# En åklagare har inte på ett tillräckligt sätt dokumenterat ett beslut om hämtning till förhör och direktiv om hur det skulle verkställas

JO 2020-10-14 dnr 7674-2018

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                    Sid
                                                                         2020-10-14              7674-2018             1 (9)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        En åklagare har inte på ett tillräckligt sätt dokumenterat ett beslut om
                        hämtning till förhör och direktiv om hur det skulle verkställas


                          Beslutet i korthet: En åklagare beslutade att en person skulle hämtas till förhör utan
                          föregående kallelse. Personen skulle höras bl.a. som misstänkt. Åklagarens avsikt var
                          att den misstänkta skulle hämtas i sin bostad, och åklagaren har uppgett att hon
                          lämnade direktiv till Polismyndigheten om detta. Hämtningen kom dock att
                          genomföras på den misstänktas arbetsplats.
                          JO konstaterar att åklagarens beslut om hämtning var bristfälligt dokumenterat och att
                          det vare sig av beslutet om hämtning eller av de skriftliga direktiven från åklagaren
                          framgick att hämtningen endast fick genomföras i bostaden. Åklagaren kan inte undgå
                          kritik för de aktuella dokumentationsbristerna.
                          När det gäller det förhållandet att hämtningen genomfördes på den misstänktas
                          arbetsplats ger utredningen enligt JO inte underlag för att ta ställning till om
                          Polismyndigheten ska kritiseras för det. Utredningen ger inte heller underlag för att JO
                          ska kunna uttala sig om huruvida polisens dokumentation av hämtningen i alla
                          avseende har varit tillräcklig.
                          I beslutet framhåller JO vikten av att direktiv för hur ett tvångsmedel ska genomföras
                          är tydliga och att sådana direktiv dokumenteras. JO uttalar sig också om kravet på
                          dokumentation när en person hämtas till ett förhör.

## Bakgrund

Den 24 april 2018 fattade vice chefsåklagaren AA ett beslut om att BB skulle
                        hämtas till förhör som misstänkt och ett beslut om att husrannsakan skulle
                        genomföras på BB:s bostadsadress för att söka efter henne. Av en utskrift av en
                        tvångsmedelsblankett framgår att hämtningen var planerad till kl. 8.00 den
                        2 maj 2018, men att den sedan flyttades fram till den 16 maj 2018. Det framgår
                        av direktiv utfärdade den 20 april 2018 att åklagarens avsikt var att såväl BB
                        som hennes son och dotter skulle hämtas till förhör samtidigt. Av direktiv
                        utfärdade den 8 maj 2018 framgår att åklagarens avsikt var att BB skulle höras
                        både som misstänkt och som vittne. I ett protokoll över hämtning till förhör
                        angavs BB:s bostadsadress som den plats där hon kunde sökas och att
                        hämtningen skulle genomföras utan föregående kallelse. Vidare angavs i
                        protokollet att BB hämtades den 16 maj 2018 kl. 8.15 på sin arbetsplats i stället




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 7674-2018        Sid 2 (9)




för på sin bostadsadress. Enligt protokollet beslutade åklagare kl. 9.12 samma
dag att BB skulle friges, vilket verkställdes omedelbart.

Anmälan
I en anmälan till JO förde BB fram klagomål mot Åklagarmyndigheten,
åklagarkammaren i Västerås. Hon anförde i huvudsak följande. Polisen hämtade
henne på hennes arbetsplats den 16 maj 2018 för att föra henne till polishuset
och delge henne misstanke om brott. Hon fördes bort av två poliser framför sina
kollegor och sin närmaste chef. Detta upplevde hon som kränkande. Hon fick
aldrig möjlighet att inställa sig till förhör eftersom hon inte fick någon kallelse.
Den påstådda gärning som hon delgavs misstanke för skulle ha ägt rum redan i
november eller december 2017, och det var alltså inte heller mot den
bakgrunden motiverat att hämta henne till förhör. Större hänsyn borde ha tagits
till att hon är en äldre kvinna med allvarliga hjärtproblem och som aldrig
tidigare varit misstänkt för brott.

Utredning
JO begärde att Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten skulle yttra sig.

Åklagarmyndighetens yttrande
Åklagarmyndigheten (riksåklagaren CC) yttrade sig efter att ha gett berörda
befattningshavare tillfälle att lämna upplysningar.

Utifrån de uppgifter som AA lämnat med anledning av JO:s utredning lämnade
Åklagarmyndigheten följande redogörelse för ärendet.

      En förundersökning avseende grov kvinnofridskränkning inleddes mot DD i
      december 2017. Under förundersökningen utvidgades misstankarna mot DD till
      att förutom grov kvinnofridskränkning bestående i misshandel, olaga hot och
      ofredande vid sju olika tillfällen, omfatta tre försök till våldtäkt och en
      fullbordad våldtäkt, allt under perioden juni 20l7–februari 2018. Vidare uppstod
      misstanke om att DD:s mamma BB misshandlat målsäganden EE vid ett tillfälle
      i november eller december 2017. Därutöver fanns uppgifter om att BB skulle ha
      varit närvarande vid flera av de ovan nämnda händelserna. I ärendet framkom
      också att DD:s syster FF, tillika BB:s dotter, bevittnat såväl en av händelserna
      som ingick i misstanken om grov kvinnofridskränkning som den misshandel som
      BB var misstänkt för. Genom utredningen framkom bevisning som styrkte
      misstankarna, bl.a. fotografier på skador, larmsamtal och vittnesuppgifter.
      Bevisningen bedömdes av åklagaren inte vara tillräcklig för åtal varför förhören
      med DD, BB och FF var helt avgörande för utredningen. Av utredningstaktiska
      skäl beslutades därför att förhören med DD, BB och FF skulle äga rum samtidigt
      och att alla tre skulle hämtas till förhör. Mot bakgrund av deras relation och då
      ärendet hade inslag av hedersförtryck ansåg åklagaren att det fanns en risk för att
      familjemedlemmarna skulle kunna påverka varandra och lämna en gemensam
      berättelse om de hördes efter att ha kallats till förhör. Beslut om hämtning av BB
      och DD såsom misstänkta fattades den 24 april 2018 i enlighet med 23 kap. 7 §
      2 stycket rättegångsbalken (RB). Samtidigt fattades beslut om att hämta FF som
      vittne. Beslut fattades också om husrannsakan enligt 28 kap. 2 § RB för att
      eftersöka BB i hennes bostad. Enligt åklagaren nämndes det muntligen för
      polisen att besluten om hämtning grundade sig i den kollusionsfara som förelåg i
      ärendet.
                                                                       Dnr 7674-2018         Sid 3 (9)




      Det framgår av anteckningar i tvångsmedelsblanketterna, nedtecknade i samband
      med att beslut fattades om hämtning den 24 april, att verkställighet av alla tre
      besluten om hämtning planerades till morgonen den 2 maj 2018. Enligt
      åklagaren skulle verkställigheten genomföras på morgonen för att BB inte skulle
      hinna lämna hemmet. Möjligheten till att verkställa hämtningen på annan plats
      än i hemmet diskuterades inte med utredaren. Åklagaren har också upplyst om
      att det finns en generell överenskommelse med hela BINR-teamet (brott i nära
      relation) i Västerås att alla hämtningar ska verkställas med diskretion och med
      om möjligt civila patruller samt att hämtning av kvinnor vid hedersrelaterad
      brottslighet bör ske av kvinnlig personal. Den 30 april antecknades det i
      tvångsmedelsblanketten att verkställigheten flyttades fram till den l6 maj 2018.
      Åklagaren har angett att det berodde på bristande resurser hos polisen. Vid
      niotiden den l6 maj informerades åklagaren av förhörsledaren om att hämtningen
      av BB hade verkställts och att hon var hörd men att BB inte mådde bra.
      Åklagaren beslutade att försätta BB på fri fot samma dag kl. 09.12. Först den
      18 maj fick åklagaren information från utredaren om att hämtningen av BB hade
      verkställts på annan plats än i hennes bostad. Det framkom då att BB inte hade
      varit hemma när patrullen kom och att de ringt henne varvid de fick veta att hon
      var på sitt arbete. Hon hämtades där av civilklädda kvinnliga poliser.
Utöver de uppgifter som framgick av myndighetens yttrande uppgav AA bl.a.
följande. Hämtningen planerades tillsammans med utredaren GG och det fördes
inte någon diskussion om att hämtning skulle ske på någon annan plats än
bostaden. Direktivet var således att hämtningen skulle verkställas i hemmet. Det
finns en generell överenskommelse med det s.k. BINR-teamet att alla
hämtningar ska verkställas så diskret som möjligt. AA har arbetat mycket med
den aktuella utredaren och vet att utredaren känner till detta. När det gäller
dokumentationen av skälen till beslutet om hämtning finns det dokumenterat i
direktiv att DD, BB och FF ska höras samtidigt. Att anledningen till det är
kollusionsfara har nämnts muntligen för polisen och var så uppenbart att hon
inte noterade det särskilt. Eftersom det var fråga om en planerad hämtning som
hon själv skulle hantera fanns det inte något behov av att dokumentera skälen
för en eventuell annan åklagare. Hon kommer dock framöver att bli än mer
noggrann med att dokumentera skälen för sina beslut och direktiv.

Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

      Huruvida det i ett visst ärende finns skäl att hämta en person till förhör är en
      utpräglad bedömningsfråga där man inte sällan kan ha olika uppfattningar utan
      att någon av dem kan sägas vara direkt felaktig. I aktuellt ärende bedrevs en
      förundersökning gällande förhållandevis allvarliga brott. Åklagaren har uppgett
      att de omständigheter som låg till grund för beslutet att hämta BB i huvudsak var
      att hon skulle höras både som misstänkt och vittne, att kollusionsfaran var stor
      mot bakgrund av familjerelationerna och inslaget av heder samt att förhöret med
      BB var av stor vikt ur bevishänsyn både gällande misstankarna mot henne själv
      och mot hennes son. Jag delar åklagarens bedömning att det skäligen kunde
      befaras att BB skulle undanröja bevis eller på annat sätt försvåra utredningen och
      att det därför fanns grund för beslut om hämtning till förhör.
      Jag gör också bedömningen att beslutet att hämta BB till förhör i hennes hem var
      förenligt med behovs-, ändamåls- och proportionalitetsprinciperna. Med hänsyn
      till den starka kollusionsfara som förelåg kan jag inte se att förhöret borde ha
      planerats på ett mindre ingripande sätt. Så fort åklagaren fick klart för sig att BB
      inte mådde bra beslutades att försätta henne på fri fot. Vidare lämnade åklagaren
      direktiv med instruktioner hur beslutet skulle verkställas. Beslutet att verkställa
      hämtningen på arbetsplatsen i stället för i bostaden fattades av polisen utan
                                                                        Dnr 7674-2018       Sid 4 (9)




      föregående kontakt med åklagaren, vilket dessutom gick emot åklagarens
      instruktioner. För det fall det kan finnas anledning att kritisera formerna för
      verkställigheten av beslutet är det därför inget som åklagaren kan lastas för.
      Det är av bl.a. rättssäkerhetsskäl viktigt att det av dokumentationen i ett ärende
      går att utläsa vilka tvångsmedelsbeslut som fattats och vilka omständigheter som
      legat till grund för besluten. I detta ärende motiverade inte åklagaren beslutet
      närmare i tvångsmedelsblanketten, vilket hade varit möjligt och också önskvärt.
      Det finns en särskild ruta i tvångsmedelsblanketterna där motiveringen till beslut
      om hämtning kan antecknas. Grunden för beslutet i detta ärende, dvs.
      kollusionsfaran, framgår dock genom de utfärdade direktiven till polisen samt
      genom att besluten om hämtning avseende alla tre förhörspersonerna fattades
      samtidigt med planerad verkställighet vid samma tidpunkt.
Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (HH) yttrade sig efter att ha gett berörda befattningshavare
tillfälle att lämna upplysningar.

Polismyndigheten redovisade följande bakgrund.

## Utredning

Protokoll över hämtning till förhör har signerats av civilutredaren och ansvarig
      handläggare i ärendet, GG, den 16 maj 2018. Av protokollet framgår bl.a.
      följande. Den 24 april 2018 beslutade AA om hämtning till förhör av BB utan
      föregående kallelse. Plats där BB kunde eftersökas angavs vara BB:s
      bostadsadress … Hämtningsbeslutet verkställdes av polisinspektörerna JJ och
      KK den 16 maj 2018 kl. 08:15 på … Av tvångsmedelsblankett över hämtning till
      förhör framgår att förhöret inleddes kl. 08:28. AA beslutade kl. 09:12 att frige
      BB.
      Av händelserapport … framgår följande. Den 16 maj 2018 kl. 07:33 påbörjade
      patrull …, bestående av de ovan nämnda poliserna, uppdraget att hämta in BB
      till förhör. Kl. 08:04 konstaterade patrullen att BB inte befann sig på sin
      bostadsadress varpå de åkte till BB:s arbetsplats. Händelserapporten avslutades
      kl. 08:36.
      Den 15 maj kl. 09.54 skickade GG underlag gällande hämtningen av BB per mejl
      till JJ. I underlaget ingick fullständiga åklagarbeslut om hämtning till förhör och
      om husrannsakan i BB:s bostad för att eftersöka BB. Av underlaget framgick
      även BB:s mobilnummer. I åklagarens beslut om husrannsakan angavs att syftet
      med tvångsmedelsbeslutet var att eftersöka person samt att husrannsakan skulle
      genomföras på den bostadsadress som BB var skriven på.
      Av en tjänsteanteckning upprättad av GG den 16 maj 2018 framgår att GG blev
      kontaktad av en person som uppgav sig vara en stödperson som berättade att BB
      hade fått en stroke efter förhöret och att hon befann sig på sjukhus.
      Av mejl skickat från GG till AA den 18 maj 2018 framgår följande. BB fick åka
      till sjukhuset efter förhöret. Hennes advokat hade funderingar kring hur BB
      kunde hämtas till förhör. Vidare framgår följande angående hur
      hämtningsbeslutet verkställts: ”Hon var inte hemma när patrullen kom och då
      ringde de henne. Hon var på sitt jobb och hämtades där av civilklädda kvinnliga
      kollegor”.

      Synpunkter från berörda befattningshavare

      ___

      Polisinspektör JJ
      […] I maj 2018 fick hon och KK i uppdrag av BINR att hämta misstänkt BB till
      förhör. Det handlade om ett ärende med flera misstänkta och de skulle hämtas in
                                                                  Dnr 7674-2018         Sid 5 (9)




samma dag. De fick information om hämtningen från handläggaren i ärendet,
GG. De var inte insatta i ärendet utan blev endast ombedda att utföra hämtningen
av BB. Hon och KK åkte först till BB:s bostadsadress. Hon minns att de hade
problem med att hitta parkering i närheten av bostaden, för att underlätta
eventuell intransport, och att de sedan gick till BB:s lägenhet som låg i ett
flerbostadshus. BB var dock inte hemma. Hon tror att de då sannolikt tog kontakt
med GG för att informera henne om att BB inte var hemma och sannolikt fick de
information om BB:s arbetsplats av GG. Hon minns inte om det var så det gick
till men det är oftast handläggaren som sitter på information om eventuell
arbetsplats.
Hon och KK åkte därefter till … där BB arbetade. De frågade i receptionen efter
chef för städarna. De fick kontakt med chefen som hjälpte dem att komma i
kontakt med BB. Hon tror att chefen mötte upp dem i receptionen och bad dem
följa med ner till en korridor på källarplan. Där fanns flera personer och de
uppfattade det som att även dessa arbetade med städningen. De fick vänta en
stund medan chefen ringde för att lokalisera BB. Som hon minns det var det
enbart chefen som hade information om att de kom från polisen och sökte efter
BB, de lämnade inte den informationen till någon annan. Efter en kort stund bad
chefen dem att följa med henne till BB som stod utanför en av ingångarna till …
och rökte tillsammans med en arbetskamrat. De bad att få tala med BB enskilt,
vilket de fick. De berättade för BB att de kom från polisen och att hon skulle få
följa med till polishuset för förhör, vilket också skedde.
Hon kan inte minnas att de tog kontakt med åklagare då BB inte anträffades i sin
bostad. Det fanns ett beslut om hämtning till förhör som skulle verkställas och i
samråd med GG bestämde de sig för att åka till BB:s arbetsplats. BB anträffades
utanför sin arbetsplats, det vill säga på allmän plats där inget beslut om
husrannsakan behövs. Detta kan jämföras med att det finns ett beslut om
hämtning till förhör på en person som anträffas på stan och som polisen tar med
in på ett förhör. Det var av stor vikt att BB hämtades till förhör samma dag
eftersom det fanns flera misstänkta i ärendet som också skulle hämtas in. Om de
inte hämtades samtidigt skulle de kunna påverka varandra och utredningen. Hon
och KK var vid tillfället civilklädda och försökte vara så diskreta som möjligt.

Polisinspektör KK
[…] Hon fick frågan, av vem minns hon inte, att följa med att hämta en kvinna
till förhör. Kvinnan de skulle hämta var inte hemma och JJ var då i kontakt med
handläggaren i ärendet. Det bestämdes att de i stället skulle hämta kvinnan på
hennes arbetsplats. Som hon minns det fick JJ adressen från handläggaren. Hon
var inte insatt i ärendet mer än att hon blev ombedd att hämta henne. Eftersom JJ
sedan var i kontakt med handläggaren och fick adressen av henne så tog de för
givet att de hade beslut för de åtgärder de blev ombedda att genomföra. Hon och
JJ diskuterade aldrig ärendet i bilen utan de vände sig direkt till handläggaren.
De visste inte heller att ärendet var åklagarlett. Att beslut fanns om att hämta till
förhör ifrågasatte de aldrig. Hon och JJ var civilklädda vid hämtningen. De
anträffade BB utanför … tillsammans med en annan person, en förmodad
arbetskollega.

Civilutredare GG
[…] Uppdraget att hämta in BB har troligtvis lyfts upp under ett morgonmöte där
bedrägerienheten svarat med att de kunde bistå med en patrull. Underlag för
hämtningen av BB har sedan mejlats över till JJ. Underlaget innehöll information
om BB samt beslut från åklagaren. I ärendet var det två misstänkta och ett vittne
som skulle hämtas in samtidigt. Det fanns två patruller. Det var endast en
misstänkt som hämtades in, vilket var BB. De två andra hämtningarna blev
återkallade eftersom att berörda inte var på sina bostadsadresser. Som hon minns
det fick båda patrullerna samma information inför hämtningarna.
Hon förmedlade till patrullen att den misstänkta skulle hämtas i bostaden. Hon
har inte lämnat någon annan uppgift om var hämtningen skulle verkställas än vad
                                                                       Dnr 7674-2018        Sid 6 (9)




      åklagaren beslutat om, det vill säga att hämta misstänkt från bostaden. Uppgiften
      om att BB fanns på arbetsplatsen har inte lämnats av henne. Hon har inte
      diskuterat med patrullen att söka efter BB på annan plats än i bostaden. Om hon
      hade känt till att misstänkt fanns på någon annan plats än bostaden hade hon
      förmedlat detta till åklagaren för att få ett nytt beslut. Hon har inte beordrat
      patrullen att åka till arbetsplatsen. Hon minns att hon mejlade åklagaren efter
      hämtningen och informerade åklagaren om att BB inte var hemma när patrullen
      kom fram till bostaden.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Utredningen visar att åklagarens beslut att hämta BB till förhör avsåg
      verkställighet i bostaden. Det är vidare klarlagt att beslutet verkställdes på BB:s
      arbetsplats, att verkställigheten inte föregicks av någon kontakt med åklagaren
      samt att åklagaren informerades om hur beslutet verkställts först två dagar efter
      hämtningen. Den närmare orsaken till den hanteringen har inte kunnat klarläggas
      genom utredningen.
      Som nämnts ovan fick polisinspektören JJ ta del av ett underlag per mejl dagen
      före hämtningen av BB. Vem som var beslutsfattare och att BB skulle eftersökas
      i bostaden framgick av det underlaget. Myndigheten har förståelse för att de
      poliser som hade fått i uppgift att verkställa beslutet såg ett behov av att hämta
      BB till förhör samma dag som de andra personerna och att de såg en risk för att
      de skulle kunna påverka varandra och utredningen. Det är dock ett krav att den
      som verkställer ett hämtningsbeslut noggrant observerar eventuella direktiv för
      hur det ska verkställas … Enligt uppgift från handläggare GG hade den andra
      patrullen i nu aktuellt ärende att samtidigt genomföra hämtningar på två andra
      bostadsadresser utifrån ett liknande beslutsunderlag. Den patrullen gick enligt
      GG inte vidare med verkställigheten av de besluten sedan det kunde konstateras
      att de berörda inte anträffats på sina respektive bostadsadresser. I den delen
      synes alltså handläggningen vid Polismyndigheten ha skett i enlighet med
      åklagarens beslut.
      När BB inte anträffades på sin bostadsadress borde verkställigheten ha avbrutits,
      alternativt borde en kontakt ha tagits med åklagaren för nya direktiv. Med
      hänsyn till de uppgifter som framkommit i utredningen om BB:s hälsotillstånd
      efter förhöret borde information om att hämtningen genomfördes på annan plats
      än i BB:s bostad ha lämnats till åklagaren tidigare.
      Det som framkommit i ärendet ger anledning att betona vikten av att de
      tjänstemän som har i uppgift att verkställa ett hämtningsbeslut är införstådda
      med eventuella direktiv för hur det ska verkställas … Även om de verkställande
      poliserna synes ha iakttagit diskretion vid hämtningen på arbetsplatsen är det
      förstås inte godtagbart att åklagarens beslut om hämtning verkställdes på BB:s
      arbetsplats utan föregående avstämning med åklagaren. Polismyndigheten har
      förståelse för att det inträffade har varit besvärande för BB.

Rättsliga utgångspunkter
En person som ska höras under en förundersökning får, under vissa
förutsättningar, hämtas till förhöret utan föregående kallelse. För ett beslut om
hämtning krävs bl.a. att förundersökningen avser ett brott på vilket fängelse kan
följa och det skäligen kan befaras att den som ska förhöras inte skulle följa en
kallelse eller att han eller hon skulle undanröja bevis eller på annat sätt försvåra
utredningen om han eller hon kallades till förhöret. (Se 23 kap. 7 § andra
stycket rättegångsbalken, RB.)

Husrannsakan får genomföras för att söka efter någon som ska hämtas till
förhör (se 28 kap. 2 § RB).
                                                                  Dnr 7674-2018       Sid 7 (9)




När tvångsmedel används gäller vissa allmänna principer, bl.a.
proportionalitetsprincipen. Den innebär att ett tvångsmedel får tillgripas endast
om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden
innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.
Tvångsåtgärden ska alltså i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet stå i
rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden.
Proportionalitetsprincipen gäller i huvudsak också när det gäller t.ex. hämtning
till förhör enligt 23 kap. 7 § RB (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, 1 april 2020,
Juno, kommentaren till 23 kap. 16 §).

I en förundersökning ska vidare den s.k. hänsynsprincipen beaktas. Den
kommer till uttryck i 23 kap. 4 § andra stycket RB där det anges att en
förundersökning ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för misstanke
eller orsakas kostnad eller olägenhet.

Av 20 § förundersökningskungörelsen framgår vad som ska antecknas i ett
förundersökningsprotokoll. Dokumentationsskyldigheten omfattar inte bara
beslut om tvångsmedel utan även hur ett tvångsmedel verkställts. Det är den
som hämtar en person till förhör som ska dokumentera åtgärden (se Gunnel
Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 4 uppl., s. 183).

Bedömning
Av utredningen framgår inledningsvis att vice chefsåklagaren AA den 24 april
2018 beslutade att BB, född 1965, skulle hämtas till ett förhör utan föregående
kallelse. Förundersökningen som hon skulle höras i gällde misstankar om
allvarliga brott som begåtts i en nära relation, och enligt Åklagarmyndigheten
fanns det inslag av hedersförtryck. BB skulle höras både som misstänkt och som
vittne. Det framgår också av utredningen att förhör skulle genomföras samtidigt
med två medlemmar av BB:s familj. Med beaktande av detta har jag ingen
anledning att ifrågasätta AA:s bedömning att det fanns en risk för att de
personer som skulle förhöras i samma ärende skulle kunna påverka varandra
och lämna en gemensam berättelse (s.k. kollusionsfara) om de kallades till
förhöret. Såvitt jag kan se av utredningen var beslutet inte heller oförenligt med
proportionalitetsprincipen. Jag har därför ingen anledning att föra fram någon
kritik mot beslutet att hämta BB till förhör utan föregående kallelse, i och för
sig.

Hämtningsbeslutet var dock, som Åklagarmyndigheten konstaterat, bristfälligt
dokumenterat eftersom AA inte motiverade det. Att de omständigheter anges
som ligger till grund för ett beslut om hämtning är viktigt av rättssäkerhetsskäl
och, inte minst, för att möjliggöra en kontroll i efterhand av om det funnits
försättningar för åtgärden. För denna dokumentationsbrist kan AA inte undgå
kritik.

Hämtningen skulle genomföras på morgonen för att BB inte skulle hinna lämna
hemmet. AA hade även fattat ett beslut om husrannsakan i BB:s bostad för att
                                                                    Dnr 7674-2018       Sid 8 (9)




söka efter henne. Hämtningen verkställdes på morgonen den 16 maj 2018 av en
civil polispatrull bestående av polisinspektörerna JJ och KK. När patrullen kom
till BB:s bostad var hon dock inte hemma. Patrullen kom senare att genomföra
hämtningen av BB på hennes arbetsplats, vilket hon upplevde som kränkande.

Hämtning till förhör är ett ingripande tvångsmedel som kan vara mycket
känsligt i integritetshänseende för den som berörs av åtgärden. Det är därför
viktigt att åtgärden planeras noga och verkställs så att integritetsintrånget inte
blir större än nödvändigt. Om åklagarens avsikt är att hämtningen ska
genomföras på en viss plats eller på ett visst sätt, måste åklagaren ge tydliga
direktiv om detta.

Det var AA:s avsikt att hämtningen endast fick verkställas i bostaden. Enligt
både Åklagarmyndigheten och AA hade det getts direktiv om att hämtningen
skulle verkställas i bostaden. Jag kan dock konstatera att det varken av beslutet
om hämtning eller av de skriftliga direktiv som AA gav till polisen framgår att
hämtningen inte fick genomföras på annan plats än i bostaden. Det förhållandet
att det fanns ett beslut om husrannsakan för att söka efter BB i hennes bostad
utesluter enligt min mening inte att hämtningen fick ske på någon annan plats.

AA:s uppfattning om vilka direktiv hon gett verkar, i vart fall i viss
utsträckning, ha utgått från den generella överenskommelse som fanns med det
s.k. BINR-teamet om att hämtningar ska genomföras på ett diskret sätt, hennes
förtroende för att utredaren var införstådd med hur hämtningar i den aktuella
typen av ärenden skulle gå till och från det förhållandet att det inte hade förts
någon diskussion om att hämtningen kunde verkställas på någon annan plats än
i bostaden.

Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det inte godtagbart att utgå från att direktiv för
verkställigheten av ett beslut om tvångsmedel framgår indirekt av
överenskommelser om hur tvångsmedel generellt sett bör genomföras eller
underförstått av t.ex. diskussioner som förts i ett ärende. Om en åklagare anser
att ett tvångsmedel ska genomföras på ett visst sätt, måste han eller hon ge
tydliga direktiv om det. Det är också viktigt att de direktiv som ges
dokumenteras, dels för att minimera risken för missförstånd, dels för att
möjliggöra en granskning i efterhand. Med beaktande av vikten av att direktiv
för verkställighet av tvångsmedel utformas på ett tydligt sätt är även de brister
som redovisats nu något som AA inte kan undgå kritik för.

Utredningen har inte gett något klart svar på hur det kom sig att polispatrullen
begav sig till BB:s arbetsplats och genomförde hämtningen där. GG och JJ:s
uppgifter är inte helt förenliga i fråga om huruvida de diskuterade om patrullen
skulle söka efter BB på arbetsplatsen. Jag anser mig inte kunna dra någon säker
slutsats om hur patrullen fick reda på var BB hade sin arbetsplats och om
patrullen fick några anvisningar inför att de verkställde hämtningen där. Jag har
därför inte underlag för att ta ställning till om någon kritik ska uttalas för att
hämtningen verkställdes på BB:s arbetsplats. Jag ifrågasätter inte att BB
                                                                  Dnr 7674-2018      Sid 9 (9)




upplevde hämtningen som kränkande men det har inte framkommit annat än att
den genomfördes på ett godtagbart sätt med beaktande av bl.a.
hänsynsprincipen.

Även för genomförandet av en hämtning finns det ett dokumentationskrav. Av
dokumentationen ska det tydligt framgå hur hämtningen har gått till. Ett
grundkrav är enligt min mening att man kan följa de åtgärder som har vidtagits i
det enskilda fallet och förstå vilka överväganden som gjorts i frågor som haft
betydelse för hur hämtningen genomfördes.

Mot bakgrund av att det för polispatrullen inte tydligt tycks ha framgått att BB
inte kunde hämtas någon annanstans än i bostaden har jag viss förståelse för att
poliserna inte dokumenterade de omständigheter som ledde fram till att BB
hämtades på sin arbetsplats. Jag får dock konstatera att det i det här fallet hade
varit bra om anledningen till att polispatrullen sökte efter BB på arbetsplatsen
hade dokumenterats.

Utredningen har som sagt inte gett något närmare besked om vilka kontakter
som förekom mellan GG och polispatrullen. Jag har därför inte underlag att
uttala mig om huruvida dokumentationen varit tillräcklig i den delen. Jag vill
dock framhålla att det är av grundläggande betydelse att förtydligande eller
kompletterande uppgifter som muntligen lämnas till en polispatrull inför
genomförandet av en hämtning till förhör dokumenteras.

Ärendet avslutas.
