# Kritik mot en rådman och en nämndeman vid Förvaltningsrätten i Falun för hanteringen av en fråga om jäv

JO 2014-04-08 dnr 772-2013

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                     Sid
                                                                           2014-04-08           772-2013               1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en rådman och en nämndeman vid Förvaltningsrätten i Falun
                        för hanteringen av en fråga om jäv


                          Beslutet i korthet: En nämndeman var ledamot i en socialnämnd. Hon var därför jävig
                          att handlägga ett mål där socialnämnden hade ansökt om vård enligt lagen (1990:52)
                          med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Nämndemannen får i beslutet kritik
                          för att hon inte upplyste rättens ordförande om att hon endast några veckor före
                          förhandlingen i förvaltningsrätten hade deltagit i socialnämndens arbetsutskotts beslut
                          gällande samma parter som de i målet vid domstolen. Rådmannen får kritik för att han
                          tillät nämndemannen att delta i handläggningen av målet trots att hon var jävig.

## Bakgrund

AA framförde i JO:s ärende med dnr 5964-2012 klagomål mot bl.a. Förvaltnings-
                        rätten i Falun med anledning av handläggningen i domstolens mål 845-12 i fråga
                        om en ansökan om vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
                        vård av unga, LVU, där sökanden var Socialnämnden i Borlänge kommun. AA
                        uppgav bl.a. att nämndemannen BB var jävig i målet eftersom hon var ledamot i
                        Socialnämnden i Borlänge kommun.

                        JO hämtade den 15 november 2012 in muntliga upplysningar från BB. Hon uppgav
                        i huvudsak följande.

                                  Hon är ledamot av Socialnämnden i Borlänge kommun sedan den 1 januari 2011.
                                  Hon minns inte namnen i aktuell dom från Förvaltningsrätten i Falun, men det torde
                                  vara detta ärende som hon minns som det enda ärende som hon har suttit i som
                                  nämndeman och där sökande var Socialnämnden i Borlänge kommun. När
                                  handlingarna från Förvaltningsrätten i Falun kom till henne, läste hon igenom dem.
                                  Hon kände inte igen namnen eller hade på något sätt fått information om ärendet i
                                  socialnämnden. Hon hade alltså ingen insyn i ärendet. Ordföranden i förvaltnings-
                                  rätten frågade henne om hon hade någon koppling till ärendet eller anknytning i
                                  övrigt och då berättade hon ovanstående och svarade nej på hans fråga.
                        Den 4 december 2012 beslutade JO Wiklund att vad som framkommit inte gav
                        anledning till fortsatt utredning.

## Anmälan

CC och DD lämnade härefter, för AA:s räkning, in en ny anmälan mot
                        Förvaltningsrätten i Falun och nämndemannen BB. De uppgav bl.a. följande.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 772-2013     Sid 2 (5)




Nämndemannen BB var jävig i förvaltningsrättens mål 845-12 gällande vård enligt
LVU eftersom hon den 21 mars 2012 var med i Socialnämnden i Borlänge
kommuns arbetsutskott och beslutade om umgängesbegränsning med stöd av LVU
rörande exakt samma parter som de i aktuellt mål vid domstolen. BB hade inte
anmält detta jävsförhållande till rätten. Hon hade i telefonsamtal den 15 november
2012 också lämnat felaktiga upplysningar om förhållandena till JO.

Utredning
Förvaltningsrätten uppmanades att yttra sig över anmälan och redovisa sin
bedömning av det som kommit fram.

Förvaltningsrätten (lagmannen EE) lämnade ett remissvar den 22 maj 2013. Av
yttrandet framgick i huvudsak följande.
      Juristdomaren i målet, FF, har lämnat följande yttrande.
      Jag har en förhållandevis tydlig minnesbild av mål nr 845-12, eftersom det var ett
      LVU-mål med omfattande utredning. Den muntliga förhandlingen, som hölls i
      förvaltningsrätten den 3 april 2012, tog närmare fyra timmar i anspråk och
      inkluderade flera vittnesförhör. Förutom jag själv dömde nämndemännen BB, GG
      och HH i målet. Eftersom jag kände till att BB är ledamot i Socialnämnden i
      Borlänge kommun tog jag upp frågan om eventuellt jäv med nämndemännen innan
      målet ropades på. Min minnesbild av de frågor jag särskilt ställde till BB stämmer
      väl överens med vad hon själv har sagt till byråchefen vid JO JJ den 15 november
      2012, dvs. jag frågade henne om hon hade någon koppling till ärendet eller kände
      sig jävig i övrigt. BB svarade nekande på dessa frågor. Eftersom jag gjorde
      bedömningen att ledamotskapet i nämnden i detta fall inte per automatik jävade ut
      BB drog jag, utifrån de svar hon lämnade, slutsatsen att hon inte var jävig att
      handlägga målet. Hade jag vid denna tidpunkt haft kännedom om att hon deltagit i
      beslutet om umgängesbegränsning rörande samma parter hade naturligtvis min
      slutsats blivit den motsatta. Jag vill i sammanhanget påpeka att det enligt 4 kap. 14 §
      RB är domarens eget ansvar att självmant ge till känna omständigheter som kan
      antas utgöra jäv. Med hänsyn till att man som juristdomare även vid en domstol av
      Förvaltningsrätten i Faluns storlek tjänstgör med förhållandevis många olika
      nämndemän finns det, enligt min mening, varken möjlighet eller anledning att inte
      upprätthålla en tämligen strikt tillämpning av den nämnda bestämmelsen.
       Avslutningsvis bör nämnas att förvaltningsrätten den 11 april 2012 fick in ett
      överklagande av det ovan nämnda umgängesbegränsningsbeslutet (mål nr 1675-12).
      Målet lottades inledningsvis in på min domarkod som ett sambandsmål till mål nr
      845-12. Den 11 april hade jag semester. Den 12 april beslutade jag att det inte var
      lämpligt att jag även skulle hantera frågan om umgängesbegränsning, varför jag bad
      registratorn lotta om målet till den andra dömande enheten. Eftersom målet direkt
      lottades om till annan domare, fanns det ingen anledning för mig att gå igenom
      handlingarna i akten. Det ska dock för tydlighetens skull framhållas att
      sammanträdesprotokollet från socialnämnden den 21 mars 2012 aktbilagerats i mål
      nr 1675-12, och att uppgiften om att BB deltagit i beslutet därmed fanns tillgängligt
      i ett annat öppet mål hos domstolen när jag den 30 april 2012 meddelade dom i
      LVU-målet.
      ---
      Nämndemannen BB har framfört att hon inte har något minne av att ha suttit i
      socialnämnden när frågan om umgängesbegränsning avgjordes där och vill betona
      att hon inte medvetet har lämnat felaktiga upplysningar om förhållandena till JO.
      Inledningsvis vill jag framhålla att jag anser att BB var jävig i det aktuella målet. I
      övrigt vill jag anföra följande. Det är, precis som FF skriver i sitt yttrande, domarens
                                                                         Dnr 772-2013      Sid 3 (5)




      eget ansvar att självmant ge till känna omständigheter som kan antas utgöra jäv. När
      det gäller det aktuella målet tog FF själv upp frågan om jäv med BB och de övriga
      nämndemännen. Två frågor uppkommer med anledning av detta, dels om FF därmed
      kan anses ha gjort vad som kan krävas av honom för att säkerställa att BB inte var
      jävig i målet, dels om enbart den omständigheten att BB var ledamot i
      socialnämnden i fråga borde ha varit tillräckligt för att hon skulle anses jävig, och att
      domstolen således borde ha kallat in en ersättare för henne. När det gäller den första
      frågan anser jag att FF, genom att ställa frågan om eventuellt jäv, har gjort vad som
      kan krävas av honom för att en jävssituation skulle undvikas. Nästa fråga är om det
      kan anses vara förvaltningsrättens skyldighet att se till att en nämndeman som,
      jämsides med sitt uppdrag, också är ledamot i en socialnämnd inte sitter med i rätten
      där socialnämnden i fråga är part. Även om en sådan skyldighet skulle minska risken
      för jäv, anser jag den inte motiverad med hänsyn bl.a. till det betydande merarbete
      som en sådan rutin skulle medföra för en redan pressad administration. Däremot
      anser jag det självfallet vara av stor vikt att domstolen informerar nämndemännen
      om vad som gäller, och att ordföranden i ett mål där socialnämnden är part förhör
      sig om möjlig jävsproblematik för de nämndemän som deltar i avgörandet.
CC och DD kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering
Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska domstolar i sin verksamhet beakta allas
likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet (objektivitetsprincipen).

I avsikt att skapa garantier för att den grundlagsfästa objektivitetsprincipen
efterlevs av domstolarna har det i förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, och
rättegångsbalken, RB, införts jävsbestämmelser.

I 41 § FPL anges att i fråga om jäv mot den som handlägger mål enligt FPL gäller
bestämmelserna i 4 kap. RB om jäv mot domare.

I 4 kap. 13 § RB finns bestämmelser om domarjäv. Paragrafen innehåller dels en
uppräkning av särskilt angivna förhållanden som medför att en domare är jävig att
handlägga ett mål (punkterna 1–9), dels en allmänt hållen bestämmelse, en s.k.
generalklausul (punkt 10).

De bestämmelser som är av intresse i detta sammanhang återfinns i punkterna 4
och 10. Det sägs där att domare är jävig att handlägga mål dels om han, då
kommun är part, är ledamot av nämnd eller styrelse som handhar förvaltningen av
den angelägenhet målet rör, dels om eljest särskild omständighet föreligger, som är
ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.

Av betydelse för tolkningen av generalklausulen i punkten 10 är artikel 6.1 i
Europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (se t.ex. NJA 2010 s. 274).

Europadomstolen har i sin rättspraxis urskilt två element, dels krav på subjektiv
opartiskhet, nämligen att varje domare faktiskt ska döma opartiskt, dels krav på
objektiv opartiskhet, som innebär att det för en objektiv iakttagare inte får finnas
några legitima tvivel om domstolens opartiskhet och oberoende (jfr Danelius,
Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2012, s. 201).
                                                                   Dnr 772-2013    Sid 4 (5)




I 4 kap. 14 § första stycket RB anges att om en domare vet att det finns en
omständighet, som kan antas utgöra jäv mot honom, är han skyldig att självmant ge
det till känna.

Med domare avses i detta sammanhang inte bara juristdomare utan också
nämndemän. Dessa ska alltså bedömas på samma sätt som juristdomarna vid
bedömning av om jäv föreligger eller inte.

Bedömning
Enligt 41 § FPL och 4 kap. 13 § 4 RB är en domare jävig att handlägga ett mål där
en kommun är part om domaren är ledamot av den nämnd som har hand om
förvaltningen av den angelägenhet som målet rör. BB var ledamot av
Socialnämnden i Borlänge kommun. Kommunen svarar enligt 2 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453) för socialtjänsten inom sitt område. Enligt 2 kap. 4 §
socialtjänstlagen fullgörs kommunens uppgifter inom socialtjänsten av den eller de
nämnder som kommunfullmäktige bestämmer, i Borlänge kommun av
socialnämnden. I det mål som anmälan avser var det Socialnämnden i Borlänge
kommun som hade ansökt hos förvaltningsrätten om vård med stöd av 4 § LVU.

Frågan är om den domare som också är ledamot av en socialnämnd redan av det
skälet är jävig att handlägga mål där socialnämnden är sökande.

Bestämmelsen om domarjäv för den som är ledamot av en kommunal nämnd kom
till i en tid då domstolarna inte var inblandade i den kommunala
myndighetsutövningen på det sätt som är fallet i dag. Bestämmelsen får därför
antas ursprungligen ha tagit sikte främst på fall där kommunen är part i ett
civilrättsligt mellanhavande. Enligt sin ordalydelse träffar bestämmelsen emellertid
också den situation som är aktuell i detta fall, dvs. att domaren är ledamot i den
socialnämnd som är part i målet eftersom den fullgör kommunens uppgifter inom
socialtjänsten. Så bör bestämmelsen också enligt min mening tolkas.

BB var alltså redan på grund av att hon var ledamot i Socialnämnden i Borlänge
kommun enligt 41 § FPL och 4 kap. 13 § 4 RB jävig att handlägga det mål om vård
med stöd av LVU där socialnämnden var sökande.

FF var ordförande i rätten och ansvarig för hanteringen av frågan om någon av
rättens ledamöter var jävig. Han visste att BB var ledamot i socialnämnden men
ansåg inte att hon av det skälet var jävig att handlägga målet. Det finns därför
enligt min mening inte tillräckliga skäl att kritisera BB för att hon inte avstod från
att delta i handläggningen redan av det skälet att hon var ledamot i socialnämnden.
Hon hade däremot en skyldighet att i enlighet med 41 § FPL och 4 kap. 14 § första
stycket RB upplysa om att hon endast några veckor före förhandlingen i
förvaltningsrätten hade deltagit i socialnämndens arbetsutskotts beslut gällande
samma parter som de i målet vid domstolen. Hon ska kritiseras för att inte ha gjort
det.
                                                                     Dnr 772-2013    Sid 5 (5)




FF förtjänar kritik för att han tillät BB att delta i handläggningen av målet trots att
hon var jävig på grund av att hon var ledamot i socialnämnden.

Vad som i övrigt framkommit föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
