# En polismyndighets åtgärd att genomföra en husrannsakan för att säkerställa en hämtning enligt utlänningslagen

JO 2004-10-13 dnr 795-2002

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2004-10-13        795-2002               1 (6)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        En polismyndighets åtgärd att genomföra en husrannsakan för att
                        säkerställa en hämtning enligt utlänningslagen

## Anmälan

I en anmälan till JO den 28 februari 2002 framförde AA kritik mot Polismyndig-
                        heten i Västra Götaland för en husrannsakan i ett missionshus och mot
                        Utlänningsnämnden för underlåtenhet att svara på frågor i ett brev. Han anförde
                        bl.a. följande. På morgonen den 6 februari 2002 tog sig polismän in i ett
                        missionshus där en utländsk familj med fyra barn för tillfället bodde. När det
                        yngsta barnet kom ned till köket begärde polismännen att han skulle visa identitets-
                        handlingar. Barnet gick då upp till andra våningen där de övriga familje-
                        medlemmarna fanns och låste om sig. Mamman försökte hoppa ut genom ett
                        fönster men hindrades. Polismännen bröt upp två dörrar och tog med sig pappan
                        och tre av barnen till polisstationen. Det yngsta barnet hade sprungit till skogen
                        samtidigt som han ropade att han aldrig skulle åka till Kosovo, och mamman kunde
                        på grund av hennes dåliga kondition inte tas med omedelbart. Polismännen visste
                        inte vilka personer som fanns i missionshuset och hade inga handlingar som visade
                        att de hade rätt att gripa familjen. Familjens bagage lämnades kvar i missionshuset.
                        Han har skrivit ett brev till Utlänningsnämndens generaldirektör och ansökt om
                        permanent uppehållstillstånd för familjen. I brevet frågade han hur man ansöker om
                        asyl för de utvisade. Han har inte fått något svar på sitt brev. Han undrar om
                        polismännen är skadeståndsskyldiga för de skador som de orsakat i missionshuset.

                        Anmälan kompletterades med skrivelser från några av de personer som hämtades
                        av polisen den 6 februari 2002.

## Utredning

Polismyndighetens akt i ärendet hämtades in. I ”arrestantblad” upprättade för fem
                        personer angavs att personerna hämtades den 6 februari 2002 kl. 12.30. Under
                        ”anledning/grund för beslut/ingripande (ytterligare beskrivning av händelsen)”
                        angavs ”Utlänningskontroll – (jml. utlänningslagen.) Husrannsakansbeslut 020206
                        11.30 av pint BB, Uddevalla”.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                         Dnr 795-2002     Sid 2 (6)




Anmälan remitterades till polismyndigheten för utredning och yttrande. I remissen
angavs att polismyndigheten skulle ange grunden för beslutet om husrannsakan. I
remissvaret den 17 juni 2002 anfördes bl.a. följande.

      På förmiddagen den 6 februari 2002 uppmärksammade en polispatrull att det fanns
      personer i det f.d. missionshuset i Östersbyn, Fröskog. Polispatrullen trodde först att
      det rörde sig om inbrott, men efter att ha fått kontakt med några barn i huset,
      misstänkte de att det rörde sig om utländska medborgare som uppehöll sig olovligen
      i landet.
      Via vakthavande befäl, polisinspektör CC i Uddevalla, begärde patrullen att få beslut
      av polischef om husrannsakan för att kontrollera personerna i fastigheten. När
      ärendet föredrogs för polisintendent BB.
      BB beslutade denne att inte ge tillstånd till husrannsakan. Polisintendent BB ansåg
      inte att det fanns tillräckliga skäl att göra husrannsakan i ett missionshus.
      Kort därefter blev BB på nytt kontaktad av CC som nu meddelade att polispatrullen
      på plats fått fram uppgift om att fastigheten försålts till en privatperson och inte
      längre nyttjades som missionshus. Då detta stod klart beslutade polisintendent BB
      om husrannsakan enligt 20 § polislagen.
      I fastigheten påträffades fem personer, två vuxna och tre barn. Ett barn hade
      dessförinnan springande lämnat fastigheten. Barnet eftersöktes utan att påträffas. De
      fem personerna i fastigheten omhändertogs och transporterades till polisstationen i
      Åmål för utlänningskontroll.
      Det framkom att personerna var efterlysta för verkställighet av Migrationsverkets
      utvisningsbeslut den 26 juni 2000.
      Samtliga fem togs i förvar och transporterades till Migrationsverkets förvarsenhet
      Sagåsen i Mölndal. Den 13 februari 2002 beslutade Utlänningsnämnden att
      polismyndighetens beslut om förvarstagande av modern inte längre skulle bestå.
      Den 9 februari 2002 verkställdes utvisningen av pappan och de tre barnen till
      Pristina i Kosovo.
      Polismyndighetens uppfattning är att det inte finns anledning att rikta någon kritik
      mot ingripandet. Att familjen tillfälligt kom att splittras kan polismyndigheten bara
      beklaga. Det berodde på omständigheter myndigheten inte rådde över.
      Beträffande beslutet om husrannsakan i fastigheten där personerna uppehöll sig vill
      polismyndigheten särskilt klargöra sin inställning. Det finns inga lagar som
      förbjuder husrannsakan i kyrkorum. Polismyndigheten anser dock att särskild
      hänsyn skall tas när det gäller ingripanden i dylika lokaler. Verkställigheten av ett
      beslut måste vägas mot angelägenhetsgraden.
      Enligt polismyndigheten följde polisintendent BB de intentioner myndigheten har
      när det gäller husrannsakan i kyrkorum. Då det uppgavs att det rörde sig om ett
      missionshus gav han inte tillstånd till husrannsakan. Att han ändrade beslutet
      berodde på att han felaktigt bibringats uppfattningen att huset inte längre användes
      som kyrkobyggnad. Polismyndigheten beklagar detta.
      Av införskaffad fastighetsinformation ägs fastigheten av SMU i Ånimskog och
      byggnaden är klassad som ecklesiastikbyggnad.
AA kommenterade remissvaret.

Kompletterande uppgifter hämtades in från BB vid ett telefonsamtal den 3 mars
2004. På fråga vilken typ av omhändertagande som låg till grund för beslutet om
husrannsakan uppgav BB hämtning enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen. Han uppgav
att det förelåg förutsättningar för hämtning utan föregående kallelse. Han uppgav
                                                                          Dnr 795-2002     Sid 3 (6)




också att såvitt han minns hade det inte fattats något beslut om hämtning innan
beslutet om husrannsakan.

Rikspolisstyrelsen anmodades den 10 mars 2004 att yttra sig i fråga om
rättsenligheten av och formerna för polismyndighetens beslut om husrannsakan.
Yttrandet skulle bl.a. avse frågan om hämtning enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen
kan bedömas som ett sådant omhändertagande som avses i 20 § polislagen.

Rikspolisstyrelsen inhämtade ett yttrande från Polismyndigheten i Västra Götaland.
Polismyndigheten anförde den 2 maj 2004 bl.a. följande.

      Lösandet av uppgiften
      Polismyndigheten har reglerat handläggningen av utlänningsärenden i en
      tjänsteföreskrift om gränskontroll och övrig verksamhet enligt utlänningslag-
      stiftningen m.m.
      Där sägs att polisområdena och länskriminalpolisen ansvarar för förstahandsåtgärder
      i utlänningsärenden som initieras inom polisområdet eller avdelningen av egen
      personal. Därefter skall ärendet snarast överlämnas till gränspolisen.
      Bestämmelsen har kommit till för att på bästa sätt ta till vara den kompetens som
      finns inom myndigheten. Verkställighet av utvisnings- och avvisningsbeslut är
      många gånger av grannlaga natur och kräver både erfarenhet och gott omdöme. Det
      gäller ofta när det blir fråga om att utvisa hela familjer som hållit sig gömda i landet.
      Verkställigheten av beslutet om avvisning blev inte särskilt väl genomförd. Den
      yngste pojken sprang och gömde sig i skogen. Polispersonalen tvingades bryta upp
      två dörrar och modern försökte ta sig ut genom ett fönster på andra våningen. Både
      familjen och polispersonalen pressades psykiskt i den uppkomna situationen.
      BB som enligt delegationsordningen har rätt att besluta i utlänningsärenden borde ha
      uppmärksammat tjänsteföreskriften. Han borde ha upplyst polispersonalen om att
      kontakta gränspolisen för att få hjälp med att lösa uppgiften. En sådan upplysning
      hade ökat möjligheterna att genomföra verkställigheten på ett smidigt och mindre
      dramatiskt sätt än vad som nu blev följden.
I ett yttrande den 1 juni 2004 anförde Rikspolisstyrelsen bl.a. följande.

      Beslutet om husrannsakan
      Det framgår av polismyndighetens utredning att det finns två olika motiveringar till
      beslutet om att genomföra en husrannsakan. Först angavs att man med stöd av 20 §
      polislagen skulle ta sig in i lägenheten för att kontrollera de personer som fanns där.
      Därefter angavs att det var för att genomföra en hämtning med stöd av 5 kap. 6 §
      utlänningslagen som husrannsakan genomfördes.
      Rikspolisstyrelsen vill inledningsvis betona vikten av att man klarlägger den
      rättsliga grunden för åtgärden före det att beslut om husrannsakan fattas. Vidare
      delar styrelsen polismyndighetens bedömning att 20 § polislagen inte ger stöd för
      åtgärden att genomföra husrannsakan för att kontrollera personerna som fanns i
      lägenheten.
      Som framgått ovan bör det krävas att det av lagtexten klart framgår när Polisen har
      rätt att göra husrannsakan. Centralt blir här om begreppet hämta som anges i 5 kap. 6
      § utlänningslagen kan likställas med begreppet omhänderta och därmed grunda rätt
      att genomföra en husrannsakan enligt 20 § polislagen.
      Det finns anledning att anta att hämtning enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen är att anse
      som ett sådant frihetsberövande som avses i artikel 5 i Europakonventionen. Detta
      stöds i viss mån av Danelius (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis,
                                                                         Dnr 795-2002    Sid 4 (6)




      andra upplagan, 95f). Där anför han att gränsen mellan vad som är ett frihets-
      berövande vid kortvariga ingripanden av polis kan vara svår att dra. Om en person
      på uppmaning följer med till en polisstation för förhör eller identifikationskontroll,
      är det kanske inte tydligt om han följer med frivilligt eller under tvång. Situationen
      kan vara sådan att polisen inte ansett sig ha använt tvång medan det för den enskilde
      framstått som om han inte hade någon annan möjlighet än att följa polisens
      uppmaning. Att frihetsinskränkningar kan vara mer eller mindre kortvariga förefaller
      inte tillmätas någon avgörande betydelse. Danelius hänvisar också till mål 7376/76
      mot Sverige, DR 7 s. 123, där den som färdades med poliseskort i samband med
      verkställande av en utvisning ansågs vara berövad friheten under resan.
      Enligt Rikspolisstyrelsens bedömning måste begreppet hämta rymmas inom
      begreppet omhänderta. Det går inte att hämta någon utan att först omhänderta
      personen. Rikspolisstyrelsen menar därför att möjligheten att hämta någon med stöd
      av 5 kap. 6 § utlänningslagen bör ge stöd för att genomföra en husrannsakan enligt
      20 § polislagen.
      I sammanhanget kan konstateras att det enligt 28 kap. 2 § rättegångsbalken får
      genomföras en husrannsakan för att hämta en person till förhör. Samma begrepp,
      hämtas, som används i 5 kap. 6 § utlänningslagen ger således rätt att genomföra en
      husrannsakan enligt rättegångsbalkens regler. Detta förhållande stöder ovan
      redovisad slutsats.
      Om hämtning inte anses vara ett omhändertagande i den mening som avses i 20 §
      polislagen, skulle Polisen således ha sämre möjlighet att verkställa en hämtning
      enligt utlänningslagen än exempelvis vad som gäller för hämtning enligt
      rättegångsbalken. Detta torde inte ha varit lagstiftarens avsikt.
      Viss osäkerhet råder emellertid, som polismyndigheten anför, om 20 § polislagens
      tillämplighet i det här aktuella fallet eftersom begreppet hämta leder tanken till
      mindre ingripande åtgärder än ett omhändertagande. Rikspolisstyrelsen menar att
      den otydlighet som ligger i att begreppet hämta används gör att det i vart fall inte
      finns anledning att klandra BB för att han tolkade lagstiftningen på så sätt att det
      förelåg möjligheter att genomföra en husrannsakan för att säkerställa en hämtning.
      Som polismyndigheten anför borde emellertid beslutet om att utlänningarna skulle
      hämtas enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen ha tagits före beslutet om husrannsakan.

      Platsen för husrannsakan
      Några särregler om tvångsingripanden i kyrkolokaler finns inte, men det finns
      anledning att mot bakgrund av proportionalitetsprincipen i 8 § polislagen visa
      särskild hänsyn vid ingripanden i sådana lokaler (jfr prop. 1988/89:124 s. 59 ff, bet.
      1988/89:JuU25 s. 30 ff).
      Som framgår av polismyndighetens yttrande var det oklart vilken status det gamla
      missionshus hade där husrannsakan gjordes. Husrannsakan ägde också rum i en
      bostadsdel och således inte i någon lokal med religiös betydelse. Rikspolisstyrelsen
      finner därför att polismyndigheten inte kan klandras i detta hänseende.

      Genomförandet av husrannsakan
      Rikspolisstyrelsen instämmer i den bedömning som polismyndigheten gör av
      polisinsatsen under rubriken Lösandet av uppgiften.
I beslut den 13 oktober 2004 anförde JO Berggren följande.

Rättslig reglering
En utlänning som vistas i Sverige är enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen skyldig att på
begäran av en polisman visa upp sitt pass eller andra handlingar som visar att han
har rätt att uppehålla sig i Sverige. Han är också skyldig att efter kallelse av
                                                                     Dnr 795-2002    Sid 5 (6)




polismyndigheten komma till myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse
här. Om utlänningen inte gör det, får han hämtas genom polismyndighetens
försorg. Om det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller av
annan anledning kan antas att han inte skulle följa kallelsen, får han hämtas utan
föregående kallelse. Kontrollåtgärder får vidtas endast om det finns anledning att
anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här eller om det annars finns
särskild anledning till kontroll.

Bestämmelsen i 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) skyddar varje medborgare
gentemot det allmänna mot bl.a. husrannsakan och liknande intrång. Skyddet är
inte absolut utan kan enligt 2 kap. 12 § RF begränsas genom bestämmelse i lag.
Enligt samma lagrum kan, efter bemyndigande i lag, skyddet även begränsas
genom annan författning i vissa särskilt angivna fall. Begränsningen får dock göras
endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och
begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det
ändamål som har föranlett den. Enligt 2 kap. 22 § RF är utlänning här i riket
likställd med svensk medborgare i fråga om bl.a. skydd mot husrannsakan och
liknande intrång, om inte annat följer av särskilda föreskrifter i lag.

I artikel 5 i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna föreskrivs bl.a. att var och en har rätt till frihet och
personlig säkerhet. Ingen får berövas friheten utom i ett antal uppräknade fall och i
den ordning som lagen föreskriver. I artikelns punkt 1 f anges det fallet att någon är
lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten för att förhindra att han
obehörigen reser in i landet eller som ett led i ett förfarande som rör hans utvisning
eller utlämning.

I 20 § första stycket polislagen föreskrivs bl.a. att en polisman, för att söka efter en
person som med laga stöd skall omhändertas, får bereda sig tillträde till den
eftersöktes bostad eller till annat hus, rum eller ställe som tillhör eller disponeras av
honom. Finns det synnerliga skäl att anta att den eftersökte annars uppehåller sig
hos annan, får polismannen bereda sig tillträde även dit.

Som allmänna principer för polisingripanden gäller enligt 8 § polislagen bl.a. att en
polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift under iakttagande av vad som
föreskrivs i lag eller annan författning skall ingripa på ett sätt som är försvarligt
med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste tvång tillgripas,
skall detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det
avsedda resultatet skall uppnås. De principer som slagits fast i 8 § polislagen
brukar kallas behovs- och proportionalitetsprinciperna.

Några bestämmelser som begränsar polisens möjligheter att göra ingripanden i
kyrkolokaler eller liknande utrymmen finns inte. Behövlig hänsyn till sådana
lokalers särprägel får därför tas inom ramen för proportionalitetsprincipen.
                                                                   Dnr 795-2002     Sid 6 (6)




Bedömning
Bestämmelsen i 20 § första stycket polislagen ger en polisman befogenhet att
bereda sig tillträde till områden och utrymmen i syfte att eftersöka den som ”med
laga stöd skall omhändertas”. En förutsättning för husrannsakan är således att
polisen med stöd av lag eller annan författning skall omhänderta den person som
eftersöks. Även om man i förarbetena till 20 § polislagen gett exempel på
lagstiftning som innehåller bestämmelser om skyldighet för polisen att omhänderta
personer (se prop. 1983/84:111 s. 126) är det inte helt klart vad som avses med
uttrycket ”omhändertas” (se SOU 1993:60 s. 250 och SOU 1995:47 s. 465).

I likhet med Rikspolisstyrelsen anser jag att det inte finns anledning att klandra BB
för att han tolkade lagstiftningen på så sätt att det fanns möjlighet att genomföra en
husrannsakan enligt 20 § polislagen för att säkerställa en hämtning enligt 5 kap. 6 §
utlänningslagen. Beslutet om hämtning borde dock att fattats före beslutet om
husrannsakan (jfr SOU 1995:47 s. 467, JK 1995 s. 58, JO 2001/02 s. 113 samt
Rikspolisstyrelsens kommentar till polislagen, avsnitt 20.5).

Jag delar också Rikspolisstyrelsens bedömning i fråga om genomförandet av
husrannsakan.

I övrigt föranleder AA:s anmälan inte något uttalande eller någon åtgärd av mig.

Eftersom den i detta ärende aktualiserade tolkningsfrågan beträffande 20 §
polislagen kan vara av intresse i lagstiftningsarbetet översänder jag en kopia av
detta beslut till Regeringskansliet, Justitiedepartementet.

Ärendet avslutas.
