusionsfara genom att NN kunde undanröja bevis och därför skyndsamt
behövde frihetsberövas, saknades det således rättsliga förutsättningar för hans
beslut.

Jag finner vidare anledning att uttala följande.

Ett frihetsberövande ska skyndsamt anmälas till åklagare. Eftersom NN var
under 18 år skulle åklagare kontaktas före ett anhållningsförhör. Så skedde
emellertid inte. I likhet med Polismyndigheten anser jag att det ansvariga
jourutredningsbefälet FF borde ha agerat och sett till att åklagare skyndsamt
informerades om att NN gripits. Det dröjde dock cirka fyra timmar innan
åklagare underrättades om frihetsberövandet. Då hade anhållningsförhöret med
NN redan hållits. FF hanterade inte förundersökningen på ett acceptabelt sätt.

Jag noterar att frihetsberövandet upphävdes kort tid efter att det anmälts till
åklagare.

När det gäller anhållningsförhöret med NN kan jag konstatera att det från
polisens sida var begränsat till att delge NN brottsmisstanken och informera
honom om hans rättigheter som misstänkt. Mot den bakgrunden ger det inte
anledning till kritik att någon försvarare inte var närvarande. Detsamma gäller
det förhållandet att varken vårdnadshavare eller företrädare för socialtjänsten
hade kallats till det förhöret.
                                                                   Dnr 7539-2024     Sid 8 (8)




CC underrättade på eftermiddagen NN:s mamma om att NN var gripen och
misstänkt för brott. CC har uppgett att han inte visste att AA bodde på en annan
adress och missade därför att underrätta honom. Det hade naturligtvis varit
önskvärt att även AA underrättats om misstanken och frihetsberövandet.
Omständigheterna var dock sådana att frånvaron av underrättelse till honom inte
ger anledning till något ytterligare uttalande från min sida i det här fallet.

Socialnämnden underrättades emellertid först den 5 september 2024, vilket inte
är godtagbart.

Kritik och avslutande synpunkter
Det måste ställas höga krav på att poliser, och särskilt sådana i befälsställning,
behärskar lagstiftning och andra föreskrifter som reglerar deras yrkesutövning.
Reglerna i 24 kap. RB om frihetsberövande intar här en central ställning. Det
som har kommit fram i ärendet visar dessvärre på bristande kunskaper om detta.
Dessutom saknas det helt dokumentation om på vilket sätt NN:s bästa
beaktades, trots att han befann sig hos polisen i mer än fem timmar.

Jag ser allvarligt på att det yttre befälet CC beslutade att NN skulle gripas och
han kritiseras för det. Vidare ska jourutredningsbefälet FF kritiseras för att han
inte såg till att förundersökningen snarast lämnades över till åklagare, att
frihetsberövandet av NN inte skyndsamt anmäldes till åklagare och för att
anhållningsförhöret hölls innan anmälan till åklagare gjordes.

Polismyndigheten kritiseras för att socialnämnden inte underrättades tillräckligt
skyndsamt och för bristerna i dokumentationen av hur NN:s bästa beaktades.

Vissa befattningshavare i chefs- och befälsställning som yttrat sig i JO:s
utredning har uppgett att de inte kunnat se några direkta fel i hanteringen av det
aktuella ärendet. Mot bakgrund av vad som kommit fram är det
anmärkningsvärt. Dock har såväl sektionschefen som det berörda polisområdet i
sina yttranden identifierat brister som förekommit och redogjort för åtgärder
som vidtagits. Jag ser positivt på detta.

Vad som i övrigt kommit fram ger inte anledning till något uttalande från min
sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Rebecka Olsson har föredragit ärendet och byråchefen Nils
Västberg har deltagit i beredningen.
