# Kritik mot ett kränkande uttalande i samband med ett planeringsmöte

JO 2004-11-04 dnr 798-2003

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                      Sid
                                                                           2004-11-04           798-2003                1 (3)
Justitieombudsmannen
Anna-Karin Lundin




                        Kritik mot ett kränkande uttalande i samband med ett planeringsmöte


                        I en anmälan mot dåvarande Västmanlands läns allmänna försäkringskassa, som
                        kom in till JO den 24 februari 2003, anförde AA i huvudsak följande. Vid ett
                        planeringsmöte som skulle handla om hans ryggbesvär, påstod en av kassans
                        handläggare att han missbrukade alkohol. Detta påstående var kränkande och
                        felaktigt enligt AA:s mening.

                        Försäkringskassan anmodades att yttra sig över det som AA hade framfört i sin
                        anmälan.

                        I sitt remissvar anförde försäkringskassan den 14 april 2003, genom direktören BB,
                        i huvudsak följande.

                                  Bedömning och åtgärd
                                  Vid planeringsmötet på Ergonomicentrum den 14 augusti 2002 lyfte läkaren vid
                                  Ergonomicentrum CC att det fanns misstankar om ett alkoholmissbruk.
                                  Försäkringskassans handläggare redogjorde för uppfattningen om att AA vid något
                                  tillfälle hade upplevts som påtagligt berusad. Även AA:s arbetsgivare DD
                                  redogjorde för att hon vid ett tillfälle under senaste året hade upplevt AA som
                                  berusad.
                                  Försäkringskassan har förståelse för att AA känner sig kränkt vid detta möte då
                                  uppgift lämnades utan hans medgivande. Försäkringskassans uppgift är att utreda
                                  rehabiliteringsbehov. I det läge som uppkom hade läkaren redan lyft frågan om ett
                                  eventuellt alkoholmissbruk. Vår bedömning är då att handläggaren för att kunna
                                  fullgöra sitt rehabiliteringsuppdrag bör upplysa om att hon haft motsvarande
                                  fundering vid en av sina kontakter med AA. Denna bedömning grundas på 1 kap. 5 §
                                  sekretesslagen där det stadgas: ”Sekretess utgör inte hinder mot att uppgift lämnas
                                  ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra
                                  sin verksamhet.”
                                  Efter mötet skrevs minnesanteckningar av försäkringskassans handläggare.
                                  Anteckningarna från mötet dokumenterades sedan i AA:s akt på försäkringskassan.
                                  Minnesanteckningarna delgavs AA när han begärde att få se dem.
                                  Minnesanteckningarna ingick inte i underlaget för socialförsäkringsnämndens beslut
                                  varför de inte heller kommunicerades honom inför socialförsäkringsnämndens
                                  beslut.
                        AA kommenterade remissvaret.

                        I sitt beslut den 4 november 2004 anförde JO Lundin i bedömningsdelen följande.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                    Dnr 798-2003    Sid 2 (3)




Av 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100), i den lydelse som är aktuell i ärendet,
följer bl.a. att sekretess gäller hos allmän försäkringskassa i ärende enligt
lagstiftningen om allmän försäkring, allmän ålderspension, arbetsskadeförsäkring
eller handikappersättning och vårdbidrag eller om annan jämförbar ekonomisk
förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersättning för
sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjts.

Uttrycket ”men” har getts en mycket vid innebörd. I första hand åsyftas sådana
effekter som att någon blir utsatt för annans missaktning om hans personliga
förhållanden blir kända. Utgångspunkten för en bedömning av om men föreligger
är den berörda personens egen upplevelse (se prop. 1979/80:2 del A s. 83 och 90).

Enligt 1 kap. 5 § samma lag utgör sekretess inte hinder mot att uppgift lämnas ut,
om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin
verksamhet.

Av förarbetena (prop. 1979/80:2 del A s. 465 och 494) framgår att denna
bestämmelse skall tillämpas restriktivt. Sekretessen får efterges endast då ett
utlämnande är en nödvändig förutsättning för att myndigheten skall kunna fullgöra
ett visst åliggande. Utlämnande får däremot inte ske enbart i syfte att höja
myndighetens effektivitet eller för att biträda andra myndigheter i deras arbete.

Av 14 kap. 3 § sekretesslagen följer bl.a. att sekretessbelagd uppgift får lämnas till
myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde
framför det intresse som sekretessen skall skydda.

Av 14 kap. 4 § första stycket samma lag följer att den försäkrade helt eller delvis
kan efterge sekretessen om inte annat följer av bestämmelse i sekretesslagen.

Uppgiften som kassans handläggare lämnade vid mötet med rektorn vid den skola
där AA arbetade och läkaren vid Ergonomicentrum och som rörde att AA vid något
tillfälle hade upplevts som påtagligt berusad, är sådan att den enligt min mening
omfattades av sekretess enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen.

Därmed har det, enligt det synsätt som har kommit till uttryck i ett flertal tidigare
beslut av JO (se t.ex. JO:s ämbetsberättelse 1996/97 s. 480), i första hand ålegat
kassan att inhämta den försäkrades medgivande till utlämnandet av uppgiften.
Endast om kassan inte skulle ha fått AA:s medgivande till utlämnandet av
uppgiften, hade kassan kunnat överväga ett utlämnande med stöd av 14 kap. 3 §
eller 1 kap. 5 § sekretesslagen.

Det kan enligt min mening dessutom starkt ifrågasättas om utlämnandet av en
uppgift av i ärendet aktuellt slag, vilken för övrigt måste betecknas som
synnerligen vag, med beaktande av ovan nämnda förarbetsuttalanden hade kunnat
ske med stöd av 1 kap. 5 § sekretesslagen. Det står också helt klart att utlämnandet
                                                                    Dnr 798-2003    Sid 3 (3)




inte hade kunnat ske med stöd av 14 kap. 3 § samma lag, eftersom inte samtliga
deltagare vid det möte där uppgiften lämnades var företrädare för någon
myndighet.

Jag anser sammanfattningsvis att försäkringskassan i detta fall har brustit i sin
tillämpning av sekretesslagen och att kassan inte kan undgå kritik för detta.
