# JO:s granskning av åklagarens hantering av den s.k. swishlistan i Sundsvall

JO 2024-06-26 dnr 8057-2023

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr
                                                                          2024-06-26              8057-2023            Sid 1 (9)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                         JO:s granskning av åklagarens hantering av den s.k. swishlistan i
                         Sundsvall


                          Beslutet i korthet: Åklagaren hade i förundersökningsprotokollet i ett mål om
                          narkotikabrottslighet tagit in en lista med swishbetalningar till den misstänkte. Listan –
                          som har kallats swishlistan – innehöll både för- och efternamn på
                          betalningsavsändarna och dessa kunde uppfattas som möjliga köpare av narkotika.
                          Listan fick stor spridning och uppmärksamhet och det restes frågor i medierna och
                          hos allmänheten om åklagarens handläggning var godtagbar. JO tog därför ett initiativ
                          för att granska åklagarens hantering av uppgifterna.
                          JO framhåller i beslutet att det avgörande för om en uppgift ska ingå i ett
                          förundersökningsprotokoll är om den är av betydelse för utredningen. Det är en
                          bedömningsfråga där det finns utrymme för olika slutsatser. Åklagaren har i
                          utredningen hos JO förklarat att han bedömde att namnen på listan inte kunde
                          uteslutas då det skulle ha gjort det omöjligt för den misstänkte att försvara sig.
                          Utredningen är inte tillräcklig för att JO ska kunna göra några uttalanden om den
                          misstänktes rätt att kunna försvara sig motiverade att både för- och efternamn på
                          betalningsavsändarna fanns med eller om avsändarna hade kunnat framgå på ett sätt
                          som gjorde det svårare att identifiera dem. JO konstaterar att det i övrigt inte kommit
                          fram några hinder mot att ta med namnuppgifterna. Sammanfattningsvis ger JO:s
                          granskning inte underlag för slutsatsen att åklagarens hantering av swishlistan inte
                          var godtagbar och något skäl att föra fram kritik finns därför inte.
                          JO betonar dock vikten av att en åklagare alltid noga överväger om integritetskänsliga
                          uppgifter om tredje man verkligen behöver tas med i ett förundersökningsprotokoll
                          och, om så är fallet, hur integritetsintrånget kan göras så litet som möjligt.

## Bakgrund och initiativet

I slutet av sommaren 2023 kom flera klagomål mot Åklagarmyndigheten in till
                         JO. Genom klagomålen och handlingar som hämtades in från
                         Åklagarmyndigheten kom det fram att en åklagare i ett mål om
                         narkotikabrottslighet hade tagit in en lista över swishbetalningar till den
                         misstänkte i förundersökningsprotokollet. Listan – som har kallats swishlistan –
                         innehöll både för- och efternamn på betalningsavsändarna och dessa kunde
                         uppfattas som möjliga köpare av narkotika. Listan fick stor spridning och



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:       justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:      08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:          08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                     Dnr 8057-2023    Sid 2 (9)




uppmärksamhet och det restes frågor i medierna och hos allmänheten om
åklagarens handläggning var godtagbar.

Jag beslutade därför att i ett särskilt initiativärende granska de rättsliga frågor
som aktualiserades med anledning av åklagarens hantering av uppgifterna i
listan.

Utredning
JO uppmanade Åklagarmyndigheten att yttra sig. Yttrandet skulle innehålla
bl.a. en redogörelse för de överväganden som gjordes inför att
betalningsavsändarnas namn togs med i förundersökningsprotokollet.

Åklagarmyndigheten (numera riksåklagaren AA) yttrade sig till JO den
30 januari 2024 efter att upplysningar lämnats av berörda befattningshavare.

Av Åklagarmyndighetens yttrande och utredningen i övrigt framgår i huvudsak
följande. Den misstänkte benämns här BB.

Kammaråklagaren CC vid Åklagarkammaren i Sundsvall ledde en omfattande
förundersökning om bl.a. narkotikabrottslighet med flera misstänkta personer.
BB var misstänkt för grovt narkotikabrott. BB överlämnades från brittiska
myndigheter i början av augusti 2023, vilket var efter att åtalet mot övriga
misstänkta hade väckts. En stämningsansökan mot BB fick upprättas under
tidspress. Enligt åtalet hade BB olovligen i överlåtelsesyfte förvärvat närmare
700 gram kokain.

Till stöd för åtalet mot BB åberopade åklagaren som bevisning bl.a. en
finansiell utredning. Den åberopades för att bevisa ”att BB, som har stora
utgifter samtidigt som han saknar legala inkomster, har inkomster relaterat till
narkotikaförsäljning”. En del av underlaget till den finansiella utredningen
utgjordes av en sammanställning av swishbetalningar till BB:s bankkonto, den
s.k. swishlistan. För varje transaktion på listan framgick belopp, datum och
tidpunkt, betalningsavsändarnas för- och efternamn samt telefonnummer.
Telefonnumren till avsändarna hade maskerats av åklagaren. Listan ingick i ett
kompletterande förundersökningsprotokoll som lämnades in till tingsrätten
dagen efter att åtal mot BB väckts men den åberopades i det läget inte som
bevisning.

Åklagaren åberopade swishlistan som bevisning i en bevisuppgift som lämnades
in till tingsrätten i början av september. Den åberopades som bevisning
”angående mängden swishtransaktioner i förhållande till BB:s ekonomi för
övrigt”.

CC har uppgett att anledningen till att bevisuppgiften med swishlistan dröjde
var att den åtalspunkt där listan ingick behandlades cirka fyra veckor efter
huvudförhandlingens början. Det var först då han hade tid att fokusera på denna
åtalspunkt och inventera bevisningen.
                                                                        Dnr 8057-2023        Sid 3 (9)




CC lämnade därutöver bl.a. följande uppgifter i anledning av JO:s utredning.

      I sin inställning till misstanken anförde [BB] under förundersökningen att han
      förnekade brott. [– – –]
      Brottsutredningen visade att [BB] i princip saknade legala inkomster. Samtidigt
      mottog [BB] stora summor pengar via swish från privatpersoner. Under år 2021
      mottog [BB] drygt 300 000 kr, under 2022 mottog [BB] knappt 1 600 000 kr. I
      [BB:s] telefon fann polisen tecken på att [BB] ägnade sig åt narkotikaförsäljning.
      Det var framförallt vissa meddelanden som uppenbart handlade om att
      privatpersoner beställde narkotika från [BB]. Köparna uppmanades att betala
      narkotikan via swish och i meddelandefältet uppge något legalt syfte, t.ex.
      casino. I några fall gick det att koppla meddelandena med narkotikabeställningar
      till swishbetalningar.
      Utifrån den stora mängd kokain som tagits i beslag av [BB] i kombination med
      resultatet av den ekonomiska utredningen, var bedömningen att en stor del av
      [BB:s] intäkter i form av swishbetalningar härrörde från narkotikaförsäljning.
      För att bevisa att [BB:s] befattning med kokainet … var ett led i en omfattande
      narkotikaförsäljning som [BB] ägnat sig åt och att anskaffandet av den stora
      mängden kokain varit i överlåtelsesyfte bedömdes listan med swishinbetalningar
      vara helt avgörande.
      I den här typen av ärenden sker bevisningen ofta med hjälp av listor på
      inbetalningar och så kallade skuldlistor, där namn inte maskeras. Åtgärden att
      inte maskera namn på swishlistan kan i detta sammanhang naturligtvis upplevas
      integritetskränkande för de som förekommer på listan. En maskering skulle dock
      omöjliggöra för den tilltalade att fullt ut försvara sig mot anklagelsen, t.ex. ”den
      där betalningen … handlade om att vi delade på en nota”. Den rimliga
      avvägningen bedömdes vara att namnen därför måste vara kvar, men att
      telefonnumren maskerades, så att identifieringen av personerna bakom namnen
      försvårades.
      Under hösten kom den så kallade swishlistan därefter att orsaka stor
      uppmärksamhet i Sundsvall. Listan hade lämnats ut av Sundsvalls tingsrätt, som
      inte maskerat listan ytterligare. Därefter följde publiceringar som handlade om
      swishlistan och som skedde på ett sätt så att allmänhetens tolkning var att alla
      som fanns med på listan hade köpt narkotika. Min uppfattning är att det enbart
      utifrån inbetalningarna inte går att peka ut enstaka personer/namn på listan som
      narkotikaköpare. På listan kan så klart även finnas legala transaktioner som
      gäller annat än narkotika.
      Under förhandlingen erkände [BB] gärningen, vilket ledde till att swishlistan inte
      fick den stora betydelse som undertecknad hade räknat med.
Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

      Inledningsvis kan jag konstatera att det är åklagaren som i egenskap av
      förundersökningsledare har haft det yttersta ansvaret för innehållet i
      förundersökningsprotokollet. Det avgörande för om en uppgift ska tas med i ett
      förundersökningsprotokoll är om den är av betydelse för utredningen. När
      uppgiften är av betydelse för utredningen finns det inget rättsligt utrymme att
      avstå från att ta in den i protokollet, oavsett om den omfattas av sekretess eller
      inte (jfr. JO:s beslut den 10 maj 2017, dnr 7381-2015). Det framgår av
      åklagarens upplysningar att swishlistan åberopades som bevisning eftersom den
      gav stöd till gärningspåståendet i åtalet mot [BB]. Jag har ingen anledning att
      ifrågasätta den bedömningen. Under sådana förhållanden har det inte funnits
      något rättsligt utrymme för åklagaren att avstå från att ta med swishlistan i
      förundersökningsprotokollet. I samband med att åtalet mot [BB] väcktes var
      åklagaren enligt 45 kap. 7 § RB [rättegångsbalken, JO:s anm.] skyldig att ge in
      förundersökningsprotokollet till tingsrätten. När förundersökningsprotokollet
                                                                        Dnr 8057-2023        Sid 4 (9)




      gavs in till tingsrätten upphörde eventuell sekretess enligt 35 kap. 1 § första
      stycket 1 OSL [offentlighets- och sekretesslagen, JO:s anm.] avseende
      uppgifterna i swishlistan att gälla, då det enligt min mening inte var uppenbart att
      uppgifterna saknade betydelse i målet. Jag anser inte heller att
      sekretessbestämmelsen i 21 kap. 1 § första stycket OSL varit tillämplig på
      uppgifterna.
      Sedan swishlistan getts in till tingsrätten har den fått stor spridning och medial
      uppmärksamhet. Personer med namn som överensstämmer med inbetalare i
      swishlistan har i olika sammanhang framställts som potentiella narkotikaköpare.
      Trots att personerna vid den tidpunkt då swishlistan gavs in till tingsrätten inte
      var formellt misstänkta för brott så kan uppgifterna i sitt sammanhang ändå anses
      utgöra integritetskänsliga uppgifter. Publicering eller spridning av sådana
      uppgifter som inte har samband med brottsutredningen kan utgöra en kränkning
      av artikel 8 i Europakonventionen. I den delen vill jag anföra följande.
      Utgångspunkten är att åklagaren har ett ansvar för att integritetskänsliga
      uppgifter som saknar betydelse för målet, oavsett om sekretess gäller för
      uppgifterna eller ej, inte förs in i förundersökningsprotokollet. Innehåller
      protokollet sådana uppgifter är åklagaren skyldig att vidta relevanta åtgärder för
      att undvika att uppgifterna sprids (jfr. JO:s beslut 2016/17 s. 439 och
      2017/18 s. 286). En sådan åtgärd kan exempelvis vara att maskera uppgifterna i
      förundersökningsprotokollet. Åklagaren har maskerat avsändarnas
      telefonnummer. Frågan är om det funnits anledning för åklagaren att även
      maskera inbetalarnas namn. Jag kan konstatera att om åklagaren hade maskerat
      inbetalarnas namn hade åklagaren varit förhindrad att visa på transaktionernas
      härkomst samt att det varit fråga om ett stort antal individer som gjort
      inbetalningar till [BB]. En maskering hade vidare försvårat för [BB] att invända
      mot åklagarens påstående om att inbetalningarna utgjorde ersättning för
      narkotika.
      Jag ifrågasätter inte att den spridning som uppgifterna har fått hos allmänheten
      kan ha inneburit men för personerna på listan, men med hänsyn till uppgifternas
      betydelse för åtalet och den misstänktes möjlighet att försvara sig har det inte
      funnits något rättsligt utrymme för åklagaren att maskera dem ytterligare i
      förundersökningsprotokollet. Någon överträdelse av artikel 8 i
      Europakonventionen kan sammanfattningsvis inte anses ha ägt rum.
      Jag kan avslutningsvis konstatera att swishlistan till viss del består av
      personuppgifter. Sådana uppgifter får behandlas om det är nödvändigt för att
      utreda eller lagföra brott. Mot bakgrund av vad som anförts ovan om swishlistans
      betydelse för utredningen och åtalet mot [BB] kan åklagarens hantering av
      uppgifterna inte heller från det perspektivet anses vara felaktig.
      Sammantaget har inget framkommit som talar för att åklagaren hanterat
      swishlistan felaktigt vid handläggningen av ärendet.

Rättsliga utgångspunkter
Allmänna utgångspunkter för en förundersökning och för bevisföringen
En förundersökning ska bedrivas objektivt. Vid förundersökningen ska
undersökningsledaren och den som biträder honom eller henne söka efter, ta till
vara och beakta omständigheter och bevis som talar såväl till den misstänktes
fördel som till hans eller hennes nackdel. (Se 23 kap. 4 § första stycket
rättegångsbalken, RB.)

Vid sidan av den nu beskrivna objektivitetsprincipen gäller hänsynsprincipen,
som kommer till uttryck i 23 kap. 4 § andra stycket RB. Enligt bestämmelsen
ska en förundersökning bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för misstanke
                                                                  Dnr 8057-2023      Sid 5 (9)




eller drabbas av kostnad eller olägenhet. Principen ska tillämpas i förhållande
till såväl misstänkta som andra personer som berörs av en förundersökning.

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han eller
hon ska bl.a. se till att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara. (Se
1 a § andra stycket förundersökningskungörelsen, FUK.)

I svensk rätt tillämpas fri bevisprövning. Parterna är i regel fria att lägga fram
vilken bevisning som helst (principen om fri bevisföring) och domstolen är fri
att avgöra vilket bevisvärde ett visst bevis har för utgången i målet (principen
om fri bevisvärdering). I stämningsansökan till domstolen ska åklagaren uppge
bl.a. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis (se 45 kap.
4 § första stycket 4 RB). I samband med att åtal väcks ska åklagaren till
domstolen lämna in bl.a. förundersökningsprotokollet och de skriftliga
handlingar som åberopas som bevis. Material som inte rör åtalet bör inte lämnas
in till domstolen. (Se 45 kap. 7 § RB.)

Innehållet i ett förundersökningsprotokoll
Vid en förundersökning ska det föras protokoll över det som har förekommit
som är av betydelse för utredningen (se 23 kap. 21 § första stycket RB).
Förundersökningsprotokollets huvudsakliga betydelse är att ge åklagaren
underlag för bedömningen av åtalsfrågan och att förbereda målet inför
huvudförhandling i domstol. Utredningsåtgärder, beslut och material som
upprättas eller hämtas in under en förundersökning ska dokumenteras löpande.
Med begreppet förundersökningsprotokoll avses normalt inte all denna löpande
dokumentation. I stället brukar man avse den sammanställning av utredningen
som görs i slutet av en förundersökning. Det förundersökningsmaterial som
undersökningsledaren bedömer inte ska ingå i förundersökningsprotokollet
utgör s.k. sidomaterial.

Förundersökningsprotokollet ska ge en trogen bild av vad som förekommit vid
förundersökningen av betydelse för målet (se 22 § FUK). Bedömningen av vad
som ska ingå i protokollet är av central betydelse för den grundläggande rätten
till en rättvis rättegång, som slås fast i bl.a. 2 kap. 11 § andra stycket
regeringsformen och i artikel 6 i Europakonventionen. I rätten till en rättvis
rättegång ligger bl.a. att var och en som blivit anklagad för brott ska ha
möjlighet att förbereda sitt försvar (se artikel 6.3 b i konventionen).

Utmärkande för en rättvis rättegång är att parterna är likställda i processen och
att förfarandet inte ska gynna polisen och åklagaren framför försvaret. Principen
om parternas likställdhet har ett nära samband med principen om ett
kontradiktoriskt förfarande. Ett kontradiktoriskt förfarande innebär att parterna
ska ha kännedom om allt material i en process, få tillfälle att framföra sina
synpunkter på detta material samt ha lika goda möjligheter att åberopa
bevisning och föra sin talan i processen. (Se Danelius, Mänskliga rättigheter i
europeisk praxis, 6 uppl. 2023, s. 310.)
                                                                    Dnr 8057-2023    Sid 6 (9)




Avgörande för om en uppgift ska ingå i förundersökningsprotokollet är om den
är av betydelse för utredningen. Om den är det finns det inget rättsligt utrymme
att avstå från att ta in den i protokollet, även om den skulle omfattas av
sekretess (se t.ex. JO 2017/18 s. 296, dnr 7381-2015). Rätten för den misstänkte
att, när förundersökningen är färdig, ta del av de omständigheter som har
betydelse för åtalet mot honom eller henne är ovillkorlig (se t.ex. prop.
2016/17:68 s. 71).

Vid bedömningen av vilka uppgifter som ska tas med i
förundersökningsprotokollet måste undersökningsledaren iaktta strikt
objektivitet. Såväl sådant som är till fördel som sådant som är till nackdel för
den misstänkte ska redovisas i förundersökningsprotokollet. Det som är
betydelselöst för utredningen ska dock inte tas med. Samtidigt är det viktigt att
uppgifter som ur försvarets synvinkel framstår som betydelsefulla inte väljs
bort. (Se prop. 1994/95:23 s. 83 och prop. 2015/16:68 s. 31 f. samt t.ex.
JO 1964 s. 212, JO 2007/08 s. 87, särskilt s. 96 f. och s. 134, dnr 2181-2005,
JO 2013/14 s. 106, dnr 2959-2011, JO 2017/18 s. 296 och JO:s beslut den
22 januari 2024, dnr 7035-2022.)

Huvudregeln är alltså att det som har förekommit under en brottsutredning som
lett till åtal ska redovisas för domstolen och parterna. När åklagaren överväger
att inte redovisa dokumentation från förundersökningen i protokollet bör han
eller hon ha i åtanke att såväl rätten som motparten kan göra en annan
bedömning av vad som är av betydelse för saken. Sådant som belyser
invändningar som den tilltalade sannolikt kommer att göra, liksom annat som
kan aktualiseras i målet, ska inte uteslutas. (Se JO 2012/13 s. 126, dnr 2773-
2010, med däri angivna hänvisningar.)

Sekretess för uppgifter i ett förundersökningsprotokoll
Av 35 kap. 1 § första stycket 1 offentlighets- och sekretesslagen (OSL) framgår
att sekretess gäller för en uppgift i en förundersökning om en enskilds
personliga och ekonomiska förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider
skada eller men. Bestämmelsen är utformad med ett s.k. omvänt skaderekvisit,
vilket innebär att utgångspunkten är att sekretess gäller för uppgiften.

Om åtal väcks blir läget i sekretesshänseende ett annat. Enligt 35 kap. 7 § OSL
upphör nämligen oftast sekretess för en uppgift att gälla om den lämnas till
domstol med anledning av ett åtal. Sekretessen kan dock i vissa fall bestå trots
åtal, bl.a. om sekretess för uppgiften enligt särskilda bestämmelser ska gälla hos
domstolen eller om uppgiften uppenbarligen saknar betydelse i målet (se
punkterna 1 och 2).

Enskildas rätt till skydd för sitt privatliv
I artikel 8 i Europakonventionen föreskrivs i punkt 1 att var och en har rätt till
respekt för bl.a. sitt privatliv. Detta omfattar en rätt till skydd för en persons
                                                                    Dnr 8057-2023      Sid 7 (9)




rykte, alltså en rätt till skydd mot förtal eller nedsättande uppgifter. Skyddet
gäller också den personliga integriteten. (Se Danelius, a.a. s. 456 f.)

En kränkning av artikel 8 förutsätter att det är fråga om ett angrepp av visst
allvar och på ett sätt som har effekt på den enskildes privatliv (se Mikolajová
mot Slovakien, no. 4479/03, dom den 18 januari 2011, § 55).

Det kan finnas starka motstående intressen till den enskildes rätt enligt artikel 8,
t.ex. behovet av att använda ett visst material i en brottsutredning.
Europakonventionen kräver att en rimlig avvägning görs av de motstående
intressena. (Se Danelius, a.a. s. 456 f.)

En undersökningsledare har ett ansvar att vidta relevanta åtgärder för att
undvika att integritetskänsliga uppgifter sprids när detta inte är nödvändigt (se
t.ex. JO 2016/17 s. 387, dnr 1136-2015, JO 2016/17 s. 439, dnr 6673-2014, och
JO 2017/18 s. 286, dnr 741-2016).

Behandling av personuppgifter
Brottsbekämpande myndigheter ska följa brottsdatalagen vid behandling av
personuppgifter som sker inom ramen för den brottsbekämpande verksamheten.

För Åklagarmyndigheten gäller att personuppgifter får behandlas om det är
nödvändigt för att myndigheten ska kunna bl.a. utreda eller lagföra brott (se
2 kap. 1 § brottsdatalagen och 2 kap. 1 § lagen om åklagarväsendets behandling
av personuppgifter inom brottsdatalagens område).

Bedömning
Den s.k. swishlistan fick stor uppmärksamhet efter att åklagaren lämnat in den
till tingsrätten i samband med att åtal väcktes. Betalningsavsändarnas
telefonnummer hade uteslutits ur listan av åklagaren men deras namn fanns kvar
och dessa bedömdes av tingsrätten inte omfattas av sekretess.

Syftet med initiativet är som nämnts att belysa frågor som uppkommit när det
gäller åklagarens hantering av uppgifterna i listan med swishbetalningar.
Tingsrättens handläggning har inte omfattats av granskningen.

Inledningsvis vill jag säga att jag har förståelse för om personerna på listan
upplevt det som obehagligt och som ett intrång i deras personliga integritet att
de förekom i ett mål om allvarlig brottslighet och på ett sätt som medförde att
de kunde uppfattas som möjliga narkotikaköpare.

Mot bakgrund bl.a. av det krav på hänsynstagande mot enskilda som gäller i en
förundersökning har undersökningsledaren ett ansvar att se till att
integritetskänsliga uppgifter inte sprids i onödan. Jag vill därför betona vikten
av att en åklagare alltid noga överväger om integritetskänsliga uppgifter om
tredje man verkligen behöver tas med i ett förundersökningsprotokoll och, om
så är fallet, hur integritetsintrånget kan göras så litet som möjligt. Med detta
sagt gör jag följande bedömning av omständigheterna i ärendet.
                                                                  Dnr 8057-2023      Sid 8 (9)




Principen om den fria bevisföringen ger en åklagare stor frihet att avgöra vilken
bevisning som ska läggas fram. Jag har ingen synpunkt på att listan med
swishbetalningar åberopades som bevisning av åklagaren. Under sådana
förhållanden var åklagaren skyldig att lämna in den till domstolen.

Av utredningen framgår dock att listan med swishbetalningar åberopades som
bevisning först en tid efter att den lämnats in till tingsrätten. Åklagaren har
förklarat detta med att han på grund av tidspress inte haft möjlighet att fullt ut
gå igenom bevisningen mot BB när åtalet väcktes. Han har även uppgett att han
bedömde att listan hade en avgörande betydelse för åtalet mot BB.

Jag ifrågasätter inte att listan med swishbetalningar som sådan var av betydelse
för utredningen. Som framgått av den rättsliga regleringen fanns då inte något
rättsligt utrymme för åklagaren att avstå från att ta in listan i
förundersökningsprotokollet, oavsett om den åberopades som bevisning.

Det förhållandet att listan med swishbetalningar lämnades in till tingsrätten var
således inte i strid med någon bestämmelse om förundersökning och åtal. Detta
innebär emellertid inte nödvändigtvis att det var godtagbart att inte utesluta
ytterligare uppgifter ur listan. Jag tänker då framför allt på om
betalningsavsändarnas för- och efternamn behövde vara med.

Avgörande för om en uppgift ska tas in i ett förundersökningsprotokoll är som
nämnts om den är av betydelse för utredningen. Det rör sig alltså om en
bedömningsfråga där det finns utrymme för olika slutsatser. Åklagaren har i
utredningen hos JO förklarat att han bedömde att namnen inte kunde uteslutas
eftersom det skulle ha gjort det omöjligt för BB att fullt ut försvara sig mot
åtalet och äventyrat BB:s rätt till en rättvis rättegång.

Det kan i vissa lägen vara svårt för åklagaren att bedöma vilka uppgifter som
har betydelse för den misstänktes försvar. Om åklagaren i det enskilda fallet
bedömer det som lämpligt ser jag inga rättsliga hinder mot att han eller hon med
den misstänktes försvarare tar upp frågan om huruvida vissa specifika uppgifter
kan uteslutas. På så sätt får åklagaren ett bättre underlag för sin bedömning och
det kan undvikas att integritetskänsliga uppgifter om tredje man sprids i onödan.

I det här fallet har det inte förts fram att åklagaren tog upp frågan med BB:s
försvarare om namnen på betalningsavsändarna kunde uteslutas, helt eller
delvis. Utredningen hos JO är inte tillräcklig för att jag ska kunna uttala mig om
BB:s rätt att kunna försvara sig mot anklagelsen motiverade att både för- och
efternamn på betalningsavsändarna fanns med när listan lämnades in till
tingsrätten eller om avsändarna hade kunnat framgå på ett sätt som gjorde det
svårare att identifiera dem. Jag noterar i sammanhanget att BB förnekade brott
när åtalet mot honom väcktes.

När det gäller omständigheterna i övrigt kan jag inte se att det kommit fram
något som jag bedömer har utgjort hinder mot att ta med namnuppgifterna i
                                                                  Dnr 8057-2023   Sid 9 (9)




förundersökningsprotokollet. Jag har då beaktat bl.a. de hänsyn som ska tas
enligt artikel 8 i Europakonventionen och enligt personuppgiftsregleringen.

Sammanfattningsvis ger min granskning inte underlag för slutsatsen att
åklagarens hantering av den s.k. swishlistan inte var godtagbar. Något skäl att
föra fram kritik finns därför inte. Jag vill dock på nytt betona vikten av att
undersökningsledaren noga överväger vilka uppgifter som behöver tas in i
förundersökningsprotokollet så att integritetskänsliga uppgifter inte sprids i
onödan.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Lovisa Johansson har föredragit ärendet och
byråchefen Nils Västberg har deltagit i beredningen.



Sändlista

Åklagarmyndigheten, tillsynsavdelningen (AMR-7418-23)
