# Kritik mot en regionpolischef för att han använt sin privata e-postadress i tjänsten i stor omfattning

JO 2019-03-12 dnr 7919-2017

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                     Sid
                                                                          2019-03-12                7919-2017              1 (8)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot en regionpolischef för att han använt sin privata
                        e-postadress i tjänsten i stor omfattning


                          Beslutet i korthet: En regionpolischef har vid ett stort antal tillfällen använt sin privata
                          e-postadress för kommunikation i tjänsten. Det har visserligen inte framkommit att
                          några känsliga eller sekretessbelagda uppgifter röjts eller att regionpolischefen
                          underlåtit att diarieföra några allmänna handlingar. JO anser dock att användningen
                          av den privata e-postadressen i tjänsten varit av en sådan omfattning att
                          regionpolischefen, med hänsyn till de risker användningen medfört och vikten av att
                          gällande föreskrifter följs, inte kan undgå kritik.
                          JO uttalar att det av de noggranna anvisningar som ges i Polismyndighetens
                          styrdokument framstår som klart att en privat e-postadress inte ska användas i
                          tjänsten, i vart fall inte annat än i rena undantagsfall. Mot bakgrund av vad som anges
                          i myndighetens riktlinjer måste det också framstå som klart för en polisanställd att det
                          finns en risk för att uppgifter i ett mejl till eller från en privat e-postadress röjs.
                          Användningen av en privat e-postadress i tjänsten innebär en risk för att allmänna
                          handlingar inte blir diarieförda och för att handlingsutlämnanden försvåras. Det finns
                          dessutom en risk att det uppstår misstankar om att den privata e-postadressen
                          används för att kringgå handlingsoffentligheten. JO anser dock också att det är
                          anmärkningsvärt att Polismyndigheten under den aktuella tidsperioden tillhandahållit
                          ett system som inneburit en sådan risk för fel som ärendet illustrerar.

## Bakgrund

I augusti 2017 publicerade Svenska Dagbladet två artiklar om att
                        regionpolischefen AA använt sin privata e-postadress för kommunikation i
                        tjänsten med personer inom polisen och för att vidarebefordra mejl till sig själv
                        från sin polisiära e-postadress. Enligt tidningens granskning hade AA genom
                        den privata e-postadressen skickat sammanlagt 666 mejl och tagit emot
                        178 mejl under det senaste året. I artiklarna anges att mejlen bl.a. innehöll
                        ekonomiunderlag och uppgifter om polisens underrättelseverksamhet och
                        satsningar på prioriterade områden.

                        Mot bakgrund av uppgifterna i artiklarna inledde jag en utredning om AA:s
                        användning av sin privata e-postadress i tjänsten.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                         Dnr 7919-2017        Sid 2 (8)




Utredning
Polismyndigheten uppmanades att yttra sig över AA:s användning av sin privata
e-postadress i tjänsten och redogöra för myndighetens rutiner och riktlinjer för
användning av e-post i tjänsten samt för registrering av mejl som utgör
allmänna handlingar.

Polismyndigheten (chefen för rättsavdelningen BB) yttrade sig efter att ha gett
berörda befattningshavare tillfälle att lämna upplysningar.

Polismyndigheten lämnade följande redogörelse för bakgrunden och
myndighetens riktlinjer.

      I […] artiklar i massmedia, publicerade den 11–12 augusti 2017 [– – –] uppgavs
      sammanfattningsvis att regionpolischefen AA under ”det senaste året” vid ett
      stort antal tillfällen hade använt sin privata e-postadress för tjänstrelaterade mejl
      och att mejlen, i vart fall till viss del, varit av känslig karaktär.
      Med anledning av de aktuella tidningsuppgifterna och efter en anmälan av AA
      själv, genomfördes en utredning vid avdelningen för särskilda utredningar (SU)
      avseende misstanke om tjänstefel under perioden 2015-07-31–2017-08-14. Som
      ett led i utredningen gjorde SU en analys av AA:s utgående e-posttrafik under
      perioden 2017-01-01–2017-08-01. Vid analysen undersöktes särskilt om AA
      hade skickat någon känslig eller sekretessbelagd information från sin polisiära
      e-postadress till sin privata e-postadress. Utöver e-postloggen undersöktes också
      vissa mejl och bilagor som hade valts ut på grundval av rubrik och mottagare.
      Undersökningen visade inte att något av de undersökta mejlen hade innehållit
      någon känslig eller sekretessbelagd information som skulle kunna föranleda
      misstanke om brott. Inte heller framkom någon annan omständighet som gav
      anledning att anta att AA:s användande av sin e-post hade varit brottslig på något
      annat sätt. Med hänvisning till det nu sagda beslutade en åklagare vid
      Åklagarmyndighetens särskilda åklagarkammare att inte inleda någon
      förundersökning mot AA.

      Särskilt om den s.k. mobilitetslösningen
      I samband med att Polismyndigheten bildades i januari 2015 skapades en ny
      teknisk lösning – mobilitetslösningen – för att göra det möjligt för poliser i yttre
      tjänst att ha tillgång till bl.a. e-post i sin mobiltelefon. Den version av
      mobilitetslösningen som introducerades under 2015 var utformad så att
      användaren var tvungen att använda ett Apple-ID vid ”starten” av sin mobila
      enhet (telefon, iPad etc.) för att kunna göra vissa ”gratisköp” i AppStore som
      behövdes för att registrera enheten och ladda ned appar som skulle användas för
      aktivering i mobilitetslösningen. Det var av olika anledningar inte möjligt att
      använda det arbetsrelaterade e-postkontot för detta. I stället råddes användarna
      att använda en privat e-postadress för att göra de nödvändiga gratisköpen [– – –].
      Den beskrivna lösningen som använts för att aktivera den mobila enheten
      innebar dock inte att avsikten var att den privata e-postadress som använts för att
      aktivera den mobila enheten skulle användas för att skicka e-post i tjänsten. Det
      har inte heller behövts något Apple-ID för detta. Det har hela tiden varit möjligt
      att enbart använda det tjänsterelaterade e-postkontot även om det också varit
      möjligt att aktivera och använda det e-postkonto som var knutet till aktuellt
      Apple-ID. Det finns dock inte något som hindrar att mejl skickas från en
      tjänsterelaterad e-postadress till en privat. Efter att registreringsprocessen
      förbättrats under 2017 behövs det numera inte något Apple-ID för registrera
      tjänstemobiler.
                                                                        Dnr 7919-2017         Sid 3 (8)




      Reglering
      Under perioden 2015-01-01–2018-01-10 gällde Polismyndighetens handbok för
      e-posthantering (PM 2015:18) och E-postguiden – en handbok om funktioner
      och anpassningar i Polisens e-postmiljö. Dessa dokument [– – –] upphävdes den
      10 januari 2018 och ersattes av Polismyndighetens nu gällande riktlinjer för
      e-posthantering (PM 2017:22).
      I 2015 års handbok finns bl.a. information om vad som gäller beträffande
      diarieföring, gallring och arkivering av e-post, såväl intern som extern. Av
      handboken framgår att informationen bygger på Polismyndighetens interna
      föreskrifter och allmänna råd om postbehandling och diarieföring (PM 2015:24,
      FAP 181-1).
      Den 21 juni 2016 trädde Polismyndighetens riktlinjer för mobil elektronisk
      utrustning (PM 2016:43) i kraft. Bestämmelserna i dokumentet gäller för
      arbetstagare som blivit tilldelad mobil it-utrustning i samband med sin
      anställning. Med mobil it-utrustning avses mobiltelefon, surfplatta eller
      motsvarande. I riktlinjerna behandlas bl.a. regler om allmän handling (avsnitt 3),
      säker hantering (avsnitt 4) och frågor om privat användande av utrustningen
      (avsnitt 6).
      Av PM 2015:18 (avsnitt 2.3) framgår att alla medarbetare vid Polismyndigheten
      som har en personlig e-postadress i myndighetens e-postsystem (@polisen.se)
      ansvarar för att e-brev som kommer in eller skickas hanteras på ett korrekt sätt i
      enlighet med vad som anges i handboken. Vidare sägs att medarbetaren – under
      iakttagande av vissa villkor – får använda den personliga e-postadressen för
      privat bruk. I handbokens avsnitt 3 behandlas vad som får skickas via e-post.
      Bl.a. sägs att information som har ett särskilt högt skyddsvärde endast får skickas
      med e-post från Polismyndighetens e-postsystem till myndigheter som har
      anslutit sig till det s.k. SGSI-nätverket. I avsnittet anges också att det är
      avsändarens ansvar att ta ställning till om det är lämpligt att skicka den aktuella
      informationen via e-post. Vidare upplyses att om extern e-post skickas via
      internet kan detta jämföras med att skicka ett vykort eftersom utomstående då
      kan läsa allt som står i mejlet.
Polismyndigheten redovisade följande synpunkter från AA.
      Av de uppgifter som AA har lämnat och den övriga utredningen i ärendet
      framgår att han under en period har använt sin privata e-postadress inom ramen
      för mobilitetslösningen för att skicka och ta emot e-postmeddelanden som haft
      anknytning till hans utövande av tjänsten som regionpolischef. AA har vidare
      redovisat de förutsättningar som gällde för att kunna använda
      mobilitetslösningen [– – –] och hänvisat till att han vid användandet av sin
      privata e-postadress hela tiden har iakttagit reglerna i Polismyndighetens
      handbok för e-posthantering (PM 2015:18).
      AA har framfört att det ur hans perspektiv främst har varit fråga om ett fel i
      handhavandet av e-postappen i tjänstetelefonen till följd av appens utformning. I
      appen var både det privata e-postkontot och det tjänsterelaterade inlagda, med
      det privata kontot som förvalt. Det betyder att det krävdes en åtgärd för att det
      tjänsterelaterade kontot skulle aktiveras i appen när ett e-postmeddelande skulle
      skickas. Det hände dock att han i brådskande arbetssituationer använde det
      förinställda e-postkontot för att få en snabb hantering av e-posten. AA menar
      också att det var ganska svårt att vid hanteringen av e-post se vilket e-postkonto
      som var aktiverat vid varje tillfälle och att det därför fanns en risk för förväxling
      av kontona. Den risken är känd av it-avdelningen som sedan lång tid arbetat för
      en lösning av problemet. Sedan hösten 2017 är den privata e-postadressen
      markerad med röd text för att uppmärksamma användaren på att det är denna
      som är aktiverad. Den funktionen fanns dock inte under den tidsperiod som nu är
      ifråga. Mot bakgrund av det nu sagda menar AA sammanfattningsvis att det från
      hans sida inte har varit fråga om ett medvetet val av den privata e-postadressen
                                                                      Dnr 7919-2017        Sid 4 (8)




     utan snarare en praktisk hantering för stunden av icke-känsliga
     e-postmeddelanden. Det faktum att utformningen av mobilitetslösningen har
     medfört en risk för förväxling av e-postadresser och handhavandefel är enligt
     AA av grundläggande betydelse för bedömningen av hans hantering av e-posten.
     Han menar vidare att han har använt den mobila e-postlösningen efter bästa
     förmåga i sin strävan att utföra sitt arbete på ett effektivt sätt.
     AA har vidare framhållit att de e-postmeddelanden han skickat från sin privata
     e-postadress har varit av olika slag, bl.a. tidningsartiklar, reklam, massutskick,
     kallelser till möten, mötesanteckningar, statistik och e-post från chefer och deras
     medarbetare av icke-känslig natur. Merparten av e-posten handlar endast om
     artiklar, reklam och kallelser vilket AA också anser vara av stor betydelse för
     bedömningen i ärendet. Han har också framhållit att uppgifterna i
     tidningsartiklarna om antalet mejl inte stämmer eftersom det finns en hel del
     dubbletter av meddelanden i de e-postlogglistor som lämnats ut. Sedan
     sensommaren 2017 har han endast undantagsvis använt sin privata e-postadress i
     tjänsten enligt gällande regler.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

     AA:s användande av en privat e-postadress i tjänsten
     AA har använt sin tjänstemobil för att skicka ett flertal tjänsterelaterade
     e-postmeddelanden från sin polisiära e-postadress till sin privata e-postadress
     och vice versa. Det har, som även AA själv synes mena, varit fråga om åtgärder
     som han har vidtagit inom ramen för sin tjänst som regionpolischef. Enligt
     Polismyndighetens mening har det alltså inte, utom möjligen i några enstaka fall,
     varit fråga om ett privat användande av telefonen från AA:s sida.
     Eftersom AA har använt en privat e-postadress har den tjänsteinformation som
     skickats varit åtkomlig för utomstående. Som redovisats ovan har i myndighetens
     styrdokument tydligt upplysts om att extern e-post som skickas via internet kan
     jämföras med att skicka ett vykort.
     Utredningen ger visserligen inte stöd för att det har varit fråga om några känsliga
     eller sekretessbelagda uppgifter i de aktuella mejlen. Polisanställda ska
     emellertid vid utförandet av sitt uppdrag agera på ett sätt som stärker förtroendet
     hos allmänheten. Redan risken för att en polisanställds hantering av mejl i
     tjänsten kan uppfattas som mindre omsorgsfull ur ett säkerhetsperspektiv innebär
     därför, enligt Polismyndighetens mening, att det kan ifrågasättas om hanteringen
     har skett på ett godtagbart sätt.
     AA har anfört att det som inträffat inte berodde på ett medvetet val av den
     privata e-postadressen utan snarare en praktisk hantering för stunden av okänslig
     e-post. Även om polisens mobilapplikation för mobilitetslösningen var utformad
     på ett sätt som medförde risk för förväxling av e-postkonton, har myndighetens
     styrdokument inte anvisat möjligheten att använda en privat e-postadress i
     tjänsten. Tvärtom har det tydligt upplysts om riskerna med extern
     e-postkommunikation via internet. Utgångspunkten för Polismyndighetens
     bedömning är därför att en omsorgsfull användare av polisens mobilitetslösning,
     för att undvika risk för ett ifrågasättande av e-posthanteringen utifrån ett
     säkerhetsperspektiv, rimligen måste använda lösningen med stor omsorg och
     noggrannhet. Användaren måste således bl.a. bemöda sig om att kontrollera att
     den privata e-postadressen inte används i tjänsten. Detta gäller särskilt om
     lösningen medger den förväxlingsrisk som AA pekat på.
     Mot angiven bakgrund och med beaktande av att myndighetens styrdokument
     inte har anvisat möjligheten att använda en privat e-postadress i tjänsten samt att
     det tydligt upplysts om riskerna med extern e-postkommunikation via internet,
     borde AA ha iakttagit större omsorg vid hanteringen av polisens
     mobilitetslösning och undvikit att använda sin privata e-postadress i tjänsten.
                                                                        Dnr 7919-2017         Sid 5 (8)




      I bedömningen bör vidare beaktas att det inte har framkommit att AA har haft
      något faktiskt behov av att använda en privat e-postadress i tjänsten. Inget i
      utredningen visar att det har funnits särskilda omständigheter som har motiverat
      en sådan användning, t.ex. att tjänsteadressen inte har kunnat användas i en
      nödsituation eller liknande. AA:s användning av den privata e-postadressen
      förefaller också ha varit förhållandevis omfattande.
      Även om det saknas stöd för slutsatsen att känsliga eller sekretessbelagda
      uppgifter har röjts anser Polismyndigheten sammanfattningsvis att AA inte borde
      ha använt sin privata e-postadress i tjänsten och särskilt inte i den omfattning
      som skett.

      Registrering av e-post
      När det gäller frågan om Polismyndighetens rutiner och riktlinjer för
      registreringen av e-postmeddelanden som utgör allmänna handlingar kan
      följande anföras.
      Mobilitetslösningen är utformad på ett sådant sätt att alla e-postmeddelanden
      som skickas till eller från AA:s personliga e-postadress – oavsett om
      meddelandet skickas från eller till en polisrelaterad eller en privat e-postadress –
      registreras i Polismyndighetens e-postlogg.
      Av 6 kapitlet 1 § i Polismyndighetens arbetsordning framgår att det åligger den
      enskilde arbetstagaren att se till att meddelanden som utgör allmänna handlingar
      diarieförs.

## Avslutande synpunkter

Vad som framkommit i utredningen visar inte annat än att det som inträffat är att
      betrakta som ett enskilt fall. Det kan trots detta finnas skäl att i myndighetens
      riktlinjer förtydliga att en privat e-postadress inte ska användas i tjänsten, såvida
      inte det är motiverat med hänsyn till att det föreligger en nödsituation eller
      liknande.

Rättsliga utgångspunkter
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen (TF). Kapitlet har den 1 januari 2019 genomgått vissa
språkliga och redaktionella ändringar varvid flera av bestämmelserna fått ett
nytt paragrafnummer (se SFS 2018:1801). Nedan hänvisas till de
paragrafnummer som numera gäller.

Enligt 2 kap. 4 § TF är en handling allmän om den förvaras hos en myndighet
och enligt 9 eller 10 § är att anse som inkommen dit eller upprättad där.

Enligt huvudregeln i 2 kap. 9 § TF anses en handling ha kommit in till en
myndighet när den har anlänt dit eller kommit en behörig befattningshavare till
handa.

Brev eller annat meddelande som är ställt personligen till den som innehar
befattning vid en myndighet anses som allmän handling, om handlingen gäller
ett ärende eller annan fråga som ska handläggas av myndigheten och inte är
avsedd för mottagaren endast som innehavare av annan ställning (2 kap. 8 §
TF). En handling som enligt denna bestämmelse är att anse som allmän, har
denna egenskap oavsett om den har anlänt till myndighetens lokaler eller
                                                                   Dnr 7919-2017     Sid 6 (8)




tillställts en befattningshavare vid myndigheten på annat sätt, t.ex. till dennes
privata adress (se JO 2009/10 s. 462, dnr 5807-07).

Huvudregeln är att allmänna handlingar ska registreras så snart de har kommit
in till eller upprättats hos en myndighet. Handlingar som inte omfattas av
sekretess behöver dock inte registreras om de hålls ordnade så att det utan
svårighet kan fastställas om de har kommit in till eller upprättats hos
myndigheten. Om det är uppenbart att en allmän handling är av ringa betydelse
för myndighetens verksamhet, behöver den varken registreras eller hållas
ordnad. (Se 5 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, OSL.)

Bestämmelsen i 5 kap. 1 § OSL om att allmänna handlingar ska registreras så
snart de har kommit in eller upprättats innehåller inte någon bestämd tidsgräns.
JO har emellertid uttalat att handlingar i normalfallet bör registreras senast
påföljande dag eller så snart det är praktiskt möjligt (se JO 2007/08 s. 565, dnr
3579-2005).

Bedömning
Av utredningen framgår att AA har använt sin privata e-postadress i tjänsten för
att kommunicera med andra anställda inom Polismyndigheten samt för att
skicka mejl till och från sin e-postadress i Polismyndighetens e-postsystem.
Enligt uppgifter i massmedia har det handlat om ungefär 850 skickade och
mottagna mejl under en tidsperiod på ett år. AA har invänt att det inte varit
fråga om denna mängd meddelanden eftersom de e-postloggar som
tidningsartiklarna hänvisar till innehåller en del dubbletter. Även om samtliga
mejl skulle ha en dubblett skulle det handla om drygt 400 mejl under ett år.
Oavsett det exakta antalet kan jag därmed konstatera att AA:s användning av
sin privata e-postadress i tjänsten varit omfattande.

Polismyndigheten har utförliga riktlinjer och anvisningar för användningen av
e-post vid myndigheten. Som Polismyndigheten anger i sitt yttrande har
myndigheten i dessa inte anvisat möjligheten att använda en privat e-postadress
i tjänsten. Det har visserligen – såvitt jag kunnat se – inte heller uttryckligen
angetts att privata e-postadresser inte får användas i tjänsten. Av de noggranna
anvisningar som ges framstår det dock som klart att det inte ska förekomma, i
vart fall inte annat än i rena undantagsfall.

Av de riktlinjer som gäller för e-postanvändningen framgår tydligt att mejl som
sänds till och från externa e-postadresser, utanför nätverket för säker
kommunikation mellan vissa myndigheter, är oskyddade och kan läsas av
utomstående. Det måste därmed stå klart för en polisanställd att det finns en risk
för att uppgifter i ett mejl till eller från en privat e-postadress röjs.

Att använda sig av en privat e-postadress i tjänsten innebär också en risk för att
hanteringen av allmänna handlingar försvåras. Polismyndigheten har visserligen
uppgett att alla e-postmeddelanden som sänts till eller från en polisiär
e-postadress registreras i myndighetens e-postlogg. Om en privat e-postadress
                                                                   Dnr 7919-2017       Sid 7 (8)




används i kontakter med privatpersoner eller andra myndigheter registreras de
dock inte. Att en anställd använder en privat e-postadress vid kommunikation i
tjänsten försvårar därmed myndighetens möjligheter att säkerställa en korrekt
hantering av allmänna handlingar. Det finns också en uppenbar risk för att
allmänna handlingar som har inkommit till en befattningshavares privata
e-postadress vidarebefordras till myndigheten först efter det att viss tid förflutit
eller att de över huvud taget inte överlämnas dit (se JO 2009/10 s. 462). En
omfattande användning av en privat e-postadress i tjänsten medför vidare att det
kan uppstå misstankar om att avsikten är att kringgå handlingsoffentligheten.

Som jag konstaterat ovan har AA använt sin privata e-postadress i tjänsten i stor
omfattning. Han har själv framhållit att hans användning av den privata
e-postadressen till viss del beror på utformningen av den e-postapplikation som
Polismyndigheten tillhandahöll. Den privata e-postadressen var förvald, och det
krävdes en aktiv åtgärd för att använda den polisiära e-postadressen. Det var
också svårt att se vilken e-postadress som användes. Detta bidrog till att han
använde det förinställda kontot, vilket skedde i brådskande arbetssituationer.
Det har enligt AA inte varit fråga om ett medvetet val utan ett sätt att i stunden
praktiskt hantera meddelanden som inte var känsliga.

Av utredningen framgår att den tekniska lösning som Polismyndigheten har
tillhandahållit har inneburit en risk för förväxling av e-postadresserna och att
det inte varit helt enkelt att använda den polisiära e-postadressen. Jag har mot
den bakgrunden viss förståelse för att AA kommit att använda sin privata
e-postadress. Å andra sidan har AA som regionpolischef ett ansvar för att
verksamheten i regionen bedrivs enligt de författningar och styrdokument som
gäller, och han ska som chef vara ett föredöme för andra. Det har därmed ålegat
honom att vara särskilt noggrann i sin egen mejlkommunikation i tjänsten.

Utredningen visar inte att några känsliga eller sekretessbelagda uppgifter röjts
på grund av att AA använt en privat e-postadress. Det har inte heller
framkommit att AA använt sin privata e-postadress i tjänsten för att
kommunicera med någon utanför Polismyndigheten. Enligt hans egna uppgifter
har han inte heller underlåtit att diarieföra några allmänna handlingar.
Användningen har dock medfört en risk för att känsliga och sekretessbelagda
uppgifter kunde komma att röjas. Den har också inneburit en risk för att
allmänna handlingar inte blev diarieförda och för att handlingsutlämnanden
försvårades. Vidare har det funnits en risk för misstankar om att den privata
e-postadressen använts för att kringgå handlingsoffentligheten. Användningen
har varit av sådan omfattning att AA, mot bakgrund av de nu angivna
omständigheterna, inte kan undgå kritik. Jag har vid den bedömningen beaktat
att det är av särskild betydelse för Polismyndighetens verksamhet att gällande
föreskrifter följs.

Avslutningsvis kan jag konstatera att det är anmärkningsvärt att
Polismyndigheten under den aktuella tidsperioden tillhandahållit ett system som
                                                                   Dnr 7919-2017       Sid 8 (8)




inneburit en sådan risk för fel som ärendet illustrerar. Jag ser självklart positivt
på att myndigheten har utvecklat sina system på ett sätt som innebär att risken
för förväxling av e-postadresser minskar och att det blir enklare att använda den
polisära e-postadressen i tjänsten. Jag är också positiv till att Polismyndigheten i
sina riktlinjer för e-post förtydligar att en privat e-postadress endast i
undantagsfall får användas i tjänsten.
