# Försäkringskassan kritiseras bl.a. för att inte ha informerat de försäkrade om möjligheten att skriva på finska samt för att inte ha anlitat tolk i tillräcklig omfattning

JO 2018-03-16 dnr 7993-2016

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                     Sid
                                                                         2018-03-16            7993-2016              1 (6)
Stf justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Försäkringskassan kritiseras bl.a. för att inte ha informerat de
                        försäkrade om möjligheten att skriva på finska samt för att inte ha
                        anlitat tolk i tillräcklig omfattning


                          Beslutet i korthet: AA och BB ansökte om assistansersättning och vårdbidrag för sin
                          son. I ansökningarna uppgav de att de hade behov av finsktalande tolk. Trots detta
                          fördes nästan all kommunikation i ärendena på svenska. JO konstaterar i beslutet att
                          Försäkringskassan borde ha informerat AA och BB om att de hade rätt att skriva till
                          myndigheten på finska. Försäkringskassan borde vidare ha anlitat tolk i större
                          utsträckning än vad som skett. JO gör även uttalanden om huruvida ett mejl skulle
                          ansetts vara en begäran om anstånd.

## Anmälan

I en anmälan till JO den 22 december 2016 klagade CC, i egenskap av ombud
                        för AA och BB, på Försäkringskassan. Hon anförde bl.a. följande: AA och BB
                        har en son med funktionsnedsättning. I oktober 2015 ansökte de om
                        assistansersättning och vårdbidrag för sonen. Familjen har estniska som
                        modersmål och talar finska som andraspråk. Försäkringskassan har hanterat
                        ärendena fel genom att inte upplysa AA och BB om rätten att skriva till
                        myndigheten på finska. Försäkringskassan borde vidare ha använt tolk i större
                        utsträckning. Dessutom borde Försäkringskassan ha utrett om ett mejl om ett
                        inbokat läkarbesök skulle ha uppfattats som en begäran om anstånd.

## Utredning

Försäkringskassans handlingar i ärendet hämtades in och granskades.
                        Myndigheten uppmanades därefter att yttra sig över det som CC hade anfört. I
                        sitt remissvar redogjorde Försäkringskassan inledningsvis för relevanta regler,
                        handläggningsrutiner och bakgrund enligt följande:

## Relevanta regler och handläggningsrutiner

I Försäkringskassans riktlinjer (2008:17) för översättningar i Försäkringskassan
                                ges följande beskrivning av relevanta regler och handläggningsrutiner.
                                "I Sverige finns fem nationella minoritetsspråk; finska, samiska, meänkieli
                                (tornedalsfinska), romani och jiddisch. Samiska, finska och meänkieli har ett
                                särskilt starkt skydd genom lagen (2009:724) om nationella minoriteter och
                                minoritetsspråk.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                  Dnr 7993-2016     Sid 2 (6)




Minoritetsspråklagen innebär att enskilda personer som är bosatta i vissa
kommuner har rätt att använda sitt minoritetsspråk i kontakt med myndig-
heterna när ärendet gäller myndighetsutövning. Det betyder att den enskilde
har rätt att begära översättning av skriftliga meddelanden och beslut.
Försäkringskassan har dock skyldighet att informera de nationella
minoriteterna om deras rättigheter, och även utanför de särskilda kommunerna
(förvaltningsområdena) har enskilda särskild rätt att i sina ärenden använda
finska, meänkieli och samiska om ärendet kan handläggas av personal som
behärskar minoritetsspråket."
Beträffande översättning vid handläggningen av enskilda ärenden sägs vidare.
"Behovet av översättning i enskilda handläggningsärenden avgörs från fall till
fall med stöd i förvaltningslagen (1986:223), eller i vissa fall lagen (2009:724)
om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Detta gäller både inkommande
handlingar, till exempel läkarutlåtanden, och utgående handlingar som beslut. I
vägledning 2004:7 Försäkringskassan och förvaltningslagen finns detta
närmare beskrivet."
I vägledningen sägs bl.a. följande.
"För den som talar finska, meänkieli eller samiska gäller följande när han eller
hon har ett ärende hos Försäkringskassan:
• Den som talar finska och samiska har oavsett anknytning till ett
förvaltningsområde alltid rätt att använda sitt språk, när han eller hon
skriver till Försäkringskassan i sitt ärende.
• En person har rätt att vända sig muntligen till Försäkringskassan på
finska, samiska eller meänkieli i ärenden där han eller hon är part eller
ställföreträdare för part, om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.
• En person som ingår i en av dessa tre språkgrupper har alltid rätt till
muntligt svar samt beslut och beslutsmotivering på sitt språk i ärenden
som har anknytning till förvaltningsområdet.
• Den som är bosatt utanför ett förvaltningsområde har i övrigt rätt att
använda något av de tre språken vid muntliga och skriftliga kontakter i
ärenden, om ärendet handläggs av en handläggare som behärskar språket
ifråga.
Regelverket innebär att man exempelvis alltid har rätt att skriva sin ansökan
på samiska, oavsett förvaltningsområde. För den som talar meänkieli gäller
rätten att använda meänkieli i ärenden utanför förvaltningsområdet bara om
ärendet handläggs av en handläggare som behärskar det språket.
I lagen står det också att myndigheter är skyldiga att i övrigt sträva efter att
bemöta enskilda på dessa tre språk i rådgivning och information samt
översätta blanketter och broschyrer. Försäkringskassan är skyldig att verka
för att det finns tillgång till personal med kunskap i finska, samiska och
meänkieli. Försäkringskassan får bestämma särskilda tider och särskild plats
för att ta emot besök av enskilda som talar finska, samiska eller meänkieli,
och även ha särskilda telefontider."
På Försäkringskassans hemsida står det angivet att det finns särskilda
rättigheter för de som talar bland annat finska. Följande anges: "Du som bor i
en kommun inom ett förvaltningsområde har rätt att kommunicera med
Försäkringskassan på ditt språk. Du ska kunna få svar i tal och skrift på samma
språk. Du som bor i en kommun som inte ingår i ett förvaltningsområde ska
också kunna kontakta Försäkringskassan på finska, meänkieli eller samiska,
om det finns personal som behärskar språket. Oavsett var du bor ska du alltid
kunna skriva på finska, meänkieli och samiska till Försäkringskassan".
Enligt 8 § förvaltningslagen bör en myndighet vid behov anlita tolk då den har
att göra med någon som inte behärskar det svenska språket.
                                                                        Dnr 7993-2016   Sid 3 (6)

## Bakgrund

AA och BB har en son, DD, 15 år, som har en funktionsnedsättning.
      Familjen har estniska som modersmål och talar finska som andraspråk.
      Familjen bor inte i något av förvaltningsområdena för finska. I oktober 2015
      ansökte AA och BB om assistansersättning och vårdbidrag för sin son.
Försäkringskassan redogjorde därefter för handläggningen i ärendena. Av
redogörelsen framgick att det hade vidtagits ett stort antal handläggnings-
åtgärder i båda ärendena och att dessa hade medfört ett flertal kontakter med
AA och BB. Kontakterna – både de muntliga och de skriftliga – hade så gott
som uteslutande skett på svenska. Beträffande det som CC anfört om AA:s och
BB:s begäran om anstånd anförde Försäkringskassan följande:

      Den 21 april kom det in ett e-postmeddelande från AA där han frågade om
      situationen i DD:s ärende. AA skrev att han hade varit på kliniken på
      måndagen den 18 april och att kliniken då meddelade att läkaren hade varit i
      kontakt med handläggaren. AA och BB hade fått en tid hos läkaren den 28
      april. AA ställde också frågan om det fortfarande var nödvändigt eller inte.
      Samma dag svarade handläggaren att Försäkringskassan övervägde att besluta
      att DD tillhörde personkrets l och att utredningen om hjälpbehov fortfarande
      pågick. Handläggaren sade att AA skulle höra av sig om AA ville ha fortsatt
      anstånd för inlämnande av ett nytt läkarutlåtande. Handläggaren meddelade
      också att beslut om vårdbidrag inte skulle fattas innan beslutet om assistans-
      ersättning eftersom handlingarna och uppgifterna som hade tillförts assistans-
      ärendet även skulle tas med i bedömningen av vårdbidraget.
      Den 21 april ringde AA även till handläggaren i ärendet om vårdbidrag
      och undrade varför det dröjde med beslut. Handläggaren förklarade att beslut
      i ärendet om assistansersättning skulle inväntas då eventuella handlingar
      som kom in i det ärendet kunde användas i vårdbidragsärendet. Det står
      inte i journalen på vilket språk samtalet fördes men handläggaren skrev att
      informationen som gavs muntligt även skickades i ett gemensamt
      e-postmeddelande till AA och BB.
      AA svarade handläggaren i ärendet om assistansersättning samma dag,
      tackade för svar och hoppades att läkaren skulle skriva ett utlåtande som
      beskrev DD:s utvecklingsproblem bättre. AA ursäktade sig för att han inte
      förstod vad som hindrade ett beslut om vårdbidrag och ville att handläggaren
      skulle förklara det. Handläggaren svarade inte på e-post-meddelandet.
      E-postkonversationen var på svenska.
      Den 22 april noterade handläggaren i ärendet om assistansersättning i journalen
      att kommuniceringstiden var slut.
      Den 25 april beslutade Försäkringskassan om avslag i ärendet om assistans-
      ersättning.
Försäkringskassan redogjorde avslutningsvis för sina slutsatser och åtgärder och
uttalade följande:

      Försäkringskassans slutsatser och åtgärder
      Slutsatser
      Försäkringskassans kontor i Helsingborg som var handläggande kontor av
      ansökningarna om assistansersättning och vårdbidrag för DD ingår inte i
      förvaltningsområdet för finska. Kontoret borde dock ha upplyst AA och BB
      om att det gick bra att använda finska när de skrev till Försäkringskassan.
      Såvitt framgår av journalanteckningarna i respektive ärendeslag har AA och
      BB inte fått den upplysningen.
                                                                     Dnr 7993-2016     Sid 4 (6)




De aktuella ärendena var komplicerade och av stor vikt för de sökande. De
hade också angett på ansökningarna om assistansersättning och vårdbidrag att
de hade behov av finsktalande tolk. Försäkringskassan borde vid flera tillfällen
ha anlitat tolk för kontakterna med AA och BB då det klart framgick av
kommunikationen med dem att de inte behärskade det svenska språket.
AA och BB har skrivit ett stort antal e-postmeddelanden till Försäkrings-
kassan under handläggningstiden och det går att ana att ett översättnings-
program från svenska till finska eller omvänt har använts av AA och BB vid
meddelanden från eller till dem.
AA och BB har även vid ett antal tillfällen ringt till både Kundcenter och
handläggarna i de bägge ärenden och det har då tydligt framkommit att
de behärskar det svenska språket dåligt även vid muntlig kommunikation,
vilket de även själva framfört.
Handläggarna var snabba med att besvara alla de frågeställningar som kom in
under respektive ärendes handläggning, dock har svaren till största delen
lämnats genom e-postmeddelanden och på svenska.
Försäkringskassan anser att de båda handläggarna borde ha samordnat
kommunikationen med AA och BB. Detta med tanke på att det redan i ett
tidigt skede i de båda ärendeslagen förekom många olika slags frågor från AA
och BB. En möjlig lösning hade varit att båda handläggarna hade deltagit vid
hembesöket den 10 mars 2016 och där gjort en planering för kommunikation
tillsammans med AA och BB där det klart framgick på vilket sätt och på
vilket språk de skulle hållas informerade under handläggningsprocessen.
Det hade även varit bra om endast en kontaktperson hade utsetts som hade haft
en sammanhållande roll i dialogerna med AA och BB.
Det finns ett metodstöd hos Försäkringskassan för hur erbjudande om
kontaktperson ska ske. Kontaktpersonen tar inte över handläggningen av de
olika ärendeslagen men står för ett mer gränsöverskridande engagemang,
identifierar behov och stöttar med interna kontakter i samband med ansökan
samt om det blir aktuellt även under tiden efter beslut. Det går inte att utläsa av
journalanteckningarna i ärendena att en sådan kontaktperson har erbjudits.
Den 21 april 2016 sände AA ett e-postmeddelande till handläggaren i ärendet
om assistansersättning och frågade om situationen i ärendet. AA uppgav att
han och BB hade fått en tid hos läkaren den 28 april och AA ställde frågan
om det fortfarande var nödvändigt eller inte. Handläggaren svarade samma dag
att AA skulle höra av sig om AA ville ha fortsatt anstånd för att lämna in ett
nytt läkarutlåtande. Det är tydligt att det här måste ha uppstått ett missförstånd i
kommunikationen mellan AA och handläggaren. AA har antagligen inte
uppfattat att han skulle be om anstånd igen eftersom han redan uppgett att han
fått en tid hos läkaren den 28 april. Försäkringskassan anser att detta
missförstånd sannolikt inte hade uppstått samt att informationen till AA hade
blivit tydligare om samtalet hade skett på finska med hjälp av tolk.
Åtgärder som vidtagits
Samtal mellan enhetschef, specialist och berörda handläggare har genomförts.
Samtalen har handlat dels om vad som gäller för behandling av minoritetsspråk
men även om interna rutiner för erbjudande av kontaktperson och samarbete
kring personer som har omfattande och flera kontakter med myndigheten.
Det har även informerats om vad som gäller för behandling av minoritetsspråk
för samtliga handläggare på det kontor som handlade ansökningarna om
assistansersättning och vårdbidrag.
Informationen har även gått ut till försäkringsspecialisterna inom området för
spridning till övriga handläggare.
Försäkringskassan anser att det sätt som de aktuella handläggarna hanterat de
bägge ärendena på vad avser avsaknad av tolk vid kontakterna med AA och BB
                                                                       Dnr 7993-2016   Sid 5 (6)




       inte är ett normalt förfaringssätt inom Försäkringskassan utan utgör ett
       beklagligt undantag.
       Försäkringskassan har sänt ett brev för översättning som innehåller en ursäkt
       till AA och BB för den bristfälliga handläggningen i deras bägge ärenden.
       Brevet sändes för översättning till finska den 20 april och det ska därefter
       sändas till AA och BB så fort som möjligt.
CC kommenterade remissvaret.

Bedömning
CC:s anmälan gäller flera delar av Försäkringskassans hantering
av ärendena om assistansersättning och vårdbidrag. Hon har bl.a. anfört att
Försäkringskassan borde ha informerat AA och BB om att de hade rätt att skriva
till myndigheten på finska och att Försäkringskassan borde anlitat tolk
i större uträckning. CC har vidare anfört att Försäkringskassan borde ha utrett
huruvida ett mejl till myndigheten om en inbokad läkartid utgjorde en begäran
om anstånd.

Serviceskyldighet
Enligt 10 § lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk har
enskilda alltid rätt att använda finska vid sina skriftliga kontakter med bl.a.
Försäkringskassan. Av 3 § samma lag framgår att förvaltningsmyndigheter, när
det behövs, på lämpligt sätt ska informera de nationella minoriteterna om deras
rättigheter enligt denna lag. I 4 § förvaltningslagen (1986:223), FL, finns vidare
en grundläggande regel om myndigheters serviceskyldighet.

Som Försäkringskassan tillstår i remissvaret borde myndigheten ha upplyst AA
och BB om att de hade rätt att skriva på finska. Det hade självfallet varit enklare
för dem att skriva på ett språk de behärskar. Det hade troligtvis också ökat deras
förståelse för handläggningen och även i övrigt varit av godo för hanteringen av
ärendena. Försäkringskassan har brustit i serviceskyldighet genom att inte
informera om de rättigheter som följer av 10 § lagen om nationella minoriteter
och minoritetsspråk. För detta ska myndigheten kritiseras.

Tolk
I 8 § FL anges att när en myndighet har att göra med någon som inte behärskar
svenska bör myndigheten vid behov anlita tolk.

Bestämmelsen gäller alla ärenden och är alltså inte inskränkt till ärenden som
avser myndighetsutövning mot någon enskild. Däremot förutsätter
bestämmelsen att myndigheten prövar om det finns något verkligt behov av att
anlita tolk i det enskilda fallet. Något slentrianmässigt anlitande av tolk ger
bestämmelsen således inte stöd för. Behovet av tolk ska i stället bedömas
objektivt från fall till fall. Vid bedömningen kan, förutom den enskildes
språkkunskaper, ärendets art, och ärendets betydelse för den enskilde även de
språkkunskaper som myndighetens egen personal har eller som den enskildes
ombud eller biträde har, beaktas. Kan angelägenheten inte klaras upp utan stöd
                                                                  Dnr 7993-2016       Sid 6 (6)




av tolk, bör som regel tolk anlitas. (se Hellners m.fl., Förvaltningslagen med
kommentarer, 3 u. 2010, s. 107 f).

Både i ansökan om assistansersättning och i ansökan om vårdbidrag uppgav AA
och BB att de hade behov av finsktalande tolk. Telefontolk anlitades också vid
något enstaka tillfälle. Som Försäkringskassan anför var ärendena
komplicerade och av stor betydelse för de försäkrade. Det framgick dessutom
klart av kommunikationen mellan dem och myndigheten att de inte behärskade
det svenska språket. Det är uppenbart att Försäkringskassan borde ha anlitat tolk
i mycket större utsträckning än vad som faktiskt skedde. Myndigheten ska
kritiseras för sin underlåtenhet i detta avseende.

Begäran om anstånd
Av handlingarna i ärendet framgår att AA den 21 april 2016 sände ett mejl till
handläggaren i ärendet om assistansersättning och uppgav bl.a. att han hade fått
en läkartid för sonen den 28 april. Handläggaren svarade samma dag att AA
skulle höra av sig till handläggaren om han ville ha fortsatt anstånd för att
lämna in ett nytt läkarutlåtande. AA hörde av sig samma dag och tackade för
svar samt hoppades att läkaren skulle skriva ett utlåtande som beskrev sonens
problematik bättre. Han uttryckte även att han inte visste inom vilken tid det
skulle ske men att han kanske skulle veta det efter läkarbesöket. Den 22 april
noterade handläggaren i journalen att kommuniceringstiden var slut, och
den 25 april beslutade Försäkringskassan om avslag i ärendet om
assistansersättning.

Det är, som Försäkringskassan uttrycker det, tydligt att det uppkommit ett
missförstånd i kommunikationen mellan AA och handläggaren om huruvida
AA:s mejl den 21 april skulle ha uppfattats som en begäran om anstånd. Enligt
min uppfattning borde det ha legat närmast till hands att uppfatta det så, särskilt
då det av AA:s svar samma dag framgick att han hoppades att läkarutlåtandet
skulle beskriva sonens problematik bättre. Handläggaren borde således ha tagit
ställning till begäran. Missförståndet i kommunikationen är beklagligt och hade
kanske kunnat undvikas om AA hade skrivit på finska. Jag är kritisk till det som
har framkommit.

Jag noterar att Försäkringskassan har vidtagit åtgärder i form av bl.a. samtal
med personal och sett över sina interna rutiner.

Ärendet avslutas.
