# I syfte att förhindra en inspelning vid ett förhör har en polis omhändertagit förhörspersonens mobiltelefon och sökt igenom hans jacka utan att det fanns lagstöd för åtgärderna

JO 2022-02-15 dnr 8063-2019

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr
                                                                           2022-02-15              8063-2019            Sid 1 (6)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        I syfte att förhindra en inspelning vid ett förhör har en polis
                        omhändertagit förhörspersonens mobiltelefon och sökt igenom hans
                        jacka utan att det fanns lagstöd för åtgärderna


                          Beslutet i korthet: En man som skulle förhöras som misstänkt ville spela in förhöret
                          med sin mobiltelefon. Polisen tillät inte det utan uppmanade mannen att lämna ifrån
                          sig telefonen. När han vägrade tog polisen telefonen ifrån honom. Polisen sökte även
                          igenom mannens jacka.
                          Enligt polisen vidtogs åtgärderna med stöd av 23 kap. 9 a § rättegångsbalken.
                          Bestämmelsen syftar till att begränsa en förhörspersons möjlighet att försvåra eller
                          motverka åtgärder i en brottsutredning genom att kommunicera med en annan
                          person. Den kan dock inte användas för att omhänderta exempelvis en mobiltelefon i
                          syfte att upprätthålla ordningen vid ett förhör eller för att en förhörsledare upplever det
                          som obehagligt att en inspelning görs.
                          Det fanns inte någon risk för att mannen skulle försvåra brottsutredningen om han inte
                          lämnade ifrån sig mobiltelefonen. Polisen saknade därför rätt att uppmana honom att
                          göra det och att omhänderta telefonen. Inte heller hade polisen rätt att söka igenom
                          mannens jacka. Polismyndigheten kritiseras för att detta ändå gjordes och för
                          bristande dokumentation av åtgärderna.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 12 november 2019 förde AA fram
                        klagomål mot Polismyndigheten, polisregion Öst. Han uppgav bl.a. att polisen
                        hade hindrat honom från att göra en inspelning med sin mobiltelefon av ett
                        förhör som hölls med honom i februari 2019. När han satte mobiltelefonen på
                        videoläge och tog en bild på förhörsledarna frågade de vad han gjorde. Efter det
                        tog en polis ifrån honom mobiltelefonen och sökte igenom hans jacka. Polisen
                        letade igenom telefonen utan att hitta någonting.

## Utredning

Polismyndigheten (BB) yttrade sig den 22 april 2020 efter att de berörda
                        befattningshavarna hade fått tillfälle att lämna upplysningar. Yttrandet finns
                        tillgängligt hos JO.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                    Dnr 8063-2019       Sid 2 (6)




Av de berörda befattningshavarnas redogörelser framgår sammanfattningsvis
följande.

Förhöret ägde rum på polisstationen i Jönköping. AA skulle höras som
misstänkt och hade varit verbalt aggressiv när han kallades till förhöret per
telefon. När förhöret inleddes höll AA en mobiltelefon nära ansiktena på de två
förhörsledarna och uppgav att han skulle spela in/filma förhöret. Han skulle
också anmäla dem.

Förhörsledarna rådfrågade två kollegor om AA hade laglig rätt att spela in/filma
förhöret. Kollegorna anslöt till förhörsrummet och informerade AA om
bestämmelsen i 23 kap. 9 a § rättegångsbalken (RB) samt att han inte fick göra
en inspelning. AA informerades också om polisens rätt att tillfälligt omhänderta
en mobiltelefon vid ett förhör och uppmanades att lämna ifrån sig telefonen.
När AA vägrade göra det tog en av poliserna telefonen ifrån honom. I syfte att
kontrollera om AA hade någon ytterligare mobiltelefon gjordes därefter en
snabb och ytlig genomsökning av hans jacka.

AA visade frivilligt upp bilderna i telefonen för en av poliserna. Han
uppmanades sedan att stänga av telefonen och visa att den var avstängd. AA:s
agerande var direkt negativt för förhörets genomförande, och förhörsledarna
upplevde att AA försökte kontrollera förhörssituationen genom att få dem att
känna obehag. De visste inte heller om AA skulle söka upp målsäganden efter
förhöret och använda inspelningen som påtryckning mot henne, om han ville
försöka underminera förhörsledarna och utöva påtryckning eller om han skulle
manipulera inspelningen. AA fick tillbaka telefonen efter förhöret.
Förhörsledarna hade inga tankar på att dokumentera förloppet.

Polismyndigheten redogjorde för den rättsliga regleringen och upplyste att
myndigheten tagit fram en särskild blankett som är avsedd att användas vid
omhändertagande av elektronisk utrustning i samband med ett förhör.

Myndigheten redovisade sedan följande bedömning.

Enligt Polismyndigheten finns det inget rättsligt hinder mot att en person spelar
in ett samtal i vilket han eller hon själv deltar. Det finns inte heller något förbud
mot att fotografera eller filma polisanställda, förutsatt att polisernas arbete inte
hindras. Skyldigheten för en förhörsperson att tillfälligt lämna ifrån sig
kommunikationsutrustning enligt 23 kap. 9 a § RB förutsätter att det kan antas
att utredningen annars kommer att försvåras (dvs. att det finns kollusionsfara).

Avsaknaden av dokumentation gör det enligt myndigheten svårare att i
efterhand bedöma om det fanns en risk att AA skulle använda telefonen på ett
sätt som kunde försvåra utredningen eller genomförandet av förhöret.
Polismyndigheten ifrågasatte inte att förhörsledarna upplevde AA som
aggressiv och hotfull eller att han försökte påverka förhörssituationen. Däremot
ansåg myndigheten att det inte var visat att just användningen av mobiltelefonen
                                                                     Dnr 8063-2019      Sid 3 (6)




utgjorde något konkret hinder mot att genomföra förhöret med AA. Enligt
Polismyndigheten är den omständigheten att en polis känner obehag inför att
filmas i sin tjänsteutövning inte i sig ett skäl för att hindra någon från att filma.
Att AA inte kunde lämna någon förklaring till sitt agerande och att de
polisanställda inte visste vad han skulle använda bilderna och inspelningen till
är inte heller sådana skäl. Det fanns inte heller något i utredningen som talade
för att AA skulle använda inspelningen för att påverka målsäganden eller de
polisanställda.

Polismyndigheten ansåg sammantaget att det inte fanns förutsättningar att
tillfälligt omhänderta mobiltelefonen med stöd av 23 kap. 9 a § RB. Därmed
saknades även förutsättningar att med stöd av den bestämmelsen kroppsvisitera
AA genom att undersöka hans jacka. Enligt Polismyndigheten borde berörda
poliser dock ha dokumenterat åtgärderna i enlighet med 23 kap. 9 b § RB.
Myndigheten upplyste att all berörd personal inom polisområde Jönköping
informerats om den aktuella dokumentationsbestämmelsen och den blankett för
dokumentation som tagits fram.

Enligt Polismyndigheten har ingen av de berörda befattningshavarna bekräftat
att de har gått igenom AA:s telefon. Myndigheten kunde därför inte uttala sig
om vad som hänt. Det fanns dock inte någon skyldighet för AA att visa
innehållet i telefonen.

I sitt yttrande lämnade Polismyndigheten också en redogörelse för synpunkter
som polisregion Öst hade lämnat inför utredningen hos JO.

Polisregionen ansåg att det måste finnas en rimlig gräns för vad som kan tillåtas
vid ett förhör. Syftet med det tillfälliga omhändertagandet av mobiltelefonen
och den efterföljande kontrollen av jackan föreföll dock enligt regionen inte
stämma överens med ändamålet för bestämmelsen i 23 kap. 9 a § RB då det
utifrån involverad polispersonals promemorior saknades uppgifter om att
beslutet grundades på kollusionsfara. Enligt regionen skulle dock
konsekvenserna kunna bli orimliga om inspelning av förhör blir mer regel än
undantag, oavsett om det finns någon kollusionsfara.

Rättsliga utgångspunkter
Skydd mot kroppsvisitation och rätten till egendom
Det finns ett grundlagsfäst skydd mot kroppsvisitation i 2 kap. 6 § första stycket
regeringsformen (RF). Även artikel 8.1 i Europakonventionen om rätt till skydd
för privat- och familjeliv innebär ett skydd mot kroppsvisitation.

Europakonventionen innehåller också bestämmelser om skydd för egendom (se
artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen).

Det skydd som regeringsformen och Europakonventionen ger får inskränkas
genom lag (se 2 kap. 20 och 21 §§ RF samt artikel 8.2 i Europakonventionen
                                                                   Dnr 8063-2019       Sid 4 (6)




och artikel 1 i första tilläggsprotokollet till konventionen). Bestämmelser som
inskränker skyddet ska tolkas restriktivt och enligt sin ordalydelse.

Tillfälligt omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning vid
ett förhör
En person som ska förhöras är skyldig att på tillsägelse tillfälligt lämna ifrån sig
elektronisk kommunikationsutrustning som han eller hon bär med sig eller har
på sig om det kan antas att utredningen annars försvåras. Om förhörspersonen
vägrar får en polis tillfälligt omhänderta utrustningen. (Se 23 kap. 9 a § första
stycket RB.)

Om det är nödvändigt för att söka efter elektronisk kommunikationsutrustning
och det är föreskrivet fängelse för brottet får en polis kroppsvisitera den som
ska höras. Någon annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får dock
kroppsvisiteras endast om det finns synnerlig anledning att anta att utredningen
annars kommer att försvåras. (Se 23 kap. 9 a § andra stycket RB.)

Egendom som tas om hand enligt 9 a § ska lämnas tillbaka så snart det inte
längre finns skäl för åtgärden och senast vid den tidpunkt då den som ska höras
inte längre är skyldig att stanna kvar för förhör enligt 9 §. Det ska föras
protokoll över åtgärder som vidtas med stöd av 9 a §. (Se 23 kap. 9 b § RB.)

Bestämmelsen i 23 kap. 9 a § RB är begränsad till elektronisk
kommunikationsutrustning. Begreppet omfattar all slags egendom som kan
användas för att kommunicera elektroniskt, t.ex. mobiltelefoner och
handdatorer. Annan elektronisk utrustning som inte kan användas för
kommunikation, t.ex. en bandspelare, omfattas inte av regleringen. För att
bestämmelsen ska bli tillämplig krävs att det kan antas att utredningen kommer
att försvåras om egendomen inte tas om hand, dvs. att det finns en
kollusionsfara. (Se prop. 2015/16:68 s. 73 f. och 84 f.)

Bedömning
Det fanns inte stöd i 23 kap. 9 a § RB för att omhänderta mobiltelefonen
eller söka igenom jackan
Åtgärderna mot AA vidtogs enligt de berörda befattningshavarna med stöd
av 23 kap. 9 a § RB. En mobiltelefon utgör ett typexempel på sådan
kommunikationsutrustning som omfattas av bestämmelsen.

En tillsägelse att lämna ifrån sig kommunikationsutrustning eller ett
omhändertagande av utrustningen förutsätter att det finns en risk att den som
ska förhöras annars försvårar utredningen. Det ska alltså finnas en s.k.
kollusionsfara.

Kollusionsfara kan exempelvis ligga i att förhörspersonen, genom att ringa upp
eller skicka ett sms-meddelande, varnar en misstänkt gärningsman eller
förhindrar en målsägande eller ett vittne från att medverka i utredningen.
Kollusionsfaran är som regel mindre om den som ska förhöras inställer sig
                                                                    Dnr 8063-2019       Sid 5 (6)




frivilligt efter kallelse, än då personen hämtats till förhöret utan att ha kallats i
förväg. Om det inte finns något som talar för att det föreligger kollusionsfara är
det inte möjligt att med stöd av bestämmelsen ta hand om förhörspersonens
mobiltelefon eller annan liknande egendom. (Se prop. 2015/16:68 s. 73 f. och
84 f.)

Bestämmelsen i 23 kap. 9 a § RB syftar alltså till att begränsa förhörspersonens
möjligheter att försvåra eller motverka åtgärder i brottsutredningen genom att
kommunicera med en annan person. Jag kan inte se att den kan utgöra lagstöd
för att omhänderta kommunikationsutrustning exempelvis för att upprätthålla
ordningen vid ett förhör eller för att de polisanställda upplever det som
obehagligt att en inspelning görs. Bestämmelsen kan inte heller utgöra lagstöd
för att omhänderta kommunikationsutrustning i syfte att förhindra att en
eventuell inspelning används på ett visst sätt sedan förhöret avslutats.

Jag anser att det framgår av utredningen hos JO att det inte fanns någon risk för
att AA kunde försvåra den brottsutredning i vilken han hördes som misstänkt,
om han inte lämnade ifrån sig sin mobiltelefon. Kravet på kollusionsfara var
alltså inte uppfyllt.

Det fanns således inte stöd i bestämmelsen i 23 kap. 9 a § RB för att uppmana
AA att lämna ifrån sig sin mobiltelefon eller att tillfälligt omhänderta den. Det
fanns därför inte heller något lagstöd för att söka igenom AA:s jacka efter
ytterligare kommunikationsutrustning. Däremot borde ett protokoll ha
upprättats eftersom åtgärderna, enligt berörda befattningshavare, vidtogs med
stöd av 23 kap. 9 a § RB.

AA har uppgett att en av poliserna gick igenom innehållet i hans telefon efter att
den hade omhändertagits. Något stöd för att någon av poliserna skulle ha gjort
det går dock inte att finna i de redogörelser som berörda befattningshavare
lämnat.

Polismyndigheten kritiseras för att AA uppmanades att lämna ifrån sig
telefonen och för att den omhändertogs. Polismyndigheten kritiseras också för
att AA:s jacka söktes igenom och för att åtgärderna inte dokumenterades.

Jag ser positivt på att Polismyndigheten skriftligen har informerat berörd
personal i det aktuella polisområdet om det dokumentationskrav som gäller
enligt 23 kap. 9 b § RB och den blankett som har tagits fram för ändamålet.

Avslutande kommentarer
Polisregionen har fört fram att det måste finnas en rimlig gräns för vad som kan
tillåtas vid ett förhör och att konsekvenserna skulle kunna bli orimliga om
inspelning av förhör blir mer regel än undantag, oavsett om det finns någon
kollusionsfara. Polismyndigheten har inte berört den aspekten i sitt yttrande.

Utifrån utredningen i det här ärendet kan jag inte bilda mig någon uppfattning
om hur vanligt det är att en förhörsperson vill göra en egen upptagning av
                                                                Dnr 8063-2019      Sid 6 (6)




förhöret och hur den situationen brukar hanteras av polisen. Jag gör därför inga
uttalanden med anledning av det som polisregionen har fört fram. Jag kan dock
komma att återkomma till frågan i min tillsyn över Polismyndigheten.

Ärendet avslutas.
