# Kritik mot lagmannen vid en tingsrätt för att i en brottmålsdom ha tagit in fotografier på den tilltalade och i en annan dom fotografier på målsäganden

JO 2022-06-29 dnr 7954-2021

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2022-06-29              7954-2021              1 (14)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot lagmannen vid en tingsrätt för att i en brottmålsdom ha
                        tagit in fotografier på den tilltalade och i en annan dom fotografier på
                        målsäganden


                          Beslutet i korthet: JO har granskat utformningen av två brottmålsdomar. I den ena
                          domen har tingsrätten bl.a. infogat en närbild på den tilltalade. I den andra domen har
                          tingsrätten tagit in fotografier på målsäganden och hennes hem. Båda domarna
                          innehåller även en mängd andra bilder, t.ex. av påstådda brottsverktyg och blodspår.
                          JO konstaterar att fotografier av en person som tas in i en brottmålsdom blir
                          omedelbart tillgängliga för alla som tar del av domen och innebär att domstolen bidrar
                          till att sprida fotografierna vidare. Enligt JO ska en domstol inte medverka till
                          spridningen av bilder som kan äventyra den enskildes rätt till integritet och skydd för
                          privatlivet. Hon är mycket kritisk till att fotografierna på den tilltalade och målsäganden
                          samt de från målsägandens hem tagits in i de granskade domarna och anser att
                          tingsrätten mer omsorgsfullt borde ha övervägt om det med hänsyn till deras integritet
                          var försvarligt att göra det. Tingsrättens lagman var ansvarig för utformningen av
                          domarna och kritiseras.
                          I beslutet resonerar JO kring de överväganden som en domare bör göra innan
                          fotografier och andra illustrationer tas in i en brottmålsdom.

## Bakgrund och initiativ

Under hösten 2021 meddelade Halmstads tingsrätt dom i ett brottmål. Genom
                        domen dömdes AA för två mord och grov mordbrand m.m. AA hade enligt
                        domen i allt väsentligt medgett de faktiska omständigheterna, bl.a. att han
                        använt en kniv mot en av målsägandena och att han anlagt en eld utanför en
                        lägenhet där denna och en annan målsägande befunnit sig. Han hade däremot
                        invänt att han inte hade uppsåt till brott.

                        I domen redovisade tingsrätten åklagarens sakframställan. Redogörelsen
                        inleddes med avsnittet ”Presentation av den tilltalade”, som innehöll en närbild
                        på AA. I den fortsatta redogörelsen återgav tingsrätten utförligt vad åklagaren
                        hade uppgett om bakgrunden till de åtalade gärningarna och händelseförloppet
                        samt innehållet i delar av åklagarens skriftliga bevisning, däribland ytterligare
                        13 fotografier. Där fanns exempelvis en bild på en bil och på AA när han




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                  Dnr 7954-2021       Sid 2 (14)




påstods tanka en bensindunk vid en bensinstation samt två fotografier av en
blodbesudlad kniv. Bland de övriga bilderna fanns bl.a. ett fotografi av en
mycket kraftig brand och ett fotografi av flera nedbrunna byggnader, inklusive
den byggnad där de två målsägandena hade befunnit sig vid angreppet och i
vilken kvarlevorna från en av dem påträffades.

Jag beslutade den 29 oktober 2021 att ta upp frågan om domens utformning till
utredning i ett särskilt ärende.

Senare samma höst meddelade tingsrätten en gemensam dom i två andra
brottmål. Åklagaren hade yrkat att den tilltalade skulle dömas för grov
kvinnofridskränkning, i andra hand grov fridskränkning, samt tre fall av grov
misshandel. Flera av gärningarna skulle ha ägt rum i målsäganden BB:s hem.
Tingsrätten dömde den tilltalade för samtliga gärningar, men gjorde en delvis
annan bedömning än åklagaren i fråga om hur gärningarna skulle rubriceras.

Även i denna dom hade tingsrätten utförligt redovisat åklagarens sakframställan
och i samband med det infogat ett flertal fotografier. I en av åtalspunkterna i
fråga om grov misshandel påstod åklagaren att den tilltalade hade kastat ett
cykelhjul mot målsäganden som träffat hennes bakhuvud. Tingsrättens
redovisning av åklagarens sakframställan i denna del innehöll ett fotografi på
BB som visade att hon hade blod i ansiktet, på halsen och bröstet samt på en
delvis uppknäppt skjorta. Tingsrätten hade dessutom infogat två bilder som
visade målsäganden och en polisassistent under en rekonstruktion av den
påstådda händelsen. I bildtexten angavs polismannens namn. Där fanns vidare
bl.a. en bild på ett cykelhjul och en som visade blodstänk på en vägg utanför
målsägandens dörr.

I en annan åtalspunkt i fråga om grov misshandel påstod åklagaren att den
tilltalade hade slagit målsäganden i huvudet med en gjutjärnspanna och skurit
henne i kinden med en vass kant av pannan efter att den gått sönder.
Tingsrättens redogörelse för åklagarens sakframställan i denna del innefattade
två närbilder på målsägandens ansikte som visade en skada på hennes kind. Där
fanns också en bild av en trasig gjutjärnspanna och en bild som sades vara tagen
inne i målsägandens hem.

När det gällde åtalet för grov kvinnofridskränkning innehöll tingsrättens
redovisning av åklagarens sakframställan ett flertal fotografier av interiörer från
målsägandens hem och av hennes egendom som den tilltalade påstods ha
förstört.

Jag beslutade den 26 november 2021 att ta upp utformningen även av denna
dom till utredning.

Lagmannen CC hade varit ordförande vid båda huvudförhandlingarna och var
alltså ansvarig för utformningen av respektive dom.
                                                                       Dnr 7954-2021        Sid 3 (14)




Utredning
Inledningsvis begärde JO att tingsrätten skulle yttra sig över utformningen av
domen mot AA. Tingsrätten uppmanades att yttra sig över nödvändigheten och
lämpligheten av att i domen ta in fotografier på AA och de övriga fotografier
som förekom där. Tingsrätten skulle därvid redogöra för vilken relevans som
fotografierna på AA hade haft för skuldfrågan och de övriga frågor som
tingsrätten haft att pröva.

Tingsrätten skulle också lämna upplysningar om den offentlige försvararen höll
en sakframställan och varför den i så fall inte presenterades i domen.

Det skulle framgå av yttrandet hur utformningen av domen förhöll sig till bl.a.
kravet på saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § regeringsformen,
rättegångsbalkens krav på vad en brottmålsdom ska innehålla samt den
enskildes rätt till skydd för privatlivet som kommer till uttryck i t.ex.
brottsdatalagens bestämmelser om behandling av personuppgifter.

Efter det tillkommande initiativet begärde JO att tingsrätten skulle yttra sig över
utformningen av domen där BB var målsägande. Den begäran avsåg i huvudsak
samma frågor som den tidigare remissen. Därutöver fick tingsrätten tillfälle att
beskriva i vilka situationer som det kan vara motiverat att i en brottmålsdom
använda bilder som illustration, vilka hänsyn som därvid bör tas och om det
finns anledning att göra skillnad mellan olika sorters bilder (exempelvis
fotografier, kartor, urklipp från dokument).

Tingsrätten inkom med remissvar genom lagmannen CC. Yttrandena finns i sin
helhet tillgängliga hos JO.

I remissvaret beträffande domen mot AA redogjorde tingsrätten inledningsvis
för innehållet i 30 kap. 5 § rättegångsbalken och en lagkommentar till
bestämmelsen. Därefter anförde tingsrätten följande:

      Försvararen höll en kort sakframställan
      Försvararen redovisade kort den tilltalades inställning och överlämnade till den
      tilltalade att under förhöret redogöra för det händelseförlopp som denne upplevt.
      Jag kan nu i efterhand vidgå att det kan uppfattas som en brist ur ett processuellt
      rättviseperspektiv att inte redovisa försvararens sakframställan. Det är dock
      mycket vanligt att det i brottmålsdomar endast redogörs för åklagarens
      sakframställan. En förklaring kan vara att det är åklagaren och målsäganden som
      har bevisbördan.

      Lämpligheten och nödvändigheten att ta in fotografier i domen

      Fotografiet på den tilltalade
      Inledningsvis vill jag anmärka att fotografierna redovisas under domens avsnitt
      Åklagarens sakframställan.
      Den tilltalade var åtalad och är dömd för mord vid två tillfällen, grov mordbrand,
      förberedelse till grov misshandel samt skadegörelse. Målet, som var massmedialt
      och väckte stort allmänintresse, avhandlades under sex huvudförhandlingsdagar.
                                                                  Dnr 7954-2021        Sid 4 (14)




I anslutning till åtalen begärde 23 målsäganden skadestånd och vid
huvudförhandlingen beslutade tingsrätten att avskilja flera skadeståndsyrkanden,
varav ett på drygt 15 miljoner kronor, för att prövas i den för tvistemål stadgade
ordningen.
När målet handlades i tingsrätten rådde pandemi och tingsrätten hade i enlighet
med meddelade riktlinjer av Folkhälsomyndigheten begränsat antalet åhörare till
förhandlingsdagarna. Två av åhörarplatserna var reserverade för allmänheten.
Tingsrätten har inte möjlighet att koppla upp sig i en sidosal eller på annat sätt
öka antalet åhörarplatser.
De mördades anhöriga är bosatta i [andra länder, JO:s anm.]. För att minska
kostnaderna för att föra bevis i skadeståndsdelen hördes inte samtliga anhöriga
som begärde skadestånd på grund av sveda och värk. De hade, som jag förstått
det, utsett talesmän för de närmst anhöriga. Barnen och övriga anhöriga till de
två mördade, har alltså inte sett sin anhöriges/faders baneman eller
gärningsmannen.
De flesta av de övriga målsägandena har inte heller varit personligen närvarande.
Den tilltalade upplevdes under huvudförhandlingen som trygg. Han visade ingen
ånger utan ansåg sig ha handlat i enlighet med sin övertygelse. Den
rättspsykiatriska undersökningen föredrogs, med den tilltalades samtycke,
offentligt. Hade det rått något tvivel om att den tilltalade haft synpunkter på att
ett fotografi på honom redovisades i domen hade bilden inte tagits in i domen.
Det kan vara så att den befarade integritetskränkningen finns i betraktarens öga.
Den tilltalade upplevdes nöjd med sig själv och sitt handlande.
Förundersökningen, med undantag för fotografier på de mördade, är en allmän
offentlig handling.
Det diskuteras ofta för vem domaren skriver domen. En självklar adressat är
parterna.
Under nu nämnda förhållanden i förening med offentlighetsprincipens och
domstolens förklaringsbörda beslöt jag presentera parterna med ord och den
tilltalade även med bild.

Övriga fotografier
Den tilltalade bestred ansvar för mord och grov mordbrand under invändningen
att han inte hade uppsåt.
Tingsrätten har efter att ha tagit del av den för åtalen åberopade bevisningen
funnit att åklagaren och målsägandena bevisat att den tilltalade haft
avsiktsuppsåt till gärningen under åtalet för mord av ett brottsoffer.
Tingsrätten har funnit att åklagaren och målsägandena bevisat att den tilltalade
haft ett likgiltighetsuppsåt till gärningarna under åtalen för grov mordbrand och
mord avseende en målsäganden.
Som tingsrätten redogjort för i domen är det svårt att klarlägga om en person har
uppsåt till en brottslig gärning. Högsta domstolen har i några rättsfall gett viss
vägledning och uttalat att rätten bör kunna se till de yttre förhållandena vid
gärningen. Av betydelse är även om gärningsmannen varit hänsynslös, befunnit
sig i en upprörd sinnesstämning eller har haft ett eget intresse i gärningen.
Fotografiet på den tilltalade vid en bensinstation är av betydelse för
bedömningen om branden var planerad. Fotografiet på kniven är av betydelse för
bedömningen om huggen med kniven kunde orsaka effekten döden. Fotografiet
på bilen är av betydelse för bedömningen av om det på grund av den tilltalades
egna skador funnits hinder att larma 112.
Jag är slutligen av den uppfattningen att bilder, skisser och fotografier oftast gör
domen lättläst och kan utgöra underlag för bedömningen om tingsrätten gjort en
korrekt bevisvärdering.
                                                                        Dnr 7954-2021        Sid 5 (14)




      Förhållandet till saklighet och opartiskhet
      Domstolen och rätten under min ledning har under huvudförhandlingen iakttagit
      den så kallade oskuldspresumtionen samt uppfyllt kravet på saklighet och
      opartiskhet. Målet innehöll flera svåra rätts- och bevisfrågor, varför det var
      angeläget att redovisa huvuddelen av den framlagda bevisningen. Att den
      tilltalade själv inte åberopade någon bevisning kan vara en följd av att det är
      åklagaren och målsäganden som har bevisbördan.
      Jag uppfattade den tilltalade som att han hade uppfattningen att han fått en rättvis
      rättegång och ett professionellt bemötande. Han uppfattades som om han agerat i
      enlighet med ”tradition” och egna värderingar kring heder och en skyldighet att
      skydda närstående.
      Tingsrätten har i domskälen undvikit integritetskränkande uppgifter.
      Den tilltalade förklarade sig nöjd med domen.
I remissvaret beträffande domen där BB var målsägande anförde tingsrätten,
utöver vad som framgår av det första yttrandet, följande:

      Lämpligheten och nödvändigheten att ta in fotografier i domen
      […]
      Fotografierna redovisas under domens avsnitt Åklagarens sakframställan.
      Den tilltalade var åtalad för grov kvinnofridskränkning eller, i andra hand grov
      fridskränkning, och grov misshandel vid tre tillfällen. Åtalen mot den tilltalade
      var omfattande och avsåg ett flertal i detalj preciserade händelser. Målet
      avhandlades under fem huvudförhandlingsdagar. I anslutning till åtalen begärde
      målsäganden skadestånd för kränkning, sveda och värk samt för sakskador. Den
      tilltalade förnekade i allt väsentligt de åtalade gärningarna och medgav endast ett
      lägre belopp för sakskadorna. Den tilltalade invände att vissa skador var
      självförvållade.
      […]
      En självklar adressat för domen är parterna. En dom ska vara lättläst och utgöra
      underlag för bedömningen om tingsrätten gjort en korrekt bevisvärdering. När
      det gäller fotografierna på målsäganden och hennes bostad, tillhyggen samt
      fotografier från rekonstruktion utgör de underlag för tingsrättens bevisvärdering,
      rubricering av brotten och skadeståndets storlek. Fotografierna har även en
      betydelse för straffmätningen. Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den
      skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit. Det ska också beaktas om
      gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet
      till person. Ett fotografi är många gånger mer informativt än en beskrivande text.
      Ett fotografi är vidare fri från personliga värderingar.
      Under nu nämnda förhållanden i förening med offentlighetsprincipens och
      domstolens förklaringsbörda för parter och allmänhet anser jag att det både varit
      lämpligt och nödvändigt att ta in fotografierna i domen för att lätt förstå vad
      tingsrätten grundat sina slutsatser på.
      Att en polis presenterades med namn kan kanske ifrågasättas men det är enligt
      mig av vikt att den tilltalade får vetskap om vem som medverkat i
      rekonstruktionen. Det har vidare varit av vikt för rätten att en polis under sitt
      tjänsteansvar deltagit i rekonstruktionen.

      Fotografiernas relevans för skuldfrågan och övriga frågor
      […]
      Fotografierna har haft betydelse för rätten att förstå bakgrunden till de åtalade
      gärningarna samt för att värdera de av parterna lämnade händelseförloppen.
      Tingsrätten har inte funnit skäl att ifrågasätta tillförlitligheten av åberopade
                                                                    Dnr 7954-2021     Sid 6 (14)




fotografier, varför de utgjort viktig stödbevisning till målsägandens uppgifter. De
har också beaktats vid värderingen av tilltalads berättelse.
Fotografierna på målsäganden har haft betydelse för bedömningen av
sakkunnigutlåtandet som avgetts av rättsläkaren, gärningarnas rubricering och
yrkat skadestånd för sveda och värk.
Fotografierna på skadade föremål har varit av stor betydelse för bedömandet av
skadeståndets storlek. Parterna hade godtagit att tingsrätten uppskattade
skadeståndets storlek efter skälighet.

Är det motiverat att i en brottmålsdom använda bilder som illustration?
[…]
Tingsrätten konstaterar inledningsvis att även Högsta domstolen tar in bilder och
skisser i sina domar.
Avgörande för bevisvärdet av målsägandens uppgifter var i detta mål om de får
starkt stöd av den tekniska och rättsmedicinska bedömningen. Fotografierna
visar t.ex. den våldsutövning som förekommit i målsägandens lägenhet. Kartor
kan vara bra för att åskådliggöra avstånd och möjlighet att iaktta visst
händelseförlopp. Skärmdumpar eller sms-trafik kan utgöra bevis för att det
förelegat en konflikt eller att något har inträffat.

Upplysning varför försvararens sakframställan och åberopade bevisning har inte
redovisats i domen
Försvararen redovisade kort den tilltalades inställning och överlämnade till den
tilltalade att under förhöret redogöra för det händelseförlopp som denne upplevt.
Det är riktigt att försvararen åberopade syn på vissa fotografier och
skärmdumpar samt viss skriftlig bevisning. Det har redovisats i protokollet.
Jag kan nu i efterhand vidgå att det kan uppfattas som en brist ur ett processuellt
rättviseperspektiv att inte redovisa försvararens sakframställan. […]
Jag kan också vidgå att det i domen borde ur ett rättviseperspektiv redovisats
även den tilltalades bevisning. Tingsrätten har vid bevisbedömningen använt sig
av metoden att den först identifierat de faktiska förhållanden som åberopats av
åklagaren och målsäganden och som har betydelse med avseende på de
omständigheter åtalet baseras på. Tingsrätten har funnit att den bevisning som
åberopats av åklagaren och målsäganden var så stark att den i sig var tillräcklig
för att beviskravet var uppfyllt. Tingsrätten har först därefter granskat den
tilltalades berättelse och den bevisning som stöder denna.
Utmärkande för en rättvis rättegång är principerna om parternas likställdhet och
ett kontradiktoriskt förfarande. Principen om parternas likställdhet innebär att en
part ska ges rimliga möjligheter att utföra sin talan under förhållanden som inte
försätter honom eller henne i ett väsentligt sämre läge än motparten. Principen
om ett kontradiktoriskt förfarande innebär att en part måste ha möjlighet att
lägga fram bevisning samt få kännedom om allt material i processen och
framföra sina synpunkter på detta.
Rättegången och den skrivna domen lever upp till kraven på en rättvis rättegång.
Domstolen och rätten under min ledning har under huvudförhandlingen iakttagit
den så kallade oskuldspresumtionen samt uppfyllt kravet på saklighet och
opartiskhet. Målet innehöll flera svåra rätts- och bevisfrågor, varför det var
angeläget att redovisa huvuddelen av den framlagda bevisningen.
Jag uppfattade den tilltalade och målsäganden som att de hade ansåg att de fått
en rättvis rättegång och ett professionellt bemötande.
Tingsrätten har i domskälen undvikit integritetskränkande uppgifter.
                                                                  Dnr 7954-2021      Sid 7 (14)




Rättsliga utgångspunkter
Regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet
Domstolar ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta
saklighet och opartiskhet (se 1 kap. 9 § regeringsformen, RF). Bestämmelsen
ger uttryck för den s.k. objektivitetsprincipen. Kravet på saklighet och
opartiskhet omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka
verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en
myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.
Redan risken för att andra kan uppfatta att saklighet och opartiskhet inte iakttas
är tillräckligt för att handlandet kan anses strida mot bestämmelsen. (Se Bull
och Sterzel, Regeringsformen – en kommentar, 4 uppl., s. 54 f.)

Innehållet i en dom
Av 30 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken, RB, framgår att en dom ska vara
skriftlig och i skilda avdelningar ange

    1.   domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,
    2.   parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades försvarare,
    3.   domslutet,
    4.   parternas yrkanden och de omständigheter som dessa grundats på och
    5.   domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

Med domskälen avses de skäl som bestämt utgången i målet i såväl bevisfrågan
som rättsfrågan. Att domstolarna noggrant och på ett begripligt sätt redovisar
skälen för sina domslut är viktigt ur bl.a. rättssäkerhetssynpunkt så att parter
och andra kan kontrollera hur domstolen har urskilt och värderat fakta och
bevis. En välmotiverad dom underlättar också för domaren att själv kontrollera
riktigheten av sina tankegångar (Ekelöf m.fl., Rättegång, femte häftet [2011,
version 8, JUNO], s. 272 f.).

En återkommande fråga är hur utförligt omständigheter och bevismaterial ska
redovisas i domen (se t.ex. SOU 2001:103 s. 273 f. och SOU 2008:106
s. 169 f.). Syftet med att redovisa yrkanden och omständigheter särskilt är att
fastställa ramen för domstolens prövning. Det finns däremot inget krav på att
alla framlagda omständigheter ska redovisas i domen. I brottmål kan sak-
framställan ofta begränsas till åklagarens gärningsbeskrivning och brotts-
rubricering. I mer komplicerade mål kan däremot en mer utförlig sakframställan
bidra till att ge en orienterande inledning till de följande domskälen. Även den
tilltalades inställning och de omständigheter som han eller hon åberopar bör
redovisas i domen. När den tilltalade har erkänt kan emellertid såväl domskälen
som redovisningen av den åberopade bevisningen många gånger hållas mer
kortfattade (Se Ekelöf m.fl., s. 271 och Fitger m.fl., Rättegångsbalken [3 juni
2022, version 92, JUNO] kommentaren till 30 kap. 5 § RB.)

När det gäller bevismaterial har JO uttalat att det som parter och vittnen uppgett
normalt inte behöver redovisas ordagrant eftersom det snarast riskerar att
                                                                    Dnr 7954-2021       Sid 8 (14)




onödigt tynga domen. Det är inte heller nödvändigt att i detalj redovisa den
skriftliga bevisningen. Däremot ska domstolen givetvis redovisa hur den har
bearbetat bevismaterialet. Det är speciellt viktigt när den tilltalade fälls mot sitt
nekande. (Se t.ex. JO 1999/2000 s. 55 och JO 2013/14 s. 72.)

Skyddet för privatlivet och den personliga integriteten
Av artikel 8.1. i Europakonventionen följer att var och en har rätt till skydd för
sitt privatliv och sitt hem. Skyddet i artikel 8 gäller också den personliga
integriteten. Skyddet kan bl.a. innefatta ett skydd mot att bli fotograferad eller
att få fotografier publicerade eller utnyttjade för ovidkommande syften. Det kan
dock finnas starka motstående intressen, t.ex. vid användningen av sådant
material i brottsutredningar, och det måste finnas en ordning som garanterar en
rimlig avvägning mellan kolliderande intressen. Konventionen ställer krav på
att särskilt känslig information om exempelvis begångna brott eller medicinska
förhållanden behandlas på ett ansvarsfullt sätt och inte i onödan görs tillgänglig
för andra än dem som har ett legitimt intresse av att få del av den. Det kan strida
mot artikel 8 att publicera uppgifter som gäller en persons privatliv och som inte
samtidigt kan anses ha ett så starkt allmänt intresse att publicering ändå ter sig
försvarlig. (Se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl.,
s. 377 och 390.)

När en domstol behandlar personuppgifter i brottmål gäller brottsdatalagen
(2018:1177). Syftet med lagen är att skydda fysiska personers grundläggande
rättigheter och friheter i samband med domstolens behandling av deras person-
uppgifter (se 1 kap. 1 och 2 §§). Varje upplysning om en identifierad eller
identifierbar fysisk person som är i livet utgör en personuppgift. Även en bild
utgör en personuppgift om man direkt eller indirekt kan avgöra vilken person
bilden avser och han eller hon är i livet. (Se 1 kap. 6 § och prop. 2017/18:232
s. 437.) Så kallat känsliga personuppgifter, såsom uppgifter om hälsa, kan
förekomma i mål om vålds- och sexualbrott och i personutredningar.
Domstolarna får i stor utsträckning behandla olika slags personuppgifter, vilket
har sin grund i domarens frihet att formulera domskäl. (Se prop. 2014/15:148
s. 48 f. och 2017/18:232 s. 152 f.)

Av 2 kap. 8 § brottsdatalagen framgår samtidigt den grundläggande principen
om s.k. uppgiftsminimering. Personuppgifter som behandlas ska vara adekvata
och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen. Fler person-
uppgifter får inte behandlas än vad som är nödvändigt med hänsyn till
ändamålen med behandlingen. Prövningen av om en personuppgift är
nödvändig för en viss behandling måste göras kontinuerligt och inte bara när
uppgiften registreras eller på annat sätt samlas in. Som exempel har nämnts att
en parts namn måste anges i ett ärende men det är inte säkert att namnuppgiften
behöver behandlas i ett senare skede, t.ex. vid publicering på en webbplats för
att informera allmänheten om ett principiellt viktigt avgörande. Att behandla
ovidkommande eller onödigt många personuppgifter i förhållande till de
                                                                   Dnr 7954-2021       Sid 9 (14)




bestämda ändamålen strider mot regelverket. (Se prop. 2017/18:232 s. 143 f.,
158 f. och 445.)

JO har vid flera tillfällen betonat att en domstol bör undvika att ta in
integritetskänsliga uppgifter i en dom och uttalat att sådana uppgifter många
gånger inte är nödvändiga för att resonemang och bedömningar ska framgå
(se t.ex. JO 2002/03 s. 40 och JO 2016/17 s. 69).

Bedömning
Granskningens inriktning
Utgångspunkten för JO:s verksamhet är den enskildes intresse av att bli föremål
för en lagenlig och även i övrigt korrekt behandling från domstolars och andra
myndigheters sida. JO ska särskilt se till att domstolar och andra myndigheter i
sin verksamhet iakttar regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet samt
att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter inte åsidosätts i den
offentliga verksamheten.

Det är utifrån detta som jag har genomfört min utredning i det här ärendet.
Granskningen har uteslutande avsett utformningen av de aktuella brottmåls-
domarna med fokus på användningen av bilder i dem. Jag vill betona att jag
genom mina uttalanden inte tar ställning till de bevis- och rättsfrågor som
tingsrätten har prövat i målen.

Utformningen av och illustrationer i brottmålsdomar
Som framgått har domare en betydande frihet att avgöra hur en brottmålsdom
ska utformas i fråga om både innehåll och struktur. Oavsett hur domen utformas
är det dock av största vikt att den präglas av saklighet och inte ger anledning till
tvivel om domarens opartiskhet. Principerna om parternas likställdhet och det
kontradiktoriska förfarande som är utmärkande för en rättvis rättegång, liksom
det som i dagligt tal kallas processuell rättvisa, har särskild betydelse när
domaren utformar en dom.

Det är självklart att en dom måste anpassas till det enskilda fallet och med
målsättningen att den ska bli begriplig för parter och andra som tar del av den.
Det innebär att det i mer komplicerade eller medialt uppmärksammade brottmål
kan finnas ett behov att klargöra domstolens roll eller mer utförligt redogöra för
omständigheterna samt vad som förts fram under sakframställan för att även
andra än parterna ska förstå vad målet handlar om och vad som har varit ramen
för domstolens prövning. Samtidigt bör enligt min mening en dom alltid
koncentreras till de egentliga rätts- och bevisfrågor som har varit tvistiga eller
föremål för rättens prövning i det enskilda fallet och domskrivningen inriktas på
bedömningarna och slutsatserna. Om parternas sakframställan återges bör
redovisningen alltså koncentreras till de relevanta frågeställningarna. Eftersom
åklagaren har bevisbördan ligger det i sakens natur att dennes utveckling av
talan i sådana fall får ett större utrymme i domen. För att domarens objektivitet
                                                                    Dnr 7954-2021        Sid 10 (14)




inte ska kunna ifrågasättas är det då särskilt angeläget att också försvarets
invändningar framgår.

I samband med sakframställan lägger parterna fram sin skriftliga bevisning,
t.ex. fotografier och rättsintyg. Det har blivit allt vanligare att parterna vid
huvudförhandlingen även presenterar andra bilder och illustrationer för att
underlätta förståelsen av ett påstått händelseförlopp. Vid domskrivningen kan
domstolen därför ha tillgång till ett förhållandevis omfattande bildmaterial som
kan vara enkelt att infoga i domen. Illustrationer i domar bör emellertid föregås
av en noggrann prövning i varje enskilt fall.

Givetvis kan vissa typer av bilder, t.ex. kartor, skisser av brottsplatser och
tabeller, vara effektiva för att göra en dom mer lättläst jämfört med att beskriva
samma sak i en längre eller mer komplicerad text. I likhet med annat process-
material anser jag dock att en bild bör återges i en dom endast när den är
nödvändig för att göra ett sakförhållande mer begripligt. När det gäller
exempelvis fotografier är det för övrigt sällan själva fotografiet utan domstolens
värderingar och slutsatser av det som är relevant. Det finns en risk att
användningen av bilder, i vart fall om det sker i större omfattning, ersätter en
kritisk analys. Om en bild ska tas in i en dom finns det anledning att överväga
hur pålitlig den är, t.ex. om en illustration utgör ett ifrågasatt bevismaterial eller
om den är rättvisande i fråga om skala och perspektiv. Bilder kan dessutom till
sitt innehåll framstå som okontroversiella men beroende på sammanhanget få en
annan inte avsedd innebörd. Vidare kan ett fotografi vara taget för ett visst
ändamål, såsom vid s.k. daktning av frihetsberövade (28 kap. 14 § RB).

I de två granskade domarna har tingsrätten under rubriken ”Åklagarens
sakframställan” mycket utförligt redogjort för vad åklagarna i respektive mål
uppgett i sina sakframställningar om bakgrund och händelseförlopp. Tingsrätten
har illustrerat åklagarens påståenden med ett stort antal fotografier och vävt in
dennes skriftliga bevisning, t.ex. resultat från forensiska och rättsmedicinska
undersökningar. När det gäller domen mot AA har även uppgifter från vittnen
som hörts i tingsrätten vävts in, trots att tingsrätten återger berättelserna längre
fram och ännu inte värderat dem. Genomgående beskrivs vad som hände eller
någon gjorde, på ett sätt som typiskt sett torde förekomma i en allmän bakgrund
eller i en redovisning av helt klarlagda omständigheter. Enligt remissvaren höll
båda försvararna sakframställningar men detta framgår inte av de enskilda
domarna. Domen i målet med BB som målsäganden saknar dessutom uppgift
om att den tilltalade, som förnekat brott, åberopat egen bevisning. Detta ger mig
anledning att understryka vikten av att en dom utformas omsorgsfullt utifrån
vad saken gäller samt med hänsyn till båda parter.

I anslutning till respektive redogörelse för åklagarens talan har tingsrätten alltså
infogat ett större antal fotografier; i domen som rör AA finns 14 bilder och i
domen där BB var målsägande finns 24 bilder. (Fotografierna på AA och BB
behandlar jag i nästa avsnitt.) Med hänsyn till vad tingsrätten haft att pröva kan
                                                                      Dnr 7954-2021       Sid 11 (14)




det ifrågasättas om flera bilder alls behövdes, såsom bilden på cykelhjulet
(domen med BB) och den på en brandman som sprutar vatten på en eld (domen
med AA). Jag har vidare svårt att se att fotografierna på bl.a. brottsverktyg och
från brottsplatserna tillför information som inte redan framgår av tingsrättens
resonemang och bedömningar. Det gäller t.ex. blodspår och analysresultat av
fynden. Flera av bilderna kan dessutom vara ägnade att väcka obehag. I domen
mot AA finns exempelvis två fotografier av en blodig kniv som åklagaren
påstått att AA hade använt vid angrepp mot en målsägande. I anslutning till
bilden anger tingsrätten att en del av blodet med den starkaste graden av
sannolikhet kommer från denne målsägande. Ett annat exempel är bilden av den
nedbrunna byggnad där åklagaren påstod att de två målsägandena befann sig när
branden bröt ut. Omfattningen av infogade färgfotografier av bl.a.
brottsverktyg, blodspår och – beträffande domen mot AA – en fullskalig brand
ger i sitt sammanhang enligt min mening ett överväldigande och närmast
sensationellt intryck.

Fotografier av enskilda i en brottmålsdom
För den som är målsägande, tilltalad eller vittne kan det vara obehagligt att
processen i domstol som huvudregel är offentlig och att vem som helst då kan ta
del av personliga uppgifter om honom eller henne. Att medverka i ett brottmål
innebär för många att befinna sig i en förhållandevis känslig situation.

I samband med rättegången gäller därför särskilda regler som avser att skydda
den enskilde från att bilder av honom eller henne tas och sprids. Det är således
straffbart att ta bild i eller in i rättssalen om inte annat följer av lag samt att, om
det ändå görs, sprida bilden om någon syns på den (se 5 kap. 9 b § och 9 kap.
5 a § RB). Den inskränkning i offentlighetsprincipen i dess vidaste mening som
detta innebär har ansetts nödvändig för att värna enskildas integritet (se prop.
1979/80:87 s. 57 f. och 2004/05:131 s. 114). När fotograferingsförbudet
utvidgades den 1 juli 2020 motiverades det bl.a. med ett utökat behov av att
skydda enskildas personliga integritet eftersom det med dagens teknik är enkelt
att snabbt sprida bilder av enskilda och känsligt bildmaterial från rättegångar,
och när det väl har skett är materialet ofta svårt att ta bort (se prop. 2018/19:81
s. 41 f.). Det kan tilläggas att sekretesskyddet är starkt hos en domstol för
uppgift i bild som ingår i en ljud- och bildupptagning av förhör som har hållits
där med parter och andra (se 43 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen).

Jag anser att de skäl som gett anledning till förbudet mot att ta bilder i och in i
rättssalen är minst lika relevanta när det handlar om att infoga fotografier av
enskilda i en dom. En konsekvens av att ett sådant fotografi infogas är att det
blir omedelbart tillgängligt för alla som tar del av avgörandet och att domstolen
bidrar till att sprida fotografiet vidare (jfr JO 2011/12 s. 118). Det skydd för den
personliga integriteten som fotograferingsförbudet avser att värna blir enligt
min mening i princip verkningslöst om domstolen i domen publicerar och
därmed bidrar till att sprida andra fotografier av de som medverkat i målet.
                                                                    Dnr 7954-2021       Sid 12 (14)




En annan konsekvens av att infoga ett fotografi av en person i en dom är att det
kommer att bevaras i just det sammanhanget för all framtid. Det är också
praktiskt sett omöjligt att radera fotografiet (jfr t.ex. Kammarrätten i
Stockholms dom den 29 april 2022 i mål nr 1615-22). Det bör även beaktas att
fotografier av enskilda kan ha tagits i ett för honom eller henne känsligt
sammanhang, t.ex. i samband med ett frihetsberövande eller för att dokumentera
skador.

Redan mot bakgrund av det hittills anförda är jag synnerligen tveksam till om
fotografier av parter och andra enskilda bör förekomma i en brottmålsdom.

Som framgått innebär regleringen på dataskyddsområdet dessutom att de
personuppgifter som behandlas ska vara adekvata, relevanta och nödvändiga i
förhållande till ändamålen med behandlingen. Domstolen måste alltså i varje
enskilt fall överväga om det finns tillräckliga skäl för att behandla en viss
personuppgift, såsom ett fotografi av en person, i en dom. Det förhållandet att
t.ex. en uppgift i en förundersökning blir offentlig när åtal väcks har ingen
självständig betydelse i det sammanhanget.

I domen mot AA finns alltså en närbild av honom i redogörelsen för åklagarens
sakframställan. Mot bakgrund av AA:s inställning till åtalet är det uppenbart att
fotografiet inte hade någon juridisk relevans för de frågor som tingsrätten hade
att pröva i målet. Det har inte heller påståtts i remissvaret. I stället har
tingsrätten hänvisat till att fotografiet togs in i domen bl.a. för att anhöriga till
de två avlidna målsägandena som inte närvarade vid huvudförhandlingen skulle
kunna få se AA. Det är emellertid inte en uppgift för domstolen. Jag har över
huvud taget svårt att förstå tingsrättens resonemang i denna del. Av fotografiet
drar jag vidare slutsatsen att det måste ha tagits när AA var frihetsberövad. Han
befann sig därmed i en mycket utsatt situation där han inte kunde avstå från att
låta sig fotograferas. Enligt min bedömning borde närbilden på AA inte ha
infogats i domen. Det är för övrigt anmärkningsvärt att tingsrätten inte tycks ha
beaktat det integritetsintrång det kunde innebära för AA.

När det gäller fotografierna av BB ingår de i ett mål där hon har varit
målsägande. Tingsrätten har kommit fram till att hon utsatts för flera fall av
misshandel, bl.a. i sitt hem. En bild som visar att någon utsatts för ett brott som
innefattar ett angrepp mot hans eller hennes person anses regelmässigt vara av
integritetskänslig natur och en spridning av sådana bilder kan utgöra ett
integritetsintrång för den enskilde. Enligt min mening är det uppenbart att
fotografierna på BB innehöll integritetskänsliga uppgifter och att de därför inte
borde ha tagits in i domen. Det tydligaste exemplet är fotografiet på BB som
enligt bildtexten i domen togs av en utredare på BB:s egen surfplatta kl. 02.18
och som visar att hon har spår av blod i ansiktet samt på halsen och bröstet. Hon
befann sig då otvetydigt i en ytterst utsatt situation. Ett annat exempel är
närbilderna på hennes ansikte med en sårskada på ena kinden.
                                                                  Dnr 7954-2021      Sid 13 (14)




Att fotografierna av BB i och för sig var relevanta för tingsrättens prövning av
skuld- och skadeståndsfrågorna i målet innebär naturligtvis inte att det därmed
var nödvändigt eller lämpligt att infoga dem i domen. Det hade varit fullt
tillräckligt att med ord beskriva tingsrättens värderingar och slutsatser av
bilderna. Inte heller beträffande den här domen tycks tingsrätten ha reflekterat
över vilket integritetsintrång det skulle kunna utgöra för den enskilde, i detta
fall BB, om bilderna togs in i domen.

När det gäller fotografierna tagna i BB:s hem kan flera av dem sedda för sig
framstå som harmlösa, t.ex. ett trasigt handfat eller balkongen till hennes
lägenhet. Men när man som tingsrätten lagt ihop flera bilder från ett hem skapas
en helhetsbild där läsaren av domen får en förhållandevis detaljerad bild av
BB:s privatliv och hur hemmet sett ut efter de påstådda gärningarna. Jag anser
därtill att tingsrätten borde ha tagit hänsyn till att det inte bara var BB:s utan
också hennes barns hem som därigenom exponerades.

Tingsrätten verkar vidare inte närmare ha övervägt om det var nödvändigt eller
lämpligt att i domen infoga de två fotografier som visar hur BB tillsammans
med en polisassistent genomför en rekonstruktion av en gärning. Polismannen,
som inte hördes i målet, presenteras dessutom med fullständigt namn. Jag utgår
från att den tilltalade hade tagit del av fotografierna och övriga uppgifter redan
under förundersökningen, i vart fall senast vid huvudförhandlingen. För övrigt
noterar jag att rekonstruktionen inte tycks ha haft betydelse för tingsrättens
bevisvärdering. Det kan därför ifrågasättas om fotografierna alls behövdes i
domen.

Sammantaget är jag mycket kritisk till att tingsrätten har tagit in fotografier på
AA och BB samt av interiörer från BB:s hem i de granskade domarna och att
tingsrätten inte på ett mer omsorgsfullt sätt övervägt om det med hänsyn till
deras integritet var försvarligt att göra det. Både AA och BB har visserligen haft
anledning att räkna med att fotografier på dem skulle komma att läggas fram vid
rättegången. De kan däremot knappast ha kunnat förutse att bilderna skulle ingå
i domen och därmed spridas vidare till en obestämd krets och för all framtid
bevaras i dessa sammanhang. Jag anser således att AA:s respektive BB:s rätt till
integritet och skydd för privatlivet har åsidosatts. CC har varit ansvarig för
utformningen av domarna och förtjänar kritik.

Avslutande synpunkter
Domstolarna har länge bedrivit ett strukturerat arbete i syfte att göra domar mer
lättlästa och begripliga. I det har bl.a. Förtroendeutredningens betänkande Ökat
förtroende för domstolarna – strategier och förslag (SOU 2008:106) liksom
enskilda domstolars kontinuerliga utvecklingsarbete haft betydelse. Det är ett
angeläget arbete. Att parter och andra kan tillgodogöra sig domstolens
resonemang liksom att språket i en dom är vårdat, enkelt och begripligt är av
stor vikt för såväl enskilda som förtroendet för domstolarna.
                                                                   Dnr 7954-2021     Sid 14 (14)




Visst kan illustrationer bidra till att göra en dom mer överskådlig och lättläst,
men det finns en risk i att driva den strävan för långt. En dom ska präglas av
saklighet. Och jag anser att det är minst lika viktigt att domen koncentreras till
de rätts- och bevisfrågor som har varit föremål för domstolens prövning i det
enskilda fallet. Det är då en dom blir begriplig och tydlig.

Utformningen av de aktuella domarna belyser vikten av att inte infoga
fotografier och andra illustrationer utan noggranna överväganden. En domstol
ska naturligtvis inte medverka till spridningen av bilder som kan äventyra
enskildas integritet eller vars lämplighet av andra skäl kan ifrågasättas. En
alltför långtgående ambition att tillgodose offentlighetsintresset kan enligt min
mening ha en negativ inverkan på förtroendet för domstolarna. Det skulle också
kunna påverka viljan hos parter och andra att frivilligt medverka i brotts-
utredningar och rättegångar, en medverkan som är av central betydelse för
rättskipningen.

Ärendet avslutas.
