# Allvarlig kritik mot en biträdande enhetschef vid Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för att hon motarbetat verkställighet av och satt sig över en domstols beslut om umgänge med umgängesstöd. Även allvarlig kritik mot stadsdelsnämnden.

JO 2020-01-17 dnr 8055-2018

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                        Sid
                                                                          2020-01-17              8055-2018                1 (11)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Allvarlig kritik mot en biträdande enhetschef vid Hässelby-Vällingby
                        stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för att hon motarbetat
                        verkställighet av och satt sig över en domstols beslut om umgänge
                        med umgängesstöd. Även allvarlig kritik mot stadsdelsnämnden för
                        att den bl.a. agerat i strid med regeringsformens krav på saklighet
                        och opartiskhet


                          Beslutet i korthet: En tingsrätt beslutade interimistiskt den 7 juni och den 13
                          september 2018 på yrkande av ena parten i ett vårdnadsmål att ett barn skulle ha rätt
                          till umgänge med sin mor i viss omfattning i närvaro av umgängesstöd utsett av en
                          stadsdelsnämnds familjerätt. Vid familjerätten var EE biträdande enhetschef, och hon
                          hade behörighet att för nämndens räkning utse umgängesstöd.
                          När en domstol har beslutat om umgänge med umgängesstöd är nämnden skyldig att
                          utse en viss person att medverka vid umgänget (6 kap. 15 c § föräldrabalken).
                          Nämndens uppgift efter domstolens beslut är av rent verkställande karaktär.
                          EE var väl medveten om ansvarsfördelningen mellan nämnden och domstolen och att
                          den inte skulle överpröva det beslut om umgänge som domstolen fattat. Trots detta
                          kontaktade EE både parterna och tingsrätten för att förklara att nämnden inte tänkte
                          verkställa domstolens beslut.
                          I beslutet uttalar JO allvarlig kritik mot den biträdande enhetschefen för att hon
                          medvetet satt sig över domstolens beslut.
                          Av utredningen i ärendet framgår att nämnden regelmässigt i ett och samma ärende
                          utser så pass många som sex olika personer som umgängesstöd, men att någon
                          bedömning i det enskilda fallet inte görs av om det finns omständigheter som kan
                          motivera att flera personer utses. I beslutet konstaterar JO att detta klart strider mot
                          hur det är tänkt att bestämmelsen i 6 kap. 15 c § föräldrabalken ska tillämpas.
                          Granskningen visar även att nämnden har bristande kunskap om och förståelse för
                          den egna delegationsordningen. Nämnden skickade även på begäran av den ena
                          parten i vårdnadsmålet in ett yttrande till domstolen där nämnden uppgav att
                          umgänge inte var förenligt med barnets bästa.
                          I beslutet uttalar JO allvarlig kritik mot stadsdelsnämnden för bristerna i
                          handläggningen och för att den agerat i strid med regeringsformens krav på saklighet
                          och opartiskhet.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                  Dnr 8055-2018       Sid 2 (11)

## Anmälan och bakgrund

Bakgrund
AA och BB har tillsammans sonen CC, född 2011. I februari 2018 väckte BB
talan mot AA vid Solna tingsrätt, mål nr T 1315-18. I tingsrätten framställde
både BB och AA yrkanden om vårdnad, boende och umgänge.

Den 7 juni 2018 beslutade tingsrätten interimistiskt bl.a. att CC, med stöd av
6 kap. 15 c § föräldrabalken, FB, skulle ha rätt till umgänge med AA i viss
omfattning i närvaro av umgängesstöd som skulle utses av Hässelby-Vällingby
stadsdelsförvaltning, Familjerätt Nordväst.

Familjerätt Nordväst är ett samarbete mellan Hässelby-Vällingby och Bromma
stadsdelsförvaltningar i Stockholms kommun och ansvarar för alla
familjerättsliga ärenden i de berörda stadsdelsförvaltningarna.

Anmälan
I en anmälan till JO klagade advokaten DD, som ombud för AA, på Hässelby-
Vällingby stadsdelsförvaltning, Familjerätt Nordväst. Han var missnöjd med att
nämnden inte hade utsett något umgängesstöd enligt tingsrättens beslut. DD
uppgav i huvudsak följande: En handläggare vid Familjerätt Nordväst skickade
på eget initiativ den 5 september 2018 ett fax till tingsrätten och förklarade att
det inte fanns förutsättningar för ett umgänge mellan AA och CC. Den 13
september 2018 beslutade tingsrätten på nytt att CC skulle ha rätt till umgänge
med AA i viss omfattning i närvaro av umgängesstöd utsett av Hässelby-
Vällingby stadsdelsförvaltning, Familjerätt Nordväst. Den 27 september 2018
ringde biträdande enhetschefen EE till tingsrätten och meddelade att Familjerätt
Nordväst inte tänkte verkställa tingsrättens beslut den 13 september 2018. EE
skickade även ett e-postmeddelande till tingsrätten den 5 oktober 2018 där hon
återigen förklarade att Familjerätt Nordväst inte tänkte verkställa tingsrättens
beslut.

Till sin anmälan fogade DD bl.a. tingsrättens beslut daterat den 13 september
2018 och de skrivelser som EE hade skickat till bl.a. tingsrätten.

Förundersökning
Med anledning av uppgifterna i anmälan fann jag anledning att anta att en
befattningshavare som stod under min tillsyn hade gjort sig skyldig till tjänstefel
enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. Jag beslutade därför den 13 december 2018 att
inleda en förundersökning om ett sådant brott och gav överåklagaren Anders
Jakobsson i uppdrag att genomföra utredningen.

Under förundersökningen hämtades vissa handlingar in från stadsdelsnämnden
och Solna tingsrätt. Förhör hölls med biträdande enhetschefen EE den 2 april
2019. Vid förhöret delgavs hon misstanke om att hon hade gjort sig skyldig till
tjänstefel genom att inte efterfölja tingsrättens beslut och utse umgängesstöd.

Den 29 april 2019 fann jag att det inte längre fanns anledning att fullfölja
förundersökningen och beslutade därför att lägga ned den. Jag upplyste
                                                                                 Dnr 8055-2018          Sid 3 (11)




samtidigt om att den fortsatta granskningen av stadsdelsnämndens handläggning
skulle ske inom ramen för detta tillsynsärende.

Begäran om att stadsdelsnämnden skulle yttra sig
JO begärde att Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholms kommun
skulle yttra sig över anmälan. I remissen angavs att stadsdelsnämnden särskilt
skulle yttra sig över vissa frågor.

I sitt svar till JO uppgav Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholms
kommun i huvudsak följande (JO:s frågor i remissen till nämnden återges med
kursiverad text):
      1. Av inhämtad delegationsordning för Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd framgår på s. 40
      under punkt 6.8.5 att biträdande enhetschef har delegation att fatta beslut om att utse
      umgängesstöd enligt föräldrabalken. Av förhöret med EE och de bilagor som hon gav in
      framgår att umgängesstöd inte utsågs av biträdande enhetschef utan av en handläggare, FF,
      den 18 juni 2018. EE uppgav vid förhöret att hon själv inte var behörig att fatta beslut om att
      utse umgängesstöd.

      1.1 Vem har enligt nämndens uppfattning haft behörighet att fatta beslut om att utse
      umgängesstöd enligt föräldrabalken?
      Nämndens uppfattning är att det är tingsrätten som beslutar om umgängesstöd
      och att nämnden har att verkställa beslutet genom att utse umgängesstödjare.
      Nämnden kommer att revidera delegationsordningen så att det blir tydligt att
      nämnden verkställer tingsrättens beslut om umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § 3
      st FB samt vem som har behörighet att utse umgängesstödjare.

      1.2 Var biträdande enhetschef EE behörig att fatta beslut om att utse umgängesstöd?
      Nej, enligt delegationsordningen var biträdande enhetschef EE inte behörig att
      fatta ett beslut om att utse umgängesstöd.

      1.3 Var handläggare FF behörig att fatta beslut om att utse umgängesstöd?
      Nej, enligt delegationsordningen var FF inte behörig att fatta beslut om att utse
      umgängesstöd.

      1.4 För de fall att nämnden anser att FF inte var behörig att utse umgängesstöd, på vems
      uppdrag agerade hon i så fall när hon i juni 2018 utsåg umgängesstöd?
      FF fick i uppdrag av biträdande enhetschef EE att verkställa beslutet om
      umgängesstöd, vilket innebar att utse en umgängesstödjare till barnet.
      Förvaltningen har utredda timanställda umgängesstödjare vilka används vid
      beslut om vem som ska bli barnets umgängesstödjare.

      1.5 Vad är förklaringen till att det eventuellt råder osäkerhet inom förvaltningen om vem som
      har behörighet att fatta beslut om att utse umgängesstöd?
      Delegationsordningen kommer att revideras på nämndens sammanträde den 29
      augusti 2019. Delegationsordningen borde ha reglerat vem som har behörighet
      att verkställa tingsrättens beslut för att undvika eventuella osäkerheter.

      2. Av de handlingar som EE gav in vid förhöret framgår att umgängesstöd utsågs den 18 juni
      2018. Underrättades parterna om att umgängesstöd utsetts?
      Nej, något specifikt beslut om vilken/vilka personer som skulle närvara som
      umgängesstödspersoner delgavs inte föräldrarna den 18 juni 2018. Den 11 juli
      2018 bokades möten med boförälder och med umgängesförälder för att gå
      igenom regler, rutiner och inskolning. Med inskolningen påbörjas
      umgängesstödet.
                                                                                 Dnr 8055-2018         Sid 4 (11)




      3. Efter det att umgängesstöd enligt föräldrabalken utsetts, vem har ansvar vid förvaltningen,
      enligt nämndens mening, för att se till att ett umgänge som en tingsrätt beslutat om faktiskt
      kommer till stånd?
      Det framgår inte av delegationsordningen men det är en arbetsuppgift som utförs
      av familjerätten. Enligt arbetsbeskrivningen har biträdande enhetschef ett ansvar
      att se till att varje medarbetare har kunskap och rätt förutsättningar att utföra
      arbetsuppgifterna. Biträdande enhetschef är den som godkänner att en person blir
      timanställd umgängesstödjare. Förslaget i revideringen av delegationsordningen
      är, att handläggare utser umgängesstödjare och ansvarar för att följa upp att
      umgängesstödet fungerar. Enhetschef och biträdande enhetschef inom
      familjerätten ska kontrollera lagefterlevnad och genomförandet genom de
      egenkontroller som familjerätten genomför med en viss periodicitet.

      4. Av handlingarna i ärendet och förhöret med EE framgår att tingsrättens beslut om umgänge
      med umgängesstödjare aldrig verkställdes.

      4.1. Vilka närmare överväganden gjordes i den delen?
      Då familjerättssekreteraren träffade barnet sa barnet att denne mådde psykiskt
      dåligt och ville inte träffa sin mamma om inte pappan var med. Barnets beteende
      vid detta möte stärkte det barnet själv sa om sitt mående. Familjerätts-
      sekreteraren bedömde att det fanns en risk att barnet skulle fara illa av att träffa
      sin mamma utifrån det barnet berättade.

      4.2 Borde saken ha hanterats på ett annat sätt än det som EE gjorde i det fall nämnden ansåg
      att umgänge med umgängesstöd inte borde komma till stånd?
      Det hade varit mer korrekt att informera barnets boendeförälder om
      familjerättssekreterarens uppfattning när det gällde barnets beteende och vad
      denne berättade för familjerättssekreteraren. Om det fanns en allvarlig oro skulle
      en anmälan ha gjorts till Mottagningsenheten inom förvaltningen som tar emot
      orosanmälningar. Mottagningsenheten hade då kunnat utreda om oron var
      befogad. Det var fel att kontakta tingsrätten då beslutet om umgängesstöd
      inte ska överprövas av nämnden.
      Biträdande enhetschef EE har haft tillfälle att kommentera frågorna.
DD kommenterade därefter remissvaret.

JO hämtade sedan in stadsdelsnämndens uppdaterade delegationsordning,
daterad den 20 september 2019, samt Solna tingsrätts dagboksblad och dom den
19 juni 2019 i mål nr T 1315-18.

## Bedömning

Bedömning
Rättsliga utgångspunkter
Legalitets- och objektivitetsprincipen
I 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen, RF, stadgas att den offentliga
makten utövas under lagarna. Legalitetsprincipen innebär att alla samhällsorgan
är underkastade rättsordningens regler.

Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen, RF, ska domstolar samt
förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter
i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och
opartiskhet. Kravet på saklighet och opartiskhet brukar benämnas
objektivitetsprincipen.
                                                                  Dnr 8055-2018      Sid 5 (11)




Bestämmelsen i 1 kap. 9 § RF omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har
handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat
handlande från en myndighet. Även hur myndighetens eller en tjänstemans
agerande har uppfattats är av betydelse. Redan risken för att andra kan uppfatta
att saklighet och opartiskhet inte iakttas är tillräckligt för att handlandet ska
kunna anses strida mot 1 kap. 9 § RF (se t.ex. JO 2019/20 s. 54).

Regelverket beträffande umgängesstöd
När rätten beslutar om umgänge med en förälder som barnet inte bor
tillsammans med får rätten enligt 6 kap. 15 c § FB, om barnet har behov av det,
besluta att en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget
(umgängesstöd). Ett beslut om umgängesstöd ska gälla för en viss tid. Innan ett
beslut om umgängesstöd meddelas ska rätten inhämta yttrande från
socialnämnden. Socialnämnden ska efter rättens beslut om umgängesstöd utse
en viss person att medverka vid umgänget.

Genom denna bestämmelse har lagstiftaren skapat en tydlig ansvarsfördelning,
dvs. det är domstolen som fattar beslut om umgänge med umgängesstöd och
som beaktar barnets bästa (6 kap. 2 a § FB) och socialnämnden ska därefter
verkställa beslutet och utse umgängesstöd. Socialnämnden är alltså skyldig att
efter rättens beslut om umgänge med umgängesstöd utse en viss person att
medverka vid umgänget. Det är fråga om en ren verkställighetsåtgärd från
nämndens sida (se prop. 2009/10:192 s. 14 och JO 2013/14 s. 430).

I det yttrande som domstolen enligt bestämmelsen i 6 kap. 15 c § FB ska
inhämta från socialnämnden ska nämnden ange sin inställning till om umgänge
med umgängesstöd är praktiskt genomförbart. Nämnden ska däremot inte yttra
sig över om ett umgänge med umgängesstöd är lämpligt (se prop. 2009/10:192
s. 30). Utgångspunkten för socialnämnden bör vara att det i någon utsträckning
alltid bör vara möjligt för nämnden att utse umgängesstöd. Att en domstol låter
bli att förordna om umgängesstöd för att socialnämnden angett att den inte kan
verkställa beslutet förutsätts vara en undantagssituation (se a. prop. s. 13). En
domstol är inte bunden av nämndens besked om vilka förutsättningar som finns
att tillgodose behovet av umgängesstöd (se a. prop. s. 30).

Socialnämndens lagreglerade skyldighet att lämna upplysningar m.m. till
domstolen i ett mål om t.ex. umgänge
Frågor om vårdnad, boende och umgänge avgörs ytterst av allmän domstol. I
sådana mål har rätten enligt 6 kap. 19 § första stycket FB ett särskilt ansvar för
att se till att dessa frågor blir tillräckligt utredda.

Det finns bestämmelser i FB om att en domstol kan hämta in uppgifter från en
socialnämnd i sådana mål. Innan rätten avgör ett mål eller ett ärende om
vårdnad, boende eller umgänge ska socialnämnden ges tillfälle att lämna
upplysningar. Har nämnden tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse
för frågans bedömning är nämnden enligt 6 kap. 19 § andra stycket FB skyldig
att lämna upplysningarna till rätten. Om det behövs ytterligare utredning har
                                                                   Dnr 8055-2018       Sid 6 (11)




rätten möjlighet att ge socialnämnden eller något annat organ i uppdrag att utse
någon att verkställa den. När en sådan utredning har färdigställts kan den part
som anser att det finns felaktigheter i utredningen påpeka det för domstolen.
Domstolen ska självständigt pröva vilket värde uppgifterna i en utredning har,
och domstolen kan enligt 6 kap. 19 § tredje stycket FB ta initiativ till ytterligare

## Utredning

utredningsåtgärder.

I vissa situationer finns det en skyldighet för nämnden att göra en framställning
eller en ansökan till domstolen även om den inte har begärt det. Om
socialnämnden får veta att någon åtgärd behöver vidtas i en fråga om vårdnad,
umgänge eller förmynderskap för ett barn, ska nämnden göra en framställning
eller ansöka om det hos den domstol till vilken ärendet hör (5 kap. 2 §
socialtjänstförordningen [2001:937]). När nämnden lämnar en sådan framställan
är bestämmelserna om kommunikation i 11 kap. 8 § tredje stycket
socialtjänstlagen (2001:453), SoL, och 25 § förvaltningslagen (2017:900), FL,
tillämpliga. Av de bestämmelserna följer att socialnämnden, innan den lämnar
ett yttrande till domstolen, måste ge parterna möjlighet att ta del av och
kommentera yttrandet.

En socialnämnd har naturligtvis vidare en skyldighet att agera om umgänge med
umgängesstöd enligt nämndens bedömning bör avbrytas, t.ex. för att barnet mår
dåligt eller riskerar att fara illa om umgänget fortsätter. Förutom möjligheten att
föreslå för föräldrarna att ta initiativ till att väcka talan om en ändring av
umgänget hos domstolen kan även nämnden själv väcka talan enligt
bestämmelsen i 6 kap. 15 a § FB. Vidare framhålls i förarbetena till
bestämmelsen i 6 kap. 15 c § FB att socialnämnden, om den bedömer att barnet
far illa av umgänge, kan behöva inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL av
om nämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd (se prop.
2009/10:192 s. 31). Jag vill dock poängtera att det i första hand är upp till en
förälder att hos domstolen begära en ändring av ett umgängesbeslut. Först om
föräldern väljer att inte agera bör socialnämnden enligt min mening utnyttja
möjligheten att självmant ta upp frågan.

Utredningen i ärendet
Efter tingsrättens beslut den 7 juni 2018 om att CC i viss omfattning hade rätt
till umgänge med AA i närvaro av umgängesstöd som skulle utses av Hässelby-
Vällingby stadsdelsnämnd, Familjerätt Nordväst, beslutade nämnden den 18
juni 2018 att inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL för att verkställa
tingsrättens beslut. Beslutet fattades av handläggaren FF. Samma dag beslutade
FF att utse sex namngivna personer som umgängesstödjare i ärendet om AA,
BB och deras son CC. Av nämndens remissvar framgår att FF här agerade på
uppdrag av EE.

BB och CC samt AA kallades sedan till Hässelby-Vällingby
stadsdelsförvaltning, Familjerätt Nordväst, för planering och uppstart av
umgänget med umgängesstöd. Den 5 september 2018 redogjorde handläggaren
                                                                       Dnr 8055-2018       Sid 7 (11)




GG i ett brev till tingsrätten för sina iakttagelser från mötet med CC. I brevet
beskrev hon CC:s reaktioner samt att hon kände stor oro för CC. GG uppgav i
brevet att hon bedömde att det inte fanns förutsättningar för ett umgänge med
anledning av CC:s reaktion.

Den 6 september 2018 höll tingsrätten fortsatt muntlig förberedelse i målet. Av
protokollet framgår följande vad gäller frågan om hur det kommer sig att
handläggaren GG den 5 september 2018 yttrade sig till domstolen:

      När han [BB, JO:s anmärkning] fick information från Socialnämnden om att de
      ansåg att umgänge inte var lämpligt så bad BB dem att inkomma med ett
      yttrande till tingsrätten där Socialnämnden förklarade varför umgänge med
      umgängesstöd inte kommer att bli av såsom tidigare beslutats om.
Den 13 september 2018 beslutade därefter tingsrätten återigen interimistiskt
bl.a. att CC, med stöd av 6 kap. 15 c § FB, skulle ha rätt till umgänge med AA i
viss omfattning i närvaro av umgängesstöd utsett av Hässelby-Vällingby
stadsdelsförvaltning, Familjerätt Nordväst. I skälen för beslutet framhöll
tingsrätten bl.a. följande:

      Tingsrätten fattade den 7 juni 2018 ett interimistiskt beslut enligt vilket CC
      skulle ha rätt till umgänge med AA med umgängesstöd […]. Socialnämnden ska
      i dessa fall utse en viss person att medverka vid umgänget (6 kap. 15 c § 3 st
      föräldrabalken). Av förarbetena till bestämmelsen framgår att när domstolen
      förordnat om umgänge med umgängesstöd är socialnämnden skyldig att utse en
      person att medverka vid umgänget. Det är fråga om en ren verkställighetsåtgärd i
      enlighet med vad domstolen bestämt om umgänge (prop. 2009/10:192 s. 14).
Därefter ringde biträdande enhetschefen EE den 27 september 2018 till
rådmannen HH som ansvarade för målet i tingsrätten. Av en tjänsteanteckning
över samtalet, upprättad av rådmannen HH, framgår följande:

      EE, biträdande enhetschef vid Familjerätten Nordväst, ringer och uppger att
      Familjerätten i dagsläget med hänsyn till innehållet i aktbil. 83 [ovannämnda
      brev till tingsrätten daterat den 5 september 2018 undertecknat av GG, JO:s
      anmärkning] inte ser att det går att genomföra tingsrättens beslut om umgänge
      med umgängesstöd. Undertecknad [rådmannen HH, JO:s anmärkning]
      underrättar henne om att tingsrättens interimistiska beslut om umgänge med
      umgängesstöd gäller och att skälen för det framgår av beslutet. Hon informeras
      vidare om rollfördelningen mellan domstolen och Familjerätten i nu aktuella fall,
      dvs. att det är domstolen som bedömer frågor om lämplighet och att
      Familjerätten har att verkställa det domstolen har beslutat om. EE uppger att hon
      är väl medveten om detta och att den bedömning som Familjerätten har gjort i
      dagsläget ändå kvarstår. Hon informeras slutligen om att undertecknad kommer
      att göra en tjänsteanteckning över vårt samtal, som parterna kommer att få del
      av.
I ett brev daterat den 5 oktober 2018 underrättade sedan EE parterna om att
Familjerätt Nordväst då bedömde att det umgänge med umgängesstöd mellan
CC och AA som tingsrätten beslutat om inte var förenligt med CC:s bästa. EE
skickade därefter ett e-postmeddelande till AA:s ombud DD den 11 oktober
2018 där hon uppgav följande:
      Hej, vårt beslut är inte beslut i formell mening, tingsrättens uppdrag till oss
      kvarstår. Vi meddelar att vår bedömning är att det i nuläget inte är förenligt med
                                                                        Dnr 8055-2018       Sid 8 (11)




      barnets bästa att verkställa beslutet. Ni kan begära verkställighet av beslutet hos
      tingsrätten – och då får tingsrätten ta ställning i frågan på nytt.
I förhöret med EE den 2 april 2019 uppgav hon, på fråga från förhörsledaren,
bl.a. följande:

      Min enhetschef är enhetschef över våran enhet som heter Familje- och
      relationsenheten. Den består av familjerätt, familjevården och relationsvåld.
      Sedan är det varsin biträdande som är den operativa ledaren för varje
      arbetsgrupp. Så jag är familjerätten.

EE:s agerande
JO har ett flertal gånger uttalat sig om en socialnämnds skyldighet att utan
dröjsmål verkställa beslut om umgängesstöd (se bl.a. JO:s beslut den 17 maj
2018, dnr 3428-2016, JO:s beslut den 21 juni 2018, dnr 4036-2017, och JO:s
beslut den 15 november 2018, dnr 2969-2017). Jag vill poängtera att det är av
grundläggande betydelse att det som en domstol har bestämt respekteras av den
myndighet som ska verkställa beslutet.

Utredningen i ärendet visar att EE är chef för stadsdelsnämndens familjerätt och
att hon i rollen som biträdande enhetschef hade delegation att för nämndens
räkning utse umgängesstöd. Trots att Solna tingsrätt både den 7 juni och den
13 september 2018 hade fattat beslut om umgänge med umgängesstöd gav EE
uttryck för att nämnden vägrade att verkställa besluten.

Av förhöret med EE och tjänsteanteckningen från hennes samtal med
rådmannen HH den 27 september 2018 framgår att hon var väl medveten om att
socialnämnden i dessa fall har en verkställande roll och att nämnden inte ska
överpröva det beslut om umgänge som rätten fattat. Trots detta agerade hon vid
upprepade tillfällen i sina kontakter med både tingsrätten och parterna på ett
sådant sätt som visar att hon medvetet satte sig över tingsrättens bedömning.

Enligt 20 kap. 1 § brottsbalken döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad
som gäller för uppgiften för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om
gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens
samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är
att anse som ringa, ska inte dömas till ansvar.

En offentlig tjänsteman får inte utan stöd i lag vägra att verkställa ett beslut som
en domstol har fattat. Om han eller hon likväl gör det kan hans eller hennes
vägran, s.k. domstolstrots, i en del fall vara straffbart så som tjänstefel enligt
bestämmelsen i 20 kap. 1 § brottsbalken (se t.ex. JO 2006/07 s. 481). Det var
mot denna bakgrund som jag inledde en förundersökning.

Under utredningen kom det emellertid fram att en handläggare vid
förvaltningen, på uppdrag av EE, trots allt den 18 juni 2018 hade fattat beslut att
utse sex personer som umgängesstöd. Med hänsyn till att det således fanns ett
formellt beslut om umgängesstöd fann jag att det saknades skäl för mig att gå
                                                                  Dnr 8055-2018       Sid 9 (11)




vidare när det gällde brottsmisstanken. Även om jag inte har funnit skäl att
väcka åtal mot någon befattningshavare för tjänstefel vill jag understryka att det
finns anledning att se allvarligt på EE:s agerande.

Av förhöret med EE framgår att hon kände till att nämnden den 18 juni 2018
utsett ett antal personer som umgängesstödjare. I stadsdelsnämndens remissvar
bekräftas detta, och av det framgår även att den handläggare som fattade de
aktuella besluten agerade på EE:s uppdrag. I sina kontakter med tingsrätten och
parterna nämnde EE dock aldrig att umgängesstöd utsetts, vilket givetvis är
anmärkningsvärt. Hon kontaktade i stället tingsrätten och parterna för att
förklara att Familjerätt Nordväst inte tänkte verkställa domstolens beslut om
umgänge med umgängesstöd.

Min granskning av ärendet visar alltså att EE, i stället för att informera parterna
om att umgängesstödjare utsetts, aktivt motarbetade tingsrättens båda beslut om
att CC skulle ha rätt till umgänge med AA i närvaro av umgängesstöd. Hennes
agerande ledde också till att något umgänge mellan CC och AA aldrig kom
igång. I sitt arbete som chef för nämndens familjerätt och med delegation att
utse umgängesstöd har hon visat en uppenbar nonchalans gentemot både AA
och tingsrätten, och hennes opartiskhet kan enligt mig starkt ifrågasättas.
Sammanfattningsvis förtjänar EE allvarlig kritik för sitt agerande.

Stadsdelsnämndens agerande
Socialnämnden ska utse en viss person att medverka vid umgänget
Av utredningen i ärendet framgår att handläggaren GG utsåg sex personer att
medverka som umgängesstödjare vid umgänget mellan AA och CC. Av
bestämmelsen i 6 kap. 15 c § FB framgår klart att nämnden ska utse en viss
person att medverka vid umgänget. I förarbetena framhålls att det normalt är
lämpligt att socialnämnden utser en person för hela den tid som beslutet om
umgängesstöd gäller och att det endast i undantagsfall torde kunna bli aktuellt
att utse två personer som ska medverka vid umgänget (se prop. 2009/10:192
s. 31). Det finns inte något i utredningen som tyder på att det funnits några
omständigheter som i detta fall motiverade att flera personer utsågs som
umgängesstöd. Tvärtom framgår av utredningen i ärendet att stadsdelsnämnden
i ett och samma ärende regelmässigt utser ett flertal personer som umgängesstöd
samt att någon bedömning i det enskilda fallet inte görs av om det finns
omständigheter som kan motivera att flera personer utses. Att på detta sätt
slentrianmässigt utse så pass många som sex personer som umgängesstöd i ett
ärende strider klart mot hur det är tänkt att bestämmelsen i 6 kap. 15 c § FB ska
tillämpas. Stadsdelsnämnden ska kritiseras för detta.

Stadsdelsnämndens delegationsordning
Av nämndens delegationsordning som gällde vid tidpunkten för anmälan till JO
framgick att biträdande enhetschef var behörig att för nämndens räkning utse
umgängesstöd. Varken nämnden eller EE har förstått detta. I samband med att
ärendet remitterades till nämnden underrättades den om exakt vilken
                                                                    Dnr 8055-2018        Sid 10 (11)




bestämmelse i delegationsordningen som reglerade frågan om umgängesstöd.
Trots detta har nämnden i sitt svar till JO felaktigt uppgett att EE inte var
behörig och att delegationsordningen vad gäller umgängesstöd varit oklar.

Det är uppseendeväckande och oroväckande att nämnden inte verkar ha satt sig
in i sin egen delegationsordning. Nämnden verkar över huvud taget inte förstå
delegationsordningen, vilket nämnden ska kritiseras för. Jag förutsätter att
nämnden nu sätter sig in i och anstränger sig för att förstå den nu gällande
delegationsordningen för att undvika att en liknande situation kan uppstå i
framtiden.

Stadsdelsnämndens yttrande till domstolen den 5 september 2018
Jag har ovan redogjort för en socialnämnds möjlighet att självmant yttra sig till
domstol i ett mål om t.ex. umgänge. JO har i flera beslut uttalat att det är viktigt
att en socialnämnd iakttar stor försiktighet när uppgifter lämnas utöver den
lagstadgade skyldigheten. När det pågår en tvist mellan föräldrar om t.ex.
umgänge finns det skäl att vara särskilt återhållsam med att skriva yttranden på
begäran av den ena föräldern eftersom det då finns en risk för att nämnden
uppfattas som partisk (se t.ex. JO 2013/14 s. 411 och JO:s beslut den 8 februari
2018, dnr 356-2017).

I detta fall framgår av tingsrättens protokoll den 6 september 2018 att skrivelsen
den 5 september, där stadsdelsnämnden först uppgav att tingsrättens tidigare
beslut inte var förenligt med CC:s bästa, skickades in till tingsrätten på begäran
av BB. Det verkar som om anledningen till att skrivelsen skickades in till
tingsrätten var för att BB skulle använda den i tvisten i domstolen. Detta gör det
svårt att uppfatta skrivelsen på något annat sätt än som ett ställningstagande för
BB i målet vid tingsrätten. För att inte riskera att påverka förtroendet för
stadsdelsnämndens verksamhet borde skrivelsen enligt min mening över huvud
taget inte ha skickats in till tingsrätten. Jag är kritisk till det inträffade och kan
konstatera att handläggningen i detta avseende inte har skett i enlighet med de
krav på objektivitet och saklighet som ställs upp i 1 kap. 9 § RF.

Om nämnden ansåg att CC:s reaktion var oroväckande, borde nämnden i stället
ha informerat parterna om detta för att ge dem möjlighet att vända sig till
tingsrätten med en begäran om ändring av beslutet om umgänge. För det fall att
inte någon av parterna då agerade hade socialnämnden därefter kunnat överväga
att eventuellt själv väcka talan i tingsrätten med stöd av bestämmelsen i 6 kap.
15 a § FB. Om en socialnämnd ändå väljer att självmant yttra sig till domstolen,
måste nämnden, som jag redogjort för ovan, först ge parterna möjlighet att ta
del av och kommentera yttrandet. Skyldigheten att kommunicera yttranden har
kommit till för att bidra till en rättssäker handläggning hos nämnden.

Jag ser allvarligt på det faktum att nämnden här har agerat så att dess
opartiskhet kan ifrågasättas, och nämnden förtjänar kritik för detta.
                                                                Dnr 8055-2018       Sid 11 (11)




Sammanfattande bedömning av stadsdelsnämndens agerande
Utredningen i ärendet visar på stora kunskapsluckor hos myndigheten vad gäller
regelverket om umgängesstöd i FB. Utredningen visar också att det vid
nämnden och dess förvaltning råder en uppseendeväckande okunskap om den
egna delegationsordningen. En förutsättning för att stadsdelsnämnden ska kunna
bedriva verksamheten inom det familjerättsliga området på ett tillfredsställande
och rättssäkert sätt är att tjänstemännen vid nämndens förvaltning har kunskap
om och förstår innebörden av principerna om legalitet och objektivitet som är
grundläggande när socialtjänsten handlägger ett familjerättsligt ärende. Det som
har kommit fram i det här ärendet visar på uppenbara brister i det hänseendet.
Jag vill därför framhålla att det är nödvändigt för stadsdelsnämnden att nu vidta
åtgärder för att förbättra förvaltningens kunskaper inom dessa områden. Detta
torde vara centralt för att något liknande inte ska kunna inträffa igen.

Sammanfattningsvis förtjänar Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholms
kommun allvarlig kritik för de brister som har framkommit.

Ärendet avslutas.
