# Polismyndigheten har utan stöd i författning lämnat ut uppgifter om personer som bedömts ha kopplingar till kriminella gäng i syfte att förhindra dem från att besöka vissa krogar (den s.k. kroglistan)

JO 2024-03-20 dnr 768-2023

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr
                                                                          2024-03-20              768-2023            Sid 1 (8)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                         Polismyndigheten har utan stöd i författning lämnat ut uppgifter om
                         personer som bedömts ha kopplingar till kriminella gäng i syfte att
                         förhindra dem från att besöka vissa krogar (den s.k. kroglistan)


                          Beslutet i korthet: Inom lokalpolisområde Medelpad togs det fram en lista över
                          personer som bedömdes vara involverade i brottslig verksamhet kopplad till kriminella
                          nätverk inom polisområdet. Listan och information om personerna lämnades vid ett
                          möte över till företrädare för ett antal krogar i syfte att förhindra personerna från att
                          besöka krogarna.
                          De uppgifter som lämnades ut kom från Polismyndighetens underrättelseverksamhet
                          och omfattades av sekretess. JO konstaterar att utlämnandet saknade stöd i
                          sekretesslagstiftningen. Enligt JO var det inte heller förenligt med rätten att röra sig
                          fritt enligt bl.a. regeringsformen och rätten till respekt för privatlivet i
                          Europakonventionen.
                          JO ser allvarligt på det som kommit fram och kritiserar Polismyndigheten för det
                          inträffade.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 26 januari 2023 förde AA, för BB:s
                         räkning, fram klagomål mot Polismyndigheten. AA uppgav bl.a. följande.

                         Polismyndigheten har lämnat en lista över nio personer (bl.a. BB) till krogar i
                         Sundsvall och begärt att krogarna ska förbjuda personerna från att vistas i
                         krogmiljö. Sundsvalls tidning har skrivit om agerandet.

                         BB har aldrig dömts för brott och bör betraktas som oskyldig. Efter att medier
                         rapporterat om listan har det skrivits om BB på internetforumet Flashback. BB
                         har jobbat sedan han var 15 år. Det faktum att BB har märkeskläder och umgås
                         med barndomsvänner som valt en annan väg i livet gör honom inte till en
                         kriminell person. Polismyndighetens begäran om att porta personerna från
                         krogar har begränsat deras liv och inneburit ett intrång i deras privatliv.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:       justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:      08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:          08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                    Dnr 768-2023      Sid 2 (8)




Utredning
JO begärde att Polismyndigheten skulle yttra sig över anmälan och besvara
vissa frågor. Polismyndigheten (juristen CC) yttrade sig den 21 december 2023
efter att upplysningar lämnats av berörda befattningshavare samt efter att
underrättelseenheten i region Nord och Nationella operativa avdelningen fått
tillfälle att yttra sig.

Polismyndigheten redogjorde inledningsvis för bakgrunden och
dokumentationen i huvudsak enligt följande.

Ledningsgruppen för lokalpolisområde Medelpad diskuterade vid ett möte i
december 2022 den rådande situationen i polisområdet där brottslighet kopplad
till kriminella nätverk blivit ett allt större problem. Vid mötet lämnade
underrättelseenheten bl.a. följande information. Ett antal kriminella nätverk
försökte positionera sig på narkotikamarknaden i Sundsvall och Timrå. Detta
hade utmynnat i grov våldsbrottslighet, bl.a. en skjutning. Individer i nätverken
hade observerats i skyddsväst på krogar i Sundsvall. Underrättelseenheten
bedömde att individerna använde krogarna för rekryteringar till de kriminella
nätverken och att de omsatte stora summor pengar från illegal verksamhet där.
Vidare bedömde enheten att det fanns en hög risk för grovt våld i anknytning
till dessa personer, som även kunde drabba utomstående.

Vid mötet enades deltagarna om att försöka begränsa de aktuella personernas
inflytande i och tillgång till det offentliga rummet, i syfte att förhindra brott
samt skydda såväl dem själva som utomstående från våld.

Underrättelseenheten tog fram en lista på nio personer, med namn,
födelsedatum och bild, som befarades främja den beskrivna brottsliga
verksamheten. Företrädare för och vaktchefer vid krogarna bjöds därefter in till
ett möte på polisstationen i Sundsvall där de informerades om den aktuella
lägesbilden i fråga om kriminella gäng och deras koppling till våld och
narkotika. Efter att flertalet krogar enats om att de ville ha personerna ”portade”
från krogarna fick de ta del av listan. Företrädarna och vaktcheferna
uppmanades att inte sprida uppgifterna till någon annan än de som behövde ta
del av dem i sitt arbete.

Efter att medier rapporterat om händelsen i januari 2023 kom det in en anmälan
om förtal mot en tjänsteman som arbetat med att ta fram listan och som deltog
vid mötet med krogrepresentanterna. En förundersökning om brott mot
tystnadsplikten inleddes av en åklagare vid Särskilda åklagarkammaren. Den
lades ned i februari 2023.

En intern anmälan gjordes vidare i Polismyndighetens
incidenthanteringssystem. Det inträffade bedömdes dock inte utgöra ett
obehörigt röjande av personuppgifter. Det lämnades därför inte någon anmälan
om personuppgiftsincident till Integritetsskyddsmyndigheten (Imy).
                                                                           Dnr 768-2023        Sid 3 (8)




Polismyndigheten redogjorde för i huvudsak följande rättsliga reglering och bedömning.

## Rättslig reglering

Polisens uppgifter
      I 2 § polislagen (1984:387) finns en allmän beskrivning av polisens uppgifter.
      Det anges där bl.a. att det hör till polisens uppgifter att förebygga brott och andra
      störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten samt att övervaka den
      allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när
      sådana har inträffat. Detta innebär emellertid inte att polisen med stöd av
      bestämmelserna i paragrafen kan ingripa mot enskilda t.ex. med något slag av
      tvångsåtgärder. Sådana åtgärder måste i stället grundas på särskilda föreskrifter
      (JO 1993/94 s. 104).

      Grundläggande fri- och rättigheter
      Rörelsefrihet
      Rätten att röra sig fritt regleras i regeringsformen och Europakonventionen och
      får endast inskränkas genom lag (se 2 kap. 8, 20 och 21 §§ regeringsformen och
      artikel 2 i fjärde tilläggsprotokollet till konventionen). Konventionens reglering
      ger varje person som lagligen uppehåller sig inom ett lands territorium rätten att
      fritt röra sig där och att lämna territoriet, medan bestämmelsen i regeringsformen
      ger svenska medborgare frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det. Även
      i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s
      rättighetsstadga) finns ett skydd för rörelsefriheten. Det kan begränsas på i
      huvudsak motsvarande sätt som skyddet i Europakonventionen.
      Den som med äganderätt eller med annan rätt förfogar över en plats bestämmer
      normalt vem som får vistas där. Detta gäller även om platsen är allmän. […] Så
      länge den som förfogar över en allmän plats inte gör sig skyldig till
      diskriminering kan han eller hon fritt neka vissa personer tillträde till platsen,
      t.ex. därför att de vid tidigare tillfällen har gjort sig skyldiga till brott (se SOU
      2013:85 s. 337).
      Oskuldspresumtionen
      Rätten att betraktas som oskyldig fram till dess att skulden fastställts enligt lag är
      en allmän rättsprincip. Som rättsprincip tar oskuldspresumtionen främst sikte på
      den misstänktes eller tilltalades processuella rättigheter (se SOU 2017:17 s. 62).
      Oskuldspresumtionen framgår även uttryckligen av Europakonventionen, EU:s
      rättighetsstadga och EU:s oskuldspresumtionsdirektiv.
      Artikel 6.2 i Europakonventionen stadgar att var och en som har blivit anklagad
      för brott ska betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts, den
      s.k. oskuldspresumtionen. Oskuldspresumtionen är ett element i rätten till rättvis
      rättegång enligt artikel 6.1.
      En förutsättning för att artikel 6.2 ska vara tillämplig är att den påstådda
      överträdelsen har skett inom ramen för ett förfarande om anklagelse för brott. Av
      Europadomstolens praxis framgår att en person generellt sett anses ha blivit
      anklagad för brott när någon myndighetsåtgärd vidtas som leder till att den
      enskildes situation väsentligt påverkas på grund av brottsmisstanken.
      När det inte pågår, eller har pågått, ett straffrättsligt förfarande är ett uttalande
      om att någon gjort sig skyldig till ett brott snarare relevant att pröva i förhållande
      till skyddet för en persons rykte i artikel 8 (se bl.a. Ismoilov m.fl. mot Ryssland,
      no. 2947/06, dom den 24 april 2008, punkten 160).
      Rätten till privatliv
      Artikel 8 i Europakonventionen ger var och en rätt till respekt för sitt privat- och
      familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. […]
      En kränkning av artikel 8 förutsätter att det är fråga om ett angrepp av visst
      allvar och på ett sätt som har effekt på den enskildes privatliv (se Mikolajová
      mot Slovakien, no. 4479/03, dom den 18 januari 2011, § 55). Fastän det inte har
                                                                   Dnr 768-2023       Sid 4 (8)




varit fråga om uppgifter som har fått spridning till allmänheten (jfr t.ex. Sanchez
Cardenas mot Norge, no. 12148/03, dom den 4 oktober 2007) kan överlämnandet
av känsliga uppgifter till en tredje part innebära en kränkning, om uppgifterna får
betydelse för den mottagande partens handlande.
–––
Rätten till privatliv enligt artikel 8 får enligt bestämmelsens andra stycke
inskränkas. En inskränkning måste ha stöd i lag och vara ägnad att tillgodose
något av följande intressen; statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets
ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, skydd för hälsa eller
moral eller skydd för andra personers fri- och rättigheter. Inskränkningen måste
även kunna betraktas som nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att
tillgodose intresset i fråga. Det krävs således att det finns ett angeläget
samhälleligt behov av inskränkningen, och att denna står i rimlig proportion till
det syfte som ska tillgodoses genom ingreppet. […]

Behandling av personuppgifter
Brottsdatalagen (2018:1177, BDL) gäller enligt 1 kap. 2 § vid behandling [av
personuppgifter, JO:s anm.] som utförs av behöriga myndigheter i syfte att
förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra
brott eller verkställa straffrättsliga påföljder. Utöver BDL gäller även lag
(2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens
område (PBDL) i den del PBDL innehåller preciseringar, undantag eller andra
avvikelser från BDL. Polismyndigheten får enligt PBDL behandla
personuppgifter om det är nödvändigt för att förebygga, förhindra eller upptäcka
brottslig verksamhet samt för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet
(2 kap. 1 § PBDL). Det måste därtill finnas ett särskilt, uttryckligt angivet och
berättigat ändamål för behandlingen (2 kap. 2 § PBDL och 2 kap. 3–4 §§ BDL).
En behandling av personuppgifter är enligt 1 kap. 6 § BDL varje åtgärd eller
kombination av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, däribland ett
utlämnande av personuppgifter. En personuppgiftsincident är enligt samma
bestämmelse en säkerhetsincident som t.ex. leder till ett obehörigt röjande av
personuppgifter.
En säkerhetsincident som leder till ett obehörigt röjande av eller obehörig
åtkomst till personuppgifter, en s.k. personuppgiftsincident, ska anmälas till
tillsynsmyndigheten (IMY) senast 72 timmar efter det att den
personuppgiftsansvarige fått kännedom om en personuppgiftsincident (1 kap. 6 §
och 3 kap. 9 § BDL).

Offentlighet och sekretess
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet som avses i
2 kap. 1 § 1 PBDL, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet
med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida
verksamheten skadas (18 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400,
OSL]).
Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgiften
förekommer i annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda
eller beivra brott eller verkställa uppbörd och som bedrivs av bl.a.
Polismyndigheten (35 kap. 1 § 2 st. 4 p. OSL [borde rätteligen vara första
stycket, JO:s anm.]).
För att en myndighet ska kunna röja sekretessbelagda uppgifter till en enskild
måste en sekretessbrytande bestämmelse vara tillämplig. En sådan bestämmelse
är 10 kap. 2 § OSL, som innebär att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas
till en enskild eller till annan myndighet, om det är nödvändigt för att den
utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Avsikten är inte att
                                                                      Dnr 768-2023       Sid 5 (8)




en myndighet, av effektivitetsskäl, ska kunna bryta mot sekretessen. Sekretessen
får efterges endast i de fall då det för fullgörandet av ett visst åliggande som en
myndighet har är en nödvändig förutsättning att en sekretessbelagd uppgift
lämnas ut (jfr. prop. 1979/80:2 del A s. 465).
–––

Polismyndighetens bedömning
–––

Utlämnandet av uppgifterna har saknat rättsligt stöd i OSL
Den av ledningsgruppen beslutade åtgärden har vidtagits i brottsförebyggande
syfte och för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Detta ligger i linje
med Polismyndighetens uppgifter enligt 2 § polislagen, men innebär inte att
agerandet därmed har varit förenligt med lag. Som framgår ovan ger den aktuella
bestämmelsen i polislagen inte något självständigt stöd för att ingripa mot
enskilda t.ex. med något slag av tvångsåtgärder. Polismyndigheten kan alltså inte
med stöd av enbart denna bestämmelse vidta en åtgärd som inskränker enskildas
rörelsefrihet. Bestämmelsen ger inte heller självständigt stöd för att, såsom skett i
detta fall, lämna ut sekretessbelagda uppgifter till enskilda i ett
brottsförebyggande syfte.
Uppgifterna om att personerna på listan bedömdes vara aktörer i kriminella gäng
och involverade i brottslighet härrör från polisens underrättelseverksamhet och
rör personliga förhållanden. Det har inte stått klart att uppgifterna har kunnat
röjas utan att medföra skada eller men för personerna ifråga eller någon av deras
närstående. Sekretess har därför gällt för uppgifterna enligt 35 kap. 1 § 2 st. 4 p.
OSL [borde rätteligen vara första stycket, JO:s anm.]. En förutsättning för att
utlämnandet av dessa uppgifter ska ha haft rättsligt stöd är att utlämnandet har
varit nödvändigt för att Polismyndigheten ska kunna fullgöra sin
brottsförebyggande verksamhet, se 10 kap. 2 § OSL. Bestämmelsen ska tolkas
restriktivt. Kravet på nödvändighet skulle dock kunna anses uppfyllt om
Polismyndigheten exempelvis i sin spaningsverksamhet får uppgifter om ett
konkret brott som ska utföras, och det krävs att myndigheten lämnar ut
sekretessbelagda uppgifter till en enskild för att kunna avvärja brottet ifråga.
I det aktuella fallet har utlämnandet syftat till att få personer förhindrade från att
besöka ett antal krogar av skäl som i och för sig är att anse som
brottsförebyggande, men som snarare handlar om att motverka brottslighet och
upprätthålla allmän ordning och säkerhet i mer allmän mening. Även om den
vidtagna åtgärden skulle visa sig vara effektiv i ett sådant mer långsiktigt
brottsförebyggande arbete, är det tveksamt om kravet på nödvändighet i 10 kap.
2 § OSL är uppfyllt. Bestämmelsen ska som sagt tillämpas restriktivt.
Polismyndigheten bedömer mot den bakgrunden att utredningen inte ger
tillräckligt stöd för att rekvisiten för ett utlämnande enligt bestämmelsen var
uppfyllda. Det fanns således inte rättsligt stöd för att lämna ut uppgifterna till
företrädare för krogarna.
Bedömningen att utlämnandet av uppgifterna har skett utan stöd i OSL innebär
inte att utlämnandet per automatik har utgjort en otillåten behandling av
personuppgifter. Det har inte framkommit annat än att personuppgifterna i
förevarande fall har behandlats i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka
bl.a. våldsbrottslighet i krogmiljö på den geografiska platsen. Den behandling av
personuppgifter som utlämnandet har inneburit förefaller vidare ha skett inom
ramen för samma rättsliga grund och närmare ändamål som uppgifterna redan
behandlades för vid Polismyndigheten. Behandlingen bör därför inte anses ha
varit otillåten i dataskyddsrättsligt hänseende.

Agerandet har inte varit förenligt med de enskildas fri - och rättigheter
Enligt de befattningshavare som yttrat sig i ärendet har beslutet att förhindra
personerna på listan från att besöka krogarna utgjort ett självständigt beslut från
                                                                          Dnr 768-2023         Sid 6 (8)




      krögarnas sida. I egenskap av näringsidkare har krögare i och för sig en
      betydande frihet att välja vilka personer som ska få del av deras tjänster, så länge
      de inte agerar i strid med diskrimineringslagen. Beslutet att ”porta” personerna
      kan emellertid inte anses ha utgjort ett självständigt beslut från deras sida. Det är
      tydligt att polisen har lämnat ut de aktuella uppgifterna till företrädare för
      krogarna för att personerna som omfattades av listan skulle förhindras att besöka
      krogarna. Polisen har även verkat för att företrädarna ska fatta ett sådant beslut.
      Polisen har bl.a. lämnat ut namnen på de aktuella personerna efter att ha
      redogjort för de allvarliga risker för bl.a. våldsbrottslighet som bedömdes
      föreligga med att låta personerna besöka krogarna, och fått det bekräftat från
      krögarna att personerna skulle nekas tillträde. Utredningen ger därför bilden av
      att åtgärderna har syftat till att åstadkomma en ordning som närmast kan
      beskrivas som ett vistelseförbud på allmän plats för de angivna personerna,
      vilket Polismyndigheten saknar laglig rätt att besluta om. De skäl som anförts till
      stöd för agerandet är i allt väsentligt samma skäl som ligger till grund för det
      lagförslag om preventiva vistelseförbud som föreslås träda i kraft nästa år (se
      Ds 2023:17 Vistelseförbud på allmän plats och vissa andra platser).
      I den nu aktuella händelsen har Polismyndigheten utan stöd i OSL lämnat
      integritetskänsliga och sekretessbelagda uppgifter till enskilda, vilket lett till att
      de personer som uppgifterna gäller har fått sin rörelsefrihet inskränkt. Såvitt
      framkommit har det inträffade inte inneburit att någon person, inom ramen för ett
      straffrättsligt förfarande, utpekats som skyldig för ett visst brott. Det kan därmed
      hävdas att agerandet inte utgjort en överträdelse av oskuldspresumtionen (se
      artikel 6.2 EKMR). Uppgifterna som lämnats ut får dock anses vara uppgifter
      som typiskt sett utgör angrepp på en persons rykte. Det är därför tveksamt om
      agerandet har varit förenligt med de berördas rätt till privatliv enligt artikel 8.
      Oavsett om de uppgifter som Polismyndigheten har lämnat ut till krögarna är
      korrekta eller inte, har de som berörts inte haft någon möjlighet att få till stånd en
      granskning av uppgifternas saklighet eller överpröva det som i praktiken kan
      liknas vid ett vistelseförbud.
      Polismyndigheten beklagar det inträffade.

Bedömning
Utgångspunkter och granskningens inriktning
Den rättsliga reglering som Polismyndigheten har redovisat är relevant, och jag
hänvisar till den. När det gäller oskuldspresumtionen vill jag också peka på
stadgandet om rätten till en rättvis rättegång i 2 kap. 11 § andra stycket
regeringsformen.

Av utredningen har bl.a. följande kommit fram. På uppdrag av ledningsgruppen
i lokalpolisområde Medelpad togs en lista fram över personer som bedömdes
vara involverade i brottslig verksamhet kopplad till kriminella nätverk inom
polisområdet. Listan innehöll namn, bild och födelsedatum på nio personer,
bl.a. BB. Vid ett möte informerades företrädare för ett antal lokala krogar om att
personerna bedömdes vara aktörer i kriminella gäng och att de misstänktes vara
involverade i brottslighet.

Polismyndigheten har angett att åtgärden vidtogs i brottsförebyggande syfte och
för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Jag ifrågasätter inte det. Det är
naturligtvis angelägna uppgifter. En åtgärd som vidtas måste dock ha stöd i
rättsordningen.
                                                                      Dnr 768-2023       Sid 7 (8)




Jag har riktat in min granskning på om polisens agerande varit förenligt med
sekretesslagstiftningen och vissa grundläggande fri- och rättigheter. Jag går inte
in på några andra frågor.

Det saknades stöd i sekretesslagstiftningen för att lämna ut uppgifterna
Uppgifterna om att personerna på listan bedömdes vara aktörer i kriminella
gäng och att de misstänktes vara involverade i brottslighet kom från
Polismyndighetens underrättelseverksamhet och var ur integritetssynpunkt
mycket känsliga.

Jag har inte anledning att ha någon annan uppfattning än den som myndigheten
angett i sitt yttrande till JO, nämligen att det inte stod klart att uppgifterna kunde
lämnas ut utan skada eller men för personerna eller någon av deras närstående.
Sekretess gällde för uppgifterna, i vart fall enligt 35 kap. 1 § första stycket 4
OSL.

En uppgift som omfattas av sekretess får inte röjas för en enskild om inte annat
anges i offentlighets- och sekretesslagen eller i en lag eller förordning som den
lagen hänvisar till (se 8 kap. 1 § OSL). Sekretessbelagda uppgifter får dock
lämnas ut till en enskild om det är nödvändigt för att den utlämnande
myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (se 10 kap. 2 § OSL).
Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Sekretessen får bara efterges i de fall ett
utlämnande av sekretessbelagda uppgifter är en nödvändig förutsättning för att
en myndighet ska kunna fullgöra en viss skyldighet. (Se prop. 1979/80:2 Del A
s. 465 och 494.)

I det här fallet vidtogs åtgärden i syfte att förebygga brott samt för att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Detta faller visserligen inom
Polismyndighetens uppgifter (se 2 § polislagen). Det har dock inte gjorts
gällande att det genom underrättelser eller på annat sätt fanns uppgifter om att
något allvarligt våldsbrott med koppling till nätverken var nära förestående på
någon av krogarna, och utredningen ger inte heller stöd för att det var därför
som uppgifterna lämnades ut. Polisens åtgärd kan därför inte sägas ha handlat
om att i ett konkret fall förebygga brottslighet eller upprätthålla allmän ordning
och säkerhet, utan om att i en mer allmän mening uppnå sådana syften.

Utlämnandet kan inte anses ha varit nödvändigt för att Polismyndigheten skulle
kunna fullgöra sin verksamhet. Det har därför inte funnits stöd i 10 kap. 2 §
OSL för att lämna ut uppgifterna. Jag kan inte heller se att det finns någon
annan tillämplig sekretessbrytande bestämmelse.

Jag vill även lägga till följande.

Genom att lämna ut uppgifterna till krogrepresentanterna avhände sig
Polismyndigheten i princip all kontroll över hur uppgifterna kunde komma att
användas. Det har exempelvis kommit fram att uppgifterna fått spridning i
medier. Enligt AA har de även förekommit på internetforumet Flashback.
                                                                    Dnr 768-2023     Sid 8 (8)




Lokalpolisområdet har inte redovisat någon annan åtgärd för att begränsa en
spridning av uppgifterna än att företrädarna för krogarna uppmanades att inte
föra uppgifterna vidare utanför en begränsad krets personer. Detta har
uppenbarligen inte varit tillräckligt, och det måste ha stått klart för
lokalpolisområdet att uppgifterna kunde komma att få en stor spridning.

Polisens agerande var inte förenligt med rörelsefriheten och rätten till
privatlivet
Vid mötet med företrädare för krogarna redogjorde polisen för riskerna för
allvarliga våldsbrott som var förknippade med personerna på listan. Det uttalade
syftet var att de berörda personerna inte skulle tillåtas besöka krogarna. Även
om beslutet om huruvida en eller flera av de berörda personerna skulle nekas
tillträde låg hos krogarna kan polisens åtgärd inte anses ha varit förenlig med
rätten att röra sig fritt enligt regeringsformen och Europakonventionen.

Vidare får de uppgifter som lämnades till krogarna anses ha utgjort ett angrepp
på de berörda personernas rykte och därmed ett ingrepp i deras privatliv, som är
skyddat i artikel 8 i Europakonventionen. Utredningen är inte tillräcklig för att
jag ska kunna uttala mig om oskuldspresumtionens betydelse i det här fallet.

Något lagstöd för åtgärden kan som framgått inte härledas ur den allmänna
bestämmelsen om polisens uppgifter i 2 § polislagen. Inte heller i övrigt kan jag
se att det funnits nödvändigt lagstöd.

Kritik
Polismyndigheten kritiseras för att utan stöd i författning ha lämnat ut
sekretessbelagda uppgifter till enskilda, vilket inte var förenligt med
rörelsefriheten och rätten till respekt för privatlivet.

Jag ställer mig frågande till att det från lokalpolisområdets sida inte redovisats
vilka överväganden som gjordes innan uppgifterna lämnades ut. Agerandet är
anmärkningsvärt och jag ser allvarligt på det inträffade.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Leo Nilsson Nannini har föredragit ärendet och tf. byråchefen
Lovisa Johansson har deltagit i beredningen.
