# En kronofogdemyndighet har underlåtit att fatta beslut med anledning av en begäran om anstånd med avhysning

JO 2001-01-31 dnr 776-2000

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2001-01-31         776-2000               1 (3)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        En kronofogdemyndighet har underlåtit att fatta beslut med anledning
                        av en begäran om anstånd med avhysning


                        I en anmälan till JO kritiserade AA – såsom ombud för BB och CC – Kronofogde-
                        myndigheten i Malmö för dess agerande i samband med att makarna B. avhystes
                        från sin lägenhet. Han anförde i huvudsak följande. Efter ansökan av Fastighets AB
                        Skånebo avhystes BB och CC från sin lägenhet den 22 juni 1999. Makarna BB och
                        CC var dock helt oförberedda på att avhysningen skulle ske den dagen. När
                        kronofogdemyndighetens personal anlände var CC inte påklädd och BB inte ens
                        hemma. Paret hade nämligen en överenskommelse med DD på
                        kronofogdemyndigheten om att avhysningen skulle ske först den 29 juni. DD hade
                        lovat att ringa om det inte var i sin ordning att förrättningen hölls den 29 juni. Hon
                        hörde dock aldrig av sig.

                        –––

                        JO lånade in och granskade kronofogdemyndighetens akt rörande avhysningen av
                        BB och CC. Därefter remitterades ärendet till kronofogdemyndigheten i Malmö för
                        yttrande. Kronofogdemyndigheten (regionkronodirektören EE) framförde som sin
                        uppfattning att målet handlagts i enlighet med gällande regler och föreskrifter. I
                        remissvaret hänvisade kronofogdemyndigheten till ett yttrande av enhetschefen FF
                        samt två PM upprättade av kronoinspektören DD.

                        Sedan AA hade yttrat sig över vad kronofogdemyndigheten anfört kompletterade
                        kronofogdemyndigheten på JO:s anmodan remissvaret. Av remissvaren framgår
                        bl.a. följande.

                        Vid telefonsamtalet den 16 juni 1999 mellan DD och BB ville BB att förrättningen
                        den 22 juni skulle skjutas upp till måndagen den 28 juni. Han angav emellertid inte
                        något skäl för sin begäran. Det saknades därför grund för att utan sökandens –
                        Fastighets AB Skånebo – medgivande bevilja anstånd. DD informerade BB om att
                        kronofogdemyndigheten inte kunde lämna något anstånd och hänvisade honom att
                        vända sig till sökanden. BB uppgav att han skulle kontakta sökanden. DD gav inte
                        BB något löfte om att återkomma i frågan om anstånd. Den 22 juni kontaktade DD
                        sökanden och fick då uppgift om att inget anstånd var aktuellt.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                  Dnr 776-2000   Sid 2 (3)




Avhysningen skedde i enlighet med de rutiner som normalt tillämpas av
kronofogdemyndigheten. Förutom DD och ytterligare en person från
kronofogdemyndigheten var en representant från Fastighets AB Skånebo
närvarande. BB var mycket upprörd över situationen och menade att kronofogde-
myndigheten var skyldig att lämna anstånd med avhysningen så att makarna själva
skulle hinna flytta. Han ville trots kronofogdemyndighetens upprepade försök att
förklara inte förstå att anstånd inte kunde medges.

–––

I sitt beslut den 31 januari 2001 gjorde JO Pennlöv följande bedömning av
kronofogdemyndighetens hantering av frågan om anstånd.

Av utredningen framgår att BB vid telefonsamtalet med DD den 16 juni 1999
framförde önskemål om anstånd med avhysningen. Det råder dock delade
meningar om huruvida han angav några skäl för sin anståndsbegäran och om vad
DD svarade. Helt klart är dock att BB:s begäran om anstånd resulterade i att DD
fattade ett beslut i frågan. Det är innehållet i detta beslut som makarna och DD är
oeniga om. Beslutet har, såvitt framgår av handlingarna, inte på något sätt
dokumenterats i akten. Oavsett om BB medgavs anstånd eller om han förvägrades
det borde kronofogdemyndigheten ha antecknat beslutet. I det ena fallet rör det sig
nämligen om ett beslut som påverkar möjligheten att verkställa avhysningen och i
det andra fallet om ett överklagbart avslagsbeslut, varom mera nedan. För sin
underlåtenhet i detta avseende förtjänar kronofogdemyndigheten kritik.

Eftersom ytterligare utredning sannolikt inte skulle bringa klarhet i vad DD svarade
BB går jag inte vidare i utredningen i den delen. Med anledning av de uppgifter
DD själv har lämnat om sitt agerande med anledning av telefonsamtalet vill jag
dock anföra följande.

DD har uppgivit att hon inte medgav BB något anstånd och att – som det får förstås
– skälet till det var att ett sådant inte lagligen kunde ges utan sökandens
medgivande, eftersom BB inte angivit något skäl för sin begäran.

Avhysning är för den enskilde som regel en mycket ingripande åtgärd.
Lagstiftningen innehåller därför regler som skall skydda den som skall avhysas.
Enligt 16 kap. 3 § utsökningsbalken (UB) skall en avhysning genomföras så att
skälig hänsyn tas till såväl sökandens intresse som svarandens sociala situation. Av
4 § samma kapitel följer att kronofogdemyndigheten om det behövs med hänsyn
till svarandens situation kan medge visst anstånd med avhysningen. Eftersom
avhysning, som nyss sagts, är en ingripande åtgärd, anser jag att
kronofogdemyndigheten vid en begäran om anstånd, där inga skäl anges, bör
efterhöra vad svaranden har för skäl för sin begäran. Utan sådana uppgifter kan
kronofogdemyndigheten inte bedöma om anstånd skall ges eller inte. Därtill
kommer att ett avslagsbeslut skall motiveras.

Ett beslut att vägra anstånd med avhysning kan i enlighet med huvudregeln i UB
överklagas (se Utsökning & indrivning, RSV 1996, s. 420). Med hänsyn härtill bör
                                                                 Dnr 776-2000   Sid 3 (3)




ett beslut av kronofogdemyndigheten att vägra anstånd med avhysning vara
skriftligt (jfr JO 1990/91 s. 412, särskilt s. 417).

Frågan om huruvida anstånd borde ha medgivits lämpar sig inte för JO att uttala sig
om. I en sådan fråga kan nämligen olika bedömningar göras utan att någon av dem
behöver vara fel i rättsligt hänseende. JO brukar inte uttala sig i sådana

## Bedömning

bedömningsfrågor.
