# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Norrtälje, och en kriminalvårds-inspektör där om handläggningen av ett ärende om varning enligt fängelselagen m.m.

JO 2020-12-09 dnr 7671-2019

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                   Sid
                                                                      2020-12-09                             1 (6)
                                                                                        7671-2019
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Norrtälje, och en kriminalvårds-
                        inspektör där om handläggningen av ett ärende om varning enligt
                        fängelselagen m.m.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 28 oktober 2019 framförde advokaten AA
                        – även i egenskap av ombud för BB – klagomål mot Kriminalvården, anstalten
                        Norrtälje, och en kriminalvårdsinspektör. AA anförde i huvudsak följande.

                        Anstalten beslutade den 15 juni 2018 att tilldela BB en varning för olämpligt
                        uppträdande genom att han den 6 juni 2018 ska ha tagit kriminalvårdaren CC på
                        rumpan. Vid förhör den 8 juni 2018 uppgav BB att han oavsiktligt kan ha
                        nuddat vid CC:s lår och att han ville att anstalten skulle inhämta övervaknings-
                        filmen från tillfället samt förhöra övrig personal som var på platsen. Han skrev
                        även en hemställan om att övervakningsfilmen skulle inhämtas. I egenskap av
                        ombud för BB begärde hon i e-postmeddelande till anstalten den 11 juni 2018
                        att få ta del av övervakningsfilmen. Den 13 juni 2018 meddelade anstalten att
                        inspelningen var raderad/överspelad.

                        Varken BB eller hon fick något besked från anstalten om huruvida redogörelser
                        från övrig närvarande personal skulle eller hade inhämtats. För att säkra
                        bevisning så nära händelsen som möjligt kontaktade hon kriminalvårdaren DD
                        som närvarade vid händelsen. Den 12 juni 2018 skickade DD en skriftlig
                        redogörelse för sina iakttagelser från händelsen till henne. Av redogörelsen
                        framgår att DD stod bredvid CC och inte noterade att BB tog CC på rumpan.

                        Den 18 juni 2018 skickade hon DD:s redogörelse till BB:s kontaktperson med
                        önskan om att den skulle tillföras ärendet. Samma eftermiddag mottog hon
                        anstaltens beslut enligt vilket BB den 15 juni 2018 tilldelades en varning för
                        olämpligt uppträdande. I begäran om omprövning begärde
                        BB att DD:s redogörelse skulle beaktas. Kriminalvården ändrade dock inte
                        beslutet om varning.

                        Innan Kriminalvården meddelade sitt omprövningsbeslut försökte hon att
                        komma i kontakt med ytterligare en kriminalvårdare som enligt BB ska ha gjort



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A          Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                       Dnr 7671-2019        Sid 2 (6)




liknande iakttagelser som DD I samtal den 25 juni 2018 med kriminalvårds-
inspektören S.B. – som hade fattat beslutet om varning – förbjöds hon att
kontakta den kriminalvårdare som ska ha gjort iakttagelser. Hon fick inte något
svar på varför hon inte fick göra det. Samma dag omplacerades BB till en annan
avdelning. Även detta skedde utan att anstalten förklarade varför.

Av beslutet om varning den 15 juni 2018 framgår att det inte finns någon
anledning att misstro tjänstgörande personals uppgifter och att det därför saknas
anledning att granska kameramaterial eller höra ytterligare personal. Vid
bedömningen av om misstänkt misskötsamhet är styrkt ska dock inte bedömas
om det finns anledning att misstro någon inblandad person eller dennes
uppgifter. Kriminalvården ska i stället utreda vad som har skett.

Redogörelsen från CC består av en mening och uppgifterna får inte stöd av
övrig utredning. BB har lämnat en mer innehållsrik redogörelse och kommit
med en sannolik och godtagbar förklaring till det inträffade. Anstalten har dock
valt att inte höra ytterligare personal och BB har förhindrats att vidta de
utredningsåtgärder som anstalten borde ha vidtagit.

Tillsammans med anmälan lämnade AA in kopior av redogörelser för misstänkt
misskötsamhet, utskrift av förhöret med BB, anstaltens beslut om varning samt
AA:s begäran om att ta del av kamerainspelningen och en kriminalvårds-
inspektörs svar på begäran.

Av redogörelsen för misstänkt misskötsamhet den 6 juni 2018 framgår följande
(JO har i stället för vad som anges i redogörelsen använt beteckningarna
BB och CC):

      Händelse: Vid inlåsning gick intagen BB förbi vårdare CC och tog med avsikt
      CC på rumpan.
      BB gjorde ett hjärta med händerna tidigare den dagen genom fönstret i
      vaktrummet till CC
      Närvarande personal:
      CC
      DD
      EE

Utredning
JO uppmanade Kriminalvården att yttra sig över uppgifterna i anmälan.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, Region Stockholm, genom region-
chefen, i huvudsak följande:

      Kriminalvården har inhämtat uppgifter från ledningen vid anstalten Norrtälje och
      från kriminalvårdsregistret.
      Den 6 juni 2018 upprättas en rapport om misskötsamhet. Av rapporten framgår
      att en intagen tar en kvinnlig vårdare på rumpan och att han tidigare under dagen
      har signalerat ett hjärta med sina händer till henne. Händelsen inträffar i samband
      med inlåsning för nattvilan. I förhör den 8 juni uppger den intagne att han endast
                                                                   Dnr 7671-2019        Sid 3 (6)




kom åt vårdarens lår när han gick förbi. Han bemötte inte påståendet om att han
signalerat till henne. Han säger vidare att anstalten bör kolla i kamerorna och
fråga de övriga vårdarna som var närvarande vad de såg.
Utifrån var händelsen inträffade och de närvarande personernas placering samt
kamerans placering bedömde anstalten att det var uppenbart att övervaknings-
filmen inte skulle tillföra ärendet något. Det var heller inte en fråga kring om den
intagne rörde vårdaren.
Händelsen polisanmäldes av anstalten den 15 juni och samma dag tilldelades den
intagne en varning enligt 12 kap 1 § fängelselagen (2010:610). Beslutet
omprövades utan ändring av Kriminalvården den 16 juli. Förvaltningsrätten i
Uppsala avslog den 20 mars 2019 överklagandet och Kammarrätten i Stockholm
beslutade den 16 maj att inte meddela prövningstillstånd.
Uppgifterna från en vårdare som advokaten fick via mail den 12 juni var känd
för anstaltsledningen redan i samband med att aktuell rapport upprättades. Efter
händelsen fick den utsatte vårdaren krisstöd med anledning av detta. Den intagne
förflyttades också till en annan avdelning för att den utsatte vårdaren inte skulle
behöva ha någon mer kontakt med honom. Tre vårdare var närvarande vid
händelsen. De två som inte blev utsatta såg inte själva handpåläggningen, de såg
att den intagne gick förbi den utsatte vårdaren och hennes reaktion. Det hade
tvärtom varit märkligt om övrig personal haft blicken där den intagne rörde
vårdaren.
Kriminalvården fäste i sitt omprövningsbeslut stor vikt till uppgiften som
lämnades i mailet till ombudet och bedömde att detta styrkte uppgiften om
olämpligt beteende.
Förvaltningsrätten anförde dels att ”även om den kriminalvårdare som befann
sig bredvid den utsatta kriminalvårdaren inte såg vad som hände framgår av
hans redogörelse att han såg AA gå emot honom och kollegan och att han
därefter såg att kollegan reagerade med chock. Hans redogörelse styrker
därmed att AA gjort något opassande gentemot den ifrågavarande
kriminalvårdaren”.
Domstolen anförde vidare att ”mot bakgrund av att AA under en och samma dag
dels gjort opassande gester mot kriminalvårdaren i fråga och dels rört vid
kriminalvårdarens rumpa eller lår anser förvaltningsrätten att det inte förefaller
sannolikt att han rörde vid henne av misstag. Kriminalvården har därmed haft
skäl för sitt beslut att tilldela honom en varning”.
Normalt sparas inspelning från övervakningskameror i ca 10 dagar men anstalten
Norrtälje hade under en längre period kapacitetsproblem med lagringen. I
årsskiftet 2019/20 installerades ny mjuk- och hårdvara. I dag har anstalten inga
kapacitetsproblem kring lagringen från övervakningskamerorna.
Advokaten/anmälaren ringde flera gånger till avdelningen och ville höra
personal. Personal kände sig till slut obekväma med samtalen, de hade inget nytt
att tillföra samtidigt som de hade andra arbetsuppgifter att göra. Detta meddelade
kriminalvårdsinspektören till advokaten.

Rättslig reglering
Av 12 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) framgår att en intagen som bryter mot
de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten får tilldelas en varning.
Av 3 och 4 §§ samma kapitel följer att frågor om varning enligt 1 § eller upp-
skjutande av villkorlig frigivning enligt 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken ska av-
göras skyndsamt samt att det ska hållas förhör med den intagne innan ett beslut
om varning meddelas.
Kriminalvårdens bedömning
Vid tidpunkten för anstaltens hantering av ärendet gällde förvaltningslagen
(1986:223), FL. Enligt 23 § i nuvarande förvaltningslagen ska en myndighet se
                                                                          Dnr 7671-2019         Sid 4 (6)




      till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.
      Bestämmelsen – som trätt i kraft efter den aktuella händelsen – ger uttryck för
      den sedan tidigare gällande s.k. officialprincipen. Principen innebär att myndig-
      heten har det yttersta ansvaret för att underlaget i ett ärende är sådant att det leder
      till ett materiellt riktigt avgörande.
      Anstalten bedömde redan initialt att det inte fanns någon anledning att titta på
      övervakningsfilm från händelsen, detta då det inte skulle kunna tillföra ärendet
      något. När advokaten begärde att få del av filminspelning var den redan raderad.
      Hon borde i samband med detta besked fått upplysning om att hon hade rätt att få
      ett överklagbart myndighetsbeslut om hon så begärde.
      Det var tre personal närvarande vid händelsen. Att den utsatte vårdaren blev
      chockad av händelsen tillfördes ärendet i skrift efter att förhöret hållits men
      innan anstalten fattade beslutet om varning. Detta borde istället ha framgått
      redan i den initiala rapporten.

BB gavs genom AA tillfälle att kommentera remissvaret men hördes inte av.

Rättslig reglering m.m.
Kriminalvården har redogjort för relevant rättslig reglering. Därutöver kan
följande nämnas.

Saklighet och opartiskhet
Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet
beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Dessa
principer – som numera även kommer till uttryck i 5 § andra stycket
förvaltningslagen (2017:900) – är centrala i ett ärende om varning och bör
genomsyra hela processen i ett sådant ärende (se JO 2019/20 s. 226).

I den version av Kriminalvårdens handbok om varning och uppskjuten
villkorlig frigivning (2015:1) som gällde vid den aktuella tidpunkten anges att
utredningen i ett ärende om varning bör vara så fullständig som möjligt och att
den som leder utredningen bör se till att ärendet får en så allsidig belysning som
möjligt, varför denne måste vara noggrann och objektiv. Omständigheter som
talar till den intagnes fördel bör noga redovisas, och det är viktigt att ta reda på
om det finns fog för den intagnes invändningar. Vidare anges att uppgifter även
bör inhämtas från annan som kan antas kunna lämna upplysningar av betydelse
för utredningen.

Enligt handboken bör det av redogörelsen om misstänkt misskötsamhet framgå
tidpunkt och plats för händelsen, en utförlig beskrivning av händelsen eller
händelseförloppet, vem eller vilka som var närvarande, eventuella iakttagelser
av den eller de inblandade samt vidtagna åtgärder med anledning av händelsen.
Med en utförlig beskrivning av händelsen avses en saklig beskrivning av
händelseförloppet, steg för steg. Allt som kan tänkas ha samband med
händelsen bör dokumenteras noggrant, inklusive yttranden eller uttalanden som
underlättar beskrivningen. Vilka som varit närvarande vid händelsen behöver
också framgå för att det ska gå att bedöma vilka som bör skriva en redogörelse
och vilka intagna som bör höras med anledning av händelsen. På så sätt
säkerställs enligt handboken att beslutsfattaren får alla de uppgifter som krävs.
                                                                   Dnr 7671-2019     Sid 5 (6)




När en redogörelse om misstänkt misskötsamhet registreras bör det beaktas att
händelsen senare ska kunna bedömas av personer som bara har dokumenta-
tionen i kriminalvårdsregistret som underlag. Med anledning av detta måste
dokumentationen enligt handboken vara saklig, objektiv och noggrann. Även
det som talar till den intagnes fördel måste dokumenteras.

Utlämnande av allmänna handlingar
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap. tryck-
frihetsförordningen (TF). Enligt dessa bestämmelser har var och en rätt att ta del
av en handling som förvaras hos en myndighet om den har kommit in till
myndigheten eller upprättats där, förutsatt att den inte omfattas av sekretess
(offentlighetsprincipen).

Den som önskar ta del av en allmän handling har även rätt att mot en fastställd
avgift få en avskrift eller kopia av handlingen till den del handlingen får lämnas
ut. En sådan begäran ska behandlas skyndsamt. Det följer av 2 kap. 16 § TF.

Om en anställd vid en myndighet, enligt arbetsordningen eller på grund av
särskilt beslut, har ansvar för vården av en handling, är det i första hand han
eller hon som ska pröva om handlingen ska lämnas ut. I tveksamma fall ska den
anställde låta myndigheten göra prövningen, om det kan ske utan onödigt
dröjsmål. Myndigheten ska pröva om handlingen ska lämnas ut om den
anställde vägrar att lämna ut handlingen eller lämnar ut den med förbehåll som
inskränker en enskilds rätt att röja innehållet eller annars förfoga över
handlingen, och den enskilde begär myndighetens prövning. Den enskilde ska
informeras om möjligheten att begära myndighetens prövning och att det krävs
ett skriftligt beslut av myndigheten för att beslutet ska kunna överklagas. Detta
framgår av 6 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Rätten att få ett formellt beslut tillkommer sökanden oavsett vad som är
grunden för att avslå begäran. Sökanden har alltså rätt att få ett avslagsbeslut
även om handlingen inte finns hos myndigheten (se t.ex. JO 1995/96 s. 471
samt JO:s beslut den 13 mars 2018, dnr 3905-2017 och 3949-2017).

Bedömning
Av förhöret med BB den 8 juni 2018 framgår att han uttryckte önskemål om att
anstalten skulle ta del av en övervakningsfilm från det aktuella tillfället. Det
framgår inte om anstalten i samband med detta informerade honom om att
inspelningen inte skulle tillföras utredningen och att den skulle komma att
spelas över. Det borde givetvis ha gjorts. Anstalten borde också ha upplyst
BB om möjligheten att begära ut inspelningen enligt TF:s bestämmelser om
utlämnande av allmänna handlingar. En sådan upplysning bör lämnas även om
myndigheten bedömer att utlämnande inte kan ske, eftersom ett beslut att vägra
utlämnande kan överklagas (se 6 kap. 7 och 8 §§ OSL, se också JO 2019/20
s. 226).
                                                                   Dnr 7671-2019     Sid 6 (6)




Som Kriminalvården har anfört borde vidare den kriminalvårdsinspektör som
besvarade AA:s begäran om att få ta del av övervakningsfilmen ha upplyst
henne om rätten att få ett överklagbart beslut. Och dessutom skulle AA ha
informerats om att det krävs ett skriftligt beslut av myndigheten för att beslutet
ska kunna överklagas.

I beslutet om varning den 15 juni 2018 anges att anstalten inte fann anledning
att misstro de uppgifter som framkommit från tjänstgörande personal och att det
saknades anledning att granska kameramaterial samt höra ytterligare personal.

Jag kan inte uppfatta beslutet om varning på annat sätt än att anstalten ansåg
misskötsamheten styrkt endast på grundval av uppgifterna i CC:s redogörelse
och därvid bedömde att ytterligare utredning inte behövde tas in. I remissvaret
anges att DD:s uppgifter var kända för anstaltsledningen redan i samband med
att CC upprättade sin redogörelse om misstänkt misskötsamhet. Mot den
bakgrunden och de krav som ställs på en utredning om misskötsamhet har jag
svårt att förstå varför DD:s uppgifter inte tycks ha tillförts ärendet förrän AA
begärde det. Här vill jag också framhålla att CC:s mycket kortfattade
redogörelse enligt min mening inte innehåller en utförlig beskrivning av
händelsen. Det framgår t.ex. inte var CC befann sig vid händelsen eller hur
BB rörde vid henne. Mot den bakgrunden hade utredningsläget sannolikt blivit
bättre om åtminstone de andra kriminalvårdare som var närvarande vid
händelsen hörts. Jag vill i detta sammanhang framhålla att Kriminalvården bör
inta en generös inställning till att spara en övervakningsfilm på begäran av en
intagen eftersom en sådan inspelning kan vara ett viktigt bevismedel i en
situation där motstridiga uppgifter har lämnats och där ord står mot ord (se det
tidigare nämnda JO-beslutet).

Enligt AA förbjöd kriminalvårdsinspektören S.B. henne att ta kontakt med en
kriminalvårdare som var närvarande vid händelsen men förklarade inte varför
hon inte fick det. Kriminalvården har å sin sida anfört att S.B. informerade AA
om att personalen kände sig obekväm på grund av AA:s upprepade för-
frågningar om att få höra personal och att personalen inte hade något nytt att
tillföra samtidigt som de hade andra arbetsuppgifter.

När det gäller frågan vilket besked S.B. ska ha lämnat till AA står ord mot ord
och jag finner inte skäl att utreda den saken vidare. Mot bakgrund av
BB:s synpunkter på utredningen har jag förståelse för AA:s önskan att samtala
med ytterligare personal. Enligt min mening borde anstalten ha medverkat till
att så kunde ske, oavsett om S.B. var av uppfattningen att personalen inte hade
något nytt att tillföra. Ett sådant agerande hade varit mer förenligt med de
grundlagsstadgade principerna om saklighet och opartiskhet och skyldigheten
för anstalten att se till att en händelse blir allsidigt belyst och utredd.

Vad som i övrigt har kommit fram ger inte skäl till något uttalade från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det anförda.
