# Kriminalvården, anstalten Skogome, har utan lagstöd förbjudit intagna att låna ut personliga tillhörigheter. Även frågor om innehavsbeslut och hantering av hemställningar

JO 2023-06-07 dnr 7564-2021

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                    Sid
                                                                           2023-06-07               7564-2021             1 (7)
Justitieombudsmannen                                                                                7566-2021
Katarina Påhlsson




                        Kriminalvården, anstalten Skogome, har utan lagstöd förbjudit
                        intagna att låna ut personliga tillhörigheter. Även frågor om
                        innehavsbeslut och hantering av hemställningar


                          Beslutet i korthet: En anstalt har utan stöd i lag förbjudit intagna att låna ut
                          personliga tillhörigheter till varandra. JO ser allvarligt på detta.
                          I beslutet understryker JO att intagnas möjligheter att låna ut respektive ta emot
                          personliga tillhörigheter rättsligt sett är två olika frågor. Om en intagen förhindras att
                          låna ut sin egendom är det en begränsning av hans eller hennes rättshandlings-
                          förmåga som kräver stöd i lag. Däremot är det enligt 5 kap. 2 § fängelselagen möjligt
                          för en anstalt att genom ett omhändertagande hindra en intagen från att ta emot
                          tillhörigheter som har lånats ut till honom eller henne, om det inte finns ett positivt
                          innehavsbeslut för dessa.
                          Anstalten kritiseras också för brister i utformningen av beslut om innehav och
                          hanteringen av hemställningar.

## Anmälningarna

I anmälningar som kom in till JO den 28 september 2021 klagade AA
                        (dnr 7564-2021) och BB (dnr 7566-2021) på anstalten Skogome. Klagomålen
                        rörde följande.

                        Enligt flera av anstaltens innehavsbeslut får de intagna inneha personliga
                        tillhörigheter endast under förutsättning att egendomen inte lånas ut, vilket
                        begränsar deras rättsliga handlingsförmåga. Trots anmälarnas begäran om det
                        har anstalten inte tagit bort förbudet eller fattat något överklagbart avslags-
                        beslut. De skriftliga svar som de har fått på sina hemställningar går inte att
                        överklaga.

                        Anmälarna bifogade de aktuella hemställningarna.

## Utredning

Beslut om innehav av personliga tillhörigheter begärdes in från anstalten och
                        granskades. Därefter remitterades respektive anmälan till Kriminalvården för
                        yttrande.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                  Dnr 7564-2021 m.fl.        Sid 2 (7)




Kriminalvården lämnade två remissvar genom regionchefen i Region Väst.
Inledningsvis redogjorde myndigheten för att information hade begärts in från
personal i anstalten genom en kriminalvårdschef samt att underlagen till
yttrandena bestod av en genomgång av beslut, relevanta paragrafer och
inhämtade uppgifter från en befattningshavare. Därefter anförde Kriminalvården
följande (yttrandena har här sammanfogats):

      Redogörelse från anstalten Skogome
      –––
      I kriminalvårdens handbok om personliga tillhörigheter - Fängelse (2013:1)
      anges under rubriken ”Överlämnande av tillhörigheter från en annan intagen” att:
         Frihetsberövade personer behåller i princip sin rättsliga handlingsförmåga.
         Om tillhörigheten som sådan får tas emot och innehas är det därför tveksamt
         om det går att neka mottagandet. En bedömning får göras i det individuella
         fallet. En annan sak är att innehav av tillhörigheter som typiskt sett kan
         användas som betalningsmedel liksom innehav av sådant som på annat sätt
         kan äventyra ordningen eller säkerheten, t.ex. rymningsplaner, kan nekas.
      Av Kriminalvårdens handbok framgår, vilket även [anmälarna] anfört i [sina
      skrivelser] till JO, att en intagen inte mister sin handlingsförmåga när det gäller
      att överlåta sina personliga tillhörigheter. Det stämmer således inte att en intagen
      inte får ge bort eller på annat sätt överlåta sina personliga tillhörigheter. Om en
      intagen vill ge bort en CD-spelare till en annan intagen föreligger det därmed
      inga hinder för detta, dock ska en bedömning göras i det individuella fallet.
      Av Fängelselagen och tillhörande föreskrifter framgår emellertid att för alla
      personliga tillhörigheter som en intagen vill inneha på bostadsrummet ska
      tillstånd prövas. En sådan tillståndsprövning sker gentemot den intagnes behov
      och utifrån de risker som kan föreligga avseende just den intagne som söker om
      innehavet. Detta kan innebära att en intagen tillåts inneha en viss typ av
      tillhörighet medan en annan intagen nekas att inneha samma typ av tillhörighet.
      Innehavsbeslut är således personliga. Av denna anledning är det inte tillåtet för
      intagna att låna ut personliga tillhörigheter till medintagna. Vid granskning av
      [anmälarnas] innehavsbeslut framgår att [innehaven är personliga] och får inte
      överlåtas, säljas eller lånas ut.
      Angående [anmälarnas] klagomål på att [de, när de] krävt att få ett beslut som är
      överklagbart/omprövningsbart, istället fått ett yttrande som inte går att överklaga
      eller få omprövat så är Kriminalvårdens inställning är att ett ställningstagande i
      ett innehavsbeslut avseende utlåningsförbud inte är överklagbart. Det är emeller-
      tid inte Kriminalvården som slutligen avgör huruvida ett sådant ställningstagande
      är överklagbart eller inte. Det är allmän förvaltningsdomstol som avgör detta.
      [Anmälarna] har således möjlighet att överklaga [de aktuella innehavsbesluten].
      Förvaltningsdomstol kommer avgöra om [ställningstagandena i innehavsbesluten
      är överklagbara] eller inte.
      Anstalten Skogome har vidare utrett ärendet genom att prata med i
      [anmälningarna] angiven befattningshavare om handläggningen. Angiven
      befattningshavare uppger att han i svar på [hemställningarna] har utgått ifrån
      [anmälarnas] aktuella innehavsbeslut i vilka det framkommer att innehaven är
      personliga. Han har i samråd med avdelningens klienthandläggare hanterat
      [hemställningarna] genom att besvara [dem] genom [yttranden] samt hänvisa till
      aktuellt lagrum.
                                                                  Dnr 7564-2021 m.fl.        Sid 3 (7)




      –––

## Kriminalvårdens bedömning

Ett fängelsestraff innebär att den dömde berövas friheten. Det ligger i sakens
      natur att den dömde går miste om vissa rättigheter eller möjligheter som han eller
      hon annars skulle ha haft. Rättslig handlingsförmåga innebär en förmåga att själv
      handla juridiskt. En person med rättslig handlingsförmåga har bl.a. rätt att själv
      agera i egen sak i en domstol eller hos någon annan myndighet samt rätt att avgå
      avtal av olika slag. Ett fängelsestraff innebär inte att man mister sin rättsliga
      handlingsförmåga.
      Kriminalvårdens regelverk gällande innehav av personliga tillhörigheter ska ses
      mot bakgrund av Kriminalvårdens övergripande mål att påföljder ska verkställas
      på ett säkert och humant sätt samt att antalet återfall i brott ska minska. En
      intagen får därför ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar som inte
      kan äventyra ordningen eller säkerheten och som inte motverkar den behandling
      som denne genomgår samt i övrigt ta emot och inneha de personliga tillhörig-
      heter som i det enskilda fallet är motiverade med hänsyn till att verkställigheten
      ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Av regelverket framgår att en
      bedömning ska göras i det enskilda fallet om ett innehav av en personlig
      tillhörighet är motiverad.
      Av genomförd utredning framgår att anstalten Skogome inte fattat något beslut
      om att vägra [anmälarna] innehav av personliga tillhörigheter. Anstalten
      Skogome har dock gjort ett ställningstagande om att utlåning av personliga
      tillhörigheter inte är tillåtet och dokumenterat detta i [anmälarnas] innehavs-
      beslut. Anledningen till att utlåning av beviljade personliga tillhörigheter inte
      tillåts är att innehav av personliga tillhörigheter enligt Kriminalvårdens regelverk
      alltid ska föregås av en prövning i det enskilda fallet. Avsikten med utlånings-
      förbudet är således inte att förhindra intagna från att överlåta sina tillhörigheter
      till andra intagna utan istället att förhindra andra intagna från att mottaga
      personliga tillhörigheter utan att en enskild prövning om innehavet först gjorts.
      Anstalten har därmed inte fråntagit [anmälarna deras] rättsliga handlingsförmåga
      eftersom de inte förhindrat [dem] från att handla juridiskt.
      Gällande frågan om överklagbart beslut är Kriminalvårdens inställning att
      ställningstaganden som avser de närmare formerna av innehav, i detta fall
      angående utlåning, i innehavsbeslut inte är överklagningsbara. Frågan om
      utlåning av personliga tillhörigheter bestäms genom anstaltens ordningsregler
      och rutiner för verksamheten vid anstalten och inte utifrån en bedömning av
      någon enskild intagens behov. Det rör sig därmed inte om […] beslut i ett enskilt
      fall som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Anstalten har av detta
      skäl inte heller dokumenterat [ställningstagandena] som […] beslut. Enligt
      rättspraxis ankommer det på den myndighet som ska pröva överklagandet att
      pröva om ett beslut är överklagbart varför [anmälarna] har möjlighet att
      överklaga sina innehavsbeslut till allmän förvaltningsdomstol för prövning.
AA och BB fick tillfälle att kommentera respektive remissvar. BB anförde bl.a.
att inte alla avdelningar i anstalten tillåter intagna att överlåta personliga
tillhörigheter till varandra. Han vill att intagna i fortsättningen ska informeras
om att utlåningsförbudet inte är överklagbart men att det är upp till förvaltnings-
rätten att slutligen avgöra den frågan. BB bifogade en skrivelse från region-
chefen i Region Väst.

Rättslig reglering
Enligt 5 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) får en intagen ta emot och inneha
böcker, tidskrifter och tidningar, dock inte sådana som kan äventyra ordningen
                                                              Dnr 7564-2021 m.fl.      Sid 4 (7)




eller säkerheten eller antas motverka den behandling som han eller hon genom-
går. I övrigt får en intagen ta emot och inneha de personliga tillhörigheter som
är motiverade med hänsyn till att verkställigheten ska kunna genomföras på ett
ändamålsenligt sätt.

Tillhörigheter som en intagen inte får ta emot och inneha får omhändertas och
förvaras för den intagnes räkning. Tillhörigheter som omhändertagits ska
lämnas ut till den intagne senast i samband med att han eller hon inte längre ska
vara berövad friheten. En intagen får inte utan särskilt medgivande disponera
pass och pengar som omhändertagits. Det framgår av 5 kap. 2 § fängelselagen.

I de allmänna råden till 5 kap. 1 § andra stycket och 2 § fängelselagen, som
återfinns i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om
fängelse, anges bl.a. följande.

Bedömningen av vilka personliga tillhörigheter som kan anses vara motiverade
för att verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt och
därmed kan tillåtas bör ta sin utgångspunkt i att ordningen och säkerheten ska
kunna upprätthållas och att verkställigheten särskilt ska inriktas på åtgärder som
förebygger återfall i brott. Mottagande och innehav av tillhörigheter som kan
äventyra ordningen eller säkerheten, t.ex. tillhörigheter som genom sin mängd
försvårar visitation eller vållar sanitär olägenhet eller som kan antas motverka
den behandling som den intagne genomgår är aldrig motiverat. Bedömningen av
vad som kan anses motiverat kan variera såväl mellan olika avdelningar och
anstalter som mellan olika intagna och grupper av intagna. Ett omhändertagande
av andra tillhörigheter än pass och pengar innebär inte någon annan
inskränkning i den intagnes rätt att disponera tillhörigheterna utöver att han eller
hon inte får inneha dem. Omhändertagande av personliga tillhörigheter kan ske
t.ex. vid kontroll av bostadsrum, kroppsvisitation eller granskning av
försändelser.

Enligt 14 § fängelseförordningen (2010:2010) ska en intagen underrättas när
tillhörigheter som den intagne inte får ta emot och inneha omhändertas enligt
5 kap. 2 § fängelselagen. Kriminalvården ska dokumentera vad som har
omhändertagits.

I 14 kap. 1 § första stycket fängelselagen anges att Kriminalvårdens beslut
enligt fängelselagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Av 14 kap.
2 § första stycket samma lag följer att ett beslut inte får överklagas enligt 1 §
första stycket innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan
omprövning får begäras av den beslutet angår om det har gått honom eller
henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats ska anses
som en begäran om omprövning.

Ett beslut får överklagas om beslutet kan antas påverka någons situation på ett
inte obetydligt sätt och av den som beslutet angår, om det har gått honom eller
henne emot. Det framgår av 41 och 42 §§ förvaltningslagen (2017:900).
                                                              Dnr 7564-2021 m.fl.     Sid 5 (7)




Av 20 § första stycket förvaltningslagen framgår att om en framställning är
ofullständig eller oklar ska en myndighet i första hand hjälpa den enskilde till
rätta inom ramen för sin allmänna serviceskyldighet enligt 6 § andra stycket
samma lag. Enligt den sistnämnda bestämmelsen ska myndigheten lämna den
enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska
ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes
behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt
dröjsmål.

Bedömning
Förbudet mot att låna ut personliga tillhörigheter och beslutens
utformning
En intagen i anstalt förlorar i princip inte sin rättsliga handlingsförmåga.
I fängelselagen, fängelseförordningen och Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd om fängelse finns det emellertid bestämmelser som innebär
inskränkningar i rättigheter som annars tillkommer enskilda. Det finns dock inte
några regler som begränsar en intagens möjlighet att disponera över sina
personliga tillhörigheter, bortsett från omhändertagna pass och pengar, genom
att låna ut eller överlåta dem. Det går alltså inte att förbjuda en intagen att ge
bort eller sälja sådan egendom (se JO 1999/2000 s. 157) eller att låna ut den till
en annan intagen (se JO 1973 s. 177).

En annan sak är att intagnas faktiska åtkomst till sådana tillhörigheter som det
nu är fråga om kan begränsas genom reglerna om omhändertagande och
innehav (se JO 1995/96 s. 130). Om en intagen påträffas med något som inte
har tillhandahållits av Kriminalvården eller annars omfattas av ett positivt
innehavsbeslut och den intagne vill inneha egendomen, ska myndigheten ta
ställning till om den får tas emot och innehas eller annars ska omhändertas (se
JO 1973 s. 177). Något skriftligt beslut behöver inte visas upp i samband med
ett omhändertagande, men däremot ska ett formellt beslut fattas om den intagne
begär att få inneha tillhörigheten (se bl.a. mitt beslut den 29 juni 2020,
dnr 5318-2019).

I flera av de beslut som JO inom ramen för de nu behandlade ärendena granskat
har anstalten Skogome angett att viss egendom inte får ”lånas ut, överlåtas eller
säljas” eller liknande. Enligt Kriminalvården är det inte fråga om ett förbud mot
överlåtelse av personliga tillhörigheter. I stället är det ett ställningstagande om
att dessa inte får lånas ut till andra intagna eftersom ett innehav är personligt
och alltid ska föregås av en enskild prövning. Vidare sägs avsikten med
förbudet vara att förhindra andra intagna från att ta emot personliga
tillhörigheter utan att en innehavsprövning görs. Myndigheten har också anfört
att frågan om att låna ut egendom bestäms genom ordningsregler och rutiner vid
anstalten.

I detta sammanhang vill jag understryka att intagnas möjligheter att låna ut och
att ta emot personliga tillhörigheter från ett rättsligt perspektiv är två olika
                                                                Dnr 7564-2021 m.fl.      Sid 6 (7)




frågor. Om en intagen förhindras att låna ut egendom är det en begränsning av
den intagnes rättshandlingsförmåga som kräver stöd i lag. Det går således enligt
min mening inte att förbjuda intagna att låna ut något med stöd av ordnings-
regler eller rutiner. Däremot är det enligt 5 kap. 2 § fängelselagen möjligt för en
anstalt att genom ett omhändertagande hindra en intagen från att ta emot
tillhörigheter som har lånats ut till honom eller henne, om han eller hon inte
omfattas av något positivt innehavsbeslut som rör egendomen.

Jag har uppfattat att anstaltens utlåningsförbud innebär att intagna inte får låna
ut personliga tillhörigheter till medintagna men att syftet med förbudet
egentligen är att förhindra ett mottagande av egendomen. Som jag redogjort för
har Kriminalvården inte någon laglig möjlighet att förbjuda intagna från att
disponera över sina tillhörigheter när det gäller annat än omhändertagna pass
och pengar. Detta innebär att anstalten Skogomes förbud mot att låna ut
egendom saknar stöd i lag.

Vidare anges i flera av de aktuella innehavsbesluten att de intagna inte får
överlåta eller sälja tillhörigheterna, vilket ger intryck av att de är förhindrade att
förfoga över egendomen även i detta avseende. Ett förbud mot överlåtelse
skulle självklart också kräva lagstöd. Det är viktigt att myndigheters ställnings-
taganden och beslut formuleras på ett sådant sätt att de inte ger upphov till
missförstånd om gällande rätt. Enligt min mening är anstaltens beslut
bristfälliga i dessa avseenden.

Jag ser allvarligt på förbudet mot att låna ut personliga tillhörigheter och på
utformningen av besluten om innehav. Anstalten Skogome förtjänar kritik för
detta.

Det ska dock noteras att BB den 21 oktober 2021 fick information från region-
chefen om att en intagen som vill överlåta en tillhörighet till en annan intagen
kan meddela personalen detta. Egendomen kommer då att läggas i den med-
intagnes förråd, och han eller hon kan sedan ansöka om att få inneha den. Det är
emellertid inte klarlagt att denna ordning praktiseras i anstalten Skogome. Som
jag har förstått saken tillämpas inte heller motsvarande förfaringssätt när en
intagen har önskemål om att låna ut sin egendom. Oavsett om en intagen vill ge
bort, sälja eller låna ut en tillhörighet har jag inte några invändningar mot att
saken hanteras enligt den rutin som regionchefen har beskrivit.

Hanteringen av anmälarnas hemställningar
AA och BB har genom skriftliga hemställningar begärt att anstalten beslutar att
de har rätt att låna ut sina personliga tillhörigheter och att eventuella avslag ska
meddelas genom överklagbara beslut. Trots att det därigenom måste ha stått
klart att anmälarna ville få möjlighet att begära en överprövning av utlånings-
förbudet innehåller anstaltens svar inte något uttryckligt ställningstagande till
deras begäran. Det verkar bero på att anstalten anser att förbudet inte utgör ett
överklagbart beslut.
                                                             Dnr 7564-2021 m.fl.     Sid 7 (7)




Som Kriminalvården har redogjort för är det dock inte myndighetens uppgift att
ta ställning till om ett beslut är överklagbart. Om anstalten var av uppfattningen
att utlåningsförbudet inte gick att överklaga borde anmälarna därför ha fått
information om det och att de kunde få saken prövad genom att överklaga till
förvaltningsrätten (se bl.a. mitt beslut den 5 oktober 2021, dnr 1415-2020, och
JO 2008/09 s. 371). BB har fått upplysning om detta genom regionchefens
skrivelse. Det är viktigt att den som är missnöjd med ett myndighetsbeslut får
korrekt information om sina möjligheter att överklaga och att ett överklagande
hanteras i enlighet med gällande regler. Risken är annars överhängande att den
enskilde lider rättsförlust (se t.ex. JO 2019/20 s. 264). Jag vill också påminna
om att det vid oklarheter kan finnas anledning för en myndighet att, inom ramen
för sin allmänna serviceskyldighet, närmare utreda vad en enskild har haft för
avsikt med en viss skrift eller begäran.

Som en följd av anstaltens hantering av hemställningarna har anmälarnas
möjligheter att begära en prövning av frågan om utlåningsförbudets överklag-
barhet begränsats. Även för detta förtjänar anstalten Skogome kritik.

Ärendena avslutas.




Katarina Påhlsson



Rättssakkunnige Johannes Aronsson har föredragit ärendena och byråchefen
Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
