# Kritik mot Kronofogdemyndigheten i Malmö, tillsynsmyndigheten i konkurser, och mot Länsstyrelsen i Skåne län om verkställighet av ett lönegarantibeslut

JO 2007-10-30 dnr 766-2006

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2007-10-30          766-2006               1 (3)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Kritik mot Kronofogdemyndigheten i Malmö, tillsynsmyndigheten i
                        konkurser, och mot Länsstyrelsen i Skåne län om verkställighet av ett
                        lönegarantibeslut


                        I en anmälan till JO klagade advokaten AA på Kronofogdemyndighetens i Malmö,
                        tillsynsmyndigheten i konkurser, (tillsynsmyndigheten) och Länsstyrelsens i Skåne
                        län, lönegarantienheten, (länsstyrelsen) handläggning av ett lönegarantiärende. AA
                        anförde i huvudsak följande. Han var konkursförvaltare i ett bolag där ersättning
                        enligt lönegarantilagen var aktuell för de anställda. Den 25 november 2005 och den
                        19 december 2005 fattade han beslut om lönegaranti avseende bl.a. lön,
                        semesterersättning, obetalda pensionspremier och kostnadsersättningar. Mellan jul
                        och nyår kontaktades han av flera löneborgenärer som uppgav att utbetalningarna –
                        såvitt avsåg pensionspremierna – hade ”stoppats” av länsstyrelsen. Då han den 4
                        januari 2006 tillfrågade tillsynsmyndigheten med vilken rätt utbetalningarna hade
                        stoppats, fick han beskedet ”av hävd”. Hanteringen har medfört att
                        löneborgenärerna fått vänta onödigt länge på tillerkända lönegarantimedel.

                        Sedan tillsynsmyndighetens akt hade granskats inhämtades yttranden från
                        Kronofogdemyndigheten i Malmö och Länsstyrelsen i Skåne län. AA
                        kommenterade remissvaren.

                        I sitt beslut den 30 oktober 2007 anförde JO Cecilia Nordenfelt i bedömningsdelen
                        följande.

                        Enligt lönegarantilagen (1992:497) svarar staten för betalning av en arbetstagares
                        fordran hos en arbetsgivare ifall arbetsgivaren bl.a. skulle försättas i konkurs (1 §).
                        I de fall där någon bevakning inte förekommer i konkursen är det konkurs-
                        förvaltaren som skall pröva och meddela beslut i frågan om en fordran skall betalas
                        enligt garantin (16 §). Förvaltaren skall sända en underrättelse av beslutets innehåll
                        till berörd länsstyrelse samt en kopia till arbetstagaren och tillsynsmyndigheten (17
                        och 19 §§). Under vissa förutsättningar kan förvaltaren ompröva sitt beslut, om
                        utbetalning inte har skett, och han kan även rätta uppenbara fel i ett beslut som
                        beror på förbiseende (18 och 20 §§). Det åligger länsstyrelsen att betala ut
                        garantibeloppet (22 §). Innan garantibelopp för fordran på uppsägningslön betalas
                        ut skall arbetstagaren till länsstyrelsen lämna in en försäkran om sina anställnings-



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                  Dnr 766-2006    Sid 2 (3)




och löneförhållanden under uppsägningstiden (25 §). Om en arbetstagare är
missnöjd med förvaltarens beslut kan han väcka talan mot staten inom tre veckor
efter det han fick del av beslutet (29 §). Anser tillsynsmyndigheten att beslutet är
oriktigt får myndigheten väcka talan mot arbetstagaren inom tre veckor från det att
myndigheten fick del av beslutet (30 §). Om någon genom oriktiga uppgifter eller
på annat sätt har orsakat att garantibelopp har betalats ut obehörigt eller med för
högt belopp skall återbetalning ske med vad som har betalts för mycket (34 §).
Enligt 11 § i lönegarantiförordningen (1992:501) handhas återkrav av
garantibelopp av länsstyrelsen.

JO uttalar sig inte huruvida de beslut om lönegaranti som konkursförvaltaren
fattade var korrekta eller inte. JO:s granskning tar enbart sikte på om
tillsynsmyndighetens respektive länsstyrelsens handläggning varit korrekt i formell
mening.

Av utredningen framgår att tillsynsmyndigheten kontaktade förvaltaren den 20
december 2005 för att efterhöra om denne ansåg att ett beslut beträffande en viss
löntagare var korrekt. Tillsynsmyndigheten hävdar att förvaltaren vid ett samtal
den 28 december 2005 preliminärt bekräftade att besluten var felaktiga såvitt avsåg
pensionspremierna, men att han skulle återkomma med besked. Samma dag kom
tillsynsmyndigheten och länsstyrelsen överens om att länsstyrelsen skulle avvakta
med utbetalningarna beträffande pensionspremierna. Den 4 januari 2006
meddelade förvaltaren tillsynsmyndigheten att han ansåg besluten vara
beloppsmässigt korrekta. Den 10 januari 2006 meddelade tillsynsmyndigheten
länsstyrelsen att pensionspremierna kunde utbetalas. Den 11 januari 2006
verkställde länsstyrelsen utbetalningarna.

Tillsynsmyndigheten skall enligt 7 kap. 27 § konkurslagen (1987:672) övervaka att
förvaltningen av konkursen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt i överensstämmelse
med konkurslagens bestämmelser och andra författningar. Tillsynsmyndigheten
skall vidare vaka över förvaltarens sätt att sköta sitt uppdrag ur formell synpunkt,
men även utöva en materiell tillsyn över förvaltningen av konkursboet
(Konkurslagen, en kommentar, del II s. 7:50).

I förevarande fall ansåg tillsynsmyndigheten att de beslut som förvaltaren hade
fattat var felaktiga i vissa avseenden. I sådana fall ger lönegarantilagen, som
framgår ovan, tillsynsmyndigheten möjlighet att i tingsrätten väcka talan mot
arbetstagaren. Varken lönegarantilagen eller annan författning ger tillsyns-
myndigheten någon rätt att begära av länsstyrelsen att den skall avvakta med
utbetalningarna.

Vad som också borde ha tagits i beaktande vid myndigheternas handläggning var
en förvaltares möjlighet att ändra ett meddelat beslut om lönegaranti. Tidigare JO
Jan Pennlöv har i ett beslut (JO 1996/97 s. 130) uttalat bl.a. följande.
Konkursförvaltarens handhavande av lönegarantifrågor i konkurser utgör
myndighetsutövning och beslut i frågan om en fordran i konkurs skall betalas
                                                                   Dnr 766-2006    Sid 3 (3)




genom garantin kan jämställas med andra myndighetsbeslut om ekonomiska
förmåner. Några bestämmelser om förvaltarens handläggning finns inte i
lönegarantilagen. I förarbetena till lagen uttalade departementschefen, att när så
erfordras kan ledning i stället sökas i vad som gäller enligt förvaltningslagen (prop.
1991/92:139 s. 32). JO Jan Pennlöv uttalade vidare att bestämmelsen i 27 §
förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslut är tillämplig på
förvaltarens handläggning.

Av 27 § följer bl.a. att beslut inte får omprövas till nackdel för någon part. Mot
denna bakgrund kan det därför ifrågasättas vilka möjligheter förvaltaren i aktuellt
ärende hade att ändra de positivt gynnande beslut han tidigare hade meddelat,
eftersom det knappast rörde sig om skrivfel eller andra uppenbara förbiseenden.
Tillsynsmyndigheten borde därför ha insett att förvaltaren sannolikt saknade
möjlighet att ändra besluten, varför förfarandet att be länsstyrelsen att avvakta med
utbetalningarna starkt kan ifrågasättas även utifrån detta perspektiv.

Tillsynsmyndigheten förtjänar således kritik för sitt agerande att begära av läns-
styrelsen att den skulle avvakta med utbetalningarna av lönegarantimedlen.
Tillsynsmyndigheten hade i stället att enligt 30 § lönegarantilagen väcka talan mot
arbetstagarna vid tingsrätt.

Länsstyrelsen hävdar att åtgärden att avvakta med utbetalningarna – i den del
försäkran enligt 25 § lönegarantilagen inte aktualiserats – inte föregicks av någon
styrning från tillsynsmyndigheten. Det var fråga om ett praktiskt handlande som
syftade bl.a. till att undvika tvist i domstol.

För egen del konstaterar jag att det är utrett att tillsynsmyndigheten kontaktade
länsstyrelsen. Om denna kontakt inte hade förekommit torde länsstyrelsen ha
verkställt utbetalningarna så snart de formella förutsättningarna förelåg.
Bestämmelserna om lönegaranti har sociala syften och skall skydda arbetstagare
från att stå utan lön eller annan ersättning när arbetsgivaren har försatts i konkurs.
Utbetalning av garantibelopp måste därför ske med viss skyndsamhet.
Länsstyrelsens agerande i förevarande fall försenade utbetalningarna. Länsstyrelsen
kan inte undgå kritik för det inträffade.

Avslutningsvis vill jag anmärka att både tillsynsmyndigheten och länsstyrelsen
förefaller ha agerat utifrån ett praktiskt perspektiv som dock saknar stöd i lag. Det
får naturligtvis inte förekomma att myndigheter på det sättet gör ändamåls-

## Bedömning

bedömningar av den lagstiftning de har att tillämpa.
