# Kritik mot Göta hovrätt för bl.a. bristande dokumentation när utomstående tilläts närvara vid huvudförhandling inom stängda dörrar. Även uttalanden om tillämpningen av 5 kap. 3 § andra meningen rättegångsbalken

JO 2025-12-02 dnr 7649-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                  2025-12-02               7649-2024              1 (10)



Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                   Kritik mot Göta hovrätt för bl.a. bristande dokumentation när
                   utomstående tilläts närvara vid huvudförhandling inom stängda
                   dörrar. Även uttalanden om tillämpningen av 5 kap. 3 § andra
                   meningen rättegångsbalken


                    Beslutet i korthet: En domstolsförhandling får under vissa förutsättningar hållas inom
                    stängda dörrar. Om det finns särskilda skäl får rättens ordförande enligt 5 kap. 3 §
                    andra meningen rättegångsbalken låta personer som inte är knutna till domstolen
                    närvara vid en sådan förhandling.
                    I det aktuella målet, som rörde bl.a. en våldtäkt, tilläts en vuxen tilltalads mamma och
                    syster att närvara vid en förhandling inom stängda dörrar i hovrätten. Av handlingarna
                    i målet framgick inte varför denna närvaro tilläts. Målsäganden, som inte närvarade i
                    hovrätten, upplevde det som förnedrande att den tilltalades anhöriga fick se
                    inspelningarna av förhöret med henne från tingsrätten.
                    ChefsJO konstaterar att det sällan finns skäl att upprätthålla sekretessen mot
                    personer vars närvaro medges av den som sekretessen ska skydda. När han eller
                    hon inte samtycker till att andra närvarar bör det enligt chefsJO krävas att närvaron
                    kan antas vara till nytta för förhandlingens genomförande för att särskilda skäl ska
                    anses föreligga. Vidare kan det dessutom finnas anledning att göra en avvägning
                    mellan intresset för sekretess respektive intresset för andras närvaro.
                    ChefsJO anser att det kan diskuteras om det i det här fallet har funnits sådana skäl
                    som krävs för att tillåta närvaro av andra. Eftersom det ytterst rör sig om en
                    bedömningsfråga föranleder hovrättens agerande i denna del dock ingen kritik.
                    Däremot anser chefsJO att hovrätten förtjänar kritik för den bristfälliga
                    dokumentationen och avsaknaden av beslutsskäl.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde en person, som i JO:s beslut benämns AA, fram
                   klagomål mot Göta hovrätt. Hon uppgav sammanfattningsvis följande.

                   Hon är en av flera målsägande i ett mål där den tilltalade dömdes till fängelse
                   för bl.a. en våldtäkt mot henne. I såväl tingsrätten som hovrätten ägde
                   huvudförhandlingen rum inom stängda dörrar. Trots beslutet om stängda dörrar
                   tillät hovrätten den tilltalades familjemedlemmar att närvara under
                   hovrättsförhandlingen. De fick således se inspelningarna av förhören från
                   tingsrätten. Som brottsoffer upplevde hon detta som oerhört förnedrande. Hon


    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                Dnr 7649-2024      Sid 2 (10)




tvingas leva med skyddad folkbokföring på grund av den tilltalade och
påtryckningar från dennes familjemedlemmar.

Utredning
JO hämtade in dagboksblad, dom samt anteckningar från huvudförhandlingen i
hovrätten och tingsrätten. Av dessa handlingar framgick följande.

På begäran från målsägandebiträdet beslutade tingsrätten, med stöd av 5 kap.
1 § rättegångsbalken, RB, och 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), OSL, att huvudförhandlingen skulle hållas inom stängda dörrar.
Förutom parterna jämte ombud närvarade endast häktespersonal vid tingsrättens
förhandling. Tingsrätten dömde den tilltalade, född på 1980-talet, för bl.a.
våldtäkt.

Vid huvudförhandlingen i hovrätten beslutade rätten, med stöd av samma
bestämmelser som tingsrätten, att huvudförhandlingen skulle hållas inom
stängda dörrar. Hovrätten tillät dock två personer som varken var parter eller
professionella aktörer att närvara (den tilltalades mamma och syster). Huruvida
parternas inställning till frågorna om stängda dörrar eller närvaron av andra
efterfrågades – och vad deras inställning i så fall var – antecknades inte.
Beträffande vilka som i övrigt närvarade vid förhandlingen hänvisade hovrätten
i sina anteckningar till domen, med tillägget att parter jämte försvarare och
ombud var närvarande vid huvudförhandlingen om inte annat anges. I domen
upptas bl.a. AA som part med tillägget att hon är företrädd av åklagaren.
Varken i domen eller i anteckningarna anges att någon var frånvarande. Av
utredningen i övrigt framgår dock att AA inte var närvarande vid förhandlingen
i hovrätten.

Tingsrätten förordnade enligt domslutet att sekretessbestämmelsen i 21 kap. 3 §
OSL skulle vara fortsatt tillämplig på målsägandenas adressuppgifter. Därutöver
skulle sekretessbestämmelsen i 35 kap. 12 § OSL vara fortsatt tillämplig på
uppgifter i målet som kan röja identiteten på målsägandena och som
förebringats vid förhandlingen inom stängda dörrar eller förekommer i
tingsrättens akt och i partsbilagan till domen. Hovrätten förordnade genom sin
dom att det som tingsrätten hade beslutat om sekretess fortfarande skulle gälla.
Vidare beslutade hovrätten att samma sekretessbestämmelser även i
fortsättningen skulle vara tillämpliga på motsvarande uppgifter, vilka även i
hovrätten lagts fram vid den del av huvudförhandlingen som hållits inom
stängda dörrar, liksom på identitetsuppgifterna i partsbilaga till domen.

Mot bakgrund av vad som framkommit begärde JO att Göta hovrätt skulle yttra
sig över bl.a. anmälan.

Hovrätten yttrade sig genom hovrättspresidenten BB. Sedan hon redogjort för
relevant lagstiftning lämnade de för målet ansvariga juristledamöterna,
lagmannen CC, hovrättsrådet DD och tf. hovrättsrådet EE, följande synpunkter.
                                                                         Dnr 7649-2024       Sid 3 (10)




      I målet gällde sekretess i förhållande till målsägandenas respektive identitet och
      adress, men inte i övrigt. Uppgifterna om adress berördes inte vid förhandlingen.
      Vid förhandlingen framförde försvararen en begäran om att den tilltalades mor
      och syster skulle få närvara på förhandlingen inom stängda dörrar. Försvararen
      uppgav att åhörarna givetvis kände till identiteten på målsägandena. Modern och
      systern bekräftade de uppgifterna. Med hänsyn till förhållandena i målet
      framstod det också som klart att så var fallet. Åklagaren, som förde en av
      målsägandenas talan, och den särskilde företrädaren, som företrädde de övriga
      målsägandena, uppgav på fråga från ordföranden att de inte hade någon erinran
      mot att modern och systern närvarade under förhandlingen.
      Mot bakgrund av att utgångspunkten är att huvudförhandlingar är offentliga, vad
      som kommit fram om att de aktuella åhörarna kände till målsägandenas identitet
      och att de närvarande parterna inte hade någon erinran däremot bedömde
      ordföranden, i samråd med övriga ledamöter, att det fanns sådana särskilda skäl
      att åhörarna fick närvara på förhandlingen trots att den hölls inom stängda dörrar.
      Anteckningarna från huvudförhandlingen återspeglar endast hovrättens
      ställningstagande och inte de närmare skälen. Bakgrunden till det är dels att
      frågan om åhörarnas närvaro vid förhandlingen framstod som ostridig dels att det
      finns skäl att hålla frågor som rör sekretessbelagda uppgifter kortfattat. Att
      parternas inställning i frågan om åhörarnas närvaro inte antecknats kan däremot
      betraktas som ett förbiseende.
Hovrätten redovisade avslutningsvis följande bedömning.

      Det är inte helt ovanligt att närstående eller liknande stödpersoner tillåts närvara
      vid förhandling inom stängda dörrar om övriga närvarande inte har något emot
      det. Bedömningen av om sådana särskilda skäl föreligger som gör att någon
      person bör tillåtas närvara trots stängda dörrar, måste göras av domstolen i det
      enskilda fallet.
      Även vilka uppgifter som eventuellt omfattas av sekretess är upp till rätten att
      avgöra. Både tingsrätten och hovrätten har i målet kommit fram till att inget
      annat än målsägandens identitet och adress omfattas av sekretess. Det framstår
      inte som att det varit aktuellt att meddela ett yppandeförbud.
      Som företrädare för myndigheten har jag mot denna bakgrund inte något
      ytterligare att anföra utan jag ansluter mig till bedömningen som berörda
      ledamöter har fört fram.

Rättsliga utgångspunkter
Den grundlagsfästa principen om förhandlingsoffentlighet vid en domstol
innebär att var och en har rätt att som åhörare vara närvarande vid en
förhandling (se 2 kap. 11 § regeringsformen, RF). Under vissa förutsättningar
får offentligheten vid en domstolsförhandling dock begränsas genom lag (se
2 kap. 20 och 21 §§ RF).

Om det kan antas att det vid en förhandling kommer att läggas fram en uppgift
som är sekretessbelagd hos domstolen enligt offentlighets- och sekretesslagen,
får rätten, om det bedöms vara av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs, besluta
att förhandlingen i den del som rör uppgiften ska hållas inom stängda dörrar.
Även i annat fall får en förhandling hållas inom stängda dörrar, om sekretess
gäller enligt bl.a. 35 kap. 12 § OSL. (Se 5 kap. 1 § andra stycket RB.)

Enligt 35 kap. 12 § OSL gäller sekretess hos domstol för uppgift om en enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde
                                                                        Dnr 7649-2024        Sid 4 (10)




eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och
uppgiften förekommer i mål om ansvar för sexualbrott. Som skäl för
särregleringen för bl.a. sexualbrott uttalades i förarbetena att den som har blivit
utsatt för ett sådant brott ofta har ett starkt intresse av sekretess för uppgifter
som läggs fram i ansvarsmålet (se prop. 1979/80:2 Del A s. 283).

Om det finns särskilda skäl får rättens ordförande tillåta andra än anställda vid
domstolen, eller någon som tjänstgör där i utbildningssyfte, att närvara vid en
förhandling inom stängda dörrar (se 5 kap. 3 § andra meningen RB).
Bestämmelsen torde framför allt tillämpas beträffande personal från häktet eller
kriminalvården (jfr Thornefors, Rättegångsbalk [1942:740], 31 mars 2025
Karnov [JUNO], kommentaren till 5 kap. 3 §). Vid lagens tillkomst uttalade
Processlagsberedningen att ett sådant medgivande, om anledning föreligger
därtill, torde kunna lämnas t.ex. parts föräldrar eller barnavårdsman 1 (se NJA II
1943 s. 58).

Sedan tidpunkten för det nämnda uttalandet har det vidare införts en särskild
bestämmelse som möjliggör för rättens ordförande att, i mål med unga
lagöverträdare, tillåta den tilltalades anhöriga och andra vars närvaro kan väntas
bli till nytta att närvara vid en förhandling inom stängda dörrar där dörrarna
stängts med hänvisning till att offentlighet vid förhandlingen är till uppenbar
olägenhet på grund av den uppmärksamhet den tilltalade kan antas bli föremål
för (se 27 § andra och tredje stycket lagen [1964:167] med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL).

En enskild kan helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom
eller henne (se 12 kap. 2 § första stycket OSL). Justitiekanslern (JK) har i ett
ärende – där en tingsrätt föredrog bl.a. ett rättspsykiatriskt utlåtande vid en
offentlig del av förhandlingen – framhållit att tyngden av de intressen som i det
enskilda fallet talar för sekretess respektive offentlighet är beroende av hur de
berörda parterna ser på frågan. Som ett led i den materiella processledningen
bör rätten enligt JK således efterhöra parternas inställning i sekretessfrågan.
Trots att det enligt reglerna i rättegångsbalken inte uttryckligen krävs att parts
inställning i sekretessfrågan antecknas ansåg JK vidare att det är lämpligt att
göra detta. (Se JK:s beslut den 25 februari 1993, dnr 161-93-22.) Även Heuman
m.fl. har, med hänvisning till JK:s beslut, gett uttryck för en snarlik uppfattning.
Författarna anför att parternas inställning i sekretessfrågan måste klargöras för
att domstolen ska kunna göra ett välgrundat ställningstagande till om en
förhandling ska hållas inom stängda dörrar och att parternas inställning
lämpligen redovisas i anteckningarna eller protokollet (se Heuman m.fl.,




1
 Barnavårdsman kallades den som enligt 1917 års lag om barn utom äktenskap skulle
bistå modern med råd och upplysningar samt tillse att barnets rätt och bästa tillvaratogs.
                                                                 Dnr 7649-2024       Sid 5 (10)




Sekretess m.m. hos allmän domstol, sjätte upplagan, s. 125, jfr även JO 1986/87
s. 28, dnr 1386-1985).

För uppgift i bild som ingår i en ljud- och bildupptagning av ett förhör som
hållits i en domstol gäller sekretess hos domstolar, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den hörde lider men (se 43 kap. 4 § OSL). Sekretess
enligt denna bestämmelse hindrar dock inte att ljud- och bildupptagningen läggs
fram vid en offentlig förhandling men ett sådant framläggande medför i detta
fall inte att sekretessen upphör att gälla (se 43 kap. 5 § första stycket OSL). I
förarbetena framhålls att domstolen i allmänhet bör kunna utgå ifrån att
uppgifterna inte kan lämnas ut, om den enskildes inställning till frågan om
utlämnande inte är känd och det finns inte någon skyldighet för domstolen att
kontakta den enskilde för att ta reda på dennes inställning (se prop. 2004/05:131
s. 287).

Ett beslut som inte är slutligt ska i den utsträckning det behövs ange de skäl som
det grundas på (se 30 kap. 11 § RB). I fråga om skyldigheten att ange skäl för
ett beslut under rättegång framhöll Processlagsberedningen att det bör
överlämnas åt rätten att avgöra efter vad som i varje särskilt fall befanns
erforderligt (se NJA II 1943 s. 222).

Vilka uppgifter som ska dokumenteras vid en huvudförhandling anges i 6 kap.
3 § RB. Enligt den andra punkten ska deltagarna vid förhandlingen antecknas.
Vidare ska, enligt fjärde punkten, skälen för att en förhandling hålls inom
stängda dörrar noteras. Det sistnämnda görs vanligen genom en hänvisning i
beslutet till de relevanta lagrummen i offentlighets- och sekretesslagen (jfr
Heuman m.fl., a.a., s. 126). I den femte punkten anges att parternas yrkanden
och invändningar samt medgivanden eller bestridanden av motpartens yrkanden
ska antecknas. Den nionde punkten – enligt vilken vissa anteckningar ska göras
om sådant som i övrigt har förekommit – tar framför allt sikte på sådant som
avviker från den vanliga gången vid en förhandling (se Fitger m.fl.,
Rättegångsbalken, 11 juni 2025 JUNO, kommentaren till 6 kap. 3 §). Hur
anteckningarna ska göras regleras närmare i 15 § förordningen (1996:271) om
mål och ärenden i allmän domstol.

Bedömning
Allmänt om förhandlingsoffentlighet och sekretess
Jag vill inledningsvis understryka att principen om domstolsförhandlingars
offentlighet är av grundläggande betydelse för rättssäkerheten och allmänhetens
förtroende för domstolsväsendet. Beslut om stängda dörrar eller andra åtgärder
för att inskränka offentligheten med hänvisning till sekretess måste därför vara
välgrundade. Det finns vidare anledning att framhålla att bestämmelsen i 5 kap.
1 § andra stycket RB är fakultativ, vilket innebär att rätten inte måste förordna
om stängda dörrar när förutsättningarna för det i och för sig är uppfyllda.
Lagstiftaren har alltså i en betydande omfattning överlåtit åt domstolarna att i
det enskilda fallet avgöra om en förhandling bör hållas inom stängda dörrar.
                                                                    Dnr 7649-2024       Sid 6 (10)




Även vid tillämpningen av de materiella sekretessbestämmelserna har
lagstiftaren i regel gett domstolarna ett stort utrymme för bedömningar i det
enskilda fallet.

Med detta sagt vill jag poängtera att det givetvis också finns många situationer
när sekretess, med hänsyn till de inblandades personliga förhållanden eller
något annat skyddsvärt intresse, utan tvekan är påkallat och jag konstaterar att
rätten i det här fallet har gjort bedömningen att förhandlingen inte skulle vara
offentlig med hänvisning till 35 kap. 12 § OSL.

Mot bakgrund av det sagda gör jag följande överväganden.

Särskilda skäl enligt 5 kap. 3 § rättegångsbalken
Som redogjorts för tidigare krävs det särskilda skäl för att t.ex. anhöriga i ett
mål som detta ska få närvara vid en förhandling inom stängda dörrar. Vad som
avses med särskilda skäl och hur denna bedömning ska göras har emellertid inte
närmare utvecklats i vare sig förarbeten eller praxis. Det finns därför anledning
att säga något mer allmänt om detta innan jag övergår till min bedömning av det
nu aktuella fallet.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra meningen RB är tämligen allmänt hållen och
lämnar ett förhållandevis stort bedömningsutrymme för rättens ordförande.
Kravet på särskilda skäl innebär likväl att det fordras omständigheter som leder
till slutsatsen att ett avsteg ska göras från det fattade beslutet om stängda dörrar.
Eftersom det är en undantagsbestämmelse ligger det vidare i sakens natur att
bestämmelsen ska tillämpas med åtminstone viss restriktivitet. Det bör
därutöver poängteras att bestämmelsen är fakultativ.

Mot bakgrund av att den enskilde kan häva sekretess som gäller till skydd för
honom eller henne blir det emellertid av stor, ofta t.o.m. avgörande, betydelse
om den enskilde har medgett att andra tillåts närvara. Ett sådant medgivande
från den enskilde får i praktiken anses vara att likställa med ett hävande av
sekretessen visavi de andra närvarande och i ett sådant fall bör det sällan finnas
anledning att upprätthålla sekretessen gentemot dessa. Prövningen av särskilda
skäl torde i dessa fall därför bli tämligen summarisk.

På förekommen anledning vill jag dock understryka att ett besked från en
åklagare att denne inte har någon erinran mot närvaro av andra inte kan tas till
intäkt för att en målsägande, som åklagaren företräder, samtycker till närvaron
och därigenom häver den sekretess som gäller till skydd för målsäganden. Detta
gäller i synnerhet när, som i förevarande fall, målsäganden inte är närvarande.

Jag övergår nu till den något mer komplicerade frågan om vad som bör anses
gälla när den, som sekretessen gäller till förmån för, inte uttryckligen samtycker
till närvaron av andra.

När det gäller t.ex. häktespersonal eller vissa andra professionella aktörer vars
närvaro är nödvändig för förhandlingens genomförande torde tillämpningen av
                                                                   Dnr 7649-2024       Sid 7 (10)




bestämmelsen inte vålla några större betänkligheter. I förekommande fall finns
det normalt sett nämligen uppenbara skäl för deras närvaro. Såvitt avser andra
personkategorier är det däremot inte lika tydligt när omständigheterna är sådana
att det kan anses föreligga särskilda skäl.

Som tidigare nämnts anfördes i de ursprungliga lagmotiven att t.ex. parts
föräldrar eller barnavårdsman skulle kunna tillåtas att närvara, om det fanns
anledning till det. Även om det inte uttryckligen sägs är min uppfattning att
detta uttalande, bl.a. med hänsyn till sambandet med barnavårdsman, ska förstås
som att det tar sikte på föräldrar till minderåriga. En sådan tolkning ligger också
nära till hands eftersom det vid en förhandling med unga personer inte torde
vara helt ovanligt att det kan finnas ett särskilt behov av en person som kan ge
stöd åt den unga. Till följd av sin ålder kan unga personer nämligen ha sämre
förutsättningar än vuxna att hantera förhandlingssituationen. Denna uppfattning
rimmar också väl med att det numera har intagits en specialreglering i LUL som
medför att anhöriga till den tilltalade och andra vars närvaro kan väntas bli till
nytta kan tillåtas att närvara i det fall dörrarna vid huvudförhandlingen har
stängts med stöd av den lagen. Utöver den nu nämnda situationen är det också
tänkbart att det exempelvis skulle kunna finnas anledning till andras närvaro i
fall där en vuxen person, till följd av sina personliga förhållanden, har ett
påtagligt behov av stöd under förhandlingen.

Utifrån de uttalanden som gjorts i de ursprungliga lagmotiven och med
beaktande av vad som anförts ovan sluter jag mig sammantaget till att det först
och främst bör krävas att den aktuella personens närvaro kan antas vara till nytta
för förhandlingens genomförande (jfr bestämmelsen i 27 § tredje stycket LUL).
I linje med vad jag tidigare har anfört bör detta oftast dock inte krävas i de fall
personen som skyddas av sekretessen är beredd att efterge sitt sekretesskydd.

Utöver att närvaron ska vara till nytta för förhandlingens genomförande kan det
– annat än i uppenbara fall – finnas anledning att även beakta den tillämpliga
sekretessbestämmelsen och karaktären på de uppgifter som omfattas av
sekretessen. Vare sig i lagtexten eller förarbetena sägs det visserligen
uttryckligen att det, vid prövningen enligt 5 kap. 3 § andra meningen RB, ska
göras en avvägning mellan å ena sidan de skäl som motiverar närvaron av andra
och, å andra sidan, de skäl som lett till att rätten har beslutat om stängda dörrar.
Det ligger emellertid i sakens natur att man inte helt kan bortse från vad
sekretessen avser. Någon form av avvägning mellan intresset för sekretess
respektive intresset för andras närvaro kan därför ofrånkomligen komma att
behöva göras (jfr Thornefors, Rättegångsbalk [1942:740], Lexino 1 oktober
2024 [JUNO] kommentaren till 5 kap. 3 §).

Vad som här också bör nämnas är att det även torde ha viss betydelse huruvida
de andra närvarande redan känner till de uppgifter som omfattas av sekretess.
Samtidigt skulle det enligt min mening leda för långt om den som har
kännedom om aktörerna i ett mål – och/eller vad som närmare kommer att
                                                                  Dnr 7649-2024       Sid 8 (10)




avhandlas i målet – redan av det skälet alltid ges möjlighet att närvara vid en
förhandling som hålls inom stängda dörrar. En motsatt uppfattning skulle
nämligen kunna innebära en rättstillämpning som rimligen inte kan ha varit
lagstiftarens avsikt. I framför allt mål om brott i nära relation kan det ju i
princip alltid förutsättas att närstående till den tilltalade har kännedom om
exempelvis målsägandens identitet men även andra förhållanden som kan
omfattas av sekretess. Att tillämpa bestämmelsen på ett sådant sätt skulle enligt
mitt sätt att se på det närmast urholka den kvalificering som får sägas följa av
kravet på särskilda skäl.

Med utgångspunkt i det ovan anförda vill jag föra fram följande i fråga om
hovrättens beslut att tillåta andra att närvara.

I det aktuella fallet har det varken rört sig om en ung person eller, såvitt
utredningen visar, en person som till följd av sina personliga förhållanden har
haft ett behov av stöd under förhandlingen. Det har inte heller i övrigt
framkommit något som uppenbart ger vid handen att det fanns sådana skäl som
krävs för en tillämpning av 5 kap. 3 § andra meningen RB. Enligt hovrätten har
de särskilda skälen i stället utgjorts av att de berörda åhörarna redan kände till
målsägandens identitet och att de närvarande parterna inte hade någon erinran
mot att åhörarna närvarade.

Mot bakgrund av vad jag uttalat ovan kan det diskuteras om dessa
omständigheter är sådana att kravet på särskilda skäl ska anses vara uppfyllt.

I sammanhanget vill jag avslutningsvis även peka på betydelsen av
bestämmelsen i 43 kap. 4 § OSL. Eftersom bilduppgifterna från AA:s förhör i
tingsrätten inte lades fram vid en offentlig förhandling skulle de anhöriga till
den tilltalade i praktiken inte ha kunnat få ta del av bildupptagningen på något
annat sätt än genom att just medges närvaro vid förhandlingen bakom stängda
dörrar. För att få del av uppgifterna på något annat sätt skulle nämligen krävas
att det stod klart att uppgiften kunde röjas utan att AA led men. Utifrån bl.a. vad
som uttalas i förarbetena och vad som är känt om AA:s inställning kan jag inte
se att en sådan prövning skulle ha utfallit till förmån för offentlighet.

Dokumentation och avsaknad av beslutsskäl
Jag delar den, av bl.a. JK, framförda uppfattningen att rätten som utgångspunkt
bör efterhöra parternas inställning till frågan om stängda dörrar och att parts
inställning i denna fråga bör dokumenteras. Annat än i uppenbara fall bör
detsamma naturligtvis även gälla den närliggande frågan om andra ska tillåtas
närvara inom stängda dörrar. Jag saknar anledning att ifrågasätta
juristledamöternas uppgift om att närvarande parters inställningar i denna fråga
inhämtades men konstaterar samtidigt att det är en brist att inställningarna inte
har antecknats. Det är också en brist att anteckningarna lästa tillsammans med
domen ger det felaktiga intrycket att AA närvarade vid förhandlingen.
                                                                   Dnr 7649-2024      Sid 9 (10)




Särskilt eftersom inställningarna inte redovisats anser jag vidare att det inte var
lämpligt att helt avstå från att ange skäl till att andra tilläts att närvara. Inte
minst mot bakgrund av att beslutet innebar ett avsteg från vad som normalt
gäller i fråga om närvaro när en förhandling hålls inom stängda dörrar och att de
personer vars intressen sekretessen skulle skydda inte var närvarande fanns det
starka skäl att motivera beslutet samt dokumentera övervägandena i frågan.
Rätten borde, även utan att gå in på alltför känsliga detaljer, utan större
svårigheter ha kunnat redovisa i vart fall någon form av skäl för sitt
ställningstagande. Det förhållandet att beslutet rörde en sekretessfråga
föranleder i det här fallet därför inte någon annan bedömning.

Att en domstol fullgör sin dokumentationsskyldighet och, vid behov, motiverar
sina beslut är viktigt inte bara för parterna och överrätten. Det har också
betydelse vid en granskning av tillsynsmyndigheterna eller, för den delen, av
media eller allmänheten. Vikten av att detta sker med noggrannhet blir särskilt
tydligt i ett fall som detta, dvs. när målsäganden inte var närvarande vid
förhandlingen och det fattades ett, som hon uppfattade det, för henne
oförmånligt beslut utan att det angavs någon förklaring och det inte heller vid
min efterföljande granskning av handlingarna framstod som klart vad som hade
förevarit.

Avslutande synpunkter
För att det skulle ha varit möjligt för hovrätten att tillåta närvaron av de
anhöriga vid förhandlingen har det enligt 5 kap. 3 § andra meningen RB krävts
att det förelåg särskilda skäl. Enligt den uppfattning som jag har gett uttryck för
ligger i detta krav bl.a. att närvaron av andra kan antas vara till nytta för
förhandlingens genomförande för att den ska tillåtas. Åtminstone bör detta gälla
när den som sekretessen skyddar inte har medgett närvaron.

Som framgått kan det, utifrån vad som har framkommit i ärendet, enligt min
mening diskuteras om kravet på särskilda skäl har varit uppfyllt i det här fallet.

Jag har – särskilt med hänsyn till avsaknaden av dokumenterade skäl för
beslutet – därmed också förståelse för att hovrättens beslut kan ha framstått som
såväl förvånande som förnedrande för AA.

Frågan om tillämpningen av 5 kap. 3 § andra meningen RB samt avvägningen
mellan intresset för sekretess och andra motstående intressen är emellertid i
varje enskilt fall ytterst en bedömningsfråga för domstolen. I sådana frågor
finns det utrymme för olika uppfattningar, utan att någon av dem behöver vara
direkt felaktig. Hovrättens beslut att tillåta andra att närvara vid förhandlingen
inom stängda dörrar föranleder därför inte någon kritik från min sida.

Med de uttalanden om 5 kap. 3 § andra meningen RB som redovisats samt den
kritik som ligger i det sagda om bristfällig dokumentation och avsaknad av
beslutsskäl avslutas ärendet.
                                                               Dnr 7649-2024   Sid 10 (10)




Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Per Samuelsson har föredragit ärendet och byråchefen Stefan
Nyman har deltagit i beredningen.
