# Användning av ett folkbiblioteks dator för sökningar på Internet; fråga om ett bibliotek får bestämma regler om vilken information som får hämtas in och kontrollera att reglerna följs.

JO 2001-04-23 dnr 805-1999

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2001-04-23              805-1999                 1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Användning av ett folkbiblioteks dator för sökningar på Internet; fråga
                        om ett bibliotek får bestämma regler om vilken information som får
                        hämtas in och kontrollera att reglerna följs. Även fråga om
                        bestämmelsen om sekretess i biblioteksverksamhet kan tillämpas
                        beträffande uppgifter hos ett bibliotek om enskildas sökningar på
                        Internet

## Anmälan

I en skrivelse till JO anmälde AA bibliotekschefen i Forshaga kommun BB och
                        anförde i huvudsak följande. Han ifrågasatte bibliotekets rätt att sätta upp regler om
                        vilken slags information som får sökas på Internet med hjälp av bibliotekets dator.
                        Bibliotekspersonal hade övervakat hans sökningar på Internet, vilket utgjort en
                        kränkning av den personliga integriteten. Han visste inte om biblioteket hade agerat
                        på samma sätt mot andra personer eller om man speciellt hade valt ut honom,
                        eftersom han är präst och därmed en offentlig person. Vidare hade BB genom ett
                        brev rapporterat om hans sökningar på Internet till hans arbetsgivare, Karlstads
                        stift. Detta hade medfört stora bekymmer för honom. Genom sitt agerande hade BB
                        också gjort skillnad mellan olika personer på subjektiv grund, vilket hon inte hade
                        rätt att göra. BB hade överskridit sina befogenheter.

                        Till anmälan fogades en kopia av en skrivelse den 20 januari 1998 från BB till
                        Karlstads stift. I skrivelsen lämnades en redogörelse för AA:s ”förehavanden på
                        Biblioteket i Forshaga” och angavs bl.a. att AA använt bibliotekets dator för att
                        söka efter pornografiskt material.

## Utredning

Anmälan utreddes såvitt avsåg vad AA anfört om att biblioteket hade övervakat
                        hans sökningar på Internet samt beträffande skrivelsen från BB till Karlstads stift.

                        Barn- och utbildningsnämnden i Forshaga kommun beslutade den 14 april 1999 att
                        som sitt yttrande anta ett av BB upprättat yttrande vari angavs bl.a. följande.

                                  AA känner sig personligt kränkt och övervakad. Vid den här tiden, när mannen i
                                  fråga bokade in sig vid upprepade tillfällen, för att se på Internet, hade vi en IT-värd
                                  anställd som varje förmiddag gick igenom föregående dags aktiviteter på nätet, och
                                  där man då kan kontrollera vilka hemsidor som har besökts, och sedan via vår



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 805-1999     Sid 2 (5)



      bokningsjournal ta reda på vem som gjort vad. AA hade missbrukat våra regler
      upprepade gånger innan detta kom till min kännedom. Först vill man inte tro att det
      är sant och låter tiden gå. Till vår stora glädje upphörde hans bokningar på Internet,
      innan jag hann prata med honom. Detta skedde ungefär vid jultiden 1997. På
      vårsidan 1998 började han besöka Internet igen och jag fick rapport om att det inte
      handlade om oskyldiga saker. Då satte vi igång en övervakning av honom för att jag
      ville ta honom på bar gärning. Vår IT-värd höll ögonen på honom genom några
      hyllor, och kunde konstatera att det handlade om porr igen. Jag fick då ett klartecken
      från henne, gick fram till AA. – – –
      AA tror sig vara den ende som blivit övervakad, vilket inte är sant. Men vi står inte
      och hänger över någons axel för att bevaka vad man ser på. Utan det är ju i samband
      med att man dagen efter rensar bort tillfälliga filer från nätet, som man upptäcker
      oegentligheter. Jag har endast vid ett annat tillfälle haft anledning att varna någon.
      Då rörde det sig om betydligt oskyldigare saker än AA:s förehavanden. Anledningen
      till att AA blev bevakad den där sista gången var ju, som jag sa, den att jag ville ta
      honom på bar gärning. – – –
      När det gäller min skriftliga rapport angående hans förehavanden på biblioteket,
      ligger det till på följande sätt: Hans närmaste chef, kyrkoherde CC, tog kontakt med
      mig och ville ha ett samtal med mig. Han sa att det kommit till hans kännedom att
      AA tittat på porr på biblioteket. Jag kände mig obehagligt berörd och visste först inte
      hur jag skulle svara, trodde ju att hela saken var utagerad. Men när jag fick veta att
      AA var föremål för en brottsutredning, där andra oegentligheter i samband med hans
      prästutövande hade förekommit, erkände jag att det var sant. Herr CC bad mig då att
      jag i skrift skulle redogöra för vad som hade hänt, så han kunde använda det i den
      pågående utredningen. Det enda jag ångrar i den sammanställningen, är väl att jag
      var så detaljerad, men jag trodde det var nödvändigt att vara det i en brottsutredning.
Till remissvaret fogades bibliotekets Internet-regler.

AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande. Han ifrågasatte
bibliotekets åtgärd att granska vilka hemsidor som hade besökts av dem som
använt datorn. Ett bibliotek fick t.ex. inte lämna ut information om vilka böcker en
enskild hade lånat. Vidare var det inte en uppgift för en kyrkoherde att bedriva
brottsutredningar. BB borde ha tagit kontakt med sin chef eller kommunens jurist
innan hon vidtog åtgärder med anledning av kyrkoherdens önskemål.

I beslut den 23 april 2001 anförde JO Berggren följande.

JO:s tillsyn avser i första hand en kontroll av att de som utövar offentlig
verksamhet följer lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina
åligganden.

I bibliotekslagen (1996:1596), som trädde i kraft den 1 januari 1997, finns vissa
grundläggande bestämmelser om det allmänna biblioteksväsendet. I 2 § tredje
stycket föreskrivs att varje kommun skall ha folkbibliotek och i 7 § anges att
kommunerna skall svara bl.a. för den verksamheten. Av 2 § andra stycket framgår
att folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig för
alla medborgare. I förarbetena till lagen framhölls intresset av att folkbiblioteken
får tillgång till Internet (se prop. 1996/97:3 s. 50 f.).

Det finns inte några detaljregler i författning om hur biblioteksverksamheten i den
enskilda kommunen skall organiseras och bedrivas. Verksamheten faller således i
stor utsträckning inom ramen för den kommunala självstyrelsen. Inom det området
skall JO vara återhållsam med att göra uttalanden. JO skall emellertid särskilt se till
                                                                     Dnr 805-1999   Sid 3 (5)




att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet iakttar
regeringsformens bud om saklighet och opartiskhet och att medborgarnas
grundläggande fri- och rättigheter inte träds för när i den offentliga förvaltningen.
Mot bakgrund av den bestämmelsen kan JO granska bibliotekens regler för t.ex.
utlåning av litteratur och datoranvändning.

JO Rune Lavin fann i beslut den 9 januari 1998 (JO:s ärenden dnr 3622-1996 och
4338-1996) att bibliotek har rätt att tillämpa sådana principer som medför att vissa
böcker inte köps in eller lånas ut eller att vissa böcker inte tillhandahålls t.ex. barn
och ungdomar. Däremot ansåg han det inte godtagbart att biblioteket gör skillnad
mellan låntagarna på så sätt att böcker med visst innehåll bara lånas ut till personer
med vissa politiska eller religiösa åsikter. I ett annat beslut samma dag (JO:s ärende
dnr 632-1997) anförde JO Rune Lavin att han ansåg att i huvudsak samma
principer var tillämpliga när det gäller biblioteksbesökares tillgång till Internet.
Detta innebar enligt JO Rune Lavin att myndigheten när den lånar ut utrustningen
till enskilda personer har rätt att bestämma vilken information som får hämtas in.
Däremot får myndigheten inte göra skillnad mellan användarna annat än på
objektiv grund.

Jag gör inga andra bedömningar än JO Rune Lavin sålunda har gjort.

Mot bakgrund av det anförda har jag inte något att erinra mot Forshaga biblioteks
regler om att bibliotekets dator inte får användas för sökning av bl.a. pornografiskt
material. Eftersom allmänna bibliotek har rätt att ställa upp regler för användningen
av deras datorer måste de också vara berättigade att vidta åtgärder för att
kontrollera att dessa regler följs.

Forshaga biblioteks kontrollåtgärder beträffande AA har bestått i att en tjänsteman
hos kommunen observerat AA under tiden då denne använde datorn för sökningar.
Bibliotekspersonal har också i efterhand gått igenom vilka hemsidor som besökts
under föregående dag och sedan jämfört detta med besöksjournalen för att få
klarhet i vilka hemsidor AA besökt. Av utredningen i ärendet har inte framkommit
att dessa åtgärder har genomförts på ett sådant sätt att andra biblioteksbesökare
därigenom kommit att få kännedom om AA:s sökningar. Jag kan inte heller i övrigt
finna att åtgärderna har utförts på ett olämpligt sätt eller att de varit för
långtgående. Jag noterar också vad nämnden anfört om att inte bara AA:s
sökningar kontrollerats.

I remissvaret har upplysts att skrivelsen från BB till Karlstads stift angående AA:s
förehavanden på biblioteket inte hade upprättats på BB:s initiativ utan på begäran
av AA:s chef. Enligt uppgift framställde denne ett önskemål om en skriftlig
redogörelse för vad som hade hänt, i anledning av en utredning rörande
oegentligheter i samband med AA:s utövande av prästyrket.

Svenska kyrkan var vid denna tid en del av det allmänna och kyrkoherden får vid
sin kontakt med BB anses ha agerat som företrädare för en myndighet. Föreskrifter
om lämnande av upplysningar mellan myndigheter finns i 15 kap. 5 §
sekretesslagen (1980:100). Av bestämmelsen framgår att en myndighet på begäran
                                                                      Dnr 805-1999   Sid 4 (5)




av en annan myndighet skall lämna uppgift som den förfogar över i den mån hinder
inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets
behöriga gång. Denna bestämmelse kan ses som en precisering av den allmänna
samverkansskyldigheten mellan myndigheter enligt 6 § förvaltningslagen
(1986:223).

BB har genom brevet till AA:s arbetsgivare lämnat uppgift om dennes sökningar på
Internet och att sökningarna gällt pornografiskt material. Beträffande frågan om
sekretess gällt för uppgifterna får jag anföra följande.

Enligt 9 kap. 22 § sekretesslagen gäller sekretess i biblioteksverksamhet för uppgift
i register om enskilds lån, reservation eller annan form av beställning, om det inte
står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom
närstående lider skada eller men. Bestämmelsen, som infördes den 1 oktober 1989,
tar sikte på uppgifter i register om vilka titlar en enskild lånat, reserverat e.dyl. (se
1988/89:KU38 s. 6). I lagstiftningsärendet framförde kulturutskottet att det för
låntagare, som lånar böcker vid ett bibliotek där ett öppet lånesystem förekommer,
många gånger torde framstå som uppenbart att hans lån sker under sådana
omständigheter att de uppgifter som rör hans lån blir tillgängliga för andra. Särskilt
tydligt är naturligtvis detta vid låneformer där låntagaren själv är aktiv för att
markera eller registrera sitt lån. Under sådana förhållanden måste låntagaren anses
ha lämnat sådant medgivande till att sekretess inte skall gälla för uppgifterna som
avses med den bestämmelse som finns i 14 kap. 4 § sekretesslagen (a. bet. bilaga 1,
underbilaga 1 s. 12 f.).

Enligt min mening kan det ifrågasättas om uppgifter i ett biblioteks dator om vilka
hemsidor på Internet som en enskild har besökt med hjälp av datorn över huvud
taget kan omfattas av den nyss nämnda sekretessbestämmelsen. Av intresse i detta
avseende är att Internet eller liknande möjligheter att söka information via datorer
inte fanns, i vart fall inte för allmänt användande, vid tiden för denna
sekretessregels tillkomst. Ett problem som uppkommer i sammanhanget är i vad
mån uppgifter i bibliotekens datorer om sökningar på Internet kan anses utgöra
register (jfr RÅ 1999 ref. 18 II). En annan fråga är om sådana sökningar skall
jämställas med lån, reservation o.dyl. Ytterligare ett annat spörsmål som
aktualiseras är i vilka situationer den enskilde skall anses ha lämnat medgivande till
att sekretess inte skall gälla för uppgifterna. Mot bakgrund härav och då
utredningen inte ger besked om i ärendet föreliggande omständigheter av betydelse
för de nyss angivna frågorna finner jag inte grund för att hävda att sekretess gällde
för de uppgifter som BB lämnade om AA.

Med hänsyn till den problematik jag nyss har berört anser jag att det finns ett behov
av översyn av bestämmelsen i 9 kap. 22 § sekretesslagen. Jag översänder därför en
kopia av detta beslut till Regeringskansliet, Justitiedepartementet.

Av utredningen har inte framkommit något som talar för att BB skulle ha saknat
behörighet att lämna de ifrågavarande uppgifterna.
                                                                  Dnr 805-1999     Sid 5 (5)




Vad AA i övrigt har anfört föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande av
mig.
