# Rättsmedicinalverkets och Polismyndighetens handläggning av ett ärende om handräckning

JO 2019-03-15 dnr 7734-2017

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2019-03-15               5710-2017              1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                          7734-2017
Elisabeth Rynning




                        Rättsmedicinalverkets och Polismyndighetens handläggning av ett
                        ärende om handräckning


                          Beslutet i korthet: Till följd av en domstols beslut om att en person skulle tas in på
                          en rättspsykiatrisk undersökningsenhet, framställde en tjänsteman vid Rättsmedicinal-
                          verket (RMV) en begäran om polishandräckning för verkställighet av intagningsbe-
                          slutet. Till begäran bifogades de underliggande domstolsbesluten. Tjänstemannen vid
                          RMV saknade dock behörighet att begära handräckning. Vidare angavs i handräck-
                          ningsbegäran att omhändertagandet för inställelsen fick ske från ett visst datum. In-
                          tagningsbeslutet hade dock inte fått laga kraft det angivna datumet. Trots dessa om-
                          ständigheter verkställde Polismyndigheten handräckningen innan intagningsbeslutet
                          hade fått laga kraft. Till följd av detta kom personen i fråga att felaktigt frihetsberövas
                          under uppskattningsvis en timme.
                             När det gäller handläggningen vid RMV konstaterar JO att regleringen på området –
                          liksom myndighetens skriftliga handledning – ger tydliga besked om när ett beslut får
                          verkställas och vem som får begära handräckning. Eftersom RMV:s personalansvars-
                          nämnd har tilldelat den berörde tjänstemannen en varning för det inträffade finner JO
                          dock inte skäl att ytterligare kommentera handläggningen vid RMV.
                             När det gäller handläggningen vid Polismyndigheten konstaterar JO att det av myn-
                          dighetens handbok om handräckningar framgår att det ska kontrolleras att den som
                          begär handräckning är behörig. I detta fall framgick det inte av handräckningsbegäran
                          att så var fallet. Berörd befattningshavare vid Polismyndigheten borde därför ha vid-
                          tagit åtgärder för att kontrollera behörigheten. Berörd befattningshavare borde i detta
                          fall inte heller ha förlitat sig på den uppgift om tidpunkten för verkställbarhet som läm-
                          nades i handräckningsbegäran. Enligt JO kan Polismyndigheten inte undgå kritik för
                          bristerna i den formella kontrollen i handräckningsärendet. JO förutsätter att myndig-
                          heten följer upp det inträffade och vidtar åtgärder så att liknande incidenter inte
                          inträffar i framtiden.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 28 augusti 2017 framförde AA klagomål
                        mot Polismyndigheten. Han anförde i huvudsak följande:

                        Den 14 juni 2017 frihetsberövades han vid sin båt i Göteborg av poliser som
                        avsåg att föra honom till den rättspsykiatriska undersökningsenheten i Göte-
                        borg. Han informerade poliserna om att tingsrättens beslut om intagning för
                        rättspsykiatrisk undersökning inte hade fått laga kraft och av den anledningen


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                        Dnr 5710-2017         Sid 2 (11)
                                                                             7734-2017




inte fick verkställas. Han ringde även till de domstolar som beslutat om intag-
ningen och räckte telefonen till poliserna som fick tala med domstolspersonal.
Därefter kontaktade poliserna handräckningsgruppen som hade beviljat Rätts-
medicinalverkets (RMV) begäran om polishandräckning. Efter cirka trettio
minuter anlände personal från handräckningsgruppen och talade om för honom
att intagningsbeslutet fick verkställas. Under färden till den rättspsykiatriska
undersökningsenheten ringde han flera samtal till bl.a. hovrätten. Han fick tala
med en domare som uppgav att intagningsbeslutet inte fick verkställas. Polis-
erna uttalade att de inte brydde sig om detta. När de anlände till undersöknings-
enheten förklarade enhetschefen vid RMV att intagningsbeslutet inte fick verk-
ställas samt bad om ursäkt för det inträffade. Därefter skjutsade poliserna till-
baka honom till hans båt. Även poliserna bad om ursäkt för det inträffade.

Initiativet
Med anledning av det som kom fram i AA:s anmälan och inhämtade handlingar
från Polismyndigheten inledde jag ett initiativärende i syfte att utreda även
RMV:s hantering av ärendet avseende AA.

Utredning
Handlingar i ärendet begärdes in från Polismyndigheten och därefter bad JO
Polismyndigheten och RMV att yttra sig. Senare begärde JO in ytterligare upp-
lysningar från RMV via telefon. Sedan det kommit fram att den tjänsteman vid
RMV som framställde begäran om polishandräckning inte var läkare, hämtades
ytterligare handlingar in från RMV.

Polismyndighetens yttrande
Till sitt remissvar bifogade Polismyndigheten ett yttrande från polisområdes-
chefen vid Polisområde Storgöteborg och upplysningar från berörda tjänstemän.
Vidare bifogades Polismyndighetens handbok för polishandräckningar
(”Polishandräckningar – Handbok för stöd i beslutsfattandet”).

I remissvaret anfördes följande:

      Bakgrund och redogörelse för handläggningen
      Göteborgs tingsrätt beslutade den 26 januari 2017, i samband med en huvud-
      förhandling gällande åtal mot AA avseende olaga hot och misshandel, att AA
      skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Beslutet fattades med stöd av
      lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning (1 §). Detta beslut benämns
      nedan för ”beslutet om att genomgå undersökning”. Ett sådant beslut gäller
      omedelbart (se 15 § andra stycket a. lag).
      RMV förelades att senast inom fyra veckor lämna utlåtandet över under-
      sökningen till domstolen. Efter att AA inte hörsammat kallelser till RMV be-
      gärde RMV att tingsrätten skulle fatta beslut om att AA skulle tas in på Rätts-
      psykiatriska undersökningsenheten i Göteborg under en tid om högst två veckor i
      enlighet med lagen om rättspsykiatrisk undersökning (10 §). Tingsrätten med-
      delade beslut enligt RMV:s begäran den 21 april 2017. Som skäl för beslutet
      angavs att AA inte hade hörsammat RMV:s kallelser och att AA uppgett att han
      inte hade för avsikt att delta i någon undersökning eller att inställa sig frivilligt
      till RMV. Detta beslut benämns nedan för ”beslutet om att AA skulle tas in på
                                                                  Dnr 5710-2017      Sid 3 (11)
                                                                       7734-2017




undersökningsenheten”. Ett sådant beslut får överklagas särskilt (se 15 § första
stycket a. lag).
AA överklagade beslutet om att han skulle tas in på undersökningsenheten till
hovrätten. Som skäl anfördes att tingsrättens beslut om att han skulle genomgå
en rättspsykiatrisk undersökning var felaktigt. Hovrätten avslog överklagandet i
ett beslut den 19 maj 2017. Hovrätten anförde att den inte hade att pröva beslutet
om rättspsykiatrisk undersökning beträffande AA.
AA överklagade hovrättens beslut i frågan om att han skulle tas in på under-
sökningsenheten till Högsta domstolen, som i beslut av den 26 juni 2017 med-
delade att det inte kommit fram något skäl att meddela prövningstillstånd.
RMV begärde den 23 maj 2017 att Polismyndigheten skulle omhänderta AA
för inställelse vid Rättspsykiatriska avdelningen i Göteborg från och med vecka
22 (d.v.s. från och med den 29 maj 2017). I begäran hänvisades till Göteborgs
tingsrätts beslut enligt 10 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning. Hovrättens
protokoll daterat den 19 maj bifogades begäran. Av begäran framgick att telefon-
kontakt skulle tas med berörd avdelning hos RMV när vederbörande hade
gripits. RMV:s begäran om polishandräckning var undertecknad av BB, enhets-
chef.
Gruppchef och kommissarie CC vid polisens regionala handräckningsgrupp
biföll begäran om handräckning den 26 maj 2017 sedan de formella förutsätt-
ningarna för begäran hade kontrollerats.
Eftersom AA inte kunde påträffas registrerade kommissarie CC en efterlysning i
polisens efterlysningssystem NEPU den 2 juni 2017.
I samband med att AA den 14 juni 2017 kontaktade polisen med anledning av att
han hotades av två personer vid sin båt, beordrades en polispatrull (52-2210) till
aktuell plats. Av polisens händelserapport framgår att polispatrullen uppmärk-
sammades på att AA var efterlyst. Enligt ärendeanteckning daterad samma dag
beordrades ytterligare två polispatruller (51-2660 och 51-2780) till platsen.
Enhetschefen vid RMV ringde och frågade hur det gick med genomförandet av
handräckningsbegäran. CC meddelade att polisen höll på att verkställa hand-
räckningen.
AA omhändertogs och transporterades till RMV:s avdelning i Göteborg. Även
den civila polispatrullen följde med. Enhetschefen vid RMV meddelade då att
beslutet hade verkställts en dag för tidigt. AA kördes därefter tillbaka av polis-
patrull till sin båt. Avlysning av tidigare efterlysning skedde.
Av promemoria upprättad den 22 januari 2018 framgår att AA varit omhänder-
tagen i knappt två timmar från påbörjad till avslutad transport.

Synpunkter från berörda befattningshavare
Synpunkter från gruppchef, kommissarie CC
Innan bifall lämnas till en handräckningsbegäran ska lagstöd för begäran kon-
trolleras och att den som begär handräckning har rätt att begära handräckning.
Aktuell begäran om handräckning bifölls och registrerades den 26 maj 2017 i
polisens ärendesystem. Av RMV:s underlag framgick att AA skulle inställas till
rättspsykiatrisk undersökning och att inställelse inte fick ske förrän vecka 22
(29 maj 2017). Angiven vecka tolkades som att ärendet hade vunnit laga kraft då.
Av de medföljande besluten från tingsrätt respektive hovrätt fanns olika hänvis-
ningar till överklagande. Det var svårt att utläsa vad som prövats av domstols-
instanserna och när överklagandetid passerats. Eftersom RMV ingett en begäran
om handräckning till polisen så framstod det som att verket ansåg att överklag-
andetiden passerats den 12 maj 2017 då det var sista dag för överklagande av
tingsrättens beslut. Det framkom ingen anledning att betvivla riktigheten i
verkets begäran.
Det angavs inte någon adress till AA i underlaget till RMV:s handräcknings-
begäran. Eftersom AA var känd av polisen sedan tidigare och vetskap fanns om
                                                                   Dnr 5710-2017         Sid 4 (11)
                                                                        7734-2017




att AA vistades i Göteborgs skärgård eller kunde anträffas på sin båt togs kontakt
med sjöpolisen först måndag den 29 maj 2017. Efter att sjöpolisen återkopplade
med beskedet att AA inte kunde hittas, lades AA in i polisens efterlysnings-
system NEPU den 2 juni 2017. Vid något tillfälle under perioden 29 maj–14 juni
2017 kontaktades polisen av RMV via telefon där den som tog kontakt var ange-
lägen om att AA snarast skulle omhändertas och föras till angiven plats under
angiven tid enligt handräckningsbegäran. AA anträffades i sin båt förtöjd vid en
brygga. Efter cirka en halvtimmes övertalning följde AA med polisen och kördes
till den adress som RMV angivit i begäran. Bilfärden tog cirka tjugo minuter
varvid AA ringde samtal från sin mobiltelefon. AA uppgav att han ringde till
domare i antingen tingsrätten eller hovrätten. Framme visades polisen och AA in
i en korridor och efter fem till tio minuters väntan kom en person och meddelade
att beslutet om intagning för rättspsykiatrisk undersökning ännu inte hade vunnit
laga kraft. AA kördes då tillbaka till sin båt av polispatrullen. Påbörjad och
avslutad transport översteg inte två timmar.

Synpunkter från de polismän som genomförde handräckningsåtgärden
Av polisassistenterna DD och EE framgår bl.a. följande. De beordrades till
aktuell plats med anledning av att AA förtöjt sin segelbåt i gästhamn utan att
betala hyra för båtplats. Under framkörningen till platsen fick polisassistenterna
information från den regionala ledningscentralen om att AA var efterlyst och
skulle omhändertas för rättspsykiatrisk undersökning. AA blev upprörd och
började skrika på polisassistenterna när han ombads gå iland från båten. AA
uppgav att han hade överklagat beslutet till hovrätten och att han inte kunde
omhändertas innan hans överklagande hade granskats. DD kontaktade då den
jourhavande kommissarien på telefon för att efterhöra om efterlysningen var
aktuell. Denne bekräftade att AA var efterlyst men bad polisassistenterna att
ringa handräckningsgruppen för mer information. Vid kontakt med befälet CC på
handräckningsgruppen konstaterade denne att efterlysningen var aktuell och att
AA skulle föras till Rättspsykiatrin i Backa. Befälet bestämde sig för att komma
till platsen med två kollegor för att vara polisassistenterna behjälpliga. AA hade
under tiden ringt tingsrätt eller hovrätt för att visa att han har överklagat beslutet
och gav DD telefonen för att hon skulle tala med person vid domstolen. Hon
talade med någon som hon uppfattade vara en receptionist eller liknande och
som verkade vara oförstående kring AA:s ärende. Även befälet CC hade telefon-
kontakt med domstolen. Då personal från handräckningsgruppen anlänt till
platsen följde en lång diskussion med AA där han till slut gick iland från sin båt.
Polisassistenterna transporterade AA till RMV. Innan transporten påbörjades
togs kontakt med verket om att polis var på väg med AA enligt instruktion i
myndighetens begäran. CC körde i bilen bakom. Väl på plats lämnades AA över
till personal på RMV och CC med kollega stannade kvar på platsen.
Polisassistenterna lämnade platsen.
Uppgifterna stöds av polisassistent EE:s uppgifter som tillägger att hand-
räckningsgruppen med befälet CC i princip tog över ärendet sedan gruppen
anlänt till AA:s båt. Han och hans kollega transporterade AA till RMV där
handräckningsgruppen tog över igen. Vid ingripandet gjordes mer av polis-
assistenterna än vad rutinen för efterlysta personer fordrar. Kontroll gjordes med
ledningscentral och jourkommissarie samt därefter med handräckningsgruppen.

Synpunkter från polisområdeschefen FF
Polisområdeschefen anser att i detta ärende har de delar som avser dokumenta-
tion samt formell och materiell prövning enligt myndighetens handbok för hand-
räckning i stort utförts på ett fullt godtagbart sätt. Avseende frågan om bifall av
handräckningsbegäran i förhållande till tidpunkten för rättskraft/lagligheten
förelåg ett antal omständigheter i handräckningsbegäran och hovrättens protokoll
vilka tillsammans gav sken av att handräckningsbegäran borde bifallas. Varje år
inkommer cirka 3 500 ärenden till handräckningsgruppen. Ett misstag som i
förevarande fall får anses ursäktligt då begäran bifölls före överklagandetidens
utgång med hänsyn till gruppchefens uppgifter som lämnats samt det stora antal
                                                                  Dnr 5710-2017        Sid 5 (11)
                                                                       7734-2017




ärenden som varje år inkommer till gruppen. Fallet torde vara ytterst ovanligt
varför det inte går att skapa särskilda rutiner. Samtidigt vill polisområdet under-
stryka att det som inträffat är beklagligt.

Synpunkter från sektionschef GG
Av yttrande från sektionschefen vid Utredningsjour sektion 1 framgår att i Stor-
göteborg finns en handräckningsgrupp med uppgift att ta ställning till ärenden
avseende begäran om handräckning. Det aktuella fallet är ovanligt eftersom det
handlar om en pågående rättsprocess där domstol har beslutat om rättspsykiatrisk
undersökning. Ansvariga personer i handräckningsgruppen är mycket måna om
att kontrollera legaliteten i inkomna handlingar avseende handräckning. Grupp-
chefen CC har vid flera tillfällen utbildat andra inom polisen i detaljerna kring en
handräckningsbegäran. Gruppen är mån om att följa de riktlinjer som finns
angivna i handboken ”Polishandräckningar”. Polisen har sällan anledning att
överpröva skälen till en handräckningsbegäran. Om den som begär handräckning
har delegation att begära handräckning och de övriga kriterierna kring behovet
av en eventuell polisiär våldsanvändning är uppfyllda så tillstyrks handräck-
ningsbegäran.

Polismyndighetens rutiner för kontroll av formella förutsättningar
När det gäller de rutiner Polismyndigheten har för att kontrollera att de formella
förutsättningarna för en begäran om handräckning från en annan myndighet kan
följande konstateras.
Enligt polisområdeschefen sker en prövning av handräckningsbegäran där det
kontrolleras om det finns lagstöd för begäran och att den som begär handräck-
ning har rätt att begära den.
Enligt sektionschefen är de ansvariga på handräckningsgruppen mycket måna
om att kontrollera de rättsliga förutsättningarna gällande inkomna handlingar och
man följer de riktlinjer som finns angivna i myndighetens handbok ”Polishand-
räckningar – Handbok för stöd i beslutsfattandet”. Det är bara i undantagsfall
som polisen har anledning att överpröva skälen till en handräckningsbegäran.
Av polisens handbok: Handräckningar – Handbok för stöd i beslutsfattandet,
2015, framgår bl.a. följande.
   En begäran om handräckning ska prövas utifrån formella grunder. Pröv-
   ningen ska omfatta lagligheten och i huvudsak avse frågan om sökanden
   enligt en särskild bestämmelse har befogenhet att ansöka om handräckning
   för den åtgärd som begärs.
   I denna prövning ingår att kontrollera följande.
   1.   Att det finns en handräckningsbestämmelse till vilken den som begär
        handräckning hänvisar.
   2.   Att den som begär handräckning, enligt delegation eller författning, har
        behörighet att hos Polisen begära detta.
        Behörigheten för den som begär handräckning kan framgå direkt av
        aktuell handräckningsbestämmelse. Det krävs att det står klart att den
        som begär handräckning faktiskt är verksam i en sådan befattning. I
        annat fall kan det finnas anledning att begära in delegationsbeslut.
   3.   Att den som begär handräckning på ett tydligt sätt har beskrivit vad
        handräckningen ska omfatta.
   4.   Att de åtgärder som den begärande myndigheten vill ha utförda verk-
        ligen omfattas av vad den myndigheten har rätt att göra.
   En materiell prövning av begäran, d.v.s. om en begäran överhuvudtaget bör
   göras eller inte, ska inte polisen göra. Den prövningen ansvarar den begär-
   ande myndigheten för.
                                                                 Dnr 5710-2017        Sid 6 (11)
                                                                      7734-2017




   Om Polismyndigheten anser att behovet eller lämpligheten av den begärda
   åtgärden kan ifrågasättas, är det lämpligt att den myndighet som gjort fram-
   ställningen uppmärksammas på detta så att frågan kan tas upp till ompröv-
   ning
I övrigt har det inte varit möjligt att inom ramen för denna utredning få fram
ytterligare underlag som närmare beskriver vilka rutiner som gäller för kontroll
av de formella förutsättningarna för en begäran om handräckning vid myndig-
heten.

Rättslig reglering
I 2 § 5 punkten polislagen (1984:387) framgår att polisen vid sidan av sina
huvuduppgifter ska fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt
särskilda bestämmelser. Denna bestämmelse är grunden för att polisen ska bistå
andra myndigheter med handräckning, vilket har sin grund i polisens särskilda
befogenhet och kompetens till våldsanvändning (jfr 10 § polislagen).
I brottmål får rätten besluta om rättspsykiatrisk undersökning i enligt med
1 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning. Om den misstänkte är
på fri fot ska Polismyndigheten på begäran av den läkare som ska avge utlåtandet
lämna biträde för att inställa den misstänkte till undersökningen (13 § a. lag).
Rätten får även besluta om att den misstänkte ska tas in på undersökningsenheten
(10 § a. lag).
Beslut om att en misstänkt ska genomgå rättspsykiatrisk undersökning gäller
omedelbart. Beslut om att någon ska tas in på undersökningsenhet (och som inte
avser förordnande om fortsatt kvarhållande för undersökning) gäller dock inte
omedelbart och kan således överklagas (15 § a. lag).
En polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift ska ingripa på ett sätt som är
försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste
tvång tillgripas, ska detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs
för att det avsedda resultatet ska uppnås (8 § polislagen).
Polisanställda ska i kontakter med allmänheten med beaktande av omständig-
heterna och situationen agera så hänsynsfullt som möjligt, visa behärskning och
uppträda på ett sätt som inger förtroende (10 § polisförordningen [2014:1104]).

Polismyndighetens bedömning
Polismyndigheten är skyldig att lämna biträde för att inställa en misstänkt till en
rättspsykiatrisk undersökning (13 § i lagen om rättspsykiatrisk undersökning).
RMV:s begäran kan enligt sin ordalydelse visserligen anses innefatta en begäran
om sådant biträde. Av bilagorna till RMV:s begäran framgick att det fanns ett i
vederbörlig ordning fattat beslut om att AA skulle genomgå rättspsykiatrisk
undersökning. Det beslutet gällde omedelbart och var alltså inte möjligt att över-
klaga. Enligt detta resonemang fanns det en skyldighet för Polismyndigheten att
lämna det biträde som RMV begärde.
Av handräckningsbegäran framgick dock att RMV begärt och erhållit beslut från
domstol om att AA skulle tas in på undersökningsenheten i Göteborg under en
tid av högst två veckor och att det beslutet inte hade vunnit laga kraft. I skälen
till tingsrättens beslut angavs att AA, alltsedan beslutet om rättspsykiatrisk
undersökning fattats, uppgett att han inte hade för avsikt att delta i någon under-
sökning och att han inte ville ha någon kontakt med vården.
Även om det inte nämndes uttryckligen i RMV:s handräckningsbegäran fanns
således skäl att anta att undersökningen av AA inte kunde genomföras med
mindre än att han togs in på enheten. Det fanns därmed anledning att ifrågasätta
om det var behövligt eller lämpligt med biträde från Polismyndigheten innan det
beslutet hade vunnit laga kraft. Det hade därför varit önskvärt om Polismyndig-
heten vid beredningen av aktuell begäran om polishandräckning hade uppmärk-
                                                                       Dnr 5710-2017        Sid 7 (11)
                                                                            7734-2017




      sammat RMV på nämnda förhållanden så att den nu aktuella händelsen hade
      kunnat undvikas.
      Det fanns även skäl för Polismyndigheten att kontakta RMV vid den formella
      prövningen av begäran om polishandräckning, eftersom det i begäran hänvisades
      till 10 § i lagen om rättspsykiatrisk undersökning. Den aktuella handräcknings-
      bestämmelsen (13 §) hänvisar dock inte till 10 § utan till 7 § i nämnda lag och
      det torde därför inte finnas någon skyldighet för Polismyndigheten att biträda
      med handräckningsåtgärder utöver själva inställelsen till undersökningen.
      Polismyndigheten har förståelse för att RMV:s begäran och de bifogade doku-
      menten har framstått som svårförståeliga för berörda befattningshavare. Som
      redovisats ovan fanns det författningsstöd för Polismyndighetens ingripande,
      eftersom beslutet om att AA skulle genomgå aktuell undersökning gällde
      omedelbart och inte var föremål för prövning i domstol.
      Även om det övergripande ansvaret för den som omfattas av ett ingripande av nu
      aktuellt slag ligger på den begärande myndigheten och orsaken till den aktuella
      händelsen i allt väsentligt inte kan hänföras till Polismyndigheten, kan myndig-
      heten inte annat än att beklaga det inträffade och det obehag som AA har utsatts
      för.
      Polismyndigheten instämmer avslutningsvis i polisområdeschefens bedömning
      att de polismän som utförde aktuell handräckningsåtgärd har agerat på ett före-
      dömligt sätt. De har kontaktat RMV i enlighet med givna instruktioner och har
      även gjort erforderliga kontroller när AA ifrågasatte ingripandet.

Rättsmedicinalverkets yttrande
Till sitt remissvar bifogade RMV bl.a. ”Handledning – rättspsykiatrisk under-
sökning och avgivande av utlåtande enligt lagen (1991:1137) om rättspsyki-
atrisk undersökning” och ett protokoll från ett sammanträde i RMV:s personal-
ansvarsnämnd.

I sitt remissvar anförde RMV i huvudsak följande (de bilagor som nämns har
utelämnats):

      Omständigheter
      Den 23 maj 2017 framställde berörd befattningshavare begäran om handräckning
      av AA till Polismyndigheten. AA befann sig då på fri fot och skulle enligt beslut
      av domstol genomgå en rättspsykiatrisk undersökning vid den rättspsykiatriska
      undersökningsenheten i Göteborg. Begäran om handräckning framställdes av
      berörd befattningshavare till Polismyndigheten innan beslutet från domstol om
      att AA skulle tas in vunnit laga kraft.
      Den 14 juni 2017 informerade kriminaljourens handräckningsenhet rättspsyki-
      atriska undersökningsenheten i Göteborg om att AA eftersöktes av polis. Polisen
      informerade kort därefter enheten om att de var på väg in med AA. Polisen
      angav att AA uppgett att han överklagat beslutet om intagning. Berörd befatt-
      ningshavare gick igenom handlingslistan i ärendet där beslut från Högsta dom-
      stolen saknades. Befattningshavaren kontaktade registrator på hovrätten för att
      efterhöra ärendets status och fick då reda på att beslutet om att ta in AA inte
      vunnit laga kraft. Behörig befattningshavare försökte kontakta centralvakten på
      enheten för att förhindra verkställigheten. Så snart AA anlände till enheten för-
      sattes han på fri fot. AA hade då varit frihetsberövad utan laga grund från det att
      han omhändertogs av polis.
                                                                        Dnr 5710-2017        Sid 8 (11)
                                                                             7734-2017




      Gällande regelverk
      I RMV:s rättspsykiatriska verksamhet tillämpas bl.a. lagen (1991:1137) om rätts-
      psykiatrisk undersökning (LRU). RMV har också gett ut föreskrifter (HSLF-FS
      2015:31) om rättspsykiatrisk undersökning, se bilaga 1. Vid RMV tillämpas
      också Handledning – rättspsykiatrisk undersökning och avgivande av utlåtande
      enligt lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, se bilaga 2.
      Av 10 § LRU följer att om en misstänkt som inte är häktad eller annars berövad
      friheten underlåter att inställa sig till en rättspsykiatrisk undersökning eller om
      det finns något annat skäl att anta att han inte kommer att frivilligt medverka till
      undersökningen, får rätten besluta att han ska tas in på undersökningsenheten.
      Av RMV:s Handledning – rättspsykiatrisk undersökning och avgivande av
      utlåtande enligt lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, avsnitt
      1.6.2, framgår bl.a. att om en misstänkt som inte är häktad eller annars berövad
      friheten underlåter att inställa sig till en rättspsykiatrisk undersökning eller om
      det finns något annat skäl att anta att personen inte kommer att frivilligt med-
      verka till undersökningen, får domstol besluta att han eller hon ska tas in på
      undersökningsenheten.
      Domstolens beslut om intagning eller kvarhållande med stöd av 10 § LRU får
      överklagas särskilt. Beslutet om intagning får inte verkställas förrän det har
      vunnit laga kraft, det vill säga tre veckor räknat från den dag den misstänkte fick
      del av beslutet och under förutsättning att den misstänkte inte har överklagat be-
      slutet.

      Vidtagna åtgärder
      Berörd befattningshavare har med anledning av det inträffade beretts tillfälle att
      yttra sig och har härvid anfört bl.a. följande:
      Han känner till att begäran om handräckning kräver lagakraftvunnen dom. Det
      var ett misstag att inte kontrollera status för hovrättens beslut och att begära
      handräckning innan beslutet vunnit laga kraft. En förklaring är att den här typen
      av ärenden inte förekommer så ofta.
      Händelsen har föranlett ett disciplinärende vid RMV:s personalansvarsnämnd.
      Berörd befattningshavare har därvid, med hänsyn till omständigheterna i ärendet
      och den oaktsamhet som han vid en sammantagen bedömning visat, åsidosatt
      sina skyldigheter i anställningen i sådan omfattning att en disciplinpåföljd ansetts
      motiverad. Berörd befattningshavare har därför tilldelats en varning, se bilaga 3.

AA fick möjlighet att kommentera remissvaret.

Bedömning
Rättslig reglering
Polismyndigheten och RMV har i sina remissvar redogjort för bestämmelser
som har betydelse i ärendena. Som anförts ska Polismyndigheten enligt 13 §
LRU, på begäran av den läkare som ska avge det rättspsykiatriska utlåtandet,
lämna biträde för att inställa den misstänkte till undersökningen om denne är på
fri fot. I det sammanhanget vill jag även nämna följande bestämmelser. Av
5 kap. 6 § första stycket Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:29) om
utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården m.m., framgår att utlåtandet om
den rättspsykiatriska undersökningen får avges av läkare som har specialist-
kompetens i rättspsykiatri och läkare med erfarenhet från rättspsykiatrisk
undersökningsverksamhet som har specialistkompetens i allmän psykiatri eller
barn- och ungdomspsykiatri och som av RMV förordnats att avge rättspsykia-
                                                                Dnr 5710-2017       Sid 9 (11)
                                                                     7734-2017




triska utlåtanden. Enligt bestämmelsens andra stycke får Socialstyrelsen, efter
samråd med RMV, medge undantag från kravet på specialistkompetens. Verk-
samhetschefen ska ansöka hos Socialstyrelsen om att läkare med annan kompe-
tens får avge rättspsykiatriska utlåtanden m.m. Av 2 kap. 2 § första stycket i de
av RMV nämnda föreskrifterna om rättspsykiatrisk undersökning, framgår att
utlåtandet om den rättspsykiatriska undersökningen enligt 7 § LRU ska avges av
en specialist i rättspsykiatri (rättspsykiater) vid undersökningsenheten eller av
en annan rättspsykiater som RMV bestämmer.

Omständigheter
Göteborgs tingsrätt beslutade i januari 2017 att AA skulle genomgå en rätts-
psykiatrisk undersökning. I april samma år beslutade tingsrätten, på begäran av
RMV, att AA skulle tas in på undersökningsenheten. Hovrätten för Västra
Sverige fastställde intagningsbeslutet den 19 maj 2017. Hovrättens beslut fick
överklagas senast den 16 juni 2017.

RMV:s enhetschef BB, som är legitimerad psykolog, framställde den 23 maj
2017 en begäran om polishandräckning av AA för verkställighet av intagnings-
beslutet. I handräckningsbegäran angavs att omhändertagandet för inställelsen
fick ske fr.o.m. vecka 22, dvs. den 29 maj 2017. Till begäran bifogades det ovan
nämnda hovrättsbeslutet. Polismyndigheten verkställde begäran om handräck-
ning den 14 juni 2017, varvid AA kom att felaktigt frihetsberövas under upp-
skattningsvis en timmes tid.

Handläggningen vid Rättsmedicinalverket
Det har kommit fram att BB, som inte var läkare, saknade behörighet att begära
polishandräckning av intagningsbeslutet. Det har även kommit fram att intag-
ningsbeslutet inte hade fått laga kraft och därför inte fick verkställas.

Jag kan konstatera att regleringen på området – liksom RMV:s skriftliga hand-
ledning – ger tydliga besked om när ett beslut om intagning enligt 10 § LRU får
verkställas och vem som får begära handräckning. Den omständigheten att BB
framställde begäran om handräckning innan intagningsbeslutet fick verkställas
tycks ha berott på ett enskilt misstag. Det finns dock skäl att se allvarligt på
BB:s agerande eftersom det resulterade i att en person felaktigt frihetsberöv-
ades.

Frågan om BB:s behörighet uppmärksammades först i slutskedet av JO:s hand-
läggning. Av handlingarna i ansvarsnämndens disciplinärende, som JO begärde
in, framgår att beslutet om varning grundades även på den omständigheten att
BB saknade behörighet att framställa handräckningsbegäran. Jag finner det
anmärkningsvärt att RMV inte berörde behörighetsfrågan i sitt remissvar.

Jag noterar att BB inom ramen för disciplinärendet har tilldelats en varning för
det inträffade och finner därför inte anledning att ytterligare kommentera hand-
läggningen av AA:s ärende vid RMV.
                                                                  Dnr 5710-2017      Sid 10 (11)
                                                                      7734-2017




Handläggningen vid Polismyndigheten
När det gäller Polismyndigheten är den centrala frågan om handräcknings-
gruppen har brustit vid kontrollen av de formella förutsättningarna för den
aktuella handräckningen.

Behörighetsfrågan
Av Polismyndighetens remissvar framgår att det i myndighetens handbok om
handräckning anges att det inom ramen för den formella prövningen av en
handräckningsbegäran ska kontrolleras bl.a. att den som begär åtgärden har
behörighet för det enligt delegation eller författning. Som framgått ovan är
lagstiftningen tydlig i frågan om att enbart vissa läkare får begära polishand-
räckning enligt 13 § LRU. I detta fall var handräckningsbegäran undertecknad
av en enhetschef. Det framgick inte att denne var läkare. Det har inte heller
kommit fram att berörd befattningshavare vid handräckningsgruppen vidtog
någon åtgärd för att kontrollera om BB var behörig att begära handräckning.
En sådan kontroll – som hade kunnat ske utan betydande arbetsinsatser, t.ex.
genom telefonkontakt med RMV – borde ha gjorts.

Verkställbarhetsfrågan
Den myndighet som verkställer handräckningar måste kunna utläsa av författ-
ningar och domstolsbeslut när ett visst beslut får verkställas. Till handräck-
ningsbegäran bifogades i detta fall hovrättens intagningsbeslut, där sista dag för
överklagande framgick. Frågan är om berörd befattningshavare vid handräck-
ningsgruppen borde ha förlitat sig på de uppgifter om verkställbarhet som fanns
i handräckningsbegäran. Jag kan ha förståelse för Polismyndighetens synpunkt
att handräckningsbegäran i förhållande till hovrättens beslut framstod som tve-
tydig i fråga om tidpunkten för intagningsbeslutets verkställbarhet. Vid dessa
förhållanden borde dock berörd befattningshavare vid handräckningsgruppen
inte ha förlitat sig på uppgifterna i handräckningsbegäran. Denne borde i stället
lämpligen ha tagit kontakt med RMV för att reda ut frågan. Jag vill dock fram-
hålla att Polismyndigheten måste förvissa sig om att rättens beslut om intagning
på undersökningsenheten har fått laga kraft.

Sammanfattande bedömning
Sammanfattningsvis kan Polismyndigheten, handräckningsgruppen, polisregion
Väst, inte undgå kritik för de ovan nämnda bristerna i den formella kontrollen i
handräckningsärendet. Den omständigheten att handräckningsgruppen årligen
hanterar ett stort antal handräckningsärenden medför inte att det inträffade fram-
står som ursäktligt. Jag förutsätter att Polismyndigheten följer upp det inträffade
och vidtar lämpliga åtgärder så att liknande incidenter inte inträffar i framtiden.
En sådan åtgärd skulle kunna vara att införa tydliga rutiner för kontroll av laga
kraft i de fall då beslut inte får verkställas omedelbart.
                     Dnr 5710-2017   Sid 11 (11)
                         7734-2017




Ärendena avslutas.
