# Kritik mot Attunda tingsrätt för bristfällig underrättelse till Kriminalvården om hävning av ett häktningsbeslut

JO 2026-09-07 dnr 773-2026

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                      Sid
                                                                  2026-09-07              773-2026                1 (4)



Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                   Kritik mot Attunda tingsrätt för bristfällig underrättelse till
                   Kriminalvården om hävning av ett häktningsbeslut


                    Beslutet i korthet: Efter avslutad huvudförhandling i ett brottmål avkunnade Attunda
                    tingsrätt beslut om att häva ett häktningsbeslut avseende den tilltalade i närvaro av
                    bl.a. Kriminalvårdens transportpersonal. Ett skriftligt besked om saken skickades till
                    häktet först en dryg timme senare. När den tilltalade på egen hand tog sig till häktet
                    för att hämta ut sina tillhörigheter blev han kvarhållen där i väntan på klargörande i
                    frågan om han var fortsatt häktad.
                    ChefsJO framhåller att en underrättelse om hävning av ett beslut om frihetsberövande
                    måste ske på ett sätt som, så långt möjligt, motverkar missförstånd som kan leda till
                    att en person hålls felaktigt frihetsberövad. När ett beslut om att häva ett beslut om
                    frihetsberövande avkunnas i samband med en förhandling är det enligt chefsJO en
                    lämplig ordning att direkt i samband med förhandlingen skicka ett elektroniskt
                    meddelande till Kriminalvården och säkerställa att meddelandet har mottagits eller att
                    lämna ett skriftligt besked till den personal från Kriminalvården som närvarat vid
                    förhandlingen. Tingsrätten kritiseras för den bristfälliga underrättelsen till
                    Kriminalvården.

## Initiativet

JO har i ett annat ärende utrett klagomål mot Kriminalvården, häktet Sollentuna
                   (dnr 6417-2025). I anmälan i det ärendet anfördes att Attunda tingsrätt efter
                   avslutad huvudförhandling i ett brottmål beslutade att en tilltalad skulle
                   försättas på fri fot. När han en stund senare skulle hämta ut sina tillhörigheter i
                   häktet hölls han kvar där.

                   Av Kriminalvårdens yttrande i det ärendet framgick bl.a. följande. Tingsrätten
                   lämnade inte något skriftligt besked till Kriminalvårdens transportpersonal om
                   att häktningsbeslutet hade hävts, utan uppgav att ett sådant skulle mejlas till
                   häktet. Transportpersonalen erbjöd den tilltalade skjuts tillbaka till häktet, men
                   han valde att lämna domstolen på egen hand. Personalen tog inte kontakt med
                   häktet utan förlitade sig på att domstolen skulle meddela häktet per mejl. När
                   den tilltalade kom till häktet för att hämta sina tillhörigheter var han registrerad
                   som häktad i systemet. Vakthavande befäl kontaktade transportledaren, som
                   uppgav att det hade lämnats ett muntligt besked om att de skulle släppa den
                   tilltalade, men att de inte hade fått något skriftligt besked. Omkring kl. 15.45


    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                   E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                       Dnr 773-2026      Sid 2 (4)




ringde vakthavande befäl till tingsrätten och fick beskedet att den tilltalade
fortfarande var häktad. Vakthavande befäl beslutade att ta in den tilltalade i ett
väntrum för att utreda saken vidare. Domstolen skickade kl. 16.14 mejl om att
häktningen hade hävts.

Jag beslutade i ett särskilt ärende att granska hur Attunda tingsrätt hade hanterat
sin skyldighet att underrätta Kriminalvården om beslutet att häva häktningen.

Utredning
JO begärde att Attunda tingsrätt skulle yttra sig i ärendet.

Den ansvariga rådmannens yttrande
Av tingsrättens yttrande framgick att rådmannen AA, som var ordförande vid
den aktuella huvudförhandlingen, anförde bl.a. följande.

Efter att huvudförhandlingen hade avslutats kl. 15.00 beslutade tingsrätten att
den tilltalade inte längre skulle vara häktad. Beslutet avkunnades i närvaro av
bl.a. parter och transportpersonal från Kriminalvården. Han försäkrade sig om
att transportpersonalen hade förstått innebörden av beslutet, vilket de hade gjort.
Transportpersonalen frågade om de skulle få med sig en ”lapp” från rätten. Han
svarade att tingsrätten senare skulle skicka ett häktningsbesked till Kriminal-
vården per mejl. För honom framstod det som självklart att transportpersonalen
skulle meddela vakthavande befäl eller motsvarande om att häktningen hade
hävts, även om tingsrätten hade åtagit sig att mejla ett besked. Den tilltalade
lämnade rättssalen genom allmänhetens dörr.

Efter att den enskilda överläggningen var avslutad och han hade återvänt till sitt
kontor lämnade tingsnotarien ett utkast till häktningsbesked till honom. Han
kontrollerade uppgifterna och bad notarien att mejla beskedet till Kriminal-
vården. Av verksamhetsstödet Vera framgår att häktningsbeskedet skickades
kl. 16.14. Personal från Kriminalvården skickade kl. 16.20 ett mejl till
tingsrätten och efterfrågade telefonkontakt angående beskedet, varvid en
handläggare ringde upp och bekräftade att häktningen hade hävts.

Enligt hans bedömning har tingsrätten, genom avkunnandet av beslutet att häva
häktningsbeslutet, uppfyllt sin skyldighet att underrätta Kriminalvården om
beslutet. En annan sak är att den skriftliga underrättelsen borde ha skickats
tidigare i samband med beslutet.

Tingsrättens yttrande
Tingsrätten, genom lagmannen BB, anförde bl.a. följande.

Vid den aktuella tidpunkten angavs det i tingsrättens rutiner för häktnings-
förhandlingar att ett beslut om att häva ett anhållningsbeslut skulle skickas
elektroniskt till häktet. Enligt tingsrättens mening ligger det i sakens natur att
beskedet skulle skickas genast. Det framgick också att protokollföraren skulle
ringa till häktet för att få bekräftat att underrättelsen tagits emot. Att tingsrätten
                                                                    Dnr 773-2026      Sid 3 (4)




gör på detta sätt i stället för att som tidigare lämna en handling till
Kriminalvårdens personal i rättssalen beror på att protokollen numera
färdigställs elektroniskt direkt i förhandlingssalen och kan expedieras
omedelbart.

Tingsrätten hade däremot inte lika utvecklade rutiner vid hävning av
häktningsbeslut vid huvudförhandling. Rutinen var att en skriftlig underrättelse
skulle skickas till häktet, men det fanns ingen tydlig skriftlig instruktion om att
även ringa till häktet. Inom ramen för en allmän översyn har rutinerna därefter
förtydligats och är nu under ytterligare översyn.

Tingsrätten anser att den skriftliga underrättelsen i detta fall har skickats för
sent. Den borde ha skickats direkt i samband med beslutet att häva
häktningsbeslutet. Enligt tingsrätten är det dock tveksamt om förseningen
innebär att domstolen har brustit i sin underrättelseskyldighet enligt 5 §
förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.
Beslutet har avkunnats i närvaro av Kriminalvårdens personal, som därefter
avslutat bevakningen av den tilltalade och låtit honom lämna domstolen på egen
hand.

Bedömning
Av 5 § förordningen om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. framgår
att om en domstol upphäver ett häktnings- eller anhållningsbeslut, ska
domstolen genast underrätta åklagaren och den myndighet som svarar för
förvaringen av den häktade eller anhållne. Som tingsrätten har påpekat
innehåller bestämmelsen inte något uttryckligt formkrav för sådana
underrättelser.

Ett frihetsberövande är en av de mest ingripande formerna av myndighets-
utövning som kan riktas mot en enskild och utgör en omfattade begränsning av
den enskildes fri- och rättigheter (jfr 2 kap. 8 § regeringsformen). För den
enskildes rättssäkerhet är det grundläggande att användningen av tvångsåtgärder
mot honom eller henne sker på ett korrekt sätt. Det kräver att samtliga aktörer
inom rättsväsendet tar sitt ansvar för handläggningen och fullgör sina uppgifter
med stor noggrannhet.

Ett centralt syfte med den nyss nämnda förordningsbestämmelsen måste vara att
säkerställa att ett frihetsberövande upphör så snart som möjligt efter att den
rättsliga grunden för detta har fallit bort. En underrättelse måste därför ske på
ett sätt som, så långt möjligt, motverkar missförstånd som kan leda till att en
person hålls felaktigt frihetsberövad.

En utgångspunkt måste vara att ett besked i skriftlig form generellt sett är
tydligare och minskar risken för missförstånd mellan domstolen och den
mottagande myndigheten. Min uppfattning är därför att det av rättssäkerhetsskäl
i regel inte är tillräckligt att en underrättelse till Kriminalvården enligt 5 §
förordningen om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. lämnas endast
                                                                      Dnr 773-2026    Sid 4 (4)




muntligen. När som i detta fall ett beslut om att häva ett beslut om
frihetsberövande avkunnas i samband med en förhandling framstår det som en
lämplig ordning att direkt i samband med förhandlingen skicka ett elektroniskt
meddelande till Kriminalvården och säkerställa att meddelandet har mottagits
eller att lämna ett skriftligt besked till den personal från Kriminalvården som
närvarat vid förhandlingen.

I det aktuella fallet är det utrett att tingsrätten har avkunnat beslut om att häva
häktningsbeslutet i närvaro av bl.a. Kriminalvårdens transportpersonal och först
en dryg timme senare skickat ett skriftligt besked om saken till häktet. Enligt
uppgifter från Kriminalvården har vakthavande befäl ringt till tingsrätten för att
kontrollera om häktningsbeslutet hävts, men fått beskedet att den tilltalade
fortfarande var häktad. Tingsrätten har anmärkningsvärt nog inte berört den
saken i sitt svar till JO. Jag finner det dock inte motiverat att vidta ytterligare
utredningsåtgärder för att försöka få klarhet i denna fråga.

Jag kan konstatera att tingsrättens dröjsmål med att tillhandahålla en skriftlig
underrättelse om beslutet att häva häktningsbeslutet har bidragit till oklarhet
inom Kriminalvården om huruvida häktningen fortfarande bestod, vilket
olyckligtvis ledde till att den tilltalade hölls kvar i väntan på klargörande i
häktningsfrågan (se JO Katarina Påhlssons beslut denna dag, dnr 6417-2025).
Denna händelseutveckling hade enligt min uppfattning kunnat undvikas om
Kriminalvården genast hade fått ett skriftligt besked.

Sammantaget gör jag bedömningen att den underrättelseskyldighet som följer
av 5 § förordningen om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. inte har
uppfyllts. Jag är kritisk till den bristfälliga underrättelsen. Tingsrätten har vid
den aktuella tidpunkten saknat tydliga skriftliga rutiner för underrättelser i
situationer som den nu aktuella, vilket kan ha bidragit till att hanteringen har
brustit i detta fall. Min kritik bör därför riktas mot tingsrätten. Med det sagt är
det positivt att rutinerna ses över.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Lovisa Danielsson har föredragit ärendet och byråchefen
Stefan Nyman har deltagit i beredningen.
