# Kritik mot Socialnämnden i Vänersborgs kommun för att nämnden utan lagstöd beslutat om umgängesbegränsning enligt 14 § LVU innefattande krav på drogtest

JO 2019-05-17 dnr 7875-2017

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2019-05-17             7875-2017              1 (5)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Socialnämnden i Vänersborgs kommun för att nämnden
                        utan lagstöd beslutat om umgängesbegränsning enligt 14 § LVU
                        innefattande krav på drogtest


                          Beslutet i korthet: En socialnämnd angav, i ett beslut om umgängesbegränsning
                          enligt 14 § LVU, att en förälder skulle uppvisa resultat av drogtest i samband med
                          umgängestillfället.
                          Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp
                          (2 kap. 6 § RF). Det finns varken i LVU eller i någon annan lagstiftning någon
                          bestämmelse som ger socialnämnden rätt att i ett sådant här fall kräva att resultat av
                          drogtest ska uppvisas. JO kritiserar därför socialnämnden för att den meddelat ett
                          beslut som saknar laglig grund.
                          JO uttalar bl.a. följande. När ett barn vårdas med stöd av LVU är det inte helt ovanligt
                          att en eller båda föräldrarna har problem med missbruk. Det ligger i sakens natur att
                          socialnämnden då kan ha ett befogat intresse av att kunna förvissa sig om att en
                          förälder inte är påverkad av droger när han eller hon ska umgås med barnet. Om
                          föräldern inte frivilligt accepterar att uppvisa resultat av drogtester har dock
                          socialnämnden, enligt gällande lagstiftning, inte möjlighet att besluta om att föräldern
                          ska uppvisa sådana som en förutsättning för att få ha umgänge.
                          Inom kort börjar barnkonventionen att gälla som lag i Sverige. Det kan mot den
                          bakgrunden möjligen finnas skäl att diskutera om det utifrån hänsynen till barnets
                          bästa borde införas en möjlighet för socialnämnden att föreskriva att en förälder ska
                          uppvisa resultat av drogtest när han eller hon ska ha umgänge med ett barn som
                          vårdas med stöd av LVU. En sådan bestämmelse skulle kunna bidra till att skydda
                          barnet mot att behöva umgås med en förälder som är påverkad av droger. JO har
                          ingen bestämd uppfattning i frågan men anser att det likväl finns skäl att överväga
                          saken. En kopia av detta beslut skickas därför till Regeringskansliet för kännedom.
                          En kopia av beslutet skickas även till Socialstyrelsen.

## Anmälan

AA klagade i en anmälan till JO på socialtjänsten i Vänersborgs kommun i
                        fråga om brister i handläggningen av ärenden rörande hans barn som vårdas
                        med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
                        LVU. Han anförde bl.a. att socialtjänsten ställer krav på drogtest inför umgänge
                        med barnen.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 7875-2017        Sid 2 (5)




Utredning
JO tog del av journalanteckningar från individ- och familjeomsorgen i
Vänersborgs kommun.

Därefter begärde JO att Socialnämnden i Vänersborgs kommun skulle yttra sig
över det som anfördes i anmälan och särskilt om kravet på drogtest inför
umgänge. Nämnden har som sitt remissvar hänvisat till ett yttrande från en
sektionschef och socialsekreterare vid individ- och familjeomsorgen. I yttrandet
anfördes följande.

      Redogörelse och yttrande
      BB och hennes bror CC omhändertogs omedelbart 170908 enligt 6 § LVU.
      Förvaltningsrätten beslutade om vård enligt LVU 171018. Inför att BB och CC
      omhändertogs framkom det uppgifter från barnens mamma om att AA hade
      börjat använda droger. AA har uppvisat ett aggressivt beteende och vid ett
      hembesök av två socialsekreterare 170907 fanns det starka misstankar om att AA
      var drogpåverkad utifrån hans reaktion och agerande därefter. AA ombads därför
      att dagen efter lämna ett drogtest hos socialtjänsten, vilket han inte ville göra.
      Han blev mycket arg när detta föreslogs och ville inte lämna drogtester. AA
      uppfattades påverkad av droger, vilket vare sig gick att påvisa eller utesluta då
      han inte ville lämna något drogtest. Hans beteende och agerande samt att han
      vägrade att lämna drogtest indikerade starkt att han var drogpåverkad och det
      fanns en stor oro över hur detta skulle påverka barnen. Att han först en månad
      senare lämnade drogtest tyder än mer på att han har varit påverkad av droger.
      Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, är en
      skyddslagstiftning som syftar till att motverka att barn far illa. Detta innebär
      även att skydda barn mot att utsättas för föräldrars missbruk om missbruket
      innebär negativa konsekvenser för barnet. Både BB och CC har visat tydliga
      tecken på att ha farit illa i den miljö som de har vuxit upp i och de har båda
      särskilda behov. Det bedömdes därför vara av stor vikt att skydda dem från att
      utsättas för AA:s misstänkta droganvändande då ett sådant beteende som han
      tidigare hade uppvisat skulle vara till skada för barnen. BB:s bror CC har
      epilepsi och är känslig för stress och för både BB och CC har det varit av vikt
      med förutsägbarhet och stabilitet i vardagen. BB och CC har i stor utsträckning
      farit illa av den djupgående konflikt som finns mellan föräldrarna och som de
      inte har kunnat skyddas ifrån. Beslut fattades om att helt begränsa umgänget
      gentemot AA. 170919. AA samtyckte inte till den umgängesplanering som
      föreslagits. Planeringen innebar att han inför umgänge skulle lämna drogtest för
      att barnen inte skulle riskera att utsättas för drogmissbruk och det aggressiva
      beteende som han tidigare hade uppvisat även när barnen varit närvarande.
      Umgänget skulle ske i socialtjänstens lokaler med personal närvarande.
      JO har tidigare riktat kritik gentemot en socialnämnd i en annan kommun då
      nämnden hade fattat beslut om umgängesbegränsning med föreskrivet krav om
      drogtester (JO dnr 38-2015). JO fann då att det ej finns stöd för detta vare sig i
      LVU eller någon annan lagstiftning. JO har hänvisat till att det strider mot 2 kap.
      6 § första stycket regeringsformen, RF, där det står att varje medborgare är
      gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. JO har uttalat
      sig om att urinprov är ett sådant ingrepp som faller in under grundlags-
      bestämmelsen. JO har uttalat att om kontroll av drogfrihet anses nödvändig för
      att umgänge ska kunna ske, kan konsekvensen av ett bristande samtycke bli att
      något umgänge inte ska fastställas. Uppkommer det misstankar om att en
      förälder eller anhörig är påverkad i samband med ett beslutat umgänge har den
      som ska lämna över barnet till umgänget eller den som övervakar umgänget ett
      ansvar och en skyldighet att omedelbart avbryta umgänget (JO dnr 38-2015).
                                                                 Dnr 7875-2017         Sid 3 (5)




Utifrån hur AA tidigare har agerat i samband med att han har föreslagits att
lämna drogtest är bedömningen att det hade varit direkt olämpligt och inte
förenligt med barnens bästa att endast begära drogtest vid misstanke om att han
skulle vara drogpåverkad som uppstått i samband med umgänge. Det hade
kunnat innebära en påtaglig risk för både CC och BB att utsättas för att bevittna
hans agerande om socialsekreterare skulle avbryta umgänget av den anledningen.
Vid ett hembesök 170907 kommunicerades AA den bedömning som hade gjorts
angående vart barnen skulle vara, vilket han inte accepterade. Han blev då
mycket arg och upprörd och CC fick under hembesöket ett epilepsianfall. Han
har även reagerat kraftfullt och aggressivt när han blivit ombedd att lämna
drogtest och visat att han är drogfri. Han har också uppträtt på ett sätt som andra
besökare i socialtjänstens lokaler uppfattat obehagligt. I telefonsamtal med AA
har han vid ett flertal gånger varit aggressiv och forcerad. Han har inte visat
förmåga att kunna sätta barnens behov före sin egen känsla av kränkthet med
anledning av hur han har agerat i deras närvaro. Det är därför högst sannolikt att
AA skulle bli aggressiv och upprörd inför barnen om ett umgänge skulle behöva
avbrytas på grund av misstanke om att han skulle vara drogpåverkad. Det skulle
äventyra den vård som socialnämnden bedömt vara nödvändig för BB:s och
CC:s hälsa och utveckling genom att utsätta dem för en sådan situation. Det har
därför bedömts vara nödvändigt att kontrollera drogfrihet för att umgänge ska
kunna ske på ett sätt som inte skadar barnen än mer.
AA har fått information om att han inte kan tvingas att lämna drogtester
samtidigt som han har fått information om att det har bedömts vara nödvändigt
att kontrollera drogfrihet med anledning av stark misstanke om att han har varit
drogpåverkad. I ett telefonsamtal 170921 uppgav AA att han hade för avsikt att
lämna drogtest dagen därefter. Det har därefter tolkats som att han har samtyckt
till att lämna drogtester. Inför att ett uppdrag skulle skrivas till socialtjänstens
psykiatrisjuksköterska kontaktade socialsekreterare AA via telefon. Han lämnade
muntligt samtycke till att lämna drogtester hos socialtjänstens
psykiatrisjuksköterska, vilket finns dokumenterat. AA samtyckte till att lämna
drogtester två gånger per vecka. Han började lämna drogtester 171006. Samma
datum kontaktade han socialsekreterare och uppgav att han på grund av sitt jobb
inte hade möjlighet att komma två gånger per vecka och att han istället ville
komma en gång per vecka. Han fick då information om att det är frivilligt för
honom att lämna drogtester och att han inte kan tvingas till att lämna drogtester
två gånger per vecka. Han har därefter fortsatt att komma och lämna drogtester
för att kunna påvisa drogfrihet. Till en början varannan vecka men därefter en
gång/vecka.
Då beslut om att föreskriva umgängesbegränsning med krav på drogkontroller
enligt tidigare beslut från JO saknar grunder i lagen kan socialutskottets beslut
anses vara felaktigt i den delen om AA inte har samtyckt till drogtesterna. Det
har dock funnits ett samtycke från AA:s sida även om samtycket kan diskuteras
utifrån att han tydligt uppgett sig vara kränkt av detta och ifrågasatt varför han
behöver göra det. Det framgår inte något om AA:s samtycke i beslutsunderlaget,
vilket utgör en brist och beslutet skulle därför ha formulerats på ett annat sätt
mot bakgrund av JO:s tidigare beslut. Om AA inte hade samtyckt till att
kontrollera drogfrihet inför umgänge, vilket bedömdes vara nödvändigt, skulle
därför inte något umgänge ha fastställts. Det i sin tur betyder att det hade varit
nödvändigt av socialutskottet att fatta beslut om att helt inskränka umgänget,
vilket gjordes under perioden 170919 till och med 170925.
Av artikel 3 i FN:s barnkonvention framgår att alla åtgärder som rör barn, vare
sig det vidtas av offentliga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar,
administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska barnets bästa komma i
främsta rummet. I inledande bestämmelser av LVU framgår att vid beslut enligt
denna ska vad som är bäst för barnet vara avgörande, vilket även framgår av
socialtjänstlagen, SoL. Ett barn har rätt att få träffa sina föräldrar även om det
kan finnas skäl att begränsa umgänget helt eller delvis med föräldrarna när
barnet vårdas med stöd av LVU. Utifrån ett barnperspektiv har det bedömts vara
                                                                         Dnr 7875-2017         Sid 4 (5)




      viktigt att CC och BB får möjlighet att träffa AA men under särskilda former,
      därav restriktioner avseende umgänget. Det är än mer ingripande att helt
      begränsa umgänget mellan ett barn och dennes förälder. BB:s och CC:s behov av
      att skyddas från riskfyllda situationer i förhållande till deras behov och rätt av att
      få ha kontakt med AA utgjorde därför grund för att fatta beslut om att reglera
      umgänget med krav på att kontrollera drogfrihet genom drogtest.

Bedömning
När ett barn vårdas med stöd av LVU har socialnämnden ett ansvar för att den
ungas behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare tillgodoses så långt
det är möjligt. Ofta brukar socialförvaltningen komma överens med föräldern
eller vårdnadshavaren om hur umgänget ska utövas. En sådan överenskommelse
ska dokumenteras. Om det inte är möjligt att nå en överenskommelse kan
umgänget behöva regleras genom ett beslut (14 § LVU). Socialnämnden har en
möjlighet att, om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården,
besluta hur den ungas umgänge med vårdnadshavare och med föräldrar som har
umgängesrätt ska utövas. Socialnämnden får inte utan starka skäl besluta om
inskränkningar i umgänget mellan ett barn och barnets föräldrar, och
bestämmelsen om umgängesbegränsning ska tillämpas restriktivt.

Ett beslut om umgängesbegränsning ska vara tydligt. Det ska framgå av beslutet
på vilket sätt umgänget begränsas och om beslutet ska gälla tills vidare eller för
en viss tid. Vidare ska skälen för beslutet framgå. Socialnämndens socialutskott
i Vänersborgs kommun meddelade följande beslut i fråga om begränsning av
umgänge den 26 september 2017.

      Socialutskottet beslutar, med stöd av 14 § 2 st. 1 p LVU, att begränsa BB:s
      umgänge med hennes vårdnadshavare AA till en gång var fjärde vecka, två
      timmar per gång i socialtjänstens lägenhet med socialsekreterare närvarande. AA
      ska samma dag som umgänget är planerat påvisa drogfrihet genom att lämna
      drogtest hos socialnämnden.
      Socialutskottet beslutar, med stöd av 14 § 2 st. 1 p LVU, att begränsa CC:s
      umgänge med hans vårdnadshavare AA till en gång var fjärde vecka, två timmar
      per gång i socialtjänstens lägenhet med socialsekreterare närvarande. AA ska
      samma dag som umgänget är planerat påvisa drogfrihet genom att lämna drogtest
      hos socialtjänsten.
Frågan i ärendet är om det finns lagliga möjligheter att som ett särskilt villkor
uppställa ett krav på att vårdnadshavare ska uppvisa resultat av drogtest i
samband med ett umgängestillfälle. JO tog i sitt beslut den 23 mars 2016 (JO
2016/17 s. 548) ställning till samma fråga. Dessutom uttalade sig Kammarrätten
i Göteborg i en dom den 20 april 2017 (mål nr 837-17) i frågan och hänförde sig
till JO:s beslut. I beslutet uttalade JO bl.a. följande.

Enligt 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen, RF, är varje medborgare
gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Tagande av
urinprov är ett sådant ingrepp som faller in under grundlagsbestämmelsen.
Skyddet mot kroppsliga ingrepp gäller endast om ingreppet är att anse som
påtvingat. I sådant fall krävs alltså lagstöd för att ingreppet ska få göras. Ett
ingrepp är påtvingat om det allmänna disponerar över maktmedel för att
                                                                     Dnr 7875-2017       Sid 5 (5)




genomdriva åtgärden. Det kan också vara påtvingat om den enskildes motstånd
bryts genom hot om någon sanktion. Regeln bör tolkas så att den ställer upp ett
skydd också mot att en befattningshavare uppträder på ett sätt som får till följd
att den enskilde med fog uppfattar sig vara tvingad att underkasta sig ingreppet.
Det kan vara fråga om underförstådda eller uttryckliga påtryckningar av olika
slag (se bl.a. JO 2010/11 s. 509, dnr 479-2010). En annan sak är att social-
tjänsten kan komma överens med en förälder om att denna på frivillig grund ska
uppvisa resultat av ett drogtest i samband med umgänge.

I det nu aktuella ärendet har socialnämndens socialutskott, som ett villkor i
besluten om umgängesbegränsning, föreskrivit att AA ska underkasta sig
drogtest. Det är ett beslut som innebär tvång för den enskilde att underkasta sig
ett kroppsligt ingrepp som en förutsättning för att ett umgänge med barnen ska
komma till stånd. Sådana beslut kan endast fattas om åtgärden har stöd i lag.
Det finns varken i LVU eller i någon annan lagstiftning någon bestämmelse
som ger socialnämnden rätt att i ett sådant här fall kräva att resultat av ett drog-
test ska uppvisas. Bestämmelsen i 14 § LVU om umgängesbegränsning tar sikte
på själva umgänget och hur det kan begränsas. Socialnämndens beslut saknar
alltså laglig grund. Socialnämnden ska därför kritiseras.

När ett barn vårdas med stöd av LVU är det inte helt ovanligt att en eller båda
föräldrarna har problem med missbruk. Det ligger i sakens natur att social-
nämnden då kan ha ett befogat intresse av att kunna förvissa sig om att en
förälder inte är påverkad av droger när han eller hon ska umgås barnet. Om den
enskilda inte frivilligt accepterar att uppvisa resultat av drogtester har dock
socialnämnden, som framgår av det ovan anförda, inte möjlighet att besluta om
att föräldern ska uppvisa sådana som en förutsättning för att få ha umgänge. För
det fall att föräldern inte går med på att frivilligt uppvisa resultat av ett drogtest
kan det leda till att nämnden anser att det är nödvändigt att med stöd av 14 §
LVU begränsa barnets kontakt med en förälder. Detta kan i flera fall vara en
nackdel för barnet och LVU-vården.

Inom kort börjar barnkonventionen att gälla som lag i Sverige. Det kan mot den
bakgrunden möjligen finnas skäl att diskutera om det utifrån hänsynen till
barnets bästa borde införas en möjlighet för socialnämnden att föreskriva att en
förälder ska uppvisa resultat av ett drogtest i samband med att han eller hon ska
ha umgänge med ett barn som vårdas med stöd av LVU. En sådan bestämmelse
skulle kunna bidra till att skydda barnet mot att behöva umgås med en förälder
som är påverkad av droger. Jag har för egen del inte någon bestämd uppfattning
i frågan. Jag anser likväl att det finns skäl att överväga saken, och jag skickar
därför en kopia av detta beslut för kännedom till Regeringskansliet. Jag skickar
även en kopia av beslutet till Socialstyrelsen.

Det som i övrigt har framkommit ger inte anledning till något uttalande eller
någon ytterligare åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.
