# Fråga om företrädare för en stadsdelsnämnd borde ha varit närvarande när länsrätten höll muntlig förhandling i ett mål angående underställning av beslut om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU

JO 2008-06-19 dnr 80-2007

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                     Sid
                                                                      2008-06-19         80-2007                1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om företrädare för en stadsdelsnämnd borde ha varit närvarande
                        när länsrätten höll muntlig förhandling i ett mål angående underställning
                        av beslut om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU

## Bakgrund

Ordföranden i Stadsdelsnämnden Biskopsgården i Göteborgs kommun beslutade
                        den 30 november 2006 att med stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda
                        bestämmelser om vård av unga (LVU) omedelbart omhänderta AA, född 1991.
                        Beslutet grundade sig på att AA genom ”kriminalitet och missbruk” utsatte sin
                        hälsa och utveckling för påtaglig risk att skadas.

                        Beslutet underställdes Länsrätten i Göteborg. På begäran av AA:s mor kallade
                        länsrätten till en muntlig förhandling. Förhandlingen ägde rum den 11 december
                        2006. Någon företrädare för stadsdelsnämnden var inte närvarande.

                        Länsrätten beslutade den 13 december 2006 att inte fastställa beslutet om
                        omedelbart omhändertagande.

## Initiativet

JO uppmärksammade i början av januari 2007 en artikel i Göteborgs-Posten den 31
                        december 2006. I artikeln, som hade rubriken ”Socialförvaltning valde bort 15-
                        årigs fall”, anfördes i ett inledande avsnitt följande.

                        15-årige AA anhölls misstänkt för att ha rånat minst nio jämnåriga. Men
                        socialförvaltningen i Biskopsgården hade inte tid att komma när domstolen skulle
                        besluta om hans tvångsvård. Så AA släpptes fri.

                        JO beslutade på eget initiativ att utreda socialnämndens agerande i det aktuella
                        fallet.

## Utredning

JO inhämtade från stadsdelsnämnden utredning och yttrande beträffande vad som
                        framgick av artikeln i Göteborgs-Posten. Nämnden, sociala utskottet, beslutade att
                        som sitt remissvar lämna ett tjänsteutlåtande som hade upprättats av enhetschefen
                        BB och verksamhetschefen Lena Säljö. I utlåtandet anfördes följande.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                       Dnr 80-2007     Sid 2 (6)




Bakgrund
Den yngling som avses i artikeln i Göteborgs-Posten 06-12-31 omhändertogs
06-11-30 då det bedömdes att det fanns en påtaglig risk att hans hälsa och utveckling
kunde skadas. Han fördes till en låst institution. Innan dess hade han suttit anhållen
misstänkt för flertalet allvarliga brott. I samband med omhändertagandet skickades
en redogörelse till länsrätten. Redogörelsen var omfattande då ynglingen var känd
hos oss sedan tidigare.
Fredagen den 8 december kl. 16.08 inkommer fax från länsrätten om muntlig
förhandling gällande det omedelbara omhändertagandet som skall äga rum
måndagen den 11 december kl. 15.00. Faxet innehåller även ett delgivningskvitto
som socialtjänsten skall skicka in för att länsrätten skall veta att vi är delgivna tid för
förhandling. Något delgivningskvitto skickas aldrig då faxet når oss först under
måndagen den 11 december.
Måndagen den 11 december kl. 12.00 blir först handläggaren delgiven genom att
faxet då finns på hans kontorsstol. Faxet hade blivit liggande i receptionen dit det
inkom. Handläggare talar då med mig som enhetschef som uppmanar handläggaren
att ta en kontakt med länsrätten för att i första hand begära uppskov, dvs. skjuta på
förhandlingen. Anledningen till detta var det sent inkomna faxet, samt att
handläggaren var under denna tidpunkt upptagen med ett viktigt möte där vi har en
skyldighet enligt Socialtjänstlagen.
Kl. 13.30 kommer först handläggaren i kontakt med länsrätten där länsrätten
meddelar att man inte kan skjuta på tiden för förhandling. Som enhetschef hade jag
då att besluta om att handläggare skulle följa sina skyldigheter på socialkontoret,
alternativt inte följa sina skyldigheter utan gå på förhandlingen 1 ½ timma senare.
Det andra alternativet var att skicka någon handläggare som inte kände till ärendet
utan endast läsa den fullgoda redogörelse som länsrätten hade fått inom föreskriven
tid. Eftersom socialtjänsten inte har en skyldighet enligt 14 § Förvaltnings–
processlagen att närvara vid förhandling om omedelbart omhändertagande men
andra skyldigheter enligt Socialtjänstlagen valde jag att Länsrätten fick avgöra
ärendet på handlingarna.
Tisdagen den 12 december blir handläggaren uppringd av åklagare som uttrycker
frustration över att länsrätten beslutat att det omedelbara omhändertagandet enligt
LVU skall upphöra och att ungdomen nu släppts. Åklagaren uppger vidare att han
skall ta en kontakt med Göteborgs-Posten.
Handläggaren får samma dag kontakt med ungdomen och ungdomen kommer
överens med handläggaren att följa den vårdplan som finns inför en ansökan om
vård.
Därefter försöker jag som enhetschef komma i kontakt med åklagaren men utan att
lyckas, får dock kontakt med den polis som utrett den senaste tidens händelser med
brott som ungdomen är misstänkt för. Jag redogör för den rättsliga processen med
omedelbart omhändertagande och att vi ämnar ansöka om vård för ungdomen.
Onsdagen den 13 december tar socialtjänsten del av länsrättens dom. Domen
beskriver att ungdomen har ett vårdbehov men inte ett omedelbart vårdbehov, att det
framkommit uppgifter i förhandlingen som stod obestridda, men det framkommer ej
i domen att socialtjänsten begärt uppskov av förhandlingen.
Måndagen den 18 december tar en journalist på Göteborgs-Posten en kontakt med
mig som enhetschef. Därefter hålls flera samtal där jag försöker redogöra för hur
man arbetar inom socialtjänsten, att det inte finns en skyldighet att närvara i
länsrätten utan att ärendet kan avgöras på handlingarna och vilka beslut jag ställdes
inför, dvs. att skicka vilken socialsekreterare som helst eller att länsrätten fick
avgöra målet på handlingarna. Journalisten lovar att jag skall få läsa artikeln innan
den trycks. 06-12-31 trycks artikeln utan mitt godkännande.
                                                                           Dnr 80-2007    Sid 3 (6)




      Tisdagen den 2 januari skriver jag upp fakta kring händelsen inför
      stadsdelsnämndens möte senare på eftermiddagen för att möta upp artikeln som
      skrivits i tidningen (se bilaga; bilagan har här utelämnats, JO:s anmärkning).
      Fredagen den 5 januari hålls ett möte där polis, åklagare, verksamhetschef från
      socialtjänsten, stadsdelschefen samt jag som enhetschef deltar. Vi går igenom
      ärendets process för att utreda om några fel har begåtts.

      Aktuell situation
      Tisdagen den 2 januari färdigställdes en ansökan om vård enligt § 2 och § 3 LVU
      gällande den aktuella ungdomen. 07-01-03 beslutar sociala utskottet ansöka om vård
      hos länsrätten.
      Förhandling om ansökan om vård enligt § 2 och § 3 LVU är utställd till den 18
      januari.

      Socialtjänstens egen bedömning
      Det är endast undantagsvis så att någon part begär muntlig förhandling inför ett
      omedelbart omhändertagande utan oftast avgörs det omedelbara omhändertagandet
      på de handlingar som socialtjänsten ingett till länsrätten. Det är endast om en part
      begär muntlig förhandling som en sådan sker. Socialtjänsten har ingen skyldighet
      enligt Förvaltningsprocesslagen § 14 att delta i den muntliga förhandlingen utan
      ärendet kan ändå avgöras på de handlingar som inkommit.
      Utifrån den korta tidsfrist som fanns inför den muntliga förhandlingen i länsrätten
      och då länsrätten inte beviljade uppskov anser jag som enhetschef att jag fattade ett
      riktigt beslut. Så här i efterhand med den uppståndelse fallet har fått skulle jag dock
      ha tagit ett annat beslut, att oavsett kompetens i ärendet skicka en annan
      socialsekreterare.
      Vi är kritiska till vårt eget förfarande när det gäller mottagande av faxet.
      Vi har och kommer att upprätta rutiner så att inget fax blir liggande eller kan mottas
      av någon annan. Vi kommer även att alltid skicka någon på de muntliga
      förhandlingarna.
      Vi har fullföljt våra skyldigheter vad som avses med ungdomen, och även följt det
      beslut som länsrätten fattat i det omedelbara omhändertagandets upphörande; att
      ungdomen är i behov av vård och att ärendet skall prövas i länsrätten den 18 januari.
JO lånade in länsrättens akt i målet om underställningen av beslutet om omedelbart
omhändertagande.

I ett beslut den 19 juni 2008 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Socialtjänstens insatser för barn och ungdom bygger på frivillighet från de berörda
enskildas sida. Under vissa förutsättningar kan det bli aktuellt med tvångsvård.
Bestämmelser om sådan vård finns i LVU. Vård med stöd av LVU kan beslutas
bl.a. om den unge utsätter sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas
genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något
annat socialt nedbrytande beteende (3 § LVU). En förutsättning för vård enligt
LVU är att behövlig vård inte kan ges med samtycke av vårdnadshavaren och, när
den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv.

Beslut om vård med stöd av LVU meddelas av länsrätten efter ansökan av
socialnämnden (4 § LVU).
                                                                    Dnr 80-2007   Sid 4 (6)




Socialnämnden får, enligt 6 § första stycket LVU, besluta att den som är under 20
år omedelbart ska omhändertas om det är sannolikt att den unge behöver beredas
vård med stöd av LVU och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn
till bl.a. risken för den unges hälsa eller utveckling. För det fall inte heller
nämndens beslut kan avvaktas får, enligt 6 § andra stycket LVU, nämndens
ordförande, eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat, fatta beslut om
omedelbart omhändertagande.

Ett beslut om omedelbart omhändertagande ska underställas länsrätten inom en
vecka från den dag beslutet fattades. Länsrätten ska pröva beslutet så snart det kan
ske. Om det inte finns synnerliga hinder, ska prövningen ske inom en vecka från
den dag då beslutet och handlingarna kom in till rätten (7 § LVU).

När länsrätten prövar det underställda omhändertagandebeslutet är förfarandet
enligt 9 § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, skriftligt. I
handläggningen får dock ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det
kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande. Muntlig
förhandling i länsrätten ska också hållas, om enskild som för talan i målet begär det
samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det (9
§ andra och tredje stycket FPL). Till en sådan förhandling ska kallas sökande eller
klagande och den som har att svara i målet. Förvaltningsmyndighet får föreläggas
att inställa sig vid påföljd att dess utevaro inte utgör hinder för målets vidare
handläggning och avgörande (14 § FPL).

Bedömning
Efter att stadsdelsnämnden hade underställt länsrätten beslutet om omedelbart
omhändertagande förklarade AA:s mor, genom sitt offentliga biträde, att hon
motsatte sig det omedelbara omhändertagandet. Hon begärde att länsrätten skulle
hålla en muntlig förhandling för att hon och hennes son skulle få möjlighet att
utveckla sin inställning. Länsrätten kallade till en muntlig förhandling måndagen
den 11 december 2006 kl. 15.00. En kallelse till förhandlingen skickades till
nämnden per telefax och kom in till nämndens förvaltning på eftermiddagen
fredagen den 8 december 2006. I kallelsen upplystes nämnden om att ”Om Ni inte
kommer, kan länsrätten ändå avgöra målet”.

Handläggaren vid förvaltningen fick kännedom om kallelsen vid lunchtid
måndagen den 11 december 2006. Orsaken till att han först då fick veta att
länsrätten skulle hålla en muntlig förhandling var att det hade brustit i
förvaltningens kontroll av handlingar som kom in per telefax. Detta är givetvis inte
tillfredsställande. Förvaltningen har numera infört nya rutiner som innebär en
bättre bevakning av inkommande telefax så att ett liknande misstag inte ska
upprepas. Mot den bakgrunden finner jag inte skäl att närmare uppehålla mig vid
den frågan.

Handläggaren var upptagen av en annan arbetsuppgift när förhandlingen skulle äga
rum. Han diskuterade därför länsrättens kallelse med enhetschefen som bestämde
                                                                         Dnr 80-2007    Sid 5 (6)




att någon företrädare för nämnden inte skulle vara närvarande vid förhandlingen.
Handläggaren ringde till länsrätten och, som framgår av länsrättens akt, förklarade
att nämnden i målet hänvisade till det skriftliga material som hade sänts till
länsrätten och att nämnden inte hade någon erinran mot att förhandlingen hölls i
nämndens utevaro.

Vid den muntliga förhandlingen lämnade AA:s mor, AA själv och deras offentliga
biträden vissa uppgifter angående AA:s aktuella förhållanden.

Länsrätten fastställde inte beslutet om omedelbart omhändertagande. Som skäl för
sitt beslut anförde länsrätten följande.

      Den hittillsvarande utredningen visar att även om AA haft långvariga problem med
      kriminalitet och är misstänkt för mycket allvarliga brott, särskilt mot bakgrund av
      hans låga ålder, visar de senaste månaderna en positiv utveckling. Enligt intyg från
      skolan sköter han sin skolgång helt utan anmärkning och enligt oemotsagda
      uppgifter har han nu brutit med sin tidigare livsstil. Familjen är inställd på att det
      finns ett vårdbehov och vill samarbeta med socialnämnden enligt den uppgjorda
      vårdplanen för att säkerställa den positiva utvecklingen. AA ångrar sin tidigare
      brottslighet djupt. Det finns inte några faktorer i målet som pekar på att risk för
      ytterligare brottslighet föreligger. Ett ingripande från samhällets sida genom ett
      omhändertagande i detta positiva skede riskerar enligt länsrättens mening att bryta
      den goda utvecklingen. Enligt länsrättens bedömning kan det vårdbehov som
      parterna är ense om tillgodoses på frivillig väg genom insatser enligt den tidigare
      upprättade vårdplanen utan att AA:s hälsa och utveckling riskeras. Skäl föreligger då
      inte för omhändertagandet, varför beslutet härom skall upphävas.
Som stadsdelsnämnden har anfört i sitt remissvar var socialtjänsten inte skyldig att
vara närvarande när länsrätten prövade nämndens beslut om omedelbart
omhändertagande. När det gäller frågan om socialtjänstens närvaro vid en muntlig
förhandling i ett mål om underställning av ett beslut om omedelbart
omhändertagande vill jag ändå inledningsvis rent allmänt anföra följande.

Det kan vara svårt att i förväg avgöra vilka frågor som kan komma upp vid en
förhandling, särskilt eftersom nämndens beslut i många fall har behövt fattas utan
att det finns en fullständig utredning om behovet av vård enligt LVU. Det ligger
därför nära till hands att anta att det vid en förhandling kan lämnas uppgifter som
inte har kunnat beaktas närmare under nämndens inledande arbete med ärendet
eller som är helt nya. Ett viktigt skäl för nämnden att vara representerad vid
förhandlingen är att nämnden ska kunna bemöta sådana uppgifter som den unge
eller dennes vårdnadshavare eventuellt lämnar. Nämndens handläggare har som
regel en god kunskap om ärendet, den unges tidigare kontakter med socialtjänsten
och om vilka överväganden som ligger bakom beslutet om omhändertagande. En
handläggare har därför särskilda förutsättningar att genom frågor till den unge och
dennes vårdnadshavare belysa uppgifter som förs fram under förhandlingen. En
handläggare kan också mer allmänt fästa länsrättens uppmärksamhet på frågor och
redogöra för omständigheter som enligt nämndens mening har särskild betydelse
för om beslutet om omhändertagande ska fastställas.
                                                                      Dnr 80-2007   Sid 6 (6)




I det nu förevarande fallet gjorde enhetschefen den bedömningen att det underlag
som nämnden hade gett in till länsrätten var tillräckligt för att domstolen skulle
kunna ta ställning till det underställda beslutet. Nämndens remissvar ger inte vid
handen att det vid förhandlingen lämnades några nya uppgifter som nämnden hade
anledning att yttra sig över. Orsaken till att länsrätten inte fastställde beslutet om
omhändertagande förefaller ha varit att länsrätten gjorde den bedömningen att det
vårdbehov som ostridigt fanns kunde tillgodoses på frivillig väg och att det därmed
inte förelåg förutsättningar för vård enligt LVU. Jag vill framhålla att min
granskning avser nämndens formella handläggning av ärendet och att det inte finns
skäl för mig att anlägga några synpunkter på om det var nämnden eller länsrätten
som hade bäst fog för sitt respektive ställningstagande. Det är inte heller
meningsfullt för mig att spekulera i frågan om utgången i länsrättens mål skulle ha
blivit en annan om företrädare för nämnden hade varit närvarande vid
förhandlingen. Jag vill dock peka på att om en tjänsteman från nämndens
förvaltning hade varit med på förhandlingen skulle han eller hon, utifrån nämndens
kunskap om AA, ha kunnat verka för att vissa frågor rörande AA:s personliga
förhållanden hade blivit mer belysta än vad som eventuellt blev fallet i det nu
aktuella målet.

Enhetschefen ansåg att det i den situation som uppkom inte var möjligt för
handläggaren att närvara vid förhandlingen därför att denne hade andra viktiga
uppgifter att utföra. På grundval av remissvaret går det i och för sig inte att uttala
sig om huruvida den prioritering som hon gjorde var riktig. Jag finner dock inte
anledning att utgå från annat än att enhetschefen hade goda skäl för sitt beslut. Det
kan ifrågasättas om inte enhetschefen borde ha låtit en annan tjänsteman än den
ordinarie handläggaren inställa sig vid förhandlingen för nämndens räkning. Hon
ansåg för sin del att det inte var meningsfullt att göra det. Jag vill här framhålla att
även om den tjänsteman som hade inställt sig vid förhandlingen inte skulle ha haft
närmare kännedom om ärendet, hade han eller hon kunnat bevaka vad som kom
fram. Om det hade kommit upp någon fråga som borde belysas närmare från
nämndens sida hade tjänstemannen kunnat kontakta enhetschefen eller
handläggaren på telefon för att få besked. Tjänstemannen hade dessutom sannolikt
genom sin allmänna kunskap och erfarenhet ha kunnat bidra till att belysa de frågor
som kom upp under förhandlingen.

Jag har inledningsvis framhållit att det inte är tillfredsställande att det har funnits
brister i nämndens bevakning av inkommande telefax. Bristerna ledde i det
förevarande fallet till att handläggaren och enhetschefen fick kännedom om
förhandlingen först drygt en timme innan den skulle äga rum. Enhetschefen ställdes
således inför ett svårt val när det gällde att bestämma vilka arbetsuppgifter som
skulle prioriteras och om det fanns skäl att be någon annan tjänsteman än
handläggaren av ärendet att inställa sig vid förhandlingen för nämndens räkning.
Även om det kan finnas utrymme för diskussion om hennes ställningstagande var
det bästa möjliga, finns det inte anledning för mig att rikta någon kritik mot henne.
